Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till 7 månader!!!🎁💐🧡

Så tråkigt med hemligheten, den gömda flaskan, mellan dig och maken, ni verkar annars ha en så fin relation.
Jag hade nog (även om jag inte till fullo kan sätta mig in i situationen känslomässigt) försökt att verkligen tänka att det är av hänsyn till mig och att det kanske är en engångsföreteelse såhär på semestern. En gång ingen gång typ, men om det blir en vana ... ja då behöver frågan nog tas upp. @Torn hade en bra ingångsvinkel.
Till dess, sug inte för mycket på den sura karamellen, lägg den åt sidan om du kan, kanske behöver du bita i den, kanske inte. Ta det se'n!

Njut av semestern och dina nyktra månader - du har förtjänat båda genom hårt arbete.

Kram!🧡🧡🧡

Ja, avvakta o se hur stort problemet egentligen är, är min strategi. Det vet jag inte än. Jag får acceptera en tid nu när det inte känns helt 100. Att jag kommer kolla den där gömman för att få en uppfattning om omfattningen, och att det inte känns bra. Men det är min lösning just nu.

Idag iaf 7 mån nykter! Känns härligt! Det enda är att mitt godisätande är alldeles för vilt just nu. Ska dra ner på det, godisstopp nu en tid. Det finns så mycket annat än skit att förse kroppen med!

Det händer ofta att jag funderar på saker och att jag funderar på dem som om jag satte mig ner för att skriva om det här. Jag tänker på hur jag skulle formulera mig och det hjälper mig på det viset att jag måste fundera på hur jag ska kunna förmedla mina funderingar så att någon annan förstår och det gör dem konkretare och enklare för mig själv att förstå. Detta händer i princip dagligen att jag tänker på saker på detta sätt, alltså som om att jag skrev om det här, men det mesta hamnar ju som tur är inte här. Dock blir ju det som jag faktiskt skriver ner här ännu konkretare för mig, speciellt då det alltså tar ett extra varv i mitt huvud.

Det är lite därför jag nu också funderat på det där med integritet på forumet. Vad kan man egentligen dela med sig av här? Det finns något som jag har funderat på ett tag nu på det sättet att jag skulle skriva det här, men utan att jag faktiskt har tänkt att skriva om det här, om det nu går att förstå. Nu har jag ändå kanske tänkt att skriva om det ändå. Lite mer specifika detaljer i min historia och som har kommit upp mer den senaste tiden. Jag har tidigare nämnt om tankar som känns lite som en kokplatta som jag sätter handen på som gör att jag måste rycka bort handen. Det här handlar om det och det berör lite annat som jag har skrivit om. Dock kan jag inte när jag tänker på det få det nedskrivet på ett tillfredställande sätt. Jag kan inte ta med alla detaljer men jag har så svårt att veta vilka som är relevanta och vilka som inte är det. Men jag gör ett försök ändå, tänker jag så får jag ser hur det går.

Under den senare delen av min grundskoletid så var jag intresserad av tjejer. Det är lite svårt att veta exakt så här långt senare men jag tror att en stor del av det var en önskan om att bli accepterad. Så är det väl förvisso för alla även i vuxen ålder att man åtminstone delvis vill känna sig behövd och eftertraktad. Det gick inte så bra som jag ville och jag minns speciellt en lista som dök upp som tjejerna i vår klass hade skrivit över killarna i klassen. Jag minns inte det exakta kriteriet för listan men det måste ha varit något som snyggast. Jag minns också att mitt namn återfanns näst sist på listan. Idag har jag inget problem med just den biten alls längre. Jag vet ju med mig att jag inte tillhör den mest attraktiva delen av befolkningen och nu har jag ju aldrig provat på Tinder men jag tänker att jag hade haft något av en uppförsbacke där om man ska swipa baserat på ett förstaintryck med en bild, men jag vet också att listan nog mest speglade de mest drivande 2-3 tjejernas idéer om hur listan skulle utformas och jag trots allt kan uppfattas som attraktiv av andra. Just då vid det tillfället var det dock svårt att känna så. Den listan satte dock sina spår både i mitt självförtroende och min förmåga att finna någon flickvän. Här finns även en annan del av historian som jag gör bäst i att inte ta med då jag nog redan börjar spåra ut med för mycket detaljer.

Mot slutet av gymnasiet då så börjar jag umgås med en tjej, jag minns faktiskt inte exakt hur det kom sig först men hon tog kontakt med mig och vi började umgås mer och mer. Jag spelade ju gitarr i ett dödsmetallband och hon var på någon konsert. Det märkliga var att jag aldrig kände mig särskilt blyg med henne utan vi kunde prata på hur länge som helst om en massa saker och vi hade så många saker gemensamt samtidigt som hon hade så många för mig nya idéer om saker. Hon är också anledningen till att jag inte äter kött, t.ex. Jag är inte vegetarian, men äter inte kött vilket kanske är ännu en helt annan historia. Förmodligen var en av anledningarna till att jag som normalt har lite sociala fobier och lätt får prestationsångest av att prata med nya människor, just det att jag inte hade några föreställningar om att vår vänskap kunde vara något annat än platonisk. Jag hade ju sett listan och visste min plats. Hon, som var samma årgång, hade gått i en parallellklass och jag var bekant med att på motsvarande lista återfanns hon överst. Men sättet som hon var på återspeglade inte alls det som jag kanske hade förväntat mig, men sen hade jag ju egentligen bara tidigare känt till vem hon var men utan att någonsin prata med henne. För att föra historian framåt lite så flyttade jag i i min första lägenhet i månadsslutet efter att jag slutade gymnasiet och började att arbeta dagen efter jag kom hem från vår klassresa. Den här biten har jag berättat om tidigare, men då utan kontext. Nu kanske den går att förstå bättre. Det som hände var att jag berättade för henne att jag försovit mig till jobbet för att jag är så svårväckt så hon erbjöd sig att sova över för att se till att jag kom upp. Jag hade liksom ingen aning att hon var intresserad av mig, förmodligen för att det bara inte gick ihop att det skulle vara så. Hon sov över hos mig varje natt ett tag och började sedan att t.ex brottas med mig iförd underkläder vid sovdags men inte ens det gjorde att jag förstod först. Till slut blev vi tillsammans i alla fall, även om hon i efterhand berättade att hon var på väg att ge upp. Trodde att jag inte var intresserad. Men den tiden som följde var vi än mer oseparerbara. Jag minns hur vi kunde gå på en fest tillsammans och plötsligt märkte vi att alla andra gått vidare och det var bara vi kvar. Det var en lycklig tid. Hon berättade också för mig här varför hon först hade kontaktat mig. Jag kanske ska klämma in den historian också.

Vi hade en äldre man i vår stad som man ofta såg gå omkring i de centrala delarna och alla visste ju vem han var. Han var extrovert och ville gärna prata med människor och man blev snart varse om att han hade någon slags intellektuell funktionsnedsättning men han var väldigt trevlig. Som förväntat fanns det ju alltid några som drev med honom, men jag försökte alltid hjälpa honom när jag kunde och skydda honom ifrån det i den mån det gick. Hon hade alltså haft några bekanta som hade drivit med honom på något vis vid något tillfälle och hon hade sagt till och tyckt att det var så elakt och förstod inte hur man kunde göra så. Då hade jag tydligen gått förbi på håll och då hade han pekat på mig och berättat om mig.

Tiden flöt på och allt var perfekt länge, men vid något tillfälle så började märka en förändring i henne. Från den förändringen gick det ganska snabbt till att hon gjorde slut med mig. Jag förstod verkligen ingenting. Det var en sådan total förändring att gå från att alltid vilja umgås till nu att vilja vara själv. Ett par gånger efteråt sa hon några elaka sårande saker också. Numer minns jag inte alls vad det var hon sa, men jag minns själva känslan. Ett litet tag var jag desperat att komma på ett sätt att få tillbaka henne då det för mig egentligen inte existerade något annat, men det förbyttes ganska snabbt mot en bitterhet. Jag kan bara anta att det var för att det kändes som ett svek. Sedan vände hon igen på något sätt och var glad och ville umgås igen. Här minns jag inte heller alla detaljer exakt men jag minns att hon en kväll ville prata. Hon försökte ringa mig men det var på den tiden då man delade internet med telefonlinjen. Hon gick online själv och berättade att hon hade försökt att ringa men att hon förstod att jag var online till slut och undrade om jag kunde logga ur och ringa upp. Jag sa att jag skulle ringa henne senare för jag var upptagen online. Det jag minns var att jag kände att jag inte skulle prioritera henne när hon så tydligt inte prioriterade mig. Jag var bitter. Nästa dag var en fredag och jag gick till jobbet som vanligt och kom hem till ett oroväckande högt antal missade samtal och en del meddelanden på telefonsvararen. Ett par av meddelandena har jag inetsat i minnet fortfarande. Hon hade tagit sitt liv.

Jag minns fortfarande känslan som jag hade då och den går inte att förklara, men det var en återkommande känsla. Den helgen satt jag hemma och drack ensam. Jag minns att den andra gitarristen i vårt band tittade förbi på söndagen och vi åkte ut till platsen och han berättade för mig att det var fegt. En morgon fick jag även åka med hennes mamma för att ta farväl. Men annars satt jag hemma och jag pratade nästan inte med någon. Sedan flyttade jag utanför Europa och det känns som jag lämnade det bakom mig. Det här är ju inte en historia som jag delar med människor och helt plötsligt så hade jag ju en helt ny bekantskapskrets som jag kunde välja vad jag delade med mig av.

Men nu har jag delat med mig av den med er. Jag vet inte om det kanske är för utlämnande eller så för forumet, men jag känner verkligen att jag behövde få det nerskrivet, men jag vet fortfarande inte om det gör någon skillnad eller vad jag kan göra av det. Man pratar ibland om att man behöver gå till botten med varför man drack men jag tror inte att jag kan peka på några enskilda saker eller att just den här delen skulle ha gjort mig till en beroendeperson, men jag har upptäckt att vissa saker här fortfarande känns som den där handen på kokplattan och det känns som att det trots att det nu är 22 år sen fortfarande är ganska obearbetat.

Men nu är det nog dags att sova.

Har haft en jättefin vistelse hos äldsta dottern, men visst blir man lite trött av umgänge snudd på 24/7. Jag är ju van vid mycket ensamtid, på ont och gott. Jag vantrivs inte alls i min självsamhet, jag gillar att göra som jag vill när jag vill. Vissa saker är det dock si och så med, jag minns inte senast jag lagade mat tex. Det blir mycket hämtmat och goa räkmackor (med grovt bröd) från Maxi. Men det blir nog bättre när jag börjar jobba igen. Jag behöver hitta tillbaka till laga-mat-glädjen.

Lämnade yngsta dottern hemma hos henne vid tvåtiden. När hon kom inomhus utbrast hon: ”Äntligen hemma”. Sötnöt ❤️ Hon har verkligen bott in sig i sin egen lägenhet och hon frågar aldrig efter sina gamla två hem. I måndags följde hon med sin pappa på en utflykt och sen hem till honom en stund. På morgonen sa hon själv att hon kunde sova över, men framåt kvällen ville hon åka hem igen. Precis som det ska vara.

Nu åker jag inte till henne förrän nästa fredag och då sover jag över. Tänker att en gång per vecka på helgen kan vara lagom ett tag innan det är dags att inte sova över mer än i undantagsfall. Sakta, sakta, sakta har hon fått vänja sig. Och vi också. Jag börjar redan tänka att jag bor onödigt stort på 77 kvm.

Från och med måndag behöver jag inte heller dotterns gamla rum som kontor längre. Då tänker jag återerövra min arbetsplats på jobbet. Nu är jag fullvaccinerad så det känns dags att återgå till det normala. Fortsätter köra bil ett tag men snart börjar jag nog åka kollektivt igen, för miljöns skull. Det är bekvämt att åka buss också, och man får naturliga promenader i ur och skur. Vinn-vinn-vinn.

Kram 🐘

Jag tror också att det är klokt att avvakta. Jag är ibland för spontan för mitt eget bästa, men jag tror att ”min lösning” på just det dilemmat bottnar i min barndom mest. Och att det är lätt för mig att uttrycka mig så, som inte ens har en ”tänkt” man framför mig att konfrontera i så fall. Sov på saken så länge du behöver och gör sen det som känns bäst i magen helt enkelt. Magkänslan brukar ha rätt.

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Slutsats; en person som inte dricker har lika stor rätt att välja sin sociala nivå, och- läggtid. Skavet handlade helt och hållet om att låtsas något jag inte längre njuter av, om jag nånsin gjort det."

Klok insikt. Alltid lyssna på skavet - identifiera orsaken, göra något åt det. Precis som du gjorde 🤩

Kram 🐘

Reflektion:
Två dagar ihop med vänner i Frankrike.
Kväll ett- middag, drinkar, vin, kämpa med att hänga kvar uppe för att man ”ska” drack vatten, diverse läsk, gick och la mig halv två. Kändes skavigt på något vis, jag anpassar mig givetvis efter andra men detta blev snarare att hänga i/med en livsstil jag inte har längre.
Kväll 2, efter en ”mätt” dag med massa aktiviteter och trevligt umgänge, middag och sedan kände jag kl 23 att nu går jag och lägger mig. Haft lite tid för mig, läsa, fixa med packning (snart hemåt).
Slutsats; en person som inte dricker har lika stor rätt att välja sin sociala nivå, och- läggtid. Skavet handlade helt och hållet om att låtsas något jag inte längre njuter av, om jag nånsin gjort det.
Lärdom: jag bestämmer över mig själv.
Nåt sånt. Känns oerhört skönt att den tanken klarnade och blev så tydlig.
Godnatt!

@Sländan skrev:"Efter de vågar jag inte ta någon snus till mina alkohol fria öl. Det triggar igång på ett"
Nej, några fler cigg blir det inte här heller även om det inte triggade mitt a-sug. Alls. Men jag skulle ändå säga att sugen hänger ihop på något sätt.
Vill inte utmana fler än jag har (snus) och har haft (alkohol o cigg)
Kram!

Spännande! Hoppas nya jobbet ger lagom med utmaningar och är kul.
Låter lite trist att så mycket tid av din semester går åt till jobb, men det är ju skönt både att avsluta och att vara förberedd. Stort lycka till

Jobbigt dilemma. Smygdrickande, ja jag var ju expert på det. Förstår att det är jobbigt att ha en hemlighet, som ni delar men på olika sätt. Tänker att det kanske är bra att du avvaktar ändå och ser om det händer nåt mer. Jag tror ärligt att mitt drickande hade blivit en fullständig katastrof om jag hade tyckt att det var ok att dricka öppet inför min familj. Samtidigt kan du inte hamna i räkna-leta etc träsket. Tar du upp det riskerar du att han väljer och då väljer att dricka ibland. Att han ”tvingar” dig att okeja drickande kanske. Tar du inte upp det behöverdu kanske bestämma hur du ska förhålla dig då att det inte blir jobbigt.
Tror det är klokt att avvakta precis som du skriver. Och att ha en plan om det behövs.

@Torn Tack Torn! Kram!🤗

@Sattva Det låter bra, Ha en go semester nu! 🤩

@Torn Grejen är ju att jag inte klarar wtt han dricker framför mig. Inte för att jag skulle bli sugen, för det tror jsg inte. Utan förvatt jag skulle må dåligt av de där små skiftningarna som sker när någon dricker alkohol. Jag vill inte sitta på spänn och liksom vakta hur mycket han dricker etc. Det mår jag jättedåligt av.
Nej, jag avvaktar. Ser hur mycket det verkar vara. Kanske inte ens dyker upp nån mer flaska. Men går det åt andra hållet o det inte känns bra så får jag säga nåt.

@Sattva Jobbigt läge. Rent spontant tänker jag att ärligheten tillhör nykterheten och ljugandet och döljandet gör det inte. Hade det varit min fru så hade jag berättat att jag hittat gömman. Jag hade lagt fram det på ett avslappnat sätt och sagt att det är omtänksamt att tänka på mig, men att jag vill inte du döljer något för mig. Jag klarar att se när du dricker. Men snälla, passa dig jävligt mycket så du inte hamnar i skiten.

Det måste vara riktigt jobbigt att bära på den hemligheten om han forsätter att smygdricka. Och risken är ju väldigt stor att han bara kommer dricka mer och mer.
Men du gör ju naturligtvis det som känns bäst för dig själv. Tänk på en sak bara, det viktigaste är att du själv mår bra.

Kram 🤗

@Andrahalvlek Jo det skaver. Väljer ändå att sitta lugnt i båten tillsvidare för att se åt vilket håll det tar. Men gillar inte att inte ha det "rent" mellan oss. Får se som sagt hur det känns framöver!

Förstår hur du resonerar dock, och tror att det är jätteviktigt att som vuxen "göra om o göra rätt" sådant som går att läka från barndomen.

Tack, ska njuta av semestern!!!🤗🧚‍♀️Kram!

Spännande med nya jobbet! Jag lever fortfarande efter ”läsår” och för mig ger hösten en enorm känsla av nystart på allt möjligt. Mest träning och sundare leverne, men nu i höst börjar jag ju med andra arbetsuppgifter också. På måndag ska jag återerövra min plats PÅ jobbet. Nu är jag vaccinerad och redo. Känns lite märkligt, men allra mest skönt. Jag gillar mina rutiner, mår bra av det. Och jag uppskattar mitt hem mer om jag inte är hemma hela tiden.

Kram 🐘

@Charlie70 Håller med, det är väldigt knäppt men befriande. Igår skrattade jag åt en film så mycket att yngsta dottern sa åt mig att sluta. Då sa den äldsta ”Låt mamma skratta” ❤️

Spännande med tandblekning, det hade jag verkligen behövt också! Snuset gör verkligen tänderna snusbruna 😫

Kram 🐘

@Sattva Tänker också att han gör det av hänsyn till dig, men fy vad ”hemligheten” måste skava inom dig. Jag hade inte kunnat hålla mig. Jag hade ställt den drygt 1/4-fyllda flaskan mitt på diskbänken. Inväntat reaktionen och sen tagit diskussionen. Men det är jag det! Jag har ljugit tillräckligt i mina dagar. Ärlighet är mitt nya signum och jag vill att min omgivning är lika ärlig tillbaka. Är de obekväma med det så vill jag veta varför.

Att jag skulle reagera så starkt beror nog på att jag indirekt står upp för mig själv som ett litet barn. Jag hittade en massa gömmor i mitt barndomshem, men jag vågade aldrig konfrontera min pappa. Och det beklagar jag så oerhört mycket, att jag lät honom gömma flaskor överallt utan att det fick konsekvenser. Min mamma gömde också flaskor, för honom. Vidrigt jobbigt var det att leva i den miljön.

Ha nu en riktigt bra semester!

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Ikväll så pass att jag tog en cigarrett"
Jag har varit festsnusare och då snusade jag mycket.
När jag blev nykter så blev det ingen snus heller. På midsommar drack jag alkohol fri öl. De satte igång snus suget direkt, jag tog en snus. Men kände att suget efter mera öl kom plötsligt.
Efter de vågar jag inte ta någon snus till mina alkohol fria öl. Det triggar igång på ett
Olustigt sätt.
💕sländan

Det blåser lite, snarare fläktar på toppen av berget, en liten by, ett litet torg. Ett gulligt hotell. De flesta prövningar som hört alkoholen till har blivit små dyningar.
Kaffetanten har ej heller känt ett uns röksug så det är bra!
Nu till stranden, kram.

@VaknaVacker Ja, jag är helt övertygad om att det är av hänsyn till mig o det är därför jag inte vill dra upp det. Om jag tar upp det finns risken att den diskussionen landar i att han vill kunna dricka på helgen, öppet. Eftersom han också är som jag i grunden (dvs alkoholist, problemdrickare, dricker för mycket etc etc), så funkar inte det. Det kommer bli mer o mer. Så då är det bättre såhär. Ska inte göra ett problem av något som inte är ett problem...

Ja du! Det är många som unnar sig på semestern. Kanske de redan har problem och är på väg in i värre missbruk rentav...

Din make kanske vill dricka lite ändå och av hänsyn till dig gömmer han flaskan? Skulle det kunna vara så?
Kram🤗

Håhåjaja… Den tredje spiknyktra semestern börjar ligga på sluttampen. Än är det tid kvar att bara slappa och ladda batterierna, och det är verkligen dags. Mycket av semestern hittills har gått åt till att packa ihop, sortera och organisera allt eget material jag hade på jobbet. Att byta jobb är litet som att flytta 😜 Och så har jag förberett mig inför nya jobbet. Annan inriktning än det jag sysslat med senaste åren innebär att plöja en hel del litteratur, samla och skapa nya material osv… Men liksom Rom inte byggdes på en dag, så byggs inte en hel undervisningsrepertoar på en sommar. Klar för stunden, men ljusår från att vara färdig. Nu lutar jag mig tillbaka och litar till processen. Men först vila. Utan sällskap av alkodjävulen. Kram till alla forumvänner!

Märker att det går i perioder det här. Ser det egentligen som ett eget friskhetstecken att inte behöva forumet så mycket längre. Samtidigt följer jag ju inte er på samma sätt. Det hinner rinna mycket vatten under broarna här på några dagar bara. Tiden räcker inte till för mig att läsa ikapp.

Nu ville jag i alla fall gå in för att skriva om min tandblekning som sker nästa vecka. Lite grand känns den som en punkt för både rödvins- som snuskonsumtion. Nu investerar jag 4000kr i en laserbehandling. Då får man ju bannemej hålla sig ifrån sådant som missfärgar tänderna efteråt (tyvärr gäller det även kaffe och te...). Såg att Vakna Vacker funderade på om fler kunde känna kraftigt sug trots lång nykterhet. Mitt svar är att jag kan känna sug, inte kraftigt längre, men ett sug. Suget försvinner dock ganska snabbt och om jag skulle sniffa på ett glas rödvin skulle jag backa snarare än vilja dricka det. Tilltalar mig inte längre. Snuset samma sak men kanske lite kraftigare sug där. Har ju inte varit nikotinfri lika länge som alkoholfri. Jag har ofta tankar på (gäller både vin och snus) att man kanske skulle och det verkar ju gott och så vidare. Jag låter mig ha de tankarna. De är bara fantasier. Skulle det komma till kritan vill jag inte längre. Känner mig trygg med det.

Vet inte om jag har skrivit om mitt skratt tidigare? Andrahalvlek har gjort det i alla fall, det vet jag. Alltså jag skrattar så jag dööör nuförtiden. Sådant som jag tidigare drog lite på munnen åt skrattar jag så jag kiknar åt i dag. Som det var när jag var barn. Skrattet tar inte slut. Jag kan till och med skratta i opassande situationer utan att jag lyckas bärga mig. Knäppt men så befriande.
Kram!

@TappadIgen Det är ju det som är Navids styrka - att han är genuint intresserad av allas åsikter. Jag lyssnade tex på avsnittet med Aron Flam med god behållning. Och Cissi Wallin är nog lika illa omtyckt i vissa kretsar som Rickard Jomshof och Paolo Roberto är i andra kretsar tex. Cissi får skit för att hon är gäst i samma podd som Paolo Roberto, och Navid får skit från olika håll för att att han bjuder in både Paolo och Cissi. Jösses.

Allas åsikt är värda att lyssna på. Jag blir så trött på debattklimatet som innebär att om du tycker ”fel” så ska du övertalas att tycka ”rätt”. Och vill man inte låta sig övertalas så är enda sättet att blocka vederbörande, och med tiden befinner vi oss alla i våra egna ”åsiktsbubblor” där vi endast hänger med likasinnade. Det är okej att tycka olika, det till och med berikar att man tycker olika så länge man bemöter varandra med respekt och utan illvilja.

Kram 🐘