Senaste kommentarerna i forumet

@Soffi skrev:""Jag är en så'n som inte äter godis!" Jo, tjena!!🙄🙄🙄 Jag VAR en så'n, när jag drack ... "
Det här är lite intressant tycker jag. Jag åt heller aldrig godis, men den här gången när jag slutade så har jag varit godissugen. Dessvärre gillar jag inte godis så mycket heller och nu är jag inte längre sugen på det heller, jag vet inte vad jag är sugen på. Det finns ett tomrum att fylla helt enkelt, men med vad? Nu är det väl för varmt och tja, det är väl den där rastlösa själen som måste ha nåt kanske.
Skönt att du hittar svalka Soffi! Minns din snöhög från i vintras. Eller jag minns inte exakt om det blev bra eller dåligt, men snön fanns där.
Ha en fin dag!

TappadIgen jag tror inte att det finns något facit till hur man når fram. Så frön är väl det enda som hjälper. Styrkan härinne är att vi är många som på olika sätt kan gödsla som i exemplet med den gravida kvinnan. Nån förde fram risker och statistik. Alla kan ju inte göra det, hur sant det än är utan sedan var det hjälpmöjlighetrr, strategier etc. Vi är många olika som kan testa vad som når fram. Vi kan ha olika strategier. Någon kan lägga fram fakta och statistik, någon kan ställa sig bredvid och ta i hand. Man behöver inte predika sin egen strategi och sin mission när man ser att det inte tas väl emot och alla behöver inte skriva samma sak. Fördelen härinne är att hit dyker ändå människor upp som kanske vill förändra ändå. Men man når ändå inte alla. Det finns människor jag undrar över ännu. Men någon som inte tålde inläggen och ”pekpinnar” här brakade också i väg och sökte hjälp på annat sätt i ilskan, så det kan gå fram på olika sätt. Hen återvände sen och rapporterade. Det jag skulle vilja att man undvek är när alla skriver i princip samma sak. Det blir som ett drev och händer ibland. Särskilt i diskussioner om måttlighet. Då måste man bara tala om varför man inte dricker, statistik, egna upplevelser etc, etc. Statistik i all ära, men den statistik man hänvisar till i det läget är baserat på ett visst urval av personer. För att generalisera så ska urvalet här vara detsamma och här finns de som kanske inte har gått lika långt i sin beroendetrappa.
Men de som har gått långt, hur når man dem? Eller de som är på väg. Jag tror vi gör ett bra jobb tillsammans genom att vara olika. Det kanske handlar mer om att vara lite lyhörd och se andras olikheter och försöka se vilka råd som tas emot väl och vilka man kan skippa för vissa personer. Vi är främlingar härinne, alkoholhjälpens personal använder en strategi som säkert i de flesta fall är mest framgångsrik. Där finns ingen statistik och inga pekpinnar, men vi andra har faktiskt möjlighet att ställa oss bredvid eftersom vi har varit där.
Så din ödmjukhet, dina erfarenheter, ditt ickedömande sätt att skriva TI - jag tror att du kan nå fram till någon just för att du är inkännande och grubblande. Det går inte så snabbt alla gånger, ibland inte alls, men vi kan ändå försöka. Nån av oss kanske når fram. Nån har liknande erfarenheter och kan ställa sig bredvid.
Och Miss Lyckad, kan du inte hänvisa brorsan hit? Alkoholism är så väldigt läskigt tycker jag för det blir en personlighetsförändring. På anhörigsidorna finns de elaka beskrivna. De som förnekar, ljuger, har slutat bry sig om och slutat att vara människor. Men här finns det hopp. Har man börjat fundera, börjat tänka och skriva här, då finns det hopp och alkohol skapar dåligt mående. Många är hjälpta av att sluta och börjar må bättre.
Miss Lyckad, jag hoppas du når fram till brorsan. Om du börjar med att stå bredvid. Han har ju slutat tidigare skriver du. Tänker att det är viktigt att kanske påminna om att han mådde bättre då kanske? De flesta härinne vittnar om passiviteten, ångesten och negativa tankar när man dricker. Kanske hann han uppleva glädjen i att sluta tidigare? Det är lätt att glömma kanske när man upplever att alkohol är det enda som får en att må bra, trots att det egentligen är precis tvärtom.

@TappadIgen Det märks att du har finskt påbrå. Först gräva en hel dag i 25 graders värme, och sedan basta på det.😅 Perkele säger jag bara!😂 Vi har en finne på jobbet och när han kliver in i bastun flyr alla andra fältet. Det går inte att vara i bastun när han börjar ” elda på” med vatten på stenarna. Sedan piskar han sig själv med björkris också som grädde på moset.😅

Ha en bra semester!

Underbara dagar!!!💖💖💖
Jag vill ha semester jämt! 💃🤸‍♀️😎😎😎

@Sisyfos skrev:"Det var väl i nån tråd jag läste att man kan begränsa tiden för grubblerier också. Och det är nog smart. Men inte alltid helt lätt."
🤔🤔 Ja, det är sant ... och jag tror faktiskt att jag gör det, kanske(?), fast jag inte riktigt har tänkt att jag begränsar ... Morgonen är ju min tid för att sitta ett par timmar och fundera, filosofera och reflektera, det är också då, på morgonen jag oftast skriver här ... Det kanske verkar som jag grubblar mer än vad jag egentligen gör? Fast ... samtidigt ... de dagar jag verkligen mår skit ... då "grubblar" jag nog också mer - Vad ska jag ta mig till för att må bättre?
Nåja...
Idag mår jag fint - riktigt bra!😅😍
Det ska bli varmt, okej det är jobbigt - men det är ju sååå mycket lättare att hantera när jag är ledig😅😎!
Igår var jag uppe tidigt, vädrade ut värmen ur huset (TACK till vädergudarna att det iaf är svala nätter nu!) och gick sedan till stallet. Jag hann, med god marginal, rida innan det blev varmt samt fixa sån't jag inte orkat i värmen, det tog sina timmar 🙄... Var ändå hemma igen till 11 - då var det varmt, jättevarmt, ute! Men jag hade ju ett utvädrat svalt hus 😁😁😁 och kunde ta en skön tupplur 😴. På eftermiddagen blev det ärenden med AC i bilen och i svala butiker 😊. En riktigt bra dag!
Jag tänker att jag gör likadant idag. Ja, jag kan ju inte shoppa varje dag 🤔, men jag får "hitt' på nå't". Å andra sidan, när man shoppar som jag: går in och känner och klämmer på det jag tror att jag vill ha, funderar ... och kommer ut tomhänt i 1/4 av fallen (gubben har gett mig underkänt i shopping många gånger🤣🤣🤣), ja då är det kanske inte så farligt ... men tråkigt ...🙄😂😂.

Så till lite blandade tankar jag har /haft/ ...
Lära känna sin kropp och lyssna på den ...
Stå emot sug ....???
Tacka nej.
Ta till sig eller förkasta "fakta"(?) och andras tankar och idéer/förslag...
Lägga ihop 1+1, inte alltid lätt ...
Ja, minst sagt blandad kompott 😂! Får se var det här landar? 😂

Jag håller ju på och lär mig känna in och lyssna på min kropp och vad den säger att jag behöver. Jag är ju inte speciellt bra på det, har aldrig lärt mig, för jag har druckit på så mycket... Samtidigt "ska man stå emot sug".
"Jag är en så'n som inte äter godis!" Jo, tjena!!🙄🙄🙄 Jag VAR en så'n, när jag drack ... Nu skriker kroppen ständigt efter choklad och jag får ju äta så mycket jag vill, fast hallå, det finns ju en gräns...
"Min kropp känns extremt ansträngd när det är varmt" - ja, den är nog verkligen det ...
"Vissa data från mitt armband är ren bullshit". Ja ... men något kanske de säger ändå??
Jag ställde mig på vågen idag - inte bra😲. Jag väger "plötsligt" för lite ...
Fastän jag känt hur ansträngande värmen är, fastän kroppen skriker efter energi och jo ett av "bullshitvärdena" i appen är kaloriförbrukning ... Jag tror definitivt inte på det i absoluta värden, men ökningen på typ 700 kcal/dag sedan det blev varmt stämmer kanske (vilopulsen har ju också gått upp verkligen jättemycket)? 😱 Det innebär en ungefärlig viktminskning på 1 kg på bara 10 dagar - att jag skulle behöva typ en hel måltid mer per dag för att hålla vikten!! Tur att jag ändå gett efter för chokladsuget😅!!
Ja, nu tillhör jag ju dem som verkligen inte bör fokusera på vare sig vikt eller mat pga tidigare ätstörning. Men här var verkligen bra att lägga ihop 1+1 ... Och - suget säger mig något, kanske har det inte helt "rätt ord" men känn efter, försök tolka och - ge efter!!
"What you resist persist."
I början av nykterheten handlar ju mycket om att "stå emot alkohol-suget" för de allra flesta. Visst pratas det om att "sätta ord på suget", hitta vad som kan "ersätta alkoholen" dvs hitta vilket behov alkoholen har ersatt... Kanske kan man komma lättare förbi det stadiet om man försöker rota ännu lite mer i sina behov än om man "bara" står emot ... fast klarar man det?? Hjärnan förminskar ju det jobbiga man gått igenom så att man inte riktigt ska minnas och man till slut tycker att "det var väl inte så farligt"... Värt att ta med sig när man "pratar" med nynyktra!?

Jag hade tänkt skriva om att tacka nej också. Men jag hinner inte, jag har semester!
Nöjer mig med att skriva kort att jag nu flera gånger har kunnat bekräfta för mig själv att jag verkligen inte har några problem alls att tacka nej till alkohol när jag blir bjuden. Känns skönt att jag haft rätt på någon punkt iaf 😅😂😂😂.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

@Ensam1984 Har du haft långvariga förhållanden förut?

Tycker du låter idioten som tog sig rätten att gradera dig så där får för mycket inflytande över dig. Det var bara onödigt av honom att uttrycka sig så.

Den man vill hitta är partnern som med sin blotta närvaro kan lyfta en och göra en glad med alla sina upptåg och liknande när man efter en hård dags slit kommer hem, öppnar dörren och det räcker med att få ögonkontakt med sin partner för att man ska tagga till.

Är du född 84? Jag tycker du verkar spännande och utmanande :) Borde vi ses?

Går det skicka meddelanden anonymt mellan användare för att byta kontaktuppgifter?

@Tofu När det gäller både cigg och alkohol har jag ljugit massor genom att smussla med det, och det är också en form av lögn. Men på direkt fråga skulle jag inte kunna ljuga, då hade jag erkänt och skämts som en hund. Men både min pappa och min alkis-sambo blånekade på direkt fråga.

En gång ville jag ta bilnycklarna från min pappa. Han ”hade ingen aning” om var bilnycklarna fanns. Jag stod upp och han satt i soffan vid tv-rumsbordet. Jag vrålskällde som jag bara gjort några få gånger i mitt liv. Jag var nog 16-17 år då. Sen tog jag ett steg tillbaka och under bordet låg bilnycklarna. Min pappa hade slängt dem där för att jag inte skulle upptäcka dem. Då ljuger man väldigt medvetet.

Jag tyckte att jag utifrån erfarenheten med min pappa borde ha genomskådat min alkis-sambo betydligt tidigare. Jag borde ha litat på min magkänsla. Jag gjorde rätt som ställde ultimatum, men med facit i hand vet jag att han var nykter på vita knogar och att det inte var hållbart i längden. Jag borde ha förstått det och fått honom att söka mer hjälp. En burk med antabus var vad han fick med sig hem från vårdcentralen. Han vägrade söka hjälp hos kommunens beroendemottagning eftersom han var kommunanställd, och då skulle hans hemlighet vara ute på byn. Jag skulle stått på mig på den punkten.

Men det är historia. Jag var fruktansvärt ledsen och arg i många månader, men sen flera år tillbaka tycker jag mest synd om honom faktiskt. Yngst av 12 syskon där alla mer eller mindre har alkoholproblem. Hans pappa söp ihjäl sig också. Hela släkten var dysfunktionell. Sorgligt.

Och jag vet faktiskt inte varför jag lyckades. Sannolikt har erfarenheten från min pappa och alkis-sambon fått mig att förstå hur illa det kan gå. Verkligen förstått inpå skinnet. Men den erfarenheten har ju många, och de behöver inte lyckas för det.

Jo, jag vet förstås. Jag har genom alla mina faktastudier faktiskt lyckats påverka mitt undermedvetna. Det finns inte en enda hjärncell hos mig som vill dricka. Det pågår inget inre krig i min skalle mellan ”vill” och ”vill-inte” längre. Jag vill inte dricka. Jag slipper dricka. Min äldsta dotter, som snart fyller 24 år, har genom sitt nyktra leverne dessutom visat att alkohol inte alls behövs varken till vardag eller fest. Hon har varit min förebild på det området.

Kram 🐘

Min första semesterdag hade jag ändå sovmorgon till klockan 8, åt en snabb frukost och sen har jag jobbat hela dagen. Det har varit mycket kånkande, bärande huggande, staplande och så vidare och så avsluta med en lång bastu. Jag är ju inte direkt atletiskt byggd, men det jag saknar i styrka tar jag igen ganska bra med en åsnas envishet men jag kommer nog få betala för det imorgon. Känns som varje muskel värker, men det är skönt. Nu känns det som att allt i princip är klart. Ska bara upp tidigt imorgon för att plocka bär och sen bär det av hemåt.

Nu när jag bastar utan att dricka öl har jag upptäckt att meditation i bastun är riktigt trevligt. Här är det så tyst att det enda som hörs är elden som försiktigt sprakat i kaminen och stenarna som pyser från vattnet som avdunstar. Men jag slänger på ganska friskt, sådär så att jag vet att värmen hamnar någonstans på gränsen till vad jag tål och så lutar jag mig tillbaka still och inväntar att ångan ska sprida sig så att värmen stiger. När temperaturpeaken kommer så har det mesta av pysandet avtagit och jag känner hur det bränner i huden och det är så skönt. Jag upptäcker hur märkligt det är att tycka att det är skönt, då jag definitivt inte är masochistiskt lagd överhuvudtaget. Men denna smärta är behaglig i kontrollerade doser. Jag vet ingen som bastar så varmt som jag gör och de som bastar med mig, vilket förvisso är en begränsad skara människor känner inte till någon heller. Jag upptäcker också att jag omedvetet har en speciellt andningsteknik. Många upplever ju att de inte kan andas i en bastu när det blir för varmt, men man har väl utvecklat ett sätt som fungerar som jag nog inte skulle kunna beskriva särskilt bra om jag behövde.

@Andrahalvlek Jag spontan bestämde att jag skulle komma hit innan min semester för att röja lite. Jag ska inte gå in på hela historien där men han borde ha fått hjälp på andra håll. T.ex som han hade betalat för i förskott till familj. Men jag har väl blivit ganska lösningsorienterad och tänker att det behöver fixas så är det väl bara att göra det, även om någon annan borde ha gjort åtminstone delar av det. Det har ju absolut blivit så att det har varit trevligt också. Min far själv har haft svårt att komma igång men har sagt att han känner nu när han inte är ensam att jobba att han själv får motivation.

Din historia med din pappa berör mig också väldigt mycket. Det är så många frågor som inte blir besvarade. Jag funderar t.ex på Alexi om han visste själv vart det var på väg men han höll upp en fasad utåt eller om han faktiskt trodde att han hade saker under kontroll.

@Kennie Jag undrade faktiskt hur det kom sig att du inte reagera på den. Ibland kan jag själv missa att det skrivits i min tråd men jag upptäcker det först när jag själv ska skriva något. Jag har kommit av mig lite med språket nu på sistone, tyvärr men vill komma igång igen. Jag misstänker att jag i början på detta inlägg avslöjar att ja, det är finska det handlar om :) Som sagt lärde jag mig alltså läsa och skriva på finska när jag var 4 år gammal, men sedan dess har det gått utför. Man kan tycka att det borde vara lättare att plocka upp med den bakgrunden.

@Torn Japp, den är stenhårt pumpad. Tryckmätaren ska visa mellan 12 och 15 och jag pumpade till strax under 15. Ändå väldigt vippigt jämfört med den hårda brädan jag hyrde, som sannolikt var tyngre och därmed stabilare, men jag lär mig lite i taget. Nu ikväll har jag lite ont i mina biceps 😂 Själva paddlandet ger ju träning också.

Man kan träna yogaställningen ”trädet” för balansens skull kom jag på. Då står man på en fot och sätter den andra fotsulan mot insidan av benet i knähöjd, eller en bit upp på låret om man är smidig. Håller armarna över huvudet och sätter ihop handflatorna. Sen står man där så länge man orkar och låter alla småmusklerna i foten jobba. Kanske en bra vänta-på-bussen-syssla 😂 Jösses vad folk skulle undra.

Visst är det hemskt att han körde med oss i bilen onykter. Han hade kommit till det läget att han behövde alkohol för att funka ”normalt”. Jag har i alla fall inga minnen av att jag misstänkte att han var onykter när han körde bil, och jag såg honom aldrig dricka och sen köra bil.

En gång körde han rakt ut i en korsning mot rött. Med mig i bilen och jag var kanske 11 år. Jag tror att vi krockade lite lätt. Det var i Danmark och polisen kom. Min mamma fick sätta sig på tåget från Göteborg och komma ner och hämta mig och bilen. Oklart om min pappa fick följa med hem då. Det är så himla mycket jag bara har förträngt av min barndom. Det mänskliga psyket funkar ju så, allt jobbigt glömmer man fort.

Kram 🐘

Hej!
Jag tittade just i min tråd och såg att jag missat en kommentar från dig angående modersmålsstudier. Nu var det ett par månader sedan jag pluggade, är nog dags att ta upp det igen... Hur går det för dig? Kan inte heller konversera, skulle behöva större ordförråd...Hursom, tack för kommentaren i min tråd och lycka till! Språket jag jobbar med är finska, om du är inne på samma kan vi starta en språkövningstråd!

@Andrahalvlek Oj, jag visste ju att din pappa var alkis, men att han körde bil konstant berusad med dig i bilen också.❤️ Jäklar vad fast han måste ha varit av alkoholen! Och så detta med din fd sambo också. Förstår verkligen att du är innerligt glad för att slippa den där förbannade alkoholen numera!
Tack för att du delar med dig av ditt förflutna. Kram

P.s Härligt med SUP:en! 😍 Har du pumpat den riktigt ordentligt? Viktigt för att den ska bli så stabil som möjligt.

God kväll! Dessa ljuvliga julikvällar med syrsorna spelandes😍
Haha, kollade fyrans vintips i förmiddags och fick värsta suget. Still going strong ibland. Sicket monster det är. Verkligen så att man måste ge sig själv terapi, rätt tankar och sparka alkoholkrokodilen där bak emellanåt. Ingen kamp nä. Men det kan bli om man är nonchalant. Det vill jag aldrig vara. Vill fortsätta vakna vacker.

Berättade för mina barn om detta forum. Så nu kan de läsa vad jag skriver. Det är en del av resan för mig. Faktiskt. De är så viktiga för mig på alla plan i livet så klart.
Kram🤗

Hej! Ett avbrott i drickandet i alla fall tre månader brukar rekommenderas. Sedan kan man ta ställning till om det är läge att prova att dricka måtligt eller sluta helt.
Jag försökte minska många år. Det var så jobbigt. Drack små äckliga tetror med vin, varannan vatten ja du vet testade allt och kände mig sedan befriad från kravet av avhållsamhet de perioder jag tillät mig själv dricka whisky obegränsat. Till slut bestämde jag det fick vara nog. Så nu är det lätt, bestämt mig att alkohol är inte för mig. Varit nykter i drygt 1.5 år.
Heja dig! Detta forum är bra. Skriv för glatta livet och ta stöd. Fint du har din familj till hjälp oxå. Och så finns ju annat med.
Kram🤗

@Helenex Hej! Tror många känner igen sig i det du skriver, inklusive mig själv. Jag tog tag i mitt drickande i våras och har snart varit vit i tre månader.
Jag vaknade upp en vanlig söndag trött och trasig. Var så less på att jag slösade bort mitt liv med alkohol. Googlade och hittade e-stöd, perfekt där kunde jag vara anonym... Skammen är ju stor. Ingen Vill hamna där. Men det blev en rivstart på mitt nya liv. Fick snabbt kontakt med läkare och terapeut. De tipsade även om att även ta hjälp av beroendecentrum. De skickade remiss dit. Då tänkte jag - det är nu eller aldrig! Helt plötsligt står jag där med en armé av kunniga människor som bara vill hjälp mig. Det var stort, det var läskigt men det bästa jag gjort för mig själv. Kan tillägga att jag blev rekommenderad att ta Antabus. Min lilla räddare. Där och då försvann en stor skopa stress. Noll alkohol inget systembolag, ja du förstår. Har även pratat med mina barn och några nära vänner om min resa och det är bara hejarop!
Långt svar men mitt heta tips är att ta hjälp, för den finns där för dig 🌺

@Ignoramus Så sant, så sant! Men nu ska jag koppla av med en film, tänka på nåt annat en stund, om jag kan.

@Ignoramus Inte jag heller! Men ibland så! Nu är det ju helg, kan tänka mig att det är många som sitter här som inte "festar" av samma anledning som du och jag...annars vore vi inte på det här forumet.

@Ignoramus Skönt att få svar, jag brukar inte få det så ofta när jag skriver här.

@Ignoramus Ja, precis. Det lilla i det stora. Igenkänning är viktigt, och som du sa, på det stora hela betyder småsakerna mycket.

@Ignoramus Ja, det kan ju inte bara vara jag tänkte jag. Tack! Känns bra att veta. Det kan tyckas som en liten sak men "många bäckar små" som mamma sa.

@Ignoramus Skulle tro det, jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag vet att det är så för mig i alla fall.

@asdfghjklöä jag förstår dig, alkoholen tar stor plats i livet och helt plötsligt har man oceaner av tid! Jag började dricka "sent" i livet. Massor av skit som hände och det tog aldrig slut ... Men vips vaknade jag upp och mitt liv var toppen Men alkoholen hade jag lyckats dra med mig. Jag har alltid varit engagerad i föreningar och annat även när jag varit som värst. Det kan jag tacka min lyckliga stjärna för just nu. Vad jag vill säga är, gå utanför din bekvämlighetszon. Testa nya saker? Vad gillar du att göra? Vad har du tyckt om att göra? Ideella organisationer skriker efter volontärer. Där hittar du ett sammanhang och träffar likasinnade människor. Själv har jag idag anmält mig till ridskola igen, efter 30 års uppehåll!
Googla och kolla Facebook, där finns många grupper.
Stort lycka till ❤

Den senaste 1-2 veckorna har jag lyssnat ikapp alla avsnitt på podden ”Hedman och Hedén”. Nej inte alla, jag har några kvar. Kändisarna har duggat tätt: Clara Klingenström, Peter Eggers, ”Din soldat”-Albin, Pål Holknekt, Mathias Holmgren, Jan Johansen med flera. Även Magnus Hedman och Nemo Hedén (”Kungarna av Tylösand”) berättar sin lifestory i varsitt avsnitt.

Idag lyssnade jag på avsnitt #20 ”Från botten till beroendeterapeut” där Robert Bohman, grundaren till beroendeenheten ”The House Stockholm-Berlin”, berättar sin lifestory. Shit alltså. Jag blir helt matt bara av att lyssna. Dels var han beroende av typ allt som går att bli beroende av och dels avverkade han behandlingshem på löpande band. Han säger själv att han inte tog återfall, han slutade i princip aldrig.

I en passus säger han att hans ex-fru, som han fick fyra söner med, skrev en bok som heter ”Anhörig”. Då fattar jag att hans ex-fru är Katerina Janouch. Den boken har jag läst. Den här mannen har jag hört mycket om, från hennes horisont. Jag minns också att de två som par var lite banbrytande, som för 20 år sedan tvättade sin alkoholsmutsiga byk nästan offentligt i media.

Av allt han berättar i poddavsnittet så fastnar allra mest det som är anledningen till att han till slut blir helt clean. Den mening han vaknar till i polisens fyllecell den 29/12 år 2001 och som till slut får honom nykter, utan att ha tagit ett enda återfall efter det. Meningen upprepas tydligen ofta inom olika 12-stegsgemenskaper och innebörden är ungefär: ”En del har inte förmåga att vara ärliga och de får färre chanser”.

Där är orsaken till att min pappa aldrig lyckades. In i det sista 1,5 månad innan sin dödsdag blånekade han och sa till mig att han hade minsann inte problem med alkoholen. Så fort den nattgamla isen efter en genomrasning blev lite stabilare så lurade han sig själv och andra tills han storknade. Allt för att få dricka. Han var sannolikt aldrig ärlig om någonting. Frågade man hur han mådde svarade han ”bra” trots att det syntes på kilometers avstånd att han inte alls mådde bra.

Min mamma berättade efter hans död att min pappa blev av med körkortet i en nykterhetskontroll år 1974, då jag var 5 år gammal. Efter det körde han olagligt i alla år. Varje gång han åkte fast i en poliskontroll fick det konsekvenser förstås, men det är ingenting som jag minns. Vad jag minns så var pappa iväg och jobbade, ibland månader i taget. (År ibland faktiskt eftersom han jobbade för Skanska i Saudiarabien på 70-80-talet.) Om han satt i fängelse månadsvis så var det inget jag hade koll på ett endaste dugg.

Mot slutet vet jag dock att han dömdes till en månads fängelse, då gick jag på högstadiet eller gymnasiet. I hans post hittade min mamma efter hans död en dom som gällde samhällstjänst. Min mamma tvingades ju ljuga också. Att hon ens berättade om det indragna körkortet för mig efter hans död var modigt gjort, hon skämdes som en hund. Vad hade hon utsatt mig för? Han körde jämnt på fyllan.

Orsaken till att jag till slut bröt med min pappa var att min sambo tillika barnens pappa gillrade en fälla. Han markerade på etiketten på den whisky som stod mest tillgänglig i barskåpet innan han gick och la sig. Nästa morgon när mina föräldrar hade kört till Göteborg visade han mig etiketten. Volymen hade sjunkit med 5-6 cm under natten. Då fick jag det bevis som jag behövde för att ställa ultimatum. Jag konfronterade dock aldrig min pappa med det ”beviset”, det räckte att jag hade fått bevis. Och mitt ultimatum var ju ändå lönlöst.

Min alkoholiserade sambo var likadan, ljög om allt. Men det förstod jag ju inte förrän efteråt. Vartenda ord om hans före detta fru var bara lögner från början till slut. Det var hon som tröttnade på hans supande till slut. Det var hennes vuxna barn som aldrig ville ha kontakt med honom mer. Till mig berättade han om tusen andra anledningar, som jag snudd på förträngt. Anledningarna spelar ingen roll. Inte då och inte nu. Det som spelar roll var att jag kände mig så genuint grundlurad, jag kände mig som en naiv fullblodsidiot.

Strax innan vi flyttade ihop hade jag verkligen märkt att hans drickande var osunt. På vår första middagsdejt hemma hos honom bjöd han på en flaska vin till oss två, ”lite snålt kanske.” Efter några månader kunde han dricka sig så apkalas att vi var tvungna att avboka ett besök hos hans syster, och han ringde då och sa att det var jag som hade blivit sjuk. Jag blev helt förskräckt över att han ljög om att jag var sjuk, han ryckte på axlarna. Lögner för honom var vardagsmat.

Jag sa uttryckligen till honom innan han flyttade in hos mig: ”Shit alltså, jag vill fan inte dra på mig en alkisrelation, jag fixar inte det med min bakgrund”. Han försäkrade mig om att jag absolut inte behövde oroa mig, men min magkänsla skavde och bråkade ändå. Men han var så på - fixade sig ett jobb här i kommunen och var överentusiastisk över flytten. Och vi var så kära i varandra.

En månad efter att han flyttat in var jag tvungen att fejsa sanningen. Jag ställde ultimatum: ”Sök hjälp eller flytta.” Han sökte hjälp och började med antabus, som han fick utskriven av en läkare på vårdcentralen och han skulle ta tabletterna helt själv utan ”övervakning”. Sen började en tid med att tassa på tå och aldrig veta hur läget var när jag kom hem. Vidrigt. Precis som min mamma gjorde i alla år med min pappa. Lyssna efter signaler, misstänka, leta efter eventuella flaskor.

Han var nykter på vita knogar. Han ville ha tapperhetsmedalj. Ställde sig utanför alla sammanhang, ville inte delta. Valde att jobba helger och storhelger, ”sån skit”. Han vantrivdes på jobbet dessutom, han jobbade på olika LSS-boenden som timlönare i personalpoolen. (Tidigare hade han en fast tjänst på ett boende för personer med svår autism.) Den instabiliteten ska man nog inte ha som nynykter 50+ utan då behöver man nog mer fasta rutiner.

Träning var trams tyckte han, ”springer gör jag bara till bussen”. (Han åkte förstås aldrig buss ens.) Vi delade inte heller intresset för naturen, det var också trams tyckte han. Jag vet inte vad vi hade gemensamt egentligen, typ ingenting. Vi blev bara störtkära i varandra, men sen fanns inget att staga upp relationen på. Hans lögner fortsatte dessutom i stort och smått.

Efter ett halvår tog han ett återfall, ett planerat sådant sannolikt. Han hade tröttnat på sitt samboliv med mig och jobbet. Nu behövde han att jag sparkade ut honom så att han kunde återvända till sin hemort som ett offer att tycka synd om - och att jag var en satans bitch som kastade ut honom. Han skulle ljuga lika mycket om mig för sin familj och vänner som han ljög om sin ex-fru för mig.

När jag kom hem från en resa till äldsta dottern i Gbg för fyra år sedan så möttes jag av en kasse med tomma ölburkar på skostället i hallen. Min hund var hemma, tack och lov. Min ex-sambo kom hem en stund senare, sannolikt satt han i skogsbrynet bakom huset och inväntade min ankomst. Han kunde knappt stå och gå eller prata. Jag knuffade honom bokstavligen i säng och sa: ”Sov ruset av dig, imorgon flyttar du”. Och det gjorde han.

Jag kan inte ens ljuga i bluffpoker. Tack och lov för det. Jag mår fysiskt dåligt av att ljuga. Det gjorde jag i mitt förra liv och det är än värre som nykter. Jag kan låta bli att säga vissa saker och jag kan uppge vita lögner om det gynnar mig själv eller någon annan, jag vill inte såra någon genom att vara klumpigt ärlig. Annars är det ärlighet som gäller i alla lägen.

Shit vad långt det blev, det behövde nog komma ut. Tack Robert Bohman för det!

Kram 🐘

@Kallekandricka har tänkt på dig, och tack för ditt inlägg. Det är precis det jag behöver höra. Jag behöver ju inte göra det svårare för mig själv. Ang. avvikande och konstigt så är jag nog lite av en anomali där. Vill hellre att en person har haft krångel/har krångel (eller i alla fall är helt uppriktig från början) med sina tillkortakommanden, då vet jag var spelplanen är. Tror tyvärr också att jag har komplex för mina tillkortakommanden och känner mig inte lika mycket värd som vanligt folk. Jag vill inte känna så, men har alltid känt mig så. Så känner väl att jag är mer på samma spelplan om personen i fråga också har ett krångel, och att den andra kanske är värd någon sån som mig, en vanlig person är ju värd så mycket bättre.

Jag vill ju också tro att jag inte är en sån som dömer, men det stämmer såklart inte. Däremot så tror jag att jag inte ger upp om någon för det. Det är bara de med något uttalat krångel som jag har mött eller har haft samtal med hittills som jag har funnit intressanta. Saken är ju den att alla har något, alla har krångel och alla kan vara öppna och sårbara. Men är man inte det så är man tråkig i min mening, att tala om väder och resor ger mig ingenting. Jag vill veta vem den andra personen är på insidan, hur den känner på riktigt, vad deras guilty pleasure är, vad deras tillkortakommande är. För har man inte en diagnos så har man alkoholproblem, eller depression, eller ekonomiska problem eller kanske en dålig relation till sin familj, ett stressigt eller tråkigt jobb etc... Om inte en person kan vara fullkomligt ärlig med sånt från typ start så finner jag dem inte intressanta. Men som du säger så behöver man ju inte börja där, man kan ta det lite lugnt i början.

Nu till anledningen till varför jag kom in här i dag. Jag har ångest.. har kommit på att det jag gått och bärt på i några veckor nu är existentiell ångest. Ända sen detta dateandet drog igång har jag i princip varit snurrig i huvudet och fått ångestpåslag väldigt ofta både nu och då... der håller i sig länge... fast tänkt att det är inre stress.. fast inte vetat varför. Har inget att vara stressad över egentligen. Men satt och läste och då bara klockade det. Det är existentiell ångest. Jag känner ju att jag är på väg in i något nytt, eller att jag öppnat upp för något nytt. Jag funderar mycket på ett sundare liv med rutiner och träning och att jag börjat datea. Alla förändringar ger mig ångest.. eller är det så att jag har ångest för att jag känner att det är för sent för mig... att jag inte kommer klara det.

Måste bena i detta mer, ska till en sjuksköterska som ska bli min samtalskontakt på psykiatrin i början av augusti. Då ska vi tala om vad jag behöver hjälp med. Innan var det mycket att hantera min stress och relationen jobb/privatliv samt bli bekväm i mina diagnoser. Nu känns detta väldigt viktigt.

Det känns som att saker snurrar på för snabbt, och jag har ju inte ens mött någon som jag vill träffa igen. En del av mig vill bara logga av den där appen och undviker den mest hela dagarna men en annan del säger att jag måste... för gör jag det inte nu så kommer jag ju aldrig göra det.

Är också så rädd att inte räcka till, att inte duga.. att vara en sån som ingen vill ha. Både till utseende och det inuti. Det växlar från dag till dag. Utseendemässigt så har jag varit ganska tillfreds ett bra tag nu, och trots mer komplimanger än någonsin så känner jag mig så ful. Avskyr att de där orden från den där killen som förstörde mig fortfarande finns kvar i bakhuvudet; "Ditt ansikte är en 9:a, men kroppen är en 6:a, eller kanske en 7:a, du har ju snygga ben". Jag vet att han var ett asshole! Jag vet det, jag vet att det inte spelar någon roll. Insidan räknas, men fasiken.

Ska göra andningsövningar nu, försöker meditera 10 minuter per dag just nu. Jag är i en sökande fas... all min energi går bara till att leva dag till dag. Sån tur att jag inte dricker på detta, har och har inte haft någon tanke på alkohol eller sug. Tacksam!

Jag har själv gjort behandling på stället du nämner. Det är några år sen och då var det en behandling som helt stödde sig på Minnesotakonceptet, dvs 12-stegsbehandling. Fördelen där var att terapeuterna själva hade en bakgrund som beroende eller medberoende och visste alltså vad de pratade om. Fanns inte en chans att ljuga där eftersom de själva hade använt alla lögner som finns.
Jag förordar även idag ett behandlingshem som använder 12-stegsmetoden just för att terapeuterna själva vet vad det handlar om.
Tyvärr har det idag blivit så att många behandlingshem har gjort det lätt för sig och använder sk "läkemedelsassisterad" behandling vilket är rent nys då du skapar en tablettberoende av en alkis :(
Så att göra en koll är mycket bra !!
Och ett tips : OM ditt barn har möjlighet att betala en del av kostnaden själv ökar motivationen att sköta sig och jobba i programmet och därmed få en stabil nykterhet ! På Gården finns (fanns tidigare iaf) en möjlighet att söka hjälp från en stiftelse. Se hemsidan.

Två timmar på SUP fick räcka, sen blev jag trött både i kroppen och knoppen. Det är mycket svårare att stå upp på min uppblåsta bräda än på den hårda brädan som jag hyrde, men jag kommer upp i stående. Flera gånger. Varvar med att stå på knä och sitta ner. Balansen tränas verkligen med alla muskler i kroppen - och att det blåser lite gör det än svårare.

Efter en stund stående blir jag trött i kroppen och ramlar i vattnet och då får jag simma till flytbryggan med brädan på släp efter. Man har ju ett band fäst vid fotleden, annars hade brädan åkt iväg all världens väg när man ramlar i. Paddeln, som också flyter, kilar jag fast i armhålan för att få båda händerna fria att simma. Flytvästen gör simturen behaglig.

Idag har jag lärt mig kliva ombord på brädan från stegen på en brygga. Först stående på knä och efter en stund upp på alla fyra och till slut upp i stående. Minst tio gånger kom jag upp i stående och stod kvar en stund idag. Två drickapauser med lite vila uppe på bryggan. När jag mot slutet ramlade i vattnet gång på gång när jag försökte stå upp var det ett tecken på att jag var trött och att det var dags att sluta för dagen.

Det är fördelen med att inte hyra, jag kan träna lite varje dag och på sikt bli allt mer stabilare. Det var inte många sekunder i stående läge som det kändes som jag hade full kontroll. Andas, andas, andas - titta mot strandkanten istället för på brädan - andas, andas, andas. Alla småmuskler i fötterna fick jobba, liksom resten av kroppen för att kompensera för alla smågung som vågorna gav.

När jag kom hem igen till parkeringen gav jag mig i kast med takräcket. Som jag trodde var gummipackningen en tillsats som används till vissa skenor (eller vad det nu heter, sådana där fasta skenor på biltaket). Utan gummipackningen passade takräcket, och jag klurade ut hur jag skulle spänna åt det. Fick det fastsatt ordentligt på tre av fyra fästen, det fjärde får jag slutfixa i morgon. Då ska jag också få dit fästena som man lutar brädan mot, så den ligger stabilt. Nu är skallen trött och behöver en höneblund 😴

Kram 🐘

Jag står inför val i livet; att fortsätta försöka dricka måttligt eller inte dricka alls. Vad har ni för erfarenheter och kunskap kring detta? Läste någon som skrivit att man kan hålla upp att dricka under en period för att sedan göra en "omstart" med nya och sundare alkoholvanor. Är det möjligt och vad finns för erfarenheter kring det? Alkoholen har blivit en grej för mig att "fly MIN vardag" med ohälsa, dåliga relationer och att kunna slappna av och inte tänka på det som oroar. Vet att jag måste hitta ett annat förhållningssätt i de stunderna när jag känner för att "fly vardagen". Jag har också svårt att sluta dricka när jag väl börjat. När jag börjat så triggar det igång att fortsätta och det blir för mycket vid nästan varje tillfälle. Min familj har reagerat och uttryckt detta. Jag har börjat resan till att må bättre gällande min ohälsa, men vägen dit är lång med sjukvård och alternativa metoder. Jag har också svårt att i vissa situationer tala om vad jag vill och skapa ett liv som jag önskar, då jag istället "hänger med" i det som någon annan vill. I stunden verkar jag inte reflektera så mycket över vad som händer och upptäcker istället i efterhand att "nu har det hänt igen". Det är liksom så mycket mer än "bara" alkoholen. Tar tacksamt emot tankar och reflektioner som kan hjälpa mig vidare till andra perspektiv. Mvh