Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag är trött idag. En hel del jobb som ska bli klart och lite olustig känsla i kroppen. Känner mig lite sorgsen, samtidigt skönt att det nu bara är familj här, man får vara som man vill, förutom att det är en jäkla fart på barnen, så nu sitter jag i mitt rum för lite lugn och ro.
När jag tänker på att jobb ska dra igång om några veckor vill jag helst lägga mig och sova ett år. Är absolut inte redo för den stressen som det innebär.
Men nu är nu. Får ringa mamma, @sisyfos min mamma har aldrig direkt tagit ansvar för mig, iaf inte känslomässigt. Jag tror det var ett bra ”val” eller jag tror inte riktigt hon är i stånd till föräldraskap som det ska vara. Har alltid varit lite som ett barn.
Kram på er, fredag och lön, två små trevligheter på samma dag.

Torn, vi har ett par bekanta, som har hus där. Stod på deras tomt med husbil. Kvinnan i familjen fick se mig efter ett år som nykter..Hon tyckte jag såg väldigt fräsch ut..😁..Och så är det..Alkoholen gör oss varken snyggare eller smartare..Skulle heller inte vilja vistas i nattklubbsmiljö längre..Lite lustigt att man orkade supa långt in på nätterna förr..Inte konstigt att både måendet, och utseendet tog stryk..😳..

Plantera en tanke!
Jag satt och tänkte på något helt annat nu när det slog mig:
Det är ju så jag har tagit mig fram i mitt yrkesliv, ganska framgångsrikt faktiskt 😅, det kanske funkar här också?
Som kvinna i en "gubbig bransch" har jag lärt mig att plantera tankar. "Ingen" tar den där unga dumma blondinen på allvar, ja, själv såg jag ju mig som högutbildad och hyfsat klurig och händig, men vill gubbarna tro att jag är dum så får de tro det! Jag "överlistade" dem genom att droppa idéer - idéer som oftast dök upp ganska snart igen som deras egna. Och tro't om ni vill, det brukade också ofta vara någon (annan) som kom ihåg ursprunget till tanken och med åren har jag fått mycket lättare att bli tagen på allvar.
Hos dem som kommer hit så har ju en otänkbar tanke redan börjat gro "tänk om jag måste minska/sluta mitt drickande"? Men hos de allra flesta är det fortfarande skräckfyllt och på gränsen till fullständigt otänkbart med "sluta helt" och "för alltid".
Ja, jag generaliserar! Det finns de som vet vad de måste göra och som inte är rädda heller. Men långt ifrån alla, och det är ju helt okej, det är ju bra att de iaf tagit första trevande steget hit!!
De kan få prova sig fram!
Men, så finns det personer där man anar eller förstår att det kanske är "lite bråttom". Eller mycket bråttom. Jag minns tex en förtvivlad gravid kvinna, trots full insikt och total förtvivlan så klarade hon inte att sluta själv. Hon fick massor av fina råd om vart hon kunde vända sig, tips om vad hon kunde göra, men väldigt få pekpinnar och fördömanden. Hejjarop och pepp fick henne på rätt väg, jag tror faktiskt det gick bra! Det var säkert inte alla tips och råd som föll i god jord, men några grodde och det räckte!
Man kan plantera fakta också. Och vänta och se om de gror. Är tiden knapp (det är ju sällan man vet, men anar gör man ju ibland) får man plantera fler - av olika art för olika jordmån. Och gödsla med omtanke!

Jag tänker också på orden "-Jag tror inte att du kan!"
Hur olika olika personer reagerar på dem.
För vissa, jag tror ganska många faktiskt(?), är det en trigger till att överbevisa, att visa att "Jag kan visst!"
För andra är det en tydlig uppmaning "Låt bli! Rör inte! Försök inte ens!" Det kan bli så starkt att man smyger iväg ifrån arenan till och med..
Så finns det naturligtvis hela skalan däremellan...

Tja, det var mina "tankar för dagen" gällande hur man kan nå fram... För lätt är det ju fortfarande inte...

Kram!

EDIT. Viktigt tillägg! Jag tror också att slutmålet alls inte behöver se lika ut för alla. Varje glas som minskas är ju en vinst! Det viktiga är ju att aldrig ge upp helt och falla tillbaka till det gamla.

Jättefint att läsa.Så modigt att våga bryta mönster andra halvlek.👍Och jag läste vad en sup va,asså....ännu modigare
Kram Pilla

@Charlie70 Det låter som ett svinbra träningsupplägg som passar både din kropp och din vardag. Det värsta man göra när man får ont är att bara sätta/lägga sig ner. Det gör inte värken mindre. Att stärka musklerna i höften är ju enormt viktigt för dig. För att staga upp runt höftkulan.

Vilken seger att dottern åkt på kollo 😍 Det är så härligt när de utmanar sina egna gränser och som förälder får man bara hänga på, även om man förstås har beredskap att fånga upp dem om det inte funkar. Som när de lärde sig att gå - de måste öva, öva, öva för att bli stabilare på sikt och vi föräldrar måste släppa taget en kort stund.

Kram 🐘

@Torn Jag jobbar sista dagen idag och ska jobba vidare och svarar på allt det andra senare, men tänkte bara flika in och säga att det var synd att jag missar dig. :/ Det var därför jag frågade dig om hur länge du skulle vara kvar. Jag är hos min far nu och han bor vid en liten hamn på västkusten mellan Göteborg och Marstrand så det är här jag är nu. Havstenssund blir inte förrän någon vecka in på min semester.

Lugnt här. Min semester är slut sedan i måndags. Känns OK även om det är väääldigt skönt att ha just semester (stooor skillnad mot att vara sjukskriven). Flickan på kollo för första gången. Vi som står henne närmast har tappat hakan av häpnad. Från att aldrig ha sovit ensam eller varit utan oss föräldrar en enda dag, till att dra på kollo i 1,5 vecka. Tre dagar har gått och vi har inte hört ett pip. Märkligt. Och så skönt för henne.

Alkohol och snus är långt borta. Längtan efter en kick finns där. Stod senast i förrgår och övervägde inköp av nikotintuggummi som var på halva priset. Som tur är finns det ett förnuft långt bak i hjärnan som sa till mig att låta bli. Projekt vikt går trögt som tusan. Jag har lagt om kosten, det är inte där problemet sitter. Jag tror bara att det är så enkelt att jag nu håller på med projekt motverka viktuppgång efter snusstopp. Nästa år, när kroppen stabiliserat sig i avsaknaden av nikotin, kanske det händer att vikten går ned. Vet ej. Känns både tröstlöst och hoppfullt på samma gång....

Höftproblemet är ganska stort faktiskt. Blir värre och värre. Sökte ju läkare igen och har nu varit på MR. Har ju ingen diagnos med artros har nämnts några gånger. Har läst på lite hit och dit för att försöka hitta ett sätt att leva med det onda utan att ta smärtstillande (som faktiskt inte hjälper direkt heller)(hade jag druckit kan jag tänka mig att jag använt alkoholen för att döva det onda, hemska tanke). Nu testar jag att springa lite varje dag. Mycket cykel och jympa har det varit i mitt liv men har aldrig sprungit så ny erfarenhet. Med runstreak-rörelsen som inspirationskälla gå-springer jag en av mig uppmätt sträcka på 1,6 km (nästan) varje dag. Passet måste ta 20 minuter så man får inte vara för snabb. Jag styrketränar (rörelser som ska vara bra för mitt onda) efter 850 m och när jag är hemma igen. Alltihop tar 30-40 minuter. Jag är borta från hemmet max 20 minuter vilket gör att upplägget funkar även om flickan är hos mig. Målet är 1. att jag kan springa hela sträckan, 2, att det ska hjälpa mot det onda i knä och höft, 3. att jag genom daglig pulshöjande aktivitet bidrar till ett jämnare blodsocker vilket gynnar mina kostval och vikten.

Lite snabbt från mig. Nu ropas det på frukost som jag lovat fixa.

Kram!

Så skönt det låter med din avkoppling, Soffi. Och en sak som jag har insett i år är att jag faktiskt inte MÅSTE särskilt mycket. Jag jobbar på att inte vara den som tar oss vidare hela tiden och det händer saker ändå. Det gör det!
Jag tror i och för sig att de där processerna i hjärnan tar tid och energi också. Det var väl i nån tråd jag läste att man kan begränsa tiden för grubblerier också. Och det är nog smart. Men inte alltid helt lätt.
Så slappa, njut! Vi grejar det här!

@Se klart skrev:"Lust och prestera kan ligga (otäckt) nära varandra för mig och jag behöver vara på min vakt."
Ja, hjälp! Gå och påta byts kanske lätt i högtflygande planer för mig också. Å andra sidan är perfektion inte för mig. Det brukar liksom inte bli perfekt, så mycket har jag lärt mig.
Å så mammor… Förstår att det är jobbigt med mammor. Min mamma är väldigt bra på många sätt men jag har svårt att hålla hennes humör ifrån mitt eget. Det har alltid varit mitt ansvar på nåt sätt. Det värsta är att hon gör lite likadant tror jag. Tar ansvar för mig och det är lite onödigt. När ska det verkligen gå in i en att alla får sköta sitt eget mående?
Ja, mat till många är jobbigt. Särskilt till såna som behöver äta 3 ggr per dag, men man kan ju sänka ambitionsnivån också. Finns mycket som går rätt snabbt egentligen.
Värme, längtan (och kanske irritation) det är kärlek!

@Miss Mary Poppins skrev:"Inget jobb är viktigare än dig!!" Jag har precis samma inställning som Mary.😍 Det låter otroligt störigt med den blinkande ikonen! Den måste du dölja omedelbart! En vecka till, sedan kan du du njuta ute på havet, med vågskvalpet i bakgrunden. Något att se fram emot om det känns tungt på jobbet.

Kram 🤗

@Rosa-vina såå kul att höra ifrån dig! Läser att ni har gjort viktiga livsval. Jag är inte från landet själv, men har arbetat med landsbygdsrelaterade frågor på olika sätt. Trodde ett tag att jag skulle bosätta mig där. På en gård, ett par husbehovskor och skog. I stället blev det jobb i Stockholm. Nu när barnen börjat bli något lite äldre har tankarna på att flytta ut kommit tillbaka lite. Skönt att få denna stabila uppdatering!

Kram!

@Se klart Här rullar det på bra ser jag!🤗 En blandad mix av trädgårdsnjutning, bad, jobb, matlagning och umgänge med barn och barnbarn. Och så lite irritation på morsan.😅 Allt lugnt med andra ord.

Ha det gott! Kram

Hemma är bäst!
Blir man någonsin av med det dubbla hemmabegreppet?
Jag har ju bott på andra orter i betydligt fler år än vad jag bodde på min barndomsort...
Tja, det spelar ingen roll!
Jag har två bäst! Jag har haft fantastiska dagar!!! 😍😍😍

@Blenda Tack!

@Andrahalvlek skrev:"Ta av dig ditt sömnarmband är mitt råd."
Tack för omtanken! Jag förstår vad du menar, det är lätt att bli slav under armbandet. Men jag tror faktiskt att jag har det som assistent och inte chef.
Jag behöver veta hur mycket sömn jag behöver för att må bra - för jag har ju faktiskt ingen aning eftersom jag reglerat både dygnsrytm och mängd sömn med alkohol förut... Jag förstår det nu.
Och nu har jag chansen att ta reda på mitt sömnbehov genom att sova när jag är trött - oavsett när på dygnet - jag hoppas det stämmer, det jag läst, att det är dygnsvilan och inte just sömnen på natten som är viktig. Sedan kan man försöka "knuffa lite försiktigt" så att vilan hamnar en tid på dygnet som funkar med det liv man har. Men då måste det ju också finnas tid för den!
Utan att veta kan jag inte se över min "vardagsplanering", vad som är rimligt för mig att orka. Kan jag ha både heltidsjobb och häst? Om jag går ner i arbetstid och/eller byter jobb, kan jag då styra mina arbetstider till något bättre? Måste jag kanske sälja guldklimpen och kanske dra ner på ridning till bara några dagar i veckan, slippa dagligt tungt arbete och ansvar? Osv...
Att må bra är ju ändå det viktigaste.
Och, ja, jag får också sömnpoäng från appen. Enligt min bedömning stämmer de inte alls! Jag känner efter hur jag mår istället och loggar det. Sömntiderna däremot stämmer bra överens med vad jag själv antecknat, då litar jag på dem och slipper hålla koll på klockan själv.
Kanske blir det bättre "av sig själv" över tid. Men jag kan helt enkelt inte må som jag har mått det sista så länge till... Och ingen av de förändringar jag eventuellt måste göra är ju gjort i en handvändning - det kan ta både månader och år... Även mina tankeprocesser kring stora förändringar tar tid. Jag startar dem "lite i bakgrunden" nu, samlar erfarenheter och "data"...
För just nu måste jag fortfarande ingenting!!! Jag har semester! Njuter av livet!

@Sattva skrev:" Undrar jag vad den gjorde med din hjärna? Det är ju sånt specialister kan hjälpa till med. För att kanske kunna kompensera nåt. För något kemiskt tror jag att det är."
Precis så tänker jag!
@Sattva skrev:"Finns inget härligare än havsbad."
Nej, det finns det inte! Speciellt inte när det var som igår! Perfekt väder med 23 grader, sol, lätt bris, och vattnet svalkande, "kristallklart" och inte en enda manet så långt jag kunde se - och det var ju långt! Att kunna simma utan att kryssa mellan maneter, vända sig och flyta på rygg, slappna av, ligga och låta sig vaggas av små små vågor och bara njuta! Gå upp på stranden och få varm sand mellan tårna, torka sakta i solen... Balsam för själen!😍😍😍

@Sisyfos skrev:"Så det gäller att hitta sin anledning till drickandet. Många dricker på ”kicken”, men vi som inte gör det behöver kanske i än högre grad analysera vad vi dricker på och ersätta det med annat. Sömnbrist tror jag gör att det är lättare att de primitiva delarna av hjärnan tar över. Svårare att stå emot, lätt att välja Quick fix, så att vara beredd, att jobba förebyggande "
Ja, vi tänker lika. Det där med att "sätta ord på suget", det gjorde jag ju tidigt ... men att närma sig "roten" ... det kan ta tid. Och sömnbristen som, för mig, bara byggts på och till slut gör att jag inte kan tänka - den behöver "åtgärdas" - på ett snällt sätt!
@Sisyfos skrev:" Tänk att man har varit så stressad över att hinna med sina egna planer och mål att man kanske inte ens noterat när man uppnått dem."
Sant. Hur många är det inte som ständigt stressar för att hinna, jagar mål, jagar "lyckan"? Vad som är lycka må vara väldigt olika för olika personer ... men 🤔 det som kanske är lika för alla är att lyckan aldrig går att finna i "det yttre" ...?

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

KRAM! 🧡🌼🦢🌼🧡

@Andrahalvlek Mycket givande att läsa om hur det såg ut för din mamma och morföräldrar.🥰 Jag har en hel del att skriva om min mormor och morfar. Tex är det min morfar som har givit mig mitt fiskeintresse. Jag får skriva ner om det en annan gång. Håller tummarna för att din SUP kommer i dag!

Kram

@TappadIgen Jag uppskattar verkligen det du skriver, och håller med om i princip allt! Något jag har noterat är just detta att många får nästan panik av tanken att aldrig mer dricka alkohol. Levern kommer i andra hand. Det är nästan värre än döden liksom.😅 Och det känns ju igen hur jag själv tänkte i många år. Då är det lätt att vända taggarna utåt, rör inte min alkohol!

Jag tycker det även gäller personer som dricker ”måttligt” och aldrig har haft problem med alkohol. Ett liv helt utan alkohol känns otroligt skrämmande för många. Detta säger en hel del om hur starkt beroendeframkallande alkohol är, Och hur skadad hjärnan måste blir av den. Tragiskt.

Vi var förresten i Havstenssund i går! Jag kikade efter en skäggig, långhårig man som growlade, men såg ingen.😉 Väldigt mysigt och gemytligt där, mycket fiskebåtar också. Ha det bra!

@Rosa-vina 💖
Godmorgon ☀️ Oj, vad roligt att få en uppdatering av dig Rosa-vina!🤗
Så härligt att du fått det så lugnt och skönt och att du tack vare det också har kontroll över alkoholen.
Jag har precis som du lyckats få till en måttlighet och är väldigt nöjd med det! 😊
Skriver också mest i det rummet som heter Vara måttlig...

Livet på landet låter underbart i mina öron, blir lite avundsjuk...😍 Men är så glad för din/er skull!😘
Önskar dig all lycka Rosa-vina! 🍀💞

Kram 💚🌹🧡

Resten av familjen sover gott och jag har en stund för mig själv och surfar runt lite på nätet. Har ju knappt någon koll på vad som har hänt i världen den senaste veckan.😅 Väderöarna får vi ta i morgon, då vindarna ska bli mest gynnsamma då. ( som det ser ut nu)

@miss lyckad, Vi har inte varit nere på bryggan efter kl 23.00. Kan tänka mig att det går tämligen hett till där under natten.🥺 Är det på någon av campingarna här som du har bott på förr? Vi nyttjar en av campingarnas badplatser. Riktigt fint faktiskt, med hopptorn, glasskiosk och allt. Märker inte av någon direkt fylla, det kanske är värre på kvällstid dock.

Såg att du också har semester snart, härligt! Kram 🤗

@TappadIgen Ditt inlägg är långt men på inget sätt osammanhängande. Jag är glad för att du skriver.
Det du tar upp är viktigt och förtjänar att vändas och vridas på. Det är alltid bra att ha ett exempel som ligger utanför dig själv, som ett case. Det blir mindre hotfullt att arbeta med och man kan låta fakta sjunka in på ett mjukt sätt.
Jag har haft stor hjälp av rådgivarna här på alkoholhjälpen och det finns ju en medicinsk bedömning på vad måttlig är. Följer man den så blir det inte många glas alkohol i veckan.
Det är mycket intressant det du tar upp - var och en måste sedan själv ta ställning. Läsa och engageras eller låta det gå förbi.
Önskar dig ytterligare en bra dag!

Jag har haft en bra dag idag. Jobbat hemifrån först, sedan jobbar i min fars trädgård hela kvällen fram tills att det blev dags för premiärbadet som blev av i havet här på västkusten. Riktigt skönt vatten men här är så långgrunt, är väl den enda nackdelen. Dock är jag riktigt trött nu då jag återigen är vaken förbi min mat och sov-klocka har ringt för läggdags.

Jag nämnde ju ganska tidigt i min text att det inte var någon min avsikt att det skulle bli någon slags partsinlaga, men det kanske är oundvikligt att det blir det. Jag vet inte hur mycket mer det går att stöta och blöta detta, då vi kanske har de åsikter vi har i frågan, men jag uppskattar ändå all input.

@Soffi Tack! Så känner väl jag ofta också, att man får göra så gott man kan. Men det är väl klart att det riskerat att mottas fel eller kanske sägas fel. I alla kommunikation har ju både talare och åhörare varsitt ansvar. Sen kan det ju alltid gå fel ändå för att man är för olika personer.

@Nykter2021 Tack för återkopplingen. Det känns skönt att få feedback på att man i alla fall inte av alla uppfattas på ett sätt som man inte vill!

@Andrahalvlek Jag håller med om att pekpinnar inte gör någon nytta. Men jag tänker ändå kanske att om man lyfter fram vissa saker. För oss här på forumet så är det ju ingen av oss som vet var vi är om 10 år, men med Alexi har vi ju ett facit. Det kändes så olustigt att läsa artikeln och läsa det han sa, när jag visste hur det hade slutat. Det jag tänker är, vad skulle kunna ha fått honom att ändra sig? Det finns så lite information om hans privatliv så det går ju inte att veta om hans fru t.ex försökte hjälpa honom eller om hon själv kanske hade ett beroende eller vad som försiggick. Man kan ju ändå ana att någon i hans närhet måste ha sett att hans leverne inte var hållbart. Var det fel av dem att påpeka för honom, om de nu gjorde det att han behövde sluta helt? I slutändan är det ju hans val såklart ändå.

@Sisyfos Nu kan man ju inte veta men för mig tycks det som att det känns som att det finns de här på forumet, baserat på vad de skriver, som lyckas med normaldrickande. Var det någon som sa att ingen hade gjort det? Det där med statistiken, den tycker jag nog ändå att den ska påpekas, om man gör det på rätt sätt. Man behöver kanske inte kasta den i ansiktet på folk och kanske är det så att oavsett hur man presenterar det så kommer det inte att hjälpa någon, men trots att jag är pragmatiker och alltså främst resultatinriktad så tror jag inte man ska gömma det faktumet heller.

Jag funderar själv på hur jag hade tagit emot det innan jag bestämt mig. Länge var det ju så när jag bestämde mig för att förändra mitt drickande att jag visste att alkoholen ska ju vara kvar i alla fall på något sätt. Det var nästan som att det var en logisk omöjlighet att det skulle gå att utesluta den helt. Vilken plan jag än skulle försöka med, så skulle alkohol på något sätt ingå i planen, men med avsikten att det skulle vara en reducerad mängd. Om någon vid det tillfället hade sagt till mig att "Du är en idiot och du kommer att misslyckas" så hade jag såklart inte tagit till mig det alls. Hade man kunnat framställa det på något sätt till mig så att jag faktiskt hade lyssnat? Jag tror faktiskt det. Kanske inte precis i början men en bit in. Jag vet inte exakt hur det skulle ha gått till dock.

Jag är ju resultatinriktad. Med det sagt tycker jag ändå att folk förtjänar att veta hur svårt det är att lyckas och känna till riskerna. Sen vet jag inte vilket bästa sättet att framför det på är. Just nu tänker jag mycket på Alexi Laiho och vad som skulle kunna ha räddat honom. Om jag hade varit i hans närhet och börjat förstå vart det var på väg så känner jag att jag inte hade kunnat sitta där och vänta på att han skulle komma till sin egen insikt. Det är ändå liv och död det handlar om. Sen vet jag inte om jag någonsin hade kunnat nå fram. Kanske är det som du säger att sannolikheten att de lyssnar är minimal. Men jag vet inte, jag känner inte att det behöver betyda att man ska ge upp.

Det där med frustrationen, det finns ännu ett lager på den. Det är ju att jag har snöat in mig lite på just leverskador och brukar svara de som har frågor om det här på forumet. För det dyker upp människor med jämna mellanrum som är oroliga för att de kanske har orsakat någon skada. Det är ju egentligen inget konstigt med det, men det kan framkalla en kraftig ångest. Jag vet, för jag har varit där. Det jag vill göra är att jag vill hjälpa och lugna och dämpa ångesten för dem. Men sedan, när de börjar må bättre händer ibland då att de känner att de kan börja dricka igen. Jag har ju pratat med en del som hade varningstecken men sen fick lugnande besked och fortsatte dricka tills det var försent. Det här är ju det där dilemmat. Hur gör man någon tillräckligt lugn för att inte ha ångest men inte så lugn att de känner att man kan fortsätta dricka? Dricker man tillräckligt mycket att man börjar bli orolig för sin lever är det säkert ofta så att man är orolig i förtid och kan sluta direkt och återhämta sig fullt ut, men man dricker ju säkerligen tillräckligt mycket då för att man förr eller senare kommer till ett läge då det är försent.

En annan sak t.ex. Jag läser ibland att någon skriver att de har tagit blodprov och att leverproverna var bra och att det är lugnande. Det visar sig att det ibland är så lugnande att de fortsätter att dricka, då ju ingen skada är skedd. Ska man berätta för dem att människor med skrumplever kan visa normala resultat på leverprover? Är den ångesten värt det, när den kanske är i onödan? Om den medför att man slutar dricka och att man annars skulle fortsatt och druckit sig till en faktisk skrumplever så är det väl ändå värt det. Men annars orsakar man kanske mest en massa ångest i onödan.

Det här är svåra frågor och jag börjar känna att det blir mer och mer osammanhängande och inte tillför något mer. Som vanligt försöker jag väl att förklara något som du förmodligen redan förstår men jag krånglar till det ännu mer bara. Tack för att du tar dig tid att ge mig dina synpunkter ändå. Jag förstår ju vad du menar.

Tankarna att inte duga på grund av ens förflutna eller npf tycker jag du ska släppa. Det är egentligen inte så viktigt att man inte dricker. Eller jo, för en själv, men inte i ett större eller för andra. Det är inte direkt så att vi ställer frågan till folk som kan hantera alkohol och kommer med påtryckningar mot dom om varför de inte dricker på allsköns platser och tillfällen så fort de inte har en öl i handen, eller hur?

Det är heller inte så viktigt om folk känner till din ASD och ADD eller inte. Visst, om det kommer till direkta rainmanbeteende som att inte kunna korsa en väg om det inte finns övergångsställen eller passera dörrar som öppnas av sig själv, ja då spelar det roll, annars är berättelsen om dig något du kan öppna upp på allt eftersom. Din diagnos är inte en etikett på dig eller din personlighet. Se diagnosen som ett hjälpmedel för dig att förstå dig själv bättre, att förstå och din omgivning och hur och varför du reagerar på den som du gör. Man är eller blir inte sin diagnos. Ur text tolkar jag dig som mycket mer empatisk och sympatisk än vad du själv ger dig cred för. Din känslo och moralkompass är det verkligen inget fel på. Jag tänker att ditt snabba och abstrakta tänkande gör att du har lätt för att observera dig själv i ett yttre perspektiv. Gör man det är det lätt att man ser saker eller lägger epitet på sig själv som inte stämmer. Du kommer aldrig kunna ge dig en rättvis bedömning. Som att behöva gå runt med en ljus tröja med en fläck på.

Tänker att fokus får väl vara att i första hand att hitta nån det är trevligt att umgås med, sen får man se om det är partnermaterial eller inte. Att dina tillkortakommanden som du ser dem skulle vara ett problem är som du är inne på inte något man kan eller bör deklarera inför någon eller låta dem avläsa från ett papper. Människor har fördomar och varken kan eller vill förstå NPF alla gånger. Inte förrän efter de lärt känna personen.

Jag är inte säker på att du är en person som behöver förklara varför du gjorde på ett visst vis p g a du har den eller den diagnosen. Som du skriver så har du ett jobb som du egentligen tycker är tvärt emot vad du borde kunna jobba med, och att det är få eller ingen som märkt något avvikande beteende hos dig tidigare, eller har jag missförstått dig? Har du haft vänner du har kunnat slappna av med och bara vara dig själv? Slappna av och låta alla tics och impulser komma ur kroppen när de behöver?

Jag tycker du ska vända på den här datingsituationen också: Tänk om något av det första en man säger till dig är att han bär på något avvikande eller konstigt. Jag själv har ADHD, är alkoholist, f.d drogbrukare, f.d kriminell och haft kaos till och från i mitt liv. Just nu är allt i sin ordning. Men för hur länge tänker man kanske då? Kännedom om sådant skapar trösklar och gör folk osäkra.

Nu ska jag inte leka psykolog eftersom jag inte är någon, men jag känner igen en del tankar och ditt sätt att resonera utifrån mig själv. Därför vill jag säga något du behöver öva på: Skapa inte hinder som inte finns.

Gratulerar till din nykterhet! Har tänkt på hur det gick för dig. Glädjer mig att det går bra för dig!

Åh vad jag blir både rörd och berörd av att läsa, @andrahalvlek. Väcker minnen, tankar och reflektioner.
Mina föräldrar drack mycket sparsamt som jag minns det under min uppväxt. Min morfar hade dock väldiga problem med spriten, jag minns en jul- vad kan jag ha varit? - 8,9 år. Och jag visste på något vis, utan att vi pratat om det. Att det fanns en fara, oro, kring hans drickande. Jag minns att jag gömde snapsen.(Rationellt för ett litet barn) Att det då istället blev ett jäkla liv om ifall det var (stackars) morfar som druckit upp den i smyg. Minns inte hur det slutade men att jag låg ensam uppe på vår hatthylla och hörde diskussionerna.
Nån gång är det väl dags att närma sig minnen man inte ens orkar forumulera men som finns där i botten av allt.
Stor kram till dig, du är klok-skör och betydelsefull för mig. 🌱

En proppad dag skulle jag säga och flera gånger har jag blivit påmind om ”nä just det vad skönt jag dricker inte”.
Stress är det fortfarande för mig när det ska lagas middag till många. Tänker i flera led, (gäller inte min man), blir irriterad. Ligger väl hos oss båda. Bortsett från det, bad och lite jobb, möte med en trädgårds-person om några tankar kring- ja trädgården.
Vill ha lite hjälp och råd för framåt, men inte att det ska bli ytterligare ett jobbigt projekt.
Gäller att hitta rätt avvägning. Lust och prestera kan ligga (otäckt) nära varandra för mig och jag behöver vara på min vakt.
Vi får se. En sak i taget. Idag är idag.
Irriterad på mamma som störde min själsliga feng-shui å det grövsta (ringer sent och vill bara prata om sig själv).
Bestämde mig för att hon är hon. Hon är inte jag. Jag bestämmer över mig och min själ och mitt välmående.
Nu lite choklad och ett halvt avsnitt av The Fall. Har två väckarklockor ca 4 och 7 år i mitt sovrum på varsin extrasäng. Blir varm av att se på dem när de sover. Imorrn kommer min minsta tjej, jag längtar efter henne som när hon var liten på riktigt.
Kram och godnatt.

@Miss Mary Poppins Ja jag tänker faktiskt prova strategin att läsa meddelandena ba4a på givna tider. Så får det bli som det blir.
Ha ha, nej du behöver inte oroa dig, dricka är det sista jag kommer göra! Mest bara reflekterade över att jag kände ett sug jag inte känt på länge, och konstaterade att jobbmiljön var orsaken. Eller hur den påverkar mig snarare. Men gud nej, nykterheten riskerar jag inte för nåt!!!

Ush vilket skitprogram du jobbar i!! Så glad jag slipper den iaf.
Jag hade en gång en kollega som lärde mig att sätta gränser genom att berätta att "företags vd arbetar aldrig övertid". På en minut omstrukturerade jag mina tankar och bara bestämde mig att aldrig bli sjuk av att göra någon annan rik.
Numera jobbar jag inte på samma bransch men tänker ofta på det. Att ingen kommer tacka mig för att jag blir sliten, trött och dålig mamma.
Så du borde absolut bara bestämma en tid på dagen när du tänker att läsa alla meddelanden. Och prata om det högt på fikarummet. Kanske någon annan hakar på 😅👌💚

Och tänk inte ens på tanken på att dricka!! Inget jobb är viktigare än dig!!

Kram 🌸💚🌸💚🌸

Stress, trötthet, krav, måsten är triggers. Har faktiskt längtat idag efter den där avslappningen ett glas vin ger mig. Men såklart vet jag att det är vila jag behöver. Så nu sitter jag med lite godis istället. Försöker att inte tänka på alla måsten. Finns inte en chans i världen att jag skulle förstöra allt det jag byggt upp för jobbets skull. För det är helt klart jobbet som stressar mig. Oförutsebarheten. "Så är det när man jobbar med människor" får jag ofta höra när jag lyfter att det är tufft för mig att hantera. Men är inte det att slå ifrån sig ett ansvar? Visst, man kan inte förutse när folk/pat/ anhöriga/ etc/ etc ringer till receptionen o vill saker. Men måste en ilsken brevikon börja blinka hysteriskt i datorn bara för att receptionen skickat meddelande om samtalet? Jag får stresspåslag varje gång den där ikonen blinkar. Kan inte låta bli att öppna meddelandet, bara för att bli av med det. Sedan måste ju innehållet tas om hand på något sätt, annars glömmer jag bort det. Så vips har jag tappat fokus på det jag eg höll på med. Det måste gå att gömma den där ikonen. Den används också för kommunikation kollegor emellan, så den blinkar ofta...Kanske jag skulle se om det går att gömma den o bara kolla av meddelanden typ 3 ggr/ dag. Och då planera in tid att ta hand om ärendena. Så får väl brådskande ärenden vänta. Så akut kan inget vara. Ingen ligger på ett operationsbord o dör precis...Men det finns en kultur att det ska kollas snabbt. "Va, har du inte sett mitt meddelande?" Och då sitter kollegan på en annan våning och skriver journal på gemensam patient o undrar något gällande innehållet. Så online har kulturen blivit. Klarar inte jag...
Imorgon är det fredag! Sedan semester nästa fredag, så skönt!!