av Andrahalvlek

Torn
fre, 2021-07-23 - 07:25

@Andrahalvlek Mycket givande att läsa om hur det såg ut för din mamma och morföräldrar.🥰 Jag har en hel del att skriva om min mormor och morfar. Tex är det min morfar som har givit mig mitt fiskeintresse. Jag får skriva ner om det en annan gång. Håller tummarna för att din SUP kommer i dag!

Kram

Andrahalvlek
fre, 2021-07-23 - 14:08

Här är det fullt ös idag med kalasbestyr! 🥳🥳🥳🥳 Sommarens största begivenhet är att ha födelsedagskalas tycker dottern. Stor skillnad mot när hon var liten och flydde upp på övervåningen när gästerna kom. Nu står hon i mitten och strålar av stolthet som en mallgroda ❤️ Bara det är värt att fira!

Sjungit på morgonen, städat och handlat allt till kalaset. Nu ska jag bära utemöbler och hämta min mamma, sen kalasar vi tills vi storknar. Givetvis serveras inte en droppe alkohol. Cola, vatten eller cider är gott till smörgåstårta.

Och min SUP har kommit 😍 Ikväll får jag hjälp att blåsa upp den av äldsta dottern med pojkvän. De måste ju få prova den innan de åker hem imorgon.

Kram 🐘

TappadIgen
fre, 2021-07-23 - 16:09

@Andrahalvlek Jag vill också ha smörgåstårta! Jag tycker det är så härligt hur du beskriver din dotters utveckling och det gör mig glad! Jag ville också säga att även jag har läst dina berättelser om din barndom och blir berörd av dem, men har inte hunnit säga det. Jag har så mycket tankar på så mycket som aldrig blir av att jag kommenterar på. Jag hoppas att det blir ett kul kalas nu!

Andrahalvlek
lör, 2021-07-24 - 10:02

Angående gårdagen vill jag citera yngsta dottern: ”En toppendag”. Från tidig morgon till sen kväll (jag fick henne i säng först kl 23) så var det enligt henne ”superbra”. Hon bara travade superlativen på varandra för att beskriva hur nöjd hon var med sin födelsedag. Och mammahjärtat höll på att spricka av glädje ❤️

Ringde henne på FaceTime nu på morgonen och hon var fortfarande lika översvallande nöjd. Sverigekepsen var på - bak och fram, precis som den coolaste kille på boendet alltid har. Tydligen är det någon match som ska spelas kl 10.30 😉 Varken jag eller dotterns pappa är ett dugg sportintresserade, men på boendet finns det några riktiga sportfantaster.

Där sitter de på rad i varsin skön fåtölj och tittar på den gigantiska tv-skärmen. Den största tv-skärm jag har sett har de köpt till boendet, och den har typ alla streamingtjänster som finns, så gemensamma filmstunder och sportstunder ska de bli många av framöver. Och dottern är mest bara lycklig över att vara en del i den gemenskapen. Och mammahjärtat spricker nästan igen av glädje ❤️

Så sent som kl 21 igår var min SUP uppblåst och klar att prova. Jag kom upp på första försöket, yes! Men sen ramlade jag tio meter senare när jag tappade balansen. Sen fick äldsta dottern prova. Hon tog först med sig lillasyster på en liten runda och yngsta dottern skrattskrek hela tiden så det ekade över sjön. Sen lyckades äldsta ta sig upp på första försöket och paddla en rejäl runda. Yngre, smal, yogaträning, det kändes rätt naturligt att hon skulle klara av det direkt.

Enda grumset i glädjebägaren var att jag tydligen har köpt fel takräcke, det passade inte på min bil. Och barnens pappa höll på klassiskt manér en lång föreläsning om hur fel jag hade köpt, si och så och hit och dit. Jag var för trött för att ens ifrågasätta. Jag lämnade SUP:en liggande bakom lekstugan i hans trädgård och jag ska strax åka dit och lära mig behärska SUP:en bättre. Han bor ju 50 meter från en badsjö och eftersom jag själv har bott i det huset i 14 år så är det lika mycket ”min” sjö i hjärtat. Han behöver inte ens vara hemma även om jag åker dit och SUP:ar.

Men takräcket måste jag få ordning på förstås. Min SUP kan ju inte bo i hans trädgård någon längre tid - och jag vill ju utforska andra sjöar och havsvikar. Typiskt mig så vet jag inte ens var jag har kvittot. Jag är den mest noll-koll-på-ekonomiska-saker som jag känner. Tveksamt om jag får lämna tillbaka takräcket på premissen ”jag råkade köpa fel”. Får väl sälja det begagnat i så fall, och leta reda på ett nytt som passar.

Men innan jag ger upp helt så ska jag försöka få till det på egen hand. De använde en gummipryl mellan räcke och skenor som jag måste studera lite mer noga. Den gummiprylen borde gå att justera, eller kanske helt ta bort, så att räcket passar. Jag dissar inte takräcket helt förrän jag själv har testat i lugn och ro med utvilad hjärna. När jag väl ger upp får jag förstås lösa det på annat sätt. Men mesta energin idag ska jag ändå lägga på att lära mig hantera min SUP.

Kram 🐘

Sattva
lör, 2021-07-24 - 10:14

@Andrahalvlek Vad kul att firandet av dottern var lyckat! Tror man aldrig slutar känna lycka o glädje över barnens lycka o glädje, hur vuxna de än blir!
Gott att supen äntligen har kommit! Du får berätta mer om dina turer😊

Gällande din släkthistoria kan jag bara hålla med övriga, det är givande, spännande. Jag älskar sånt. Läste den där maj-gull triologin också för några år sedan.
Vad som formsr oss, vår historia. Så spännande! Min mormor är död sedsn 20 år, men berättade alltid berättelser ur sitt liv. Jag minns dem än. Min mamma berättar ockfå, men alltid med ett stråk av självömkan o bitterhet, vilket gör det jobbigt. Jag går igång, retar mig, kan inte lyssna objektivt. Men det är ju så viktigt. Min man vet ingenting om sin släkthistoria. De pratade liksom aldrig. Mina barn frågar en del, o då berättar jag.

miss lyckad
lör, 2021-07-24 - 11:56

På tal om släkthistorier, så förvarar jag sjukt mycket i minnet.Minns alla möjliga berättelser om olika människor jag träffat..Även deras vänner och släktingar. Frågar någon mig däremot när Karl den XII dog, då har jag inte en aning..🤔..Det är något med berättandet om människoöden som är intressant..Härligt att du AH fortfarande äger ” din sjö”. 😁..Likadant har jag med världens största biggarråträd hos exet som jag var med och planterade..Det känns också som ” mitt” 🍒..Men jag vill ha ett liknande, fast det hinner ju aldrig bli så stort under min livstid..Jo, om jag blir närmare 90 år och får fart på ett nu..Eller att jag får mitt drömhus med sjö utanför, och ett biggarråträd redan finns där..Man vet aldrig. Otur med takräcket, men det löser du snart. Gött att du är frisk, kompis. 🤗🤗

Andrahalvlek
lör, 2021-07-24 - 14:49

Två timmar på SUP fick räcka, sen blev jag trött både i kroppen och knoppen. Det är mycket svårare att stå upp på min uppblåsta bräda än på den hårda brädan som jag hyrde, men jag kommer upp i stående. Flera gånger. Varvar med att stå på knä och sitta ner. Balansen tränas verkligen med alla muskler i kroppen - och att det blåser lite gör det än svårare.

Efter en stund stående blir jag trött i kroppen och ramlar i vattnet och då får jag simma till flytbryggan med brädan på släp efter. Man har ju ett band fäst vid fotleden, annars hade brädan åkt iväg all världens väg när man ramlar i. Paddeln, som också flyter, kilar jag fast i armhålan för att få båda händerna fria att simma. Flytvästen gör simturen behaglig.

Idag har jag lärt mig kliva ombord på brädan från stegen på en brygga. Först stående på knä och efter en stund upp på alla fyra och till slut upp i stående. Minst tio gånger kom jag upp i stående och stod kvar en stund idag. Två drickapauser med lite vila uppe på bryggan. När jag mot slutet ramlade i vattnet gång på gång när jag försökte stå upp var det ett tecken på att jag var trött och att det var dags att sluta för dagen.

Det är fördelen med att inte hyra, jag kan träna lite varje dag och på sikt bli allt mer stabilare. Det var inte många sekunder i stående läge som det kändes som jag hade full kontroll. Andas, andas, andas - titta mot strandkanten istället för på brädan - andas, andas, andas. Alla småmuskler i fötterna fick jobba, liksom resten av kroppen för att kompensera för alla smågung som vågorna gav.

När jag kom hem igen till parkeringen gav jag mig i kast med takräcket. Som jag trodde var gummipackningen en tillsats som används till vissa skenor (eller vad det nu heter, sådana där fasta skenor på biltaket). Utan gummipackningen passade takräcket, och jag klurade ut hur jag skulle spänna åt det. Fick det fastsatt ordentligt på tre av fyra fästen, det fjärde får jag slutfixa i morgon. Då ska jag också få dit fästena som man lutar brädan mot, så den ligger stabilt. Nu är skallen trött och behöver en höneblund 😴

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2021-07-24 - 19:17

Den senaste 1-2 veckorna har jag lyssnat ikapp alla avsnitt på podden ”Hedman och Hedén”. Nej inte alla, jag har några kvar. Kändisarna har duggat tätt: Clara Klingenström, Peter Eggers, ”Din soldat”-Albin, Pål Holknekt, Mathias Holmgren, Jan Johansen med flera. Även Magnus Hedman och Nemo Hedén (”Kungarna av Tylösand”) berättar sin lifestory i varsitt avsnitt.

Idag lyssnade jag på avsnitt #20 ”Från botten till beroendeterapeut” där Robert Bohman, grundaren till beroendeenheten ”The House Stockholm-Berlin”, berättar sin lifestory. Shit alltså. Jag blir helt matt bara av att lyssna. Dels var han beroende av typ allt som går att bli beroende av och dels avverkade han behandlingshem på löpande band. Han säger själv att han inte tog återfall, han slutade i princip aldrig.

I en passus säger han att hans ex-fru, som han fick fyra söner med, skrev en bok som heter ”Anhörig”. Då fattar jag att hans ex-fru är Katerina Janouch. Den boken har jag läst. Den här mannen har jag hört mycket om, från hennes horisont. Jag minns också att de två som par var lite banbrytande, som för 20 år sedan tvättade sin alkoholsmutsiga byk nästan offentligt i media.

Av allt han berättar i poddavsnittet så fastnar allra mest det som är anledningen till att han till slut blir helt clean. Den mening han vaknar till i polisens fyllecell den 29/12 år 2001 och som till slut får honom nykter, utan att ha tagit ett enda återfall efter det. Meningen upprepas tydligen ofta inom olika 12-stegsgemenskaper och innebörden är ungefär: ”En del har inte förmåga att vara ärliga och de får färre chanser”.

Där är orsaken till att min pappa aldrig lyckades. In i det sista 1,5 månad innan sin dödsdag blånekade han och sa till mig att han hade minsann inte problem med alkoholen. Så fort den nattgamla isen efter en genomrasning blev lite stabilare så lurade han sig själv och andra tills han storknade. Allt för att få dricka. Han var sannolikt aldrig ärlig om någonting. Frågade man hur han mådde svarade han ”bra” trots att det syntes på kilometers avstånd att han inte alls mådde bra.

Min mamma berättade efter hans död att min pappa blev av med körkortet i en nykterhetskontroll år 1974, då jag var 5 år gammal. Efter det körde han olagligt i alla år. Varje gång han åkte fast i en poliskontroll fick det konsekvenser förstås, men det är ingenting som jag minns. Vad jag minns så var pappa iväg och jobbade, ibland månader i taget. (År ibland faktiskt eftersom han jobbade för Skanska i Saudiarabien på 70-80-talet.) Om han satt i fängelse månadsvis så var det inget jag hade koll på ett endaste dugg.

Mot slutet vet jag dock att han dömdes till en månads fängelse, då gick jag på högstadiet eller gymnasiet. I hans post hittade min mamma efter hans död en dom som gällde samhällstjänst. Min mamma tvingades ju ljuga också. Att hon ens berättade om det indragna körkortet för mig efter hans död var modigt gjort, hon skämdes som en hund. Vad hade hon utsatt mig för? Han körde jämnt på fyllan.

Orsaken till att jag till slut bröt med min pappa var att min sambo tillika barnens pappa gillrade en fälla. Han markerade på etiketten på den whisky som stod mest tillgänglig i barskåpet innan han gick och la sig. Nästa morgon när mina föräldrar hade kört till Göteborg visade han mig etiketten. Volymen hade sjunkit med 5-6 cm under natten. Då fick jag det bevis som jag behövde för att ställa ultimatum. Jag konfronterade dock aldrig min pappa med det ”beviset”, det räckte att jag hade fått bevis. Och mitt ultimatum var ju ändå lönlöst.

Min alkoholiserade sambo var likadan, ljög om allt. Men det förstod jag ju inte förrän efteråt. Vartenda ord om hans före detta fru var bara lögner från början till slut. Det var hon som tröttnade på hans supande till slut. Det var hennes vuxna barn som aldrig ville ha kontakt med honom mer. Till mig berättade han om tusen andra anledningar, som jag snudd på förträngt. Anledningarna spelar ingen roll. Inte då och inte nu. Det som spelar roll var att jag kände mig så genuint grundlurad, jag kände mig som en naiv fullblodsidiot.

Strax innan vi flyttade ihop hade jag verkligen märkt att hans drickande var osunt. På vår första middagsdejt hemma hos honom bjöd han på en flaska vin till oss två, ”lite snålt kanske.” Efter några månader kunde han dricka sig så apkalas att vi var tvungna att avboka ett besök hos hans syster, och han ringde då och sa att det var jag som hade blivit sjuk. Jag blev helt förskräckt över att han ljög om att jag var sjuk, han ryckte på axlarna. Lögner för honom var vardagsmat.

Jag sa uttryckligen till honom innan han flyttade in hos mig: ”Shit alltså, jag vill fan inte dra på mig en alkisrelation, jag fixar inte det med min bakgrund”. Han försäkrade mig om att jag absolut inte behövde oroa mig, men min magkänsla skavde och bråkade ändå. Men han var så på - fixade sig ett jobb här i kommunen och var överentusiastisk över flytten. Och vi var så kära i varandra.

En månad efter att han flyttat in var jag tvungen att fejsa sanningen. Jag ställde ultimatum: ”Sök hjälp eller flytta.” Han sökte hjälp och började med antabus, som han fick utskriven av en läkare på vårdcentralen och han skulle ta tabletterna helt själv utan ”övervakning”. Sen började en tid med att tassa på tå och aldrig veta hur läget var när jag kom hem. Vidrigt. Precis som min mamma gjorde i alla år med min pappa. Lyssna efter signaler, misstänka, leta efter eventuella flaskor.

Han var nykter på vita knogar. Han ville ha tapperhetsmedalj. Ställde sig utanför alla sammanhang, ville inte delta. Valde att jobba helger och storhelger, ”sån skit”. Han vantrivdes på jobbet dessutom, han jobbade på olika LSS-boenden som timlönare i personalpoolen. (Tidigare hade han en fast tjänst på ett boende för personer med svår autism.) Den instabiliteten ska man nog inte ha som nynykter 50+ utan då behöver man nog mer fasta rutiner.

Träning var trams tyckte han, ”springer gör jag bara till bussen”. (Han åkte förstås aldrig buss ens.) Vi delade inte heller intresset för naturen, det var också trams tyckte han. Jag vet inte vad vi hade gemensamt egentligen, typ ingenting. Vi blev bara störtkära i varandra, men sen fanns inget att staga upp relationen på. Hans lögner fortsatte dessutom i stort och smått.

Efter ett halvår tog han ett återfall, ett planerat sådant sannolikt. Han hade tröttnat på sitt samboliv med mig och jobbet. Nu behövde han att jag sparkade ut honom så att han kunde återvända till sin hemort som ett offer att tycka synd om - och att jag var en satans bitch som kastade ut honom. Han skulle ljuga lika mycket om mig för sin familj och vänner som han ljög om sin ex-fru för mig.

När jag kom hem från en resa till äldsta dottern i Gbg för fyra år sedan så möttes jag av en kasse med tomma ölburkar på skostället i hallen. Min hund var hemma, tack och lov. Min ex-sambo kom hem en stund senare, sannolikt satt han i skogsbrynet bakom huset och inväntade min ankomst. Han kunde knappt stå och gå eller prata. Jag knuffade honom bokstavligen i säng och sa: ”Sov ruset av dig, imorgon flyttar du”. Och det gjorde han.

Jag kan inte ens ljuga i bluffpoker. Tack och lov för det. Jag mår fysiskt dåligt av att ljuga. Det gjorde jag i mitt förra liv och det är än värre som nykter. Jag kan låta bli att säga vissa saker och jag kan uppge vita lögner om det gynnar mig själv eller någon annan, jag vill inte såra någon genom att vara klumpigt ärlig. Annars är det ärlighet som gäller i alla lägen.

Shit vad långt det blev, det behövde nog komma ut. Tack Robert Bohman för det!

Kram 🐘

Torn
lör, 2021-07-24 - 23:03

@Andrahalvlek Oj, jag visste ju att din pappa var alkis, men att han körde bil konstant berusad med dig i bilen också.❤️ Jäklar vad fast han måste ha varit av alkoholen! Och så detta med din fd sambo också. Förstår verkligen att du är innerligt glad för att slippa den där förbannade alkoholen numera!
Tack för att du delar med dig av ditt förflutna. Kram

P.s Härligt med SUP:en! 😍 Har du pumpat den riktigt ordentligt? Viktigt för att den ska bli så stabil som möjligt.

Andrahalvlek
sön, 2021-07-25 - 00:37

@Torn Japp, den är stenhårt pumpad. Tryckmätaren ska visa mellan 12 och 15 och jag pumpade till strax under 15. Ändå väldigt vippigt jämfört med den hårda brädan jag hyrde, som sannolikt var tyngre och därmed stabilare, men jag lär mig lite i taget. Nu ikväll har jag lite ont i mina biceps 😂 Själva paddlandet ger ju träning också.

Man kan träna yogaställningen ”trädet” för balansens skull kom jag på. Då står man på en fot och sätter den andra fotsulan mot insidan av benet i knähöjd, eller en bit upp på låret om man är smidig. Håller armarna över huvudet och sätter ihop handflatorna. Sen står man där så länge man orkar och låter alla småmusklerna i foten jobba. Kanske en bra vänta-på-bussen-syssla 😂 Jösses vad folk skulle undra.

Visst är det hemskt att han körde med oss i bilen onykter. Han hade kommit till det läget att han behövde alkohol för att funka ”normalt”. Jag har i alla fall inga minnen av att jag misstänkte att han var onykter när han körde bil, och jag såg honom aldrig dricka och sen köra bil.

En gång körde han rakt ut i en korsning mot rött. Med mig i bilen och jag var kanske 11 år. Jag tror att vi krockade lite lätt. Det var i Danmark och polisen kom. Min mamma fick sätta sig på tåget från Göteborg och komma ner och hämta mig och bilen. Oklart om min pappa fick följa med hem då. Det är så himla mycket jag bara har förträngt av min barndom. Det mänskliga psyket funkar ju så, allt jobbigt glömmer man fort.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2021-07-25 - 01:31

@Tofu När det gäller både cigg och alkohol har jag ljugit massor genom att smussla med det, och det är också en form av lögn. Men på direkt fråga skulle jag inte kunna ljuga, då hade jag erkänt och skämts som en hund. Men både min pappa och min alkis-sambo blånekade på direkt fråga.

En gång ville jag ta bilnycklarna från min pappa. Han ”hade ingen aning” om var bilnycklarna fanns. Jag stod upp och han satt i soffan vid tv-rumsbordet. Jag vrålskällde som jag bara gjort några få gånger i mitt liv. Jag var nog 16-17 år då. Sen tog jag ett steg tillbaka och under bordet låg bilnycklarna. Min pappa hade slängt dem där för att jag inte skulle upptäcka dem. Då ljuger man väldigt medvetet.

Jag tyckte att jag utifrån erfarenheten med min pappa borde ha genomskådat min alkis-sambo betydligt tidigare. Jag borde ha litat på min magkänsla. Jag gjorde rätt som ställde ultimatum, men med facit i hand vet jag att han var nykter på vita knogar och att det inte var hållbart i längden. Jag borde ha förstått det och fått honom att söka mer hjälp. En burk med antabus var vad han fick med sig hem från vårdcentralen. Han vägrade söka hjälp hos kommunens beroendemottagning eftersom han var kommunanställd, och då skulle hans hemlighet vara ute på byn. Jag skulle stått på mig på den punkten.

Men det är historia. Jag var fruktansvärt ledsen och arg i många månader, men sen flera år tillbaka tycker jag mest synd om honom faktiskt. Yngst av 12 syskon där alla mer eller mindre har alkoholproblem. Hans pappa söp ihjäl sig också. Hela släkten var dysfunktionell. Sorgligt.

Och jag vet faktiskt inte varför jag lyckades. Sannolikt har erfarenheten från min pappa och alkis-sambon fått mig att förstå hur illa det kan gå. Verkligen förstått inpå skinnet. Men den erfarenheten har ju många, och de behöver inte lyckas för det.

Jo, jag vet förstås. Jag har genom alla mina faktastudier faktiskt lyckats påverka mitt undermedvetna. Det finns inte en enda hjärncell hos mig som vill dricka. Det pågår inget inre krig i min skalle mellan ”vill” och ”vill-inte” längre. Jag vill inte dricka. Jag slipper dricka. Min äldsta dotter, som snart fyller 24 år, har genom sitt nyktra leverne dessutom visat att alkohol inte alls behövs varken till vardag eller fest. Hon har varit min förebild på det området.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2021-07-25 - 09:55

@VaknaVacker SUP betyder stand up paddle. Man står på en typ surfingbräda och paddlar sig framåt långsamt. Det är svårt som sjutton att hålla balansen, men allt man övar på blir man bättre på. Väldigt bra träning för balansen och typ alla muskler i kroppen - och en helt fantastisk naturupplevelse.

Där jag bor kan jag komma på 15-20 ställen i sjö, hav och å inom 30 min bilfärd som jag kan upptäcka på riktigt nära håll med min SUP. Så jag behöver ett takräcke att slänga upp brädan på för jag orkar inte tömma och fylla den på luft varje gång den används.

Min sockerfria utmaning avslutade jag i torsdags kväll när äldsta dottern hade bakat kanelbullar 😍 Jag skulle kunna leva på kanelbullar tror jag. Kombon fett, vitt mjöl, socker är magisk. (Endast kanelen är okej.) Tårta och ännu mer bullar blev det i fredags, och igår ”råkade” jag köpa thaimat med nudlar. Men jag är på att igen från och med idag - och choklad har jag INTE köpt! Tänker inte göra heller.

Började igår lyssna på podden ”Hedman och Hedén” #19 ”Socker och matmissbruk med Babben” och det avsnittet har nog mycket matnyttigt att erbjuda mig 😉

Kram 🐘

VaknaVacker
sön, 2021-07-25 - 10:36

Åh, det låter coolt på riktigt med SUP! Verkar vara alltiett liksom🤩

Hm. Så länge man inte är på kanelen är det ok eller hur? Älskar oxå hembakade bullar. Så gott, fett och socker😆😋
Ha en toppendag🤗❤

Andrahalvlek
mån, 2021-07-26 - 00:19

Det gick ungefär dubbelt så bra idag jämfört med igår på SUP:en 🤩 Med den utvecklingen ska jag nog få hyfsad koll på tekniken rätt så snart. Sen ska musklerna få en chans att utvecklas också så att jag orkar stå upp ett bra tag. Idag paddlade jag rätt så vida cirklar runt flytbryggan 25-30 gånger och jag klarade 4-6 varv i sträck innan jag ramlade i vattnet. Jag behöver badstegen när jag ska kliva ombord, så det är därför jag håller mig hyfsat nära flytbryggan. När tekniken känns bättre ska jag vidga mina vyer, men just nu är det fullt fokus på att få till tekniken.

Två gånger pausade jag och totalt höll jag på i två timmar. Jag var helt slut både i kroppen och knoppen efteråt. Både igår och idag har jag tagit en höneblund på 3 timmar efteråt. Jag har ställt klockan på en timme men har inte kunnat hålla mig från att somna om direkt igen. Det kräver enorm koncentration för att hålla balansen. De är ytterst få sekunder i taget som jag känner att jag har full koll. Minsta gupp måste pareras, och det var blåsigt på sjön idag också, det kom småvågor från alla håll. Den dagen som sjön är spegelblank lär det kännas plättlätt i jämförelse.

När jag höll på som bäst kom det en bekant förbi och hälsade på. Han har sett om mitt SUP-äventyr på instagram och när han fick syn på mig när han var ute och sprang så kom han och hälsade. Han sa att han ser folk som paddlar SUP typ överallt, och att det inte ser svårt ut alls. Han fick prova - och insåg att det verkligen inte är lätt att hålla balansen. Han omprövade sin inställning totalt och jag tror att han nog köper en SUP snart. Hans fru vill det också.

Måndag-tisdag ska jag paddla kvällstid, kanske har vinden mojnat lite då. Jag tänker paddla alla dagar jag kan och när jag börjar jobba igen är det ju kvällstid som gäller. Onsdag-lördag reser vi ju till äldsta dottern så då blir det inget paddlande. Men fortsätter det kännas dubbelt så bra för varje gång är det ju toppen. Jag är dock beredd på bakslag och platåer och att vissa saker känns snudd på omöjligt. Att ta sig upp på brädan från vattnet känns till exempel helt omöjligt, det fattar jag inte alls hur det ska gå till.

Imorgon åker jag till Norrvikens trädgårdar. Jag bara måste få se den underbara parken en gång varje sommar känner jag. Det är bara 15 mil dit så jag kör vid 7.30 imorgon och sen får vi se hur många timmar jag orkar knalla runt där innan jag kör hem igen. 30 mil tur och retur samma dag är helt okej, och jag har ju gott sällskap av podden ”Hedman och Hedén”. Just nu lyssnar jag på Tommy Körbergs lifestory. Sommarprat har jag massor att lyssna på också.

Kram 🐘

Se klart
mån, 2021-07-26 - 02:05

Vad mysigt det låter och jag är imponerad av dig som är så beslutsam i det du tar dig för, en amason!
Hälsa Norrviken från mig, lyssna gärna på RödaVita rosen, podden med victoria Skoglund och jenny Strömstedt, vill minnas att ett avsnitt handlade om besök där.
Kör försiktigt och tveka inte på en höneblund (vid rastplats då…)
Kram! 🌱

Andrahalvlek
tis, 2021-07-27 - 00:45

Alla mina kompisar har gubbar, barn och/eller barnbarn och är generellt helt galet uppbokade. En kompis får jag bestämma med i flera månader i förväg om vi ska hitta på någonting. Spontana saker, som ett besök i Norrvikens trädgårdar idag, kan jag bara glömma att få med mig någon på. Jag har slutat försöka, nu åker jag själv istället. På ett sätt är det skönt, då kan jag gå åt det håll jag vill och kolla extra noga på något speciellt om jag vill. Jag har ingen annan att ta hänsyn till.

Jag planerar ju så mycket på mitt jobb att jag inte orkar planera mina fritid också. Jag blir helt matt bara jag hör folk planera sommarsemestern minutiöst dag för dag ett halvår innan. När det väl närmar sig semestern kan jag tänka mig att boka in enstaka kortresor med övernattning. Onsdag-lördag till exempel åker jag och yngsta dottern till äldsta dottern och upptäcker hennes närområde, inklusive Astrid Lindgrens Värld på fredag. Yngsta dottern är salig 😍

Något sug efter utlandsresor har jag inte alls. Jag är en sådan som åker utomlands var 5-7:e år typ. Sist var det 7 år sedan, då vi reste till Grekland. Det var mysigt, men det är mysigt även i Sverige tycker jag. Och utlandsresor måste ju planeras om de ska bli av.

Två resor till Barcelona har jag planerat, för dit vill jag verkligen åka för arkitekturens skull. Första gången hade jag bokat med min alkis-sambo, och han flyttade ut en månad innan vi skulle resa. Gick inte att avboka resan - pengarna i sjön. Andra gången skulle jag resa med äldsta dottern - då kom corona och satte käppar i hjulet. Pengarna för flygbiljetten har vi inte fått tillbaka (Ryanair). Så går det när jag väl planerar. Inte alls. Får se om jag någonsin kommer iväg till Barcelona. Det är kanske inte meningen?

Jag är dessutom värmekänslig, får konstiga eksem, så utomlands mitt i sommaren går fetbort. Jag skulle kunna tänka mig en träningsresa till Portugal på hösten, men det ordnas väl inte sådana längre. Jag vet att olika träningsmagasin ordnade sådana resor tidigare, och de kan man ju åka på självsam tänker jag. För mina väninnor har som sagt väldigt fullt upp. Trist. Min bästa vän hör jag av mig till rätt regelbundet, varje månad i alla fall. Frågar om vi ska hitta på något. Men hon bara jobbar och jobbar, och när hon är ledig åker hon iväg med sin gubbe.

Det är inte så konstigt att jag skulle vilja ha en man i mitt liv, att hitta på saker med, men jag har ärligt talat inte lust att lära mig spela golf. Och det verkar bara vara golfspelare jag får napp på 😂

Besöket i Norrvikens trädgårdar var riktigt nice 😍 Deras ”häckar” med blå hortensia är verkligen magiska, liksom de vita stora liljorna. I övrigt var det sparsmakat med blomster, det var mest träd och buskar. Jag läste att Rudolf Abelin gillade mer form än färg, och mycket formklippta häckar finns det. Japanska trädgården är också riktigt nice.

Jag kände inte samma wow i år som jag kände i fjol, men det var ju andra gången i år förstås. Men det kändes lite mer ”igenvuxet” på något sätt. Fast allt har ju vuxit mycket i år och det är nog svårt att hålla en sådan trädgård i perfekt skick hela säsongen. Nästa år ska jag åka i början på min semester, eller rentav ännu tidigare, då rhododendron blommar.

Kram 🐘

Blenda
tis, 2021-07-27 - 07:52

@Andrahalvlek skrev:"Nästa år ska jag åka i början på min semester, eller rentav ännu tidigare, då rhododendron blommar." Då föreslår jag att du även kör några ytterligare mil söderut och även tittar in på Sofiero. Helt fantastiskt i rhododendron-tid! (Vi kanske kan sammanstråla där nästa år. Om det nu inte innebär för mycket planerande ;))
Kram!