Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Aha, du lyssnade på sommarpratet! Jag missade det. Ska lyssna på honom imorgon.
Vad skönt att yrseln faktiskt verkar bli bättre av vila/ lugnare tempo!

Så var min första nyktra midsommar upplevd! Den blev som förväntat, lugn. Vi tog båten en sväng o fikade. Studerade ett gäng i 30-årsåldern som kom till bryggan strax efter oss. De skulle äta lunch. En del ganska onyktra redan....
Behövde inte åka o hämta dottern, hon kom hem i gott skick vid 2.30.
Känt mig väldigt tung o låg idag dock. Sömnbrist/ dålig sömn? Drömt konstiga drömmar o sovit oroligt. Vaknade klarvaken en timme före klockan, men låg kvar- och superseg när klockan väl ringde. Har mest bara slöat hela dagen (efter yogan då😉), värsta bakfylletempot trots spiknykter midsommar🤣🤣🤣
Hade tänkt lyssna på sommarpratarna, men det hamnade mitt i hundrunda. Ska lyssna imorgon.

Lyssnade på Benjis sommarprat på stranden idag, inrullad i min strandfilt efter havsbad i 23-24 grader. Ovanligt varmt i havet! Jag gillar ”skitungen från Kanal 5”. Benji är verkligen ett riktigt lyckopiller.

Lyssna på sommarpratet varje dag tror jag kan bli en bra sommaraktivitet. Verkligen ta sig tid att lyssna varje dag, i 90 min med musik. Ta vad man får, istället för att medvetet leta upp något att lyssna på som man gör i vanliga fall. Överraskas och beröras. En del prat lär bli wow, andra okej eller trista. Thats it. Ta vad man får, just idag. Nyttig träning. Tror jag.

Kram 🐘

Tack för midsommarkramen Torn..🍃🍓🍃..Kändes att du luktade fräscht..Kanske lite makrill också..😅..Till dig Tappad igen vill jag skriva, att tack för alla musiktips. Jag förstår att du gillar hårdrock..Jag har inte lyssnat på allt, gör det lite senare..Angående musik allmänt så gillar jag mycket olika..David Bowie, U2, Eva Dahlgren..Thåström..Den finska musiken jag lyssnar på är typ från 80-90 talet..Musik är härligt, men kan vara förfärligt om man inte gillar det som spelas. 😬😳🧐

Grattis till tid!💐

Och TACK för att du skriver. Som svar på din förhoppning:
-Ja, det hjälper!

Glad midsommar!

@Se klart skrev:"Läser en miljard uppdateringar på Facebook och insta som handlar om att visa upp och det är en svår balansgång mellan att dela med sig/ och att skapa ibland inte helt sanna bilder."

Jag är väldigt aktiv på fejjan och insta, men när jag är med andra IRL så tar jag knappt några bilder. Min mobil låg i väskan hela lunchen och hela kvällen igår. Men när jag är ensam ute på mina äventyr plåtar jag mycket, mest naturbilder, och delar med mig av. Då blir det ett sätt att dela upplevelsen med någon, om än i efterhand.

Jag blir lite provocerad av alla lyckliga midsommarfotografier, det blir lite showoff. Men samtidigt blir jag glad över att få lite inblick i mina vänners liv. Se hur stora barnen har blivit osv. Jag har vänner på fejjan som jag aldrig har träffat IRL, men mina dåliga dagar delar jag inte med mig av. Skulle bli galen av alla styrkekramar från när och fjärran tror jag.

Ord som ”hur mår du” och ”styrkekram” ska endast yttrats om man är beredd att fejsa den opolerade sanningen, det är min devis. Därför blir jag helt galen på att det tydligen är populärt att säga ”hur mår då” vem man än träffar - i telefon och allting. Jag blir knappt förvånad längre om en säljare frågar hur jag mår. Samtidigt vill jag bara skrika ”skit du i det, du bryr dig inte ett dugg”. Men det gör jag förstås inte.

Skönt att du är mer chill så att dina anhöriga känner sig bekväma med att ta ett kliv fram och ta mer ansvar.

Kram 🐘

Tack för era kommentarer! 😍 Jag tog en promenad upp på ett berg här och sitter och begrundar den vidunderliga utsikten. Vi har ägnat dagen åt spabad och även många bad i havet. Riktigt gött! @Varafrisk, jag har inte ont av de andras drickande i ” början”. Jag hade jättetrevligt på middagen och pratade och skrattade som sjutton.😍 Men efter ett visst antal glas för dem så ger det mig inget att umgås dem mer. Även om de nästan aldrig blir rejält berusade så blir det sk ” fyllesnack” med en massa upprepningar, korkade kommentarer mm mm. Och ofta blir det tjafs om olika löjliga saker. Då är det mycket mer givande för mig att göra något annat. Som att fiska med min son eller hänga med min dotter. Det gör jag mer än gärna.😍

Det var ganska tyst i morse vid hotellfrukosten, och bla svärmors kommentarer om att svägerskans barn var bortskämda sitter nog i en del hos bägge parter.😅 Vi ska sova över en natt till här, och i kväll blir det förhoppningsvis lugnare på ”tjafsfronten”.

Annars är det ju bara att dra och fiska! Förresten jag kommer nog göra det ändå, min son är fortfarande helt lyrisk.😂

Har hunnit läsa av en del i era trådar, och har massor jag vill kommentera.😍Men det får bli senare, vill njuta lite mer av utsikten här innan det börjar dra ihop sig till middag. kram 🤗

Två och ett halvt år nu!
Midsommar är en högtid som kan ge svår längtan efter alkohol och ja vid några tillfällen inför samt i skrivande stund är jag sugen.

Men själva högtidsfirandet var bara befriande att göra nykter.
Det är sommaren som kommer med sug. Att sitta och njuta med ett glas i solen.
Men suget är inte alls så där starkt som det var för ett halvår sedan.

Jag har ju bestämt mig och just nu känns det bara självklart att vara nykter resten av livet.

Hoppas detta inlägg kan hjälpa någon som är i början av sin resa, att det ger hopp om att det är möjligt att leva ett fullvärdigt liv utan alkohol. För det tycker jag att jag gör, lever fullvärdigt, lever, fullt ut! Jag lever mycket rikare än då alkohol fanns med i bilden.

Det är jag som bestämmer, nu! Fortfarande!

Glad midsommar!

Jag nämnde vid något tillfälle att jag ofta funderar på saker och hur jag tänker på dem i termer om hur jag skulle formulera mig här på forumet om det. Dock skriver jag inte ner det mesta här men när jag ändå har lite tid kanske jag kan passa på att skriva ner något jag funderat på, vilket är det där med självbild. Jag var inne på det lite nu i mitt svar till Se klart och det fick mig att tänka på det igen.

Vi uppfattar oss själva på ett annat sätt än hur andra uppfattar oss och det är ju en insikt som slår de flesta av oss vid något tillfälle. Hur stor diskrepansen är kan förmodligen variera väldigt mycket och till stor del är den väl påverkad av hur mycket självinsikt vi har, men jag skulle inte tro att någon fullt ut förstår hur andra ser på en. Här finns ju också flera saker att fundera på. En sak är hur jag ser på mig själv som jag vill att jag ska vara mot hur jag faktiskt är.

Jag tänker mig själv som en ärlig människa. Men hur mycket är det egentligen en sann bild av mig själv jämfört med hur jag faktiskt är? Jag tänker t.ex på när jag aktivt drack alkohol. Jag brukade dölja drickandet helt eller delvis, även för de allra närmaste. Jag kan inte erinra mig om att jag ljugit på en direkt fråga, men jag kan nog ha försökt att få det låta som mindre än det faktiskt var när jag uttalat mig i ospecifierade termer. Jag har nog aldrig sagt att jag inte druckit något när jag har det dock, t.ex. Men jag är medveten om att jag har varit oärlig nog om det.

Min självbild om mig själv och den jag faktiskt är stämmer alltså inte överens och nu i skrivande stund blev jag smärtsamt medveten om hur jag försöker släta över det faktum att jag var oärlig genom att säga hur det inte var.

Nu märktes det inte för er men jag tog en lång paus här. Trots att jag är medveten om att jag slätar över mina brister som jag inte vill ha när jag skriver här till er så fortsätter jag att göra det i mina egna tankar. Jag försöker övertyga mig själv om att så farligt var det ju inte, för det kunde ha varit värre. Är inte det här väldigt knepigt??

Jag tänkte egentligen skriva lite längre om självbild men jag nöjer mig kanske där för jag upptäckte precis själv något som jag kanske hade en liten aning om men som inte blivit så blottlagt som nu när jag skriver om det. Jag postar det också precis som jag har skrivit det utan att editera det. Jag är alltså inte fullt ut den människa som jag ser mig själv som att jag är och där jag inte är det så slätar jag över det istället för att åtgärda och ta itu med det. Jag undrar vad mer för saker jag lurar mig själv med. Vad fyller den här mekanismen för funktion? Är det för att jag inte ska tycka för illa om mig själv?

Vinäger 💗
Alltid lika härligt att läsa ett inlägg av dig! Så skönt att du uppdaterar då och då.
Tänker ju på dig ofta och blir så nöjd och glad att du hittat din väg och att den funkar bra👍🤗
Säger som Varafrisk, hoppas verkligen vi kan ses på riktigt någon gång framöver 😁
Ha nu en fin helg och en fortsatt bra sommar! ☀️😎🌼🌺
Kram 💚

@Se klart Visst är det skönt att bara koppla av! Jag unnar mig själv en extra kopp kaffe såhär sent på eftermiddagen och har inga måsten.

Det där med Facebook kan jag också tycka kan vara lite vanskligt. Förvisso är det väl underförstått att man delar med sig av bilder från när man ligger lycklig på stranden, men kanske inte av att man har magbesvär under joggingturen. Jag blir oftast glad av att se mina vänner vara glada på fejsbuck, speciellt när jag vet att de har en tuff tid bakom sig. Sen kan jag ibland förvånas av vilken självbild en del tycks ha av sig själva.

Edit: Glad midsommar glömde jag ju säga. Glad midsommar!

Glad midsommar @vinäger
Så fint att höra från dig och inte minst att höra om hur din resa fortsätter och hur livet utvecklas. Jag tror att alla berättelser är viktiga, helt säkert. Och så länge det går att hålla sig till eller under risk-konsumtion så är det ju dessutom medicinskt helt okej. För det har varit viktigt för mig med stigande ålder. Jag vill vara så frisk jag kan. Är inte alls hypokondrisk, tvärtom, har snarare inte gått till läkaren oavsett åkomma. Men tycker att min hjärna blev så dålig på att tänka, tyckte min koncentration och minne försämrades när jag drack som mest. Det oroade mig även om jag höll tillbaka oron- inte sällan genom att dricka…
Men livet och alkoholen är komplext. Ibland läser jag om måttlighets-drickare med tillkämpat gott humör genom varje dikeskörning. Ibland är det tillkämpat - även det nyktra humöret. Gäller på något vis att ta sig igenom alla sediment i kropp och själ. Hitta platsen för både fotsulor och hälar nuddar mark. Så tycks du ha det nu, det är härligt att läsa! Kram 😍

Jag hade en trevlig midsommarafton. Jag hoppas att ni alla andra hade det också! Det var lugnt och endast jag och min sambo. Dock var det såklart traditionsenlig mat. Jag har ju haft ledigt i veckan så min lägenhet var redan välstädad men just midsommarafton morgon vaknade jag tidigt och fick för mig att riktigt rengöra golven ordentligt. Jag tog ett rum i taget och plockade ut/flyttade soffor, bord och stolar och lät min robotdammsugare gå lös på ett ovanligt hindersfritt rum. Jag tänkte att algoritmerna klarar galant av att gå runt bordsben men det här måste han ju tycka om när det bara är att tuta och köra mellan väggarna. Sen skrubbade jag golvet ganska rejält och torkade av det och lät det torka. Sen körde jag robotdammsugaren igen för att plocka upp det som torkningen letat fram och sen ställde jag tillbaka allt och gick vidare till nästa rum.

Det låter kanske som mycket jobb men det var rogivande och jag gick runt och gjorde lite annat kul under tiden. Sen efter att middagen var klar så diskade jag och det var dags att vila en stund. Nu stod ju alla möbler på plats och de rena golven hade nu återigen fått lite smulor från matlagning och så. Jag tänkte att jag tar ett bad och låter dammsugaren köra en sista gången så håller det i sig. Jag tog ett bad och vilade sen efteråt en stund för att ta nya tag på kvällen. Gick in i köket för att ta en kvällsmacka och en bit tårta när jag upptäcker att en jordgubbe måsta ha ramlat ner på golvet. Den har sedan robotdammsugaren plockat upp och lyckats smeta ut över en förvånansvärt lång sträcka genom köket, hallen och vardagsrummet och tillräckligt med tid hade nu förflutit för att de redan skulle börja torka in.

Det var länge sen jag hade så rena golv för att sen i nästa stund ha den mest utbredda intorkade fläcken jag någonsin haft :) Jag lämnade den till idag på morgonen och jag fick skrubba en del, men nu är det rent igen. Jag hade lätt kunnat bli arg och ta på mig offerkoftan men den är inte så klädsam. Jag kunde faktiskt vända på det och skratta åt det istället och det är jag tacksam för. Det är ju ingen självklarhet och det är väl kanske inte alla dagar jag kan göra det.

Jag dammsuger för övrigt inte varje dag trots att jag har robotdammsugare. Det blir normalt en gång i veckan, ibland 2. Jag har förstått att en del kör den varje dag just för att det inte är en extra ansträngning, men det känns lite överdrivet.

Man vet att man skrivit dålig på forumet när man får scrolla till sid 2 för att hitta sig själv 😍
Haft en skön men väldans aktiv midsommarafton som avslutades med spel i köket och roliga diskussioner i trädgården. Vi är inte så många men räcker till. Mysigt. Sovit urlänge på morgnarna, och även höneblundat igår efter den sena lunchen. Så håller jag stressen över att ändå ansvara för diverse projekt en helg som den här. Luncher har jag avsagt mig - så det sköter småbarnsföräldrarna och ikväll kommer några vänner och barnen kör matlag. Att vara så många som vi är påminner lite om att ha ett mindre pensionat, men det är verkligen stor skillnad mot ”förr” med att hjälpas åt och min tolerans för stök, bättre och därmed lättare för alla vara med och hjälpas åt. Vinn och vinn.
Läser en miljard uppdateringar på Facebook och insta som handlar om att visa upp och det är en svår balansgång mellan att dela med sig/ och att skapa ibland inte helt sanna bilder.
Jag vet att många vaknat med ångest idag. Jag tar en kopp kaffe till och en stund i soffan. Njut av ledigheten, och av att vara nyktra. Så livsviktigt. Kram på er! 🇸🇪🎉

@Andrahalvlek Nja, det blir nog inte bakning så ofta. Just midsommarhelgen räknar jag inte alls på vad jag äter utan äter fritt med gott samvete. Jag tänkte först egentligen bara köra med midsommarafton men som vanligt har jag gjort alldeles för mycket mat. Blev en skagenröra igår t.ex och den har jag inte ens smakat på ännu för att det fanns så mycket av det andra. :o Så det blir idag också. Annars när jag gör storkok och bakning så har jag ju koll på allt som är i och väger upp slutresultatet samt vilken procentuell del jag äter av den och får då reda på hur mycket jag ätit av allt. Roligt, visst då jag uppskattar siffror men även lite tidskrävande och inte något för vardagen. Lägger nog redan ned för mycket tid på vad jag äter. Har för övrigt nytt rekord i liten banan. 60 gram vägde den bara förra veckan :o

Men att laga mat är roligt!

Hej @miss lyckad ! Jag tänkte hälsa på i din tråd, som jag nog inte gjort tidigare och svara här om finsk musik. Just Omnium Gatherum som jag nämnde innan har ändå funnits sedan 1996. Du bara måste lyssna på dem. Sångaren har även den fördelen att han ser jättefinsk ut, samt att ingen har en röst som han.

Här är den första låten som jag hörde med dem. The Unknowing. Den är lite längre men väl värt det och man upptäcker nya saker hela tiden.

https://www.youtube.com/watch?v=RsjHvaU5Aik

Här har du Frontiers som är lite modernare.

https://www.youtube.com/watch?v=ubmuUiozKyo

Den låt som hjälpte till att framkalla alla känslor "Rest in your heart" har tyvärr ingen video, men jag tänkte länka den i alla fall.

https://www.youtube.com/watch?v=17jZlnENrK0

Det enda finska band jag har sett live dock är Nightwish i Detroit på den tiden de hade en Svensk sångerska. Men de är du väl redan bekanta med? De har ju funnits sedan 1996 och var med i melodifestivalen för 20 år sedan med Sleepwalker. Är tvyärr inte en av deras bättre låtar. Annars gillar jag också Children of Bodom vars gitarrist nyligen tragiskt gick bort endast 40 år gammal.

Sen lyssnar du väl på Eläkeläiset? Eller vilka band tycker du om? Jag är med i en grupp på Facebook som heter Entisten nuorten sävellahja där man länkar mycket gamla godingar också. Inte så mycket av de banden jag nämner där, även om jag själv nog har lagt upp lite Eläkeläiset där.

Hoppas du har en trevlig midsommar!

@Vinäger Så gott att höra ifrån dig🙏🏻💗
Jag saknar dig men jag respekterar att du inte skriver. Känner ju ofta som du gör.
Önskar dig en fortsatt fin Midsommarhelg och hoppas att vi någon gång ska ses i verkligheten igen.

Kram🥰

Jag håller med dig @TappadIgen ✅ Ingen är illvillig på forumet, tvärtom. Man kan alltid försöka formulera sig på ett sätt som faller i bättre jord, men mottagarens glasögon är också en viktig del i ekvationen.

Kram 🐘

@TappadIgen Du har hittat en ny hobby - baka! Först odla och sen baka, vilken sambodröm du har blivit 😍 Mitt ex, den alkoholiserade sambon som jag var ihop med 1,5 år, var helt grym på att baka.

Hans kanelbullar och butterkaka var outstanding - och hans fluffigt bakade rosenbröd fick allra mest beröm på äldsta dotterns studentbuffé. Alla tanter gjorde vågen! Tricket är tydligen att knåda degen så lite som möjligt. Påstår han. Rejäla doningar i form av köksassistent modell större var ett måste också. Själv var jag supernöjd med att slippa ens försöka baka! Kladdkaka och äppelpaj är min nivå.

Lagar mat gör jag dock gärna, inspirerad av recept och sen frispejsar jag efter tycke och smak. Har man bara bra råvaror så kan det bara bli gott, det är min devis.

Kram 🐘

@miss lyckad Jag tänker lite som din mamma! T.ex köper jag nytt bröd i affären när det är färskbakt och börjar på det och så fryser jag inte det gamla som är kvar och använder när jag har slut på bröd. Ibland får jag göra ett uppsamlingsheat och äta bröd från frysen i en vecka innan den blir överfull :) Men då tänker jag precis som henne.

Men jag kan verkligen inte slänga mat. Jag tänker att om jag skulle få känslan av att jag behöver göra det så tar jag mindre nästa gång. Det finns ju de som har OCD åt andra hållet. De måste alltid slänga lite mat. Jag hade en tidigare kollega som var så t.ex. Sen har du kanske märkt att på hotellfrukostarna så har glasen blivit mindre och mindre och mindre för att minska på svinnet. Var på ett hotell för ett tag sen som numer har shotglas till apelsinjuicen. Otroligt irriterande för man får ju stå där och dricka två shottar och sen ta med glaset till bordet och dricka under första mackan och sen gå och fylla på igen. ÄNDÅ såg jag på någon lämnad bricka hade ett shotglas som var halvfullt med apelsinjuice. Varför? Någon gick och fyllde upp 6cl apelsinjuice i ett glas men blev mätt efter 3cl och lämnade? Självklart inte. Det är såklart OCD åt andra hållet, att man inte får äta upp/dricka upp allt. Möjligen en protest mot barndomen.

På tal om att äta upp allt och Finland. Har du sett den finska komikern Ismo som gör ståuppkomik på engelska? En av hans mest delade klipp är där han pratar om att hans mamma alltid fick honom att äta upp allt på tallriken för han skulle tänka på barnen i Afrika. Nu har han blivit vuxen och är överviktigt och kan ibland undra, med underbar finsk-accentad engelska "How have I helped the situation?". Titta på den om du inte har sett.

@Andrahalvlek Det blev faktiskt två kavringar. Jag följde, som kanske förväntat, ett recept online, som hade fått högt betyg, till punkt och pricka. Den första blev god men inte tillräckligt smakrik så jag gick tillbaka till ritbordet och förändrade receptet lite genom att läsa andra recept och se vad de hade. Det blev bättre. Men nästa gång kommer jag nog justera lite till. Jag följer alltid recept till punkt och pricka första gången men sen jobbar jag på det där jag ser att det finns förbättringspotential. Men jag skriver aldrig ner något utan jag förpassar allt till minnet och förlitar mig på att det finns där någonstans att ta fram när jag behöver det och gör det inte det så kanske det inte var viktigt nog. Alla mina favoritrecept har jag i minnet.

I morse blev det kavring med överbliven sill från igår och ägg. :)

@Vinäger Jag har förståelse för att du blir provocerad, men samtidigt tänker jag att forumet handlar mycket att man berättar om sina egna erfarenheter och sätter man beskriver det på kan ibland låta som det handlar om allmängiltiga mallar och regler som alla kan följa och få samma resultat. Men man får påminna sig själv att en text blir jobbig att läsa om man hela tiden skjuter in "Min högst personliga erfarenhet är att..." och samtidigt ser man ju en del mönster som tycks gälla för flera. Det där med att allt blir perfekt bara man slutar dricka är nog något du läser in hos de som skriver, mer än att de faktiskt skriver. Själv tycker jag att det är viktigt med de som beskriver fördelarna med att vara nykter för de är många och svåra att se när man ännu inte tagit steget. Sen är det som du säger också viktigt att också påminna om att alla problem inte försvinner heller, såklart. Det har jag inte heller sett att någon på forumet har påstått, alltså att alla problem försvinner.

Sen det där med att dra ner på drickat eller sluta helt, så finns det ju de som klarar av att bara dra ner på det. Du tycks ju vara en av dem, baserat på det du beskriver och det är ju jättebra. Du verkar ha hittat en strategi som fungerar för dig och det är jättebra, du som har kämpat så länge! Det är väl en sak som många trots allt har gemensamt här på forumet att det tar lång tid att hitta en strategi som fungerar för oss. Samtidigt är det måttliga drickandet en chimär för många som det var för mig t.ex. Ibland ser man när någon skriver att de har valt den vägen och man ser på sättet de beskriver att det troligen inte kommer att fungera för man känner igen sig i beteendet och känslorna man själv hade när man var där i den sitsen. Då brukar jag få känslan av att jag vill hjälpa till med mina erfarenheter. Men när jag gör det så är min avsikt aldrig att komma med några pekpinnar i ett försök att få alla att komma till den rätta läran som jag har hittat och bekänner mig till. Jag inbillar mig inte heller att mina erfarenheter kommer att hjälpa alla. Min förhoppning är att de som är nya på forumet kommer läsa av alla andras erfarenheter och ta till sig det som tycks passa för dem. Nuförtiden låter jag dock oftare bli att säga något för att jag förstår att det kan uppfattas som kritik av person. Det har ju aldrig varit avsikten för mig och tror jag inte någon annan här på forumet heller tänker så.

Att vara uppmuntrande här på forumet är viktigt, såklart. Men enbart ryggdunk kan också vara en nackdel, tänker jag. Sen kan man ju fundera på hur man formulerar sig för att nå fram. Det kanske är bra att börja försiktigt i stil med "Har du funderat på detta...".

Jag önskar dig en fortsatt trevlig midsommar!

Tack @Ensam1984 för att du delar med dig. Det är alltid lika givande att läsa ditt ”babbel”. Spännande att du och din pappa har hittat fler gemensamma nämnare - och det förklarar ju verkligen varför din mamma är så bra med dig. Hon upplever det ju redan på nära håll via din pappa. Spännande med dejten också! Klokt att ta det varsamt, det som sker det sker inom sinom tid.

Kram 🐘

Word @Vinäger, verkligen WORD 🙏

Tänkte jag skulle gå in och skriva ett par rader.

Mådde som sagt väldigt dåligt för ett par veckor sedan, jag har såna sjuka svängningar i mitt "bas-mode", ibland undrar jag om jag inte har en liten släng av manodepressivitet i mig, men mina svängar är plötsliga och håller ofta inte i sig mer än högst ett par veckor (när jag dippar). Har inte varit direkt hyper någon gång - eller jooo det har jag... ganska många gånger. Strunt samma, det är nog bara ADHD och stresskänslighet. Har jag något annat så vill jag tamejtusan inte veta om det just nu, vet inte om jag pallar ännu mer.

Ringde psykiatrin och gick till VC när jag mådde dåligt. På VC fick jag för första gången möta min husläkare, en riktigt arrogant man som inte visste vad han pratade om, han var inte inkännande, lyssnade inte på mig och gjorde ingen undersökning. Hörde senare av mig till VC för att byta husläkare eftersom jag fick ett sammanbrott efter mötet med läkaren, jag upplevde att jag inte blev lyssnad på och jag fick 0 förtroende för honom, skrev även att utifrån mina diagnoser är relationen viktig och att man måste vara rak, tydlig och inkännande. Fick då till svar från verksamhetschefen att man inte kan byta husläkare men jag kunde byta VC. Haha... så de ville bli av med mig... då gick jag igång... jag är ingen expert på Sveriges rikes lag, men jag har pluggat en hel del juridik i min dag pga. en tidigare utbildning och för att jag tycker sådant är vansinnigt intressant. Så jag letade fram, kapitel och paragraf i Patientlagen och mejlade återigen verksamhetschefen att jag ville byta utifrån paragraf... (med tillägg "eller behöver jag kontakta någon annan"), fick omedelbart svar att jag fick välja min husläkare själv. Haha... vinst för mig!!! Kände sån inre tillfredställelse att jag kunde fixa det, att jag hade rätt och kunde "sätta dit" någon som gjorde fel. Hemsk jag är.

I vilket fall, ringde även psykiatrin och habiliteringen. Habiliteringen i mitt landsting jobbar endast med de som har IF, vilket jag tycker är väldigt konstigt då det står annat på riksnivå, men whatever... Psykiatrin har gjorts om här, nya avtal, så fick vänta 2 veckor på svar från psykiatrin. Jag grät och hade ett sammanbrott i telefonen när jag ringde. Sa i telefonen att jag inte kommer skada mig eller göra något dumt vilket var sant, så jag antar att jag inte var prio 1 då, men jag har ju typ ingen förmåga att ljuga så det tog väl därmed lite längre tid.

Sköterskan som jag talade med på psykiatrin gav mig bra feedback under samtalet, en riktig ängel som förstod och var ärlig med att det skulle ta tid, som gav mig tips och idéer så länge. Hon ringde tillbaka denna vecka, efter två veckor och berättade att jag ska få träffa någon (gissar på sjuksköterska) på tisdag nästa vecka. Vi ska då göra en plan för mig, jag behöver ju samtalsstöd då jag inte fått något sådant rörande mina diagnoser eller vid insättningen av medicinen. Hoppas att det är en vettig människa som jag kan få förtroende för, då kommer det ordna sig. Men nu när jag är glad och mår bra så känns det så jobbigt att prata om när det är dåligt. Det är som att jag helt glömmer bort hur det är. Det verkar som att jag är ensam om det, jag har jättesvårt för att komma ihåg och berätta om saker som hänt, om hur jag kände mig tidigare - för jag minns inte. Det känns ibland som en dimma när jag kommit in i dåliga perioder, det känns som en dimma efteråt. Jag kan tala och förklara bra hur det är just nu. Men jag kanske borde gå in här och läsa lite för att få en känsla då det varit värre. Önskar min gamla tråd fanns kvar.

Mår mycket bättre nu, har semester och har lyckats varva ner. Har fortfarande mycket för mig (med mina mått mätta) och har bestämt att jag inte ska tacka nej till något nu i sommar (ja, inom rimliga gränser såklart). Så även om jag bara skulle vilja sitta hemma och ta det lugnt och fixa med mitt så ska jag umgås med vänner och släkt, även om det känns jobbigt.

Det där är så lustigt, för jag tycker generellt om att umgås med människor, jag mår bra av det (i lagom dos) men det är alltid så jobbigt innan. Inte för att jag är nervös, men jag får hela tiden bara tanken av att jag vill skita i det, att det vore mycket lättare att bara vara hemma. Det spelar inte någon roll vem det är - så är det med alla. Men nu försöker jag tvinga mig över den gränsen för jag vet ju att det alltid blir trevligt när man väl umgås med folk. Måste ju såklart fortfarande ha in egentid men i ärlighetens namn så har jag nog mer egentid än 99,9% av världens befolkning ;) Sen kan det ju vara jobbigt efter också, om det har tagit mycket energi, för då kan jag bli mentalt eller fysiskt trött i flera dagar.

På tal om mentalt trött, talade med min far i går. Han är en tillbakadragen träningsnarkoman som har ett specialintresse som tar ALL hans tid. Jag vet ju inte, men är sisådär 99,9% säker att mina diagnoser kommer ifrån honom. Han funkar såklart annorlunda. Han ses inte så smart av andra, han har dyslexi (inte utredd men det är tydligt) vilket kan vara en bidragande faktor, men hans sociala färdigheter är också klumpiga. Klumpigare än mina, och det är nog därför han är mer tillbakadragen. Han är aldrig otrevlig, väldens snällaste, tyst, lugn på utsidan men har haft mycket fysiska problem såsom magkatarr, fantomsmärtor osv. Jag har aldrig riktigt kunnat prata med min pappa om hur man funkar, då man inte alltid får så mycket respons från honom. Men vi har faktiskt börjat prata mycket mer, och WOW, jag trodde att jag fått mitt intellekt från min mamma - men det är min pappa. Min pappa är väldigt bra på spel - strategiska spel. Han spelar inte ofta. Men när vi satt och spelade häromdagen så berättade han att när han spelade luffarschack med sin kompis när han var yngre så fick han koncentrera sig och tänka så många steg före att han efter ofta blev helt trött i huvudet. Jag sa då; "som järntrött", och han instämde. Shit, då har vi det gemensamt - skillnaden är väl bara att jag känner det precis varje dag.. haha... men det är inte bara det vi har gemensamt. Vi har specialintressen som vi är sjukt passionerade kring, vi gillar att göra vår grej, gillar att vara ensamma, äta samma sak varje dag. När han var utomlands i 3 månader (han åker på resor för tävla och träna i sin sport) så hade han ätit pannkakor till frukost varenda dag i 2,5 månad... haha... det hade nog inte ens jag klarat av. Han kan bara tillaga gröt, korv, hamburgare och pasta på spisen. Tycker om att se vad han äter. Och han kan äta det varenda dag... haha... det är ju som mig... fast jag lagar inte ens mat för det mesta. I vilket fall... vi har väldigt lika värderingar också har jag upptäckt och även om han inte alltid är påläst så funkar våra hjärnors lika, vi tänker utanför boxen och förstår helt enkelt inte andra människors ologiska beteenden.. och det brukar vi skratta åt :)

Det blev en avstickare.. snälla... läs inte resten.. det är bara ännu mer babbe...

Njuter verkligen av semestern och har just nu ett projekt - Marie Kondo-style. Har rensat ut garderoben, mer än hälften är borta. Har avtackat alla grejer och vikt allt minutiöst perfekt och det är sååååå tillfredställande. Har organiserat städskåp m.m. Det är tidskrävande men precis den sorts arbete jag behöver för att inte känns mig stressad men ändå får jag ut något av det. Att bara sitta av tid har jag svårt för - men kan samtidigt fastna i detaljer och sitta i 5h och researcha den bästa förvaringsboxen för flingor som kan hittas.. haha.. det är tydligt att jag är lite tokig... but I love it!

Det var ju tydligen midsommarafton i går, har inte druckit på midsommarafton på 2 år då jag även var nykter förra sommaren. Brukar ju aldrig festa eller hitta på något speciellt på midsommar så det är ingen trigger-högtid för mig ändå. Det blev ingen fest i går heller, ingen alkohol - lite god päroncider från Brunneby musteri. Lyx!

Just ja, var ju på date för en vecka sedan. Det var helt okej, stundtals riktigt trevligt. Jag har ju ofantligt svårt att läsa av signaler men jag tror han var intresserad. Han innehar de flesta egenskaperna som jag tror de flesta skulle uppskatta, och även jag. Trygg, social, lätt för skratt, attraktivt yttre, frågvis/nyfiken, bra jobb, mjuk och sårbar och det bästa var att det gick att tala med honom på ett djupare plan, intellektuellt. MEN... jag kände inga fjärilar. Har iof. inte känt det så många gånger i mitt liv... kände iof. inte total avsmak heller (vilket jag däremot känt många gånger).

Jag tror daten försökte kyssa mig i slutet av kvällen då jag hade kört hem honom, så tror han gjorde invit att jag kunde stanna.. men jag vet inte. Jag gav honom en kram och sa att det hade varit trevligt, att vi borde ses någon mer gång. Jag kände bara nej till en kyss eller något annat, innerst inne så vill jag inte det just då. Tidigare i mitt liv så gav jag alltid in till den andra personens ev. önskningar, eller vad jag trodde man skulle göra. Men inte längre - passar det inte för personenen i fråga så får det bara vara. Jag vill hem till mitt lugn, min säng, mitt sminkborttagningsmedel osv.. haha. .

Ska träffa honom nästa helg igen dock, så får vi se. Skyndar långsamt. Tror inte det kommer bli något mellan oss men det kan ju bli en vän om inte annat. Kanske bara behöver känna mig lite uppskattad och bygga upp mitt självförtroende. Det känns redan lättare att ev. kunna gå på en date i framtiden, men någon annan också. Nu har jag spräckt den gränsen liksom. För andra kanske det är banalt, men jag är så jädra stolt över mig själv. Har inte varit så stolt för att jag vågade på jättelänge.

Jag märker att jag behöver skriva av mig. Det handlar ju inte om alkohol, men det är väl just för att alkohol har en sån liten del i mitt liv just nu. T.ex. så drack min date ett par öl när vi var ute - jag var inte alls avis. Jag drack en alkoholfri och det var lika bra. Jovisst hade jag kunnat vara mer avslappnad om jag var lite salongsberusad MEN jag hade inte varit jag.. jag hade bergis gjort saker som jag inte vill och sedan haft ångest över det. Att vara nykter är det så essentiellt för att leva ett äkta liv utan ångest, utan att skämmas, utan att behöva ljuga... att man lever vaket och efter sina innersta värderingar!