Senaste kommentarerna i forumet

Är inne o kollar lite, det nyktra livet fortsätter och det känns ganska stabilt. Visst kommer adjävulen fortfarande och pratar i mitt öra, men jag hör hen inte riktigt. Det är skönt att vara nykter och jag blir en bättre version av mig själv. Nu ska jag sova och tänk bara, jag slipper ligga vaken i våndor som a gett mig. Bara en sån sak. Kram till er alla kämpar. Jullan

Jag vet inte hur jag ska skriva det här utan att låta helt knäpp, men jag har verkligen blivit lite intresserad av hur hjärnan och våra hjärnfunktioner hänger ihop med både alkohol, mediciner, diagnoser och vitaminer/mineraler. För mig blev det så uppenbart att min järnbrist hängde ihop med min förmåga att fokusera. Jag var inte deppig, bara lite avstängd och svårt att sätta igång saker eller att bibehålla fokus och göra klart. Och RLS. Tankeförmågan kom tillbaka med järnet. Stress och elände påverkar också sånt här såklart så det är ju kanske svårt att identifiera vad som är vad. Nu är allt kanske som det ska för dig vad gäller alla dina värden men tänk om det vore så enkelt att du skulle kunna ta en vitamin och få lite lättare att fokusera och bli piggare.
Det finns studier på att barn med ADHD kan bli hjälpta av järn. Det är inget som man ska medicinera med om man inte vet att det finns en brist, men jag har en stark känsla av att det hänger ihop på fler sätt än vården verkar kalkylera med. Både järn och andra mineraler.

@Ensam1984 skrev:"Har som jag sagt en liten teori om att jag är lite mer "aspig" nu när jag äter mina mediciner. Jag får mer energi och kan ta lite mer initiativ, men samtidigt känner jag nog i ärlighetens namn att jag fastnar mer i detaljer än någonsin förut. Allt tar så lång tid att jag blir stressad mer och mer."

Det kanske inte är alls så att du har någon vitamin/mineralbrist, utan att det är normala svängningar och att du orkar mer och inte bromsar. Du har ju beskrivit väldigt tydligt ditt sätt att tänka och vara och att en del av det är rätt energikrävande, så det kanske helt enkelt är så att du behöver bli bättre på att stoppa och hitta vila i tid. Jag märker själv att jag har en tendens att vilja dra iväg när energin finns och särskilt när jag var utmattad så slutade det ofta med att jag drack för att orka det lilla extra. Hur som helst så är det intressant och jag skulle verkligen vilja veta om det finns någon sanning i det jag har fått för mig. Tycker att vården skuldbelägger och hela tiden söker orsaker i livsstil, stress och psykiska diagnoser, men tänk om man faktiskt skulle kunna komma åt något genom att optimera förutsättningarna med vitaminer, mineraler och syresättning.

Kände bara att jag var tvungen att skriva det hör, har kanske gjort det förr i din tråd till och med jag har blivit lite fixerad (hmmmm ja, bättre på att fokusera... kanske lite svårt att släppa saker är baksidan på det.
Hur som helst, jag hoppas du mår bättre snart. Tänker att du har kommit långt i dina reflektioner och insikter om hur du är och vad du behöver för att må bra.

@Mirabelle G-S ”Närvaropodden” med underrubriken ”stoppa tankarnas terrorism” tror jag att du skulle ha behållning av. Bengt Renander pratar mycket om hur hans tankar bara mal och mal, ”de är helt galna”. Och han beskriver hur han lärt sig hantera det med hjälp av meditation bland annat. Avsnittet #002 ”Varför meditera” kan jag verkligen rekommendera!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Nej det är ju just det... Att bromsa lagom... Släppa lagom... Lämna lagom mycket på hög... Så där så att det är möjligt att gå i mål, bara inte precis just nu. Det är enklare att bara göra allt istället för att lägga energi på att prioritera. Fast det största bekymret är nog egentligen att det som stressar och ängslar värst inte går att vare sig planera, förbereda eller jobba bort. Jag kan liksom bara stöka undan en massa annat, så jag slipper tänka på det medans jag hanterar de bitarna som är som de är och blir som de blir. Går inte att förklara bättre än så utan att avslöja för mycket om var jag jobbar. Klart och tydligt är iaf att jag är klar med det nu. Så här i efterhand fattar jag inte att jag har orkat så länge som jag har, faktiskt. Snart sommarlov. En del stök kvar att bli klar med innan jag kan gå därifrån och inte komma tillbaka. Men ikväll prioriterar jag reflektion och eftertanke. Allra helst inte tänka alls, utan bara vara. Men det händer liksom inte.

@miss lyckad ja känns som enda lösningen , i lördags var det dock lugnt människorna hinkade i sig rätt bra o det blev snabbt högljutt o ologiskt , kände inte alls för att hamna där själv så sippade kaffe o chillade istället , riktigt nice 🙏

@Tofu Jag grubblar inte nattetid speciellt ofta längre, men nu fick jag problemet presenterat för mig kl 17 igår kväll, så då följde det med mig in i drömmen.

När jag vaknade kl 4 var jag blixtepigg. Det var som om min hjärna väckte mig. ”Hörrudu, jag har löst det där problemet nu, jag tänkte så här…” Och sen tuggade lösningen på i en loop, om och om igen.

Det var helt omöjligt att somna om. Det hjälpte faktiskt att gå upp och skriva ner allt, och det tog kanske en kvart. Sen kunde jag somna om två timmar. Det funkade att skriva ner det! Jag har hört talas om det innan, men har aldrig provat det själv i skarpt läge tidigare.

Personalrelaterade problem ska det bli SÅ skönt att slippa till hösten 🙏🏻 Jag har gjort mitt på den fronten i 15 fucking år.

Kram 🐘

@Mirabelle G-S Sant. Ibland är det inte det bästa att jobba mer, utan att jobba mindre. Att hejda hastigheten på hamsterhjulet är otroligt svårt, kräver en hel massa olika strategier. Man vill ju helst inte tvärbromsa hamsterhjulet och ramla ur med buller och bång.

Kram 🐘

@Tofu Jag har virkat en rund jättestor filt av en massa restgarner. Största virknålen jag kunde hitta. Oerhört vacker i en massa olika färger och den pryder verkligen sin plats på tv-fåtöljens ryggstöd. Om benen har jag helst fleecefilt 😍

Jag lär ha att göra med yngsta dotterns tröja många timmar! Sannolikt över sommaren om jag ska vara ärlig. Jag stickar ju bara när jag tittar på tv och det blir det mindre av på sommaren helt naturligt.

Kram 🐘

@Sisyfos Jag har tränat på det väldigt mycket, ända sen min första sjukskrivning för 14 år sedan. Sen dess har jag jobbat stenhårt med mitt mentala tänk.

Ingenting löser sig med automatik, allt kräver träning. Jag lyckas inte alltid hålla stressen på mattan, men jag lyckas oftast. Man får passa sig så det inte blir en prestationspress i sig att hantera stressen.

Kram 🐘

Det är så häftigt att läsa om dina strategier för att hantera vardag, stress och livet i stort och smått. Det är så lätt att glömma när livet rusar på och man själv springer efter. Men du minns och gör. Jag jobbar på att lära mig det här.

Jag blir så trött på mig själv... Det enda som kan få harmsna, ängsliga och stressade tankar på jobbet att tystna är... mer jobb. Japp. Helt allvarligt. Jobba all vaken tid, och några av de timmar man borde sova också... så hinner inte de jobbiga tankarna och känslorna ikapp. Hälsosamt. Not. Känner hur återfallet ligger nära nära nära till hands. Några timmars ro... Det som räddar mig är nog att maken också är ”en sån som inte dricker”. Det skulle vara just snyggt om jag övergav det gemensamma ställningstagandet och flydde in i dimman igen. Det kan jag inte göra. Ett varmt bad. En åktur i massagestolen. Bita ihop och tvinga mig själv att bromsa. Låta det jobbiga vara jobbigt, kännas jobbigt, utan att agera. Det mal nog färdigt vart det lider. Något vin ska jag iaf inte dricka i mitt soffhörn.

När det är stökigt är det bästa att ta en dag i taget, även i jobbsammanhang. Ett helvete i taget liksom.

Den här dagen slutade bättre än den började. Allt har gått bra idag, jag har gjort det jag måste göra och sen tog jag en timmes höneblund mitt på dagen.

Jobbekymret har lättat lite. Vi har en bra lösning på gång, så nu håller vi bara tummarna. Jag behöver i så fall bara stötta på halvtid under begränsad tid. Jag behöver inte fundera på det mer i natt åtminstone.

I natt sover jag hos dottern. Hon mår fint, allt är lugnt på den fronten. Att hon trivs här och mår bra fyller mig med enorm tacksamhet varje dag 🙏🏻

Kram 🐘

@Ensam1984 Jag förstår den där stora orkeslösheten som slutar en... Som att leva i ett vakuum där varje steg är för tungt. Jag tänker att du nog snarare än psykiatrin skulle höra av dig till habiliteringen. Deras folk är mycket bättre på hjälp till självhjälp för funktionsvarianter. En arbetsterapeut kan nog hjälpa dig mot ett mer hållbart yrkesliv kombinerat med privatliv. Kram

Fortfarande helt orkeslös. Orkar något litet varje dag men sen är jag död. Det gör inte fysiskt ont i kroppen men nästan. Det gör inte ajaj-ont men det känns som att kroppen är sjuk, fast jag har ingen feber. Kroppen är tung. Känner mig som jag har 40 graders feber i kroppen. Totalt orkeslös och även lite trög i huvudet. Känner mig stressad i kroppen trots att jag har semester denna vecka.

Har gjort en bråkdel av det jag planerade under denna vecka. Och på torsdag ska jag åka bort, till en vän... ser fram emot det men samtidigt känns det som jag bara skulle behöva ligga i ett mörkt rum i 5 dagar och vila. Inte för att det skulle hjälpa - vila verkar inte räcka för mig just nu.

Ska se hur det känns på måndag när jag går till jobbet, om det inte har lagt sig lite tills dess så sjukskriver jag mig och tar kontakt med VC/psykiatrin. Tror kanske inte att jag gått in i väggen, men denna vår har inte varit bra (även fast den har varit det). Jag har mått bra i huvudet, men jag märker att stressen på jobbet är för mycket. Jag klarar inte av det, det jobbiga är ju att det är ingen annan som sätter den pressen - det är jag. Jag har jobbat mer hemifrån än någonsin då jag har behövt det. Har nog snittat 5h/dag på jobbet och resten har jag jobbat hemifrån... vilket känns tokigt då jag borde vara på plats mer.. men skulle behöva vara ännu mer hemma... eller ja, jobba mycket mindre.

Har som jag sagt en liten teori om att jag är lite mer "aspig" nu när jag äter mina mediciner. Jag får mer energi och kan ta lite mer initiativ, men samtidigt känner jag nog i ärlighetens namn att jag fastnar mer i detaljer än någonsin förut. Allt tar så lång tid att jag blir stressad mer och mer.

Skulle vilja ha någon att tala med... men det verkar inte finnas någon. Om jag ringer VC så säger de att jag ska kontakta psykiatrin och kontaktar jag psykiatrin så har de bara behandlingar, så om man bara "vill prata" ska man gå till VC... knepigt. Visst kan jag betala för sånt här, men man kan ju inte gå till vemsomhelst. Jag vill ju prata med någon som kan hjälpa mig utifrån mina förutsättningar. Har man NPF så är ju inte all psykoterapi/KBT lämplig.

I vilket fall, orkar ju sitta här och skriva nu men det känns som att även det tar energi som jag inte borde lägga här. Jag är så j-a slut i själen. Armarna och benen är såååå tunga. Känner mig inte deppig... så här är ju mitt liv ibland... men på något sätt känns det extra nu, kanske för att jag vet att det inte är normalt att känna så här... och att ag inte är "normal". Att jag har möjligheten att hitta utvägar här... att det är okej att inte orka, för att jag är snällare mot mig själv nu.

Tänk om man inte kände så här i perioder... tänk att det finns människor som inte är så här? Det är knäppt för mig, men genom detta forum så har jag ju förstått att är det inte det ena så är det något annat. Min asd/add är min största "last" och stress/egna förväntningar som jag sätter. Men för andra är det alkoholen som är "lasten" eller whatever... arv...

Jag känner inte att det är jobbigt att gå tillbaka till jobbet efter semestern, jag älskar mitt jobb, men stressen (den inre) är nog för mycket.

Jag lever inte ett värdigt liv just nu. Jag måste ta tag i detta. Samtidigt så tänker jag att det är bara 2 veckor till skolavslutningen efter att jag kommer tillbaka, det kan jag "hålla ut", sen kan jag jobba hemifrån i sommar och ha semester. Då kan jag vila upp mig och hoppas att det blir bättre till hösten. Men det känns inte rätt. Fast samtidigt så tror jag att om man sjukskriver sig för orkeslöshet/utmattning en gång, så är det lätt att ta till det igen och igen och igen... jag skulle nog i ärlighetens namn bara kunna jobba 50% om jag skulle fungera någorlunda som alla andra... men jag är inte där än, jag kan inte riktigt acceptera att jag inte klarar det.

Mitt huvud är på något plan fortfarande i "men det går ju, det funkar ju, jag presterar mer än alla andra på jobbet, jag funkar - även om jag för det mesta efter jobbet är sängliggande i ett mörkt rum när jag kommer hem, på helger och semester. Jag känner att jag inte kan ha en egen familj, en partner för att jag blir stressad av pressen av att ta hänsyn och behöva umgås när jag bara måste vila och vara själv. Jag överlever mer än vad jag lever.

Känner mig som sagt inte deppig, är inte avundsjuk på andra eller saknar något i skrivande stund. Men jag är trött - och jag bara önskar att jag skulle orka resa på mig och damma min lägenhet för det behövs. Jag behöver göra det för mig själv, för att bevisa för mig själv att jag klarar av det, att jag faktiskt orkar även om jag inte tror det.

Nu när jag läser igenom det jag skrivit så blir jag förundrad över hur hemskt allt låter, det låter ju i ärlighetens namn lite knäppt. Har jag valt att ha det så här för jag vill ha det så här eller har jag anpassat mig efter vad jag behöver för att överleva?

Men även om det låter dåligt, så är det knepiga att jag inuti mig ändå inte känner mig deppig.. eller så vet jag inte vad deppig är längre. Deprimerad för mig har varit de få gångerna då jag mått så dåligt att jag inte vetat vad jag ska ta mig till, när jag inte kan kontrollera mig själv, när det gör ont i hjärtat, när man inte ser en morgondag, när man tror att det inte finns en framtid och när inget känns positivt. Det har jag inte känt på länge. Det är bra, det ska jag ta fasta på.

Just ja, detta forum handlar ju om A :)

Ingen A för mig i vilket fall, inget sug, men kan konstatera att jag tidigare hade druckit på denna trötthetskänslan för att få energi och unna mig. Vilken urbota dålig idé.

@Sländan 😂 Tur att han frågade först, och inte bara körde på! @Andrahalvlek, vinbärssnäckor är ju ätliga, du skulle ha plockat hem dem!😂Vi har en del sådana där jättar här och jag har faktiskt funderat på att tillaga dem. Men så läste jag att de behöver kokas väldigt länge, och nä, det lockar faktiskt inte. 😅

Kram

Gårdagens personalbekymmer, med en långtidssjukskrivning i pipeline hej och hå, satte sina spår på nattsömnen. Min hjärna är verkligen ett självspelande piano. Klockan 4 i natt hade min hjärna hittat en lösning på problemet, åtminstone en dellösning. Jag var tvungen att gå upp och skriva ner det, för det var omöjligt att somna om annars. Sen kunde jag somna om några timmar och maila iväg min lösning till min chef i morse när jag vaknade. Nu är skiten i fläkten. Allt löser sig på något sätt.

När jag vaknade i morse var hjärnan fortfarande fullt upptagen med jobbekymret. Strax före kl 8 kom jag på att jag skulle ha hämtat dottern på boendet klockan 7.30 för att skjutsa henne till daglig verksamhet. Suck. Jag smsade henne, boendet och hennes jobb om att jag försovit mig men att jag var på väg. Då slapp jag stressa livet ur mig.

Hon reagerade ovanligt positivt. ”Okej, jag väntar utanför.” Försovning kan hon relatera till, sånt händer. Precis på samma sätt som hon kan relatera till att saker blir inställda om någon blir sjuk. Därför säger jag alltid att någon har blivit sjuk om något blir inställt, det köper hon direkt. Att ens lägga krut på att försöka förklara exakt orsak är slöseri med allas energi.

Nu på förmiddagen är det hyfsat lugnt. I eftermiddag blir det lite körigare. Så jag tar en höneblund på lunchrasten och sover ikapp lite av den förlorade nattsömnen. Andas, andas, andas.

Kram 🐘

@Tofu Mental balans? Det är ju just balansen som är så jävla svår. Jag har dock ett tydligt här-och-nu-tänk som har blivit ännu bättre i och med nykterheten. Har jag ett möte så har jag ett möte fullt ut. Det stora problemet är att hitta flowet och få lite större grejer gjorda när man springer från möten till möten. Jävla möten som styckar upp arbetsdagen 😡

Jag är noga med att pausa och vila, gärna ta en höneblund om tid finns. Promenader är viktigt, naturen är väldigt läkande för mig. Och varva ner med att sticka framför tv:n. Himmel vad jag har stickat mycket de senaste 15 åren. Kunde inte sticka alls innan, jag började med det som en aktivitet för återhämtning efter min första utmattning.

Har precis stickat klart en poncho till äldsta dottern och nu har jag börjat med en tröja i regnbågens alla färger till den yngsta. Min första tröja faktiskt. Oftast har jag stickat mindre saker som mössor, vantar och raggsockor. Det är så skönt att bli klar snabbt. Med stora stickor kan jag sticka en mössa på en kväll. På senaste tiden upplever jag det dock skönt att bara nöta på, att låta det lilla bli stort med tiden.

Skriva här på forumet är viktigt också. Ta mig tid att reflektera och analysera för att sen prova nytt, göra om och göra rätt förhoppningsvis.

Kram 🐘

@Se klart Vinbärssnäckor med skal är jättefina tycker jag 😍 Hittade två häromdagen som var nästan lika stora som en pingisboll. Gigantiska. De hade fem meter mellan sig, men jag la dem sida vid sida, de hade nog kommit ifrån varandra.

Kram 🐘

@Sländan Underbart 😂 De hade kanske gått att tillaga? Nä, urk 🤮 Note to self: Märk upp påsar och burkar i frysen noga!

Kram 🐘

Hej Sländan

Vill bara tacka för dagens första riktiga magguppsskratt!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

@Se klart jag läste att den behagligaste döden för sniglar är att frysas. Blir det kallt går de tydligen i ide och somnar.
Djurvän som jag är så plockade jag mördarsniglar och la i fryspåsar. På landet har vi en reservfrys i en bod, så jag la sniglarna längst ner i ett fack.
Jag tänkte att de får ligga där ett dygn och sedan kasta bort dom.
Men jag glömde givetvis bort dom, tills min gamla pappa kom gåendes med påsar med något mörkt kött i, och frågade om det kan vara något att ha till köttfondue.
Då kom jag på vad de var i påsarna 🙈😂🤮🤢🤮 😂🤢😂

💕sländan

Åh fy va läskigt att klippa dem dvs sniglarna😱Jag har lagt dem i en hink med kokande vatten😱Vet inte om det är så mycket trevligare?? Tur att man inte är snigel!! Att bära bort dem är ju himla gulligt men man får nog gå väldigt långt då😅 men fästingar är nog läskigast😬

Ha en fin dag!

Kram😍

Kan inte klippa kan bara kasta- som ett litet barn, blundar helst samtidigt haha.
Men- mina sniglar har skal. Jag vill inte fylla hinkar och massmörda dem. Kan tänka mig att köra dem (i limousin) till skogen... skoja.
Ja min trötthet är egentligen inte sömnbrist i första hand utan periodvis väldigt mycket jobb och många saker att hålla i detta lilla huvud. Nä det är väl medelstort.
Idag däremot har jag låtit mig själv ta sllt i så lugn takt. En vecka i månaden är något lugnare för mig och den inträder nu. Har tagit ledigt på fredag, bara en sån sak!
Tack för stöd och omsorg! 🥰

@Andrahalvlek Jo det är ju ett väldigt bra sätt, att klippa dem. Men Se klart gillar inte att göra det minns jag.😅 Sork har jag aldrig haft besvär av, men det räcker med mördarsniglar, rådjur och grannens katt som använder vårt trädgårdsland till toalett. 😂

Kram

@Andrahalvlek Jag har också en tendens att lägga mig för sent, ligger kvar i det sköna kvällsbadet för länge.😂 Det optimala hade ju varit att göra som du @Sländan, och lägga mig tidigare. En fördel är dock att jag brukar somna direkt. Lägger jag mig kl 23.00 så sover jag kl 23.05. Sömnen är grymt viktig för mig i alla fall, är jag trött på eftermiddagen så går en tupplur före allt.

Kram