Senaste kommentarerna i forumet

@väljalivet Jag har lyssnat på flera av Craig Becks böcker, på engelska och någon på svenska på Storytel. Jag gillar hans tänk. Han och Annie Grace har lite samma approach, och båda två tycker att AA skuldbelägger individen för mycket. Deras ingång är istället att vi självklart blir beroende förr eller senare, eftersom alkohol är väldigt beroendeframkallande.

Och enda sättet är att aldrig ta första glaset. Det första glaset bestämmer du - sen bestämmer alkoholen. Därför är det vanskligt att ”dricka lite”. Båda två ifrågasätter alkoholromantiken i samhället, och att alkoholindustrin tjänar sjukt mycket pengar på folks missbruk.

Alla de argumenten instämmer jag till med fullo. Annie Graces bok ”Tänka klart” läste jag fyra gånger i sträck, för att verkligen hjärntvätta mig med nyktra fakta. Ljudboken ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg har jag nog lyssnat 20 gånger på. Nöta, nöta, nöta nyktra fakta och skapa nya nyktra vanor.

Mitt första nyktra halvår tillbringade jag flera timmar dagligen med att läsa, lyssna och titta på Youtube-klipp. ”Intervention” kan man söka på om man vill bli riktigt avskräckt tex.

Kram 🐘

@Andrahalvlek nu har jag kollat massa filmer av Craig Beck, fastnade verkligen! Har du gått hans kurs? Läst boken?

@Himmelellerhelvette ❤️🙏 Tack. Det känns så väldigt fint att veta att flera där ute har läst och hejar på mig.

@Kebne1 tack snälla du! Jag vill också tro att jag kan ❤️

@vår2022 jag har läst ditt svar säkert sju gånger nu och motivationen växer för varje gång. Tack snälla. Jag ska komma tillbaka. Jag ska. Nästa år är mitt år ❤️🙏

@Andrahalvlek tack snälla ❤️ En sak vet jag alldeles säkert; när jag väl tar sista klunken så ska jag klänga fast vid dina två regler som om det vore på liv och död.
För det är det ju, i förlängningen.

@Varafrisk Bra tips av @Se klart att göra en incheckning när man ses efter lång tid, ”vad är bäst och sämst i ditt liv”. Tänker också att som du skriver att lägga mindre fokus på dig själv i detta läge. I vad som är sämst kan vara att du behöver göra en förändring av olika saker och att det bästa är att du håller på att fundera på hur du ska göra. Kanske ska du ta upp ditt missbruk när du har en tydlig och färdig plan för hur du ska göra innan du berättar, att du känner dig trygg och beslutsam med planen. Då kanske det skulle vara lättare att berätta. Kanske skulle dina fd kollegor också kunna ta emot det lättare, om det finns en plan som de kan ta del av och stödja dig i. Då skulle de kunna känna sig trygga i att du är på väg att ändra ditt liv och tar ansvar för det, att de inte behöver ta det ansvaret.

Hoppas du får en fin kväll❤️

Låter bra, man vill ju inte vara den som ställer in flera gånger! Lyssna på andra är en dygd, man lär sig massor och det är spännande. Hur lever vi våra olika liv? Hur förändrar vi det som inte är bra? Forumet är ett så bra exempel.
Jag brukar föreslå en incheck när man ses efter lång tid, ”vad är bäst och sämst i ditt liv” - helt kort och laget runt. Då landar man i nuet och slipper en kronologisk dragning om vad som hänt sen sist! 🥰

Godmorgon🌟

Apropå vad jag skrev igår så ska jag känna in dagsformen när jag tar ett beslut vid lunch om jag åker m ikväll. Tror ändå att det blir så. Förra gången var jag sjuk när gänget träffades och gången innan dess var jag i Skåne. Tänker även att jag kommer bli uppvaktad plus en av de andra som fyllt 50 år. Igår var jag jätteledsen och det kändes tungt att åka iväg men om jag inte åker med så känner jag mig så ynklig.
Så nu jobbar jag m mina tankar och försöker tänka om…att lyssna på andras berättelse och mindre på fokus på mig själv.

Ha en fin onsdag och imorgon kommer december🌟🌟🌟

Hej
Jag förstår inte riktigt hur du menar, jag tänker att det är ofta man som alkoholist låtsas- på jobb, inför släkt och vänner? Att låtas är alkoholismens närmsta vän.
Däremot kan det ju vara väldigt trevligt att umgås och bygga förtrolighet med sina vänner, något som du ofta känner att du saknar? Man kan fokusera på- vad kan de behöva från mig? Om du inte kan/vill släppa in dem kring vad de skulle kunna göra för dig? Alla människor behöver andra oavsett husköp eller till synes lyckade liv. I grunden är vi alla lika. Kram.

@Andrahalvlek, tack för ditt inlägg🙏🏻, och grattis till dina snart 3år i nykterhet det ska du vara stolt över ❤️.

Ja ibland fastnar dom där tänkvärda citaten hos en, för egen del är jag helt såld på nalle puh citat, dom får mig alltid att le lite extra 🙂

@Metmasken Skönt att du slipper förhålla dig till frågor. Frågan varför du började igen går ju inte ens att svara på, eller? Ibland blir det bara som det blir, när man är beroende i grunden.

I början vill man absolut inte yppa något för någon, bara tanken att berätta och sen misslyckas är för hemsk. Lite senare vill man berätta för alla, man känner att man nästan har en skyldighet att berätta varför man inte dricker. Plågsam fas för omgivningen sannolikt.

Nu, när jag närmar mig tre nyktra år, är min nykterhet så självklar för mig, och min omgivning, att det inte ens kommer på tal. Är jag ute på lokal, vilket sker väldigt sällan, beställer jag alkoholfri öl och säger ”nej tack” om någon bjuder på något annat. Inget mer. Jag har ingen redovisningsskyldighet, och jag har inte behovet att berätta längre. Skönt.

Min nykterhet är numer lika självklar för mig som att jag är mamma - och det krävs att jag tar viss hänsyn och har vissa åtaganden då. Självklart, och inte betungande ett endaste dugg.

Skönt att du har återhämtat dig efter sjukhusvistelsen ❤️

Underbart citat! Det bär jag med mig.

Kram 🐘

@Kebne1 @vår2022 @Allegra ❤️❤️

Imorgon är det tänkt att jag ska träffa fyra fd kollegor. Vi arbetade tillsammans för ca sju år sedan. Två vet om mitt missbruk två vet inte om det. Jag hade ev tänkt berätta om mitt missbruk om vi hade varit hemma hos hon som bjöd in. Men hennes dotter blev sjuk och nu ska vi gå på restaurang. Jag är inget orolig över det för jag kan köra. Men jag är mest orolig över hur jag ska orka åka iväg två timmars bilresa tur och retur samt sitta på restaurang och låtsas som om allt är som vanligt…lyssna på övrigas berättelse om husinköp/ny lägenhet/dotter som är aupair…Mitt hjärta vill … men jag vet inte om jag orkar dessutom orkar låtsas….
Hur tänker ni?

Kram🥰

Hej, tänker att du vet att du kan sluta. Du vet också känslan av ett liv i nykterhet. Jag hejar på dej och tänker att du kan om du vill skippa alkoholen en gång för alla. Kämpa på 🙏🏼❤️

@Helahea Vilken skön och stärkande känsla att visa att dom inte behöver vara oroliga❤️

Hej @väljalivet❣️ Det gör ont att läsa av medlidande. Jag önskar dig verkligen styrkan att ta tag i det.
Stor kram❤️

@Metmasken Vilket fint citat❤️

Hej! Ville titta in och se hur du har det 🌸 Vi började ju den senaste ronden ungefär samtidigt. Livet har då verkligen en tendens att skaka om en ganska ofta. Vad fint att du har en sådan fin relation med din syster ❤️
Önskar dig en lugn kväll!

@väljalivet Hej och välkommen hit! Du beskriver det nyktra livet så ljuvligt ”kändes som jag hade en egen fest som ingen annan var bjuden på”. Så känns det ofta för mig och jag har nu varit nykter i 13 månader. Innan jag påbörjade denna fantastiska resa drack jag vin varje dag, minst en flaska och det hade pågått många, många år. Det var så otroligt svårt att sluta, men mest för att jag inte var motiverad alls och för att jag var beroende såklart, och för att jag hade föreställningen om att livet skulle suga som nykter. Jag var avundsjuk på alla runt om mig som kunde hålla sig nyktra och jag levde i min egna alkoholbubbla, sörplandes på mitt vin.

För 13 månader sedan hade jag sjunkit så otroligt långt ned i beroendeträsket. Om jag inte tog tag i att sluta dricka skulle det sluta illa, det var bara frågan om när. Jag fantiserade om hur det skulle vara att vara nykter VARJE dag, som dem jag var avundsjuk på, för jag var ju alltid antigen bakfull eller påverkad. Min längtan efter nykterhet och att slippa all ångest, skuld och skam var verkligen stark och jag tyckte att det skulle vara värt att sluta dricka. Det kändes som att det var mer värt att bli nykter än att fortsätta dricka. En helt ny känsla hos mig. Fördelarna vägde tyngre. Jag fick en stor motivation och såg framåt i tiden och föreställde mig nykter, fräsch, pigg, slankare, starkare, ingen ångest och med bättre självförtroende och självkänsla. Det blev ingen kamp att sluta dricka efter de första fyra abstinens dagarna. Det var en utmaning jag ville ta och vinna till varje pris.

Mina föreställningar har slagit in, men det är ännu bättre än jag trodde. Jag mår fantastiskt bra och du sätter verkligen orden på hur det känns för mig med det du skriver ”Jag ÄLSKADE livet som nykter, läste allt jag kom över om vad som händer i kroppen när man slutar och jag pratade om det med allt och alla. Jag var helt frälst. Jag började träna och äta bra, kilona rann av mig (äntligen) och jag sparade massa pengar. NOLL längtan tillbaka, det kändes som jag hade en egen fest som ingen annan var bjuden på. ”Är du okej med att jag tar ett glas eller blir det jobbigt då?” kunde någon fråga i all välmening och jag ville bara svara ”men snälla det är du som är förloraren här, inte jag”. Det gjorde jag naturligtvis inte. Men jag tänkte så, varje gång.”

Du kan komma dit igen och tänk vad häftigt det skulle vara att avsluta detta år och inleda nästa som nykter😁
Skriv här och kämpa på! Allt blir bättre som nykter, men det vet du redan❤️

@Himmelellerhelvette vad skönt för dig❤️.
Sneglat lite mot chakran, och visst är tanken intressant men det är för krångligt för mig ( är lite för bekväm ) 😅..

Om nån timma slår klockan slagen för 17 dygn utan en droppe alkohol, det känns bra.
Inte alls lika dramatiskt och omtumlande runt själva nykterhetsbeslutet denna gång, varken abstinensmässigt eller livsfrågemässigt.
(Förutom olycka och sjukhusvistelse då).

Jag gick igenom dom där värre och obehagliga skamkänslorna gentemot min omgivning förra vändan jag sökte nykterhet och samtidigt som det blev man ju lite som öppen bok och svarade på omgivningens frågor etc..
Så hela den biten och det är en väldigt stor bit hos många av oss missbrukare, behövde jag inte gå igenom denna gång.

Självklart har många frågor kommit upp men det är mest kopplat till varför man valde att dricka igen, om det var nånting speciellt som utlöste det och frågor i den stilen, men mest frågor har ju gällt själva olyckan förstås..

Tacksamhet får avsluta denna tisdag❤️.

”En verkligt lycklig person är en som kan njuta av landskapet på en omväg”

@Helahea Heja dig!

Kram 🐘

En hel vecka ensam hemma med hunden. Alla runt omkring mig är oroliga att jag skall dricka. Men jag känner mig starkare än någonsin. Varför skulle jag slänga bort 4 månaders nykterhet pga att min man åker iväg med jobbet en vecka?
Deras oro gör att jag blir ännu starkare för att bevisa att jag kan för att JAG VILL!

En hel vecka ensam hemma med hunden. Alla runt omkring mig är oroliga att jag skall dricka. Men jag känner mig starkare än någonsin. Varför skulle jag slänga bort 4 månaders nykterhet pga att min man åker iväg med jobbet en vecka?
Deras oro gör att jag blir ännu starkare för att bevisa att jag kan för att JAG VILL!

@väljalivet Välkommen in i värmen! Ditt inlägg berör mig verkligen. Jag närmar mig tre nyktra år, och jag älskar livet som nykter. Det var inte speciellt svårt att sluta, jag var väldigt bestämd och hade verkligen fått nog. Jag har två enkla regler: 1) Aldrig glömma. 2) Aldrig ta första glaset.

Jag är så principfast på den sista punkten så jag beter mig som om folk vill lura i mig gift i av misstag 🤣 Om jag skulle få för mig att dricka lite skulle det säkert gå bra, ett tag. Sen skulle det gå åt bahia. Jag vågar inte chansa. Jag vill inte ta några risker, så jag fortsätter nykter.

Jag kan tipsa om Annie Grace och Craig Beck. Det finns en del böcker av dem på Storytel. Annie Grace har en podd och Craig Beck har många bra filmer på youtube.

Kram 🐘

Hej kära alla.

Första gången jag på allvar började ifrågasätta mitt drickande var 2014. Med två alkoholiserade föräldrar har jag alltid haft respekt för drogen och stundvis varit orolig för mina egna vanor. Så 2014 - mitt under en all inclusive resa med min dåvarande man och våra barn – så slutade jag tvärt. Cold Turkey. Klar. Jag deklarerade för alla i min omgivning att jag aldrig mer skulle dricka och de flesta log och tänkte förmodligen (och befogat) att jag skulle trilla dit igen på en kvart. Jag hade aldrig ens klarat en vit månad tidigare, trots många försök.

Men tji fick dem. En månad gick, sen två, sen tre. Jag ÄLSKADE livet som nykter, läste allt jag kom över om vad som händer i kroppen när man slutar och jag pratade om det med allt och alla. Jag var helt frälst. Jag började träna och äta bra, kilona rann av mig (äntligen) och jag sparade massa pengar. NOLL längtan tillbaka, det kändes som jag hade en egen fest som ingen annan var bjuden på. ”Är du okej med att jag tar ett glas eller blir det jobbigt då?” kunde någon fråga i all välmening och jag ville bara svara ”men snälla det är du som är förloraren här, inte jag”. Det gjorde jag naturligtvis inte. Men jag tänkte så, varje gång.

Ett år gick, två år, tre år. Sen, hösten 2017, tyckte jag tydligen att jag skulle börja dricka igen. Jag var ju trots allt ingen alkoholist från första början, varför beröva mig den guldkanten när jag inte måste? Jag hade varit nykter i tre år! Det är än idag en av mitt livs största bedrifter.

Det har nu gått fem år sedan jag tog mitt första glas vin efter den där långa vita perioden. Det började hyfsat bra, jag var lättpåverkad pga viktminskningen och jag hade brutit mitt gamla sätt att hetsdricka rejält och ordentligt. Men stegvis trillade jag tillbaka och idag är det långt mycket värre än innan jag slutade sist. Idag har jag gått upp 12 kg, tränar aldrig, dricker flera gånger i veckan (helst varje dag om jag får) och då med lätthet 1-1.5 flaskor vin varje gång. Min sambo är orolig. Min exman är orolig. Jag är orolig. Jag har försökt att hitta ett sätt att dricka måttligt; allt från ren viljestyrka till Antabus och Campral men måttlighet finns inte. Det är bara att glömma. Måttlighet. Finns. Inte. Helt ärligt, måttlighet känns som ett lika instängt fängelse som det konstanta drickandet är. Det gör mig inte fri någonstans.

Jag är så ledsen att jag hamnat här. Jag saknar mig. Jag saknar mitt pigga, glada, entusiastiskt nyktra jag.

Jag har precis startat självhjälpsprogrammet här på forumet. Första uppgiften första veckan var/är att notera hur mycket jag dricker via alkoholkalendern. På tre dagar (en vit och två med alkohol) är jag hittills uppe i ca 17 vinglas. Ikväll blir en nykter kväll (vet jag eftersom jag ska köra bil sent) men tors, fredag och lördag blir det garanterat vin. Jag skulle kunna fylla i kalendern redan nu, med så många enheter att det knappt får i den lilla rutan.

Jag vet att det här måste (ska!) sluta. Men jag vet ännu inte när och på exakt vilket sätt. Självhjälpsprogrammet är min start. Jag har i alla fall påbörjat min resa tillbaka till mig.

Tack alla som orkade läsa och tack för gemenskapen här. ❤