Senaste kommentarerna i forumet

@Onkel F Känner igen mig i det du skriver, vi får hänga här i sommar och stötta, motivera varandra. För egen del börjar min återfall bli kortare men måendet därefter värre… för mig är det en tacksam motivator när jag tänker på alkohol…. Att må dåligt psykiskt i ca 10 dagar efter ett återfall gör det lättare att avstå. Vi kämpar på och fixar detta!!! Kram 🤗 och önskar dig såklart lycka till!

Ännu en ✅ dag, känns så skönt. Hyfsat lugn i kroppen och mycket trött. Fortfarande orolig över framtiden, nytt läkarbesök inbokat efter midsommar. Sedan sommaruppehåll, det känns sådär… nu med Skype som alternativ borde också vården hänga med…. Vår sjukdom tror jag ju har sin peak just på sommaren. Blir lite matt över vårdens fyrkantighet när man (jag) kommer behöva stödet som mest.

@Lavendelblomman, @Varafrisk, @Kennie: Tack!
När det gäller Adde så beundrar jag hans målmedvetenhet och beslutsamhet. Metoderna passar dessvärre inte mig. Behandlingshem finns inte ens i min tankevärld, jag är inte i den typen av situation. AA har jag provat både live och, under pandemin, online. Tyvärr är det inte riktigt min grej. Annars tror jag att ett framgångsrecept är att umgås med människor med samma målsättningar som man själv har. Oavsett om det är irl eller online. Det är därför jag skriver här.
Mötet i eftermiddags med läkaren gick riktigt bra! Vi hade en rak och öppen dialog. Jag bad om Antabus på "mina villkor" med början i samband med min semesterperiod och med en låg dos som fungerat bra tidigare. "Farbror Doktorn" var helt tillmötesgående. Lite synd att jag behöver ta till det grova artilleriet, men samtidigt ser jag fram emot en period där jag helt enkelt inte kan dricka med en känsla av lättnad. Nu gäller det bara att hålla sig på mattan fram tills dess, och inte passa på att dricka medans det är möjligt.
Jag hoppas det här blir den sista gången jag "slutar".

@Kebne1 tack 🌞

Jag kan ju lägga till att jag varit deprimerad i två omgångar och gått in i väggen två gånger. Jag har börjat snusa hejdlöst och dricker sjuka mängder sockerfri energidryck för att orka jobba. Jag har en bisarr mardrömsproblematik med så störda drömmar att jag fått PTSD av flashbacks från dessa. Jag äter maxdos SSRI och sover på Imovane. Som jag äter som godis ibland pga ångest. Senaste veckorna har det blivit mycket hemma ensamdrickande och gärna i solen på balkongen när jag jobbat hemifrån. Får lätt i mig ett sexpack folköl på några timmar och det är ju så smidigt eftersom det alltid finns på Ica… kräks ibland eftersom jag druckit så snabbt också. Det har känts som ett tvång att bara få i mig dom. Nu är det slut med det och dagens plan är att köpa hem ordentliga mängder alkoholfritt och reclaima balkongen som en nykter plats!

Jag har kopierat min gamla trådstart här nedan. Min historia.

Hej alla kära som tillhör detta underbara forum. Jag har funnits i bakgrunden och läst och följt många av era resor och idag känner jag att jag vågar ta steget.

Jag är i 30-års åldern och har nyligen börjat inse att alkoholen inte gör något gott i mitt liv. Jag drack mitt första glas vodka med vänner när jag var 15 och det var magiskt. Sen vaknade jag i spyor och tänkte med spänning på nästa fest. Redan då kanske jag borde förstått av det var fel inställning men det gjorde jag inte. Som 18-åring drack jag väl ”normalt” men blev ofta fullast och gick all in. När jag började plugga i en studenstad drack jag hejdlöst och ofta men det var ju det man gjorde och reflekterade aldrig över det då. När det inte var fest var jag såklart nykter och pluggade hårt (all in där med) och konceptet ett vin till maten eller dricka med sambo framför tv:n hade inte utvecklats hos mig än. Dricka A gjorde man på fest, ett eller två glas på en middag med familjen var ju så lite att det inte var värt det. Tyckte jag. Jag fick pojkvän och då började det drickas i soffan också på helgerna ( öl och vin). När förhållandet tog slut drack jag väldigt sällan, gick in i en depression (var nog därför det tog slut, jag förändrades och han fattade ingenting, blev sur för att jag inte ville ha sex typ) och åt mediciner i ett par år. När jag var 25 hamnade jag i en riktig svacka. Träffade en ny kille spm hade en traumatiserade familj. Pappan hade supit ihjäl sig när han var 5 och mamman blev enligt honom avståndstagande och försökte nog sitt bästa med honom och hans syster som var sjuk i en psykisk sjukdom, men det verkade inte ha räckt, han mådde i alla fall inte bra. Jag blev nog medberoende på ett sätt, försökte anpassa mig och ”fixa” honom. Samtidigt hade jag ångestattacker och vi festade mycket på helgerna i ett kompisgäng och drack dessutom vin i soffan på torsdagar. Vintorsdag hette det. Jag drack alltid för mycket och fick grov ångest, sprang och gömde mig för gästerna på toaletten på fester för att kunna andas. Ville springa ut i snön och frysa ihjäl (ville inte dö direkt men ångesten var så stark och jag kunde inte stanna där jag var på nåt sätt, var tvungen att fly, göra något drastiskt). Min kille tröttnade på mitt beteende och jag gjorde slut så småningom. Slutade dricka så destruktivt efter det, men blev fullast på studentfester och utekvällar i några år. Började dricka lite närsom, kunde åka till systemet efter jobbet och sätta mig i soffan med en flaska vin en tisdag helt själv). Tyckte in det var konstigt, hade ju ett stressigt jobb. Bodde själv i en liten studentlägenhet.
Träffade min sambo som jag lever med i dag (han dricker normalt) och allt blev stabilt. Dock dricker vi rätt mycket (riskbruk) under maj-juli de senaste åren men det var ju sommar och lite vin här och där var ju inte så ovanligt tyckte jag. Företagshälsovården som var inkopplad pga mitt utmattningssyndrom tyckte att min alkoholmarkör var förhöjd och jag var nykter i 3 mån. Jag var otroligt kränkt över det och att dom tyckte jag var ”nån slags alkoholist” när jag i själva verket drack precis lika ofta som mina kollegor och blodprovet dom tig var ju efter sista april (stor stor fest i min stad). Var helt nykter för att visa att de hade fel och dagen efter sista superfina provet firade jag med vin (!) Noll insikt.

Sen har det gått ett år eller två, har druckit på fester och vin varje helg, ofta med målet att bli riktigt berusad (två flaskor vin att dela på plus några starka öl och folköl i fall det andra tagit slut). Har druckit ett sexpack folköl efter jobbet ibland. Drack två flaskor vin hemma en eftermiddag efter jobbet och ringde min syster för att fyllesvamla. Hon ringde min mamma som ringde min sambo som fick åka från jobbet för att sköta om mig. Jag hade dessutom ramlat och slagit mig(minns inte det) men dagen efter gick jag till akuten och fick reda på att jag hade två brutna revben). Har nog aldrig skämts så mycket inför min sambo och familj. Var det botten? Nej vi gick på semester i år och vi drack två-tre glas vin varje kväll i flera veckor. Efter denna årets semester började jag få dåligt samvete över hur min kropp mår och gjorde en lista av vad alkoholen ger mig och vad den tagit och oj vad jag blev förvånad av hur lång listan med obehagliga saker blev. Jag bestämde mig för att testa att vara nykter framöver och har inte druckit sedan 10 augusti. Vet inte vad jag vill ned detta inlägg, kanske bara skriva av mig och försöka se på det utifrån. Jag har insett att jag är en problemdrickare. Resan börjar nu.

Av tidigare erfarenheter vet jag att nu följer ett antal tuffa dagar för mig då jag börjar tänka förvrängt: att jag borde kunna unna mig ett glas vin, att det inte är så farligt, att jag har koll. Vilket tyvärr är helt osant. Jag bör avstå alkohol helt en längre tid, min kropp, knopp och mina relationer har tagit skada av alkoholen och jag har noll koll. Bara att falla till föga och erkänna. Jag gillar idén bakom the alcohol experiment, att se vad som händer med mig och mitt liv när jag avstår alkohol under en längre tid och vad jag kan lära av det. Det är som att bli något av en detektiv på sig själv och lägga pussel. Dessutom gillar jag de positiva förändringarna jag ser hos mig själv om än så små att de kanske skulle gå andra förbi. Som att jag inte alls tänker på när och hur jag ska ta mig till närmsta systembolag……herregud vilken otroligt tid det tog att ockupera hjärnan bara med en sån sak. Skönt att slippa! 🙏🏻

Jaha. Har gjort motivationsdelen här i programmet. Skönt att få ner det på pränt. Helt sjuk hur jag hållit på! Brutna revben, ramlat i trappor och slagit i både det ena och det andra. Och gjort andra och mig själv besvikna såklart. Skönt att det är över. Är dessutom 36 år nu då det kommer bli massa fina nyktra år framöver. Tänk bara om jag fattat beslutet tidigare… jaha. Den här gången ska det hålla. Jag tänker i vilket fall inte sluta skriva. Jag har skämts klart.

Misströsta inte. Läste just Addes inlägg om hur han efter flera år av misslyckade försök hittade nyckeln till permanent nykterhet. För honom var det fyra veckor på ett behandlingshem som gav honom rätt verktyg . Kan något liknande hjälpa dig? Jag tror på dig, du kommer hitta din väg.

Jag är såklart bakfull idag men har tänkt få till lite motion idag ändå. Blir promenad med hunden och kanske en kort löptur. Innan A blev mitt största (och enda) intresse höll jag på med träning, simning eller dans men nu på sista tiden har jag varit glad om fitbiten räknat 10000 steg. Så deppigt! Men nu är det ändring på det. Måste få min panikångest under kontroll och börja träna.

Åh tack Adde! Så fint att bli välkomnad av dig! Visst har du varit nykter länge? Ska titta i din tråd!🙂

Välkommen till den viktigaste dagen ! Den första !

Nu har jag anmält mig till programmet här på AH också! Ska sjukskriva mig idag (panikångest igår) och bara vara hemma och fokusera på mitt nykterhetsarbete. Repetitio repetitio repetitio.
Det här kommer bli så bra!👍🏻🙂

Hej fina forumvänner! Nu är jag tillbaka efter en tids självlurendrejeri. I stil med ”jag har kontroll, kan dricka litegrann” ”ska bara” osv.

Nej. Nu är det nog. För gott.
Jag har inte kontroll.
Jag kan inte dricka litegrann.
Jag SKA inte ha med alkohol att göra.

Liten och bortgjord. Behöver kärlek och tröst.
Men nu jävlar! Nu är det nog! Första dagen idag!

@Onkel F Jag tror på dig! Nu kör vi!

Ha en bra tisdag🤗

@Onkel F Lycka till! Du fixar det. 😊

"Long and weary my road has been". Jag har fortfarande inte lyckats bli permanent nykter. Det är fortfarande mitt mål. Jag hade en period på ett halvår då jag var fjolligt lycklig över att vara just nykter. Mådde så jäkla bra, både fysiskt och mentalt.
Varför väljer jag att ta återfall? Jag tillåter mig att fly från besvärligheter och problem genom att bedöva mig med alkohol. En enkel utväg.
Jag går till en beroendemottagning sedan mer än ett år, trots det faller jag om och om igen (sköterskan är mycket förstående, lite för mycket faktiskt) . Har provat Antabus och Naltrexon som båda har hjälpt på ett bra sätt, men så fort jag slutar ta medicinerna kommer mina återfall som ett brev på posten. Det brukar gå bra i 2 - 4 veckor, sedan hittar jag en anledning till att dricka vin igen. Periodare, jag ? 🙄
Jag har en tid hos den ansvariga läkaren imorgon eftermiddag, jag hoppas att vi kan hitta en framkomlig väg till nykterhet.
Jag börjar nästan misströsta. Jag har viljan till att vara nykter, men jag har svårt med beslutsamheten. Mediciner och behandling i all ära, men viljan och beslutet måste ju komma inifrån mig själv. Jag måste sluta "hoppas" och "tro" och faktiskt ta ett beslut. Nu är ett bra tillfälle att göra det!

Wish me luck!

@vår2022 det gör jag, och har även lyckats få träningsvärk 😅 Kram och omtanke💓

@majken_r Låter som en skön och avkopplande semester där i solen🌞. Slippa alla måstesysslor hemma. Njut och vårda din energi och närvaro till fullo🥰

@majken_r 🤗

Sol och sommar hade jag längtat till, jag gillar inte den mörka tiden.
Men att det skulle bli en sån prövning att avstå A, det hade jag inte riktigt räknat med.
Jag har inte fallit än,, men tankarna snurrar och jag har hårda förhandlingar med mig själv varje dag.
Har hamnat i nått deppläge där jag tycker allt känns tråkigt och jobbigt,, retar upp mig på det mesta.
Finns en person nu i min närhet som gör mig glad och positiv,, en kollega på en annan ort.
Hon är snäll (mot mig) och godhjärtad och förstår mig. Hon har sina problem och det har inte med A att göra, så vi försöker stötta varandra. Hon är 20 år yngre än mig, men det känns som vi är lika gamla när vi pratar problem med varandra. Det hon har gått igenom och har jobbigt med har jag gjort likadant,,
man kan sammanfatta det med "Ung och oförsiktig, utan tanke på morgondagen"
Vi fungerar lite som psykologer åt varandra.
Psykisk ohälsa tror jag inte man blir av med,, man blir bara bättre på att hantera det ju äldre man blir.
Nåja,, skönt att få skriva av sig lite här nu.. Nu kämpar vi vidare💖

Ännu en nykter morgon, härligt att vakna nykter! Gårdagen bestod av fruktansvärd huvudvärk (ej alkoholrelaterad)… Huvudvärken sitter fortfarande i och jag är så tacksam att jag iaf är nykter… idag fortsätter jag att vara nykter!

@Rehacer ja, det har liksom stillnat. Inbillar mig inte för ett ögonblick att jag någonsin kan dricka vin hemma, mitt (och ditt) problemområde.. Men just nu är det stilla. Njuter av det. Stor kram till dig, tar ett dopp för dig🏖☀️

Kämpa på! Som vår2022 så fint lärt mig: tänk på allt det positiva utan alkoholen! Alltså inte tänka på det där du saknar med det. För mig hjälper det mycket just nu när jag haft lite extra kämpigt. Tankens kraft är stark! Kämpa på fina du🎈🙏🏼

@majken_r
Åh, vad underbart med sol & värme långt bort! Förstår att du njuter, det är helt rätt! Skönt oxå med ett skifte i fokuset, låter som det har lugnat ner dig och tankarna på hur det blir sen lite. Jag hoppas jag kommer dit oxå!
Ha en fin semester! ☀️🏝👙
Kram 🤗