Senaste kommentarerna i forumet

Dag 5 och fredag, jobbade länge igår pga inlämning så unnar mig lite ☕️ på sängen idag! Idag är jag nykter!

@vår2022 Du har så rätt, nästa vecka hos psykologen kommer jag vara mer klar och sorterad i huvudet, värsta alkolholrelatereade ångesten har lagt sig och jag kommer vara 💯 % transparent. Jag ska klara vara nykter tills är mitt första etappmål. Jag måste nu få hjälp med alkoholberoendet samt mitt dåliga mående parallellt - jag behöver båda delarna och jag ska vara övertydlig med detta då jag haft psykisk ohälsa (bulimi, självmordsförsök, känslig, trasslig skolgång etc.)sedan tidiga tonåren men kämpat på under ”bra” perioder (nästan maniskt) så jag lyckades till slut få en akademisk utbildning, bra jobb etc. Men priset för mig blev till slut ett alkoholberoende, det är ju alkohol jag använt som bränsle ibland och ibland som dämpare men alltid för att döva oron/ångesten/känslan av otillräcklighet/blyghet… Jag växte även upp med en psykiskt instabil mamma (som älskade oss barn över allt annat och gjorde allt i sin makt för att vi skulle ha det bra) och en pappa som alltid arbetade (han var ju tvungen att kompensera ekonomiskt för att mamma inte jobbade). Skriver för komma ihåg, tårarna rinner när jag tänker på mina fantastiskt fina föräldrar som älskade oss barn så mycket, gjorde allt för oss…men som inte mäktade med och kanske heller inte förstod. Nu är jag dock vuxen sedan måååånga år men jag vill försöka nysta i var och varför det blivit som det blivit och vilka verktyg och strategier behöver jag utveckla för få det liv jag ”drömmer” om. Rörigt inlägg men bra att få tankar på pränt. Nu dax att jobba! 💪

@te Välkommen hit! Grattis till dag 4🥳. För mig började det vända efter dag 4, ångesten och skammen som orsakas av alkohol lättade. Det kroppsliga kommer också att lätta när alkoholen kommer ur kroppen. Hela systemet och hjärnan återhämtar sig och försöker att komma i balans igen. Det kan ta sin tid, men det blir bättre och bättre. Det gäller som du säger att hålla i och hålla ut och vara snäll mot kroppen och sig själv. Jag är också 50+ och det är så skönt när fyllepluffset försvinner och man ser fräschare ut. Motion, promenader hjälper också till att stärka dig fysiskt och psykiskt, så ut i den fina vårsolen och njut av att vara nykter😁.

Kämpa på och ha en fin alkoholfri fredag🌞🌷💕

@Wind 😁🌷💕

@Ajon-504 Jag har som motivation köpt en pulsklocka, inget jag tidigare haft, det sporrar att kolla puls mm och håller hjärnan sysselsatt med annat😁. Nu är frustrationen mest för att jag är förkyld och måste avstå löpning, men snart så är den över, blir lite styrkepass idag istället.

Håll i och kämpa, du gör det så bra!💪🌷💕

@Wind Du berättar att Beroendecentrum svarar att du har ett liggande beroende, att det innebär att du kan falla tillbaka, att du lever farligt och leker med elden. Att ju längre du håller upp med kokain så kommer det att bli lättare att avstå, men se upp. Att det som är farligt är när du dricker alkohol som kan trigga till att ta kokain. Du noterade att hon sade inget om att du ska sluta dricka alkohol för all framtid men gav rådet att du inte skulle vara själv när du dricker, vilket kan hindra dig från att fixa kokain. Jag tänker att det innebär att det är du som ska ta beslut om hur du vill göra med alkohol, dricka eller inte dricka, att det bara är du som kan ta detta beslut, ingen annan. Att det endast blir verksamt om du själv beslutar detta, att det då blir integrerat inom dig och hållbart över tid. Beroendecentrum berättar om vilka konsekvenserna kan bli och varnar för dem. De säger också att ju längre du håller upp desto lättare blir det att avstå. Vet inte riktigt om de menar att ju längre du håller upp med alkohol och kokain desto lättare blir det att avstå kokain, det låter rimligt.

Bra gjort av dig att inte göra som din vän önskar, att du står på dig och följer din vilja och önskan. Du vet vilka konsekvenserna kan bli för dig om du gör som din vän vill, blir för full, jättebesviken, mår dåligt och kanske sugen på kokain. Det är lätt att vara egoistisk och din vän bryr sig bara om sig själv, att hon ska få det hon vill ha och göra. Hur det blir för dig bryr hon sig inte om. Kanske kan du berätta för henne vilka risker det innebär för dig att göra som hon önskar?

Hur som helst, stå på dig! Du vet vad som får dig att må bra och vad som får dig att må dåligt. Att välja det dåliga är verkligen osunt och självdestruktivt. Ju fler gånger du står på dig, desto starkare kommer du att bli i dina beslut och känna dig nöjd med dig själv. Det kanske finns andra vänner du kan umgås med som det känns bra med.

Kämpa på för dig själv!💪🌷💕

Skriver av min irriterande känsla

Igår pratade jag med 1 nära vän... Låt henne heta lisa...
Lisa är en kvinna i snart 50 års åldern och är kvar i åldern där det ska ses vid ca 19 tiden hos henne, väljas kläder o sen dricka till 22 helst 23 o sen är det ut på krogen o hem vid stängning, ja sånt jag gjort tusen gånger vid 25.....

Jag är i hennes ålder och redan gått igenom de där faserna i livet,( hon är skild sedan 2 år) och är inte mycket för att göra det hon vill just nu, så nu gav jag henne ett förslag (som jag tidigare gjort men knappt resultat) med att ses vid solig uteservering då folk är glada, och inga stökiga fulla människor hunnit sig ner... Men hon envisas om att oj så tidigt som efm kom de mellan raderna.

Nu tänker jag på mig ( folk får ofta sin vilja igenom när det kommer till mig o det slutar ofta med att jag tar stryk, tappar energi, blir jätte full o jätte besviken på att jag än en gång, låter mig påverkas av människor jag känner.
Men nu blir det inte så
Jag skrev till Lisa att
NEJ jag kommer inte komma över för att JAG vill sitta i solen kl 15
Så du är välkommen att göra mig sällskap....

Fick svar vi hörs imorgon

Jag känner en kamp i mig....
Jag MÅSTE stå på mig...
Detta är min önskan och jag vill inte gå hem till henne idag, men det kämpas inom mig som att jag måste slåss för mig själv

@vår2022 så sjukt, jag brukade sporra mig med löften om fler öl om tiden per kilometer var bättre. Ja nu är det bara hålla i när det blir tungt med, idag går det lätt. Tack 🙏

@Kennie skall kolla in den👌 Tack

Kram 🌷

Ringde beroendecentrum igår för att fråga om mitt beteende sist...

..... Du bör låta tiden gå lite längre och isåfall ha någon med dig om du dricker vid nåt tillfälle.

Jag berättade att jag drack i tisdags och att jag kunde stoppa mig själv denna gång när suget flög förbi. Jag visste en vän skulle komma och det gjorde att jag valde bort kokainet i tisdags.

Är jag beroende frågade jag!? Ja menar om jag var det av kokain då hade jag väl ringt och köpt det tänker jag 🤔
Nja sa hon.... Eller jo du missbrukat och har ett liggande beroende... Det kan bli att du faller tillbaka och du lever lite för farligt, du leker med elden.

Jag noterade att hon sa aldrig nåt om att jag ska sluta dricka för all framtid, utan att gav mig ännu en gång råd att vara med någon, ringa någon så jag inte smög ut själv.

Jag berättade att jag dricker inte ofta, att det kan gå 2 veckor o sen 1 vecka och kanske 2 igen.... Att det är inte som en vanlig svensk att nu är det fredag och aw. Men att i mitt fall finns kokainet där och lurar.

Hon sa att det är jätte bra jobbat att det är snart 3 månader utan kokain. Och att med tiden så kommer det bli ännu lättare men se upp

Åtta månader nykter idag. 🙏💕

Jag klappar mig själv på axeln och känner mig fortfarande löjligt förvånad över att jag inte stött på några gigantiska fallgropar trots att mitt turbulenta liv och det nya jobbet inneburit stora utmaningar under hela nykterheten. Jag minns alla tidigare gånger när jag slutat dricka och vilket lidande det orsakade mig, men den här gången upplevde jag varken ångest, abstinens eller den där svårhanterliga längtan på gränsen till vansinne efter att få dricka igen. Det har faktiskt varit oroväckande lätt att lämna den dödliga missbruksresan ryggen och utan större bakslag hittills leva de här åtta månaderna helt utan alkohol.

Jag försöker låta bli att älta frågan som hela tiden dyker upp. "Varför har jag inte lyckats med det här tidigare?" Jag önskar att jag hade gjort detta för så många år sedan medan jag hade mer kvar av livet, medan jag hade min vältränade kropp, min hälsa och mitt då ganska snygga utseende. Medan mannen i mitt liv älskade mig, medan jag hade körkortet, vännerna och det sociala livet kvar. Jag önskar att jag hade gjort detta långt innan jag förstörde så mycket för mig själv och min familj.

Men så blev det inte. Jag drev mig själv djupare ned i isoleringen och avgrunden år efter år i många års tid. Trots omgångarna på behandlingshem, de dyra rehab-programmen som arbetsgivaren bekostade, hundratals AA-möten och massor av terapi gick jag direkt tillbaks till flaskan och söp ännu mer efter att jag om och om igen fuskat mig igenom det jag absolut måste för att hålla mig under radarn. Allt jag ville då var att övertyga min omgivning att jag mådde bra så jag kunde fortsätta dricka. Varför gjorde jag det? Var jag verkligen så blind och döv för alla varningar? Vem trodde jag att jag lurade när jag drack mig full så fort jag blev utskriven från avgiftningen på psykakuten eller månaden på hälsohemmet?

Men nog om det gamla och vidriga. Jag ska vara tacksam för att jag ändå kom till en vändpunkt till slut. Att jag inte söp ihjäl mig. Jag har ju spekulerat i att jag slutligen nådde min absoluta botten i somras. Att det inte fanns något annat val än att sluta dricka om jag inte ville dö av mitt missbruk. Det är väl kanske inte så uppmuntrande läsning för dem som också vill sluta men ännu inte gått ned sig så svårt och djupt som jag gjorde, men jag kan konstatera att om jag vetat att det skulle bli så "lätt" att ge upp alkoholen på riktigt så hade jag gjort det för många år sedan.

Jag var alltid inställd på att det skulle bli så fruktansvärt jobbigt och eländigt att bli alkoholfri att jag verkligen inte ville försöka på riktigt. Jag trodde att mitt liv skulle bli ett långt lidande och en svår kamp mot begär, längtan och sug, men så blev det verkligen inte. Om sanningen ska fram var det så mycket mer plågsamt att leva år efter år med kravet att sluta dricka hängandes över mig och hela tiden skjuta upp det där sista glaset. "En fylla till. En gång mer eller mindre kan väl inte göra så stor skillnad ..." var vad jag tänkte varje gång jag med ångest, skam och skuld bröt några veckors eländigt svår och fysiskt smärtsam nykterhet och söp till igen. Gång efter gång. År efter år. För varje gång blev fyllorna värre och konsekvenserna mer och mer dramatiska och dyrbara. Tänk om jag i stället vetat att det inte skulle vara speciellt jobbigt för mig att göra slut med vindunken.

Efter åtta månader nykter är alkoholen faktiskt en icke-fråga och jag saknar inte att dricka. Vinet i kylen på jobbet lockar mig ungefär lika mycket som om det var fiskbuljong. Något jag kan koka sås på men inte har en tanke på att dricka. Jag glömmer bort att jag är alkoholist helt och hållet både hemma och på arbetsplatsen men ibland grips jag ändå av en tillfällig ångest om någon chef kommer farandes i korridoren och vill prata med mig. Då blir jag först kallsvettig och känner mig som om jag står med handen i kakburken, men så minns jag plötsligt att jag är helt och totalt oskyldig. Jag har inget på mitt samvete och behöver inte skämmas för ett enda dugg. När jag då inser att jag faktiskt är "normal" nu - det är en fantastisk känsla! Jag har under min tid på nya jobbet också förstått att jag förmodligen underpresterat så grymt under många herrans år på olika jobb när jag druckit. Idag har jag mer och mer kommit till insikt och gläds över hur mycket jag faktiskt kan och vad jag klarar av i min yrkesroll. Det är ju verkligen positivt.

Men det finns saker jag dessvärre inte riktigt har koll på ännu. Jag har ingen aning om vad jag missat och vad jag glömt. Jag brukade slå mig för bröstet och intala mig att jag sällan eller aldrig hade minnesluckor när jag söp, men det vet jag nu att jag hade. Jag har ju bara glömt dem ... Haha! Nej, men skämt åsido. Jag ser t.ex. filmer och TV-serier nu som jag vet att jag sett förut och minns inte ett skit av handlingen trots att jag garanterat kollat dem både en och två gånger tidigare. Jag blir också påmind av mina barn om saker jag sagt och gjort men som jag inte har något som helst minne av och måste hålla masken och låtsas som att jag minns. Det smärtar mig. De värsta åren av supande har svischat förbi på någon minut känns det som. 2017-2020 är nästan helt borta ur mitt minne och allt jag kommer ihåg är lösryckta scener av skiten och eländet. Snusket och förnedringen. Ensamheten och fattigdomen. Rädslan och ångesten. Jag sov, grät, söp och försökte glömma vem jag var. That´s it.

Men det är ingen idé att älta detta. Jag måste se framåt och inte gräma mig över vad jag förlorat. I stället ska jag vara tacksam över vad jag fått. Den nya chansen till ett liv var så oväntad och kom när jag nog egentligen helt hade givit upp hoppet. Jag ska faktiskt ge mig själv lite credit för att jag lyfte mig i håret och lyckades nyktra till i somras. Tack vare det kunde jag gå på anställningsintervjuer, göra tester och klara de prov som behövdes för att faktiskt mot alla odds landa ett riktigt bra jobb. Allt jag ville var att få slippa känna mig som en usel person och jag hade en enorm längtan att få leva "normalt". Att efter lång arbetslöshet kliva in i en yrkesroll igen var oerhört viktigt för att jag skulle återfå lite självkänsla.

I början trodde jag inte på min yrkesmässiga förmåga och jag hade en bild av att om jag bara fick vara kvar några månader innan jag avslöjades som en okunnig bluff så skulle jag i alla fall få nya A-kassedagar. Men det som hände när jag kom utanför hemmet och började arbeta var att den onda cirkeln bröts och resten är ju faktiskt historia. Jag lyckades väldigt bra, blev fast anställd och överraskades med att jag fick flera tusen i oväntat lönepåslag när jag i förra månaden skrev på anställningsavtalet.

Åtta månader nykter och jag kan ärligt säga att jag börjar verkligen tro att det är på riktigt nu.

Oj vad spretigt det blev i kväll när jag skrev, men så blir det ibland. 😏

Jag önskar er alla en fin och skön nykter helg!

@Ajon-504 Jättebra gjort att du pratat med sambon. Att ni kan göra detta tillsammans. Min man är ett jättebra stöd för mig och är så stolt över att jag slutat dricka. Precis som du säger, att normalisera ett missbruk är helt galet, en elefant i rummet är vad det är. Det finns massor av roliga saker som man kan göra istället för att ligga bakis och vänta på när man ska ta första glaset (flaskan) igen. Jag har verkligen fått igång min träning igen och skillnaden är stor mot när jag drack och firade varje löppass efteråt med alkohol. För att inte tala om att kunna ta bilen när som helst utan oro och räkna timmar från när man senast drack. Helt enkelt massor av frihet och att slippa planera inköp och sitt alkohollager.

Bra jobbat!💪🌷💕

Ja jag håller med @kennie- in och läs hos @torn, han är klok, smart och rolig, och inspirerar så många här! 😍

Vad bra att ni pratat. Och som du säger, så mycket roligare saker man kan ägna sitt liv åt än att vara full och bakis... Där har du en bra motivation! Har du läst Torns tråd? Tror du kan hitta inspiration där.

Idag har jag talat om för min sambo att jag mått så här och att jag bestämt mig för detta. Det känns skönt i själen att inte försöka lura någon, genom att gå undan. Snickra, meka eller vad som och sedan lukta öl.
Det känns skönt att inte försöka normalisera ett missbruk genom att inte prata om det, snacka om vilseledd..

Kanske kan man nu ta en jaktlicens, börja åka på sin enduro igen, eller mtb. Löpa.. det finns en miljon saker att göra när man inte är bakis eller påverkad😙

Idag har jag talat om för min sambo att jag mått så här och att jag bestämt mig för detta. Det känns skönt i själen att inte försöka lura någon, genom att gå undan. Snickra, meka eller vad som och sedan lukta öl.
Det känns skönt att inte försöka normalisera ett missbruk genom att inte prata om det, snacka om vilseledd..

Kanske kan man nu ta en jaktlicens, börja åka på sin enduro igen, eller mtb. Löpa.. det finns en miljon saker att göra när man inte är bakis eller påverkad😙

@CatLady du inspirerar många kämpa på 🌷

@CatLady du inspirerar många kämpa på 🌷

Dag 4, håller i och håller ut. Jag skriver i alkoholkalendern varje dag och tänker följa 10 veckors programmet här. Mår väldigt bra och jättedåligt samtidigt. Bra för att jag äntligen har tagit tag i det här och jättedåligt för att jag svettas, är svullen och har så ont i kroppen. Men det bra överväger, helt klart.

Då var det ganska lika där då, fy fan vilket helvete dom här fyra dagarna varit, tidigare har jag självklart haft sug men detta var nått annat haft sömnparalyser mm (enl Google) aldrig någonsin varit så rädd för att somna som jag varit i veckan..
Kanske nått att prova, men ska ge mig en naturlig chans först 🍀🌷

@Metmasken För mig lättade det efter dag 4, hoppas du får bättre sömn framöver. Använder melatonin, receptfritt på apoteket, funkar rätt bra. Kämpa på! Det blir bara bättre och bättre🌷💕

@Geggan Tack så mycket🥰 Gjorde mitt bästa, så nu är det bara att vänta och se. Usch, eländigt med förkylning och ont i halsen, började så för mig också. Vila nu både fot och kropp och bli frisk snart!🌷💕

@Rehacer Tack så mycket🥰. Han mår bättre nu och snosade för fullt på promenaden och matglad som vanligt😁.

@Geggan Ha ha! Vad bra att bilden på alkoholdjävulen i glaset fungerade😂. Krya på dig och njut av dina blommor och våren🌷🌞💕

Glad så länge solen skiner! Fick helt okej a-fritt rödvin igår på bokklubbsmiddag- kändes omtänksamt. Rolig kväll- ja man kan ha lite roligt och t.o.m. vara lite rolig utan vin. Särskilt när vi är ett par stycken som är nyktra. Annars är det vila, med dålig fot och ont i halsen. Simmade igår- ljuvligt. Lunch på uteservering. Testade bilden med alkoholdjävulen i glasen vid borden runt omkring- blev full i skratt! Börjar klä in den nya balkongen i alla möjliga blommor. Njuter.