Senaste kommentarerna i forumet

@Surkärring Alltså vad klok du är 🙏 Ja precis så är det ju ! Hans ”indirekt bestämmer du över att jag också ska sluta ” handlar ju om hans ensamhet och relation till alkoholen precis som du beskriver. Du har så rätt , vad skönt det var att läsa de där raderna 🙏

Ja men precis så att mötas på mitten , det är vad jag skulle vilja . Jag har ju inget som helst intresse av att göra nånting med honom när han blir sådär onykter men annars är jag öppen för det mesta att hitta på och det tror jag att han vet . Vad som är grejen är att han vill nog dricka i lugn och ro utan att få ”pekpinnar ” om det . Vi får se var detta tar vägen men tack bästa @surkärring för dina kloka ord , de värmer 🙏❤️

@Delfinen80 jag tycker inte du behöver be om ursäkt för att du delar dina tankar här, eller att din man dyker upp just nu med detta i fokus, det är ju så det är för tillfället, och här får du lov att ventilera ❤
Det intressanta är att de som ter sig reagera negativt när vi inte dricker med dem längre, är de som ofta behöver se över ditt eget drickande, och det skaver. När du inte längre blir påverkad tillsammans med din man, och kanske sådär avslappnat carefree, så måste han börja fundera på vad han själv håller på med. Han kanske flyr verkligheten med alkohol, och nu när du har nya insikter blir det tufft för honom att hamna efter?
Det är lättare att släppa efter på regler, vara mindre förbehållsam, unna sig lite extra, bete sig på ett annorlunda vis när man är berusad än när man är nykter, sitta uppe lite längre, prata utan att tänka osv.. om en är van att ha sällskap till det, kan det vara svårt att sitta med någon som tar ansvar, som överväger liiite mer vad den ska säga eller bete sig eller om en ska lägga pengarna på den där drinken när det är dags att dra sig hemåt. Då blir ju den berusade lite ensam, och jag föreställer mig att det kan bli en utmaning, ffa om den som dricker inte är redo att acceptera egna förändringar.

Frågan är om det går att mötas på mitten?
Skulle du orka vara uppe en liten stund längre om han visade intresse för att göra något med dig där han dricker lite mindre?
Ta en biodate, en konsert eller gå och bolla, med lite sen middag, då ni får chans att umgås? Hur skulle det funka?

@erivan Tack snälla du ❤️ Vad tråkigt med partners som uppenbart inte är ett stöd , inte din heller låter det som och jag vet att du tidigare beskrivit det om din 😞. Om partnern inte hade haft en problematisk egen relation till alkohol så har de antagligen inte haft invändningar mot att en själv slutar dricka .

Jag har lite dåligt samvete över att jag skrev rakt ut från mina känslor igår kväll , om min man här . Jag har ju inte valt att fokusera så mycket på honom här inne och också haft behov av att sätta mig och mina behov främst i den här processen . Därför har jag aldrig sagt ett ljud till honom om att han ”måste sluta med alkoholen” . Han menar att jag indirekt menar /vill/kräver det utifrån mitt eget ställningstagande. Det kanske han har rätt i på ett sätt - för ska det vara så här så vill jag det . Jag vill inte ha slumpmässiga fredagar och lördagar med en man som blir onykter och som jag inte kan föra samtal med . Och @erivan du har så rätt det är onyktra människor som är de tråkiga ! Med slumpmässigt så menar jag att vissa helger /dagar dricker han utan att det märks . Då bryr jag mig inte . Men det är klart att jag vet aldrig inför en helg t ex hur mycket han ska dricka så det är ju om det ska rannsakas också en oro i det .

Det dåliga samvetet ligger i att jag ger en så ensidig bild när jag för första gången här på forumet väljer att skriva mer om min man så är det vid ett tillfälle då han är onykter och säger dumma saker . Vi har många år bakom oss tillsammans och han har långt fler sidor än de han visade upp igår . Han är en av mina bästa vänner och vi har gått igenom väldigt mycket tillsammans, han är en av de roligaste och snällaste människor jag vet . Vet att ni här inne är kloka människor som förstår att en människa har flera sidor och lager men jag vill ändå nämna att jag har dåligt samvete för att ha ”hängt ut ” honom .

Har ingen aning om hur han idag nykter kommer att förhålla sig till det här . Jag tror han menade vad han sa , att mitt beslut om alkohol påverkar honom och vad han saknar med att jag dricker . För det är ju vad det handlar om . När jag själv druckit har jag ju också brytt mig mindre om han ev blivit onykter . Vad gäller att åka ut och ”ta en öl ” eller åka på hotell osv så sa jag att det finns inget som hindrar att vi fortsätter med det och det har jag heller aldrig i den här processen velat avstå! Jag kan och har redan uppenbarligen gått ut och käkat , suttit med grannarna (där alla utom jag druckit ) och surrat och haft trevligt och jag har såklart haft som avsikt att fortsätta åka på spa /hotell med min man men inte tänkt dricka ! Han kunde inte medge att det handlar om att det känns tråkigt /som en omställning att det handlar om att jag inte dricker , men för mig är det självklart . Det gör mig väldigt ledsen att han inte visar förståelse för vilken omställning det är för mig detta utan att han pratar om SIN omställning . (Han menar att han druckit mindre under dessa veckor, hmm för mig är inte det någon omställning jag märkt av utan den som gjort en omställning är jag vilket jag sa flera gånger )
Han kommer inte att säga samma plumpa saker idag som nykter men jag tror att han kommer vidhålla att mitt beslut påverkar honom och den här ”tråkiga ” stämpeln . Just nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig, eller jo det jag vet är att jag inte idag kommer att vilja börja dricka igen . Det är vad jag kan ta fasta på och jag måste också stå för att jag tycker det är jobbigt när han blir påtagligt onykter . Annars sviker jag mig själv och så blir det en ensidig dans från min sida av att anpassa mig och bita ihop. Jag vill inte det. Det går inte ihop med heller hur jag nu vill leva mitt liv , anser jag . Men det är väl på det sättet jag ”indirekt ” som han menar tycker att han ska sluta med alkoholen. Ahh🤯 blir galen av att tänka kring det här , går bara runt runt .

Blir också ledsen , och jag känner jag också lite skam kanske ?, över att jag känt mig så stolt och glad här inne och i övrigt över min resa. Hur jag varit ärlig och kommit till insikt om mina problem och kämpat på mitt sätt och så har jag en man som jag vet inte hur han egentligen ser på det . Än om jag faktiskt sa i början av mitt beslut till honom att jag dör om jag fortsätter . Det var direkt från mitt hjärta och det kändes som att han tog det på allvar . Vilket jag tror att han gjorde då! Sen tror jag att han ”glömt det” och enbart fokuserat på att jag under några tillfällen denna resa sagt att det är så skönt att slippa alkohol. Typ som en frälst hel -nykterist i hans ögon . Men det stämmer också att jag tycker det ! Men hans bild har ju aldrig varit att jag haft problem med alkoholen. Jag tror jag måste påminna honom idag om vissa saker , påminna och göra honom uppmärksam hur det faktiskt varit för mig.

Befinner mig på en plats jag inte vistats på sedan tiden jag drack. Har inte velat ta mig hit. Trodde jag skulle få ångest av att komma hit för att det skulle bli för påtagligt hur enkelt det är att dricka här. Alla dricker här. Naturligt att göra det. Vin ingår till maten mestadels.

Här har jag fått flashbacks som jag inte fått hittills. Tänkte tom hur skulle det vara om jag tog ett glas? Sedan tänker jag på statistiken. Den för mig snabbt tillbaka. Även tankar på det taskiga måendet dagen efter. De slöa tankarna man gick runt med varje dag. Då passerar tankarna på att ta ett glas.

Sjukt läskigt. Det har gått flera år och jag är bestämd med att inte dricka. Kommer inte dricka. Bara det att just denna plats är oerhört förknippad med ständigt drickande. Nu ska jag byta ut detta ständiga drickande mot intressen. Samma som jag gör hemma och trivs med ska växa fram här. I vinets kvarter.

Har fått en del alkoholfria drinkar här. De finns på en del ställen. Vid andra blir det bubbelvatten. Lite lyxigare så.
Känns som jag drar av sista biten plåster nu. Vill ge det en månad så nya och mer hälsosamma rutiner blir det nya vanliga även här. De som sitter stabilt hemma.

Känns så märkligt att vi låter just semester vara så sammankopplat med alkohol. Så mycket som det dricks då känns helt verklighetsfrånvänt. Hur vilar man upp sig med massa alkohol i kroppen? Det är ju stört omöjligt. Sjukt att vi då förknippar semester med just alkohol.

@Delfinen80 Hej! Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men tyckte så synd om dig att jag måste skriva nåt. Förstår att efter alla ansträngningar alla tankar du tänkt och hur duktig du varit i din process att bli nykter varit. Jag tänkte när jag läste ditt inlägga att det kanske är så våra partners tycker(långt ifrån alla) jag känner mig också helt utlämnad tiill mig själv, det där får du klara själv säger hon bara. När hon skulle gå ner i vikt då skulle minsann jag också låta bli alkoholen. Idag fick jag höra spydigt, ska du inte dricka några bärs eller? Hon har druckit sen lunch typ.Hon har även sagt, ska vi aldrig gå till pubenmer, du kan ju titta på!!!! Och att vi ska separera är nog bara en tidsfråga, vill du jag ska flytta frågade hon idag, gör det sa jag. Då kom det fram att hon redan sökt lägenheter. Och om jag klarar att hålla mig den här gången så blir det nog väldigt svårt att bo ihop. Hela hennes lediga tid innehåller alkohol. Förlåt , nu blev det micken pm mitt liv när jag ville trösta dig. Jag säger bara ta inte åt dig, du är absolut inte tråkig!!! Det har jag förresten märkt när man är nykter bredvid en som är full, är det nån som är tråkig är det den personen. Fortsätt ditt suveräna jobb med att vara nykter med stolthet. Du är skitduktig och tuff. Stor godnattkram❤️❤️(godis är apprapå det jävligt gott)

Nu kom den värsta stunden sen jag fattade beslutet om att sluta dricka känns det som, mina tårar rinner . Vi var ute på restaurang , jag tyckte det var en trevlig stund tillsammans och sen gick vi och köpte lite snacks innan vi åkte hemåt . Jag kände för lite egentid med shopping så jag släppte av övriga hemma och åkte iväg nån timme . När jag kom hem satt min man och drack , för en timme sen när grannen gått hem till sitt så sa jag som jag kände till min man ; jag tycker att det är jobbigt att du är påtagligt onykter (sluddrigt /släpigt tal , upprepningar , avbryter osv ). Jag förklarade att pga det så känner jag mig ensam och därför vill jag dra mig undan ikväll. Då kommer en harang (upplevde jag ) att bara för att jag valt att bli ”hel-nykterist” så har inte han valt det , att han saknar att åka iväg med mig på t ex krogen , åka på hotell och övernatta med tillhörande vin. Jag sa att då handlar det ju om att han saknar att jag dricker . Vilket han inte kunde medge (men det är klart det handlar om det alternativt /och att jag är mer känslig för hans drickande ) men han malde på om att det är en omställning för han också det här - för honom! Jag blev både så arg och så ledsen ; jag har aldrig nånsin haft som krav att han ska sluta dricka i det här . Jag har dock varit besviken på att han inte frågat upp om hur jag mår , hur jag ev stött på utmaningar osv i den här processen. Jag har ju dock berättat , utan att få frågorna , men det blir så tydligt för mig nu ikväll att han inte frågat /intresserat sig alls . Jag har bara delat bråkdelar med honom av allt jag öst ur mig här på forumet .
Sammanfattningsvis så förmedlar han till mig ikväll att han inte är beredd att avstå alkohol, att jag måste förstå att en människa som dricker blir onykter och att det är för att jag valt det nyktra som gör att jag reagerar . Han surrade om att det här är en omställning för han med . Vilket jag inte märkt under den här tiden, han har druckit varenda helg både fredag och lördag . Inte så att han blivit påtagligt påverkad varje kväll men ändå så har han inte avstått alkohol en enda gång . Så vilken omställning det är för honom vet jag inte !

Jag vet att det är urbota dumt att ha en diskussion med nån som är onykter . Jag vet. Jag var inledningsvis lugn när jag påtalade för honom om mina känslor inför hans onykterhet , när harangerna kom blev jag än mer känslosam .

”Nu har du ändrat din tanke och då ska alla andra anpassa sig ” säger han . ”Som en hitler med andra som dricker alkohol”.

Jag fick också en kommentar om att jag är tråkig som vill ”äta godis och lägga sig elva på kvällen ”.

Jag känner mig väldigt ledsen , förtvivlad faktiskt . Kan just nu inte se hur jag ska kunna fortsätta ett nyktert liv tillsammans med honom och hans inställning . Han har redan flaggat för att vi kanske behöver gå ifrån varandra . Antingen är det vad som kommer ske på sikt , eller att jag återupptar alkoholen. För jävligt va ?

Ja han är och har länge varit en problemdrickare själv. Det förstår nog alla som läser här inne och som tagit del av ovanstående . Ville bara säga det , och jag har vetat om det ända sen starten med honom. Nu vet ni det också .

Vi har bestämt att inte prata mer om det här ikväll nu när han är onykter utan vi tar det imorgon och pratar mer .

Tack för att ni orkade läsa ❤️ tänk vad ett forum har börjat betyda för en , mitt i denna smärta så är hit det första stället jag söker mig 🙏❤️

@Delfinen80 Det är ändå så häftigt att prata med barn, man vet inte riktigt vad som försiggår i deras tankar. Viktigaste är ändå som du gjorde att prata och svara ärligt, så långt det går och på den nivå de befinner sig på. Sen är det så himla lätt att man blandar in sina egna känslor och erfarenheter i sina barn. De har ju egna erfarenheter och känslor och annan uppväxt och en mamma som tagit tag i alkoholproblemet och tar ansvar. Mina barn är vuxna och det är på senare tid jag pratat mer med dem om alkohol och att jag fastnade i ett beroende. Det känns inte så dramatiskt längre och jag tänker att jag visar dem en väg på hur man kan göra en förändring.

Ha en riktigt fin fredagskväll på restaurangen med din son och man❤️

@Vilsenpappa Skönt att det går så bra för dig! När man har lämnat de första veckorna-månaderna bakom sig förstår man verkligen inte varför det har varit så svårt tidigare. Risken är då stor att man tänker ”jag kanske inte är alkis…” och sen provar man att dricka ett glas vin…

Då kan det antingen 1) gå åt helvete, eller 2) gå jättebra och då väljer man att dricka vid fler tillfällen och vips är man tillbaka där man startade. En snabbväg och en senväg tillbaka till drickandet.

Så gör inte det misstaget. Ta aldrig första glaset! Det första glaset bestämmer du, sen bestämmer alkoholen.

Kram 🐘

Hmm, blev lite grubblig här. Passar på att skriva av mig! För en stund sen så berättade jag för min 11-åring att jag och hans pappa tänkte ta med honom för en middag ute på stan (övriga större barn borta på annat ikväll). Det sken han upp av och så säger han ”men mamma du vågar dricka alkohol”. Jag svarade inte ärligt för det ärliga är ”nej jag vågar inte OCH jag vill inte ” men jag sa att jag inte vill. Han frågade då om jag gör det för min skull eller hans skull. Jag svarade så uppriktigt jag kände att jag kunde till honom att jag gör det för min skull , också la jag till ”och för dig ” men han hade vänt ryggen till så vet inte om han uppfattade det. Sen frågade han om jag inte tycker det är gott med en öl t ex , då kunde jag vara helt och hållet ärlig och sa jo det kan jag tycka men jag tycker cola zero är godare 😅 (jag har INTE druckit mest för smakens skull vad gäller alkohol).
Jag berättade ju för honom för några veckor sen om mitt alkoholstopp, han har inte förrän nu kommenterat det alls. Mitt grubbel nu säger mig att han säkert ändå funderat på det här med alkoholen på nåt sätt . Att jag inte dricker .
Jag pendlar mellan att känna mig lättad över att han inte säger ”vad skönt att du inte dricker ” samtidigt som jag kan känna mig lite ledsen över att alkoholen ens har en plats i hans 11-åriga hjärna 😳 Vilket inte är konstigt , det logiska förstår jag , för han har ju upplevt mig onykter inte bara en gång . Och det är oroande på ett eller annat sätt för ett barn. När jag skriver det här så inser jag att mina känslor handlar om sorgen och rädslan /oron över vad alkoholen gjort inte bara med mig utan med mina barn , sorg över min pappa som var alkoholist och där jag nog fast inte kunde formulera att jag önskade att han skulle sluta dricka jag ville bara att han skulle sluta vara ledsen och samtidigt lättnad och tacksamhet över att jag brutit med alkoholen. Plus det faktum att det är fredag , solen skiner och jag är inte ett skvatt sugen på alkohol ✌️💪
Ja det var tankar och känslor denna fredag eftermiddag . Tack för att ni orkade läsa ❤️

Hej.
Jag är från "andra sidan" och kollade senaste inlägg på forumet. Jag har ju ingen aning om hur kampen går, jag förstår ju inte på djupet liksom.
Vi anhöriga gör ju inte det tyvärr.
Men heja dig.
Kram.
🙏💜

Tiden går fort minsann och nu har jag ju passerat två månader utan A. Helt galet egentligen när man tänker på det, att det är en så "big deal" för mig medan "vanliga" människor gör det hela tiden.

Men det går faktiskt riktigt bra, jag dricker mina alkoholfria öl(även om vissa har 0.5% alkohol(vilket INTE ÄR NÅGOT SOM AA UPPSKATTAR) men jag har nu nästan kommit till insikt att AA inte är för mig. Är på dåligt humör efter varje möte och det är väl inte riktigt så det ska vara?

I alla fall, svärmor och svärfar är här på besök nu och även om de dricker rikligt med A på kvällarna så håller jag mig nykter vilket jag anser vara stort!

Som jag sa till min kollega tidigare idag, det är inte ens jobbigt att säga nej längre, det är en självklarhet. Varför har det varit så svårt tidigare....? Det är mycket tankar och ideér i hjärnan hela tiden och sakta men säkert kan hjärnan bearbete dessa bättre och bättre. Jag fortsätter även mitt race att läsa bok för min fru varje kväll(har bara kollat på tv med henne 1 gång på typ 6 veckor, annars är det bara bok bok bok som gäller)

Nu tuffar tåget vidare mot 3 månader som nykter och är det någon här som säger att jag inte varit nykter för att jag druckit 0.5%, snälla ta er inte tiden att kommentera det, det gör varken mig eller dig glad!

Ha en underbar helg allesammans och massa kärlek till er <3

@Surkärring du har så rätt ❤️ Jag sa faktiskt det till min man igår när jag pratade om min ilska att jag är helt säker på att det är stoppet med alkohol som gör att jag tar mig rätten att bli förbannad ! Han såg lite eftertänksamt på mig men sa ändå att han tror att jag har rätt.
Klart jag har det 😉

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Ja det är häftigt 😀 Och det är ju så rätt med det där med skam! Den fyller ju sin funktion men den ska fan inte vara min mest framträdande känsla i precis alla lägen (om jag generaliserar grovt ) ; när nån annan är dum i huvudet så är det väl nåt som är knasigt om jag skäms ?! Men det har jag gjort , och alkoholen och bluff-känslan hos mig i och med den är den stora boven. Haha den här vreden jag känt i ett par dagar den har jag inte känt på många många år . Jag var mycket arg som yngre men i backspegeln kan jag se att ilskan ställde sig ivägen för en väldigt ledsen , sorgsen tjej 😢 men nu , denna ilska och vrede var helt och hållet den känslan som skulle fram . Nu har jag släppt taget lite för jag har kommit fram till en strategi , där blir ju ilskan en drivkraft snarare än när jag skämts för det har mer förlamat mig. Coolt 💪

Kram ❤️

@Andrahalvlek @vår2022 tack så mycket🥰

Snart en vecka till i räkning. Jag mår oförskämt bra. Nykterheten går jättebra och jag känner mig positiv och stark. Tänker faktiskt inte så mycket på det som varit. Gjort är gjort. Jag behöver heller inte förklara för någon eller be om ursäkt. Min alkoholism har jag haft för mig själv (förutom vissa snedsteg på SoMe, men vem har inte gjort det)
Jag har heller inte pratat med någon om detta att jag valt att bli nykter. Är det viktigt tro? Jag vill helst inte göra det, så jag avstår för nu.
Jag har en väninna sen gammalt och vi brukar träffas ett par gånger om året, äta middag, se en konsert eller annat. Det brukar bli ganska blöta kvällar. Nu har hon börjat planera en ny träff och jag vete fasen hur jag ska göra. Säga att jag inte dricker pga vad? Kanske bara vara ärlig? Men vi bor i en småstad så det kommer sprida sig och jag vill inte bli ”hon som drack”
När jag tänker på alkohol idag eller ser bilder på nätet när folk festar så känner jag nästan avsmak. Minnet är för tydligt hur jävla dåligt jag mådde. Jag drack fast jag hela tiden tänkte att det kommer bli min död. Fy satan att jag inte ska dit igen. Aldrig mer! Jag kommer aldrig mer ta till alkoholen som ett alternativ till dryck, fest, stress, oro eller annat. No more!

@Nell
Tack ja det känns bättre att skriva här. Jag har läst mycket på detta bra forum. Svettades lite inatt men det blir mindre. Lyckades sova 8timmar men hjärnan känns som dimma. Vad som påverkat min ångest är att frugan var tvungen att åka iväg cirka ett år(slutet av maj) Att tycka synd om sig ursäktade mer alkohol till den punkt att man spårade ur helt. Jag har passerat fyra dygn och precis börjat 5dygnet utan alkohol. Drivkraften känns så himla stark trots mitt mående. Jag har inte fått några anfall eller kraftiga skakningar och senaste dygnet hade jag ingen panikångest men lite lätt ångest kom smygande då å då. Jag kan behålla det jag dricker och diarre verkar upphört. Tycker det är extremt jobbigt att byta sängkläder varje natt men som sagt så går det bättre med det. Dimman i huvudet beror nog på kemisk obalans och det kommer ta ett tag. Jobbar med medicin utveckling och läser mycket nu på medicinska publikationer men det känns så skönt att få skriva av sig. Betyder mycket och ingen vetenskap kan slå den känslan. Tack för ni finns här för sånna som mig/oss

@Himmelellerhelvette @Surkärring Tack för att ni är så förstående❤️Bara jag läser vad ni skriver ökar motivationen ännu mer. Ja semestern har ju varit så förknippad med alkohol i så många år att det blev för svårt. Nu får jag glömma det och gå vidare. Jag vill ju verkligen sluta, mår ju så mycket bättre på alla plan. Det gäller ju bara att hitta en lösning på det sociala, alla kompisar och tillfällen som är förknippade med alkohol o fest. Men jag antar att allt blir enklare om jag lyckas stå emot och tacka nej mycket längre än sist. Man kan ju umgås ändå och dricka alkoholfritt. Gäller bara att jag kommer dit. Kram❤️

Hej @tonka och välkommen till Alkoholhjälpen!
Det låter som att du har det väldigt jobbigt just nu när du försöker låta bli att dricka alkohol. Du försöker ta hand om dig, vila och se till att få i dig mat och vätska. Det är fint att höra att det börjar kännas lite bättre, samtidigt vill jag verkligen tipsa dig om att söka hjälp för de symtomen. Behandling mot abstinens kan hjälpa till att lindra de här jobbiga symtomen, göra så att du slipper lida i onödan, och kan även förebygga allvarliga symtom som kan dyka upp senare. Mer om det kan du läsa här: https://alkoholhjalpen.se/akut. Vad tänker du om det?
Fortsätt gärna skriv här och berätta om din förändring!

@Surkärring Tack❤️ Ja, det känns nästan som att ett par som lever länge tillsammans och dessutom älskar varandra är en utopi. Ibland kan jag känna mig nästan ifrågasatt. Min bror och hans fru har varit gifta i 44 år men kanske ett par i 50 år.

I natt har jag sovit dåligt. Har fått säkert ett 20-tal myggbett på båda benen som kliar och stör. Men även tänkt väldigt mycket på min dotter. Sorgen och oron finns där men vad som mest gjorde att jag höll mig vaken var att jag funderade varför det inte vänder. Hur sköter hon medicineringen? Dricker hon alkohol varje dag? Vilka människor träffar hon? Hur påverkar de henne? Så svårt att nå henne. Så det handlar om att finnas vid sidan om henne. Jag önskar så att det kunde vända🙏🏻

Om ett par timmar ska jag åka t en annan stad för att träffa en yogainstruktör under en timma. En PT-timma👏🏻 Vill få lite råd om rörelser att använda i hemmet. Få se om det kan funka. Tänkte att jag kanske kan öva i hemmiljö.

Dax för morgonpromenad med hunden, bädda säng med andra ord morgonbestyr.

Kram🐬

@Moroten.1970 hur är det med dig, hur går det för dig?

@Delfinen80 tänk vad häftigt att uppleva förändringen som du gör ❤ jag föreställer mig att känslorna tidigare kan ha varit förväxlar med ångest, oro, nedvörderingar av sig själv eftersom en ofta var lätt bakis, eller sugen, eller kopplade mycket till att dricka alkohol, så känslorna var aldrig äkta, de var alltid färgade av något som inkluderade alkohol på ett eller annat sätt (tjo där kom jag på att jag nog pratat om mig själv).
Med nykterhet kommer det sanna fram, och möjligheterna att tänka utan grumlat sinne, tänka klart.. det är rätt fantastiskt..
Stå på dig, det känns verkligen som att du är så rätt på det. ❤

@Varafrisk grattis till era 37 år. Det är härligt att få veta att sann och lång kärlek finns. Vilket starkt stöd du verkar ha i honom ❤

Känner med dig kring oron för din dotter, kan inte föreställa mig hur du har det, bara gissa. Men jag tänker att du har en bra inställning när du nämner att du inte kan lösa hennes problem. Det måste hon ju göra. Klart att du kan finnas till hands för henne, och vara ett stöd, men inte så det leder till att du själv går i sönder. Det svåra är väl att bestämma var gränsen ska gå. Att tillåta sig att säga nej när hjärtat blöder och en är redo att ge allt för att ens barn ska må bra. Men om du går itu kan du inte hjälpa någon. Jag kan gissa känslan av att få komma bort, skönt att du får vara sjukskriven. Att lita på vården är svårt, det finns så många brister. Men vissa saker fungerar ju också, och jag hoppas innerligt att den gör det för din dotter, att det blir bra till slut och att du kan hitta din balans och ditt lugn, och att din dotter ska få må så bra hon bara kan.
❤

@erivan Semester är en stor utmaning. Jag tänker att det är bra att du är tillbaka och tar nya tag, det är ju den vägen vi behöver gå. Alla snubblar någon gång, nu reser du dig och kommer igen. 💪🙂

@Amanda L kan så vara. Just nu känner jag mig bara totalt energilös när det kommer till mitt äktenskap. Jag orkar inte, vill inte lägga tid på något som har med det att göra. Vill bara dra mig undan. Inte sova i samma säng, inte gå ut tillsammans. Jag blir trött bara på tanken att umgås med min man.
Det är så väldigt sorgligt..

@erivan Härligt att ha dig tillbaka❤️Förstod att semestern bar med sig för stora lockelser, jag vågade inte ens vara hemma när jag var sjuk de tre första månaderna in i nykterheten eftersom jag inte vågade lita på mig själv.

Nya tag! Vi är med dig💪

@Delfinen80 Det är så häftiga känslor genom alla processer man går igenom i nykterheten. Jag gillade verkligen när jag uppmärksammade att jag kunde bli arg utan att få skammen och ångesten i släptåg. Det kändes underbart efteråt för jag kunde stå upp för mig själv och kände mig stark.

Även glädjen när jag kände hur jag kunde skratta från hjärtat och känna mig genuint glad, sprallig utan att lägga band på mig, känna att ”det här är jag, jag är sån här och vad bra det känns” Minns första gången jag verkligen kände att jag tycker om mig själv ett par månader in i nykterheten.

Att få lära känna alla mina känslor på riktigt har varit fantastiska processer.

Nu när jag kan känna skam är det inte som ett slag i bröstet utan mer en känsla som ska komma när jag sagt eller gjort något mindre bra som kan ha sårat. Då ska känslan komma för då är den befogad och jag kan fråga om jag sårat och be om ursäkt för att jag sagt/gjort något plumpt.

Kram❤️