Senaste kommentarerna i forumet

Lillablå och stora kramar till dig med. Jag har inte skrivit här på länge, vilket har sin förklaring bland annat i att jag hamnade på sjukhus helt oväntat.
Så snabbt kan det gå att livet ändrar på sig. Vet inte hur det slutar, men mår i stort sett ok nu. Kan säga att från början tänkte jag mycket på att dricka, inte så att jag ville, men hjärnan började plocka fram gamla mönster för att lösa problemen. Tji fick den dock, och för några dagar sedan firade jag ett halvår som nykter. För det mesta känns det som mitt naturliga tillstånd för resten av livet, och varje morgon vaknar jag glad och tacksam att jag ännu en dag sluppit leva i alkoholfängelset. Nu ska jag invänta lite undersökningar, och hoppas sedan att det man upptäckt i huvet på mig inte ska vara av någon allvarligare sort.
Ha det bra alla kämpar där ute, och låt oss se fram emot en härlig vår och sommar!
/Fenix

hade jag stöd av att tänka på just den där texten... kanske det fanns en mening med att jag skulle ta in den riktigt ordentligt på morgonen... Metaforen är barnet "som inte vet vad h*n vill" - obekvämt, knöligt, trångt på insidan... Igår skrev jag också några ord om PI (på psykologska) men utelämnade frågan om hur medvetna såna processer är. Gå bredvid, inte ta över det som inte kan tas över. Livet är inte enkelt och inrymmer denna tid möten med det förflutna. Talade med vännen V (irl-V) om "30 gr i Februari" - att människor tror att man kan flytta ifrån sitt förflutna fast inget finns närmare under huden är den egna berättelsen. För oss alla.
Skrivet medan Thorstein Bergman sjunger Till min längtan som följs av Blott en dag... Dagen idag är det sk barnkalas./ mt

...det där som jag tänkt så länge på men aldrig kommit till skott med: att ta en semester, ligga i solen och bara vara. För ungefär ett år sedan (eller var det 2??) skrev jag beslutsamt i min Facebookstatus att Nu, nu ska jag äntligen göra slag i saken och boka en resa till bara mig själv. Usch jag tror verkligen jag behöver komma bort och vara för mig själv, varför är det så svårt att ta sig den tiden??

Nu finns det inte så mycket kvar hemma, maken drack själv upp whiskyslattarna igår och jag har gjort slut på ginflaskan som han trodde jag inte fick upp (bra det är med polygriper hemma). Nu är det tomt tror jag, slivon får stå orörd.. Jag sa till honom att det går inte, vi kan inte ha flaskor hemma, du får gömma de öppnade flaskor du har. Hans "hemmagjorda" single malt flaskor från egen tunna i Skottland tror jag att jag inte ger mig på, i alla fall inte om de inte är öppnade. Nu gäller det. Jag har fått hem den där stora AA-boken, får se om det kan vara något för mig.

Skall nog fundera en gång till på det där med att åka iväg. Jag har flera väninnor som har gjort egna resor, åkt iväg helt ensamma och har funnit att det ger väldigt mycket till själen. Usch vad trött jag är. Ikväll är jag ensam, maken är på whiskyprovning. Den tog nog slut för flera timmar sedan men varför komma hem när man te behöver? Ganska skönt har vi det själva här i soffan, jag och gammelkissen. Barnen och jag har ätit tacos och badat bastu. Våren gav ju upp här hemma och det kom en massa snö istället. Tjejerna har tydligen lärt sig från en herrkväll här hemma att man skall ut i snön när man bastar så vi sprang ute i trädgården och rullade oss i den hårda snön.

Dompa, förlåt om jag sårat dig med mina kommentarer om "värre". Naturligtvis går det inte att mäta smärta eller ågren. För mig betyder "värre" i detta sammanhang helt enkelt "mer öppet". Mer ärligt om du så vill. Alla vet. Som du säger, du kanske får byta jobb sedan. Här hos mig vet den närmsta familjen (fast tror säkert inte att det är så farligt), mina arbetskamrater vet inte ( förutom de som rejält utsatts för den packade mig, fast då var de själva rejält berusade...). Kanske är det lättare om alla vet, om man kan ställa sig upp och vara helt naken: här är jag! Istället för att smyga och låtsas att allt är bra. Jag nämnde en gång på jobbet att jag öville dricka mindre, blir lite för mycket ibland. Någon sa, det är väl ingen risk för dig?! Jag vet inte om den personen var med förra julfesten...

Natti natt från mig, kämpa duktigt och må alla dina demoner vika hädan!

Tack för att ni bryr er!. Jag har i min anmälan lämnat med fakta uppgifter och kopior på det som hon har gjort. Har även personer som ställer upp och vittnar och visar vad hon skrivit till dem om mig. Hon har brutit mot tystnadsplikt och skrivit kränkande saker om mig på offentliga forum inom tex landstinget. Hon är farlig och har gett sig fan på att hon ska förstöra mitt liv, tydligen.
Ska bli intressant att få se om polisen tar upp ärendet eller om de lägger ner det....och tycker att det inte är något att bry sig om..vi får se...det skulle ta ca 1 månad innan jag hör något.
Tack för att ni finns ni okända vänner.
Prussiluskan

Som många andra även sagt här tidigare så tycker jag bestämt att du ska se till att få bort all sprit ur barskåpet. Att gå på AA och samtidigt ha sprit hemma känns nog lite fel.
Om din man ändå känner till problemet så borde det väl inte vara så stor sak att be honom ta bort sina flaskor och förvara på något annat ställe.
Vet själv hur det är.. då hjärnan bara slutar fungera så fort men vet av sprit som finns tillgängligt. Som jag också själv konstaterat på min tråd så är det nog nr1 av saker jag måste undvika..
Ja, kanske är det så att du skulle må bra av att få ta det lugnt och rå om dig själv ett tag? Eller känns det bättre att jobba och vara bland folk?

Hoppas du får en bra helg!

Dagens första skratt. Du borde vara terapeut! "Skiljer pojkarna från männen", den tog!!! Idag ska jag försöka att vara en man ;-). Men hela tiden pickar "sista chansen" på. Sista chansen till glömska....sista chansen till att svika mig själv? Ja den kan jag ta... Sista chansen till att svika mina barn? Det får inte bli så. Naltrexonet känns inte alls nu. Det är nog det som menas med kryckor...tänk om kryckan inte håller? Tack Lilja! Tack Lelas.. /R

Med all respekt till ÄEVD. Men jag tror att du tar plats. Även om du står längst inne i ett hörn...kan det vara så att det är till det hörnet blickarna letar sig? Att ta plats betyder inte alltid att vara i centrum. Vilket även din lärare och arbetskamrat vittnat om. Nog om det... Jag blir bara så ledsen när du undervärderar dig själv. Eller jämför... Du skrev att att tex jag hade det "värre", vilket verkligen inte är sant. Jag har slängt all min skit i ansiktet på alla i min omgivning. Och det lättar verkligen på trycket. Inte att hela omvärlden ser mig som "Dompa, offret, som vi bör vara snälla emot" utan för att jag slipper den biten av hyckleri. Jag är fortfarande skiträdd. På jobbet vet de att jag har "gått in i väggen". Bara min närmaste chef vet vilken vägg det är...och det betyder förstås att alla vet. Men så får det vara. När/om jag kommer ut från hemmet. När/om denna resa till nykterhet slutar ok så är jag fullt på det klara att jag måste byta jobb, hem, ort etc. för att ge mig själv och barnen en ärlig chans. Men då får det bli så. Jag är övertygad om att du har det "värre" om man nu kan mäta smärta. Att barskåpet lockar har jag all förståelse för. Även dina räder hos AA. Vi är alla olika, men även jag kände att AA var inte min grej. Folk är toksnälla och förstående...men kan de hålla mig nykter? En sponsor? Ja varför inte? Men jag behöver inte fler vänner...jag behöver ett tänk som gör att jag kan hantera vardag och tillkortakommanden utan alkohol. Din man vet att du dricker, din svärfamilj likaså. Snälla vackra kompis; Se till att hjälpa dig själv. Ingen press...inte idag...men låt tanken gro? Jag menar inte hemmet, jag menar inte myndigheterna. Utnyttja det välfärdssystem vi har. Sjukskriv dig. Ta en semester när du är helt ensam, där du bara kan ligga i solen (eller ngt annat, vad som tilltalar dig) och låt bara Stigsdotter sjunka in. Bara vara. Ngnstans ingen känner eller förväntar sig ngt av dig...och du skriver att du är flummig. Me too. Good for us! Kram /R

Starkt av dig att klara det fast det strular på jobbet, då växer man en bit till. Jag bytt butik i början för att slippa frestelsen att slinka in på bolaget när jag fredagshandlade, alla knep är tillåtna//Kram Kalla

Återigen bevisar du vilken krigare du är!

Ser vidriga och tunga känslor i vitögat.

Tillåt dig att må piss.

Det MÅSTE få vara så när man bryter!

Jadu, inte konstigt att sakna en virre, jag skulle gärna vilja ha ett glas vin..om det inte vore för att jag igår IGEN blev påmind om tokerier under min senaste fylla.

Då inser jag vilket problem jag har.

Håll ut i snöstormen Dompa!

Det är det som skiljer pojkarna från männen!

Liljakram

Javisst är man som alla andra, du har rätt. Tror att vad jag menade mer var att jag ibland vill vara en Lilja som aldrig druckit för mycket och inte har några alkoholproblem..

Det låter trösterikt att känslorna avklingar..och att man aldrig kan förändra "igår", bara påverka idag och imorgon.

Hur mycket jag än gjort bort mig har jag nu varit nykter en månad och gjort många saker för att bli frisk.

Och som du skriver; vänja sig vid att inte FLY känslorna utan bara acceptera, för dom går över efter ett tag..Tack!

kramar!

Härligt med ett livstecken från dig, Dompa!

Det är inte alls konstigt att du är nedstämd. Det vore konstigare annars.

Vad härligt att du återvänder till behandlingen på måndag - heja dig! :-)

/H.

Åh, den där texten....

:-)

/H.

En stressig vecka har detta varit. Eländes eländen på jobbet. Nya arbetsuppgifter förutom dom gamla, en dator som strulat till max osv.
Drickandet har jag dock klarat att avstå från. Det längsta jag varit helt nykter på länge.
Men hade inte helt räknat med att man skulle bli så här pass lättirriterad, skör och stressad. Har väl kanske också ganska hårda krav på mig själv och analyserar allt lite för mycket. Andra tankar vaknar till liv också. Vänner man inte hört av sig till på länge och borde ta kontakt med osv.

Nä det är nog så.. att ingen alkohol får finnas i detta hus. Det svåraste momentet varje dag har faktiskt varit att ta sig hem från jobbet utan att slinka in och köpa nåt på vägen hem.

Nåja, är väl också bara en gammal vana att vänja sig ifrån. Så blir det väl lättare så småningom. Nu har jag lämpligen fått en förkylning så frestelsen denna helg lär inte bli så stora.

Blev mycket negativt här nu :) Men skönt att skriva av sig lite..

systemet och köpt två flaskor rött till morgondagens middag. Träffade en från mitt förra jobb som verkade bli lätt besvärad i den tidiga timman. Jag stod där framför raden av flaskor.
- Har du svårt att välja vad du vill ha, sa han
- Nej, sa jag, jag dricker knappt alls längre så jag vet inte alls vad jag ska ha.

Sen bad jag om tips av personalen. Kände mig lycklig och fri när jag gick ut med mina två flaskor ekologiskt. / mt

Men du är ju som andra, du är ju som oss :-) Visst är det kämpigt när känslorna väller fram som lavin och man är van att fly. Men jag lovar dig att tillslut så kommer dom mer som en liten bäck istället för ett vattenfall. Jag får ofta tänka på att det är bara nu och framåt jag kan förändra, det andra kan jag bara ta lärdom av.
Men nu tar vi ett steg till och ser framåt// Kram Kalla

Det är vad vi har i min landsända. Snöstorm!!! Hur kunde det bli såhär? Litet som när man försöker hålla sig nykter. Det går bra...man ser en ljusning men sen ett, tu, tre...tillbaka på på noll igen. Som ni märker så har jag litet problem med snön. Nykterheten då? Jodå, jag har fixat det...men jag känner mig fruktansvärt nedstämd. Vet ej om det är Naltrexonet eller om det bara är livet som har hunnit ikapp mig? De sista månaderna har det varit så djävla mkt trauma så jag har inte ens hunnit känna efter. Nu hinner jag...och jag mår piss. Jag läser mycket här och blir ännu ledsnare. Folk hoppar av...och hela tiden trillar det in nytt folk. Jag är glad för att de hittat hit, men knäckt över att det ska behövas. Att vi är så djävla många...samtidigt blir jag lycklig av att läsa här. En del gör ju verkligen framsteg. Tar bautakliv. Ni ska vara så djävla stolta!!!På måndag ska jag in på hemmet igen. Hoppas jag får avsluta min resa där denna gång. För övrigt håller jag med PiL. Det ligger en viss skev prestige i att inte tillåta Naltrexon och liknande på hemmet. Vad är farligheten i det? Fattar ju att de vill att man ska kunna hantera nykterheten utan krycka...men som tex. i mitt fall; Är det inte viktigare att ongarna får en nykter föräldrer. Hur fan det än går till? Ja, det var mina morgontankar. Inget vidare upplyftande. Längtar jag efter en Wirre? Yep! Ska jag ta en? Nej, för fan. Nu ska jag ut och späka mig själv. Hugga ved i snöstormen åt svågern...borde väl få mig på andra tankar. Ha en bra dag tilltuffsingar! /R

Så upplyftande det är att läsa om alla kämpar som upplevt en nykter fredag!

Så glad jag blir av inläggen! Inte att man inte "får" ramla, utan mer att kunna dela glädjen att inte se tv.n i en dimma eller knappt få av sig kläderna på grund av finmotoriken!

det är så skönt se sina egna reflektioner på pränt av andra; hur folk vandrar med sina systemkassar på fredagen och man känner "gör så ni, jag gör det INTE!"

Nykter en månad men ändå! Senast igår, ytterligare en påminnelse om senaste vändan och vad jag ställt till med! Idiotiska telefonsamtal och mess som gjort folk helt förvirrade..

När jag satt på middag hos vän igår började jag tänka hur mitt drickande har påverkat mitt psyke och mina handlingar, i nyktert tillstånd, eftersom allt egentligen bara varit en transportsträcka till NÄSTA gång jag får öppna vinflaskan.
Då blev jag rädd över att jag blivit en konstig person, kanske med psykiska egendomligheter; lite folkskygg, ombytlig, oberäknelig..

Såg mig själv i ljuset av den familj jag kommer ifrån med missbruk, hur jag där fick utveckla ett medberoende för att överleva, sen mitt äktenskap som var väldigt slitsamt, och sen när mitt EGET drickande tilltog..Blev ledsen och tänkte jag kanske är förstörd för livet!
SÅ många år av icke-friskt liv!
Nu vill jag vara "vanlig" och då slår det mig att jag känner mig udda och med ett alkoholproblem.

Det kändes så tråkigt..Jag vill vara som andra..

Men som pianomannen skrev så bra, man får kontakt med känslor man flytt ifrån då man slutar dricka..kanske är det det?Och det är rätt kämpigt..

Men att vakna utan bakfylla och känna att nervsystemet är I BALANS, jisses, vilken känsla!

Kram till er alla ute där!
Nu kör vi vidare!
Lilja

- fick lust att försöka formulera ofta tänkta tankar. Visar sig vara svårt - det dunkelt tänkta blir det dunkelt sagda. Det handlar om medberoende och ansvarstagande, övertagande av ansvar. Ibland läser jag här om medberoendes ansvar för en annan (missbrukaren) som verkar sträcka sig bortom allt jag kan förstå,- förklarat med meningen "jag älskar honom (när han är nykter)". Ibland har jag känslan att man/jag måste/borde sluta älska och se den andre (missbrukaren) som människa (som vi andra). Ibland har jag känt att det jag skriver uppfattas som om jag inte förstår att medberoende måste sätta en gräns, att jag inte förstår hur illa missbrukaren gör, i sin sjukdom.

En viktig aspekt, ser jag nu när jag skriver, är nyansskillnaden i ansvarstagande / övertagande av ansvar. Medberoende är övertagande av ansvar, över-tagande av den andres ansvar. Att vara icke-medberoende (fri) behöver inte betyda icke-älska, icke-omsorg. Lusten att skriva om det här kom när en vän lagt ut "Eg ser" med Sissel på fb. Den texten tycker jag så mycket om, den fångar kärnan i relationen mellan människor som vill varandra väl och gör varandra gott utan att ta över... utan att ta över ansvaret för den andres andras liv och levande. Den belyser vår utsatthet när vi vill hjälpa men inte kan lyfta bördan eller smärtan av den andre. Den belyser vår yttersta ensamhet och vår möjlighet till djupaste gemenskap.

(Jag inser utmaningen.... en människa som är fången i medberoende måste först av allt ta hand om sig själv och hitta sin egen plattform. Jag utmanar mina egna tankeprocesser - och är öppen för all eventuell respons.)

http://www.youtube.com/watch?v=0oMhPDBvSG4&feature=related

Jag ser att du är trött
men jag kan inte gå alla stegen åt dig
Du måste gå dem själv
men jag ska gå bredvid dig
Jag ska gå bredvid dig.

Jag ser att du har ont,
men jag kan inte gråta alla tårarna åt dig.
Du måste gråta dem själv,
men jag ska gråta med dig.
Jag ska gråta med dig

Jag ser du vill ge upp,
men jag kan inte leva livet åt dig.
Du måste leva det själv
men jag ska leva med dig.
Jag ska leva med dig.

Jag ser att du är rädd,
men jag kan inte gå i döden för dig.
Du måste smaka den själv
men jag gör död till liv för dig.
Jag gör död till liv för dig.

Björn Eidsvåg, präst, poet, livstolkare

absolut! Vi har precis talat om det Mm och jag fast i ett annat sammanhang. Tänk så fint att prata med sina barn som du gjort med din dotter. Hon har en klok mor som tagit väl vara på sina erfarenheter och är generös att dela dem vidare. / A

du är tillbaka och har fått dela dina upplevelser med nån som känner igen sig. Att inte bli bekräftad i sin verklighetsuppfattning kan göra en människa galen, det är jag säker på (menar inte att skrämmas): Har tänkt på det när jag varit i situationer där jag "ser" saker som som är på gång, eller som jag tycker är helt "fel".... Sånt gör mig helt förvirrad och "sjuk" om jag inte får dela med nån annan och blir bekräftad i det jag ser. Jag menar det här på allvar - inom sekter får mänskor inte tala fritt med varandra - på det sättet upprätthålls maktstrukturer. Nu bär det iväg med mina tankar men jag kom in på det här spåret när jag tänker på att vara ensam nykter i flera dygn med mäsnskor som dricker (blir alltmer berusade?) och tycker att det är den nyktre det "är fel på". När jag skrev det här, fick den här kopplingen, fick jag en starkare känsla för hur du har det i ditt sammanhang. Klokt att du tar dig för nåt nytt och socialt!

Min pension ja... min egentliga pensionsålder infaller om 3 år men jag har olika valmöjligheter alltifrån att gå i deltids- eller förtidspension nu eller jobba flera år till. Det är där jag måste komma till beslut och klargöra vad jag vill. Mitt jobb kräver mer än heltid så deltidspension är verkligen inte smart - då måste jag ha andra uppgifter och det är kanske inte möjligt. Nära tillhands är att ta ut innestående ledighet en dag i veckan från hösten och sen gå i pension om ett år. Det är först nu jag börjar känna en djup tillit till att inte bli/göra mig ensamstående och det ger en annan tankefrihet. Jag har gjort några uppbrott och arbetsbyten i livet men det här är det sista så jag vill veta vad jag gör. Jag gillar mitt jobb men det är för mycket - jag vill annat också som jag inte hinner och orkar nu. Nu har jag en stark önskan att ta vara på livet som det är.

Kram till dig vännen V, önskar dig en fin och vilsam dag! / A

Tidig morgon med kaffe i termosen och en gammal repris av Pantertanter på 5:an. Känns tryggt; )
Idag väntar några timmars jobb, och finaste ungen (ja, hon har hållt god ordning och lagat middag åt sin något tilltuffsade moder i veckan så finaste just nu, haha) åker tillbaka till studieorten efter en veckas påsklov. Skönt och inte skönt. Så är livet med storbarn. Skönt när de kommer hem så man får rå om dem, och skönt när de åker så man får rå om sig själv. Just nu är det student och balförberedelser med allt vad det innebär. Jätteroligt att hon låter mig vara delaktig (jag är väldigt delaktig i att dra visakortet också, tror det tar eld snart som jag nött det denna veckan)
Vi pratar mycket alkohol hemma faktiskt, hon och jag. Om mitt val, om risker, om vad den faktiskt gör med människor och relationer, hon var med under påskhelgen bla. Jag är öppen, men har aldrig berättat riktigt hur illa det var för mig. Bara att jag tyckte det blev alldeles för mycket och att konsekvenserna blev för stora helt enkelt. Efter att hon hamnade på sjukhus efter en blöt festivalnatt i somras har jag uppfattat läget som lugnare för hennes egen del. Tror hon blev rejält skrämd. Jag har ju inte helt koll eftersom hon inte bor hemma under terminerna, men det känns okej. Jag är glad om jag kan påverka henne i rätt riktning. Hon är dock inte lik mig i den åldern vad gäller alkoholbeteendet. Jag var mycket mer driven sedan första fyllan. Mycket var det så att tiden mellan helgerna, festtillfällena, bara var transportsträckor. Älskade att vara berusad från första gången. Hon har en annan attityd, iallafall just nu. Hon har tyvärr en alltför törstig pappa också, så genetiskt sett ligger hon förmodligen risigt till. Har upplyst henne om detta. Även morfar och farfar är alkoholister. jaja, jag vill ha tron ändå att även annat påverkar hur det blir. Kunskap är makt, eller hur?

Bra val att ställa undan flaskan Annelie, att markera för dig själv! Och hej Hemasch, det du skriver här ovan är en del av det mina tankar snurrar kring just nu efter en längre tids nykterhet. Jag har ju också egentligen tänkt precis så. Att ingen ska behöva rätta sig efter mina nya vanor, eller rättare sagt att ingen ska behöva lida för mina beslut, mitt val, min oförmåga att hantera alkoholen. Mig behöver man inte visa den hänsynen minsann! Men varför inte tänker jag nu efter den senaste tidens händelser där jag utsätts för konsekvenser av andras drickande?? Varför ska inte dom lika väl ta hänsyn till mig? Är det inte typiskt oss med alkoholproblem, med lågt eller obefintligt egenvärde som följd, att direkt gå in i rollen där vi tar på oss ansvaret för andras välbefinnande (kan man kalla det välbefinnande när de vill kunna dricka?) och inte i första hand se till att våra egna behov blir tillgodosedda. Mina tankar i denna tidiga morgon, önskar er en fin lördag!

Vad du är duktig som verkligen stod emot!

Vi har så gott som alltid vin och sprit hemma. Jag vill inte att min man och andra gäster ska behöva rätta sig efter mina nya vanor. Men vad min man brukar göra är att sätta en "plomb" på flaskorna. Låter kanske löjligt, men när han har gjort det vill jag ju inte vara där och nalla. Då syns det ju.

Jobbet vet jag inget om än. Förmodligen tar det ett par veckor till... Tålamod.

God natt!

Vi skrev första gången, vad tiden går. Och vi har förändrats, fredag kväll och jag gör mig en kopp kaffe vid halv åtta. Det hade varit otänkbart för 15 veckor sedan. Dricka kaffe en fredagskväll!!! Jag har sett alla Let's Dance program och kommer ihåg dem, gjorde jag aldrig förut, fick alltid läsa på aftonbladet.se dagen efter för att se vem som åkte ut. För då var jag för full för att minnas. Nej, det vill jag inte ha tillbaka.
Detta är nog första gången vi är barnfria och nyktra, det är inte klackarna i taket vill jag påstå men ändå skönt, vet att jag kommer vakna fräsch imorgon och det känns skönt. Kul att det är så många nynyktra som skriver också, det påminner hur det var just i början. Även fast jag inte skriver lika ofta nu så är jag inne och läser varje dag, det ger mig så mycket styrka. Kram till oss alla som kämpar!!

alla era historier och levnadsöden. Det är så stärkande! Borde egentligen gå och lägga mig, ska upp tidigt i morgon för en bussresa till huvudstaden men jag har så svårt att komma till ro. Hela veckan har det varit så, kan inte slappna av, käkarna är spända, nacken värker, har myrkrypningar i ansiktet och tankarna bara mal, mal, mal. Tror inte att det är abstinens utan det ligger mer på det mentala. Känner mig hyperspeedad helt enkelt. Tror också det beror lite på jag läser så mycket om hur ni har det. Alla känslor som förmedlas, all ångest och rädsla far rakt in i mig, jag kan så väl känna hur det känns för er. HUR GÖR MAN FÖR ATT SLAPPNA AV UTAN ALKOHOL?

Äldsta grabben skulle ut på stan i kväll och grundade med en drink i soffan. Inga problem för mig. När han gått gick jag ut i köket för att diska och där, mitt på diskbänken stod en halv 75a rom. Jag liksom fastnade och bara stirrade på den en lång stund, kunde inte släppa blicken. Romflaskan hånflinade tillbaks. Det krävdes en hel del viljestyrka för att låta bli, men jag lyckades trots att maken jobbar ikväll. Sen sa jag till minstingen att bära upp den till storebrorsans rum. "Den ska inte stå här och skräpa"

Nu måste jag gå och lägga mig, basta!

Godnatt alla kämpar!