Senaste kommentarerna i forumet

@supportivechaos
Hej.
Man har ju tillvaron på olika sätt. Vi hade ju olika boenden och inga gemensamma barn, så jag hade det väl "lättare" än andra med kanske barn , stort hus, gård, lån ... Men jobbigt var det ju ändå för jag hade varit ordentligt medberoende.

Det som gjorde att jag inte ville mer var en mix, bara gav och gav, minns inte när han var nykter senast, jag var trött och slut och ledsen. Det avgörande i allt vet jag faktiskt inte riktigt, men jag bara orkade inte en dag! Känslan kom.
Det var "bara" stopp. Tvärnit. Inte mer.

💜🌹

Ja. Men hur gör man istället?
Ska jag undvika att fråga om han druckit eller inte? Inte ha dialog runt hur nyktra dagar går och känns?
Bara utgå från att han inte gjort det, om det inte verkar så?
Jag får bara en smått obehaglig känsla av att blunda eller vara naiv när jag gör så. Men det kanske bara är medberoendet som talar, eller min brist på tillit.

@Gåbert Det är svårt, har tidigare haft eller egentligen alltid kunnat dricka med måtta men det här året eskalerade det för mig i samband med att jag var både psykiskt och fysiskt i botten. Det gjorde mig fruktansvärt rädd har konsumerat alkohol i allt för stor utsträckning men aldrig känt det har varit annat än förströelse och ett gott rus, samt ej haft problem med uppehåll. Men med en väldigt skev syn på alkohol och dess koppling till olika sammanhang och den berömda guldkanten. Men nu fick det någon form av mening i form av ångestdämpande och att stänga av mentalt. Jag tror inte med disciplin det är svårt att hålla sig till att dricka måttligt via någon metod om man ej har fysiska eller psykiska besvär som gör att det tar över. Däremot som de andra beskriver så tror jag man kan missa mycket av det fina i livet genom att längta till nästa glas, ha bakrus osv. Tänker inte sitta på någon hög häst. Jag själv tänker samma tankar ibland och förmodligen skulle det gå kanske ett tag, kanske funkar det jättebra över tid med de lärdomar jag dragit, kanske fungerar det inte alls. Vet inte hur pass fördärvad min hjärna blivit. Vad jag vet angående mig själv är att jag tar en dag i taget. Samt så länge jag är sjukskriven och ej återställd är det inget för mig egentligen att fundera på öht vilket är skönt! Oavsett hur du väljer att göra så ta lärdom av allting lyssna på dig själv stanna upp och tänk efter! På så vis blir vi alla klokare. Det är stor skillnad på uppehåll och uppehåll har jag märkt antar det har med inställning att göra, nu tänker jag för min egen del. De uppehållet(jag väljer att kalla det så) jag har nu har öppnat så mycket nya dörrar i min hjärna när det verkligen är något jag vill själv. Samt sättet jag tar till mig av information tips och knep!
Sorry jag kapade din tråd och orera enbart om mig själv men kanske det finns något som någon känner igen sig i!

Vad blev det för a fritt bubbel? Någon bra rekommendation?

Kämpa på!

@Thompa_68. Kämpa på kompis! Hade också en dipp efter drygt en månad, är lite kvar i den två veckor senare men har ljusnat betydligt i helgen.

Tror det är trötthet i mitt fall och saknad efter den kick som A kan ge när man är lite energilös.

Fick en litet rus av lycka igår när jag satt i köket som var ombonat och mysigt och lite samma idag då jag och dottern firade advent med ljus och fika. Glögg minsann och låg sockerhalt då ju den vanliga är äckligt söt… spetsade min med ingefära för lite sting.

På med tålamodet och en dag i taget. Jag försöker att inte tänka/känna efter så mycket. Jag traskar på min stig. Steg efter steg och tänker att det blir bättre

@Källarmannen Alkohol och hjärtklappning hör ihop - flimmer nog också, men om just flimret är orsakat av alkohol är omöjligt att säga. Detta speciellt här och nu, dels eftersom vi inte är läkare, dels eftersom det blir så korthugget på AH och du inte ger många detaljer om vad som är hönan och vad som är ägget. Tillika tycker jag det är olyckligt och direkt fel att efter en kort fråga på ett forum skrämma dig med kopplingar mellan puls, hjärtväggens tjocklek, hjärtsvikt o.dyl. Jag har haft praktfysik hela livet - trots paroxysmalt förmaksflimmer - och ändå klockades jag på över 80 bpm en gång hos kardiologen, vilket både han och jag var förvånade över. Min vilopuls nu efter några ablationer är max 60, och jag ligger mycket närmare bradykardi (sjukligt lågt) än takykardi (över 100).

Alla får hög puls i samband med tillnyktrande, så tänk över din situation, dra ner på sponken, och gör nu ett besök till en allmänpraktiserande läkare. Hen som vet bäst avgör sedan i vilket steg du kanske ska komplettera med besök hos kardiolog.

Ha det bäst, kompis.

@Carisie @Thompa Tack! Ja, jag tycker också att Andra Halvlek är klok i detta.
Vi är ju olika, men vi är nog lika i att vi kan lura oss själva. Att kunna ta en vit månad, dricka a-fritt på krogen och nöja sig med ett glas vin till middagen betyder ju inte att man inte har problem. Jag har haft problem länge och det kommer ta tid innan jag förhoppningsvis inte längre är präglad av dåliga vanor och tänker på alkohol som en lösning (för att glömma, ha kul, trösta, slappna av, bli kreativ, smälta in etc).
Jag undviker att försöka säga något generellt om alkoholmissbruk, men jag är ganska säker på att i mitt fall är beroendet inte kemiskt/genetiskt utan psykologiskt. Därför vill och måste jag fortsätta att grotta i hur jag kan hitta en väg framåt som funkar för mig.
Fortsätt och njut av nykterheten, kamrater!

@Carisie @Thompa Tack! Ja, jag tycker också att Andra Halvlek är klok i detta.
Vi är ju olika, men vi är nog lika i att vi kan lura oss själva. Att kunna ta en vit månad, dricka a-fritt på krogen och nöja sig med ett glas vin till middagen betyder ju inte att man inte har problem. Jag har haft problem länge och det kommer ta tid innan jag förhoppningsvis inte längre är präglad av dåliga vanor och tänker på alkohol som en lösning (för att glömma, ha kul, trösta, slappna av, bli kreativ, smälta in etc).
Jag undviker att försöka säga något generellt om alkoholmissbruk, men jag är ganska säker på att i mitt fall är beroendet inte kemiskt/genetiskt utan psykologiskt. Därför vill och måste jag fortsätta att grotta i hur jag kan hitta en väg framåt som funkar för mig.
Fortsätt och njut av nykterheten, kamrater!

Jag har under lång tid känt att jag måste lämna. Detta under flera år.
Hans alkoholproblem, återfallen, förnekelsen, tystnaden, skuldbeläggningen, de konstiga konflikterna som uppstår av ingenting…

Nu är vi dessutom så långt inne i processen att vår gemensamma bostad ska säljas. Beslutet är fattat. Vi är mitt i det. Och ändå sitter jag här och känner den där förbannade pendlingen igen.

Smekmånaden.
Han är nykter.
Han är sitt bästa jag.
Charmig, fruktansvärt rolig, varm, gullig med barnet, engagerad.

Och så hör jag de där tankarna i huvudet:
“Men han är ju så fin egentligen.”
“Varför ska jag lämna?”
“Kanske överdriver jag…”
“Kanske hade det kunnat bli bra?”
"Jag vill så gärna ha ett till barn."

Och så kommer sorgen som en våg.
Och rädslan.
Och skammen.
Och allt det som trauma gör med en.

Så jag vill fråga er som vet hur det här känns, på riktigt:

Ni som lämnade, hur gjorde ni? Vilket var det avgörande steget? Hur hanterade ni pendlingen mellan klarhet och tvivel? Hur tog ni er igenom det praktiska och det känslomässiga?

Och ni som fortfarande lever kvar, hur tänker ni? Vill ni lämna? Tror ni att det kan bli bättre? Vad får er att stanna?

Jag hatar den här situationen.
Jag är så fruktansvärt ledsen.
Jag är rädd.
Jag känner mig både stark och svag samtidigt.

Jag såg ditt inlägg tidigare idag i den här tråden. Nu är det borta. Men ville bara säga att jag känner igen mig så väl. Du är inte ensam. Det hade kunnat vara skrivet av mig. Det är så tärande, man går sönder. Hur mår du nu? Kram

@spoix90 Tack så mycket för positiv, konstruktiv pepp!
Jag har under tidigare nyktra perioder testat att ta ett glas och t o m en middag med flera, och sedan kunnat fortsätta med det nyktra livet. Så jag vet ganska säkert att jag inte tillhör dem som inte kan sätta stopp efter ett glas. Det har aldrig varit mitt problem. Jag tycker att du har en poäng i att den starka laddningen kring alkohol kan göra den både skrämmande och lockande. Mycket vore vunnet om vi i Sverige kunde börja se alkohol som en drog som kan leda till beroende men som för de flesta trots allt inte gör det, samtidigt som vi aldrig ska glömma att alkohol är skadligt även i små mängder. Varje glas som vi inte dricker bör vi fira som en stor vinst för folkhälsan! Jag firar f ö nu min vita månad med ett glas a-fritt bubbel.

@aeromagnus Tack för att du delar! Vet inte hur din sömn är, men sömnbrist sätter ju ned mycket på rätt kort tid. Jag testar lite med enkel meditation, inspirerat av mindfulness, med att fokusera på andningen och att känna in kroppen. Får mig att somna lite lättare och något längre, men brottas fortfarande med att inte vakna förr tidigt, innan jag är utsövd.

@Lonely Man Bra jobbat, stort grattis till kommande milstolpe! Det går väl upp och ned med mående en bra tid efter att man bestämt sig avstå alkohol, antar det krävs ett helt år för att man ska veta hur man känt inför, under och efter årets alla begivenheter och traditioner. Jag har en lite svacka just nu, men är samtidigt så tacksam för att jag är nykter och kan hantera både med- och motgångar på ett ärligare och bättre sätt.

En dag i taget fortsätter jag med. Vet inte vad meningen med livet är, men att leva här och nu, på riktigt, är nog en komponent. Att dricka sig berusad ger definitivt ingen mening, så mycket vet jag. Att vara snäll mot sig själv och andra, dela med sig av kunskap och bry sig är andra saker som ger mitt liv mening, och det är gott att se så mycket av detta i forumet!

@Andrahalvlek helt klart!
Jag kan inte fatta att jag prioriterade salongsberusning som ledde till minnesluckor, dålig sömn och kass mage, onödiga kilon och pengar som rullade.
Livet är inte bara rosa moln och regnbågar men det är bannemig så mycket mindre ångest nu, och jag älskar att mina känslor är mina, opåverkade av rus eller ångest.
Att räkna enheter var sjukt jobbigt, tråkigt och blev alltid fel ändå.
Livet är lättare när jag håller nollan 😃

@Andrahalvlek Bra jobbat med motion och pyssel! Skönt med en ledig vecka att se fram mot. Ha en fin start på veckan!

@eling Tack! :-) För mig är det alkoholfria sortimentet värdefullt, jag njuter av smaken utan att känna att den väcker längtan efter alkohol i mig. Jag botaniserar framför allt bland alkoholfria öl, som Ship Full of Ipa, Special Effects, Guiness och Eriksberg. Sedan finns det en del roliga alkoholfria cocktails på Systembolaget som jag tycker om. Istället för mousserande med alkohol dricker jag gärna Nosecco. Olika tonic tycker jag också om att testa.

Får se upp med sockerhalten bara, alkoholfria öl inga problem, men tonic och cocktails kan vara rätt söta.

I helgen har jag knatat ihop 10.610 steg igår och 9.540 idag, de sista 500 tar jag nu innan läggdags. 10.000 totalt per dag är min målsättning, vilket jag inte klarat i november. Fy så mörkt, blött och kallt. Man får passa på och njuta när man kan: Igår fick jag sol i ögonen till och med ☀️ Och min hund fick jaga boll och springa av sig i en timme. Välbehövligt. För oss båda.

Jag har också veckohandlat, lagat 13 matlådor (frysen behövde fyllas på också), adventspyntat hemma hos mig, badat hunden, tvättat - och julpyntat hemma hos yngsta dottern. Adventsfikade gjorde vi ihop 😍

Jag har inte legat på latsidan: när skallen är trött behöver kroppen jobba. Imorgon inleds december och spurten mot julledigheten. Som det ser ut nu får jag jag ledigt mån, tis, fre i nyårsveckan. En hel vecka ledigt 🤩 Inget planerat, mer än att umgås med min familj. Kanske hitta på något? Kortare resa någonstans? Hmm, får suga på den karamellen lite.

Kram 🐘

Idag är det segt och ett visst vemod har infunnit sig. Har en lite jobbig privat sak att avverka i början på veckan, men tror mest det kanske är tankarna som fladdrar lite efter en första "smekmånad" utan alkohol. Jag känner inget sug och är nöjd med att vara nykter, men det kom ett litet sting av uppoffring när vi var och åt lunch mitt i helghandeln och jag såg par som beställde in bubbel och verkade ha det sådär fint och mysigt. En sådan guldkant har jag verkligen tyckt om att sätta på mitt liv, och för en stund kändes det som om jag tagit bort något värdefullt i livet, något som bekräftar att livet är bra. Men samtidigt har jag kunnat uppleva helgen fullt ut utan alkohol. Dessutom vet jag att det första glaset i morgon, nästa vecka eller om ett år skulle resultera i en fullständig återgång till okontrollerat drickande.

Idag stänger vi november och i morgon kliver in i ljusets månad. Jag tar en dag i taget och förhoppningsvis ger vemodet med sig förr eller senare. Månne hör det ihop med ett visst sömnunderskott, jag får ta tag i det på något sätt.

Jag önskar alla en bra inledning på veckan!

@Molnet Låter som du blivit utsatt för en personlighetsstörd person. Verkligen en tråkig upplevelse för dig. Tur att du kom ur dennes klor! Ja, det gäller att vara lite vaksam på personer man inte känner och om man är lite skör.

Har noterat att du inte varit så aktiv senaste veckorna och tänkte igår att jag skulle fråga hur du mår och hur det går för dig? Sköt om dig❤️

@JHL hej! Nu var det länge sedan du skrev här, jag hoppas bara att du har det bra och att allt tuffar på en dag I taget.

@Rule74 hoppas du har en fin första advent🕯

@zalkin jag är så imponerad av dig, 1 år nykter och är på väg mot en nykter jul en andra gång. Det är ju jag också förresten 😄
Skönt att solen skiner inuti. Den där glöggen låter god, jag får googla så slipper du göra reklam. Ha en fin kväll!

@Lonely Man kämpa på ❤️

@aeromagnus All oro tar sig uttryck i fysiska symtom till slut. Oro är vidrig, den äter på psyket 24/7. Enda sättet är att bryta ner allt i små, små bitar. Tugga i sig en i taget. Och verkligen rensa bort allt som inte är absolut nödvändigt. Och djupandas.

Kram 🐘

@Andrahalvlek tack 🤗

@Bubbelmorsan .Tack!Vad fint skrivet.Det värmer!😊🌺👍