Senaste kommentarerna i forumet

För två månader sedan drog allt igång…
Han har hållit sig nykter, inte en droppe men sur och tvär i början… sen kändes allt lättare hemma ingen öl, inget sittande me datorn…
Sen kom påsk, ledighet, sol… nu är vi tillbaka igen…det egocentriska talandet kring hur myndigheter är kom tillbaka..
Men ser att något i han visar en känsla av skam.. inte sett den delen tidigare.. är det vanligt vid återfall att i processen visa skam? Att dra dig undan, vilja lägga sig tidigare ?

@Varafrisk, kul att höra och stort grattis! 🤗

@november25 Så snälla fina ord - tack ❤️

Absolut mår de psykiskt dåligt. Självmedicinering är jag ganska säker på vad gäller min man. Att erkänna o inse beroendet är ett första steg, sen måste han ju fortsätta jobba med o försöka förstå varför han hamnat i detta. Lång väg att gå.

Tror att även för min man är det abstinens många gånger, utan att han vill inse det, som gör honom mer irriterad o mindre trevlig att vara med. Och det blir svårare o svårare att veta vem den riktiga personen är.

Förstår att du är helt slut.
Även om drickandet eskalerade så är ett stort o svårt steg taget. Att ta kontakt o ta emot hjälp från en beroendemottagning (om jag förstod rätt). Han inser att han har problem. En väldigt bra början.

Ta hand om dig.
Hoppas din lgh snart är klar, så du får lite andrum.

Du är inte ensam!
Kram

Vi pratar när du nyktrat till hör av dig då
Var rädd om dig kram o hej
🤗

Dag 106. Känner mig gladare idag men jäklar vad värmen och solen väckte längtan efter ett glas rosé på en uteservering 😅 men gick rätt snabbt över och kom hem o tog ett glas bubbel utan alkohol. Imorgon ska jag cykla, första träningen på över 3 veckor. Ska bli så skönt!!

@Varafrisk, superkul stort grattis!! Jag kan säga att ditt jobbsökande har smittat av sig på nära håll... nykterhet öppnar ögonen på oväntade sätt när man slutar ta skit!

@JustBe Välkommen hit! Att inte dricka, en dag i taget, är en riktigt bra början. Då får du tillgång till alla dina förmågor, hur allt detta än slutar. Försök att inte tänka för långt framåt, det stressar dig.

Sen en liten klyscha: Man kan inte förändra någon annan, man kan bara förändra sitt eget beteende och föregå med gott exempel.

Fokusera på nykterheten, den är allra viktigast. För din egen skull, och dina barn.

Trevlighelgkram 🐘

@Varafrisk Jaaaaa! Grattis! 🥳🥳🥳 Åh, så roligt. Är så glad för din skull ❤️

Trevlighelgkram 🐘

@Hanna0425 Ja, vi kämpar tillsammans och tar korta steg framåt, ibland ett tillbaka, men sen framåt igen!

@Hanna0425 Hej, ursäkta sent svar. För mig är det alldeles tydligt vinet. Jag tycker iofs att det är väldigt trevligt att ta en AW-öl, men vin är närmast en passion. När jag under de starkaaste perioderna det senaste halvåret har jag absolut inte velat bli berusad och då har jag kunnat hälla ut en halvfull flaska, men är det ett riktigt bra rödvin så är det ett helgerån.
Så, ja, min utmaning är delvis kopplad till önskan att bli behagligt rusig, men minst lika mycket till kärleken till vin. Jag gör en nystart med striktare vanor 1 maj!

Tack! Håller på att repetera in en neutral fras om han ringer påverkad.

Ja - det tycker jag - låt honom vara och om han kontaktar dig onykter så avsluta direkt. Annars lyssna in och låt honom prata och lyssna bara - så lätt av vi tar över (jag iaf).

Känner ofta att jag vill vara någon annanstans. Att jag vet vad som får mig att må som bäst och det som skulle vara som bäst för mig i slutänden.
Dock verkar jag inte våga ta steget än. Det kan kännas jobbigt och frustrerande när en läser mycket på forumen.
Jag både kan få en positiv känsla, men också en jobbig känsla.
En känsla jag kommer tillbaka är att gräva där just jag står.
Jag har positiva saker i mitt liv och inte bara negativa.
Alkoholen kan ha ett grepp, men att känna att träning för mig har ändå ett starkare grepp att inte släppa.
Dock blir ju träningen tyngre och det är frustrerande att känna.
Har en fin familj runt om mig som det känns jag är oärlig inför.
Jag har ett jobb som är ansvarfullt och arbetskamrater som litar på mig som jag kan komma bakfull inför ibland.

Yes, jag fick jobbet! Bland 40 st sökande fick jag, en 63-årig kvinna, sjukskriven men dock en hel del erfarenhet, jobbet!
Men, herregud så utdraget och vilken anspänning! Jag sa till en kompis, att det är väl inte statsministern de ska anställa??😂

Kram t er alla🥰

Det har gått en hel arbetsvecka utan att han har hört av sig efter mitt sms, där jag uttryckte oro om att köra bil till jobbet om han druckit på kvällen. Tänker jag rätt att jag ska avvakta och låta honom ta första steget att kontakta mig och ta ansvar för reparationsarbetet?
(Så här lång tid har det aldrig gått tidigare utan kontakt.)

@TemporaryPurposa heja dig som jobbarnas så fint😍 och stort grattis till 15 dagar!!

@lejla77 instämmer att solen triggade lite idag! Men är nog så med alla nya tillfällen sen blir väl det med till vanor tänker jag 😇 önskar dig en fin helg!

@Dragonfly haha ja man sover ju betydligt tidigare än innan men det finns ju bra grejor med det; ex att jag bokat in träning imorgon 10.00, hade aldrig hänt tidigare!

@Bubbelmorsan ja men visst är det så! Är ändå ok för jag känner liksom inget behov av att fly utan mer funderar över vad jag känner och varför. Även om det inte är så kul så är det helt ok. ❤️ usch tristess den e inte helt enkel!

@Kristoffer Jag gick aldrig på den andra tiden. Barnen blev sjuka och det har inte blivit att jag bokat om den ännu..
Nu när allt varit lugnt ett tag börjar jag tänka att jag kanske bara överdriver och skapar problemen själv i mitt huvud

@Vitvargen. Tack för förståelsen för hela bilden. Dock har jag lagt fram detta såååå många gånger, dvs. hur jag upplever saker och hur jag mår, men utan större resultat. Sedan ska jag inte påstå att jag är Guds bästa barn, utan jag är inte så enkel att leva med alla gånger... ;-)

Vi har även gått i parterapi ett antal ggr med bättre eller sämre resultat. Där och då har det varit rätt OK, förutom den gången som han var med en gång och knappt sa något. Efteråt fick jag höra att jag hade delat med mig av massa privata grejor och hemska mig som kunde göra så. Mitt enkla svar blev att vi inte var där för att diskutera Kafka...

Därefter har det, som noterat, varit rätt OK och han har även delat med sig saker och t.o.m. lagt fram tankar och känslor, som aldrig har förmedlats till mig, t ex att han blir ledsen när jag är ledsen. Hmmm, detta kändes väldans konstlat, för det är något som jag nästan aldrig har upplevt och det var verkligen första gången jag hörde honom säga det.

Men, problemet har ju varit att alla s.k. redskap har glömts bort när vi har hamnat i olika diskussioner och han har inte varit intresserad av att använda sig av dem. Vad gör man då?

Jag har jobbat med mig själ också, för jag kan ju bara styra mig själv. Dock blir det svårt ändå i vardagen, eftersom han är en sådan stor del av mitt liv. Således blir han en påverkar iaf och ja, ska vi kunna fortsätta måste vi för en gångs skull komma tillrätta med såväl gamla surdegar som hur vi kommunicerar och lätt hamnar i varsin skyttegrav.

Min tanke var ju att vi skulle kunna gå tillsammans och prata med fokus på alkohol, både för att detta just är ett problem men även för att jag tror, precis som du skriver, att en terapeut skulle kunna förstå mig om än att det inte är någon ursäkt. På så vis måste han ju en gång för alla förstå sin del i vår relation.

Men, tydligen erbjuder inte någon alkoholmottagning, t ex Riddargatan 1, någon sådan lösning utan då får man vända sig till ett privat alternativ. Och, jag kan förstå att de inte gör det, eftersom alkoholsituationen är unik för varje person och det är ju det jag förmodar att man "pinpointar" i en dialog med en terapeut/psykolog.

Med hänsyn till ovanstående, så måste jag nog få till en tvåstegraket, som samexisterar och som går ut på att jag - som är problemet... ;-) - kontaktar en mottagning för dialog och stöd och att vi på samma gång får finna en privat parterapeut, som ändå har kunskap om alkohol. Japp, de finns. En vi gick till för något år sedan hade faktiskt en sådan inriktning, så kanske ska vi väcka liv i den relationen igen. Dock hjälpte det ju inte då... :-(

Men, men, jag måste - oavsett min man - fokusera på mig själv om än att jag vet att det inte räddar vår situation eller gör det drägligt här hemma innan någon av oss ev. fattar beslut om att gå. Och, som tidigare skrivet, så kan jag just nu inte göra det heller pga den ekonomiska situationen. Och, också som skrivet, så vet jag inte om jag verkligen vill det, då jag någonstans lever på hoppet och önskar att det ska kunna fungera. Blir så mycket enklare med tanke på barn och allt annat. Men, då måste vi ju kunna mötas samt att jag får något stöd gentemot mina svärföräldrar mfl. Om inte, så blir det ju svårt att träffas och umgås, då jag inte riktigt känner för det om jag ändå ses som boven och som "faran för mina barn". Förvisso, försvinner väl den s.k. faran, i och med att vi skippar alkoholen, men det känns ju ändå som att skadan är skedd för både mig och dem.

Ja, ja, det hela kräver ju funderingar, jobb med både sig själv och i relationen samt att efterfölja detta också. För att inte glömma detta med förlåt!! Den som lever får se... ;-)

@Carisie låter som en bra plan. Fler böcker och mindre tid med telefonen. Glad att se att du fortsätter att jonglera i nykter tillstånd. Nu gör jag som du och lägger ifrån mig luren. Kram 🌿

@Mangnus84 jag är glad att se att du är kvar här så något nytt verkar du göra. Låter som du sätter en otrolig press på dig själv. Man kan få lust att dricka för mindre. 🙂 Är det skit så är det skit och då får det vara skit. Bara att tugga i sig. Du kommer misslyckas fler gånger, bara att acceptera.
Nu kommer en ny helg och jag önskar att jag kunde hålla om dig och säga att allt kommer att bli bra. Men det vet jag inte och det kan jag inte. Bara skicka en varm tanke. ❤️

@Jempa123 Jaha då är det helg igen 😎. Tidigt i säng har blivit en vana även på helgerna. Finns ingen anledning att sitta uppe om inte för att dricka. 🤣 Men så är jag trött mest hela tiden så längtar till sängen för det mesta. Grubblerier är påfrestande. Där försöker jag begränsa mig. Tror att det är bra med mer självinsikt men när vissa tankar kommer på repeat så försöker jag sätta stopp. Tröttsamt.
Ensamheten känner jag också igen. Jag har mängder med bekanta men få vänner och inte många jag kan ringa spontant om jag behöver prata. Ja, det finns väl fördelar med det också.
Krya på dig. Önskar dig en härlig helg. 🌸🩷🌺🪷

@Jempa123 förlåt för trådkap, men exakt samma för mig. Varit här många gånger i tron om att jag kan dricka måttligt, men gång på gång gjort bort mig och fått sån extrem ångest. Denna gången har jag (tror jag?) tagit beslut om att det inte är möjligt - jag måste sluta. Skammen är det värsta. Ingen abstinens eller fysiska problem, men att erkänna att jag har (stora!) problem är extremt jobbigt. Men nu måste jag. Dag tre idag, förhoppningsvis sista gången.