Senaste kommentarerna i forumet

PS. Mitt största bekymmer var barnen. Varannan-vecka-liv. Det gjorde ont i mig, men barnen fann sig tillrätta snabbt. Vi bjöd varandra på middag när barnen bytte hem: det var en gamechanger. I sju år fick vi möjlighet att bygga en ny typ av relation. Vi ville visa barnen att vi kunde umgås: alla jular, födelsedagar, student osv firas fortfarande ihop. Nu fyller barnen 26 och 28 år.

@Himmelellerhelvette Om han väljer alkoholen före dig, då är det nog helt rätt beslut. Börja med att prata om det: ut med trollen i ljuset. Alla människor har fördelar och nackdelar, så länge fördelarna överväger stannar man. Men när nackdelarna överväger är det bästa att säga tack och hej.

Det svåraste är att ta beslutet. Sen blir man mest upptagen av allt praktiskt. Då och då kommer sorgen, och då får man gråta för att lätta på trycket. Det är en sorg att separera. Man sörjer alla fina stunder man haft ihop, och att livet inte blev som man tänkt sig. Det är okej: släpp ut känslorna.

Du fixar detta! Tufft som fan men du går stärkt ur det. Det lovar jag dig!

Kram 🐘

PS. I år är det 11 år sedan jag separerade från barnens pappa, efter 24 år ihop. Vi har en svinbra relation även efter det, fast mer som syskon. Och föräldrar som delar på allt som rör barnen.

Min far var totalt alkoholiserad, så länge jag kan minnas. Alltid oro och ångest när han kom - som det passade honom - in och ut ur mitt och min mors liv. Jag hatade alkohol (och cigarettrök), men sedan hände något inom mig. Jag flyttade från en mindre ort till en större stad och sen var det igång. Har druckit alkohol i stort sett mer eller mindre varje dag sedan dess (med vissa undantag, då jag var tillsammans med en tjej som inte drack alkohol överhuvudtaget, i circa 2 år). Har kommit till insikt om vad som ligger till grund för detta nu (ENSAMHET och försök att dämpa stöket runtomkring som jag inte är gjord för), 55+ haha ;D Men inget kul längre. Min läkare kallade mig till provtagning (tänkte att det var pga mitt blodtryck, årlig koll etc),men där fanns ett B-PEth-prov också minsann. Och.. tur var väl det känner jag nu, för jag har nog aldrig känt mig så paff (över resultatet som låg över 1,0) plus att jag känner att mitt liv liksom bara rinner iväg. Jobbar skift, och det är SÅ inrutat. Nu gäller att hitta nya rutiner. Jag dricker mest i min ensamhet, men när jag är hemma och hälsar på folk/och/eller är på fest så dricker jag väldigt sparsamt (har ju vin hemma som väntar ugggh) - så, jag skulle nog inte kategorisera mig som fullblodad alkoholist, mer att jag har extrema problem med att hantera alkohol. Jag sköter mitt jobb, kör aldrig bil onykter (har 2 olika breathalizers), sedan inte sagt att jag är felfri i mitt bedömande av mitt eget liv - tvärtom! Jag vill och önskar inget hellre än att hälla ut allt vin och - nu efter julracet - glögg, ner i toastolen. Det är väldigt knepigt det hela. Min läkare sedan 20 år är väldigt bra och dömer mig inte (kanske hon skulle vara lite tuffare mot mig?), men nu är processen liksom "på G" (var inte redo innan) och nu coolar vi ner oss lite och tänker framåt. Nykter nu i 110 timmar och redan gått ner 1,5 kilo. Sugen på god och nyttig mat. Sover dock sämre om nätterna (ostadig sömn, upp och kissa, konstiga drömmar osv).. Ja, detta var min story, hoppas att den kan vara till hjälp och visshet kanske.. vi får aldrig glömma: vi bor i ett av världens mest kontrollerande länder när det gäller alkohol. Sedan vi gick med i EU är det andra bullar som gäller. På 1800-talet i nödens år, fick arbetare betalt i brännvin. Så oron i grunden av detta system är befogad. Tack för att ni läste min historia och tankar :)

@Himmelellerhelvette Oj så jobbigt beslut att ta. Jag förstår dig fullt ut. Jag har själv slutat med A för snart två år sedan medan min man fortsatt. I börja protesterade jag inte över hur mycket han drack och hur han förändrades. Jag var själv så osäker på om jag skulle lyckas sluta med A. Men ju mer säker jag blev så tog jag det med honom när vi båda var på bra humör och han inte hunnit ta första glaset. Jag sa att jag inte tänker be honom välja mellan mig och A men jag går om han inte ändrar mängden A ha dricker. Efter det har han minskat kraftigt sitt intag av A. Jag märker att han mår mycket bättre av det själv och är säker på att han gör det men fast han inget säger. Han orkar mycket mera nu, är gladare och tar för sig att göra saker och kommer själv med förslag på vad han tycker vi ska göra. Jag kunde verkligen inte tänka mig att fortsätta leva ett liv med honom där varje helg blev pest framåt kvällen o se honom seg på fm. Och sen fortsätta dricka varje vardagkväll fast då mera måttligt. Tänkte även hur det skulle bli när vi blir pensionärer. Jag förstår ditt dilemma då han inte vill sluta dricka, jag hoppas verkligen det löser sig för dig. Jag tror du kommer komma till en punkt och att det är där och då du bestämmer dig för vad DU vill. Stor kram till dig

@miss lyckad, jag har funderat litet kring detta med att byta ett beroende mot ett annat. Att vara eller bli beroende av casinospelande, destruktivt sex är ju definitivt något man måste ha ögonen på, det har potential att förstöra livet både för en själv, närstående och andra människor.

Men det är även så att man kan återuppväcka saker som man ägnat sig åt på ett passionerat sätt tidigare - alkoholberoendet kan ha fått en att tappa gnistan i dessa gamla passioner, kanske även att de blivit "nerskitade" till beroenden där den tidigare passionen glidit över omärkligt till att man gör saker för att få externt godkännade eller hyllningar, tex likes på fb eller att vinna mästerskap. Det inre drivet har bytts ut mot yttre piskor och morötter.

Jag tror att liknande självrannsakan som krävdes för att genomskåda alkoholberoendets mekanismer kan användas för att återfinna sina gamla passioner eller hitta nya. För mig har detta varit en viktig del i min nykterhetsresa, hitta tillbaka till mina passioner och aktivt försöka odla nya och sunda passioner som är bra för min kropp.

För en utomstående kan det kanske se ut som att man "blivit beroende av något annat", tex träning, köpa exklusiva kläder/teknik/klockor/bilar, hänge sig åt e-sport, broderi, hunddressyr eller vad det kan vara, när det egentligen handlar om att personen återfunnit något som varit en passion tidigare eller kanske rent av utvecklat en ny passion - något man gör för sitt subjektivt upplevda egenvärde utan några som helst förväntningar på externa belöningar eller erkännande.

Så kort sagt: det är väldigt viktigt att inte förväxla beroende med passion, tror vi alla behöver odla våra passioner som del i ett lyckligt liv.

@Jempa123 Ja, tid och träna om lite med tankarna😁. Jag kan även se mönster från min mamma som ofta kan bli orolig över saker som påverkat mina tankar tidigare. Det mesta går ju ändå bra, men överdrivs lätt om man är lite orolig av sig. Typ att worstcase alltid riskerar att inträffa. Att man kan resonera med sig själv och att worstcase sannolikt inte inträffar, att det är oron som spelar en ett spratt i tankarna.

Nu vet jag inte hur jag ska orka gå igenom detta med och just nu. Vad är det frågan om? Hur är det på riktigt så att jag bara ska få utmaning efter utmaning. Är det meningen att jag bara ska falla knäckt ner och hur gör man, hur tar man sig igenom en skilsmässa. Nu har jag varit inne på detta till och från i över tre år men att ta steget fullt ut, jag är rädd, jag vet inte hur jag ska klara detta. Jag tror att det kommer vara det svåraste av alla utmaningar hittills. I detta är det så mycket känslor och så mycket praktiskt och jag som redan lever med ångest långt mycket oftare än att inte ha det. Hade det varit tusen gånger lättare om jag inte älskade honom så mycket? Han vill dricka och han vill spela, annars är han underbar på så otroligt många sätt men i allt vi gör behöver han dricka annars får han inte guldkanten. Jag klarar inte att lämna och jag klarar inte att bli utsatt av alkohol i alla sammanhang där jag skulle ha njutit egentligen pga hans alkoholintag, för att det vackra i det vi gör smutsas ner och emellanåt har jag bara ångest och kan inte ens se det vi var iväg för att uppleva. Han kan inte låta bli att dricka någon gång och han har sagt att han inte vill det. Behöver han välja alkoholen eller mig då väljer han den, det har han sagt. Han kommer aldrig vilja sluta dricka den för han anser inte att det är något problem för han blir ju inte berusad men det har han blivit många gånger och då blir han så annorlunda och jag vågar knappt säga till men gör det ändå och då går han i försvar och kan säga kränkande saker som han sedan säger att han inte menade men att han är så trött på att jag ska hålla koll på hur mycket han dricker och övervaka honom. Jag måste skilja mig men orkar inte. Det har varit så mycket besvikelse och tårar på grund av honom.

Ändå konstigt @miss lyckad för inom AA brukar man väl få lära sig att vara uppmärksam på beteenden som kan vara att man byter beroende? Det låter hemskt att det finns sådana människor så högt inom AA som inte ser sig själva? Kan man lita på något och känna sig trygg någonstans egentligen om man inte ens kan lita på att en sådan man är genuin?

@vår2022 tack för ditt svar! Skönt att höra att man inte är ensam. Får bara ge det tid då ❤️

@vår2022 jo men så är det ju. Vi hittar andra sätt. Och dom sagt, jag har andra behov nu, mitt liv är jämnare.
Jag är väldigt nöjd utan alkohol, och otroligt tacksam för det.
Trevlig helg 🌼

@Surkärring Ja, som du säger så finns inte behovet längre av det första glaset och man minns känslan av det. Glaset som kickade igång dopaminet och den behagliga känslan av det. De som inte är alkoholberoende kan säker njuta av det och stoppa där, troligen sippar det också på glaset en timme😂. Då man är alkoholberoende vet man att det kommer inte att stanna där, minst en flaska behövs liksom de hemska följderna av det.

Jag tänker att får lära sig att leva med att man inte kan få den där känslan av alkohol mer, men att man kan hitta andra sätt att få njutning på. Ju längre tid som nykter ju mer anti alkohol har jag blivit i tankarna om det. Jag tänker att det där första glaset kommer att leda till helvetet😂. Jag kan få en känsla av obehagsrys vid doften av vin, nästa tanke är att fy fan vad skönt att jag inte dricker längre. Jag har liksom kopplat synen och doften av vin med obehag. Jag kopplar även det med en förändring i hjärnan, det ser man ju tydligt hur andra förändras när de dricker. Även om det inte blir en markant förändring så blir det en mild variant av förändring i beteende när man dricker. Den känns konstlad.

Så mitt fokus är så skarpt inriktat på hur otroligt skönt det är att vara nykter och varje gång jag dricker alkoholfritt är jag så himla stolt och nöjd över mig själv. Jag har gjort en bra hjärntvätt på mig själv😂.

Ha en fin lördag och bra jobbat!❤️

@Silvertärnan Ja, det är det bästa med en lördagsmorgon. Att vakna nykter, njuta av morgonkaffet och sedan träna i lugn och ro på morgonkvisten. Så bra start på dagen med en skön känsla i kroppen! Här blir det snart skidåkning med maken och hundarna, ska bara dricka kaffet klart😁.

Vilka fina vänner❤️. Det är så skönt när man känner sig trygg i att berätta för omgivningen om att man är alkoholfri. Var på middag för några veckor sedan och blev bjuden på olika sorters alkoholfritt cider till förrätt och huvudrätt, när de andra drack alkohol till, det gjorde mig glad och det var inga konstigheter med det😁.

Ha ett skönt gympass och dag!❤️

Igår var det fredagsmys med god kvällsmat följt av Netflix 😁
Jag brukar vilja ha något att tugga på och något att sippa på men det lockade inte alls 🤔 Hittade både rött och vitt alkoholfritt vin i småflaskor på systemet och köpte det, men tanken igår på druvjos var inte så tilltalande. Konstigt, det var nytt för mig.

Var på AW i veckan och blev glad för krogen hade flera 0,0-alternativ att bjuda på. Tänk att man kan bli så nöjd av en sån sak...

Jag kommer nog alltid att sakna känslan jag brukade få efter det första glaset vin. När värmen spred sig i kroppen och man kände hur axlarna sjönk ner.. Det var ljuvligt. Att tänka "nu äntligen får jag en paus.." mmm stark romantiersing av alkohol här, märker jag. Så då ska jag påminna mig om att den stunden, just den känslan var väldigt, väldigt kort. Ganska snabbt kom en ny tanke: "jag måste ha mer! Ge mig mer, finns det mer, fick någon annan mer än jag nu, stör mig inte, ge mig ett glas till, bara ett glas till eller två, ok kanske ett tredje.."
Jag saknar ju verkligen inte att vakna upp och inte komma ihåg om jag sagt godnatt till mitt barn, eller varför jag blev så arg på min man. Att må illa hela förmiddagen och vara så seg.. att känna ångest och obehag utan att kunna sätta fingret på varför..
Allt det där tog så mycket mer av min tid än de där enstaka minuterna av välbehag. Ändå är det vällustkänslan som jag minns mest. Saknar. Sörjer.
Så sjukt, när jag tänker efter.
Har jag verkligen inget annat som kan ersätta det där?
Förmodligen, men jag kan inte säga vad.
Jag har inte samma behov av att "släppa ner axlarna" längre, för min kropp är inte lika stressad nu. Jag åker inte den där bergochdalbanan längre, där jag pendlar mellan toppar i rus och dalar av bakfylla. Mitt liv har balans.
Jag sover, äter, tränar, jobbar, skrattar och gråter i ett tillstånd som är mitt eget, helt och hållet. Inte påverkad av någon kemikalie. Inte inbakad i ångestdimmor.
Min ångest och mina oroskänslor har i princip försvunnit helt. Jag ältar inte. Jag oroar mig inte på samna vis.
Mina axlar kan vara spända ibland men behovet att få ner dem från öronhöjd har ju faktiskt minskat drastiskt.
Så lustigt.
Ändå är det det jag saknar mest.
Känslan av "aaahhhh...."
Fast jag egentligen inte behöver det.
Hm..🤔

@Jempa123 Jag kan känna igen mig. Jag har varit mer ängslig och orolig av mig förr. Jag tänker att det handlar om att träna på att i tankarna tänka att det kommer att gå bra. Lita på att det kommer att gå bra. Skulle något hända får man ta det där och då, men högst troligt kommer det att gå bra.

Det tog sin tid för mig att tex våga promenera eller springa i skogen själv, men ju mer jag tränat på att göra det desto mindre ängslig har jag blivit. Idag är det inga problem längre och jag känner mig trygg i mig själv där. Överlag har jag blivit så mycket tryggare i mig själv, gällande barnen mm, ju längre tid som nykter. Det är som att lugnet sprider sig ju mer kroppen återhämtar sig och balanseras.

Ha en fin dag och njut!❤️

@Silvertärnan Jag blir också jätteglad när släkt och vänner köper alkoholfri öl till mig då vi har kalas. För dem är det lika naturligt att jag är nykter som det är för mig. Jag gillar inte sammankomster där folk blir uppenbart onyktra: sluddrar, gapar, fladdrar hit och dit. Så är det aldrig med släkten, eller de vänner jag umgås med. Jag var nog värst 🤣

Kram 🐘

Åh skidåkning ❤️
Jag är så avis!
Förstår tanken och rädsla att falla och sedan sig, vi ser ju i allmänhet annorlunda på risker när vi inte befinner oss i ett trugghetsmoln av alkohol. Lustigt ändå att vi (iaf jag) sällan tänkte på vilka risker alkohol i sig innebär; fallrisk, sjukdomsrisk, utsatthet i allmänhet..
Håller tummarna på att känslan av kul ersätter oron för skador!

@TemporaryPurposa Hej, hur mår du? Jag tänker på dig och hoppas att du snäll mot dig själv. Den här resan vi gör är tuff. Vi behöver all kärlek vi kan få. Från andra men också från oss själva. ❤️

Lördagmorgon och gym på schemat. Jag är så tacksam att vakna utan bakfylla med hela dagen framför mig att få återhämtning. Jag var hos vänner på middag förra helgen och de hade varit så gulliga och köpt alkoholfri öl till mig. En jättefin gest som gjorde mig glad. Jag berättade i november för dem att jag blivit alkoholfri. Det känns skönt att de bara tog det naturligt. Jag sa att jag behövde ta hand om hälsa och mående. Bra vänner som stöttar vill man ha. Ha en fin lördag!

Alkoholberoende och depression är tungt att bära. Du har tagit det första steget att komma ur det nu. Ta fram din inre styrka och hitta tillbaka till det som gjorde att du tog dig ur och förblev nykter tidigare. Det är ju bara du som bestämmer över om du ska dricka, inga omständigheter eller partners ska ha den påverkan på dig. Du vdt bäst vad som är bra för dig. Kämpa på, du fixar detta.

Bra att du tagit det första viktiga steget. Jag är påväg mot 9 månader nykter och har upplevt så mycket positiva saker efter vägen. Men du måste låta processen få ta tid. Kroppen måste ställa om och det påverkar på fler sätt än man tror. Det kommer att gå bra!

@Andrahalvlek Jag har en urproffsig meriterad PT så skaderisken är låg.
Det är utmanande, tyngre än jag någonsin tränat men sååå roligt!
Jag har tränat länge men aldrig så här. Det är en säker o stabil utveckling.
Snart dax för bänkpress o skivstångsrodd i arla morgonstund!💪

Värst är att tappa kontrollen och därmed omdömet i kombination med minnesluckor, säga saker som skadar eller sårar andra och få reda på det i efterhand.

@Hanna0425 Hej där! Fint att se att du jobbar på - och på ditt eget sätt!
Jag har varit borta från forumet ett par veckor - då jag tillåtit mig att dricka enligt plan, men det blir ju ibland mer än så, som du säkert förstår.
När jag tappar planen så tänker jag att jag inte ska känna mig dålig, för jag går igenom en svår period på flera sätt; hoppas att en del klarnar till månadsskiftet. En positiv sak är att jag kan sakna min helnyktra period och att jag tror att mars blir en bra, "torr" månad.
Håller tummarna för dig!

@Vitvargen Ta det lugnt, vänj kroppen sakta. Annars riskerar du att skada dig.

Trevlighelgkram 🐘

@Rehacer jag vet precis hur det känns, det blir som en kär vän som inte ställer krav, e trogen o ger en skön känsla...läskigt hur lätt det är 🙈