Senaste kommentarerna i forumet

Ser just nu dokumentären ”Den danska familjehemligheten - förbannelsen” på svtplay. Den handlar om missbruk som går i arv, far och söner som går i klinch med varandra. Generation efter generation. Mycket bitter ”maskulinitet”, men också skrikiga mammor som super. Misär. Blir helt tagen och drabbad, vill hoppa in i dokumentären och ruska om dem. Suck. Modigt att de ställer upp, men väldigt tragisk berättelse om en familj med missbruksgenen. En familj i mängden. Dubbelsuck. Har bara tio min kvar att titta, den känns inte som den slutar lyckligt. De allra flesta missbrukare dör av sitt missbruk. Trippelsuck.

Kram 🐘

@Kristoffer Jag är bara glad att tråden finns kvar! Men det är mycket märkligt att det händer då och då. Och alla slår ju inte larm sannolikt. I värsta fall ser de en borttappad tråd som ett tecken på att de inte ska vara aktiva på forumet.

@Silvertärnan Grattis till 5 månader! 🥳🥳🥳 Det är bara att fortsätta, en månad i taget. ”Inom överskådlig framtid” var min målsättning att förbli nykter. I februari blir det 6 år. Och att bli nykter tillhör de bästa val jag gjort i livet.

Kram 🐘

Så trevligt att du vill läsa mer hos mig och intresserar dig för min resa @miss lyckad ❤️ Jag tar gladeligen emot dina tankar. Att utvecklas och få andra perspektiv för att komma vidare i tankevurpor är så hjälpsamt. Mitt största problem efter att jag slutade dricka har varit och är mycket fortfarande mitt medberoende, mest till min mamma. Jag har jobbat väldigt mycket på det men faller i återfall titt som tätt. Jag har varit fri från bulemi i snart 7 månader! Min ätstörning utvecklade jag i 10års åldern till följd av en destruktiv uppväxt med missbrukande föräldrar. Det enda tipset jag verkligen inte vill ha är att söka psykologhjälp. Jag blir väldigt ledsen när jag får det tipset och tar väldigt illa upp för jag har förklarat i flera år varför och kommer inte ändra uppfattning. Det är som att be en allergiker äta det som den blir dösjuk av, man gör det bara inte, det är en överlevnadsstrategi. Kram❤️

Jag förstår din längtan efter att ha vänner som ringer och frågar hur det är @Varafrisk. Man kan inte förändra andra som vi så väl vet och ändå lever hoppet kvar. Det vi kan göra är att ändra på hur vi förhåller oss till det. Vi kan höra av oss, trots att vi tycker att det alltid varit vi som gjort det och önskar dom gjorde det tillbaka. Flera av mina vänner hör aldrig någonsin av sig men blir väldigt glada hör jag hör av mig. Vissa har bara inte det i sig att de ska höra av sig och det kan finnas otroligt många olika saker det handlar om. En vän till mig är så rädd att störa eller bli avvisad och klarar därför inte att höra av sig. Alla har vi vårt bagage och triggers som ligger till grund för våra beteenden men alla vet inte ens om dom hos sig själva.
Jag hoppas du får en fin dag.
Kram❤️

@Gåbert Önskar av hela mitt hjärta att du lyckas 🤗 Vi vet alla som skriver här hur svårt det är. Du (och jag) måste förstå att ett nederlag bara är ett steg i rätt riktning, du försöker att förändra dina vanor. Utan ändrade vanor - ingen förändring. Lycka till 😊

@Surkärring Tack för din lista, uppskattas 😊 Jag har en lista som är dubbelt så lång, tyvärr hjälper den inte 😢 Jag vill verkligen sluta men hittar absolut INGEN motivation. Har hållt upp i tre månader (behandling) Tragiskt nog kan jag inte komma på varför jag gjorde behandlingen... Känner mig ganska uppgiven 😥

@fooliehutten Förstår inte riktigt vad du menar, utveckla gärna 😊

Oj, sorry, jag borde fortsatt att "rapportera", men ni kan förstås gissa varför. Jag lurade mig själv att jag hade varit vit hela augusti och att jag förtjänade att dricka vin i september, då jag var i Frankrike (där jag har en egen vinkällare...).
Så september blev inte bra, men jag ursäktade mig med att planen var att ha en nykter oktober (som nästan varje år). Så blev jag bjuden på oktoberfest, var inte alls sugen, visste att det skulle bli mkt ölande, men av sociala skäl var jag där ... och sedan fortsatte drickandet varje dag i oktober.
Nu skulle jag börja om 1 november, men blev så deppig den dagen så jag drack fem glas. Dagen efter: Tänkte hälla ut slatten, men tog ett litet glas; i går: ett halvt glas, i dag det allra sista i en mkt god flaska rödvin, ca 4-5 centiliter. Hällde ut sista centilitern och kände mig stolt. Så nu är det torrlagt. Nja, jag har två flaskor liggande i källaren, men de kommer jag inte att röra denna månad. Sparar dem till en vinprovning i januari.
I december kommer jag kanske ta ett glas eller en kopp glögg, men jag tror inte det. Iaf kommer jag inte dricka själv hemma!
Och så ska jag fortsätta att skriva här!

@Hanna0425 Klokt att du väljer en egen väg som du tror på, särskilt som du pratat m expertis. Vissa skulle nog säga att det är en svår väg och för dem kanske det är enklare eller nödvändigt att klippa helt.
Jag väljer att börja med en helvit november - och känner mig redan mycket bättre i knopp och kropp - så får vi se sen.
Jag väntar med en specifik plan, men troligen väljer jag ungefär som du att dricka ett el max två glas ca två ggr/vecka. Och inte dricka själv hemma. Min tjej hade en idé om jag kanske borde sluta helt, men hon fattar att jag behöver välja en väg som jag tror på och kunna känna mig stolt utan oro för att misslyckas och känna skam.

@LAO Absolut! Men jag är absolut inte absolutist ;-)
Det här är en skön tisdagkväll, och i morgon vaknar vi sobra, stolta och utan ångest.

@myssockan
Det känns som att du bestämt dig för att stanna.
Det är ett högt spel gällande din psykiska hälsa, men givetvis ditt val (utgår från att ni inte skaffar barn in i detta!).

Det är lätt att se det positiva hos mannen, det gjorde jag, men i slutänden vart jag helt nedbruten.

Jag hoppas att det går bra för dig ♥️

Nu var det ett tag sedan jag skrev här i forumet. Jag håller min nykterhet och börjar känna det som en naturlig del av mig och mitt liv. Det kommer och går tankar om att ta ett glas men jag vet så väl att ett glas inte kommer att vara nog, det kommer att bli fler och sedan slutar det som det gjort de senaste åren, ångest, smussel, bakfyllor, helger som ägnas åt att dricka och sedan sova bort övrig tid. Dit vill jag inte igen för allt i världen. Jag känner mig glad och lugn över mitt nyktra beslut. Det känns så bra att ha passerat 5 månader och att jag klarat av flera jobbiga och tuffa saker utan alkohol. Nu är det dessutom dags för ytterligare en, vår lilla hund behöver in på hjärtundersökning om några veckor. Det är tungt och var också oväntat. Men att möta den situationen dövad med alkohol känns inte aktuellt. Så jag fortsätter den inslagna vägen mot 6 månader. Kämpa på alla ni som fattat beslutet att leva och uppleva utan alkohol.

@Carisie det blev nog mycket av både det goda och det mindre goda. Höll alkoholen rätt bra till sommaren men sen blev det det klassiska, rosé, grill, samtal, rödvin, cava i solen… på dåliga sidan är bästa vännens bröstcancer där behandlingen startade förra veckan, att pappas cancer sprider sig, att min mamma försvarar mannen som förgrep sig på mig när jag var barn, att morfar dog. Sen händer det mycket fint i livet också, samboskapet är magiskt, jobbet stimulerande, vännerna snälla, ena sonen har fått NPF diagnos och börjar må bättre.

Att göra ett alkoholstopp nu känns jättefint!

Det verkar som om ni har en fin relation, och det glädjer mig❤️, sen förstår jag också att du kommer få balansera mellan privat och proffesion ett tag.

Stor kram🤗

@LAO Tack 🙏🏼 Ja det kommer ju alltid som en chock när det drabbar nära och kära. Mamma har fått lymfom men det är iaf god prognos på behandlingen och hon skojade idag om hon kan bli brunett igen nu då hon får peruk och inte har någon utväxt att irritera sig på. "Förbannelsen" för kvinnor med tjockt stort hår som växer fort och man vill färga 😳👩🏽. Sen pratade vi rakning av huvudet och jag VET att hon kommer att gråta när hon får se sig själv med rakad skalle men samtidigt vet jag att det blir ett trauma att inte raka huvudet när man vaknar med ett björnbo på kudden och tre ensamma strån likt Skalman i pannan. Jaja... vi pratar om det iaf. Jag är rätt pragmatiskt lagd men har svårt att se mamma i "patientkostymen" och med en slang på bröstet. Den kostymen är för patienter - inte min mamma. Ja, du förstår säkert hur jag menar. I allt är inställning en stor del och mamma har inte en tanke på att inte klara det här utan ser fram mot att åka på semester med mig efter sommaren nästa år. Vi ska till Sicilien säger hon och äta bläckfisk och dricka vin 🍷😂. Jag sa att jag tänker dricka San Pellegrino och hon tycker att just det vinet ska bli spännande. Så skrattar vi. Gråter lite. Kanske av en viss lättnad att KUR pågår. Hon ska träffa kurator imorgon och jag har blivit erbjuden kontakt jag också och den tänker jag ta. Sen behöver min syster, bror och jag prata om framtiden om behandlingar och hur vi stöttar bäst.

Det var nog den korta versionen 😅 🎢😭 men det kommer att bli bra - det andra alternativet finns inte förrän alla resurser är uttömda. Hur har du det då? Hur gick flytten? Trivs du? Att det blev lite mycket av det "goda" har jag förstått på dina inlägg. Kram! ❤️

@LAO .Det måste vi alla lära oss!😇🤣😊

@Hanna0425 nyktra tisdagar är de bästa tisdagarna!

@Molnet ja herregud så många gånger! Tack för en toppenlista, jag har verkligen lärt mig att jag MÅSTE göra medvetna pauser.

Rätt lika situation jag var i. I början snällast i världen, sen blev elakheter fler och fler , jag ville verkligen inte lämna. Men min kropp och psyke sa ifrån... då snälla tänk på dig själv! Det är inte värt det i slutändan ❤️ kram

@Taga_Ny .Bra beslut efter att du reflekterat över att det inte funkar med måttlighet.Lättare att avstå helt än att kämpa med att begränsa intaget.Men du kommer att möta utmaningar även med det.A-djävulen får ibland förföriskt i vårt öra:Bara ett glas.Det spelar ingen roll / Jag känner mig så stressad/trött det enda som hjälper är vin osv….Genomskåda & ha en plan för dessa situationer.Och välkommen hit till oss som vill lyckas med en hållbar nykterhet!

Hur många gånger har vi inte hällt upp ett glas vin för att snabbt slappna av för att vi är värda det?Hur många gånger har det blivit fler glas & att vi mått sämre än vi gjorde innan?Med dålig/obefintlig sömn,huvudvärk,hjärtklappning & oro?Det har iallafall hänt mig många ggr.Här kommer några alternativa sätt för att varva ned med. 1)promenad,cykla,yoga eller annan träning. 2)meditation,mindfullness.Finns appar/spotify. 3)Skriva:Hur mår jag.Hur känner jag mig?Vad behöver jag.Vilka 3 saker är jagvtacksam över att få uppleva tack vare nyktra val. 4)Läs/lyssna på en bok/en podd. 5)Lyssna på musik.Skapa en spellista med avslappnande musik på Spotify. 6)Ta ett bad/lång varm dusch med väldoftande hudvårdsprodukter. 7)var kreativ:måla,rita,lös korsord,baka,sticka,sy ,spela spel,lägg patience. 8)En promenad i naturen/ i en park. 9)praktisera djupandning.Fokusera på djupa&långsamma andetag. 10)spänn & slappna av en muskelgrupp i taget. 11)Boka en tid för massage. 12) kolla en film hemma/ bio. 13)Drick något gott A-fritt:te,äppelmust, kombucha,läsk,bubbelvattenetc….. 14)Lägg ett pussel.

Hej!

Låter som ett klokt beslut! Allt går bara man vill! Låter som du har ett bra stöd i din fru. Var öppen med henne med din målsättning hon kommer garanterat stötta och peppa dig! Kämpa på!

Jag flyttar hit till det här forumet för att tidigare ha skrivit på "Att försöka sluta med överdrivet drickande".
Jag inser att det finns inget alternativ till ett alkoholfritt liv för mig, något annat klarar jag inte av. Har nu för femtioelfte gången hållit upp i 4-5 dagar för att därefter tycka att det här går ju så bra så nu kan jag väl ta bara 2 glas vin till helgen. Innan kvällen är slut är jag återigen uppe ca 1 1/2 till 2 flaskor och mår skit hela natten, för att inte tala om morgonen. Så jäkla illamående så att jag naturligtvis behöver ta ett glas vin för att det ska ska gå över. Och sen fortsätter det i ett par dagar innan jag återigen "orkar" sluta och börja träna mm mm.
Jag har bara tur att min fru står ut med mig. Jag blir aldrig riktigt full eller så och är alltid på gott humör men initiativlösheten och tröttheten som kommer dagen efter är ju helt meningslös. Jag vet ju att det blir så mycket bättre bara efter 2-3 dagar!
Nu gör jag ett nytt försök för jag kommer aldrig att ge upp.

Jag kommer att flytt över till forumet alkoholfritt för det är det jag måste sträva mot.

@Pianisten Tack att du skriver tillbaka.

Jo, Riddargatan 1 i Stockholm, där jag har gått, bekräftar att alkoberoende inte är ett kroniskt tillstånd, men att endast kanske en på tio klarar av att dricka sk socialt sedan. Läkaren sa, då vi skildes till sist: -Minns nu att detta är en kraftfull fiende. Jo, jag vill mena det.

Jaså, bipolär säger du, dessa eviga signalsubstanser - själv får jag hjälp med serotoninet. Vad bra att det verkar för dig nu då, och nu ska jag inte försöka lägga ord i din läkares mun, men sikta inte att på att klara allt på en gång - vitt tillstånd är viktigast nog, så är andemeningen här på AH.

Du får bättre sömn utan alkohol, alla gånger. Fast såklart kan det svänga fram och tillbaka över tid.

Ha det bra, Pianisten, kompis, spela på, jag kör gitarr, vi får höras mera framöver är så kan vi stämma av läget :)