Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Tack❤️ Och njae, det där är inte helt vetenskapligt sant, så länge vi inte pratar svältnivå eller andra medicinska tillstånd som kan komplicera det hela. Om man är frisk och låter viktnedgången gå riktigt långsamt, och om man rör på sig ordentligt under tiden så bromsas inte ämnesomsättningen något nämnvärt. Utmaningen för mig att hålla vikten nu efteråt kommer snarare att vara att min mun (och mitt belöningssystem…) oftast vill ha mer och godare kalorier än vad resten av min kropp egentligen behöver.
Kram 🥰

@has Dina ord träffar rakt in i hjärtat. Du sätter så väl ord på precis hur saker är, och jag har tänkt på det du skrev senaste dagarna. Om manipulationen, kärleksfullhet och samtidigt handlingar som inte är det, om att förvirringen och sorgen är sunda reaktioner i en osund situation.

Och inte minst, hur du tillfrisknar och bygger upp ditt liv och återvänder till dig själv igen. Jag hade också en liten gran, och minns hur jag njöt av lugn och ro❤️
Det tog lång tid för mig att läka efter den värsta av mina relationer. Men den varade också i nio år. Skulle säga att det tog flera år innan jag riktigt var på rätt väg. Men så var det också annan manipulation på ett större plan inblandad där, och jag hade praktiska svårigheter att bygga upp mitt liv eftersom jag bott utomlands.
Jag fick tillslut en egen lägenhet, lärde mig att spela gitarr vilket blev en viktig terapi för mig, jag studerade och fick vänner, gick i terapi.
Helt naturligt att det tar tid, eftersom man lärt sig att förskjuta sina känslor. Man tränar att ta dem tillbaka, och upptäcka vad man tycker om och inte, i grund och botten: vilken person vill jag vara? Vad ska jag jobba på och vad ska jag acceptera?
Låt det ta tid, det viktigaste är ju att man känner att man är på rätt väg❤️

@Bubbelmorsan Vad glad jag blir att höra om din fina december❤️ Jag blir så inspirerad och får en positiv och peppig känsla när du skriver.
Jag har ju också på det stora hela fått det mycket bättre senaste veckorna, och unnar mig många sköna timmar i soffan med läsning och goda teer. Fick en tekalender av min son när jag fyllde år, och det är så roligt att prova ett nytt te varje dag! 🥰
Både söndag och måndag fick en varsin nolla😊

Ja jag håller med dig, man känner att man får en speciell kontakt. Blev så glad och rörd igår kväll när jag läste vad du skrivit, och det gjorde min kväll bättre.
Läste någonstans att medberoende och beroende är två sidor av samma mynt. Kanske har vi det gemensamt och vi varit på båda sidorna?
Och just nu för mig, båda sidorna samtidigt.
Jag har gått mycket i terapi på grund av traumatiska händelser. Det har hjälpt mig, men är nog egentlig i behov av att fortsätta. Inte alltid så lätt att få till, men ska försöka efter nyår😊 Sen samlar jag beslutsamhet att ge mig iväg till ett Al-alon möte, eller ett Co-anon online. Men gemenskapen här hjälper mig också väldigt mycket!
Vid en tidpunkt förr eller senare kommer jag att ställa krav på min sambo att han ska gå behandling för sitt beroende, om vi ska kunna fortsätta tillsammans. Men när jag gör det, måste jag vara beredd att faktiskt lämna om han inte gör det.

Tack för din varma omtanke och fina svar! Stor kram❤️

@Blenda Jag är glad för din skull, och hoppas att det håller i sig över tid. Nackdelen med just kalorirestriktioner är ju att risken är stor att man går upp igen om man börjar äta ”normalt”. Ämnesomsättningen levlar liksom ner när man kaloribegränsar.

Kram 🐘

@Carisie Så är det. Livet har tagit oss hit. Här och nu. Min stress är så mycket mindre nu, det gör stor skillnad. Då har jag tid att laga matlådor, och tid att få till mina löprundor och 10.000 steg/dag. Det känns som jag investerar för framtiden. Det handlar inte om hur länge jag vill leva, utan om HUR jag vill leva.

Kram 🐘

@fooliehutten , fann idag ett riktigt klipp: ”You’ll Never Quit Drinking Until You Understand This”. Ibland när ord känts otillräckliga för att beskriva, så känns det alltid befriande att hitta liknande livsöden. Tänk att det finns en världsvitt problematiskt utbredd alkoholromans och den delade jag med The Dogman. Ungefär lika lång tid drack vi och med den skillnaden att han sista åren drack whiskey, mina dracks det öl. Exakt lika med blir det väl aldrig, men det vore i sig helt orimligt. Jag har ju till exempel ingen hund ju!

https://www.youtube.com/watch?v=sEsjwe24fXU

Vi har en atlant mellan oss, men ingen av oss ville göra en ”Titanic”. Vi nyktrar till oss i stället! Och de svårigheter jag upplevt förlikas i att det som har hänt har hänt… numer vill jag använda mina erfarenheter till att vända på steken till något fantastiskt och vackert. 🎅🏻🎶

@Fruktsallad hur går det?

Det är en livslång sorg, men det var det enda jag kunde påverka.

Skriv ner de fem värsta sveken. Tänk att det gällde ditt barn eller någon annan.
När jag själv fick barn o föreställde mig om jag gjort något av allt mot dem, då blev det tydligt hur illa det var.
Dessutom tänkte jag på hur kontakten med henne påverkade mina barn indirekt. För den stressade mig - mina barn ska inte ha en trött/ mindre glad mamma pga henne. Det sociala arvet bröts där och då.

Fick frågan via annat håll - vad skulle hon säga till grannarna?
Då blev det rätt tydligt. Inte omsorg om mig, bara sin fasad.

Borde gjort det tidigare..

Det är så svårt att acceptera att ens föräldrar hellre väljer sin situation (alkohol/medberoende) än att lyssna till sitt barn och dess behov, än om man är vuxen idag. Man vill inte tro att man skulle betyda så lite. Det är viktigare att dölja vad som pågår bakom sina egna väggar och låtsas som att allt är frid och fröjd

Jag är uppväxt (medvetet eller ej) med att behöva ta ansvar tidigt och i efterhand ser jag även att jag fått ta ansvar för min mammas mående. Det är ett beteendemönster som är så svårt att släppa.

Önskar att jag snart hittar den styrkan du beskriver och bara får det gjort.

@Blenda Precis som för mig! Skål (i vatten) för oss!!! 🩵

@Flarran Tack för tankarna även om de inte räckte riktigt ända fram. Kanske nästa gång 😂. Är dock väldigt tacksam för att du tänkte på mig ändå! Hoppas du har en fin tisdag. 🩵

@Andrahalvlek Ja tänker man på det sättet är det ju väldigt ledsamt. Men jag brukar ändå tänka att jag är tacksam för allt skit som lett mig hit. Här och nu mår jag bra. Nykterheten har fått mig att vilja och att orka ta tag i det här och att vara ihärdig och målmedvetet följa min väg. När man vaknar bakis är skräpmat lätt att ta till plus att jag på onyktran har lätt att sitta och skyffla i mig vad som än serveras men helst OST 🧀😂😂😂😂

Min natt var inget att hänga i granen så idag går i återhämtningens tecken. Hoppas du har en fin dag 🩵

@vår2022 God morgon vårfru 🧚🏻‍♀️
Hoppas vaccineringen gick bra! Det är så lustigt hur vi människor är - vi prioriterar bort oss själva medan pengarna kan flyta ut i strid ström i annan riktning. I ditt fall 🐕. Om du inte tar hand om dig så kan du ju inte ta hand om 🐕🐕 så jag tycker det var bra att du gjorde slag i saken och gjorde det eftersom du funderat länge 🙏🏼.

Cyderflugan ska hänga med i renoveringen. Vad blev det för brytning på färgen?

Tyvärr blev natt ett inte som önskat 😓. Blev väckt kl 23.40 och hade hunnit komma ner i djupsömn så jag var helt groggy när jag svarade i telefonen. Sen jobbade vi till 2.30 och jag hann inte mer än tvärsomna förrän grannen i jourrummet bredvid fick larm & rev hela rummet på väg ut kl 3.30 och efter det kunde jag inte somna om. Jag stämplade ut 7.35 och gick och handlade lite kompletterande grejer till middagen. Det blev en nybakad fralla från bageriet också och nu ligger jag här i soffan efter en lång dusch och har mumsat i mig frallan och dricker citronte.

Det blir en lugn dag med en stilla promenad till en yogasession - dagens mål är återhämtning.

Jag hoppas din vecka börjat bra och att du har en fin dag 🩵

Godmorgon @Andrahalvlek och alla ni andra bantare av födsel och ohejdad vana. Balansen mellan sund vikt och kroppshets är verkligen en komplex fråga. Jag har precis lyckats nå min egen idealvikt igen, jag är långt ifrån slank men har nu ett normalt BMI. Krävdes i mitt fall ”bara” en viktnedgång på 10%, men jag lät det ta ett halvår med klassisk kaloriräkning och bra mat. Det konstiga är att det även har hjälp mig i nykterheten. Jag tänkte tvärtom tidigare, att jag var värd att tröstäta och att det var bättre än att pimpla vin. Tror att det sänkte självrespekten, och nu när jag känner mig sundare (och faktiskt snyggare, måste ändå erkänna att det inte är oviktigt för mig) är det även lättare att stå emot alkoholsug. En lika oväntad som välkommen bieffekt. Men även i detta sammanhang är vi ju alla olika.

@has tack för att du ger mig lite framtidstro, håller med om att det här är nog bland det svåraste jag blivit utsatt för.
Hur längesedan är det du klippte banden helt?

@aeromagnus Håller tummar och tår för ett friande resultat 🙏🏼🩵

@aeromagnus Jag känner med dig….har upplevt den känslan som anhörig. Känslan är sjukt jobbig…nästa kräksfärdig. Jag håller alla tummar jag kan för att din fru/du ska få ett positivt svar🙏🏻 Är du ledig sedan efter plugg och föreläsningar eller behöver du plugga över jul och nyår? Jag önskar dig ledighet och att få vara tillsammans med din fru🙏🏻

Kram och Lycka till🤗🌟

Idag 16/12 ska frugan in för cancerkontroll i tjocktarmen. Så jag ska släppa av henne på vägen till jobbet. Hon ska sövas. Blir att gå som på nålar på förmiddagen igen. Sliter detta på oss. Sista dagen på jobbet för denna termin. Imorgon onsdag är det plugg. Torsdag och fredag föreläsningar mm i Växjö.

@TeTanten Ja det var skönt att det gick bra på jobbet. Men ångesten finns där ändå, ångest för att jag inte kan hantera alkoholen. Dina erfarenheter låter som mina, detta var inte heller första gången jag blev för full med minnesluckor som följd. Jag har vaknat upp i sängen kallsvettig och inte haft en aning hr jag kommit hem flera ggr tidigare. Men nu får det vara slut.
Att min fru inte är dömande utan hjälpande i detta hjälper mig massor mentalt ståndet är oerhört skönt.
Dags för jobbet snart, inte lika ångestfyllt som igår, men ändå jobbigt….
Ha en bra dag

Hej! Jag har använt mig av detta för ca 5år sedan. Jag var vit från juli20-nyår20. Efter det har jag bildat familj och varit relativt lugnt med drickandet. Men senast hösten och nu i helgen tog det extremt mycket skruv. Jag har nu fattat att jag kan inte dricka måttligt (eller oftast kan jag det) MEN har insett att riskerna är för höga. Så nu tänker jag bli helt alkoholfri! Är uppe på min andra dag….så klart inte så svårt ännu när man har kvar all ångest från helgen fortsatt

@Ansiansiansi

Hej.
Gällande det har jag ofta tänkt på att jag aldrig kände att jag lärde känna honom "på riktigt" utan det där alkoholeländet ... 😟 För det var såpass ofta han var onykter. En sorg jag bär med mig.

Jag har emellanåt tänkt att "Vem" skulle han ha varit om han inte hade druckit? Han var ju densamme, men ändå inte liksom. 🤔 Intas en stor mängd alkohol så påverkar det ju människor på olika nivåer tänker jag.

Och nej, min partner ändrade inte väg. Pratar med honom nu och då, att en kropp kan hålla för så mycket. 😳
Annat med själen tänker jag ...

Kram.
💜

@Ansiansiansi, sorry för mina tafatta försök att dela mina erfarenheter. Inser att de inget tillför och att jag hellre bort stanna på min tråd för alkoholfria. Men du har i stället fått bra och vettiga svar från andra i forumet, så ge inte upp i kampen din. Styrkekramar kommer här 🤗

@Stevie

Hej! Jag hittade den här tråden och undrar om du skulle vilja berätta hur det gick för er? Om din partner lyckades ändra väg och, i så fall, hur det påverkade er som par? Jag hade en flera år lång relation med en alkoholist och funderar mycket på vem han egentligen var: den han var som nykter eller den han var under påverkan?

Kram!

Hm.. känns som att du redan gjort så mycket mer än du behöver!

För min del skrev jag helt enkelt att jag inte orkar mer kontakt och att jag direkt efter detta meddelande blockerar SMS tfn och messenger. Och gjorde så.

Kom till en punkt där det gällde mig eller henne. (Min sk mamma)

Jag står inför att sätta den slutliga gränsen men hur gör man? SMS? Brev? Face to face?
Min pappa har under större delen av min uppväxt druckit mycket, min mamma är enormt medberoende. Så även jag såklart, men efter att jag flyttat därifrån och fått egna barn ser man allt med nya ögon.
I februari drog jag en gräns, min mamma blev galen, skrek och levde om. Menade att jag ljuger och hittar på, det är jag som är sjuk och behöver sjukskrivas och medicineras. De har inga problem, för alla gillar väl öl. Och jag dricker ju också vin anklagade hon.
Mottagligheten av vad jag försökte säga var ungefär noll.
Efter det hade vi inte kontakt på cirka 2 månader men var tvungen att återuppta pga att min svärfar insjuknade.
Jag har under hösten förstått att min mamma pratat väldigt mycket skit om mig bakom min rygg, till den grad att min moster gjorde en orosanmälan.
Att bli offrad på det sättet kunde jag aldrig tro att min mamma skulle göra. Det var en fruktansvärd anmälan att behöva bemöta i alla känslor som redan pågick och sedan dess har vi inte pratat. Det var i början på oktober och jag kan inte förstå mammas agerande mot mig som sin dotter eller tystnadskulturen som hon utövar mot mig just nu. Det är plågsamt.

Men hur sätter man gränsen? Jag tänker erbjuda henne att följa mig till öppenvården där jag redan går i terapi men har ingen förhoppning att hon kommer följa med. Därav får hon ta beslutet att avsäga sig kontakten med mig och mina barn. Ansvaret ska ligga där och inte på mig. Även om hennes svartmålande av mig säker kommer fortsätta..

Hur har ni andra gjort när ni dragit gränsen?