Senaste kommentarerna i forumet

@Högmo Bra jobbat! Känner igen mig att ångesten är det värsta. Tyvärr känner jag nog inte någon positiv push från omgivningen. Mer locket på för att det är ett stigma och att det är någon slags självklarhet att man inte ska vara en svag missbrukare. Låter hårt men så känns det för mig.

@Andrahalvlek Har faktiskt varit så ända sedan jag bestämde mig för noll alkohol, när jag snuddat vid tanke att dricka så kommer flashbacks från den sista gången jag drack. Det har avhållit mig, hittills.

@Molnet Tack :-) Mycket ångest hålls i chock med löpning. Ibland kan även sånt som att vika tvätt och lyssna på musik, få tankar på andra spår.

@november25 Veckan som gick lyckades jag med mitt mål. Det blev 6 enheter totalt, och tre på varje dag. Också endast fre+lör vilket kändes bra.
Lite lustigt hur ens uppfattning ändras. När jag gick ur min period som startat under förra sommaren, då jag druckit varje dag med sambon, tyckte jag att tio enheter per vecka var ganska lite. Men nu när jag jobbat mig ner, tycker jag egentligen att sex enheter är rätt mycket. Jag ska nog jobba mot att minska ytterligare, men just nu känns 6 enheter okej.

@esterest Jag blev så glad över att du känner att du fått ut något av det jag skrivit. Jag hade inte tänkt på det på det viset, mer som att jag uppfyllt ett behov av att skriva av mig om allt och få kontakt. Jag lärde mig jättemycket av din tråd om måttlighet, och den inspirerade mig starkt till min egen resa med enhetskalender och att tacka nej. Tycker väldigt mycket om hur du skriver och sätter ord på saker.

Jag känner mig iallafall glad att jag kunde hjälpa honom så långt i processen som vi kom, mitt i sorgen över att det nog inte kommer att bli som jag önskade för oss. För nu vet jag att han vet vem han ska ringa när han är redo. Han hade ett väldigt bra samtal med den privata behandlaren där han kände sig förstådd och upplevde förtroende.

Precis som du säger tror jag också att det är de tunga sakerna inombords som gör det så skrämmande att sluta dricka. Att behöva möta barndomstrauman och processa tidigare relation som verkar ha varit väldigt toxisk. Att behöva lära om hur man ska hantera sina känslor, när det finns så mycket jobbigt.
Kanske ännu viktigare att beslutet kommer från honom själv, när det är en så komplicerad process han går in i.
Jag fick tillfälle att också prata med behandlaren, och han menade att behandlingshem är det tryggaste alternativet just på grund av att man inte vet hur det blir med måendet och vad man behöver för typ av psykologstöd när man slutar. Men oavsett så har den här privata mottagningen många olika alternativ av öppenvård också, och vi fick allt klart oss för hur betalning funkar och att det är fullt möjligt.

Jag känner att jag kan vila i att vi iallafall kom så långt. Min partner har insett att han har ett beroende och han vet vart han ska ringa för att få hjälp direkt.

Hoppas du skriver snart och berättar hur det går för er och hur du mår. Kram!

@Bubbelmorsan Jag började gråta när jag läste ditt meddelande häromkvällen. Det kändes väldigt skönt att höra. Ja, jag känner att jag gjort allt jag kunnat... "Nu är det tid för dig", har kommit tillbaka till mig då och då och jag känner mig styrkt av de orden. Lite som med de fraser jag använder i mina meditationer för självmedkänsla.
Må jag vara trygg
Må jag ta hand om mig själv
Må jag skapa utrymme för mig själv
Må jag vara stark
Må jag vara vänlig mot mig själv

Jag har märkt att jag stannar upp när jag börjar "hacka" på mig själv, och tänker nej, jag ska vara snäll mot mig själv. På samma sätt har jag tänkt så fort skuldkänslorna kommer; nej, det är tid för mig nu. Jag orkar inte mer just nu.

Ett stort hjärta till dig!

@Rike Ja, jag har redan hamnat i utmattning tidigare. Har blivit friskare nu, men vet att det är ganska lätt att hamna där igen tyvärr. Jag tror att det är den insikten som hjälper mig att ta mer avstånd nu, för jag känner att kroppen kommer inte att orka hur länge som helst. Det här att jag börjar gråta hela tiden utan att kunna sluta tror jag är en stark varningssignal. Systemet är överbelastat.

När din nådde botten vid de tillfällena, vad hände då? Vad var det som gjorde att det inte blev förändring tror du? Ruskade han liksom bara av sig och kände sig bättre och fortsatte igen, eller blev det försök att sluta som misslyckades?
Så sorgligt att höra att någon kan fortsätta livet ut att leva i det helvete som beroende måste vara.

@Kameleont Tack snälla för stödet! Det betyder så mycket att känna att jag inte är ensam. Jag har inte orkat skriva i tråden under helgen, men det gör en väldig skillnad när man vet att det finns en annan som förstår.

I ett otroligt öppet och lite märkligt samtal har vi enats om att jag ska bo hos mig själv just nu och han kommer att fortsätta dricka, men att vi kan ses om vi båda vill. Det kändes som vi kommit till en ny punkt där vi båda på något vis accepterar att nu är det såhär. Han pratade förstås om att han snart ska komma dit då han bestämmer sig för att sluta. Att han är rädd för att sluta men samtidigt inser att han kommer att förlora mig om han inte gör det. Att han förstår att han får mig må dåligt och att jag måste ta hand om mig själv. Jag håller med om det och säger att jag finns här just nu, men jag vet inte hur länge.
Mentalt kanske han förstår att han borde sluta men inte känslomässigt.

Jag märker att jag mår bättre nu när jag bestämt mig för detta och vi utan konflikt utan faktiskt med mycket kärlek kommit överens.

Idag skulle han ha hjälpt mig med det sista av renoveringen i min lägenhet som jag behöver hjälp med, men då var materialet vi behövde köpa slut i affären. Jag blev så frustrerad och jag känner att jag bara vill bli klar. Nu blir det till helgen efter mina nattskift.
Vi har hållit på ganska länge nu, och jag antar att processen har förlängts av lite för snabba beslut mellan turer ner till den lokala pizzerian för påfyllning av öl. Har känts som en märklig film stundtals. Jag tror, trots det sorgliga i det, att jag kommer att se tillbaka på det som fina minnen. Hur han mitt i det känslomässigt kaoset hjälpte mig att få lägenheten precis så fin som jag drömt om. Kanske har det hjälpt mig genom detta, att få fokusera på färgval och arbeta med lägenheten.
Jag märker att jag börjat sörja vår relation och det som hade kunnat bli bra. Det kanske är för tidigt. Men det verkar vara en process som satt igång, kanske kommer den med acceptansen. Jag lösgör mig från hur jag tänkt att det ska bli, går tillbaka till att forma mitt eget liv.

En stor kram till dig också och jag hoppas att ni kommer framåt i er process! Har inga emojis här på datorn men skickar ett hjärta!

@panta mindre Lite osäker på vad du menar och vilken taktik du syftar på, det är snårigt detta och jag försöker navigera känslomässigt så gott det går. Förtydliga gärna din fråga. Ha det fint :)

@Dragonfly, nästa gång du märker av sug eller konsekvenser av sug (att du greppar efter flaskan mer eller mindre automatiskt): stanna upp och dröj dig kvar i den tanken, avbryt vad du precis höll på att göra. "Urge surfing" börjar där, gör exakt enligt instruktionerna (kolla på youtube tex, finns massor). Repetera varje gång det händer, *utan undantag* > suget försvinner snabbare för varje episod och klingar av med tiden.

Är du svårövertygad så finns en förklaringsmodell om du vill fördjupa din förståelse av varför detta fungerar. Denna mekanism är väl utforskad:
- det finns en mer eller mindre autonom agent inne i din hjärna, betrakta den som en illasinnad "alkoholkärring" eller vad du vill sätta som etikett.
- denna ger ifrån sig substanser som gör att du känner dig nöjd när den får alkohol - det jäkliga är att den ger ifrån sig en ganska hög dos lyckohormoner av en låg mängd alkohol i början, men att den med tiden kräver mer och mer för att ge samma lyckodos (tillvänjning sker).
- till råga på allt så ger den inte speciellt mycket mer lyckosubstanser av dubbel dos, detta kan göra att hjärnan matas med så mycket alkohol som kommenderat av "alkoholkärringen" att medvetandet förloras: du får en blackout.

Denna "alkoholkärring" kan man attackera på flera olika sätt. Ett sätt - som befälhavare av Dragonfly - är att du dresserar detta väsen, raderar ut dess beteende helt och hållet via beprövade metoder. Lösningen heter operant betingning, och det är varianten av utsläckning av det oönskade beteendet vi vill ha.

Wikipedia har en bra artikel om detta, en grundbult inom behaviorismen:
"Utsläckning (extinction) är när en förstärkande konsekvens som tidigare kommit efter beteendet nu uteblir och gör att beteendet efter ett tag slutar komma. Ett exempel kan vara ett barn som tjatar på godis i matbutiken och som vanligtvis efter flera minuters tjat brukar få en bit godis. Om föräldern nu inte ger godis kommer barnet förmodligen att tjata längre tid än normalt några gånger men till sist sluta tjata."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Operant_betingning

Detta är ett av dina viktigaste verktyg, träna ofta och så fort tillfälle ges; när du ser folk dricka vin på tv, i reklam, ute på stan på restauranger, överallt.

Sedan kompletterar du med dressyrmetoder som bygger på att förstärka beteenden du vill ha mer av, tex att just denna agent vi kallat "alkoholkärring" ger dig dessa lycko/nöjdhetskänslor av andra stimuli som tex beta-endorfiner från fysisk träning. Och/eller att andra agenter som matas med andra stimuli (tex kroppsegna cannabinoider) ges mer utrymme att skapa känslor av lugn, lycka, nöjdhet.

Kroppens nervsystem är komplext men man kan dressera viktiga delar av det ungefär som man uppfostrar hundar, hästar etc. Du kan dressera delar av din egen hjärna att bete sig som du vill, i detta avseende är du inte maktlös mot alkoholen.
__
Tack @Andrahalvlek för editeringsknepet!

@gren, jag noterar att du misstänker att dina vänner ser dig annorlunda och att du "tror/vet" att du inte är så rolig att vara med i nyktert tillstånd. Du har kanske inte sett några direkta bevis utan det är mer vad du befarar. Det är inte alls ovanligt att man funderar och tror i de banorna, det har skrivits böcker om det typ "jag som var så rolig att dricka vin med" av Rebecka Åhlund.

Jag tvekade länge inför en del tillställningar där alkohol var en bra "krycka" för mig, men jag upptäckte att jag kunde bjuda mer på mig själv som nykter, mitt rätta jag kommer fram mycket bättre. Självförtroendet ökade av mycket större möjligheter att uppfatta små signaler i kommunikationen och omedelbart hantera olika vägar som diskussionen kan ta, man lyssnar enormt mycket bättre.

Övning ger färdighet och var inte rädd att utforska nya sociala sammanhang så ser du vad jag menar. Börja så smått med att sätta dig vid folk du inte brukar umgås med i vardagliga sammanhang typ på lunchen så blir du snabbt bekväm med dina nya förmågor.

@TemporaryPurposa härligt! 6 dagar utan alkohol är bra! Varje dag utan räknas, så bra jobbat! Det gäller att vara medveten om sina tankar och känslor så man hinner säga ”stopp”’och tänka efter. Det är lätt att man går på autopilot och plötsligt står man där på systemet och funderar på hur man hamnade där när man timmar innan var så säker på att man inte skulle dricka. Att inte ha något hemma underlättar avsevärt. Man får undvika vägen förbi systemet om det triggar, sysselsätta sig tills det har stängt osv. Så har man övervunnit djävulen ännu en dag. Så här i början känns helgerna långa och lite trista så från att man längtar till helg, han man börjat längta till måndag 🤪 vi kämpar på en dag i taget! Kram 🥰

Lyssnar just nu på Anders Hansens senaste bok ”Hjärnans akilleshälar”. Mycket intressant bok!

Där står bland annat så här om missbruk:

”Även hjärnan strävar efter jämvikt och har sina egna bromspedaler. En av dessa har enorm påverkan på både vårt mående och hur vi lever vårt liv. Den bromspedalen finns i belöningssystemet.
Som du nyss har läst fungerar dopamin som en motor i hjärnans belöningssystem och får oss att vilja ha mer av det som hjälper oss att överleva. Man skulle kunna tro att dopaminsystemet lyser upp som en julgran när vi ställs inför god mat eller möjlighet till sex, och det stämmer att aktiviteten i belöningssystemet ökar av sådant. Men systemet fungerar inte som en lampa som antingen är på eller av. Det står istället ständigt och puttrar inom gränser som är finjusterade av naturen. Hjärnans bromspedaler säkerställer att belöningssystemet håller sig inom dessa gränser.”

”En av bromspedalerna justerar produktionen av både dopamin och antalet dopaminmottagare på hjärncellernas yta (dopamin utövar sin effekt genom att docka in i sådana mottagare). Om aktiviteten i belöningssystemet ökar försöker hjärnan återställa jämvikten genom att producera mindre dopamin och färre dopaminmottagare. En mindre belöning, som att äta en påse godis eller skrolla en stund på Facebook, kommer inte att leda till att hjärnan producerar mindre dopamin eller färre dopaminmottagare. Men att använda kokain, amfetamin eller heroin regelbundet kommer att göra det. Droger spränger de gränser inom vilka belöningssystemet normalt håller sig. Till exempel ökar sötsaker aktiviteten i dopaminsystemet med cirka 50 procent. Sex ökar den med 100–200 procent. Kokain och amfetamin ökar däremot aktiviteten med 500–1 000 procent. Inget naturligt stimuli kommer ens i närheten av det.”

”När belöningssystemet utsätts för stimuli som är långt starkare än något naturen skapat går hjärnans strävan att återställa balansen från att vara något som hjälpt människan att överleva till att bli en akilleshäl. Missbruk är alltså en sjukdom som beror på att belöningssystemet blivit felbalanserat – det har aktiverats alltför kraftfullt av substanser som hjärnan aldrig utvecklat någon motståndskraft mot.
Men om belöningssystemet blivit felbalanserat är det väl bara att sluta med alkoholen eller drogerna, då borde väl hjärnan återgå till sitt jämviktsläge? Tyvärr är det inte så enkelt. Dopamin finns nämligen inte bara i belöningssystemet utan också i pannloberna där det har en annan uppgift: att bromsa impulser.
Dopaminet i pannloberna påminner dig: Du borde inte göra det här. Det känns visserligen bra just nu men det kommer inte att leda till något bra på sikt.
Även här blir dopaminet felreglerat. Det leder till att förmågan att bromsa impulser försämras och man tar drogen tvångsmässigt.”

Det förklarar varför det är så svårt att låta bli att dricka fast vi vet att det inte är bra för oss. Det förklarar också varför allt känns meningslöst och jämngrått när vi precis har slutat dricka. En tid. För belöningscentrum piggar på sig efter en tids nykterhet, och då kan vi få dopaminkickar och endorfinrus av helt vanliga, trevliga saker. Så ha tålamod och tillit till processen.

Kram 🐘

@Vitvargen Man kan kopiera hela inlägget, skapa ett nytt inlägg och korrigera, och sen välja och ”dölja” det första.

Kram 🐘

Idag så sitter jag och funderar på om mitt avståndstagande från alkoholen gör att mina vänner ser mig annorlunda. Jag tror/vet att jag inte är så rolig att vara runt om jag inte dricker i sociala sammanhang. Jag är på tok för rädd för att göra fel för att kunna bjuda på mig själv och vara ett trevligt umgänge..

Jag resonerar inte på det viset för att söka någon form av tröst eller för den delen påvisa att det är synd om mig.

Det känns bara som att man måste vara så fruktansvärt modig för att trivas i som ett nyktert sällskap för andra just nu.. Och när jag inte orkar så blir jag tråkig..

@Guldlock Hej på dig! Ojojoj vad jag känner igen mig i det du skriver!
Det är SÅÅÅÅ jobbigt när man gör en vurpa igen. Det är så mycket skam, ångest, kanske även rädsla i tanken "men alltså, kan jag lita på mig själv?", och så klart alla fysiska effekter som kommer av det dagen efter och dagarna efter.
Hur långt hade du klarat innan din vurpa?

Jag hade klarat av 15 dagar innan jag vurpade, och nu är jag på dag 6 efter den vurpan och mår fortfarande väldigt dåligt känslomässigt efter det. Men jag vet att ju fler dagar det blir, desto bättre kommer det kännas. Så det är bara att kääämpa och försöka hålla ut, båda vi!

För mig del, förut när jag höll upp med alkohol så var det lätt faktiskt, men den här gången så har mer än en vecka varit jättesvårt för mig! Så jag var jätteglad efter mina 15 dagar, och så dag 16 tyckte jag att jag kan tacka ja till en drink eller två, för jag kan nog hantera det... och ja... du förstår ju vart det slutade. Jag dricker inte för mycket när jag är med andra, då dricker jag "normalt", men när jag sen kommer hem och är ensam hemma fortsätter jag...

Även för mig så är det väldigt farligt när jag är glad och uppåt, förut tänkte jag att alkoholen var mest för att dämpa jobbiga känslor. Men jag har också upptäckt att det är något som min hjärna starkt kopplar ihop med belöning och att "unna mig något", och vad bättre kan man unna sig än ett rus? Så jag behöver veeeerkligen vara försiktig när jag mår bra och försöka hitta nya sätt för belöning som min hjärna kan börja längta efter istället, och byta ut.

Vi får heja på varandra! ☀️

@Blidenjagvillvara77 Hejja dig som inte har druckit på en vecka! Idag är det dag 6 för mig och jag ska inte dricka idag. Har varit sjukt svårt för mig denna gången när jag försöker sluta att hålla upp längre än en vecka, förut har det varit enkelt, känns väldigt jobbigt...
Låter bra som du säger att du vet att du behöver pauser och inte köra på för hårt, så att du behöver vara medveten om det och ta pauser på andra sätt för att vara steget före att inte få för mycket sug efter alkohol som en paus istället.

jag har också en tendens att köra på och ha fullt schema, och det kan många gånger hjälpa mig att hålla tankar borta från alkoholen, men om jag inte ser till att tänka till emellenåt så kan det vara ett tillfälle som dyker upp mitt i allt det fulla schemat som gör att jag tackar ja till ett glas, och ett till och så vidare...

Jag försöker nu att se till att jag inte har någon alkohol hemma, och försöker verkligen bestämma mig mentalt på att jag inte ska köpa hem.

Idag är som sagt dag 6 för mig och mitt kaffe smakar fint också ☀️

@Bubbelmorsan ja, ny dag och ny vecka och ännu mer övertygad om att alkohol inte är något för mig. Tack för pepp.

@Tezzan Grattis till 4 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Föreningsliv och en ny hobby kan ge nya vänner. Du kan också föreslå för gamla vänner att ni träffas över lunch, fika, promenad, utflykt osv. Ta initiativ till att umgås utan alkohol som trist bihang.

Kram 🐘

@Dragonfly, nu är snart denna dag förbi💪. Imorgon nya friska tag. Du känns stark och peppad inför nystarten. Heja dig🩷!

@vår2022, fint att höra av dig. Så bra du har det med all renovering. Din valborg låter mysig🩷.

Jag har äldsta dottern på besök en vecka. Så fint att rå om henne och skämma bort henne lite. Att jag kör nyktert är inget hon reagerar särskilt på, jag var ju inte en bubblare förr.

Nu har jag tre dagar kvar på jobbet, känns lite konstigt, har så mycket kvar att göra men det bubblar av förväntan i magen, det känns bra att få styra min tid själv under lång tid. Först till hösten har jag tänkt dra igång på allvar.

Lycka till med allt ditt fixande. Kram❤️

@Tezzan, Grattis till fyra månader befriad från alkohol! Du har en bra strategi bevisligen. Träffa nya vänner och göra kul saker utan alkohol, mina tankar går omedelbart till några av mina favorithobbies: skytte i alla former! Aldrig för sent att starta med det, och nyktert kan jag garantera. Gevär, pistol, bågskytte i mängder med grenar och klasser och vill man inte tävla så är man lika välkommen. Många klubbar har prova-på dagar så kan du se vad som passar. Vintertid brukar det finnas inomhusskytte så det aktivitet året om.

Sök upp en klubb nära dig och hör dig för!

@Jempa123 tack ❤️ Tror ändå att jag samlat på mig en del motståndskraft men har helt klart en del jobb kvar att göra. Kram

@mtb-cyklist nä, det är nog sant. Trots att jag trillade dit igen så tror jag verkligen att jag ska klara att vara nykter. För jag t.ex. skriver här. Sånt jag oroade mig för i början, som att tacka nej har gått utmärkt.

@Molnet tack 🩷
Ja, skriva är bra och reflektera är en färskvara. Jobbar en del med medveten närvaro men blir lätt rastlös. Jag ska fixa det här. 🙂