Senaste kommentarerna i forumet

@Tjej82 hej! Som många skrivit; du är inte ensam! Jag har hängt här av och till sen 2019 med viljan att dricka måttligt. Nu är jag nykter sen nyår. Insett att det enda glaset jag kan tacka ja till är det första. Jag har gått all-in för att vara nykter; lyssnar på poddar, skriver här och kommit igång med träning. Nu när jag närmar mig 3 månader har jag fått så mkt vinster i form av sömn o energi.

Mitt bästa råd till dig är att läsa och skriva mkt här och gärna lyssna på poddar om beroende. Det hjälper mot hjärnan som vill luras och säga ”ett glas går bra!”

Kram !

@Amanda L När man som jag varit utmattningsdeprimerad tre gånger så vet man att ingenting blir bättre förrän man uppnått acceptans. Nu är det så här. Fram till att man brakar in i väggen, så till vida att ångesten pågår 24/7 och man kan varken sova eller funka varken på jobb eller i vardagen, så skjuter man sanningen framför sig. Hittar ursäkter, skyller på andra, skyller på omständigheter, man vill inte fejsa sanningen. Det är det framskjutandet som skapar ångesten.

Ångesten uppstår när kroppen och hjärnan inser att den här livssstilen barkar åt helvete. Den försöker på alla sätt få dig att fatta, sätta stopp. Vid ett tillfälle, det första tror jag, fick jag andnöd på nätterna och fick rusa ut på balkongen och andas. Min kropp försökte på alla sätt få mig att fatta. Jag pratade med min läkare i telefon, grät och sa: ”jag får ingen luft” och hon svarade mig: ”du pratar med mig, du får luft”.

Att det blev som det blev berodde på ett krävande arbete i kombo med att dottern föddes svårt sjuk och med funktionsnedsättning. Detta pågick i väldigt många år. Jag fick ingen plats i den ekvationen. Jag fick inte mina behov av vila, glädje, kost, motion och sömn uppfyllda. Det gick så långt att jag inte hade en fucking aning om vilka behov jag ens hade. Vad vill jag? Vad behöver jag?

Och början till tillfrisknande börjar med acceptans. Nu är det så här. Nu blev det så här. Acceptera. Inte skylla på alla andra, inte skylla på någonting. Bara landa. Det tar lång tid för nervsystemet att lugna ner sig, man är liksom uppskruvad och intvistad och man kan inte prestera sig ur det. Bara signalera till kroppen att ”allt är lugnt”. I början måste man gå långsamt, äta långsamt, prata långsamt. På alla sätt släppa hets och stress. På alla sätt.

För mig behövs även SSRI, men så behöver det inte vara för alla. Jag behöver det för att depressionen gör mig inkapabel. Den nollställer alla system så jag vandrar runt som en zombie med enbart negativa tankar i skallen. Även där har det krävts acceptans. Jag behöver den medicinen, först då får jag lite drivkraft att faktiskt göra bra saker: sådant jag får energi av. För mig var umgås med närstående superviktigt, liksom frisk luft och långsamma skogspromenader.

Att acceptera är inte att kapitulera. Att acceptera är att fejsa sanningen. Precis som med alkoholen.

Kram 🐘

Hej,

jag närmar mig 30 och har en lillebror som är två år yngre. Han började dricka redan när han var 12–13 och har alltid haft ett extremt förhållande till alkohol – skulle alltid dricka mest, blev alltid för full. Under uppväxten ringde jag ofta mamma för att hon skulle hämta honom.
Efter studenten fick han ett riktigt bra, välbetalt hantverksjobb och verkade taggad på livet. Det var mest enstaka katastrofer med blackout, rån, etc. Men det senaste året har allt rasat. Psyket blev sämre → alkoholen blev vardag (först bara helg, nu även mitt i veckan). Han har slutat ta hand om sig själv, röker inne, ljuger om hur mycket han dricker, missköter jobbet och har börjat förstöra alla möjligheter till nytt jobb (hälsokontroller som han inte klarar pga levervärdena). Ju mer han misslyckas, desto mer dricker han. En klassisk ond cirkel.

Han har vid flera tillfällen druckit så mycket att han blivit tvungen att trappa ner för att inte bli sjuk, men vägrar all hjälp. Jag har ringt 1177, de tipsar om beroendeakuten, men han säger blankt nej och det har aldrig varit akut nog för tvångsvård. Arbetsplatsen verkar ha en ”alla dricker”-kultur så där händer inget.
Jag ringer honom varannan dag, försöker prata snällt om både psyket och alkoholen, försöker ”finnas där”. Ingenting händer. Det bara fortsätter.
Och jag… jag är konstant arg och orolig. Arg för att han slösar bort sitt liv, orolig för att han ska dö eller hamna på gatan. Jag sover dåligt, tänker på honom hela tiden.

Frågan är: hur slutar man vara så här arg och orolig?

Ska jag bara ge upp och ta ett steg tillbaka? Sätta gränser? Sluta ringa varje vecka? Eller finns det något annat som ni anhöriga har gjort som faktiskt har hjälpt er själva att må bättre, även om den drabbade inte förändras?

Tacksam för varje svar.

Dag 81 - kände behov av att skriva här på morgonen. Haft en massa uppvak i natt pga dotterns diabetes. Sitter nu är och dricker kaffe och har en svag känsla av ångest och stress. Är kopplat till läget på jobbet. Jag vet att efter denna vecka kommer det vara bra igen. Men usch så jobbigt det är. Har ju varit lyckligt lottad o mått väldigt bra på det stora hela den senaste tiden. Tänker att sömnbristen gör sitt…ska ta det lugnt en stund sen cykla i solen och hoppas jag får må lite bättre ❤️

Jag föll pladask förra veckan. Drack alkohol redan på torsdagen (alkoholen var tänkt att användas på fredag). Jag mådde ej bra när jag vaknade på fredag morgon. Vi hade sedan tidigare planerat att grilla på fredag kväll. Jag var typ inställd på autopilot och drog iväg och köpte mer alkohol under fredagen. Kände en viss tvekan över mitt beslut men jag kunde inte stoppa mig själv. Frun och jag grillade och hade en trevlig fredagskväll. Hon drar ingen alkohol men jag klämde 5 öl och en flaska rödvin. Vaknade med ångest och dåligt mående på lördag morgon. Idag är det söndag och jag mår fortfarande dåligt av mitt intag av alkohol. Jag brukar kunna ha bättre koll men den här gången funkade inte min hjärna. Jag blir så jäkla trött på mig själv. Jag använder alkohol som medecin mot stress, oro, hög arbetsbelastning och ångest. Jag skulle behöva hjälp med att komma till rätta med de underliggande orsakerna för mitt mående. En dag i taget 😀.
/Mrx

@Flarran, trevlig dag till dig! Hoppas på lite sol jag med idag på balkongen☀️

Söndag, och det är verkligen en fin soldag idag. Hade det inte varit för att man är så himla mör i hela kroppen efter nattens festande. Dock en alkoholfri sådan, men med ett himla springande upp och ner i en tvättstuga med finalknorren – vika tvätt mitt i natten. Då hade man nog kunnat tänka sig en tidig vårpromenad. Men nu får då träningspasset i form av rörelse i solsken sträcka sig till att lyfta inte skrot, på nåt gym, eller rask promenad, utan mer till att promenera tio meter i sakta mak genom rummen och sedan väl lyfta en kopp kaffe eller två – hej och hå. För att släpa sig ut på balkongen i vackert väder det ska man då förhoppningsvis klara av. Tvättstugebakis är man, men man ska väl inte klaga, det hade ju kunnat vara värre. För sovit som en klubbad säl har man då gjort till morgonens solstrålar väckte en. Det tog man sig en slurk kaffe på denna vilodag.

Ha det fint gott folk!

Jag har efter att ha läst på forumet om bland annat ångest och återfall reflekterat på min kammare😁.

Jag tror att om man inte når ”kärnan” till att man flyr från ”kärnan” genom alkohol eller andra flyktbeteenden, beroende, så är det svårare att komma ur beroendets grepp. Jag tänker att det är där man måste leta och undersöka vad som påverkar och är roten till att man vill fly. Man kommer liksom inte undan sin ”kärna”. Den behöver komma upp på ytan och synas. Vad består den av? Vilka ingredienser och komponenter har skapat denna kärna, vilka är medverkande och hur påverkar det mig? Mycket komplext och vi är komplexa. Mycket ångest och obehag som väver in sig i vår kropp och vårt sinne. Man står inte ut med sig själv och i denna sårbarhet lockar konstgjord bedövning som ger kort flyktig paus av sig själv och sina tankar, känslor. Bedövningen är beroendeframkallande och stökar till det ännu mer i vår sårbara kärna som blir ännu mer obegriplig.

Hur komplext och komplicerat detta arbete är beror på hur mycket vi varit och grottat i kärnan. Hur vår barndom påverkat oss och vilka som medverkat. Hur vi är uppfostrade med att känna av våra känslor och behov. Hur vana vi är att lyssna på våra känslor och behov och hur vi uppfattar dem. Om vi kan lyssna och ta till oss utan att ta till försvar och förneka. Om vi kan vara sårbara och öppna upp oss för att komma åt kärnan. Att vi har det mod som krävs och vågar se.

Vi är olika i hur vi påverkas och berörs av vår kärna och vi är unika i vårt narrativ, vår egna berättelse om oss själva. För att komma ut på andra sidan ur ett beroende behöver man nog ändå syna sig själv och sin kärna. Vägen ut är vägen in. Det är också en spännande resa om man nyfiket undersöker och närmar sig sin kärna och att ta professionellt stöd om man behöver, vilket man ofta gör i den komplexa resan.

Ha en fin söndag!🌞❤️

@Molnet
Tack för stöd. Känns genast lite bättre. Det viktiga är ju att trots motgångar aldrig ge upp. Har nu satt ett mål till midsommar. En kompis som varit nykter i 15 år kommer då. Hoppas få lite draghjälp. Hur har det gått för dig sen jag var här sist? Jag sökte på AA möten och skrev in online. Det är 12 på dagen. En tid som passar mig bra. Jag är och har alltid kvällstrött och närmaste fysiska mötet är 4 mil bort och börjar kl.7 på kvällen... Jag fixar inte så sena kvällar. Nu får vi hjälpas åt att dra varandra.🙂

@Molnet, god morgon. Även här började dagen i tvättstugan och balkongfix på agendan. Håller med @Vår2022 att ångesten vill säga något till en.

När jag vacklade ordentligt innan nyår så bestämde jag mig för att jag ville ha någon att bolla mina tankar med. Går nu på 12-stegs program i privat regi och det har varit såååå bra. Det är en genomgång av hela mig själv och jag har fått tag i så mycket kring mig själv som jag inte skulle ha förstått på egen hand. Tycker du ska ge AA en chans. För mig iallafall är det svårt att jobba med tankar själv, jag behöver inputs. Jag har gått på AA två gånger och det är jättefin gemenskap.

Stor kram🩷

@Molnet Back to basic, höll jag på att säga. Menar att hålla sig till de goda vanorna och rutinerna som man skapat. När jag vacklar brukar jag tänka att ”göra saker rätt” att fokusera på det så jag inte tappar fotfästet och börjar gå åt fel håll. Det ger mig trygghet och kontroll.

Om det är återkommande ”problem” som dyker upp och som inte rör på sig, behöver man ta upp det på ytan för att se vad det handlar om. Vad är det som stör? Varför ger det ångest? Något jag tagit till mig som jag läst är att - ångest är en signal om att mina verktyg inte räcker för att hantera en given situation. Så ångest signalerar om att något behöver hanteras på något sätt för att man ska få ro, den ger sig inte annars. När jag får ångest så tar jag det som en signal om att något inte står rätt till och att jag behöver undersöka vad det handlar om och att försöka göra något åt det. Bara att ta upp det på ytan och sätta ord på det lättar på trycket och ger mer klarhet.

Ha en fin söndag och vad smarrigt med färskt från bageriet, kan känna lukten! Kram❤️

@danisa .Du ska inte skämmas.Beroende är en sjukdom och du provar olika sätt för att tillfriskna.Det är ofta en lång process med bakslag att resa sig ifrån.Det viktigaste är att ta lärdom av den.Varför skedde det?Hur var dagarna innan i ditt mående?Stress?tristess?dålig sömn?Var du ledsen /arg på något/någon?Hittar du en förklaring i det så är det nya strategier för det som ska tränas & testas.Tycker att din plan med AA online låter bra.Är intresserad att testa det själv.Hur hittar man ett sånt möte?Och jobba igenom programmet igen är också lysande.Ska göra det jag med.Heja heja oss som tar ansvar för vårt tillfrisknande!🫶🏼Och kom ihåg:🍷➡️🍷🍷🍷🍷➡️🥶😱😭😱

Jag tycker att jag pausar @Andrahalvlek, men masken är jag nog rätt duktig på att hålla i vissa lägen.
Nej, jag tänker inte att jag ska bli ”klar” det har nog mer varit ” när ska kris efter kris sluta drabba mig” då menar jag stora saker att gå igenom. Nu tycker jag ändå det varit lugnt med drabbningar ett litet tag. Livet går inte känslomässigt som en bergochdalbana på grund av allt som händer som jag behövt handskas med. Men med allt så har jag tröstat mig med att äta samtidigt som jag inte använt bulimin som utväg på viktuppgång så det behöver jag handskas med nu. Jag mår inte bra av att väga så här många extra kilon.

Absolut @Blenda, jag behöver tänka på hur otroligt långt jag kommit med mig själv! Dessa 3,5år av nykter personlig utveckling har tagit mig längre än de 10 åren innan, jag har kommit så långt och är så stolt över allt jag åstadkommit. Tack för att du påminner mig om att tänka så! Jag ska vara självsnäll nu, jag viste att jag kommer gå upp i vikt när jag la ner garden för att vila och få återhämtat mig från allt som hänt men nu känner jag mig bättre, jag mår bättre psykiskt och har mer energi. Jag behövde vila och nu ska jag återvända till en kropp som känns smidig, för att jag mår bra av det. Jag ska koppla på mitt hälsotänk och styra bort tankarna från mitt kritiska ”jag är tjock, tänk” mitt värde sitter inte i hur jag ser ut inför andra utan hur jag är mot andra. Ingen kommer tycka mindre om mig för att jag gått upp i vikt men jag vill på ett hälsosamt sätt gå ner alla kilon igen för denna klumpigheten som dessa kilon ger känner jag mig inte bekväm i.
Jag förstod vad du menade med ”Bättre ett känt helvete än ett okänt paradis” det är nog inte i det jag menar att jag hamnar utan mer att tankarna har dragits till det negativa och då är det så mycket negativt jag ser. Om jag istället försöker skifta fokus och titta på allt det positiva så kommer tankarna att bli ljusare. Som detta med tacksamhet, såg att du skrev med @andrahalvlek om det. Det är inte att man ska ignorera skiten utan mer att man ska se allt det som är bra, lägga fokuset på till exempel, att man bor bra, har en ekonomisk trygghet, en kropp som funkar som den ska, vänner att vända sig till. En natur man kan gå ut i och få frisk luft, lyssna på fågelkvitter. Man kan lista det lilla, just bara för att skifta fokus, inte för att ”lägga locket på” förstår du hur jag menar?

@Amanda L Jag tycker också det bästa sättet är att träna men när jag varit helt dränerad några månader nu så har jag inte orkatoch det vet jag egentligen är det sämsta jag kan göra att bara lägga mig på soffan men ibland tror jag ändå att det är just vad man kan behöva men det är oerhört svårt att avgöra när man är dränerad ”ska jag röra på mig eller vila” jag valde alla fall vila vilken gjorde de deppiga ännu deppigare men nu har jag kommit in i rörelse igen och det hjälper ”må bra” känslorna så mycket!
Acceptans för mig är att tänka ” kan jag ändra på det här, finns det något jag tänker göra för att ändra på det här” om inte får jag bara acceptera att det är så och släppa taget om det! Det funkar så bra om man bara kommer ihåg det verktyget när det behövs.

Kram mina fina forumvänner❤️

Hej. Tillbaka på ruta 1 igen. 😪Har satt ny målsättning. Tänker jobba igenom programmet igen och vara med på AA digital 1 gång i veckan och skaffa mig en mentor.
Det känns tungt. Vet att det är ologiskt men har skämts så mycket så jag har inte ens velat vara här.
Tar tacksamt emot stöd från er alla. Nu tänker jag vara här en stund varje morgon och varje kväll.

@2ansikten .Stor igenkänningsfaktor på den.Har åxå vaknat bakfull med barnen omkring mig, blivit påverkad med dem brevid. Gjort dåliga val.Skämts över mitt beteende framför dem.Mina barn är åxå vuxna.Mellan varven klandrar de mig för detta med mycket hårda ord & med att ta avstånd.Och den ena säger att jag är orsaken till att hon mått uselt psykiskt i perioder.Och att det är mitt fel.Inte lätt…😓🫶🏼😭😢😭

@Carisie Tack för så fina ord om vår vänskap och betydelsen av den❤️. Det är lite som att vara anonyma brevvänner som i början hade en sak gemensamt, ett liv i nykterhet och som utvecklats till berättelser om livet. Ett liv med uppgång, nedgång, utmaningar, lycka, sorg, funderingar och reflektioner. Där man lär känna varandra i någon mån men tillräckligt för att känna en nära vänskap❤️. Du finns i mina tankar och jag tänker ofta på hur du mår och har det och det är fint att du, när du orkar och vill, skriver någon rad. Jag har förstått att du önskar berättelser om vardagen som kan få dig på lite andra tankar för en kort stund i ditt liv.

Vaknade med värsta basrösten i morse. Känner mig inte sjuk och hoppas att det bara är basröst men som inte utvecklas till något annat. Kanske vaccinsprutan som påverkar. Idag tänkte jag ta bort julbelysning, granris och dekoration ute, klippa mina lavendel och ta bort hundbajjor😂. Det som göms i snö kommer upp i tö! Vi släpper ut hundarna på tomten på morgon och kväll och på dagen och under den mörka årstiden och vintern är det svårt att hålla tomten städad från detta. Ett fint litet jobb!😂. Först ska jag morna mig lite mer med mina hundar i sängen, så klart, mer kaffe och läsa nyheter. Sedan en skön promenad i skogen. Det är ljuvligt nu när det i stort sett är helt torrt på stigarna. Skogen är verkligen grön rehab. Det var ca en månad jag tog andra rutter med hundarna, då det var så djup snö i skogen. När jag började gå där i skogen igen kände jag hur det påverkade mig i både kropp och själ, en härlig känsla. Det är något andligt över det som går in i mina porer. I eftermiddag ett zumbapass och även dans ger ett sådant välbehag i hela kroppen. 💃

Ha en fin söndag min vän! Många kramar❤️

Söndag idag och solen skiner.Lite mer ork efter att ha sovit bra med hjälp av min nya spikmatta & ett sömnpiller.Ska ta en promenad och köpa något gott bröd till frukost på bageriet här bredvid när det öppnar.Tvättstugan igång.Idag ska jag inviga balkongen.och sedan får vi se vad dagen har att erbjuda.Är inne i en jobbig period med sömnbrist,jobbstress,saker att bearbeta i mitt sinne.Slår tbx som ångest & dålig tilltro till mig själv.Och motivationen är dålig.Hur gör ni?

Morgon dag 53. Behövde gå in i kalendern här för att räkna dagarna då dom av allt som pågår flyter ihop.
Är ute vid sommarstället. Den växlande ☀️ har gjort många timmar utomhus med promenader, lite trädgårdsfix. Sett över vad som blivit uppätet av vinterhungriga djur, kvällar med filmmys. I går var första dagen jag inte grät förutom på morgonen. Det var skönt för det kostar så mycket energi och gråten har effekt att fylla mig helt. Liksom alla andra känslor. Att äntligen få en paus. Har gråtit x fler varje dag sedan november då barnet (nja ungdomen) lämnade vårt hem. Samtidigt känns det som om det är fel på mig om jag inte gråter längre. Som att jag sviker. Får jag vara lycklig trots omständigheterna eller är jag en en usel förälder?
I går kom första tankarna på 🍷 upp.
Låg och drömde om att barnet skulle komma hem igen, hur vi skulle ha det, fladdrande bilder och då helt plötsligt en bild av oss i köket. Jag lagandes mat med ett glas 🍷 på bänken. Bilden har gjort mig lite orolig. Kan det vara så att sorgen lagt sig över min bearbetning av beroendet? Jag har klarat 53 dagar (om jag räknar in i dag så låt säga 52). Även om slutmålet och förhoppningen är ett helnyktert liv behöver jag ett siktbart delmål. Jag sätter 104 dagar.
Tror tyvärr inte det kommer bli så mycket solsken i dag 😅. Tomten finns ändå så ska försöka fixa. Märker att det gör mig gott. Fast en morgonkaffe i ☀️ är magiskt. Det kommer dagar för det också. Fin söndag på er! ☀️ ☕️ 🌳 🌺

@Dragonfly tack för ord som värmer.
Lördagen blev faktiskt helt ok. Har strosat runt både på tomten och i skog och mark. Hur har du spenderat din helg?, oavsett hoppas jag den varit och fortsätter ett vara bra 😊 🌺

@Andrahalvlek Ja, det känns som rätt beslut. Dock är käkarna spända då jag lovat att " testköra" ett pass ( jobbet är jag bra på , det vet jag) Men att dra nya kollegor som aldrig gjort ngt liknande kommer att bli för tungt. Tror att det kommer bli både uppsägningar o sjukskrivningar pga att de hoppat i en båt de inte kan ro.
Så imorgon kommer jag att hålla masken o " testa" för att på tisdag träffa " högdjuren" o tacka nej. De har kört med smicker o det köpte jag nästan men bara nästan. Hade det inte varit helg hade jag kontaktat dem o dragit mig ur. Nu får jag lösa det så snyggt jag kan.
Ska stålsätta mig o tänka på hälsa, barn o barnbarn. Tid till livet, mitt liv.
Så tacksam att jag skaffat PT, börjat yoga, är nykter så jag verkligen känner hur det känns att vara o leva i balans.
I fredags kom Tant sug o hojtade....det var den gamla stressen som aktiverats för att jag börjat tänka mer på jobbet än mig själ.

ALDRIG MER SKA JAG PRIORITERA SÅ FEL!

Må så gott alla🥰

Min sambo kan inse att han har problem med alkoholen. Han svarar jämt ”jag kan ju vara nykter om jag vill”. Men är ytterst sällat det, han blir manisk så fort han inte har tillgång till alkohol. Har försökt allt. Jag orkar snart inte. Vad kan jag säga till han för att han ska förstå att hans drickande tär på folk runtom honom?

Jag vill vara tydlig med att jag har barn som är myndiga - annars hade jag aldrig vågat skriva detta av risk för att dömas, anmälas eller förnedras.

Jag har vaknat bakfull med barnen omkring mig, blivit påverkad med dem brevid. Skämts över mitt beteende framför dem.

I detta forum upplever jag att många trådar är positivt nyktert (vilket är underbart). Men min upplevelse är att ingen vågar skriva kring sina barn eller sitt föräldrarskap även om jag ser och läser att många är i den tidseran.

Jag skapar därför denna tråd där man kan få skämmas och sedan byggas utifrån att man kommit längre än tidigare.

Hoppas på förståelse och att vi kan finna gemenskap i att inte alltid ha gett våra barn det bästa av alla världar men gjort det vi förmått oss är allt vi kan ge: det vi har just då, nu och som det var ❤️

@Andrahalvlek Det du skrev om acceptans slog an något hos mig. Kan du utveckla det lite mer? 🙏🏻❤️

@Himmelellerhelvette Åhå, jag hade ngt liknande, men för länge sedan… Tror det berodde på att jag var ensamstående mamma med ångest. Inser att jag också haft flera missbruk, fast detta gick inte så långt. Minns inte hur det försvann, kanske byttes det bara ut mot alkohol?
Jag känner inga såna behov idag och inte gjort på länge som sagt.
Hoppas du också kan hitta något annat som kan ge dig lugnet. Jag kämpar också ofta med det. Det bästa för mig är att bli riktigt trött av att träna. Då infaller lugnet. Resten av dagen…😌

@vår2022 Tusen tack om mor min ❤️ och brytbönor ska jag prova och kryddsalvia har jag fått upp år efter år som perenn utan nåt större jox. Gräslök är tacksamt också. Men potatisen slutar jag med, den tar mer än den ger i mitt lilla pjuttland. Odla på hink är bättre i så fall, en väninna lyckas bra där.

Kram ❤️