Senaste kommentarerna i forumet

@Äntligen91 härligt att höra att du känner dig bättre och bättre. Jag hoppas att du kan hålla detta och skapa en fin alkoholfri framtid🤗

@Thompa_68 Jag blir glad att läsa att din kropp och knopp fungerar bättre och bättre. På något sätt så blir jag också glad att läsa dina reflektioner kring de jobbiga sakerna i livet, inte för att de är glädjande i sig, utan för att det betyder att du har reflekterat och känt. Du flyr inte, du identifierar, känner och försöker åtgärda💪

@Flarran God morgon! Jag såg också en hel del pompa och ståt igår och att titta på alla vackra balklänningar gillar jag mest. Hörde på radion att efterfesten pågick till typ kl 07 i morse och kan tänka mig att de är rätt möra idag! Ja, tiden går fort och snart är de jul igen🎅. Jag har också träningsvärk framförallt i ena vaden som jag inte riktigt vet var det kommer ifrån. Kan har varit efter min julfest på jobbet i tisdags då jag hade lite högre klackar än vanligt på mig och inget alkoholhaltigt i benen😂. Jag rumlade därför inte runt, men senare på kvällen såg det nog ut som jag hade gjort på mig!

Tror faktiskt att det blir enklare att jogga än att promenera med hundarna på lunchen🐕🐕🏃‍♀️. Ha en fin dag! ❤️

Tidig torsdagsmorgon ett par dar före Lucia efter en onsdag med hålligång som bara den för att vara jag alltså. Inget festande på nåt av bolagets alkoholhaltiga drycker blev det dock, vilket numera ju är en invand nykter rutin alltså. För drickande av nervgiftet alkohol var då något som man väl lite väl ofta pysslade med titt som tätt för bara drygt två år sedan innan man blev lycklig nykterkvist. Mör som en bankad biff är man dock. Men så tog jag mig ju faktiskt utanför min dörr efter dagligt bröd och mjölk också. Kan då säga att det kändes i uppförsbacken med matkassar att man inte är nån tonåring längre som man väl kanske inte märkte av så värst mycket i alkoholdimman tidigare.

Gjorde då ändå igår något som jag inte gjort på rätt många år och faktiskt satte mig ned några timmar och häckade vid min TV i vardagsrummet. Kollade alltså in det fina folket som satt där på dynamitgubbens fest och kalasade till allmänt beskådande på svampsoppa med mera. Kände då faktiskt en tacksamhet för att jag slapp att vara en av dessa som satt i detta folkhav. Har faktiskt själv tillgång till svampsoppa vilket jag såg i mitt skafferi alldeles nyss. Har en gammal påse med champinjonsoppa där. Men ska jag göra soppa så får det nog allt bli en lyxigare variant än vad högdjuren satt och festade loss på igår.

För jag har faktiskt en fin burk med köttsoppa i skåpet som då smäller högre i sin enkelhet. Vilket kanske får bli dagens festlighet i detta kök. Kaffepaket finnes också i skåpet, så kanske blir det att jag kokar på mig en kanna med sånt idag om träningsvärken från stordådet igår med en vandring i kvarteret efter dagligt bröd släpper lite senare idag eventuellt. Borde kanske försöka att ta mig ett glas, ja inget med alkohol, utan bara lite vitaminberikat vatten, för sånt som det fina folket väl hade i sina glas och skålade med enligt tradition har jag ju valt att inte ha tillgång till, vilket nog är det bästa i längden alltså.

Nu är persiennerna uppdragna igen, och fem komma nio grader varmt ute på gården säger termometern på fönsterbrädan att det är. Det går mot mot jul igen med ett nyktert steg i taget och har väl inget att klaga över bortsett från lite ryggvärk och ömma knän som det väl ska vara när man fröjdat loss som jag gjorde igår och då promenerade runt en del, som ju ska vara så underbart och nyttigt. Sitter nu och lyssnar på lite svängig Rock n Roll i mina hörlurar och kanske får det snart bli lite julmusik i form av tomterock om granar och sånt där, som ju passar bra den här tiden på året.

Ha en fin dag mina vänner!

Och jag vill bara tillägga: Tålamod. Det är inte en alkis bästa gren, men det får vi träna massor på som nyktra. Vi kan bara påverka vårt egna beteende, och föregå med gott exempel. Sen är det viktigt att prata, prata, prata. Det är som med barn och tonåringar, man kan tjöta om ditt och datt i flera timmar - och plötsligt börjar de prata om något som berör dem på djupet. Då gäller det att vara beredd och ta snacket. Tålamod.

Kram 🐘

Första natten avklarad. Kunde ändå sova lite. Det var en rätt ytlig sömn där jag vaknade några gånger. Känner mig fortfarande väldigt ledsen men på något sätt har jag ändå lite mer hopp i kroppen i dag. Vet inte var det kommer ifrån men ska försöka uthärda dagen och jag vet att i morgon kommer det bli ännu bättre. Jobbar på att förlåta mig själv.

@Carisie Hej, och tack för att Du bryr dej 🙏 Har väl gått både lite upp och ner, känns som jag fått lite ordning på min höga puls och andfåddheten har minskat påtagligt som gott är. Men den där autopiloten har slagits på några gånger tyvärr, efter jobbet så sitter man där med några öl utan att egentligen veta varför. Men idag efter jobbet så har jag en hel del att ta tag i vilket inkluderar bilkörning så jag tror och hoppas på en a fri torsdag i alla fall. Vet ju hur mycket bättre jag mår dagen efter då. Men hur går det för dej? Står du emot frestelsen.

Jo det värsta är ju att hennes husläkare larmat till sjukhus men läkaren där avfärdar detta med motiveringen fetma, gå ner i vikt. Du ska till livsstilscoach. Jo men det kändes ganska ok igår. Kunde varit värre men helt ok.

@Thompa_68, vilka kompisar vi har här i gruppen🩷. Vilka kloka råd du fått.

Jag är inne på samma linje att ni antagligen levt parallellt istället för tillsammans. I dimman är man ju inte närvarande och dina nära har lagt sig till med dina strategier, din var alkoholen och det förändrar du nu, Dina nära är antagligen inte medvetna om sina…

Som @vår2022 säger så behöver nog en tredje part hjälpa er att se vilka mönster/roller ni fastnat i. Det kan man vara blind för själv.

Även om det gör ont nu att upptäcka sprickorna så är den sanna vägen det som krävs tror jag. Även för bibehållen nykterhet. Att leva förljuget och osant är stor risk för att ta till trösten A igen.

Ha tålamod, det här är en lång process. Men fortsätt att vara nyfiken på vart detta bär. Inte bara det nyktra livet utan också det nyktra och ärliga sinnet. Stor kram och tack att du delar🌸

@aeromagnus Biltemasemla och kaffe låter som ett perfekt firande av hyfsat okej provsvar. Förjävligt rent ut sagt att hon fått mediciner utskrivna som skadat henne 🤬

Kram 🐘

@has Tack! 🙏 Det var en otroligt intressant episod. Besvarade min undran om hur denna "blindhet" för vissa sätter in redan på ett väldigt tidigt stadium eller alldeles från början. Jag är ju med på att det händer i relationen när våldet väl satt igång. Och precis som i teorin om kognitiv dissonans är det ett sätt för oss att anpassa oss i en osund miljö som vi upplever att vi inte kan lämna (förhållandet) av känslomässiga eller rent praktiska skäl.
Men här talas om en inlärd "förmåga" att inte se, från början.

En detalj från böckerna om medberoende träffade mig också, nämligen en slags inre tomhet jag har upplevt och känsla av att jag inte själv "fyller upp" mitt liv. Jag antar att det är sökandet efter det där som fattas som leder mig till personer som jag upplever som spännande och intressanta. När drömmen väl väckts om att jag hittat någon som gör mitt liv bättre, kickar den här blindheten in för varningssignaler som dyker upp.

Men det är kanske vad alla förälskade människor egentligen upplever? Man vill träffa någon som ska komplettera ens liv och göra en lyckligare.
Jag är osäker på om det är så, eller om det kan vara styrkan i upplevelsen som skiljer sig.

I den här relationen fanns inga tecken på alkoholberoende de första dejterna. Men den började väldigt intensivt, som mina relationer ofta gör, med känslor som kom snabbt.
Men jag minns att när jag väl sett tecknen och förstått att det fanns ett alkoholproblem, fortsatte jag att tycka att han var för bra för mig och fantastisk på alla sätt. Samtidigt som jag någonstans kände att "det" höll på att hända mig igen. Att döva den vetskapen var nog en av anledningarna till att jag började dricka mycket själv. Föll in i hans mönster.
Nu när jag inte dricker längre sen 5 veckor tillbaka, är det jobbigt med dissonansen mellan våra världar.
Jag försöker att fokusera på mig och mina känslor, men det är svårt. Önskade igår till och med att jag kunde gå tillbaka till blindheten, för när jag känner oro och sorg och vet det, och han är pigg och glättig och planerar för jul, känner jag mig galen.
Jag sov dåligt inatt och han frågade mig: Mår du bra? Han var genuint orolig. Och det kändes som att det är mig det är fel på, som har problem med mitt mående. Han har ju inget problem, lycklig i sin förnekelse...

Men det är väl återigen också det här att vara fixerad vid ett problem, hans drickande. En konstant oro som nästan aldrig släpper.

Jag hoppas att jag på något vis kan hitta ett sätt att få oron att bli mindre konstant och att tänka mer på annat.

Förlåt, det blev en lång rant om min situation.

Hur har det gått för dig? ❤️

@Thompa_68 Tack för fina ord. Försöker att inte vara hård mot mig själv men det är svårt. Var nästan säker på att jag hade klarat det värsta. Är inne här och läser mycket nu och det är så mycket igenkänning, oavsett hur långa perioder man har haft i nykterheten. Mitt första nyktra år var nog det bästa i mitt liv, men hösten har varit otroligt tung. Det är ingen ursäkt men kanske en förklaring.

Man ska nog inte underskatta att den ständiga krisen ger oss en kick också. En katastrof vi kan beklaga oss över, orättvisa, smärta, vi blir sedda och hörda, vi kan älta osv. Hade man inte den bekräftelsen på sin existens så kan det kännas lite som att man inte "finns".
När min relation tog slut slutade jag vara rädd för att få fylle-sms mitt i natten, fylle-samtal, fylle-ångest kastad i ansiktet jämt. Axlarna sjönk, kan jag säga! Det var som natt och dag. Och efter det vägrar jag umgås med folk som super. Så underbart det är att välja bort kaoset!

@Thompa_68 Jag tänker att fel riktning och destruktiva mönster kan ha pågått länge i livet, innan man vaknar upp och kan se det tydligare. Att vara mitt i det blir till slut en slags normalitet och när en alkoholdimma skingras blir det allt klarare. I en relation kan man ha skapat en obalans och börjat gå åt olika håll för att stå ut i tillvaron. Det krävs en hel del arbete för att hitta tillbaka till en plats som båda trivs i, för troligen har den tidigare platsen inte varit bra och inget att återvända till. Du funderade på psykolog och jag tror att parterapi är ett bra stöd, en oberoende tredje part som bättre utifrån kan se var ni står, vad ni har för behov och önskemål och vad som behöver göras för att komma vidare.

Sen krävs det öppenhet, tålamod och att man kan rannsaka sig själv, att man har en vilja till förändring och att man även lyssnar och försöker ta in och förstå och tar hänsyn till andras behov. Men först måste man nog börja med sig själv och förstå sina egna behov och hur man vill att livet ska se ut. Du gör ett superbra jobb med din nykterhet och att vara äkta och tänka klart är en förutsättning för allt annat som behöver förändras. Fysisk aktivitet är toppen för att lätta på tryck och fokusera på annat en stund. Det får också känslor och tankar att landa bättre.

Bra jobbat!❤️

@Äntligen91 Då är 1/3 av december avklarat, bra jobbat. Tänk att gå in i 2026 med en månads nykterhet i bagaget, kommer bli mäktigt, fortsätt fokusera på att vara nykter just idag. Vi ångrar aldrig en nykter gårdag, kämpa på!

10 dagar nykter idag och mår bättre nu än med alkohol inblandat. Hur kan något som känns så enkelt och självklart nu helt plötsligt förändras och inte alls kännas lika självklart?
Måste verkligen jobba på att få behålla den här känslan.

@Vitvargen Stort tack för din omtanke och som vanligt kloka ord! Jag ska reflektera över dem i lugn och ro, tillsammans med annat vist som kommit mig till del via detta forum. För nu vill jag återigen framföra mitt allra hjärtligaste och innerligaste tack, för att ni finns och bryr er om andra!

@TeTanten Häftigt med 100 dagar som kommande milstolpe, superbra jobbat! Det är ju utmaningar kommande veckor, med jul- och nyårsfirande. Som några har skrivit tidigare, man kan se det som ett träningsläger för nykterhet. Jag vet att jag aldrig mer kan dricka, men väljer att inte tänka så mycket på det utan ta en dag i taget, känner att jag lätt börjar noja över "för alltid" och komma tillbaka i tankar om varför jag inte kan dricka som "alla andra" och dit vill jag inte igen, aldrig mer ett första glas, jag tillhör dem som bevisligen passerat "point of no return".

Hejar på att du i lugn och ro kommer fram till vad som funkar för dig. Du har gett dig själv de bästa förutsättningarna att fatta beslut med din nykterhet, snyggt jobb!

@hsp-metal Jag har varit nykter som längst i ett år, hamnade efter den, liksom alla andra nyktra perioder, tillbaka i ett destruktivt alkoholbruk. Det kan ha tagit en dag, en vecka, månad eller år, men förr eller senare fann jag mig på ruta 1. Den senaste nyktra perioden innan den jag nu befinner mig i, vilken förhoppningsvis är det sista, var inte så lång, några veckor, men då tog jag ett riktigt uselt återfall där jag tryckte i mig en hel flaska mousserande, öl, vin och någon spritskvätt. När man är inne i beroendet finns det till slut nästan inga gränser för vad man får i sig.

I övrigt håller jag med @Bubbelmorsan helt och hållet, var snäll mot dig själv, vi är bara människor och gör så gott vi kan. Alkoholmonstret är en tuff fiende, men varje dag som nykter är en delseger. Alla gör fel, det som definierar oss är hur vi agerar sedan, precis som @Bubbelmorsan skrev.

Tänk, snart har jag vart nykter i 100 dagar. Skrev upp det i kalendern. Ett kvartal utan vin.
Trivs förvånande bra med det. Suget finns där ibland. Och att jag goffar i mig för mkt av massa annat stör mig. Men det känns ändå stabilt.
Hemmadrickandet vill jag minst tillbaka till. Det är mkt mys och guldkant i det men även så stora vinster att umgås med familjen nykter och redo för olika aktiviteter. Fester känner jag en mix mellan saknad och lättnad när jag tänker på skillnaden. Här behöver jag träna mer för jag känner mig trist och uttråkad hitills. Vin till god mat saknar jag nog mest, dels smaken men det var nog alkoholen med som gjorde allt så härligt att äta en fin middag.
Har inte testat att vara nykter under sommaren än eller på semester, det känns svårt och utmanande och jag gissar det är nått min hjärna och jag kommer ha tuffa förhandlingar om.
Jag tror jag kommer fortsätta vara alkoholfri efter nyår. Vore ju ballt att undersöka hur det skulle kännas efter ett halvår iaf.
Och efter det blir mitt jobb crazy pga högsäsong och kanske är det bättre att försöka överleva det utan vin som tröst…
Ja så går mina tankar just nu. Försiktigt positiv till tanken på att forsätta utforska min nya livsstil.
Eller så får jag för mig att jag nog ska ta ett glas nån enstaka gång då och då…. För så illa var det ju inte innan ju…. 😅. Men varför tänker jag då så mkt på det? Och varför är det så svårt att ge upp?
Nä tillbaka till att bordlägga alla beslut till framtiden. Tidigast januari. Men kanske mars. Då borde jag blivit klok.

En sak som jag tror bidrog till det här är att jag har varit väldigt förälskad i en person som också hade väldigt stora alkoholproblem. Jag konfronterade personen och hen slutade att dricka när vi hade setts i ungefär ett år. Med den här personen var det lätt att hålla sig nykter, för jag såg hur illa det gick för henne. Men för några månader sedan ville hon sluta ses. Och då var det som att jag tappade fotfästet totalt. Sedan har det hänt andra grejer så totalt sett har hösten varit oerhört tung. Har inte alls känt den där sköna känslan av att vara nykter utan snarare haft funderingar på om jag någonsin kan dricka normalt igen (klassiskt, jag vet) och tyckt väldigt synd om mig själv som har den här sjukdomen. Ni vet känslan som säger "varför jag?". Jag önskar bara att jag hade varit mer stark.

Jag är också väldigt rädd för hur länge jag ska ha sömnproblem och svårt att äta. Är dödstrött men har så mycket ångestpåslag att jag tror att jag kommer vara vaken hela natten.

Testade det ett tag och funkade inte alls för mig - jag skippade bara att ta tabletten innan jag skulle dricka. För mig var rätt väg att köra utan medicin och istället kapitulera för sanningen.

Skrapade ihop 18 månader innan jag tog ett återfall nu. Totalt 3 på snart 2 år. Det suger verkligen. Jag var faktiskt inne och sökte på mediciner nu men jag tror att det får bli AA istället.

Det vidare livet går verkligen vidare😊
Tänk liksom att jag har kunnat ta tag i träningen. Tryggt förvissad att den blir av.
Så trygg att jag köpt mig ett PT paket.
Så trygg var jag inte tidigare. Att lägga ut en så stor summa på bara mig själv hade varit som att spola ner pengen i närmsta vattenklosett...
Tänk vad lång nykterhet kan göra!
Idag var jag på min första personliga träning. Det var en upplevelse o det blir spännande o se hur svår träningsvärken blir imorgon( ont redan nu😅
Den lediga dagen imorgon blir det kondition, och lättare yogastyrka. Marklyft får vänta en dag.
Det här är nog den bästa present jag gett till mig själv någonsin😊

@Bubbelmorsan Tack snälla för pepp. Det är nog rädsla ja, för massor av olika saker. Satt precis och tänkte på att jag är rädd för att suget ska komma typ i morgon eller övermorgon även om jag klarar av den här dagen. Det stämmer nog att jag är väldigt hård mot mig själv. Extremt hård faktiskt. När min nyktra vän tog ett återfall sa jag att händer alla och att hen är grym som kämpar vidare. Men har väldigt svårt att säga detta till mig själv just nu.