skrev Vitvargen i Motivation

@Jessica53, välkommen till forumet! Jag funderar på hur det varit tidigare för dig och er, satt ni varje kväll och pimplade tillsammans och att du till slut tog dig i kragen på egen hand att sluta? Jag kan förstå att det känns trist att sitta bredvid och se honom fyllna till var kväll.

Vore ju fantastiskt om han på något sätt kunde komma till insikt och vilja hänga med dig i ett gemensamt nykterhetsprojekt istället för att fortsätta sitta där och pimpla öl på egen hand. En väg framåt kan vara att hitta på andra saker att göra på kvällarna, tillsammans eller enskilt. Skriv gärna mer om bakgrunden så kanske det går att se vad som kan testas.


skrev eling i För hälsan, för barnen, för livet

@JHL härligt att höra att det går bra för dig och att du knappt tänker på alkohol. Det är ju dit man vill komma! Jag behöver påminna mig om att man kan komma dit. Skönt också att alkoholkonsumtionen gått ner överlag bland din umgängeskrets, det kanske går åt det ena eller andra hållet med tiden, har man problem går det ju definitivt bara utför om man inte gör något åt det. Du är en förebild både där och här, något du verkligen kan vara stolt över. Jag kom ihåg när du dök upp här och jag tänkte att det lät som ett väldigt svårt läge. Och nu är du fortfarande nykter över ett år senare! Riktigt coolt 😎


skrev Jessica53 i Motivation

Hej, jag undrar hur ni motiverar er själva att inte dricka…
Jag är 53 år, gift med en man som också gillar att ta några öl varje kväll efter jobb. Han vill inte sluta så varje kväll pimplar han ca 5st stora öl, bredvid sitter jag med en smoothie eller Ramlösa sedan snart 6 veckor! Jag behöver motivation, hur peppar ni er själva?


skrev Karin är jag i Son 42 år alkolist

Till saken hör också att han sitter i en stuga på Öland och jag bor ganska långt norrut i Sverige.
Man blir tokig när han inte svarar i telefonen en längre tid! Jag kan inte bara åka dit..
Känns som känslomässig misshandel, för han vet att vi blir oroliga! 😒


skrev Kristoffer i Andra halvlek har inletts

Ja, precis, då syns det sen på din konto-sida. Hoppas att det hjälper dig!


skrev Rike i Rädd för att tappa hoppet...vem blir man då?

Ska ärligt säga att jag tillhör dem som ofta propagerar till dem som fastnar år ut o år in o lever i destruktivitet att ”ta stöd o avstånd o skydda ditt eget liv” (o ev barns). Förenklat uttryckt.

Men om det vore mitt barn..

Anmälan soc är det jag kommer på..
Intervention?

Du måste vara rädd om dig men det lilla hoppet finns nog kvar för alltid..

Kram ♥️


skrev Karin är jag i Rädd för att tappa hoppet...vem blir man då?

Om man tappar hoppet om sitt vuxna barns alkoholberoende.. efter år av hopp och förtvivlan.
Det känns som man är på väg dit ibland. Att bara sluta hoppas. Sluta bry sig. Man tänker ibland att det skulle vara så skönt..Men vem blir man då? Det känns samtidigt skrämmande om man skulle bli en människa utan hopp.. 😔


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Kristoffer Okej, det ska jag prova! Hittar jag just den kommentaren i min profil sen då? Smart. Har aldrig provat att spara. Däremot anmäler jag inlägg ibland, när jag vill ha kontakt med er admin, och väljer även att dölja ibland om jag inte pallar att skylta med vissa stavfel.


skrev Karin är jag i Son 42 år alkolist

Tack för stöttande svar!
Kämpa på du med! 💕


skrev Stark2025 i Son 42 år alkolist

Låter som du har en sund inställning. Har du testat Al-anon någon gång, ibland är det skönt att prata med någon utomstående som inte har egna känslor till personen.

Hoppet och sorgen kommer man nog aldrig ifrån. Själv går jag på det varje gång och tror på löften för att sen trilla ner i en stor mörk grop när det blir återfall.
Men har nu börjar förstå att vad jag än gör så kan jag inte påverka om han missbrukar eller inte.
Jag har fått förändra mitt eget liv….

Kan tänka mig att det är super jobbigt när det handlar om sitt barn. Men bra gjort ändå att ni sätter era gränser.

Kämpa på 💕


skrev Hanna0425 i I dag börjar mitt nya liv!

@Gåbert
Det är så sjukt att man på ALLA sätt vet hur dåligt det är att dricka för måendet, sömnen, känslan i kroppen, ekonomin och allt. Men ändå ... sitter man där med sitt lilla vinglas (i mitt fall) och unnar sig. Hur härligt det där glaset än är är det ju inte värt det. Man vet. Och ändå.
Nej, det går inte bra för mig. Jag petar in en alkoholfri dag här och var men de flesta kvällar dricker jag. Nästa plan är en längre alkoholfri period igen, siktar på att starta typ nu och hålla upp fram till Kristi himm. I påskas vad jag på en stor familjemiddag med övernattning och mina syskon drack och drack, jag lyckades hålla mig. Såg med avsmak på hur de blev lulliga och dåsiga och kände mig så stark. Många barn som var med så kände också att jag ville vara nykter vuxen ifall något hade hänt. Det är en helt annan historia varför jag väljer att hålla mig nykter med mina syskon men den här gången blev det så tydligt. Jag kämpar på. Kram till dig!


skrev Karin är jag i Son 42 år alkolist

@Stark2025 Tack för svar! Ja, att det fungerar så som du säger, har börjat gå upp för mig. Han höll uppe i tre månader förra sommaren, men tog ett återfall och sedan var det likadant igen. Bara precis så länge så man började få hopp!
Det känns nu som om jag aldrig kommer tillåta mig själv att bli glad, vid eventuellt uppehåll. Sorgen blir för stor om han sedan börjar dricka igen.😢
Samtidigt är jag en person som är positivt inställd till livet, och har överkommit ett flertal svårigheter. Jag har adrig tappat hoppet innan, utan sett, att till synes omöjliga situationer har kunnat lösa sig.
Det går nog inte att skydda sig, men jag får aktivt söka sätt att hantera situationen.
jag har flera familjemedlemmar att prata med om detta och vi försöker hjälpas åt. Tyvärr förstår jag att vi har blivit medberoende. Vi har dock en del gränser. Han får t ex inte hälsa på om han är full.
Det känns väldigt bra att vara med här!🙏


skrev Vitvargen i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen

@TemporaryPurposa, oberoendet av alkohol, detta är litet kontroversiellt eller åtminstone okonventionellt och behöver förklaras mer. Man kan fråga sig hur det är möjligt att man helt plötsligt kan sluta dricka något man lärt sig att det ger lugn och ro, behovet av lugn och ro har ju inte försvunnit. Men associationen kan försvagas eller tas bort helt genom att ersätta med andra beteenden/aktiviteter som ger dopamin och andra ro- och lyckohormoner.

Att det inte ens finns en tillstymmelse av lust eller sug efter detta bedövningsmedel efter så många decennier av tilltagande konsumtion, ja det är märkligt men det var ju vad jag önskade. Finns även en rätt jordnära förklaring som kan ha bidragit: onykterhet och bakfylla förhindrade mig att göra en del av dessa andra saker som gav ro och glädje tidigare, även hindrade mig att utveckla nya intressen. Flera olika rattar skruvades alltså på samtidigt, började även med probiotika för magen för att påskynda det fysiska reparationsarbetet och få hormonbalanser i ordning.

Jag förlorade helt lusten att bli onykter, den delen av nervbanorna blev deaktiverade mycket snabbt. Kan de återaktiveras om jag skulle börja dricka bara litet igen, öka sakta efter att toleransnivån jobbas upp igen, några glas då och då vid "väl valda" men allt mera frekventa tillfällen? Ja säkert är det så, det var ju så jag hamnade i situationen att dricka för mycket och för ofta och samma mönster skulle förmodligen kunna etableras igen. På det sättet kan jag inte påstå att jag är helt likgiltig inför alkohol, det är fortfarande en substans som har potential att ställa till det för mig om jag åter tappar respekten. Jag är oberoende av alkohol ungefär som jag är oberoende av heroin och diverse andra substanser jag aldrig provat.

Man behöver underhålla de nya beteendena hela tiden, litet som en trädgårdsmästare påtar med jorden och växterna. Tex kommer man ju i kontakt med alkohol då och då, när man tankar bensin i bilen kommer det en liten doft av etanol pga reduktionsplikten, när man häller på spolarvätska i bilen, rengör saker med T-sprit, använder alkogel för att desinficera händerna. Jag kan ibland slås av tanken att jag för inte så länge sedan hällde i mig sånt där som om det vore saft... medvetet drack sånt man häller i bilar och löser fett och smuts med, tar död på oönskade livsformer med - här är det litet Annie Grace-aktig argumentation jag fyller på med.

Finns fler saker jag fyllt på med efter hand. Av olika anledningar skaffade jag en smartklocka som mäter en massa parametrar kring hälsa och träning, använder det som instrument att öka min mentala och fysiska återhämtnings- och prestationsförmåga. Slarvar jag med sömnen eller om jag sover dåligt pga att jag är krasslig, om jag rör mig för litet osv, detta syns direkt i hårda fysiska mätvärden som vilopuls och HRV och avspeglas i dålig "Readiness", "BioCharge" och liknande komplexa kalkylerade mått.

Det vore intressant om jag hade haft denna tidigare medan jag drack varje kväll, tror det hade varit riktigt ruttna värden genomgående men det kan andra utforska vidare om ni är precis i början av ert nya nyktra liv. Allt som kan pusha på i rätt riktning är skitbra, få direkt feedback på vad man gör och hur man beter sig är väldigt bra för såna som mig!

När det gäller den där vita vargen så hade det första mötet inget att göra med alkohol. Jag höll på att dö pga underkylning och hade tappat all rationell besluts- och handlingsförmåga, då dök den upp och visade vägen till värme och säkerhet. Från en rationell synvinkel handlade det kanske om det man kallar hallucinationer, men ledde till högst påtagliga konsekvenser i den vanliga världen/verkligheten.

Den dök upp i tankarna igen efter min första vecka av nykterhet efter sommaren. Det verkar som att den håller sig borta om jag är onykter och det hade jag ju varit väldigt ofta under lång tid, många år varje kväll i princip. Första nyktra veckan verkar alltså ha varit viktig för att få kontakt med den inre vägvisaren, vi kan kalla den för vad vi vill men jag tror alla har detta. Det gäller bara att hitta den, eller kanske bättre uttryckt, ge den chansen att hitta dig. Hedra din vägvisare, lyssna noga, gör inget dumt med din kropp som äventyrar kontakten.

Lycka till, du kommer att klara detta.


skrev Kristoffer i Andra halvlek har inletts

@Andrahalvlek vi har lagt din önskade funktion till Att göra-listan! Men eftersom den är ganska lång funderar jag om du så länge skulle kunna vara hjälpt av att använda "Spara"-knappen under kommentarerna? När du har läst färdigt sparar du den sista kommentaren, och sedan hittar du enkelt tillbaka till kommentaren via din kontosida när du vill fortsätta läsa. Lite omständigt men kanske bättre än inget.


skrev Stark2025 i Son 42 år alkolist

Hej Karin, låter hårt nu men har det fungerat? Tänker att det kommer inte spela någon roll hur mycket verktyg du tar till, så länge han själv inte vill ändra sitt liv så kommer inte du kunna hjälpa honom.
Sök samtals hjälp för dig själv så du kan vara stark och finnas som stöd den dagen han vill ha den. Innan dess kommer du bara gå sönder av att kämpa mot detta berg som beroendet är.
Att skriva här är en bra start för dig, jag fick mycket sanna och kloka ord när jag började skriva och läsa här.
Du är inte ensam att kämpa mot denna jätte av beroende 💕


skrev fooliehutten i Fått hjälp

@springer, bra kämpat! Det har alltid en mer långtgående påverkan av hela individen med alkohol. Den är ju både fett och vattenlöslig och påverkan på tarmsystemet kan vara långt efter man lagt ner. Så var det för mig, men dag efter dag blev hela jaget stabilare. Du är på rätt spår och behöver inte stressa fram alla förändringar på en gång. Försök att landa tryggt i nykterheten, den är viktigast just nu. Lycka till! 👍


skrev springer i Fått hjälp

Alkoholfri i tre veckor! Påsken har kommit och gått och jag har reflekterat över hur skönt det varit att inte behöva fokusera på bolagets öppettider. Det spelar ingen roll om det är röd dag idag eller imorgon, jag skall ändå inte dit.
Måste försöka styra upp hur jag äter så jag får lite kontroll på magen. Tabletterna jag äter gör sig ofta påminda med knasig mage. Det är väl här stressen och ångesten kommer in och stör som mest, för jag har svårt att ta tag i vardagsproblem som gäller mig själv. Att äta bra och vara noggrann med det är något som jag inte riktigt hinner och orkar.


skrev springer i Fått hjälp

Alkoholfri i tre veckor! Påsken har kommit och gått och jag har reflekterat över hur skönt det varit att inte behöva fokusera på bolagets öppettider. Det spelar ingen roll om det är röd dag idag eller imorgon, jag skall ändå inte dit.
Måste försöka styra upp hur jag äter så jag får lite kontroll på magen. Tabletterna jag äter gör sig ofta påminda med knasig mage. Det är väl här stressen och ångesten kommer in och stör som mest, för jag har svårt att ta tag i vardagsproblem som gäller mig själv. Att äta bra och vara noggrann med det är något som jag inte riktigt hinner och orkar.


skrev Himmelellerhelvette i Bokklubb för anhöriga!

Jag tänker på dessa frågor just nu med inspiration från boken:

Ändra tankarna ”borde & måste till vill och behöver”

Vad i ditt liv känns som “måsten”?
• Vad händer i kroppen när något känns som ett krav vs ett val?
• Är det alltid möjligt att göra det skiftet?

Hur identifierar vi oss med våra tankar
• Hur mycket av min stress kommer från mina tankar – inte situationen?
• Har du märkt när du ”fastnar i huvudet”?

“Hur vet man vad som är en ’ sann’ känsla och vad som bara är en tanke?”

Jag fastnar så mycket i mina tankar kring situationen kring min mamma, och tror ofta att jag måste göra massor av olika saker och brottas med att försöka rikta om mitt fokus samt att se det jag verkligen måste och allt annat som hon faktiskt kan göra själv.

Hur långt har du kommit med boken?


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Varafrisk En sak till: Tänk lägga till bra saker, snarare än tvinga bort dåliga. Och börja i väldigt liten skala och bygg på efterhand. Det är viktigt för självkänslan att klara av det.

Kram 🐘


skrev JHL i För hälsan, för barnen, för livet

@eling kul att läsa att du lade dig nykter och njut av att inte vara bakis idag och känn vilken härlig känsla det är.
För mig går allt bra och nykterheten består. Alkoholen upptar inte speciellt mycket tankemöda för mig, det är nästan enbart när jag är här som jag tänker på det. Jag har slutat räkna dagar men har nu varit nykter sedan januari 2025 så jag har ett år och ett kvartal som nykter. Jag har noterat att konsumerandet av alkohol i både min omedelbara närhet och i lite utökade cirklar har blivit lägre. Om det är pga ålder eller annan orsak, det är ett fåtal som likt mig inte dricker längre, vet jag inte. Däremot så tycker en del av mina manliga vänners kvinnliga respektive att jag är stark och imponerande som avstår vid fester och de önskar att de hade samma styrka eftersom de tycker inte tycker om att vara bakfulla.

Ha det bra, njut av att vara nykter. Ge dig själv en välförtjänt kram för att du är duktig och ta ett nykterhetslöfte för idag så kommer du lägg dig nyker och en till dag läggs till handlingarna. Stort lycka till.


skrev Maud i Hurtbulle på riktigt.

Dag två av ledigheten. Praktiska saker som matlådefix , dammsuga ( katterna fäller så in i...) lååångpromenad med väninna. Hämta på förskola på sen em. Känns bra fint att få in lite mormorsgrejer. Gymmet får vila idag då överkroppen manglades hårt igår o underkroppen ska få en omgång imorgon.
Till kvällen testar jag ett nytt yogaställe och en ny yogaklass. Hatayoga ska visst vara bra för stressade typer så det måste jag prova.
Yoga har alltid varit utanför min comfortzoon men plötsligt funkar det fint och att tänja och bända iförd trikåer barfota på en matta i ett rum med andra känns helt okej.
Kroppen börjar att bli stark o tränad. Det både syns och känns.
Träningen har gett mig både självkänsla och ett lugn. Det alkoholfria livet ger mig utrymme att utveckla ett bra liv.

Tacksam för mitt val!🙏


skrev Maud i Fortfarande nykter

@Box Det låter fint och positivt!


skrev danisa i Vill bri hel

@vår2022
Det texten stämmer precis! Tack! Som jag skrev tidigare så träffade jag min syster här om dagen. Vi hade ett helt neutralt möte kring en grej vi skulle göra. Jag satt tidsgränser. Det var en test på mig själv. Jag såg det här så tydligt. Hon var artig och trevlig, men fiskade information.
Hon frågade bl.a om vi skulle flytta tillbaka till grannstugan till henne. Jag svarade att vi vet ingenting om framtiden. Just nu är vi i den andra stugan.
I går jobbade jag med en uppgift. Jag skulle göra en tidslinje gällande min relation till min syster, skriva om både positiva och negativa situationer, skatta dem på en skala hur mycket de berört mig. Den slutsats jag drog var att det var omöjligt att skilja min syster och min mor åt.
Sen ringde min bror och ville prata om det här. Han sa "jag var ju yngre men kunde se hur orättvis mor var mot dig".
Att så tydligt se mönster hjälper mig. Sätter jag allt i ett samband så ser jag att mitt drickande för att döva kom i samband med att jag och min syster började umgås mer.
Det är VIKTIGT att det var mitt val/mitt ansvar, där lägger jag ingen skuld på min syster, men det visar på hur mycket den ojämlika relationen berört mig.
Därför är det viktigt att paralellt med att jobba med min nykterhet behöver jag jobba igenom den här gamla barlasten från när jag var ung.
I dag känner jag mig stark och insiktsfull.
Ska packa ihop och flytta hem idag. Ska träffa en person om mitt nya uppdrag.
Tack för alla kloka inlägg.
Kram


skrev Surkärring i Be arbetsgivaren om hjälp, är det någon av er som gjort det och vad hände?

@AL606 arbetsgivaren har en skyldighet att hjälpa sin anställde med alkoholöverkonsumtion eller annat missbruk.
Arbetsgivarens skyldigheter vid missbruk:
Aktivt förebygga och ingripa: Arbetsgivaren måste agera på signaler om missbruk och inte skjuta upp problemet.
Rehabiliteringsansvar: Missbruk (t.ex. alkoholism) betraktas ofta som en sjukdom, vilket innebär att arbetsgivaren har ett långtgående rehabiliteringsansvar.
Utreda arbetsmiljön: Arbetsgivaren ska utreda om arbetsplatsen bidrar till missbruket och vidta åtgärder.
Dokumentera: Det är viktigt att dokumentera misskötsamhet och de rehabiliteringsåtgärder som erbjuds.
(lawline.se)

Sedan är det ju även ett egenansvar som ligger hos arbetstagaren. Men att säga upp pga missbruk, det låter inte rätt, då hade jag tagit frågan vidare.

Har träffat på många i mitt yrke som fått otroligt fint stöd av sina arbetsgivare när det kommer till vård och rehabilitering, och skulle absolut lyft frågan on hjälp, vid behov.