Senaste kommentarerna i forumet

Ps känn inte att den frågan inte hör hemma här. Det finns ofta fler problem än själva drickandet!
Du kan och det var så bra och starkt gjort att du vände dig dit. Ta emot allt stöd du kan få.

@Anayh5
De kan sin sak och ärligt..barnen får en trygg uppväxt och ni får en god kontakt även som vuxna.
De kommer att känna att du gjorde allt för dem när de själva inte kunde som barn.
Min tanke. (Bröt själv med mina. Helt)

Värk är märkligt. Under förra veckan var jag sjuk, kom upp i 6000-7000 steg per dag ungefär. I lördags höjde jag tempot rejält, men inte stegmängden. Fick sjukt ont vänster knä, liksom mitt på. Fattade ingenting.

Jag hade inte ramlat, trampat snett eller något annat som kunde förklara smärtan. Jag gav mig fan på att trotsa smärtan, bara knata på som om jag inte hade gjort. Det är mentalt svårt, för oron väcks direkt. Tänk om det blir värre? Varje steg gjorde ont, gick knappt att tänka på något annat.

På lördagkvällen svullnade knät lite, tecken på inflammation. Nästa morgon: borta! Ingen värk alls. Idag har jag påbörjat en ny 10.000 steg/dag-streak. I rejält tempo mestadels. Ingen värk alls. Och gjort styrkeövningar för knäna. Inga problem, det märktes knappt att jag pausat en vecka. Helskumt. Men jag är tacksam som fan!

Kram 🐘

Dag 82. Vissa spänningar på jobb har släppt, så skönt. Sen sov jag bara 3 h i natt pga diabetes larm 🤯🤯 så var helt mentalt utslagen. Blev en promenad i ljuset innan middag sen tidig sömn.

@TeTanten, hurra vad bra🎉❤️! Bra jobbat!!

Hej.
Ny här och mycket osäker på det mesta.

Hade kunnat skriva en roman om varför jag dricker men har lärt mig av min exman, som är grav alkoholist med ton av bagage, att ansvaret ligger hos dig själv.

Jag dricker i perioder varje dag i veckan, på vardagar efter jobb och längtar efter helgen när jag kan ta första glaset på lördagen runt 11 på förmiddagen och bara låta det flyta på.
Tycker det är skitjobbigt när jag har en middag eller häng inbokat som innebär att jag måste vänta med att dricka.

Min familj har flertalet gånger påtalat för mig att jag dricker för mycket, min vuxna son pikar mig samtidigt som mitt drickande genom åren har skadat vår relation och hans mående. Inte minst då med att växa upp med min exman, hans bonuspappa, som jag skrev var och är grav alkoholist.
Som jag läst att andra skrivit så vet jag nog inte hur jag har kul eller uppskattar livet utan alkohol. Tänker att ledighet är direkt sammankopplat med alkohol, socialt umgänge med alkohol, städning med alkohol osv.
Jag kan få panik om jag vet att jag ska till ett socialt sammanhang jag själv valt, om det inte serveras alkohol.

Hade kunnat fortsätta i oändlighet, förlåt för att det blev långt!
Fick ur mig en liten del iaf ❤️

@esterest Tack snälla! 🙏 Helgen blev fin, trots en del utmaningar.
Hur går det för dig?

Så blev det dag nr 2. En bra dag. Jag har gått promenad och tagit cykeln till jobbet. Har mått oförskämt bra. Inget sug, bara en skön trötthet nu i kväll.
Kram allihopa

Just det: jag antar att du redan fått rådet att dokumentera saker? Dokumentation om händelser kan vara till stor hjälp vid en ev vårdnadstvist längre fram. Att det finns dokumenterade besök hos kvinnojouren är också till hjälp❤️

@Anayh5 jag förstår att det kan kännas drastiskt, men utifrån det du skrivit känns det inte alls drastiskt för mig.

Väldigt bra att du sökte hjälp❤️

Jag tänker att den du träffade på kvinnojouren har erfarenhet och utifrånperspektiv. Hon har träffat andra kvinnor som beskrivit sin situation på samma sätt som dig och vet vad som kan hända längre fram.

När jag ringde kvinnojouren för att få hjälp att hitta en jurist gällande bodelning blev jag först helt ställd när hon ville boka stödsamtal och benämnde exmakens beteenden som våld.

Det har tagit mig ett år att fullt ut inse allvaret. Och nya insikter kommer fortfarande (likaså mardrömmarna). Jag kände mig så oerhört elak när jag satte tydliga gränser mot min exman vid separationen, trots att det gjordes i självskydd när han tömde hela sin verktygslåda av manipulations tekniker över mig vid uppbrottet.

Han blev också så aggressiv att mitt vuxna barn inte ville lämna mig ensam där jag bodde och jag behövde åka och sova hos en vän. Det var inte bra innan uppbrottet, men det blev väldigt mycket värre när han förstod att han tappat kontrollen.

Ursäkta ordflödet - men på riktigt; jag känner stark oro för dig, barnen och er situation och jag tror absolut att du behöver kvinnojourens hjälp i det här. Mannens tidigare beteenden visar att han kan bli farlig.

Om läget är lugnt så länge du inte ruckar båten så kanske du kan låta det sjunka in lite innan du tänker på nästa steg?

Barnen lever nu med en kontrollerande man som har alkoholproblem. Jag förstår att allt verkar drastiskt just nu, men tänker att situationen kanske är värre än du själv upplever den?

När man befinner sig i det verkar det ju nästan ”normalt”. Det är först när man kommit en bit ifrån och saker fått lägga sig som det faller på plats. För din del blev det ju aldrig lugnt sist du flyttade, efter som våldet fortsatte.

Även om det blev tungt idag så hoppas jag att du träffar personen på kvinnojouren för fler samtal. Det är en tuff process, och jag förstår att det måste snurra massor av tankar och känslor nu.

Skickar styrka❤️

Funderar om det är någon som är intresserad av mail vän.
Finns tydligen en massa dating sidor som jag inte är intresserad av utan någon att mailväxla med.
Om livet som helhet, eller beklaga sig ,eller bara dela tankar och ideer.
Mvh Hans Lundberg

@larsgun Det är så viktigt att man bestämmer sig inifrån och ut, att man verkligen vill sluta dricka. De allra flesta börjar som du, att man vill dricka ibland. Så också jag. Nu har jag varit nykter i 6+ år och det tillhör ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘

Har varit hos kvinnojouren idag.. Men vet inte om det blev så bra. Känns nästan värre nu än det gjorde innan.
Hennes förslag var att jag tillsammans med två, gärna manliga, vänner eller bekanta, skulle tala om att han får packa en väska och flytta ut med en gång, och sen söka enskild vårdnad.
Det kändes bara väldigt drastiskt och jag är tveksam på om det är det bästa för barnen..
Kanske inte riktigt hör hemma i detta forumet, då det väl gäller mer än alkoholproblemen

@TeTanten Det låter som helt strålande erfarenheter! Det är precis så vi måste göra: uppleva allt med nyktra ögon!

Kram 🐘

Kort rapport från en nykter konferens.
Gick bra. Hade roligt periodvis. Hade det trevligt hela tiden. Kände mig inte utanför.
Gick först hem till hotellet från middagen, men en hel hög passade på att göra samma sak. Sov gott och var pigg och nöjd.
Den stora skillnaden blev att jag inte fokuserade på när och var man kunde sätta sig och dricka vin, eller behövde vara nervös eller ha ångest.
Det blev heller inte några direkt djupa samtal, men jag saknade det inte heller.
Känner mig stärkt in i nästa halvår utan alkohol.

@Metmasken .Nej inte ”rycka upp sig”Men back to basic och vara självsnäll & ta hand om sig på ett bra sätt.Nykterheten först!

@larsgun, välkommen till AH! Av din berättelse att döma tolkar jag din trådtitel som att du inte klarar att bli helnykter, och att du inte vill bli det heller. Du undrar om det skulle vara fel på dig.

Mitt svar är nej, det är inget fel att ha den inställningen, det hade även jag under många år tills för ett drygt halvår sedan. Det finns ett delforum här för personer som har ambitionen att kunna fortsätta dricka "under kontroll" som det ofta heter så du kan ju prova om du kan få uppslag och idéer där (du har postat i delforumet "Vara alkoholfri").

Lycka till!

Jag ska tillägga att första gången jag försökte vara helvit i oktober, det var VÄLDIGT svårt, det fanns så många aktiviteter och situationer som triggade mig till att jag skulle ta ett glas vin eller bärs på ren instinkt.

När jag började om i januari, då var det fan plättlätt i jämförelse. Då bestämde jag bara att nu slutar jag och så slutade jag, inte alls samma sug eller så, utan mer "jag kan om jag vill". Jag bestämde mig bara att idag blir det inget, precis som idag blir det inget. Jag vet redan det och kan kryssa min kalender. Det var också en väldigt lärorik erfarenhet, otroligt glad att jag tog tag i detta och försökte. Det kanske blir fler gånger. (inlägget ovan blev inte mitt sista alltså och jag kommer lyssna på kloka råd ifall det kommer några)

Första inlägget och vem vet om det blir mitt sista.

Men kort och gott har jag druckit för mycket i säkert de senaste tio åren av mitt liv, egentligen längre om man skall se till beteendet. Som för många andra har det ökat med åldern. Det började spåra ur både för mig och kanske ffa för frun som jag inte tänker blanda in, men hon slutade tvärt för snart ett år sedan medan jag fortsatte men trappade ner.

I oktober så skulle jag köre en vit månad vilket gick okej men satte igång igen i slutet av november och fortsatte i slutet av november, blev för mycket totalt sett över julhelgerna och sen blev jag vit igen i januari. Körde helvit i nästan två månader (nåja drygt en iaf.) och sen drog jag på semester. Tredje dagen på semestern tog jag två öl och efter det två glas vin senare på kvällen, så fortsatte jag så tills veckan var slut.

En i mina ögon helt OK konsumtion och helt under kontroll. Kom sen hem och började om med 0 i kalendern och tänkte jag skulle köra på helvit till ungefär valborg och skulle se den spanska semesterveckan som ett undantag.

Men nu hemma en dryg vecka så drack jag 4/5-delar av en flaska rött på söndagen, helt enkelt för att jag ville. Ville helt enkelt för att förhöja middagen, för att förhöja livskvalitén, för att jag hade flera flaskor bra rött vin kvar sen januari. Ville för att det känns inget kul att längta hem till en solig veranda och ta ett glas fanta, det finns liksom ingen extra krydda i det. Kanske är det alkoholromantik, kanske är det försvarstal men jag tycker att det är jävligt tråkigt att inte kunna ta ett glas vin eller (och) en bärs när man känner för det.

Det har varit en nyttig resa för mig att köra alkoholfritt i omgångar. Jag har lärt mig vad som triggar mig, jag har identifierat risksituationer och individer som ökar mitt drickande. Jag har förstått när jag druckit destruktivt historiskt och egentligen varför, och jag har lyssnat på alla världens poddar om beroende och allt annat om alkohol och andra drogers skadeverkningar men jag har nog kommit fram till att jag inte vill vara 100% nykter, jag vill kunna vara "normal" med rådande värderingar, men jag vill inte tillbaka till ett varjedagdrickande ur en BIB i kylskåpet eller nåt, inte ens under kommande semestrar och soliga dagar. Jag skulle nästan vilja lägga ut min alkoholkalender här publikt framöver så att ni övriga kan kommentera och säga att nu Mr. larsgun, tar du ett chill pill med alkoholen.

Kalendern anser jag varit väldigt bra hjälpmedel att synliggöra dagarna samt om jag skulle fortsätta dricka, se vad och hur man dricker, den hade jag redan använt en stund innan jag gjorde uppehållet i januari.

I övrigt så, är det bara att inse att jag som ändå tränar mycket och håller mig i form måste ändå säga att kroppen svarar rätt långsamt på de långsiktiga effekterna (rent utseendemässigt) visst har jag tappat fett, men jag trodde nog att jag skulle fullkomligt rasa i vikt. Kanske har jag byggt på mer muskler, för jag har definitivt gymat mer.

Hursomhelst, jag kan ju inte vara den enda som har eller har haft dessa funderingar, man blir ju rätt ensam i det sociala. Under min andra vita period så hade jag tidigare identifierat olika situationer och platser att undvika, och det gör att jag går inte ut längre, jag klarar inte av att höra allt idioti från fulla människor, Jag klarar inte av att vara på en kick off med jobbet eller andra sälj/jobbevenemang nykter, för det är så överjävla tråkigt så klockorna stannar. Jag kör en klassisk höger-vänster om, låtstas gå på muggen och sen drar jag hem istället.

Jag tänker att jag ska fortsätta försöka vara väldigt restriktiv med alkohol, men jag vill också kunna leva "normalt" kunna ta ett glas här och där, trots att jag kanske har en missbruksådra i kroppen. Är jag helt körd och kommer hamna där igen med vardagsdrickande och måste sluta helt, eller finns det möjlighet att få ett bättre och mer restriktivt förhållningssätt och fortsätta där jag är nu med självdisciplin och vita knogar?

@Molnet, jag tror det ligger något i ditt inlägg det har varit väldigt intensivt ett tag både med jobb och familj. Börjat se negativt på saker jag normalt tycker om och kan uppleva jag nästan söker en anledning till att det ska kännas pissigt.
En mening jag såg som provocerande medan jag söp var ”nu får du rycka upp dig” kanske dags att försöka iaf 🌞

@Anna C Kram till dig!

Forstår att det inte känns bättre utan mest jobbigt. Finns det möjlighet till anhörigstöd, kanske på stället där han går och får hjälp?
Att prata av sig kan kanske hjälpa med ilskan.

Det är kanske klokt att se tiden an, och se om det är en förändring som håller i sig. Men även om den gör det, kanske du behöver fundera efter en tid på om det går att rädda relationen eller om den tiden är förbi. Inte ditt fel isåfall.
Kram🌞

@Anna C
Tänker på dig och skickar styrkekramar🥰

@danisa och @molnet nu ska jag till beroende center och ta min antabus och erkänna mitt återfall. 🙈😊

@Metmasken .Så händer det för mig med & den kommer nog att följa med länge.Jag har märkt att den dyker upp när jag inte mår bra.Dvs. När jag är inne i ett skov av värk,då sover jag dåligt.orkar inte motionera, äta bra eller hitta på något kul att göra.Då blir jag deppig, passiv och får ångest samt isolerar mig.Även om jag blir arg/ledsen eller hamnar i för mycket stress så utlöser det sug och tankar om A som lösning.Tror det är normalt.Samt att jag själv har skapat beroendet genom att ge den A många gånger tidigare.Som att fastna i en repig LP-skiva.Så back to basic med goda vanor & rutiner.Struktur på veckodagar & helger.Mat regelbundet.Frisk luft,dagsljus,promenader & träning.Jobba på goda sömnrutiner mm.Att lyssna på kropp & knopp när den inte orkar.Vila.Ingentingla.Tillåta sig att vara sjuk när man är sjuk.Jag har åxå börjat erkänna för mig själv när jag inte mår bra.Att sitta med det en stund.Lyssna inåt och skriva av mig lite & acceptans.Unna mig en promenad,en film en fika.Även att våga visa min särbo & tala om att :idag mår jag inte bra.Idag orkar jag inte med krav & måsten.Tristess är åxå farligt att hamna i.