skrev Ursus i Nu sitter man här igen

Det är du inte, dina fyra månader kan ingen någonsin ta ifrån dig och det är ett kanonjobb. Sedan föll du tillbaka men det är mänskligt - hur många gånger har inte jag slutat för att sedan falla tillbaka. Personligen börjar jag behandling på måndag för insåg att jag kirrar inte detta ensam. Har du bett om hjälp från kommunen? Eller vänt dig till något sammanhang där du kan träffa likasinnade? Gjorde själv båda delarna till sist.

Men som sagt - dina fyra månader kan ingen ta ifrån dig. Var stolt över det och gick det en gång går det igen, kanske med ännu bättre resultat nu.


skrev Gåbert i Är det möjligt att vara måttlig?

@Amanda_ Jag håller med om fördelarna med att vara nykter. Men det bör också sägas att de flesta kan klara dricka ett eller två glas då och då, och nöja sig med det. Samtidigt är det många som sitter fast i ett beroendemönster och inte bör ta risken att ens prova et där glaset.
Vi är väldigt olika. Frågan hur du funkar och vad som är din väg, det vet du bäst själv.


skrev Kevlarsjäl62 i Nu finns det inget hopp längre.

@Kameleont Jag kände inte alls att du gick för hårt fram, du har rätt. Kanske kommer det dit, att jag måste stänga dörren helt, när det blir alltför tungt.
Jag känner med dig i din svåra situation. Bevisligen finns det flera här inne som lyckats ta sig ur sitt beroende, jag är en stor beundrare av dem alla, så det finns fortfarande hopp för "er". Men jag skulle vilja säja samma sak till dig, distansera dig och låt tillfrisknandet bli hans val och hans arbete. Men det är inte lätt, jag om någon vet det. Du älskar någon som är väldigt sjuk, som kan hålla sjukdomen stången om han bestämmer sig för att ta den svåra vägen, du är medberoende, INTE SVAG OCH YNKLIG ❤️❤️❤️


skrev Ursus i Att angripa det som fick mig att dricka

Tack ska ni ha! Det känns bra att nu faktiskt gå all in med hjälp och med eftervård. Ska dessutom engagera mig i en lokal AA-grupp där jag gått förr. Nä, livet kommer alltid tt ha sina sidor, är ju en del av att vara människa. Hur man sedan tacklar de svårare sidorna är ju hela grejen.


skrev Gåbert i I dag börjar mitt nya liv!

Ok, nu kommer "erkännandet". Jag har ju lovat att vara transparent. Jag åkte med på vinprovning i går. Hade faktiskt inget direkt sug efter ruset eller ens det goda vinet, men ville inte ännu en gång avstå umgänget i vårt vingäng. Det var sex (!) sorter som skulle provas. Jag nöjde mig med att smutta på varje glas så det blev inte mer än totalt två enheter. Sen kom det fram en bricka med ett dussintal riktigt fina avecer, och det var ett antal timmar innan skjutsen hem skulle rulla... Men jag nöjde mig med ca 2 cl och är ganska stolt över mig själv. Det kunde ha gått illa, men jag hade kontroll. Visst, man kan tycka att jag borde avstått helt, men det var skönt för mig att känna dels att jag inte hade sug att bli berusad, dels att jag kunde hålla igen på ett socialt, trevligt sätt. Nästa gång - om en månad - är jag värd och då blir det lättare för mig att hälla ut. Vad händer i dag då, har jag ramlat av? Nej, det känns inte så. Blir nog ett besök på någon krog i helgen, men max ett glas och inte en droppe hemmavid. Vad tänker ni om detta?


skrev Thompa_68 i 6 månader senare

@Nessa Tack för att du delar! Jag har i mångt och mycket samma erfarenheter som du. I väldigt många år har jag pendlat mellan ett missbruk av alkohol till nyktra perioder som varit alltifrån dagar till många månader. Efter varje nykter period har jag förr eller senare hamnat i okontrollerat drickande. Det kan ha tagit en helg, en månad eller till och med ett år, men till slut var jag tillbaka på ruta 1.

Sedan drygt en månad är jag återigen inne i en nykter period, förhoppningsvis den sista i mitt liv. Jag kan fortfarande inte sätta fingret exakt på vad som gjorde att jag nu för första gången på riktigt känner att detta är en varaktig nykterhet. Men jag vet om ett antal faktorer som varit väldigt viktiga för att både säkra och trivas i nykterheten:
- Av med offerkoftan, visst kan jag tycka synd om mig för att jag inte kan dricka som alla andra, men vad får jag ut av det navelskådandet? Det är ju bara som det är, precis som att alla inte kan hantera en boll, sjunga, dansa eller äta allt man vill. Acceptera och gå vidare!
- Fokusera på det positiva med nykterheten. Att få njuta av livet innerligt och ärligt, att starkare uppleva nöjen och fröjder. Till exempel kärleken, för visst är det mycket härligare upplevelse att kyssa, smekas och ha sex nykter än berusad och avdomnad. Eller umgänge med nära och kära, att kunna vara sig själv och komma ihåg vad andra sagt stärker banden. På krogen minns man smaker och lukt så mycket bättre nykter än marinerad i alkohol. Och så vidare.
- Se möjligheterna med att vara nykter och ta tillvara på dem. Tänk att kunna köra bil när jag vill, träna när lusten faller på, gå upp tidigt om jag vill (sällan) eller ta en rejäl sovmorgon, ligga och dra mig och kunna tänka klara tankar, läsa en bok eller annat intressant och faktiskt ha utbyte av det.
- Utforska det alkoholfria sortimentet på allvar, det finns en hel del som man faktiskt kan njuta av och inte bara dricka för att man måste avstå alkohol. Jag kommer på mig själv med att längta till fredagskvällens alkoholfria öl (Guiness en favorit) och några goda cocktails som går att hitta på Systembolaget, eller varför inte botanisera i tonicfloran? Blir det lite flytande socker må det vara hänt, det är ändå ofantligt mycket bättre än alkohol.

Sedan kan man absolut tänka på det hemska med alkoholen och vad det gör med ens hjärna och övriga kropp och vilken väg man vandrar med okontrollerat drickande. Men det här jag har jag resonerat om med mig själv i herrans många år och aldrig lyckats få till en varaktig nykterhet med enbart.

Öl och vin är gott, inte tu tal om annat! Men det är inte värt priset att ta det första glaset som alltid kommer att följas av fler till dess panik, ångest och skam inträder. Kan man inse och acceptera det har man kommit långt, det är ett viktigt vägskäl, men beslutet om vägval behöver backas upp ordentligt av positiva tankar om livet som nykter och dess möjligheter.

Jag önskar dig all lycka!


skrev Gåbert i Inte dricka

@Leffe62 Bra att du kämpar! Vad tror du om att sätta ett mål för helge, maxantal enheter?


skrev Gåbert i Nu SKA jag trappa ner - start 27 oktober

@Hanna0425 Grattis! Det där är ju så stärkande, att känna att den kontrollen finns. Hoppas att helgen blir lugn och fin!


skrev Stark2025 i Svårt att bara gå och inte hjälpa till

@Stark ibland har inget direkt råd att ge just nu, men du är inte ensam vi är flera här inne som är i samma karusell som du. Ena stunden så klok och sund för att i nästa få hjärnan kidnappad igen och falla för alla fina löften och ord.
Jag är fortfarande så otroligt kär i den personen som gör mig så illa. Men har landat i att det är okej att han är min stora kärlek, men jag kan inte leva med honom eller ha honom i mitt liv.
Har kommit så långt nu att de sunda tankarna har övertaget och svackorna blir kortare och inte lika djupa. 💕


skrev Gåbert i Den sista som trodde han skulle skriva här

@a3519 Förstår att det kan vara tungt i dag.
Vad tänker du kan vara ditt nästa steg? Har du kollat under Stöd-fliken här?


skrev Kevlarsjäl62 i Neeeeeeeej

@Hoppfulla Jag har upplevt exakt samma scenario, fler än en gång. Det är därför jag inte tror att det finns något vi anhöriga kan göra. Böner och tårar hjälper inte, skapar bara skuld som kan komma ut i ilska. Ultimatum hjälper inte, det har du nu smärtsamt fått erfara. Jag gjorde samma resa. Det är fruktansvärt stressande och helt enkelt farligt för hälsan att leva som du gör nu. Beroendesjukdom är verkligen en anhörigsjukdom.


skrev Tröttiz i Neeeeeeeej

@Hoppfulla
Hej.
"Förtjänar" riktigt säger mycket om problematiken ... 🙄 Det har jag hört också av mitt ex. Tragikomiskt egentligen, "... nu har jag varit utan öl x antal veckor så nu får jag börja unna mig öl" ... 🫣😬 Beroendehjärnan och logiken tänker jag. 😔

Det jag lite tänker är att du har sagt till honom om vad som gäller, och jag tolkar att du då berättat hur du ser på situationen. Han vet hur du känner.
Jag funderar på hur ser du på situationen, om du kan fatta beslut vad du ska göra utifrån det du upplever?
T ex om du vill vara hemma då han dricker? Hur går dina tankar?
🌹


skrev Stark2025 i Neeeeeeeej

Förstår hur du känner. Men gå in och läs dina tidigare trådar du får så fina svar där och de behöver bara landa i dig. För han har redan övertygat sig själv att han kan dricka och börjat, då brukar tyvärr inget hjälpa.
Ge fokus till det du kan förändra, vad vill du göra, vad kan du göra. Ge dig själv den uppmärksamhet som du annars lägger på att få honom att göra eller inte göra.
Lycka till


skrev Nessa i 6 månader senare

Tack Amanda :) Och bra jobbat du med!
Jag tänker också att det bara kommer att eskalera för min del om jag dricker igen. Men jag VILL vara den som kan, som känner sig nöjd efter två-tre glas. Varför ska just jag hamna i detta :( Älskar vin och det känns så orättvist allting. Även om jag själv satt mig i denna sisten och låtit det urarta.
Ja det håller jag absolut med om, fördelarna är extremt många jämfört med det lilla som vinet ger.


skrev Amanda_ i 6 månader senare

Hej Nessa, jag har en liknande bakgrund men ultimatumet kom från mig själv. Nykter snart 8månader nu men har precis som du tankar på om det inte skulle gå att dricka måttligt ändå. MEN tror att det bara kommer eskalera och så får man börja om igen.
Fördelarna med att vara nykter överväger de som kommer från vinet.
Kanske du kan skriva ned två listor och ställa dem emot varandra?
För mig blev det så tydligt att nykterhetens positiva effekter vida överstiger de jag listat med att dricka vin.

Bra jobbat med 6månader som alkohol fri! Starkt!


skrev Nessa i 6 månader senare

Tack för ditt svar, det värmer!! :)
Har sedan jag slutade endast druckit alkoholfria öl och det har funkat fint, tills nu :( Men att läsa alla inlägg i trådarna känns skönt på ett sätt att man inte är ensam. Varför kan jag inte bara vara normal som "alla andra" som kan unna sig ett eller två glas....tankarna maler


skrev Flarran i 6 månader senare

Hejsan! @Nessa, Bra gjort att du slutade dricka för sex månader sedan och att du nu lyssnat på din inre nyktra röst och hittat hit till forumet. Det är inte konstigt att det kommer tankar på drickande så här före jultider. Det är ofta rätt så förknippat med onödiga drycker. Men försök att ladda upp med alkoholfria alternativ som du gillar. Sedan är det bra om du inte har alkohol hemma, för det man inte har, kan man inte råka att dricka av liksom. Du gör helt rätt som skriver av dig lite, det är faktiskt en rätt så bra terapi. Det finns även många kloka skribenter här på forumet så du hittar säkert en hel del tips som kan vara bra när det kanske dyker upp lite knepiga tankar.

Kämpa på kompis!


skrev Hoppfulla i Neeeeeeeej

Åh, jag blir helt slut av den här stressen. Min man har efter ultimatum haft ett uppehåll på ca 4 mån. Nu tycker han att han förtjänar en öl på en fredag så lät det förra helgen. Vaddå 1 öl? Det blev såklart 2 på fredagen OCH 2 på lördagen. Det här låter ju inte så farligt. Nej det skulle det inte vara OM man inte hade haft ett beroende. Igår kom han hem efter jobbet och nu hade han köpt 6 öl till helgen. Det är ju precis det gör vi har pratat om. Det funkar inte att bara dricka lite ibland då det hela tiden blir fler och fler dagar. Jag orkar inte gå runt och vara någon jävla polis. Jag har inte sagt något denna gång utan bara iakttagit. Blir såklart arg inombords men tänker att det här ger mig bara mer tydligt besked på att han inte klarar av det här.


skrev Nessa i 6 månader senare

Slutade dricka för sex månader sen. Vinet tog över mig helt och jag drack till slut varje kväll. Orimliga mängder, började gömma vinflaskor som jag fyllde på glaset i i smyg så att det inte skulle se ut som jag drack så mycket från flaskan som stog framme. Sambon var konstant irriterad på mig men jag fattade inte varför. Egentligen förstog jag precis varför men jag ljög för mig själv och inbillade mig att det inte var så farligt. Det var ju bara några glas..

Det slutade nästan varje gång med att jag somnade av det höga intaget och vaknade med minnesluckor nästa morgon. Kunde inte minnas vad vi hade sett på för film eller vad vi pratat om. Fick panik av detta inombords och dränkte ångesten med ännu mer vin för att slippa tänka på det.

Fick ultimatum efter ultimatum men fortsatte ändå. "Det var ju inte så farligt...kan jag bara få ha mitt vin för att koppla av???"
Men det förstörde allt. Sista ultimatumet insåg jag att jag verkligen hade problem och jag slutade tvärt.
Nu har det gått sex månader och hittills har det fungerat bra men nu från ingenstans har jag börjat få tankar på om jag kan bli "normal. Kan jag dricka igen fast måttligt? Måttligt har aldrig varit min grej och jag blir som Gollum efter ringen när jag har vin framför mig....my precious..1-2 glas har aldrig fungerat för mig, jag vill alltid ha mer. MÅSTE ha mer som om det inte fanns någon morgondag...

Vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen för jag vet ju innerst inne att det aldrig kommer gå. Men behövde ventilera


skrev Prissen i Att angripa det som fick mig att dricka

@Ursus starkt gjort. Du kommer inte att ångra att du får hjälp. Därmed inte sagt att livet blir en dans på rosoralla gånger, men man har en lösning som fungerar ( hur bra som helst ) om jag gör det som krävs från min sida.


skrev anonym123456 i Nu sitter man här igen

Hade över 4 månader nykter. Trodde jag kunde dricka någon dag bara. I helvete heller. Måste acceptera att det går inte. Nu känner man sig som den mest värdelösa människan i världen!


skrev Prissen i Jag vill inte leva med en alkoholist längre

@Kameleont all får ta åt sig av detta, det behövs! @esterest, vill bara också säga att jag inte menade att kapa din tråd, säg bara till så försvinner jag snabbare än en 7,3:a.

Men om det kan hjälpa er på något litet sätt att förstå hur "vi" tänker när vi är i aktivt missbruk och allt det för med sig, så är jag mer än gärna behjälplig.


skrev Hanna0425 i Nu SKA jag trappa ner - start 27 oktober

Ett stort steg för mig igår. Jag hade en av mina tre "drickdagar" denna vecka och såg verkligen fram emot vinet men kände mig också lite sugen på att testa att vänta. Så jag väntade, lagade mat (utan vin!) plockade och fixade hemma och hällde upp ett glas först (sent för mig) kl 20. Och sen stannade jag vid det. Jag minns inte ens när det hände sist. Så jag kan logga en etta i alkoholkalendern på en kväll när det alltid lätt hade blivit 3-4. Känns så bra, alla dessa små steg mot ett liv med måttfullhet. Hoppas ni alla får en bra helg!


skrev Carisie i Att angripa det som fick mig att dricka

@Ursus Välkommen tillbaka 💪🏼 Du fixar det här. Skriv skriv skriv! 🩵