Senaste kommentarerna i forumet

Jag lider av mycket ångest utav trauman. Något som hjälper mig mycket är andning och meditation.
Kan ge dig några tips som hjälper mig.
1.När man känner olustkänslorna i kroppen kan du redan där sätta dig bekvämt med fötterna i golvet , lägga en hand på bröstet och andas in 4 sekunder (näsan) och ut 6 sekunder (munnen) säg sedan att du är trygg. - och gör det i några minuter.
2: grounding - sätt fötterna i golvet och använd dina sinnen för att känna dig trygg. 3 saker du ser, känner, hör, luktar.
3. Ibland kan det hjälpa hela kroppen att spänna alla muskler intensivt i några sekunder för att sen slappna av - parasympatiska nervsystemet kopplas på då .
4. Gör något aktivt för att bryta cirkeln, ex gå ut och gå en promenad väldigt snabbt, eller sätt sig i bilen och kör en runda med musik på (kanske inte om du mår extremt dåligt just där och då).

Vad bra att du får hjälp och stöttning av vården!
Och du, det är inget att skämmas för! Du är snarare stark som tar tag i det!

Hoppas du får en bättre dag idag! En dag i taget! ❤️

@nad, hej och välkommen till forumet! Jag är väl inte rätt person att ge råd här, annat än att jag själv druckit för mycket och för ofta tills ganska nyligen när jag slutade med det. Jag vet litet hur man funkar som beroende, litet om vad som kan trigga, hur man kan tänka och göra för att hålla sig nykter över tid.

Vilken tråkig sits du sitter i, kastas mellan hopp och förtvivlan så här. När det fungerade bra att bli nykter och beroendefri för 2 år sedan, kan du berätta mer om hur det gick till? Och hur följdes detta upp över tid, gick han tex hos någon AA-grupp, psykoterapeut eller liknande? Hur gick detta i så fall?

Som det blivit nu så har du i praktiken blivit en kontrollant/polis, det inre drivet att hålla sig nykter verkar inte ha väckts och vidmakthållits hittills så kanske det finns hopp om att få in honom i kontext där detta kan utvecklas tänker jag.

Jag tror han behöver utforska sina drivkrafter ordentligt och lära sig använda effektiva verktyg att dra sig ur detta sug han inte lärt sig motstå ännu. Han måste ha externa parter som stöd i detta, du kan inte vara hans behandlare eller handledare. Du ska inte känna någon som helst skuld i hur det utvecklats, vid varje tid har du gjort vad en medmänniska kan göra och det gör du även nu.

@Självomhändertagande Du är varmt välkommen! Jag kunde själv inte läsa fysiska böcker under en period när jag var som mest utmattad.
Just nu läser jag mycket och upplever att det är vilsamt för hjärnan. Jag lyssnar också mycket på ljudböcker😊
Ibland kan det vara skönt att sätta korta lässtunder som mål, för att öva upp förmågan igen och få en fin stund och inte en utmattande 🌞

@Himmelellerhelvette Hej! Förlåt att jag försvunnit under en del. Har inte haft ork att försöka skriva något vettigt. Ironiskt nog har jag hamnat i en period när jag inte har tid och ro för att läsa - det är renovering av min nya lägenhet och eventuell behandling på gång för min sambo. Eftersom jag bor hos honom nu och inte har mitt egna ställe att gå till, lever jag mitt i hans pågående (och alkoholfyllda) kris.

Jag har läst fram till de delarna som du reflekterar runt. Och jag har tänkt mycket på punkterna du skrev under den senaste veckan.
Det här med vill och behöver istället för måste fungerar verkligen för mig! Måste sätter igång en stress i kroppen.
Innan förra helgen blev det extremt. Min sambo hade äntligen sagt att han är villig att ta emot hjälp och gå en behandling. Jag visste att jag hade 48 h att hitta en privat behandlare att föreslå, för störst chans att han skulle ta hjälp denna gång. Det blev MÅSTE med röd blinkande skylt och jag kunde inte sova på nätterna. Jag var redan emotionellt ur balans men detta tippade över totalt.
Om jag tänkt "jag skulle behöva och vilja hitta en behandlare, men hinner jag inte blir det vid nästa tillfälle då han är redo för hjälp" hade kroppen förmodligen tagit det lugnare.
Jag gillar din fråga om det alltid är möjligt att göra det skiftet. Jag skulle säga ja, men i vissa situationer är det extremt svårt. Om det är akuta lägen med stora negativa konsekvenser.
Oftast i vardagen tycker jag att det funkar att ställa mig frågan: vad händer om jag inte hinner det här idag? Oftast går det bra att ta det lite lugnare. Det lärde jag mig när jag fick utmattningssyndrom.

Angående att fastna i huvudet gör jag det väldigt mycket. Vissa perioder nästan konstant! Det är väldigt tröttande.
Mina två strategier just nu för att växla från huvudet är att vara närvarande i stunden och fokusera på olika intryck. Det andra är self-compassion meditationer jag gör. Då är jag i kroppen och övar på att vara vänligt inställd till mig själv. Det är så skönt att vila från mitt eget huvud...

Jag skulle vilja läsa mer i boken under helgen😊 Kanske ta några timmar på soffan av fokuserad läsning och reflektion.
Du kanske har läst ut den nu?

Skriv gärna hur du tänker runt dina frågor och hur det är för dig❤️

Jag och min man har levt tillsammans i 15 år. Han utvecklade ett alkoholberoende för 5 år sedan, han tog tag i det. Men föll tillbaka ganska omgående till både alkohol och spel- missbruk. Han använde även en del narkotika, men mest alkohol. När detta kom till min kännedom så tog vi tillsammans tag i problemen och skulder löstes, narkotikan blev ett icke problem samt alkoholen. Detta var för 2 år sedan.

För ca 6 månader sedan kom jag på min man att han drack i smyg. Dolt från mig. Under alla dessa år så har jag sagt att han inte får ljuga för mig, blir suget för stort så måste han säga det till mig. Denna gång sa jag att nu kommer jag lämna för gott, ta barnen och sälja huset. Denna gång började han med antabus vilket fungerade bra. Tills förra veckan. Han har fått börja ta tabletterna hemma, vilket både jag, sjukvården och han trodde han klarade av själv. Jag kom hem efter jobbet och ser på en gång på honom att han är berusad. Jag frågar han rakt ut om han druckit. Han svarar snabbt nej. Jag går och hämtar en dräger. Och säger åt honom att du har en chans till att svara på frågan. Då erkänner han att han druckit.

Än en gång krossas mitt hjärta. Han har återigen ljugit mig rakt i ansiktet. Jag har tappat räkningen på alla gånger han ljugit mig rakt i ansiktet. Jag börjar tappa hoppet mer och mer. Jag vill inte lämna då jag älskar honom, men det börjar ta så hårt på mig och mitt psyke.

Jag har ingen att prata om med detta riktigt. Både för att jag skäms så mycket och känner stor skam, då jag kan känna skuld till hans missbruk. Jag är så trött på att vara den starka och att trippa på tå runt honom. Jag kan inte konfrontera honom fullt ut för att jag är rädd att han ska flippa och missbruka mer. Jag är livrädd att han ska göra dumma saker på grund av missbruk.

Finns det någon där ute som kan vägleda mig? Som känner igen sig i min situation?
Hur får man sin älskade att sluta ljuga? Finns det ljus i mörkret?

/ Nad

Igår sökte jag vårdcentralen,akuta panikångestattacker,fick ingen luft.Sa allt som det var verkligen allt. Har nu fått hjälp!
Igår var min första dag utan alkohol .

Våren har kommit, livet tinar upp så sakteliga…
Kroppens alla leder får smörjolja och blir återigen rörliga efter vinterns dvala.
Det finns inget som gör mig så hoppfull som när vårens första solstrålar kikar in genom vinterdammiga gardiner och ett gråsmutsigt fönster.
Efter att ha legat med koma i soffan i vintermörkret börjar det plötsligt att spritta i kroppens förlamade muskulaturer, jag måste ut!
Att finna en vindskyddad vrå i ett hörn av huset och låta årets första riktiga solstrålar få värma min gråbleka hy och ibland få känna några kalla vindar försiktig lyfta på luggen.
Försiktigt kika genom de rödglödgande ögonlocken, jo den finns där, solen.
Energin laddas upp i kroppen som ett batteri på laddning, 10%, 20% osv.
Gräsmattan är fortfarande frostvit där skuggan ligger kvar, snödropparna som fått stå emot flera bakslag står ändå ståndaktigt kvar, för bara några dagar sedan stack bara den knoppande blomman upp ur snön, men nu ler den också mot solen.
Gräsmattan fortfarande illa medtagen av vintern, små överlevande tuvor men mest lera däremellan.
Jag har alltid bråttom på våren, allting ska ske på en gång.
Redan i slutet av februari tömde jag trädgårdskomposten som delvis fortfarande var frusen, och sållade upp fyra stora blå Ikeakassar.
Några dagar senare kalkade jag gräsmattan som nu åter var vit igen.
Jag var som alltid först med att tvätta trallen och ställa ut utemöblerna men det skulle dröja flera veckor innan vi kunde sitta i dom.
Putsat alla fönster inne ute och emellan, vårstädat bilarna och bytt till sommardäcken.
Satt tre sålådor med massor av frön, i år ska jag inte misslyckas.
Det vankas olika tomater, gurka, kryddor och t.om en svag förhoppning om melon.
De tre stora terrakotta krukorna vi släpade hem ifrån stugan med otroligt vackra pelargoner som jag har gullat med i garaget under hela vintern med växtlampa och timer stod sig ganska så bra, men alla tre dog för tre veckor sedan, det var som om pesten hade tagit dom, allt jobb för ingenting.
Nu rycker det i landettarmen och det dröjer nog inte så länge förrän vi öppnar stugan inför säsongen, det ska bli spännande och se vad vintern har ställt till med det därute.
Höststormarna brukar kunna ge oss en del obehagliga överraskningar till våren.
Jag ville ut i vintras, och kollade på fejjan med de som bor därute, ligger isen?
Nä den har inte kommit ännu, bara i vikarna, nähej inte komma över än.
Fyra veckor senare samma fråga, nej nu är isen rutten, förbaskat!
Jag och frugan pratar mycket om den kommande pensionen, bara runt två år kvar, så tidigt vi bara har råd med, och alla de andra som vi känner som redan har gått.
Lite orolig över hur vi ska tillbringa våra sista år med förhoppningsvis full rörlighet och inte så mycket krämpor, det ska bli spännande.
Svägerskan som gick för två år sedan har fullt sjå att hinna med allt, svågern sitter i soffan och surar hela dagarna, han säger att alla dagar känns som söndagar.
Jag löste ut en del av mina aktier i firman som en liten pensionsförsäkring nu när kursen stod som högst, den kan skapa en liten guldkant på tillvaron senare så vi kan kanske resa runt lite så länge benen bär oss.
Sedan ser vi fram emot att handla i affären vid lunchtid med stressande förvärvsarbetande andra människor och envisas att betala med småmynt i kassan.
Skaffa keps och köra bilen extra långsamt i omkörningsfilen, byta fil utan att blinka och göra helt oförhappandes inbromsningar, det ska bli kul!

Ja och så var det där med alkoholen.
Vilken alkohol?
Kan bara säga att den finns runtomkring mig men aldrig i mig.
En självklar vana och en rutin som inte ens känns speciellt enerverande för mina vänner.
Alla vet, men inte alla vet vilket helvete jag gick igenom, de kanske skulle ge upp innan de själva ens började försöka, så en hemlighet jag vet om deras framtid.
Min framtid känns ljus och positiv, kroppen börjar bli gammal och sliten men det är ju helt naturligt, annars hade det ju verkat konstigt.
Jag är glad över att den inte dessutom är försupen och fylld av skuld.
Skuld till dom jag har gjort illa.
Jag har betalat av min tidigare skuld genom att hålla mig nykter och inte skapa några nya.
Likt att sopa bort mjäll från mina axlar när skuldkänslorna kommer, då var då.
Nu är nu och det jag gör nu är det som jag kan påverka.
När solen och värmen kommer så blir jag starkare och gladare i själen.
Ett årligt uppvaknade, var hälsad våren!

Berra

@Kevlarsjäl62
Om du visste vad dina ord lyfter mig! Det har de alltid gjort. Och nu suger jag åt mig av att jag 'är modig' 😊
Ser mig själv som oerhört feg i denna situation över tid. Vågar ju inte konfrontera eller göra min röst hörd o det klandrar jag mig mycket för.
Liksom du är jag väldigt rädd för dålig stämning o undviker det så gott jag bara kan.

På parterapin sas det att han skulle sluta smyga med drickandet. Han skulle öppet tala om o visa när han drack. Jag ställde mig lite frågande (vilket jag delvis ångrar nu) o undrade vad jag skulle göra med den informationen. Aktar mig för att bli någon slags kontrollant, vilket kan leda till att ansvaret tippar åt mitt håll.
Jag skulle å min sida jobba med att öppet tala om vad jag tänker o känner, vilket känns jättesvårt. Var ändå helt inställd på att nu skulle det ske. Skulle göra min del minsann.

Men jag har inte förmått mig!
Stått i köket o satsat för en mening men backat. Det är så svårt. Och det är den där dåliga stämningen jag är rädd för. Orkar inte. Kanske även duckar för hans ev skam o dåliga samvete. Det är jobbigt att se.

Vi hamnade snabbt tillbaka i gamla hjulspår båda två. Han försöker, jag ser det, o dricker nog mindre. Men han dricker o han smyger med det. Har inte sagt någon gång att han tänker dricka.
Jag vill inte fråga. Även där känner jag att om jag frågar tar jag på mig ansvaret.
Vi kretsar kring ämnet utan att ta i det. Håller stämningen okej. Liksom lite trevlig. Ser att han anstränger sig, skärper sig, försöker delta mer aktivt än vanligt i samtal vid matbordet.

Varför är det så svårt att säga rakt ut hur jag känner till min egen man?

Din känsla av skuld för den situation din son är i nu, i förhållande till sin pappa är fullt förståeligt pga allt gammalt. Det är ju ditt barn. Hur det var tidigare kan inte ändras, hur gärna vi än önskar det, men hur vi agerar nu har vi möjlighet att styra. Han är vuxen nu o du finns där för honom idag. Försöker nog säga något i stil med att 'acceptera det vi inte kan förändra...' Låter ju lite bekant i detta sammanhang. Kloka ord.
Det är verkligen inte lätt gjort, fullt medveten om o ödmjuk inför det men vi måste försöka för vår egen sinnesro (!) helt enkelt.

Du är starkare nu. Du är modigare nu.
Och ändå har du klarat så mycket redan. Du vet hur du vill ha ditt liv.
Det kommer bli bra.

Tack för att du går före ❤️

@november25
Låter lovande att din sambo ska prata med en behandlare digitalt. Hoppas för din skull att det gått bra!
Var det lyckat?

Jag behöver också avslappning. Har länge tänkt prova yoga via någon app. Tror jag skulle gilla det. Inte tagit mig för bara. Promenader hjälper mycket för välmåendet men finns en gräns hur långt man kan gå.

Fick i alla fall en påminnelse om djupandning av den dåliga psykologen. Alltid något. Jag andas inte alls känns det som, o absolut inte djupt.

Just nu ganska 'stillestånd' i min verklighet. Vi är tillbaka i gamla mönster, om än lite trevligare liksom. Mycket konstigt.
Vet inte vad jag känner.

@Surkärring, ett sent grattis till 200 dagar🥳🥳🥳!! Stort! Du är bäst!!

Jag jagar på hack i häl, till helgen blir det halvåret för mig. Är så stolt och glad över mig själv🎉.

@Jempa123, all denna alkohol som har bedövat tankar och känslor. Livet bara fortgår utan vidare eftertanke. Det är ju för sorglig. Men det tas ju igen nu. Tror att hjärnan och känslolivet börjar kalibrera in sig vid tre månader typ och då kommer alla surdegar man dränkt fram i ljuset. Och då man inte dricker på dem så kan de bearbetas i olika takt. Vi gömmer oss inte längre💪. Så att hålla i nykterheten känns viktigt för att inte ramla tillbaka i dränkandet av sig själv🩷.

Jag har en utmanade läxa till nästa vecka. Inte läst än vad jag ska göra men det är tristess. Den är svår för mig. Tänker nu att det är lite samma mekanism som drickandet. Att inte känna efter, att göra massa för att slippa stan a upp. Ska dyka ned i det i helgen.

Kämpa på vännen, klart det känns deppigt att se saker man förträngt tidigare. Kram🩷🌸

@no name, det jag kunnat bidra med är mest en bekräftelse på att det du sett och befarat stämmer överens med kända mönster kring hur alkoholberoende fungerar, att det troligen inte är fråga om att du övertolkar tecknen.

Råden om att lägga korten på bordet och konfrontera honom med hur detta påverkar dig, du får ta detta som en av flera tänkbara ingångar. Kanske är han mycket väl medveten om hur du mår och påverkas av detta men inte har handlingskraften att söka hjälp, eller inte tror att det är möjligt för honom att sluta dricka alkohol om han nu menade något med det förslaget.

Kanske finns det andra här som har idéer om strategier för att närma sig de väldigt onda tårna det handlar om på ett så konstruktivt sätt som möjligt.

Dag 105. Låg idag. Känner mig ensam i min relation, och i övrigt. Har vänner men egentligen inga djupa relationer. Är inne i en grubblande period tror jag. Det får vara ok. Det positiva är att jag inte alls är sugen på att dricka utan mer nyfiken på mina tankar på nåt sätt om hur jag har det och egentligen vill ha det. Jag tror ibland att jag bara kört på så snabbt att jag egentligen inte vet vad jag vill med nåt.

Så grubblande men nykter. Och lite trött så blir att sova tidigt ❤️

Tack för återkopplingen kring detta @vitvargen. Ja, det är väl i dessa banor jag funderat men inte riktigt kunnat sätta ord på. Det är så ledsamt att inse att det finns så stora problem. Han har fortfarande inte hört av sig efter mitt sms och jag tänker mycket på hur jag ska formulera mig när vi ses. Och om jag orkar med en ”mjuk” hållning där jag ger honom utrymme en gång till att förstå hur det här påverkar mig och vår relation, att jag önskar att han söker hjälp och behandling men att det är sista gången jag kommer lyfta detta. Han har tendenser att tolka allt svart eller vitt, så jag är osäker på om han kommer höra vad jag säger.

Nu på em kände jag sug. Kanske ett samband med mina tanjar i går. Kom hem precis gjorde mig en kopp te och en god macka. Tänker att så länge jag håller 0:an får jag skämma bort mig.😏

Det vidare livet. Kanske skulle man skapa en sådan tråd funderades det på nyss för en stund sedan då man ju för länge sedan väl passerat kaosstadiet med alkohol och gått vidare. Men tänkte sedan logiskt, varför skapa en ny tråd som man kanske bara använder nån gång för att säga att nu skiner solen i mitt kvarter och att kaffet på balkongen var gott. Man har ju redan skrivit en hel del och det mesta är väl redan sagt alltså. Har då hittat tillbaka till musiken igen och ska försöka att bygga en musikdator av en gammal kontorsmaskin. Man har inte roligare än vad man gör sig. Så det vidare livet går vidare, och kanske tar man sig lite päronsaft om en stund och lyssnar på lite musik.

Ha det gott!

@Carisie Jäklar vilket jonglerande du har i livet! Bra att du ändå smyger in återhämtning också. Tänk vad tiden går! 2 år och 2 månader för dig och om drygt en vecka 4,5 år för mig. Att man inte tar till med alkohol trots utmaningar som man gjorde förr, tänker jag har bla att göra med bättre verktyg, ny livsstil, nytt förhållningssätt, nya tankar och associationer och nya hjärnbanor. Inget triggar mig längre till att ta till alkohol och är liksom utsuddad från min karta.

Är också inne på att prioritera med mindre tid för sociala medier. Att gå in här har blivit en vana och jag ska nu istället lägga mer tid och energi på bla min hög med böcker som är olästa då det fått stå tillbaka😁. Det vidare livet går vidare😁

Önskar dig mindre jonglerande och en skön vår🌞. Kramar❤️

@november25 nu är jag tillbaka igen. Jag är fruktansvärt ambivalent. Är så mycket praktiskt att ta tag i. Ofta får jag känslan att jag ska leva kvar i det som är nu för att det är en stor trygghet. Mannen har slutat dricka och sökt hjälp. Det går bra för honom men det har bara gått 6 veckor. Dessa veckor känns som 6 år. Jag är så mentalt slut av alla känslor som kommer och går. Vi har hus och barn och ett helt liv tillsammans. Jag är ledsen arg och besviken över alla år som gått som jag roddat i allt och gjort det bästa av situationen. Nu är jag trött och mannen har fått ny energi som han använder för att laga allt. Han är livrädd att förlora det han har och har först nu förstått hur illa
Han har gjort oss. Jag vet inte vad jag känner. Jag tycker jättemycket om honom men vill jag fortsätta leva som ett par?

@no name, du kan se detta som ytterligare tecken som pekar på ett skadligt alkoholberoende och förnekelse i syfte att vidmakthålla det. Gränser flyttas, den beroende sätter sig bakom ratten trots vetskap om intag av alkohol. Förr eller senare spricker det, förhoppningsvis inte med en olycka utan med att man fastnar i en nykterhetskontroll. Detta borde kunna fungera som en väckarklocka för de flesta men är man alkoholberoende så hjälper det inte.

Episoden du berättade om i söndags kväll och dina farhågor ang körning/arbete dagen därpå är alltså högst befogade. Jag antar att du undrar om du kan använda denna information och i så fall på vilket sätt. Det kan finnas skäl att inte avslöja att du vet detta, han kan uppleva att det skadar förtroendet när han förstår att du kollat upp honom och kan göra det svårare att nå honom.

Han har inte själv berättat om det därför att han skäms dels över händelsen, dels att han ännu inte gjort något åt sitt alkoholberoende för egen maskin. I första hand tycker jag du ska använda denna vetskap för att övertyga dig om att det du ser och känner är sant, inte resultat av övertolkningar och missuppfattningar. Du blir mer immun mot försök att slingra sig, ljuga och bagatellisera när du pratar allvar med honom om hans alkoholvanor och hur det påverkar dig och ert förhållande.

Gör detta när han är spik nykter, det blir troligen tufft för honom att konfronteras med att hans lögner är genomskådade och att bollen helt och hållet ligger hos honom vad gäller att söka professionell hjälp.

Nu kände jag att jag ville skriva en rad här efter ett längre uppehåll. Jag har fortsatt att fylla i alkoholkalendern och varit inne och följt andras resor här och hittar mycket igenkänning och stöd. Jag började året så bra med 30 alkoholfria dagar, sen har det gått "sådär" minst sagt. Nu är jag återigen inne på att ha en alkoholfri period, kanske fram till kristi him. Jag vet att jag mår bättre, sover bättre, tränar bättre, ser bättre ut, ja ALLT blir ju fasiken bättre utan vinet (som är min drog). Jag känner mig peppad men vet också att det är så enkelt att trilla dit. Särbon är med på uppehållet denna gång också vilket är skönt.
Men jag tänker såå mycket på hur svårt det är för mig att inte dricka under de perioder jag dricker. Det är som att jag behöver planera vecka för vecka, dag för dag. Sen helt plötsligt när mitt mindset är vit period så känner jag inte de där oöverstigliga svårigheterna. Igår var jag på aw och körde alkoholfritt, tänkte inte ens på det. Nån annan gång hade det varit helt otänkbart för mig att inte dricka alkohol vid ett sådant tillfälle.
Ja, det blev lite svamligt. I allafall skönt att vara tillbaka här. Vi kämpar tillsammans!

@Anayh5 hur går det för dig? Hur var andra mötet med kvinnojouren?

Ytterligare en aspekt som jag inte vet hur hantera: under tiden vi varit tillsammans har han blivit dömd till böter för rattonykterhet. Han har inte berättat om detta för mig, men jag har hittat informationen när jag sökte på Lexbase. Jag har inte tagit upp detta i något samtal med honom eftersom vi inte har någon gemensam ekonomi, men har tänkt att det är konstigt att han själv inte berättat.

Dag 104. Segt med fortsatt onda bihålor och intensivt men kul på jobbet. Kom hem åt och var lite med barnen, plockade lite o sen lite mer jobb. Kom på nu att jag inte ens haft en tanke på alkohol idag 🙏🏽😇 trots att livet är lite segt med förkylning och högt tempo på jobbet dvs två saker som brukar trigga mig. Glad för det ❤️

@danisa @Surkärring tack ❤️❤️