Senaste kommentarerna i forumet

*rådd inte rädd

@Sommarsol_2023 fy vilken jobbig situation💔

Jag påminner om det du redan vet - det är inte du som gjort något fel här. Du har försökt skydda dig och era barn från en skadlig miljö.

Det du beskriver är våld i nära relation. Jag skulle rekommendera att du kontaktar en kvinnojour. Kvinnofridslinjen finns också att ringa till, tänker ffa att det kan finnas telefonstöd under helgen.

Där kan de troligen hjälpa till att bena i allt det här och guida dig vidare. På kvinnojouren förs också samtalssnteckningar som sparas för ev behov så du har dina uppgifter dokumenterade av utomstående om han skulle ta hotet vidare.

Som du skriver - du har gjort det du blivit rädd till. Du kämpar för dig och dina barn, och faktiskt också för honom även om han inte förstår det just nu.

Ta all hjälp du kan få, det är alldeles för tungt att bära på egen hand❤️

Jag har tyvärr inga anhöriga i närområdet
Men jag har en bra kontakt på beroendeenheten på kommunen de tillhör socialtjänsten. Som jag går och pratar med regelbundet.
Om jag flyttar ut ur huset och tar barnen med mig så kommer det bli 7 resor värre. Jag har (eller hade) en plan som jag undrar om jag har saboterat genom att göra som jag gjorde.
Planen gick ut på att få huset sålt, hitta eget boende, få igenom separationen och sen ta fighten om att han inte kan ha barnen hos sig om han inte kan vara nykter. Men denna plan har utgått lite från att jag dansar efter hans pipa under tiden. Vilket jag nu inte gjorde

@vår2022 lycka till med projektet! Ganska rogivande när väl igång. Och sen resultatet! Hundarna!😂

@vår2022 Tack vännen, hela ditt första stycke i din text, speciellt det, är precist för mig. Jag har mycket kvar att lära. Tack för jag har mött er här.

Kram

Ps har du kontakt med t ex soc eller något som stöd? Är dina anhöriga informerade?
Kram

@Sommarsol_2023
Du är i separation skriver du. Måste ni vara under samma tak då?
Det riskerar att skapa problem.

Undvik diskussioner mm tills ni tagit er därifrån, helst direkt om det verkar bli obehagligt - får en otäck känsla när jag läser din text

Uppdatera gärna ♥️

@Suey Jag tänker att självmedkänsla handlar mycket om att inte älta alla fel man gjort och döma sig själv så hårt. Uppenbara fel man gjort som att vara dum mot någon kan man istället be om ursäkt för. Men många fel är fel som man gör mot sig själv, som att tycka man är värdelös och suger. Att man också ska lära sig att förlåta sig själv för att komma vidare, att leva i nuet som du skriver. Att ha mer positivt tänk om sig själv, att man kommer att klara av saker, att man kommer att kunna hantera motgångar. Att det alltid löser sig på något sätt om man ha tilltro till sig själv, att inte oroa sig i onödan för framtiden som du skriver.

Ja, jag har verkligen lärt mig mycket om mig själv av mina med- och motgångar. När jag hanterat en motgång på ett bra sätt, lagrar jag den i min minnesbank och använder den i nästa motgång. Ofta utvecklas den allt mer och gör mig allt bättre på att hantera motgångar. Likadant med mina medgångar😁.

Du är alltid välkommen att skriva på min sida! Kram❤️

@Andrahalvlek Tack för vänligheten Andrahalvlek, och jag lovar kolla båda. Det är toppen att lyssna till engelska böcker. Man övar språket samtidigt. Ännu mer än att läsa det, tror jag. Åtminstone om man har kommit en bit. Det är skandinaver och holländare som gjort sej globalt bäst på engelska av de icke-engelskfödda av det skälet. Alltså att vi är på, tar in osv.

YouT är också bra, om man vet vad man vill, och har källkritik.

Kram, ha nu sköna mellandagar

Jag vill bara skriva att du inte är ensam i dina känslor. Ångesten och rädslan kommer och går, tycker jag.
Du har inte gjort något fel.

Jaha då har jag varit inne här då och då i över 2,5år. Från att hoppas att allt löser sig, till separation, till särbo och nu är det helt slut.

I början kände jag mig stark och fri. Nu känner jag mig ensam, ledsen och svag. Det är nu det är svårt att inte gå tillbaka.

Efter nästan ett år med hjälp från beroendeenheten började han dricka igen, i smyg. Ganska snabbt kom de mindre smickrande sidorna fram. De sidorna som även drabbar mig på olika sätt. Jag trodde och hoppades att han skulle inse att han förlorade sin familj. Men han är tydligen inte på botten ännu och förminskar igen sina problem. Återigen känner jag mig bortprioriterad. Ja jag vet att det är hans sjukdom. Att jag behöver ta av mig offerkoftan och gå vidare i livet. Men jag är för arg och besviken. Han bara tuffar på och lever sitt liv. Själv sitter jag ensam med barn och allt ansvar. Inte för att jag vill ha det på något annat sätt. Det var bara inte såhär jag trodde mitt liv skulle bli. Det gör mig bitter och missunnsam. Sidor jag verkligen inte tycker om hos mig själv. Jag har fått hjälp och ska gå och prata om hur separationen påverkat mig. Jag hoppas det kan göra att jag känner mig lättare igen. Jag hatar att vara fast i det här ekorrhjulet.

@vår2022 Tack vänliga vår2022 för att du tog dej tid att berätta allt detta för mej. Jag vet från din historia, att du har lagt ner mycken tid på att förstå saker och ting om dej själv och om oss människor. Säkert i egen med- och motgång.

Jag lovar minnas uttrycket självmedkänsla, och ta det med mig framöver. Du är erfaren här på forumet, det vet jag, och jag tackar för erbjudandet att få återkomma framöver, i din tråd och som jag hoppas i min.

Självmedkänsla, self-compassion, skulle man kunne säga att detta kan betyda att bland annat leva i nuet? Att inte oroa sej för framtiden, och heller inte älta vad man gjorde fel förr om tiden?

Stor kram

Mitt uppe i en separation med min man. Vi har 2 barn ihop. Separationen har varit allt annat än enkel och anledningen är att han inte kan hålla sig från alkohol.
Jag har gjort allt som man ”ska” och inte ska i ett medberoende.
Har satt tydliga gränser- som har brutits gång på gång.
Försökt att säga att han inte ska komma hem när han har druckit- vilken han har gjort minst ett par gånger i veckan senaste 2 åren.
Så efter samtal med psykologen som peppade mig att åk hemifrån med barnen om det hände igen så gjorde jag det igår.
Jag ringde honom och berättade att vi tar in på hotell i natt och är hemma imorgon.

Och det tog hus i helvete!
Hot om polisanmälan för att kidnappa barnen.
Hot om att huset nu inte kommer att säljas
Hot om rättsprocesser m.m

Jag höll mig lugn och sa att vi pratar imorgon. Vi är hemma igen på förmiddagen.

När vi sedan kör hemåt börjar rädslan komma krypande. Vad kommer jag mötas av? Vad kommer jag få för ”bestraffning ” för att jag gjort detta? Sådan enorm ångest och rädsla.

När vi kom hem möts jag av ”silent treatment” inte ens en blick åt mitt håll. Inte ett ord på hela dagen. Och jag har sådan ångest och rädsla att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Han pratar över huvudet på mig och meddelar barnen att de 3 ska åka till stan imorgon eftermiddag. Och jag står inte ut med att inte veta vad det är han planerar för att hämnas. Jag är så fruktansvärt rädd. Jag gissar att han planerar en polisanmälan mot mig eller liknande.

Han svarar inte på tilltal. Vad fan gör jag nu? Hur står man ut med ångesten och rädslan. Gud vad jag ångrar att jag för en gångs skull gjorde som man ska och åkte hemifrån när han drack alkohol.

@Vitvargen Jo jo Vitvargen, du har alldeles rätt. Jag förstår att du vet att Transportstyrelsen har trampat fullständigt i mossan senaste åren. Och det var egenteligen detta jag hintade mot i mitt inlägg. Fast det blev gömt. Tänkte inte på att det kunde vara kontroversiellt här på AH.

Du skriver "lämplighet för olika typer av licenser" och du menar nog specifikt "körkort" för oss var och en. Gud vilken soppa, med rena justitiemord. Om nån vet så vet jag, jag utan att ha fått nån form av dom mot vare sig mej eller mitt körkort, så icke heller nån av de mina. Fråga inte.

De har nu gjort nån sorts bättring, även om jag inte litar på dom alls. Flashback har tagit mycket bättre ståndpunkt där, eller, ja, användarna har, medan intresset här på AH har vart ganska svalt, ser jag av den hemläxa jag gjort med genomläsningar av vårt forumet.

@Suey Jag lovar att peppa och stötta dig! Kan jag så kan du. Jag har bara två enkla regler: Aldrig ta första glaset. Aldrig glömma hur illa det var.

Kram 🐘

PS. Min andra husgud heter Craig Beck. Han har många inlägg på YouTube och flera ljudböcker. På engelska, men lättbegriplig sådan. En bonuseffekt av nykterheten blev att min hörförståelse på engelska har blivit mycket bättre. Annie Grace pratar dock väldigt snabbt och fladdrar hit och dit, henne är det svårare att hänga med.

@Suey Du skrev i ett inlägg i en annan tråd till mig ”självmedkänsla, vilket är skuldens motsats."
”Detta var väldigt klokt och snällt sagt, vår2022. Det ska jag försöka tänka på själv, skuld orsakad av alkohol eller va det nu kunne vara har nog plågat mig i alla vuxna dar.”

Självmedkänsla är något jag under dessa över 4 år på forumet skrivit mycket om. Du skriver även att du inte mår så bra som du trodde du skulle göra som nykter. Jag tänker att denna resa vi är på är en resa som sker parallellt på många olika livsplan som måste synkas ihop. Jag kalla det för min värderade riktning. En slags riktning/inre kompass som leder mig mot de värden som jag tycker är viktiga i mitt liv. De värdena har jag jobbat med för att finna och de finns framförallt inom mig själv. Så en inre resa där jag söker kontakt med mig själv och mina behov/värden. Man skulle kunna säga att de många gånger yttrar sig i en slags magkänsla om vad som känns bra och rätt eller mindre bra och fel.

Men det viktigaste resan har handlat om hur jag ser på mig själv om vem jag är och hur jag tänker om mig själv. Så mycket som bara fått ”följa med” från andras uppfattningar om mig som jag gjort till mina egna uppfattningar om mig själv. Dessa har jag rannsakat och det är mycket som inte riktigt stämmer. På min resa har jag kalibrerat om min inre kompass om vem jag är, vad jag uppskattar och tycker om, vad jag vill fylla mitt liv med och vad jag behöver göra, ta för steg att gå mot mina värden, min värderade riktning. Det handlar om självmedkänsla.

Det handlar om att hantera obehag, inte om att stå ut i det. Det kan öka obehaget att stå ut i det och försöka att inte tänka på det. Att man lyssnar in och känner av kroppens behov. Obehag kommer för att det finns känslor och upplevelser som vi lärt in och som inte är okej att vara i kontakt med, dessa blockeras ofta omedvetet. När vi är i kontakt med känslor som tidigare blockerats, luckrar det upp ångest och obehag. Att sedan agera hjälpsamt, vara självsnäll och känna självmedkänsla gör att vi mår bättre och inte blir så självkritiska

Modern hjärnforskning visar att vi genom att träna upp vår självmedkänsla, self-compassion, stärker vår psykiska hälsa, får djupare insikter om oss själva och helt enkelt mår bättre på alla plan. När man visar sig själv omtanke aktiveras hormoner som får dig att må bra, något som kan hjälpa till att minska stress, ångest och oro. Självmedkänsla innebär att man medvetet söker kontakt med sig själv, uppskattar sig själv och tar ansvar för sitt välbefinnande.

Om du vill, berätta mer om det som inte känns bra. Att sätta ord på och beskriva det som skaver är hjälpsamt och lättar på trycket.

Ha det gott! Kram❤️

@Bubbelmorsan Men dina 71 dagar är ju toppen, det vet du att de är, Morsan. Heja dej. Jag tänker mig att nerförsbacken är sågtandad, om man nu tänker sej nykterhetsresan som en ologisk nerförsbacke.

Man blir klokare av resan, och den medvetenheten driver på nedåt, men det kan tänkas att man får något strul emellanåt, ett gupp. Det viktigste är att det går utför (sic) hele tia, att man har sitt mindset. Bara dumt att börja räkna från noll igen efter ett isolert hack. Det räcker väl om munkarna går med tagelskjortan på å spökar sej.

Varför jag snavade? Nog som du, av vad jag förstår av dej, att jag har känt mig litt upp och ner. Det är vintermörkret. Och en seg förkylning för mej. Ett gupp. Nu ser vi framåt.

Jasså, så du läser 'Tänka klart' nu, tänkte just föreslå att vi skulle läsa den tillsammans, så att säga. Men då lovar jag att läsa den innan januaris utgång, åsså rapporterar vi till varann och till @Andrahalvlek därefter. Det låter som easy peasy eller hur, och du har ju ren börjat. Å jag är rätt enveten då jag satt mej någe i sinn.

Stå på dej och ha kult med dina kompisar. Detta med att själv dricka eller ej är en no-issue för andra. Många tar det som sidoinfo. Det är bara vi som tror att de bryr sej på det sättet. Alla har nock med sej själva.

Heja dig för beställning av alkofritt. Du kommer att ha gôrkult. Jag lovar också inför nyåre.

Stor kram

OM du vill ha kontakt så går du, besvarar ej meddelanden osv vid berusning. Inga mer resor.
Frigör dig och måna om DIG.
Du har gjort mer än någon kan begära. Till skillnad från honom.

Och självmordshot.. psykisk misshandel kallas det. Låt dig aldrig styras av det!!!
Kommer ämnet upp OM ni har kontakt så lägger du på eller tar du dig därifrån utan respons.
Fy så lågt.

@Suey, det du skriver om alkoholberoende och att det skulle vara att betrakta som en kronisk sjukdom: ja, för de som kämpar mot alkoholberoende tror jag det är mycket bra att se det som något man får se upp med hela livet efter att man lagt alkoholen på hyllan. Det är inte sannolikt att man någonsin kan gå tillbaka till "normal alkoholkonsumtion", det kvarstår en känslighet man kan likna vid en allergi.

Detta måste tydligt skiljas från vad som är en gångbar diagnos på individer i samband med myndighetsutövning och bedömning av lämplighet för olika typer av licenser osv. Det finns tydligt fastställda kriterier för när diagnosen alkoholberoende kan ställas, ett antal av dessa ska uppfyllas samtidigt. Uppfyller man inte längre dessa kriterier är man per definition inte längre alkoholberoende, att det skulle vara kroniskt är uppenbarligen inte sant.

Detta är extremt viktigt i många sammanhang där någon form av lämplighetsbedömning för olika aktiviteter och tjänster är aktuellt, en stämpel som "alkoholberoende" tillsammans med den felaktiga föreställningen att det är ett kroniskt tillstånd skulle vara direkt förödande för människors liv och möjligheter och måste bekämpas och utrotas med alla medel där dessa vanföreställningar fått fäste.

@Andrahalvlek Ja, Heja dej, du är en otrolig tjej, det visste jag ren. Och jag lovar beställa Tänka klart. Tar litt tid att få hem saker där jag bor, men jag återkommer ASAP, greit, promise!

Har du klarat det så..., är det inte alls säkert jag mäktar på ens liknande sätt. Men inspiration får jag, syster. Jag har läst din tråd, oj vilken makt du har med dig själv. Strategin, överblicken, slutsatserne, vilken mamma dina fina flickor har.

Kolla litt mer framöver va jag skriver eru busig :)

Stor kram

Hej @Suey! Tack för att du tittade in på min tråd, nu besöker jag din.

Bra inställning med att resa sig igen efter att ha åkt av vägen lite. Man lär sig på vägen och viktigt det där med självmedkänsla.

100 dagar är ju toppenbra. Vill du berätta vad som gjorde att du tog ett återfall?

Jag är på 71 dagar och har det lite upp och ned. Mest upp men har haft det lite svajigt igår och idag med mer sug. Har haft tankar på att lite bubbel på nyår vore ju trevligt. Det har tagit mycket tankekraft och dividerande. Tror det handlar om att det är mina bästa vänner som jag inte träffat så mycket senaste månaderna och vill skåla med dem. Känt på lite deppig över det hela…

Hur som, fördrinksgruppen messade idag och frågade om några önskar alkoholfri fördrink och då svarade jag ja på det. Har också beställt ett häng alkoholfria bubbelflaskor för hemleverens…

Lätt är det inte alls gånger, det här är min första emotionella utmaning hittills helt klart.

@Andrahalvlek. Håller just på att läsa den boken nu och håller med, den är jättebra!

Så länge man är kvar i att man missar något med att vara nykter, att man har roligare med lite A i kroppen så är man inte helt fri. Man behöver slå hål på de känslorna/myterna, alkoholromantiken man lärt sig, till stor del undermedvetet från unga år.

Hon försöker i sin bok visa på att A inte alls är den lycka man inbillar sig.

Alltså att vinsten är stor att ta bort A, att de det positiva med att inte vilja ha A i livet. Inte för att man måste utan för att man vill.

@Suey Annie Grace tillhör mina husgudar. Hon har skrivit boken ”Tänka klart” som jag har läst flera gånger. Hon trycker på hur viktigt det är att repetera, repetera, repetera för att till slut påverka vårt undermedvetna också, inte bara vårt medvetna jag.

Hon har också detta recept på en lyckosam nykterhet:
1) Tro på att du klarar av att sluta dricka och förbli nykter.
2) Fokusera på varje liten fördel med nykterheten och höj den till skyarna.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Hon finns även på youtube, har egen hemsida och en podd. Jag gillar verkligen hennes tänk. Det är inget utifrån som påverkat när jag blev och om jag förblir nykter eller inte. Det är jag som gör jobbet. Min inneboende kraft har gjort jobbet. I början varje dag, därefter när det behövs.

Att fortsätta vara aktiv på forumet efter alla dessa år är viktigt för mig, då får jag en daglig påminnelse om vart jag aldrig mer vill hamna. Och genom att hjälpa nynyktra får jag själv viktig repetion. Siktar på 6 nyktra år i februari, heja mig!

Kram 🐘

Som relativt ny här har jag läst genom många trådar och blitt både inspirerad och ibland litt nedslagen. Det finns här och var inslag av oförmåga att fatta omfånget av problemet med att bli vit. Så bra ändå att AH utgör en sådan enorm erfarenhetsbank, och därtill alltid är i fullt swing i kommunikationsflödet.

Och så bra att så många så frikostigt delar med sig av sine erfarenheter, som @Flarran, @Andrahalvlek, @Bubbelmorsan, @foliehutten, @vår2022, @Surkärring MED FLERA.

Många, säkert unga, kan starta trådar med hög tillförsikt, men de stöter på problem framöver. Man söker initialt ofta kontrollerat intag. Först skrivs närmast dagliga rapporter, sedan tunnare, och sedan inga alls. Själv tycker jag att mitt stora problem har varit att jag egentligen inte mår så förtvivlat bra som jag kanske trott utan alkohol. Just det problemet dyker upp hela tiden. Hos mej och uppenbarligen hos andra.

Utan en rock-solid grund att bygga det nya livet på tror jag inte att det är möjligt, eller i vart fall veldigt svårt att göra det. Det visste jag i och för sig redan tidigare. Och framfor allt måste jag acceptera att just själva belöningen är att jag inte dricker alkohol, med de fördelar jag åtminstone kognitivt förstår att det ger. 

Det är därför som AA och myndigheterna i Sverige anser att alkoberoende är kroniskt. Vi är väl icke så många erfarna här på forumet som protesterar sådär veldigt högljutt mot den definitionen.

Tyvärr. Fel synsätt teoretiskt nog, så säger de lärde, men rätt i praktiken för de flesta.

@Flarran Hej käre Flarran och tusen tack för din vänliga hälsning i min nya tråd, gud va gla jag blir! Nu har vi vänt där bortom solskuggan och om drygt ännu en vecka pekar solkurva stadigt direkt mot veckorna före missommar - dä du kompis! Visst är det en go tanke, ett gott faktum faktiskt.

Lovar titta in till dej framöver, och du är alltid välkommen här. Jag är så stolt att ha dej som gäst.

Kan inte säga att jag älskar att bara strosa på sådär jag heller, och just nu försöker jag att inte dra ner mer kall luft i röra. Det blev för mycket sådant i jul av olika anledningar. Men vi ska försöka ta nåt strosande framöver, det ska vi Flarran, det gör gott.

Tack igen.