Senaste kommentarerna i forumet

Så starkt av dig!
I mitt fall var brytpunkten just att han vid ett tillfälle var påverkad trots att mitt (ung vuxen) barn kom på besök.
Då var gränsen nådd. Att det syntes vad jag nu accepterade och hur det tillfället påverkade mitt barn.

Även i mitt fall oerhört narcissistiskt under fylla.

Du vet att du gjort det enda rätta trots påhopp o manipulation ♥️
Tack för att du delade med dig!

Så BRA gjort! Önskar dig all styrka. Njut av lugnet 🤗

Tack snälla fina @Blenda för dina ord. Jag är så tacksam för dom och vi ska kämpa ihop, det blir lättare tillsammans, ensam är inte stark och jag ska bli mer aktiv på forumet igen. Det hjälper mycket att få bolla tankar. Kram❤️🙏

Åh kära @Andrahalvlek! Jag är så glad att jag har dig❤️🙏 Du har helt rätt! Att släppa forumet var inte bra men jag kände mig i vägen här. Kände att jag ältar och att folk tröttnar på mig! Att ingen orkar läsa om den där som bara faller i djupa gropar gång på gång. Jag ser mig själv som en börda och är livrädd för att få förslaget om att gå till psykolog igen, det känns som om någon ska tänka att ”om hon bara gjorde det så skulle allt bli bra men hon vägrar ju så hon får skylla sig själv!” och jag har försvarat mig i den frågan så många gånger och blir så ledsen varje gång jag får förslaget för jag känner mig inte lyssnad på och det är larvigt för ingen kan komma ihåg just mig och min historia, de som skriver vill bara stötta men för mig blir det som en käftsmäll, att jag får skylla mig själv. Men att bli besviken är en känsla jag har så oerhört svårt att hantera och jag skulle bli besviken om jag efter allt jag samlat på mig gick till en psykolog. Nu försvarar jag mig utan att fått rådet men det är anledningen till att jag slutade skriva. Jag blev så ledsen varje gång att jag tillslut kände att det är bättre jag inte använder forumet eftersom jag inte vågar göra det enda som är min lösning. Jag vet inte om jag tror det är det enda som är lösningen. Jag mår bra av att skriva och få fina råd på forumet men är rädd för det känns som ett påhopp och det är så konstigt och jag vet inte vad det kommer från men jag tror jag alltid anklagar mig själv för allt jag mår dåligt över och att vad det än är så tycker jag det är mitt eget fel för att jag borde gjort på ett annat sätt då hade jag mått bättre så jag anklagar mig själv även för att jag inte vågar gå till psykolog och för att jag skulle anklaga mig själv ännu mer om jag la de enorma summorna med pengar på samtal som ändå inte hade hjälpt mig framåt och då behövt ta bort något annat viktigt eftersom min ekonomi är väldigt ansträngd. Att då prioritera samtal jag inte tror på för att bara bli ännu mer besviken och dessutom inga pengar ha kvar. Jag kan egentligen massa strategier för att ta mig vidare, jag behöver bara gräva upp mig. Och som du säger inte träna av dåligt samvete för där hamnar jag lätt. Från att göra det för hälsan till att prestera för utseendet och då slutar det bli skönt, bara ett måste! Och ja det handlar oerhört mycket om att falla tillbaka i medberoendet gång på gång. Emellanåt är jag jättebra på att ha distans. Allt är en färskvara kan jag tro ibland. När jag har god självkänsla och jobbar på tacksamhet då är livet bra men då gör jag också för mycket och dränerar mig själv och hamnar tillbaka i gropen! Jag är så tacksam för dig som orkar följa mig❤️🙏

Tack snälla @fooliehutten❤️ Det är svårt att veta om någon läser det jag skriver och jag blir väldigt glad när jag får bekräftelse på det. Min livsgnista slocknar då och då och varje gång känns det som om jag aldrig kommer komma ur svackan igen. Det känns skönt att läsa att jag lyckats ge dig kraft genom mitt skrivande. Jag får ofta känslan av att jag bara skriver när jag mår dåligt och är ofta rädd att folk ska bli trötta på att jag aldrig kommer ut på andra sidan och bara kan njuta av att vara nykter och allt det fina med livet. Jag ska försöka släppa på altruismen och leta efter min självkänsla. Tack snälla för dina ord❤️🙏

@Andrahalvlek, jag är så skeptiskt trög emot medicin, trots att jag är medveten om dess hjälp för andra. Jag gläds åt att andra får hjälp, men har inte riktigt den omtanken om mig själv. Jag är väl kanske helt enkelt orolig för att ta sista halmstrået och rädd för att det därefter inte finns något hopp kvar. Jag är samtidigt så van att må som jag gör och att ingen ljusning i dystymins tunnel syns, men det är i alla fall mysigare här i underjorden utan alkoholens skadliga inverkan. Jag söker och läser, nu senast i hjärnfondens info. Där stod om nya rön runt OSU6162. En molekyl som sägs kunna göra små underverk. Jag kollade om jag kunde vara med i ett projekt som testkanin. Det gick inte för jag tillhörde inte rätt grupp den här gången. Jag följer med i den utvecklingen och hoppas på ett genombrott och tillgänglighet på apoteket. Tack för att du finns här Andrahalvlek 🤗

@Högmo, jag är nog också introvert, men har kommit fram till att jag blir sån i dåligt sällskap. Nu väljer vi klokare och det är väl därför som det känns så gött att vara en del i AH-gänget. 🤗

@Guldlock, jag är tacksam att du delar med dig av din berättelse. Det finns ingen som gör det så bra som du. Stykekram till dig 🤗

@lillkaoset, välkommen hit. Jag läser in i ditt inlägg att allt du ser som problem egentligen kommer från alkohol. Så brukar det sett ut för de flesta som skriver här i AH. För mig har livet blivit annorlunda utan alkohol, som jag en gång i tiden precis som du trodde fyllde en dämpande funktion. Det har visat sig vara precis tvärtom. Alkohol ger bara en tillfällig flykt under sin påverkan av din kidnappade hjärna, sen vaknar man upp med hela jaget igen plus kemisk dyngångest att hantera. Sen släpper det och man är som åsnan bakom tappen igen, festar till och lever vidare i en oändlig regress av nedbrytande fyllor. Det är grymt skönt att slippa; det kan jag lova dig! För även om jag ibland får ångest, så blir jag inte paniskt skräckslagen. Pulsen rusar inte längre okontrollerat, jag grubblar inte över vad som skedde igår, hyn mår bättre, ja hela kroppen och själen är helt och hållet i ett softare mode utan den giftiga alkoholen. Så ta nu en nykter dag i taget och fundera varje morgon över om du ångrar att du var nykter igår. Fortsätt så med en dag i taget och ta aldrig första glaset! Det är bara det glaset du har koll på, därefter bestämmer kung alkohol och hovnarren hur mycket du häller i dig; och en sån dagen efter sitter pastor Ågren och gnäller vid din sida. Det är skönt att slippa! Läs allt du orkar om alkoholens dynga och skriv och berätta av dig här i AH. Det finns snälla människor här som du kan bolla med. Styrkekram åt dig i kampen. 🤗

Här kommer länk till sidan😊
https://go.tnmprograms.com/org-alcohol-experiment-registration

Hej @lillkaoset ! Du är så välkommen hit🥰 Jag har också levt med ångestproblematik sen jag var liten. Jag har använt alkohol i perioder för att försöka må bättre. Förra sommaren spårade det ur helt, då jag träffat en kille som dricker mycket. Sen november har jag dock tagit tag i detta, och vecka för vecka kontrollerat mitt intag för att hålla mig till måttligt drickande (max 10 enheter/vecka). Här kan jag varmt rekommendera alkoholkalendern som finns på denna sida 😊 Även kursen är väldigt bra att gå igenom, den är via sidan och du gör den helt självständigt.

Nu har jag haft en helt alkoholfri månad och den har varit den bästa sen jag tog tag i mitt problem! 😊 Sover så mycket bättre, känner mig lugnare och mer balanserad i humöret, mindre oro, mindre ångest, mår bättre när huvudet är klart och jag kan känna mig nöjd med mig själv. Har till och med sökt in till en ny utbildning.

Jag kan tipsa om The alcohol experiment av Annie Grace. Det är dels en bok, och dels en kurs du kan göra gratis via en app. Experimentet är att testa hur man mår alkoholfri, och man lär sig nya saker varje dag om hur vi tänker runt alkohol och hur den påverkar oss. Väldigt intressant och bra!

På dag tre handlar det om sömn, och en brittisk författare förklarar hur alkohol skadar sömnen. Det positiva är att sömnmönstret blir bättre efter bara 2-5 dagar utan alkohol. Då kommer REM-sömnen igång igen och hjärnan börjar göra allt den ska igen medan vi sover.
Min sambo sov bara 5-6 h per natt hela tiden medan han drack dagligen (inte stora mängder). Men under sina två alkoholfria veckor började han sova 7-9 h och drömma igen😊. Det har hängt kvar delvis efter att han börjat dricka dagligen igen.
Så om du vill vara nyfiken och testa två eller fyra veckor utan alkohol och se hur det påverkar oro och sömn, tror jag det är en toppen ide! 😊

Fortsätt gärna skriv, det är ett fint stöd vilken väg man än väljer att prova 💞

@asdf1973 @asdf1973 Tack. ☺️ Jag förstår

Jag har kommit fram till att jag är och har nog alltid varit introvert. Folk har säkert sagt det till mig. Men i andra ord Folkskygg Ju mer jag klarnar i huvudet desto viktigare är det kanske att försöka ta i tu med det
Jag tror jag har kommit en bit på väg
Jag har nog ofta skämts för det. Över mig själv. Lite som man inte har passat in. Men det är nog bara vad jag har tyckt
Jag vet vad jag mår bra av. Vad som stärker mig. Så fortsätta utveckla det Pröva sig fram.

Jag har lämnat min sambo efter tre år tillsammans. Jag var nära i somras men föll tillbaka med otroligt dåligt samvete då han ansåg att han inte fått någon chans att ändra på sig. Efter tre veckor tog jag honom tillbaka, med en vetskap om att jag på något sätt gjorde mitt val. Jag visste då att ett fortsatt liv med honom skulle innebära fylla, tjafs och bråk varje helg, även om han lovade bättring. En långsam distansering till vänner och familj och komplicerade förhållanden till mina halvvuxna barn…Hösten blev värre än jag någonsin kunde föreställa mig. Hans drickande i kombination med ett dåligt mående visste inga gränser och samtidigt visste jag att jag inte kunde lämna honom, inte när jag bestämt mig på att satsa. Under december och nyår nådde allt sin gräns. Vi var ensamma på nyår ( eftersom vi inte kan umgås med andra i festliga sammanhang, läs ingen vill..) men min son som är ung vuxen var hemma med oss. Sambons alkoholintag och matlagning är aldrig en bra kombo inte spela sällskapsspel heller. Kaos hela natten med tjafs ( aldrig varit fysisk..) Jag kan manövrera hans humör vid det här laget men inget hjälpte. Dagen efter skulle jag skjutsa min son och det blicken han gav mig gjorde att jag ville lägga mig ner och dö. Jag skämdes, inte över min fulla sambo utan över mig själv. Att jag accepterar ett sådant liv. Jag kände mig inte värdig att kalla mig mamma eller för den delen människa. Efter ytterligare några dagar med tankar som vred och vände valde jag att avsluta vårt förhållande. Likt en missbrukare skrek och tjöt det i huvudet men denna gången fanns inget alternativ. Efter tre vansinnigt jobbiga veckor ska jag nu sova tredje natten i mitt nya hem. Jag har kontakt med min sambo och vi har träffats sedan jag flyttade ( har en del saker kvar). Brottas ständigt av dåligt samvete att jag har ”ställt till det” även om jag vet att det inte beror på mig att vi inte kan leva ihop. Han ser inte sig själv som alkoholist och har ingen insikt i vilken vidrig människa han blir som onykter. Nykter världens bästa, såklart, men som full = en narcissist. Nu tar jag en dag i taget, försöker hitta mig själv och inte bryta ner mig med tankar om att ha gett upp för lätt och inte kämpat ( min sambos ord..) Ett långt inlägg och tack till dig som tagit dig tid att läsa, att skriva hjälper mig att inse vilken destruktiv relation jag levt i och gör det lite lättare att hålla fast vid min linje om ett liv där inte alkoholen dikterar villkoren.

Läser runt här på forumet. Så mycket erfarenhet det finns. Känner att jag kan för lite för att kunna kommentera eller komma med tips och råd. Känns bara så otacksamt av mig att inte än ha något att ge. Får försöka släppa den tanken. Den tiden kommer senare.
I dag har jag inte tänkt på vin en enda gång kors i taket men så har det varit fullt upp på kontoret från tidig morgon till sen kväll. Så jag vet inte hur det skulle ha varit annars. Det är nog oavsett en vinst att dagarna ökar i antal även om det sker medvetet eller av bara farten.
Önskar alla en god natts sömn 🌺

@Bubbelmorsan Ja och nej. Schemat jobbade jag fram med en beroendepsykolog 2024 när jag fick hjälp. Då föll jag tillbaka och i höstas startade jag om med samma. Det fungerade bra men jag föll tillbaka igen över jullovet. Nu har jag haft 30 alkoholfria dagar med mycket reflektion och planering. Målet är att dricka absolut max två dagar/vecka men framförallt att dricka planerat och kontrollerat. Jag har inte jobbat fram detaljerna ännu men några stolpar är att inte dricka ensam, att inte ha vin hemma och att inte dricka med barnen. Då kommer jag att hamna på 2-4 ggr/månad. Det känns rimligt. Hur går det för dig och hur långt fram planerar du? Tack för dina fina inlägg!

@lejla77 precis! Och innerst inne vet jag ju att hade jag druckit idag hade det nog känts bra just i stunden men sen sju resor värre imorgon ❤️🙏🏽

Hej. Jag är helt ny här och det här är första gången jag faktiskt söker någon form av stöd och hjälp. Detta kanske blir lite långt men jag hoppas någon orkar läsa och ge lite råd och tankar 🥺
Jag har sedan 1,5 år haft väldigt osunda rutiner kring alkohol.
Jag har sedan tonåren varit en liten partypingla men inte mer än någon annan i mitt ändå väldigt breda umgänge. Sedan 1 år tillbaka när jag träffade min nya partner har jag knappt festat till det alls, enbart vid ett par tillfällen. Men senaste 1,5 åren har jag druckit dagligen, som ångestdämpning och ibland kanske bara ren vana. Det är inte stora mängder utan handlar om 1-2 glas vin. Lite mer på helgen ofta men inte så jag blir full. Men det är något jag behövt varje dag efter jobbet, och skamligt nog ibland även under jobbet även om det bara handlat om nån klunk. Det har blivit en snuttefilt jag inte klarar mig utan. Jag är relativt öppen med min alkoholkonsumtion gentemot min sambo men det händer också flera gånger att jag döljer mitt glas så och då för jag är rädd att han ska ifrågasätta, jag har inte berättat om min egen oro. Jag har gömt flaskor här och var för att kunna ”ta till” om jag måste i smyg. Jag har hällt upp ett glas och fyllt på med vatten för att det inte ska synas. Jag har köpt hem flera flaskor för att ta lite från varje så vi inte behöver slänga tomma vinflaskor så ofta. Osv.
Jag har sedan länge (sen barnsben) haft stor ångestproblematik men ur ett så kallat högfungerande perspektiv där det utåt sett inte verkar så eller märks. Min ångest har dock blivit mycket värre senaste 1,5 åren och plötsligt känner jag att jag inte kan hantera det alls utan alkohol. Om jag måste göra en aktivitet, resa eller göra något utanför min comfort zone försöker jag alltid göra en plan om hur jag kan smyga med mig lite vin, när jag kan smita ifrån, hur jag kan dölja om jag behöver. Jag har svårt att äta middag utan alkoholen innan, frukost/lunch går oftast bra men det är som att min ångest byggs upp under dagen och eskalerar och jag blir så illamående att jag har svårt att få i mig mat om jag inte dricker lite innan. Jag har inte för avsikt att helt sluta med alkohol men vill absolut kunna dra ner så jag är utan nästan alla vardagar åtminstone men jag vet inte hur.
Jag vågar inte söka hjälp via vården för jag har enorma sömnproblem och sömntabletter utskrivet för detta, jag är för rädd att läkaren ska ta ifrån mig detta pga min alkoholkonsumtion.

Kommer jag få mindre ångest om jag lyckas trappa ner? Hur ska jag fixa det? Tar emot alla tips jag kan få.

Åh @Jempa123 ❤️Stor kram till dej!!
Vi ska ta oss igenom den här jävla dagen (och säger till a hjärnan att den kan dra åt ....!)
Så less på den!!
Tänkte exakt samma tanke !
Dricka upp mitt te, sen lägga sig .
Man har kommit så här långt , då kan man kämpa en dag till! ❤️ 🙏

@lejla77 oxå haft en riktig skitdag med massa sug, men är fortfarande nykter. Går och lägger mig tidigt och hoppas på en lättare dag imorgon 🌟 kram!

Idag - dessa jävla dagar rent ut sagt.. var det nära på att jag gick in på systemet, vaknade helt på fel sida.
Deppig och ledsen över saker och ting som bara rann över en..
Tankar som for hit och dit samtidigt kämpa mot a hjärnan som hela tiden viskade : Gå in och köp dej nåt gott! Du behöver det, lugna ner nerver och tankarna lite..
Ett glas rött...(som aldrig blir ett glas)

Vet att det är lite för mycket nu.. Men det har ju gått ganska bra och nyktert.
Och idag kom värsta suget från ingenstans?!
Gick därifrån och gjorde inte ens de inköp jag skulle göra heller.
Inte mycket gjort överhuvudtaget idag- energin har enbart gått till hålla fan på sig..
Håller tummarna på en bättre dag imorgon 🙏

Dag 41. Är så fruktansvärt trött idag trots sömn mellan 22-07. Märker att det triggar mitt sug nåt otroligt. Känner mig deppig o låg och har inte lust till nåt. Konstaterar att det är mycket på jobb, mycket oro kring barnen och en stundande skidresa som ska planeras o administreras. Ser ju själv att jag dels slarvat med mat idag och dels slarvat senaste veckan med återhämtning så då blir det nog detta resultatet. Bara och lägga lärdomarna på hög och dra nytta av dem framåt. Är dock nykter! Och det är värt mycket ❤️

@Hanna0425, jag fattar att det kan kännas trist särskilt när man själv är så stolt och glad 🩷. Bra jobbat och så härligt att du halverat från tidigare intag💪👊🏻🎉!

Gick in och tittade på din trådstart och ditt nedtrappningsschema. Är målet att ligga på fem alkoholfria dagar i veckan för dig? Var det ett schema som funkade tycker du?

@Geggan Inte alls just nu. Hittar inte tiden riktigt. När jag väl sitter blir jag sittande i flera timmar, det funkar inte riktigt med vardagen. Måste fundera ut något hållbart ”schema”, jag vill ju att den ska bli klar. Även om den bara trycks upp i ett enda ex till mig själv typ. Ska den spridas till andra måste någon annan redaktöra den, jag har svårt att välja bort. Vi får se när den blir klar. Ingen tidspress.

Kram 🐘

PS. Min pappa var deprimerad från och till hela sitt vuxna liv. Och alkoholiserad. Jag har tydligen ärvt båda sårbarheterna.

@fooliehutten Har du provat SSRI? För mig funkar det som ren magi. Inte speciellt hög dos. Har försökt sluta med medicinen några gånger, men då blev jag tokdeprimerad.

När alkoholen inte stökar med dina måbra-hormoner så kan antidepressiva göra ett riktigt bra jobb.

En del säger att de blir avtrubbade känslomässigt av SSRI-medicin, men jag känner mig som mig själv när jag tar medicin. Positiv, lösningsorienterad, handlingskraftig.

Kram 🐘