Senaste kommentarerna i forumet

@Bubbelmorsan Vilken bra och utvecklande process du är med om! Så mycket som fallit på plats. Att med tiden så klarnar sikten och tar bort alkholhöljet som skymmer sikten inåt. Att processa inåt och ut. Så fint att du lyssnade på dig själv och blev nyfiken på vad en längre tid än en vecka skulle kännas och bli.

Håller med dig om att lita på processen, som är flera processer på de flesta livsområden. Som processen med att så ett frö och få se en planta växa och gro för att sedan slå ut i knopp och blom. Det gäller att under tiden vattna, plantera om, gallra, gödsla och ge kärlek. Kanske blir plantan hängig och torr mellan varven och då får man ösa på med mer omtanke och näring. Att ha uthållighet och inte ge upp processen, lita på att det kommer att går bra. Man får allt mer skills under processen och även belöning när det blomstrar.

Stort grattis i förskott till 4 månader!🥳🥳🥳. Så bra jobbat!❤️

Dag 17 nått sitt slut och trots känslosvall slår hjärtat fortfarande. Tacksamhet 🙏🏽 🌺

Känner igen alla dina känslor då jag själv varit i den situationen du är nu.
Det tog väldigt lång tid, flera år, men till slut orosanmälde båda jag, sonen och hans syster. Jösses vilket liv det blev första gången och inte bättre gångerna efter.
Men det är det rätta att göra .
Ansvaret ligger helt hos honom för den situation han hamnat i och förhoppningsvis kan det leda till ett uppvaknande där han kan söka och ta hjälpen som finns.
Ta hand om dig och dina barn, tillsammans är ni starka

@Dragonfly ja visst är det så 💖 det bästa som hänt och finns.

Funderar på hur känslor inte förändras eller förminskas men ändå blir annorlunda nu utan 🍷.

Tack för att du tyckte jag var modig. Har inte tänkt just så. En fin ny vinkel.

@lejla77 låter ändå som en ganska fin söndag! Ja men sömn behöver man ju, jag sover oxå mkt mer, tror jag tryckt undan tröttheten innan med vin 😅😅

@Bubbelmorsan tycker du säger det så bra, ett ohållbart liv blir inte hållbart bara för att man tar bort alkoholen. Det är verkligen i de banorna jag är och gräver just nu. Men det ska bli bra ❤️ tack för att du så frikostigt delar allt och inspirerar. Och stort grattis till dina 4 månader 🙌💪🏽🙏🏽

10.000 steg/dag 80 dagar i sträck, yes! Under den mest tråkiga perioden på året dessutom. Jag är så trött på mörker, snö och kyla att jag nästan kräks. Men i helgen sken solen, och som jag njöt 😍

Till helgen ska jag resa till äldsta dottern. Vi ska på show, kolla mello på tv ihop, promenera och renovera. Lovely ❤️

Kram 🐘

Dag 47. Åkt massa skidor idag, känner mig mycket gladare. Vet att jag mår bra av fysisk rörelse. Sommar gott nu och hoppas på en lika fin dag imorgon ❤️

@Bubbelmorsan Blir nästan tårögd. Det är så fint när nykomlingar stapplar in och tar sina första steg, och vips är de några månader nyktra och så mycket klokare 😍 Det är så viktigt att ha tillit till processen och lyssna på dem som gått före. Och nu tillhör du dem som kan vägleda rookies!

Och det är helt rätt att sluta dricka är steg 1. Sen följer steg 2, 3, 4, 5 osv. Vi är många gamlingar som bytt jobb, flyttat, separerat osv.

Back the days använde vi alkohol både som broms och startgas: som nyktra måste vi leva mer hållbart. Se till att kroppen och knoppen får bra kost, träning, vila, sömn och glädje. Inte tömma batterierna, hela tiden fylla på med bra saker.

Kram 🐘

@Hoppfulla Ja visst känns det läskigt! Har funderat på olika möjligheter till stöd men vet inte om jag vågar ta steget. Skräms lite av den okända gruppen. Hamnar ofta i situationer där jag lyssnar på andra utan att själv bli hörd. Delvis pga att jag tar ett steg tillbaka o vill avvakta till en början, men behovet att bli mött finns ju kvar, o sen hinner samtalet ofta ta slut. Erfarenhet av att grupper ofta blir 'kidnappad' av folk som älskar att lyssna på sin egen röst sas. Men nu är jag rätt dömande o skäms lite, men detta gör att jag drar mig för att ta mig till ev möten. Självklart är inte alla möten o dess deltagare så. Psykologsamtal på egen hand kanske passar bättre för en något introvert person som just nu är socialt slutkörd.

Trötta, ledsna, arga o frustrerade. Jag kan se oss från ett helikopterperspektiv, o jag förstår så väl o ömmar för oss. Önskar jag kunde göra något för att hjälpa oss.
Vi sätter oss själva långt ner i prio, blir inte hörda, inte stöttade, kör på o hanterar allas välmående runt om oss, samtidigt som vi har en ständig oro o osäkerhet om alkoholkonsumtion att ta hänsyn till o parera. Den som ska stötta oss förmår inte eller har ett annat fokus/prio - alkoholen.
Inte klokt!
Inte undra på att orken tar slut.

Den fysiska närheten...
Ju mer besvikelse desto mindre lust till närhet. Helt naturligt. Känner jag också igen.
Samtidigt har jag märkt att nu när jag saknar min man, saknar den trygghet han brukade ge mig. Den omhändertagande, att han brydde sig om oss/familjen. Känner inte att han finns längre på det viset, att luta sig mot. Så när längtan efter närvaro o trygghet blir stark har jag tagit fysik närhet o sex som en slags kompensation. För stunden ger det ju något men... Hur sorgligt är inte det?

@lillkaoset, var inte för hård mot dig själv🩷. Du är här, du skriver, du reflekterar och du försöker och tar små steg framåt.. Allt börjar med steg framåt och alla steg räknas, stora som små.

Medicinerar du för din ångest? Kanske är bra att göra nu när du ska göra den här förändringen som ju är supertuff. Som en krycka en period?

Fortsätt kämpa. Starkt av dig att ta tag i ditt drickande.

@ruccola123 Vad skönt det känns att höra att man inte är ensam just i denna lite annorlunda situation! ❤️
Låter som att ni är i en bra process😊

Många här skriver om hur deras nära blir elaka när de dricker och hur de lämnar över allt praktiskt på dem. Det stämmer ju inte för oss...
Ja, jag tror verkligen att man inte uppfattar problemet på samma sätt när "allt annat" funkar så bra. Hög igenkänning på din beskrivning. Min sambo är den som hälsar på grannar och frågar hur de har det, skjutsar och lånar ut pengar. Pigg och uppe tidigt på morgonen. Otroligt duktig på sitt jobb. Väldigt snäll person.

Vi har samtal bakom det sprudlande också förstås, där han kan berätta mer om sina känslor. Under de nyktra veckorna var han mer dämpad, men det var ju jobbiga dagar också förstås när alkoholen gick ur kroppen. Men tyckte att han landade på ett helt annat sätt i sina känslor då, kunde säga att han kände sig trött tex.

Han har en väldigt svår uppväxt bakom sig, där han verkligen fick kämpa för att överleva. Det har nog gjort att han blivit så van att ta hand om andra och inte se sig själv.

Nu när han dricker igen ligger locket mer på. Jag vet inte hur det är, om han har känslor han inte visar eller om han mer trycker undan dem och faktiskt känner sig positiv.
Men känner igen de sakerna din man öppnat sig om, från saker min sambo skrapat på ytan på. Perfektionism, rastlöshet med mera.
Han verkar inte ha kopplat ihop sina upplevelser med varför han dricker. Säger bara att han inte vet varför han gör det.
Men känns som det borde falla på plats såsmåningom för honom, vet inte exakt hur han ska komma dit men tror han kommer göra det.
Kanske blir det lättare för honom att visa känslor och inte ta ansvar för så mycket då?

Snart 4 månader, på onsdag för att vara exakt.

Tänkte delge min resa och just idag blir det lite halleluja från mig. Har känt mig så tacksam idag för min nykterhet och den mycket djupare relation jag fått med min dotter nu när jag är närvarande på riktigt. Vilket var omöjligt när jag drack på kvällarna och var trött på helgerna. Det fattade jag inte då men fattar nu🩷

Det har varit svårt och lätt samtidigt. De första 10 dagarna var tuffa med huvudvärk och trötthet och de första tre veckorna handlade om att bryta vanan att dricka alkoholen på situationer jag starkt kopplat till lyx, guldkant och unnande. (Helknäppt tycker jag nu).

En framgångsfaktor för mig har varit att se små framsteg i hälsa och utseende och tänka fina tankar om att jag tar hand om min kropp och min hjärna. Jag vill vara frisk, fräsch och hälsosam och det blir jag inte med alkohol. Sedan har jag överöst mig själv med belöningar, varenda sparad a-krona har jag köpt dyra krämer och behandlingar för🎉

Med hjälp av terapi som bygger på 12-stegsprogrammet så förstår jag varför jag druckit för mycket. Jag har levt ohållbart och behöver göra förändringar i mitt liv som jag nu jobbar aktivt med. Kan nu se på mig själv med snälla ögon, känna sympati för hur jag slitit sönder mig själv…

Ett ohållbart liv är dock fortfarande ett ohållbart liv även om man tar bort alkoholen. Det tror jag är viktigt att inse, att ett alkoholfritt liv inte betyder att alla utmaningar försvinner. Man har inte längre snuttefilten kvar att ta till utan måste möta alla känslor och situationer utan a och det var svårt i början. Men det man tränar på blir man bra på. Tidigare olustkänslor kan jag nu parera ganska bra och de är kortvariga och övergående. Jag vet det nu och då är det så mycket lättare.

För er som är nya vill jag uppmana till att ta en dag i taget och ha tilltro till processen. Ge dig själv tid, det blir bättre och enklare och man får tag på sig själv, finner lugn och kraft allt eftersom. En längre period krävs för processen och återhämtningen och den riktiga vinsten tror jag. Även om man har som mål att dricka måttligt så kanske man ska prova en längre tids nykterhet. En kort tid av sitt liv ändå och alkoholen finns kvar, det törs jag lova…

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna sluta dricka utan saknad, att mitt liv skulle vara ok utan alkohol. Trodde det skulle bli deppigt och trist och därför var mitt första mål en veckas uppehåll. Det som kändes omöjligt blev möjligt och ina tankar idag är helt annorlunda. Det är verkligen häftigt!!

Det går faktiskt inte något vidare 😞 har inte varit helt utan alkohol någon dag hittills. Men enbart druckit mitt/mina glas på eftermiddag/kväll, inget innan på dagen i alla fall trots att jag velat så försöker se det som framsteg. Var också ute med min sambo och några vänner i lördags och höll mig till enbart 2 glas, till skillnad mot för hur det har varit de gånger jag festat till det senaste 1,5 åren, även om det varit väldigt få gånger har det mestadels spårat ur med minnesluckor och extrem bakfylleångest dagen därpå och efterföljande dagar.
Men, vi åkte iväg till en annan stad över dagen i lördags och jag hade inte med mig alkohol som säkerhetsbeteende och peppade mig själv med tankar som att jag är tillräckligt stark i mig själv och att jag minsann ska bevisa för mig själv att jag inte behöver det, och det gick inte alls bra. Jag fick flera panikattacker under dagen. Så fort vi var på väg hem kände jag ett lugn över att komma närmare tryggheten - mina glas. Så det känns som ett stort nederlag.
Men jag har börjat gå igenom kursen här och försöker vara väldigt medveten om vad jag gör när begäret blir för starkt. Ska fortsätta med det.

@Rehacer Härligt! Jag skrattar också så mycket mer som nykter och jag är mer skämtsam också. Sinnet är lättsammare och det är lättare att se det komiska i saker. Troligen också för att skammen inte finns i vägen för skrattet och att jag vågar släppa loss på mig själv. Jag har blivit så mycket mer genuin och sann i mina känslor och det har gjort mig mer lättsam. Närmare till skratt och lättare att ta hand om och hantera motgångar. Mer livsglädje helt enkelt😁.

Kram❤️

@Carisie Det var en söt katt 🐈‍⬛. Undra om mina hundar skulle få för sig att jaga den😂. Vi har en grannkatt som är så himla cool. Hon hoppar upp på vårt tak och sitter och glor på hundarna och svassar förbi dem med högt huvud bakom häcken där de inte kan komma ut.

Min dotter har kommit hem från Sydamerika och det var en fantastik resa. Hon fick också en chock av kylan och vintern här hemma. Hann inte ut i det vackra vädret idag, suttit på möten på kontoret från morgon till em. Men imorgon jobbar jag hemifrån och kan komma ut en sväng på lunchen.

Ha det gott och en god natt!❤️

Idag kom nästa samtal från soc, min pojk blev orosanmälan, troligtvis pga att sambon ändå erkände för soc att han drack nog för mycket…
Detta ledde till att sambon är rasande, på mig, på sin dotter och att vi dragit igång denna skiten.. han ser inte sin del alls i detta, och ser inte sig själv som en alkoholist… jag förstår att han är i förnekelse samt att han abstinens efter en vecka utan alkohol…
Jag börjar fundera på om orkar jag detta…pallar jag…jag har varit en möjliggörande, samt medberoende, trott att min kärlek till honom såklart ska få honom att lyssna och sluta dricka…
Förstår att han är inte alls där i erkännandet…han ser det endast som att vi haft problem med att han dricker. Han själv har inte haft problem…
Jag trodde aldrig att en människa kunde bli så här arg pga att han inte får dricka…
Men jag förstår att jag har satt hårt mot hårt IOM orosanmälan och han är inte redo att erkänna..

@asdf1973
Tack, lite förvånad själv över min bedrift :). Kanske för att jag noterar de nya nyktra dagarna här. Det är en sporre. Lycka till själv!

@asdf1973
Det stämmer med maten, jag äter nu middag tidigare på kvällen, det raderar nästan mitt alkoholsug. Förut drack jag gärna vin före maten, det kunde bli en hel del innan jag åt.

@november25 Vill bara lägga till att jag imponeras av att du respektfullt pratar o lyfter problemet med din man. Att du vågar peta i det! Starkt.

@esterest Fint att läsa var du är nu. Det sköra låter varsamt fint o inger hopp. Blir lite rörd när jag läser om dina tankar kring att säga 'älskar dig' tillbaka på olika vis beroende på...

Relaterar mycket till er tystnad. Min man o jag är på en annan plats i denna galna alkodans, men tystnaden är i allra högsta grad närvarande. Vi pratar så klart - om andra saker än det som är det viktiga.
Fortsatt lycka till!

@Kameleont och @november25 känner så igen mig. Efter ett uppehåll med ölen där jag ställt ett ultimatum så har han själv beslutat att han ”får” dricka öl på helgen. För att jag inte ska gå i taket överöser han mig med komplimanger och gör mer saker än han brukar annars. Allt för att jag inte ska kunna säga något om ölen. Men det är ju ölen som är felet. Jag blir mest avig till honom när han är så där kärvänlig. Han vill bara fysisk men jag känner inte för det, pga stor besvikelse. Jag känner mig så ensam i denna tvåsamhet. Funderar starkt på att gå på ett AA-möte men det känns läskigt….

@november25 Jag känner för dig o känner igen mig i sorgen o tröttheten. I grubblandet om hur det blev, vad varför o om jag gjort annorlunda i en situation eller ett samtal. Man blir galen av allt grubblande o väldigt trött.
Det finns ju mycket gott som ändå kan komma ur din mans ansträngningar att hjälpa till, att han vill väl. Men att det landar med en sorglig känsla hos dig är fullt förståeligt. Det egentliga problemet är ett annat o då står man ändå ensam när det skyls över eller inte adresseras.
Min man försöker också, om än mer blygsamt än din, o det är eg på tok för lite. Där känner jag en sorglig ömkan över hans oförmåga att inse hur futtigt det lilla han gör är,om man ser till helheten här hemma. Men samtidigt kan jag se att kanske förmår han inte mer just nu. Han mår uppenbarligen inte bra. En gammal obehandlad diagnos finns med i bakgrunden.
Min man o jag pratar inte om hans drickande. Det är månader sedan jag lyfte min oro senast. Sen dess har inget blivit bättre. Senaste tiden märker jag en ökning i drickandet, som alltså mestadels sker i smyg.
Det blev en effekt av senaste samtalet. Han blev medveten om att jag är medveten o började gömma o smyga. Så jag kontrollerar mängden i smyg (periodvis) o det hela blir en sinnessjuk dans i tystnad. Var o en för sig. Sorglig nedåtgående spiral.
Min man dricker numera dagligen ca 3 långburkar starköl. Sett att det köps med högre % senaste veckorna. Enstaka dag kan förekomma utan att han dricker. Tror jag. Han är aldrig redlös. Smålullig o gladare, mer pratsam o aktiv blir han. Men ingen att ha ett meningsfullt samtal med. Han sköter jobbet som han ska. Han har med tiden blivit mer o mer kritisk, negativ o nedvärderande mot andra. Inte så mycket vi närmast, även om jag får spydigheter ibland. Tröttsamt med den synen på samhället o medmänniskor i allmänhet. Känner att hans negativa sidor förstärks. Han har aldrig strösslat med komplimanger eller beröm. Tystnad är han bra på. Numera kommer det istället ut sarkasm o negativitet som han verkar tro ska vara roligt. Det är det inte.
Han är i förnekelse över sitt beroende. Han hävdar att han inte är beroende. Jag märker ju att det finns mycket skam för honom kring detta. Jag upplever det oerhört jobbigt att se hans skam. Det är mycket därför jag drar mig för riktiga samtal med honom om drickandet.
Känner mig väldigt ensam i allt detta. Ensam i tvåsamhet är så sorgligt.
Hsr också tänkt att det vore bra med samtal för mig själv o även funderat på äktenskapsrådgivning tillsammans. Men orkar inte ta steget. Eller vågar inte.
Hoppas du hittar ork att ta dig till ett samtal. Jag tror vi behöver få lufta o få bekräftat att vi inte är knäppa med allt vi funderar på o jonglerar runt med.
Styrkekram till dig!

@Carisie Så är det nog. De som inte har problem med alkohol har inte problem med folk so inte dricker. En del vänner har jag redan valt bort eftersom det enda vi hade gemensamt var drickandet och det räckte inte för mig. Och nu är det inte aktuellt längre. Sen kan jag tänka mig att en del kan vara nyfikna på alternativet att vara nykter om det är något de själva har gått och funderat på.

@Guldlock När det gäller våra barn så är vi så hudlösa. Och blir det inte som det är tänkt är det en tung sorg att bära. Modigt att stanna kvar i känslan och inte låta den ta över och styra dig. Jag tänker på dig.