Senaste kommentarerna i forumet

@vitvargen Tack så mycket för ditt svar, jag ska verkligen ta vara på dom och återkommer här med rapport om hur det har gått!

@Suey, fint att höra av dig igen! Tråkigt att du har det jobbigt nu, det verkar ändå som att du har luskat litet i vad det är som triggar och håller igång dessa perioder av drickande och det är bra.

Det där med återställare är lurigt tror jag, när jag drack så var detta något jag aktade mig noga för. Tror du att det är möjligt att skruva litet i den änden, att vägra ta återställaren och istället ta en kortare stunds lidande? Kanske kan detta hjälpa till att bryta den negativa spiralen du berättar om.

Sedan i den andra änden, triggers. Har du provat att träna mindfulness, jag har lyssnat mycket på en av dina landsmän Andries J Kroese som gjorde en CD för många år sedan "Hvordan redusere stress med oppmerksomhetstrening (OT)". Metoden är välbeprövad och kan hjälpa dig att se dina tankar värderingsfritt, bara notera att de finns där och sedan släppa iväg dem. När du tränat detta medvetet ett tag så kan det bli "second nature", du bara ser "jahapp där kom den tanken", den finns, nu låter jag den fortsätta iväg i strömmen. Du agerar inte på tanken längre.

Lycka till fortsätt gärna skriva!

@november25
Tack för råd! ❤️
Parterapin var givande o bra
(Läs ovan).

Jag har börjat gå på enskilda samtal via företagshälsovården. Där hade jag tänkt få stöd för mig själv i den här situationen, även om utgångspunkten är stress o arbetet, men tyvärr ingen bra terapeut. Jag har inte alls fått förtroende för henne. Ironiskt med en psykolog som är dålig på att lyssna. Hon kör sitt race med info.
Ska se om det går byta eller gå en annan väg för samtal på annat håll.
Har dock inte energi till hur mycket krångel som helst.

Samtidigt som ett hopp om oss har tänts, vilket är fint, så har jag en gnagande oro i mig nu.
Tror för ev misslyckande i att minska drickandet för mannen eller att han o jag har olika syn på mängden eller hur det ska gå till.
Tror inte han har insikt i beroendet o hur svårt det kan bli. Men jag hoppas det är jag som har fel. Han kanske inte har så svårt att sluta/dra ner som jag tror.
Det var nog en ögonöppnare för honom att höra hur hans drickande har påverkat mig. Han trodde bara jag var orolig för hans hälsa. Inte förstått tex att han inte var så kul att umgås med onykter på nästan daglig basis. Eller hur jag per automatik läser av hans onykterhet.
Såg dock på honom att han inte trodde jag kunde det eg. Och jag kan ju inte veta helt hundra varje gång.
Det jag inte sa var att jag har koll på 'öllagret'. Vill eg vara helt ärlig men ville inte riskera allt på en gång sas. Känner att jag inte kan lita på honom direkt. Vet ju inte hur fast eller hur sjuk han är i detta. Vill ha kvar något att kontrollera o stämma av mot vad han säger. Vet inte om det är dumt men väntar i alla fall lite.
Allt är så ovisst o nytt på något vis.
Tar mycket energi o jag är bara trött.

Hur går det för dig?
🤗

@Kristoffer tack för ditt svar! Oftast får jag rådet att säga upp kontakten med pappa, men det är inte så enkelt för runt honom finns andra jag vill ha kontakt med och de är som sagt inte beredda på att ta samma steg som jag. Vi är alla så vana vid att hantera honom och de tycker att de kan fortsätta med det. Det var inte dem han blev galen och aggressiv mot förra året.

Hade han och mamma inte varit tillsammans hade det varit ett enkelt val för mig. Mamma vet om det och därför stannar hon hos honom, hon skulle inte orka leva med det dåliga samvetet över att han blir ensam. Hon vet att hon är länken mellan honom, mig och min syster och våra barn och hon ger sin själ åt att lappa ihop relationerna. Jag har insett att jag kanske inte får ha min mamma utan pappa och jag är inte beredd på att komplicera min relation till henne. Jag tycker han förstör den tillräckligt redan.

Vi ses några gånger per år. Det är först nu som jag har tydliga krav och regler. Dricker han igen om jag är där åker jag därifrån med mina barn. Vi får väl se hur det går.

PS. Jag är ingen läkare och vet för litet om hur er konsumtion ser ut, hur hans förutsättningar är. Är du det minsta tveksam över om ni kan klara ett tvärstopp så hör med läkare.

Tack! Håller med! Istället för bakfylla på lördagen och söndagen ser jag fram emot träning eller andra aktiviteter! Förstår så här i efterhand hur mycket det påverkat mitt liv.

@dalbkar, tror du det är möjligt att ni båda helt slutar dricka alkohol? Det du berättar om låter som en perfekt anledning som kan motivera er båda att sätta stopp.

Är ni inte tungt beroende så klarar ni fint att bara sluta från en dag till en annan. Ett tvärstopp med alkoholen är fullt görbart vet jag av egen erfarenhet och är man två om det så kan man stötta varandra, det är ju en liten resa man ger sig in på.

Man tar det mest uppenbara först och testar det, alkoholen kan absolut vara en trigger för det du sett. Hjälper inte det så får du skicka iväg honom till VC för vidare utredning givetvis.

@gren, välkommen till forumet! Du har hamnat i gott sällskap av likasinnade. Först ska jag säga att du redan gjort något mycket starkt, lyckats vara alkoholfri hela tre månader vilket många ser som en milstolpe värd att fira!

Det du skriver om att det kan kännas tråkigt att inte kunna dricka alkohol i en del sammanhang, det är väldigt vanligt att man känner så särskilt i början. Nu ska du inte tro att jag är någon auktoritet men jag kan ändå ge dig några råd som du får göra som du vill med:

1. Ägna en timme per dag den närmaste veckan att läsa om andras upplevelser här på forumet, om vad folk känner, vilka strategier och tankesätt de tycker funkar, läs om bakslag och återhämtning från dessa och vilka lärdomar folk drar.
2. Växla in nya saker som ger dig tillfredsställelse, ro, glädje. Kanske har du gamla hobbies att ta upp, eller testa nya grejer.
3. Skriv ofta här på forumet i din tråd om hur det går, glädjeämnen, funderingar, dilemman.

Det är mycket hjälpsamt att du slipper uppleva ett direkt sug efter alkohol, det gjorde inte jag heller när min resa började efter förra sommaren. Det jag vet är att jag mycket snabbt skulle börja dricka precis lika mycket som innan om jag skulle börja ta mig ett glas eller två "vid speciella tillfällen", det skulle snabbt bli väldigt många av dessa vet jag av mina tidigare erfarenheter. Så jag gör inte detta helt enkelt.

Man märker efter ett tag att man faktiskt har roligare utan alkoholen, det är som så mycket annat en inställningsfråga och något att träna på.

Lycka till!

@Joch Grattis till 1 året som nykter! 🥳🥳🥳 År 2 blir ännu bättre, för då har man gjort allt nykter flera gånger: och man får naturliga dopaminkickar av motion, umgänge och roligheter. Det är så himla skönt att släppa tankarna på alkohol helt.

Kram 🐘

@Suey Och så klart är det dritt i sak.... innan jag får admin på mej.

Dags för en incheckning 😃 i början på april var det 1 år sedan jag var berusad. Jag har druckit 1 glas vid några enstaka tillfällen. Men jag har slutat med även det. Har nog aldrig mått bättre. 💪
Allt vände och blev bra när jag insåg att A.....är inget för mig. Jag är född med en sårbarhet jag inte kan påverka.
Det är en enorm lättnad och kampen är över. Finns inget att kämpa med längre. Suget är bortblåst och vet ni.....Det blir inte ett dugg tristare utan A. Det tror man bara.
Kämpa på mina vänner, enklast är att inse att vi inte är gjorda för att kunna dricka den kemiska drycken som egentligen inte är naturlig för oss människor.

@dalbkar Om det händer även när han är nykter så hade jag nog ringt vårdcentralen om råd, ifall det är något neurologiskt som behöver utredas?

Jag är man med sambo och barn i 30 års åldern, jag är omgiven av alkohol som de flesta i många olika sociala situationer precis som många andra, jag vill kunna dricka måttligt men det händer då och då att dricker för mycket. Min sambo har tröttnat och bett mig att inte dricka om det är så att jag ska sova hemma.

Jag har nu hållt upp i 3 månader från någon form av alkohol och klarat av situationer där det har bjudits på alkohol. Jag har inget sug efter alkohol fysiskt men det känns tråkigt utan den ingrediensen i många sammanhang för mig.

Jag önskar att någon kunde säga åt mig vad jag behöver göra, jag är otroligt bra på att lyda instruktioner och nästintill dumt lojal ibland till auktoritärer.

Vet inte varför jag skriver egentligen, vet inte vad jag vill få ut, jag känner inte att jag inte kan sluta dricka, det känns bara så jävla tråkigt..

Helt okej! Tack for svar :-)

@Syrra, det låter som att han har satt i system att göra hans problem till era problem under mycket lång tid, vägrar ta ansvar för sitt eget liv och syltar in er hela tiden för att kunna skylla på er när det går snett.

Om det är ni som äger restaurangen, försök sälja eller avveckla. Äger ni inte restaurangen så dra er tillbaka från allt engagemang, det får gå som det går ni kan inte täcka upp för honom. Lägenheten han bott gratis i, hyr ut den till någon annan eller sälj om ni inte använder den.

Det låter kanske hårt och kallt men ni kan inte förändra honom, det ni kan ändra på är hur er kontakt ska se ut framöver. På längre sikt kan han bli hjälpt av att tvingas ta ansvar för sig själv som konsekvens av detta.

Läste lite i dina sista inlägg.

Dra er ur hans liv helt är mitt enda råd.
Detta låter inte bra alls…

Jag har inte skrivit på länge. Jag har nok fått svar här, så det är icke det, men jag icke känt att jag har haft nåt att berätta.

Alkohol har en god sida, att man känner att man är nåt värd, att tanken får vingar - att man svävar där uppe i skyn - att man finner lösning till va man skulle gjort - som igår när en överårig butterputt kom fram och hade negativa synpunkter på ett klädesplagg jag bar. Och så dricker jag. Icke just därför så klart, de va bara ett exempel, innan noen talar om offerkofta. Fast det kanske noen gör ändå. Som jag tidligere sagt, jag försöker att icke bli en storsup. 

Men att vara bakfull klarar jag bare icke av, så då blir det minst en återställare dagen efter.
Sedan blir det värre och värre. Tills stopp. Inget mera. En sorts iterering tills nok är nok.
Där är jag nu - nok är nok - men vänligen minns att detta forum icke är 'Det vidare livet', så jag har icke lovat noe.

Kram, trevlig helg ❤

@TemporaryPurposa, det är så härligt att läsa om dina upplevelser! Du gör så många bra saker: du skriver här om glädjeämnen och inre konflikter, du frågar över saker du har svårt med, du är genuint nyfiken. Att du vänder dig till andra för att få stöd i vad du vill åstadkomma är nyckeln tror jag, det var ju därför jag signade upp mig här för en tid sedan och likadant för dig. Superbra att du dessutom tar kontakt med professionella via beroendecentrum, dessa har lång erfarenhet att jobba med evidensbaserade metoder som tex MET och annat bra och vettigt.

Du har redan förberett dig väl, skaffat många verktyg i din verktygslåda bland annat detta viktiga kring mindfulness som vår2022 utvecklar så bra. Vad gör man åt dessa "inre röster", du ställer precis de rätta frågorna som gör att du kan slipa på dina verktyg och förmågor. Det du upplevde nu sist efter din dag 7 på din promenad i naturen, jag kan riktigt känna ditt glädjerus över att få kontakten via alla sinnen med moder jord! Du tänkte på tidigare tillfällen där det var vin inblandat, du reflekterar och lär dig hela tiden. Detta är stort och du är på rätt väg!

Ser fram emot dina fortsatta rapporter!

@Fie Hej! Jag förstår att det skulle kännas smidigt. Men eftersom det kan skrivas många inlägg i en tråd på kort tid, och eftersom det för vissa kan vara känsligt att få mail från oss, så har vi valt att bara ha e-postnotifiering när man har fått ett nytt meddelande från oss rådgivare i frågelådan. Hoppas det känns okej ändå.

@lovebaloo det är verkligen ingen lätt ekvation att få ihop, förstår att det finns fördelar och nackdelar med alla alternativ här. Du har fått värdefulla erfarenheter av andra här i tråden, men i slutändan är det du som vet vad som blir bäst i just er situation. Jag tycker att det är fint att läsa hur du sätter upp tydliga regler och ramar för vad du kan ställa upp på, i vår erfarenhet räcker det långt. Du har landat i att prova ett förhållningssätt där du och barnen får ha kvar sammanhanget och relationerna utan att ni direkt utsätts för din pappas drickande. Det är verkligen att ta ansvar för det du kan ta ansvar för, och sen är det bara att utvärdera och se om det känns hållbart över tid. Fortsätt gärna skriv och uppdatera hur det går.

@Guldlock, väldigt bra att du delar med dig av din upplevelse det kan hjälpa många! Du stresstestar verkligen dina nyvunna krafter här och du lär dig i rekordfart, finjusterar dina strategier för kommande möten för att få bästa möjliga utfall. Vi är sociala varelser och vi vill behålla och utveckla de fruktbara delarna, hitta sätt att undvika det negativa och potentiellt skadliga. Det behöver absolut inte betyda att man dumpar gamla vänner och du resonerar mycket klokt här!

PS. Fint av din kompis att fråga och köpa med sig alkoholfria öl till dig. Så gör kompisar. Sen kan jag hålla med om att sitta och tjöta en hel kväll med fullt fokus på innehållet i glaset känns sådär numer. Aptråkigt. Så ta du initiativ till andra roligheter! Kulturella saker är alltid kul, naturutflykter eller något fysiskt äventyr likaså.

@Guldlock Precis så ska man göra! Återupptäcka typ allt med alkoholfritt i glaset. Förbereda sig noga innan, registrera vad som händer, fundera och analysera efteråt, och dra lärdomar för kommande utmaningar. Full pott på den tentan!

Kram 🐘

@Guldlock Tack för fina ord ❤️

@Kevlarsjäl62
Tack! ❤️
Vi har nu varit på ett första samtal tillsammans. Det var befriande!
Bra terapeut, som 'klickade' med både mig o mannen. Jag öppnade med att vi tappat varandra o behövde hjälp att kommunicera. Att jag kände mig ensam. Efter ett tag, när jag tänkte att nu måste jag snart nämna drickandet, så tog han själv upp det. (!)
Och terapeuten bollade sen över det till mig, hur jag upplevde det o vad det gör med mig.
Jag fick frågor o respons som gjorde mig mer medveten om mitt medberoende.
Min man var över lag mer öppen o kommunikativ än förväntat. Och gick inte i försvar. Gav mig hopp om att han finns kvar där inne sas.

Hemma efteråt var det trevlig stämning men lite tafatt. Nytt utgångsläge liksom. Svårt när gamla beteendemönster ska brytas. För oss båda!

Känner ändå en oro inom mig.
Han ska minska ner på drickandet sa han. Inte smyga med det han dricker.
Jag kan liksom inte visualisera hur det kommer ske. Känns konstigt.
Vad ska han göra när han inte dricker? Och hur ska jag hantera öppet drickande?
Många tankar o frågor i mig nu. Hur kommer det att bli?!

Med tanke på mångas erfarenhet här inne, så förväntar jag mig inte att detta kommer gå i långa loppet. Blir detta bara en väntan på misslyckande?

Men jag ska försöka ta ett steg tillbaka. Avvakta o se. Stötta utan att ta ansvaret från honom. Jag tar ansvar för mitt beteende o ska försöka kommunicera mer öppet hur jag mår i det här.

Känslan från samtalet var lättnad o en fin påminnelse att vi ändå tycker om varandra. Fint ❤️
Vi ska dit igen.

Mina tankar går ofta till dig o jag undrar hur du mår o hur det går. Hur mår din man? Hur går det att hålla lagom avstånd utan att dras med nedåt? Berätta om du orkar o vill.
Ta hand om dig!

Kram 🤗