Senaste kommentarerna i forumet

@lejla77, fasen vad bra du jobbar på! Du gör helt rätt här, bokstavligen programmerar om dessa belöningsloopar att lägga av med sitt tjat om alkohol för det blir inget. Till slut tystnar tjatet.

Istället programmerar du in att ge lugn och nöjdhetskänslor av träning och endorfiner etc från det. Kroppen och hjärnan har inget annat val än att lära sig att förknippa lugn och nöjdhet med fysisk träning istället för intag av etanol, det sker inte över en natt men det kommer.

Jag rekommenderade den mindfulness-baserade metoden "urge surfing" i en annan tråd som handlar om hur man rent praktiskt kan rida ut episoder av sug när det dyker upp, slå upp detta begrepp och lär känna tekniken. I denna ingår litet av distraktionsträning som en av de färdigheter (coping skills) man behöver, tex att automatiskt lägga fokus på andningen som "ankare" eller växla över uppmärksamheten på annat som du gör med din träning.

Förutom detta så är det bra att odla en dragande kraft som härdar impulskontroll och långsiktighet, detta genom att notera och belöna dig själv för alla de positiva effekterna du får av nykterheten: bättre hy, ork, ekonomi, få mer gjort på helgerna, väldigt individuellt vad man ser och värdesätter. Detta ger en positiv förstärkningseffekt som hjälper till att programmera om dina nervbanor i grunden.

Superbra jobbat lejla77!

Har hamnat i en riktig dal, medelålderskris kanske eller så är det för mycket runt omkring- med andra ord jävligt nere ! Jobbigt och frustrerande när man har börjat tänka mycket på vuxennappen.
Pågått några veckor nu så det är påtagligt, tar ut min frustration, ilska och sug efter a eller ja vin på gymmet.
Så hårt och långa pass som jag tränar nu har jag inte gjort sedan min ungdom - något bra kanske med det hela.
Men jag vill skrika ut min ilska, gråta men det stannar som vanligt i hjärtat och själen. Vin eller träning ,vin eller träning...vågskålen!
Än så länge har hjärnan vunnit över vin. Ska eller tänker jag dricka ska det inte vara för att självmedicinera!
Jaa kriget fortsätter, ber till högre makter att det kan få bli lite lugnare 🙏❤️

@Andrahalvlek Tack för välkomnandet. Imponerande och berömdvärt med 6+ års nykterhet och att du fortfarande stöttar oss ”nybörjare”. En sann förebild!

Minnesluckor har jag också upplevt lite då och då. Allt oftare på senare år. Hemsk ångest när man vaknar dagen efter och minns bara fragment här och där. Ändå har jag trott, på fullt allvar, efter någon vecka att jag kan dricka och ha kontroll. Så patetiskt.

Det som hände mig i helgen var total blackout. Sista minnet från kvällen är att jag gick hem från en fest, tyckte inte ens jag var så värst berusad. Usch, inget omdöme tydligen.

Dagen efter vaknade jag med blåmärken och diverse blessyrer. Jag har ingen aning var jag kravlat och hur jag ändå lyckats ta mig hem. Minns bara att jag ramlade och att det gjorde ont, men ingen aning var. Vad som helst kunde ha hänt, så jag får väl vara tacksam att det inte hände något ännu hemskare. Det blev min väckarklocka.

@Hanna0425 Ja det är klokt. Just nu köper jag en vanlig flaska vin för en helg, och då klarar jag av att spara av den också från dag till dag. Jag har inga förråd av alkohol hemma alls, det var något jag lärde mig förra perioden jag hade ett problematiskt drickande för 10+ år sen. (Då hade jag verkligen ingen botten utan drack tills det var slut.)

Tyvärr funkar det inte helt med den strategin, för min sambo/snart särbo dricker varje dag och har alltid alkohol hemma.
Men det är okej ändå, just nu funkar det bra att bestämma sig. Har märkt att det blir skillnad dagen efter om jag dricker 3 respektive 4 enheter. Fyra är för mycket och känns verkligen av dagen efter, medan tre fortfarande är okej. Så jag har fått någon slags känslomässig insikt som jag minns om jag är på väg att ta det fjärde glaset.. 😊

Hej @MarkSz

Jag har läst dina senaste svar och det verkar tyvärr som om den 'katt-och-råtta'-lek, som vi tidigare har pratat om i denna tråd, fortfarande pågår med full styrka.

Dvs, du vill veta hur mycket din flickvän dricker. Din flickvän, i sin tur, gör allt hon kan för att dölja det...

Jag förstår att det som pågår påverkar dig mycket negativt. Du ska dock inte känna dig mållös och förkrossad!

Som jag tidigare nämnt, så tycker jag att du ska föreslå att din flickvän kontaktar sin vårdcentral. Om det är så att hon surt svarar: 'Varför vill du det? Jag har vill absolut inte göra det...', så har du svaret.

Dvs, hon är medveten om att hon dricker för mycket, men att hon inte har för avsikt att ändra på det.

Samtidigt så bestämmer hon naturligtvis över hur hon vill leva sitt liv, men då är det bevis för att ni bör/ska gå skilda vägar...

Det som jag föreslår är självklart mycket 'lättare sagt än gjort'..

Du ska dock absolut inte känna dig mållös och förkrossad.

Att 'ta tag i' den nuvarande situationen är naturligtvis väldigt jobbigt...

Men att fortsätta att leva i den är ännu jobbigare....

Jag önskar dig ett stort Lycka Till, vad du än beslutar dig för!

@fooliehutten Tack för att du tar dig tid att skriva och komma med goda råd!
Jag kommer att fråga om hon vill ta emot hjälp eller överhuvudtaget behöver hjälp.
Det är många löften och dem tror jag tyvärr på och hoppas på en förändring.
Vet inte hur länge jag ska vänta eller vad jag ska göra.
Det är extremt jobbigt att leva med tanken att hon kanske dricker när vi inte är tillsammans för då ser jag inte det.
Jag är förkrossad och mållös.

@november25 Tack för din kommentar!
Jag har talat med henne och hon ser det som en ovana. Men så som du skriver, om man smygdricker då har man kommit en bit på vägen.
Det är så svårt för mig för vi bor inte ihop och hon kan lätt dölja sitt missbruk eftersom jag inte ser det.
Jag är mållös.

@Rike Jag har funderat på att bryta, men är inte beredd att göra det förrän jag har fått bevis på att hon smygdricker eller bryter sina löften.

@november25 Bra jobbat! Önskar att landa där själv innan sommaren, gick bra förra veckan och har goda förhoppningar inför denna v, trots låghelg. Jag ser till att bara inte ha vin hemma, och köper små flaskor när jag ska dricka. Klarar inte att reglera om det finns tillgängligt. Hur känner du med det?

@Jempa123 gott att du fick hjälp med att komma ut på ett cykelpass som fick rensa knopp och kropp. 👍

@Vitvargen du har helt rätt. Jag ska jobba med suget. Tack för tips. Min första åtgärd är att det inte ska finnas någon flaska att greppa.

@MarkSz
Jag tror tyvärr inte att du kan bestämma när det är ok att dricka eller ej… detta måste ta så mycket energi från dig. Funderar du på att bryta?

@Sesame Hon behöver inte helt avstå utan minska ner det endast till helgerna då det finns tillfällen som kalas eller middag ihop med vänner.
Jag skulle aldrig be henne att sluta helt, för det vet jag att det inte skulle fungera.

@MarkSz Vad svårt. Det som är extra knepigt är ju att hon dricker när du inte är där. Vilket gör det svårt att påverka beteendet med gränssättning och belöning. (Jag har skrivit lite om en anhörigmetod som jag ändå tyckt lett oss framåt, i min tråd. Fast som du ser där så verkar min partner inte nå sin vändpunkt iallafall, trots allt). Men förmodligen så vet hon ju redan att hennes alkoholkonsumtion är mycket problematisk, annars skulle hon inte valt att dricka i smyg. Då har hon ändå kommit en bit på vägen.

Vad kan du göra?
Försök vara öppen med hur du känner och upplever utifrån ditt perspektiv, utan att anklaga.
Säg att du skulle önska att hon ville ta första steget för att ta emot någon form av hjälp. Om du vill kan du titta på alternativ som du tycker verkar rimliga för henne. För att sedan konkret föreslå några av dessa att välja på. Det gäller att välja rätt tidpunkt.
Men kanske nästa gång ni är i samma läge. När hon vet att hon druckit och ljugit om det, och säger att hon är villig att ändra på sig.

För min partner så inföll de här tidpunkterna oftast efter att jag tagit avstånd och inte velat ses alls när han var påverkad. Det innebar att vi i princip bara träffades och åt frukost ihop och någon gång lunch eller tur till stan. När det gått några dagar och han kände att han måste göra något. Då var han iallafall mottaglig för samtal och förändring.

När du kommit så långt att du föreslagit några konkreta former av hjälp och hon fortfarande inte vill (om det skulle bli så), kan du egentligen inte göra mycket mer.

För mig har det blivit tid att flytta till mitt eget boende och jobba på att acceptera att han kanske aldrig kommer vilja sluta. (Trots att jag trodde att det var så nära.) Att vi inte har en framtid ihop. Men vi är fortfarande tillsammans nu.

Har du gått igenom kursen i anhörigstöd här på sidan? Där finns det här förklarat i rätt ordning.
Hoppas du kommer vidare!

@Hope_2026 Välkommen hit! Känner igen det så väl. Efter att man hållit upp ett tag drack man liksom i kapp och spårade ur, och man visste aldrig när det skulle ske. Då fick jag minnesluckor också. Och tack och lov råkade jag inte mer illa ut än jag gjorde, jag kom inte ens ihåg hur jag kom hem.

Men allt det är tack och lov historia. Back the days. Är inne på mitt 6+ år som nykter, tjoho! Det tillhör mina topp 5-bästa beslut jag har tagit i livet. Att i varje stund vara närvarande är en gåva. Kan jag, så kan du!

Kram 🐘

Det här är mitt första inlägg. Jag har följt forumet i ett par års tid, samtidigt som jag kämpat med att förändra mina dryckesvanor. Det finns så mycket erfarenhet, klokskap, styrka och värme i detta forum. Det ger mig en förhoppning om bättre, nykter framtid, att även jag ska bli fri från mitt beroende.

Jag har aldrig druckit på vardagar. Det är helgerna (fre-lör) och semestrarna då jag rent ut sagt supit med en hel del otrevliga konsekvenser! Ångesten efteråt har också blivit jobbigare att bära med åldern.

Under tiden jag följt detta forum har jag varvat alkoholfria perioder, ca två månader som längst, med perioder då jag försökt med ”kontrollerat” drickande. De försöken har fungerat några gånger för att sedan sluta med en totalt okontrollerad karatefylla (ett väl beskrivande ord som jag läst här i något inlägg). Sedan några helger utan alkohol, tills tankarna om ”några glas” dyker upp igen och så har det börjat om. Ond spiral, med andra ord. Jag fattar inte varför jag tar det första glaset eftersom jag mår så mycket bättre när jag inte dricker alls.

I helgen blev det så allvarliga konsekvenser, efter en karatefylla, att jag på allvar insåg att nu får det vara slutlekt! Här börjar mitt nya, nyktra liv, en helg i taget.

Dag 135…dagarna bara verkligen rullar på.

Senaste tiden har det var en del ”öl på stan” tillfällen. Men jag har nöjt mig med alkoholfri eller nån godare läskedryck. Tänker inte så mycket på det för tillfället.

Jag har haft en badutredning också ska testa KBT om någon vecka, läskigt och spännande på samma gång. Ska försöka hitta orsaken till att jag inte lyckas hitta bromsen vid tillfällen. Som sagt, både läskigt men också spännande :)

Men först jobbresa någon vecka, så fortsätter vi på det nyktra spåret

Ha en fin vecka :)

Hej igen @MarkSz

Jag ser att du skrev nedan i en tidigare kommentar:

"När jag kom hem skrev hon många meddelanden och lovade hon att bättra sig och göra precis vad som helst för att vi ska kunna fortsätta. Jag behöver bara säga till vad hon ska ändra på. Med dem meddelandet tycker jag att hon har erkänt att hon inte var nykter, men hon skyller fortfarande på trötthet. Annars hade hon skällt ut mig efter noter.
Vad tror ni?"

Hon hade med allra största sannolikhet druckit. Det är precis det som är problemet.
Dvs, hon dricker när hon är själv.

Hon skriver att hon lovar att bättra sig och göra vad som helst, för att ni ska kunna fortsätta.
Du behöver bara säga till henne vad hon ska göra.

Det låter naturligtvis mycket bra. Problemet är att hon vet ju precis vad du vill att hon ska göra.
Som jag i min förra kommentar skrev, så måste det beslutet komma från henne själv. Dvs, att sluta dricka. Annars är det nog utsiktslöst.

Något du kan be henne göra, om hon vill, är att boka en tid på sin vårdcentral.
Om hon sedan vill det eller inte, är upp till henne.

@ENMAMMA fy vad tufft. Det är bland det tuffaste som finns, att vara förälder till ett vuxet barn som mår dåligt men som fortfarande måste fatta egna sina beslut för att komma vidare och må bättre - och som inte verkar vara redo att göra det. Du är inte värdelös, och du är inte ensam! Bra att du skriver här.

Hoppas det är okej att jag delar med mig av en reflektion utifrån vår erfarenhet här på Alkoholhjälpen. Vi brukar generellt tänka att det kan vara klokt att sluta med beteenden man själv inte tror leder i någon positiv riktning. Om det är så att ni brukar betala hans hyra kan det ta bort de naturliga konsekvenserna av att köpa droger eller alkohol för alla sina pengar. Och även om det kan slå hårt för honom, vet vi att negativa konsekvenser är det som ofta motiverar förändring, att man inte orkar ha det som man har det längre. Samtidigt är det du som får leva med konsekvenserna och därför kan ingen annan säga åt dig hur du ska göra. Det går inte att se in i framtiden, det går bara att göra det man tror blir bäst av de alternativ man har. Vad tänker du om det här jag har skrivit?

@Varafrisk Vuxna människor!? Bedrövligt. För mig trumfar umgänge IRL alltid mobilen. Skulle aldrig få för mig att glo i mobilen under fika och lunchumgänge med kollegor. Och ingen annan på mitt jobb gör så heller, bara om de sitter själva vid ett bord.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette vi får påminna varandra om historien då och då. Det blir bara bäst så🤗

@Andrahalvlek Jag skulle önska att vi åtminstone relativt ofta kunde ha mobilfritt i vårt personalrum. Så många som har med sig mobilen och tittar i den eller någon som visar en bild alla kan inte titta på bilden, det skrattas tillsammans och ngn blir utanför. Fast..då är det rast och vi vuxna får göra vad vi vill….fast det är ju ändå på arbetstid….

Kram 🌷💕

Hej @MarkSz

Problemet är att hon måste dra på drickandet för att hon vill det.

Som det är nu så verkar hon hon endast avstå från att dricka för att du vill det .

Dvs, det handlar om sk. 'Vita knogar' för henne och det brukar tyvärr aldrig hålla i längden.

Förhoppningsvis så kommer hon fram till att hon själv känner: 'Nu får det får f-n vara nog med alkoholen!'

Jag önskar Er lycka till, men jag har full förståelse för att du känner dig uppgiven just nu...

@fooliehutten Grattis! Starkt av dig att kunna motstå alkoholens järngrepp.
Önskar dig fortsatt styrka och ett gott liv utan alkohol! 🤗

@fooliehutten Tack för ditt svar!
Jag är uppvuxen med en alkoholiserad far och ser alla mönster hos min flickvän också.