Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Fint att du har hittat till forumet. Starkt och modigt av dig att skriva här. Vill du berätta lite mer om dina funderingar?

Varma hälsningar
Sofie
Alkoholhjälpen

9 dagar idag. Jag vet inte vad jag ska skriva som jag inte skrivit förr.

Det dyker upp tankar om att nu kan jag kanske dricka ändå, nu har det ju gått ett tag. Sen kan jag avfärda det. Och 9 dagar utan alkohol är väl ingen bragd för en normaldrickare. Rädslan blir att jag ska återgå till att dricka sen, så då kan jag lika gärna ge upp nu. Jobbig hjärna. En dag I taget var det! 😊

Hej Carl!

Fint att du hittat till forumet, välkommen! Hur är det med dig? Vill du berätta lite mer om din situation och på vilket sätt du sviker andra och dig själv?

Varma hälsningar
Sofie
Alkoholhjälpen

Dag 101 .. Idag har a funnits i mina tankar, ett glas kan du dricka nu..lite rosé eller ett glas vitt ... suget finns där .
Tydligen så triggar även sol och vårvädret..
Men det får stanna vid en tanke- det får vara så 🤗
Jag tänker iaf fortsätta min nyktra resa, en dag I taget.
Ikväll blir det ost och liten charkbricka med en kopp te 😁
Det går det med 🙏

Hej c70cab!

Efter ett besök hos en sjuk person som står dig nära är det många olika tankar och känslor som pågår. Fint att du kan låta dig vara i de känslorna som är och släppa fram tårarna en stund. Du är rädd för vad som kommer hända dig om du fortsätter må så här dåligt.

Om du vill får du gärna berättar mer hur det blir för dig i allt det här? Om tankar på alkohol skulle dyka upp, vilka strategier kan du använda då? Vad har varit hjälpsamt tidigare?

Varma hälsningar
Sofie
Alkoholhjälpen

@Vitvargen
18 dagar helnykterhet.
Säg att halveringstiden är hög -9 dagar. Då hinner det halveras två ggr- 0,325

Tack! Känns ju hemskt att spekulera om sånt här…
men så egentligen skulle jag kunna lämna provet den 23.e redan?

@Baby Bell, PEth har en halveringstid på 4-7 dygn, det är alltså väldigt individuellt så man får räkna på worst case. Du låg på 1,3 efter tre dagars nykterhet, betyder att du kan ha legat på runt 2,0 den 6 april. Detta är väldigt högt som du säkert vet.

23/4, där någonstans kan du ligga på 0,3 om du håller dig helt borta från alkohol. Sedan planerar du att fylla upp 24-26 april, betyder att du kan hamna runt 2,0 igen om du tar prov 27/4. Fyra veckor därefter kan du ligga på 0,25 givet halveringstid 7 dygn. Lägg till ett par veckor för säkerhets skull, du är nu framme i början av juni där du kan räkna med att få ett hyfsat värde på PEth som inte ger anledning till vidare utredning för detta värdes skull. Detta är den långa uträkningen bakom mitt snabbsvar tidigare.

Därmed inte sagt att det inte finns andra klassiska men mera ospecifika markörer som används i sammanhanget att diagnosticera alkoholproblematik, en del av dessa kan ta väldigt lång tid att normaliseras efter en längre period av avhållsamhet från alkohol. Här kan vi prata halvår - år.

@Miss Tack ❤️

Hej och tack för svar! Ja, jag är medveten om att 1,3 är högt och vad gränserna går i Peth. Jag har läst på ganska mycket och förstår att det kan variera mycket på hur lång tid det tar, men funderar på varför du tror att jag behöver vänta ytterligare sex veckor efter två dagar av intag? Det mäter ju konsumtion dom senaste 3-4 veckorna och om det är totalt två dagar borde det väl inte hamna på över 0,3? Tycker det är klurigt att räkna på sånt här så du får hemskt gärna hjälpa till om du kan ☺️

Måste sluta dricka men hur? När abstinensen kommer då blir det en kvick fix = alkohol. Mår sen bra en vecka och så är det kört igen.

@Baby Bell, hej, har du mätt upp 1,3 så är det högt. Planerar du att dricka igen 24-26 april så får du vänta typ 6 veckor efter detta innan du planerar en provtagning att ligga under 0,3 med någorlunda säkerhet. Vi är då inne i juni. Bör noteras att även 0,3 kan tas som indikation på riskbruk och ge anledning till uppföljning över tid.

@Hoppfulla
Det är fullt förståeligt att du är trött o slut. Du har kämpat ensam o ohörd under många år. Det tär oerhört! Känslor går inte bara att slå på.
Men hör att du har kvar känslor för din man. Det är fint och svårt.
Känslor kan komma tillbaka med tiden om han fortsätter på samma väg. Nykter o med nya insikter.
Tänker att oavsett var dina känslor landar för honom är nykterheten en vinst för er alla. För hela familjen.
Med eller utan dig blir han en bättre förälder o människa utan alkohol. Hoppas han inser det också.

Vet ju inte praktiskt hur ni planerar vid en ev skilsmässa. Finns olika vägar att gå. Jag har ingen egen erfarenhet i detta men reflekterar över hur mina tankar har gått i perioder, när de dragit iväg så långt att det skulle sluta med att gå isär. Har först låst mig vid att jag i så fall måste flytta men insåg sen att det kan ju vara han som får flytta från vårt gemensamma hem. Även om jag tar initiativet. Det var en skön insikt inom mig. Är ödmjuk inför att det inte alls är så enkelt men den tanken var skön för mig.

Du ska forsatt tänka på dig själv. Är så mycket man väger in i sina funderingar. Allt som snurrar.
Du har ingen skyldighet mot honom, tänk på det. Det är ditt liv.

Styrkekram 🌼

Hej!
Jag nämnde i förtroende till min läkare på psykiatrin att jag ibland dricker pga. Ångest och rastlöshet. Tänkte att det inte skulle vara sådan big deal för det är knappast ovanligt. När besöket skulle avslutas nämnde hon att det är dags för ny provtagning, jag äter mediciner som kan påverka levern. Det är inget ”obligatoriskt” så som stickprover för dom som tar ADHD-medicin, utan för att följa upp mina värden. När jag kommer hem så ser jag att hon lagt till Peth, vilket jag aldrig gjorde med min förra läkare.
Jag har två frågor:
Enligt vad jag läst mig till så har inte läkare rätt att lägga till sådana tester utan att åtminstone informera patienten. Helst ska det ske med samtycke. Jag anser att hon begått tjänstefel och kommer påtala det till mottagningen och be om en annan, då förtroendet för henne är borta. Samtidigt vill jag genomföra testerna, lika bra att inte göra en grej av det. Vad tycker ni?
Andra frågan gäller resultat.
Jag vet att jag vardagsdricker för mycket, och har en hög tolerans så är inte alls emot att ändra mina vanor. Tvärtom vore det nyttigt så var bra med en spark i baken även om hon gjorde det på fel sätt.
Jag hade två månader till nästa besök och ska göra det inom den tidsramen. Det här var precis efter påsk och jag hade konsumerat en hel del. Gjorde därför ett test (köpte eget) för att se vad utgångsläget var och hamnade på 1,3. Jag vill sänka det innan provtagningen, mest för att jag inte litar på psykiatrin, har hört många historier hur dom gärna skickar folk till beroendemottagningen endast efter ett högt resultat. Vill inte heller att det finnas i min journal.
Har inte haft några problem att vara helt nykter sedan den 6.e april. Min konsumtion beror mest på ett socialt drickande, det svängs en del bägare.
Min fråga är följande:
Slutade 6 april
Provtagning 9 april 1,3
24-26 är det planerad konsumtion
När tycker ni att det är rimligt att gå på provtagning för att få ett OK värde.
Jag har inte som mål att ligga på 0, det finns inget krav. Under 0,3 hade varit fint.

Sorry för långt inlägg och tacksam för svar!

Jag lider av mycket ångest utav trauman. Något som hjälper mig mycket är andning och meditation.
Kan ge dig några tips som hjälper mig.
1.När man känner olustkänslorna i kroppen kan du redan där sätta dig bekvämt med fötterna i golvet , lägga en hand på bröstet och andas in 4 sekunder (näsan) och ut 6 sekunder (munnen) säg sedan att du är trygg. - och gör det i några minuter.
2: grounding - sätt fötterna i golvet och använd dina sinnen för att känna dig trygg. 3 saker du ser, känner, hör, luktar.
3. Ibland kan det hjälpa hela kroppen att spänna alla muskler intensivt i några sekunder för att sen slappna av - parasympatiska nervsystemet kopplas på då .
4. Gör något aktivt för att bryta cirkeln, ex gå ut och gå en promenad väldigt snabbt, eller sätt sig i bilen och kör en runda med musik på (kanske inte om du mår extremt dåligt just där och då).

Vad bra att du får hjälp och stöttning av vården!
Och du, det är inget att skämmas för! Du är snarare stark som tar tag i det!

Hoppas du får en bättre dag idag! En dag i taget! ❤️

@nad, hej och välkommen till forumet! Jag är väl inte rätt person att ge råd här, annat än att jag själv druckit för mycket och för ofta tills ganska nyligen när jag slutade med det. Jag vet litet hur man funkar som beroende, litet om vad som kan trigga, hur man kan tänka och göra för att hålla sig nykter över tid.

Vilken tråkig sits du sitter i, kastas mellan hopp och förtvivlan så här. När det fungerade bra att bli nykter och beroendefri för 2 år sedan, kan du berätta mer om hur det gick till? Och hur följdes detta upp över tid, gick han tex hos någon AA-grupp, psykoterapeut eller liknande? Hur gick detta i så fall?

Som det blivit nu så har du i praktiken blivit en kontrollant/polis, det inre drivet att hålla sig nykter verkar inte ha väckts och vidmakthållits hittills så kanske det finns hopp om att få in honom i kontext där detta kan utvecklas tänker jag.

Jag tror han behöver utforska sina drivkrafter ordentligt och lära sig använda effektiva verktyg att dra sig ur detta sug han inte lärt sig motstå ännu. Han måste ha externa parter som stöd i detta, du kan inte vara hans behandlare eller handledare. Du ska inte känna någon som helst skuld i hur det utvecklats, vid varje tid har du gjort vad en medmänniska kan göra och det gör du även nu.

@Självomhändertagande Du är varmt välkommen! Jag kunde själv inte läsa fysiska böcker under en period när jag var som mest utmattad.
Just nu läser jag mycket och upplever att det är vilsamt för hjärnan. Jag lyssnar också mycket på ljudböcker😊
Ibland kan det vara skönt att sätta korta lässtunder som mål, för att öva upp förmågan igen och få en fin stund och inte en utmattande 🌞

@Himmelellerhelvette Hej! Förlåt att jag försvunnit under en del. Har inte haft ork att försöka skriva något vettigt. Ironiskt nog har jag hamnat i en period när jag inte har tid och ro för att läsa - det är renovering av min nya lägenhet och eventuell behandling på gång för min sambo. Eftersom jag bor hos honom nu och inte har mitt egna ställe att gå till, lever jag mitt i hans pågående (och alkoholfyllda) kris.

Jag har läst fram till de delarna som du reflekterar runt. Och jag har tänkt mycket på punkterna du skrev under den senaste veckan.
Det här med vill och behöver istället för måste fungerar verkligen för mig! Måste sätter igång en stress i kroppen.
Innan förra helgen blev det extremt. Min sambo hade äntligen sagt att han är villig att ta emot hjälp och gå en behandling. Jag visste att jag hade 48 h att hitta en privat behandlare att föreslå, för störst chans att han skulle ta hjälp denna gång. Det blev MÅSTE med röd blinkande skylt och jag kunde inte sova på nätterna. Jag var redan emotionellt ur balans men detta tippade över totalt.
Om jag tänkt "jag skulle behöva och vilja hitta en behandlare, men hinner jag inte blir det vid nästa tillfälle då han är redo för hjälp" hade kroppen förmodligen tagit det lugnare.
Jag gillar din fråga om det alltid är möjligt att göra det skiftet. Jag skulle säga ja, men i vissa situationer är det extremt svårt. Om det är akuta lägen med stora negativa konsekvenser.
Oftast i vardagen tycker jag att det funkar att ställa mig frågan: vad händer om jag inte hinner det här idag? Oftast går det bra att ta det lite lugnare. Det lärde jag mig när jag fick utmattningssyndrom.

Angående att fastna i huvudet gör jag det väldigt mycket. Vissa perioder nästan konstant! Det är väldigt tröttande.
Mina två strategier just nu för att växla från huvudet är att vara närvarande i stunden och fokusera på olika intryck. Det andra är self-compassion meditationer jag gör. Då är jag i kroppen och övar på att vara vänligt inställd till mig själv. Det är så skönt att vila från mitt eget huvud...

Jag skulle vilja läsa mer i boken under helgen😊 Kanske ta några timmar på soffan av fokuserad läsning och reflektion.
Du kanske har läst ut den nu?

Skriv gärna hur du tänker runt dina frågor och hur det är för dig❤️

Jag och min man har levt tillsammans i 15 år. Han utvecklade ett alkoholberoende för 5 år sedan, han tog tag i det. Men föll tillbaka ganska omgående till både alkohol och spel- missbruk. Han använde även en del narkotika, men mest alkohol. När detta kom till min kännedom så tog vi tillsammans tag i problemen och skulder löstes, narkotikan blev ett icke problem samt alkoholen. Detta var för 2 år sedan.

För ca 6 månader sedan kom jag på min man att han drack i smyg. Dolt från mig. Under alla dessa år så har jag sagt att han inte får ljuga för mig, blir suget för stort så måste han säga det till mig. Denna gång sa jag att nu kommer jag lämna för gott, ta barnen och sälja huset. Denna gång började han med antabus vilket fungerade bra. Tills förra veckan. Han har fått börja ta tabletterna hemma, vilket både jag, sjukvården och han trodde han klarade av själv. Jag kom hem efter jobbet och ser på en gång på honom att han är berusad. Jag frågar han rakt ut om han druckit. Han svarar snabbt nej. Jag går och hämtar en dräger. Och säger åt honom att du har en chans till att svara på frågan. Då erkänner han att han druckit.

Än en gång krossas mitt hjärta. Han har återigen ljugit mig rakt i ansiktet. Jag har tappat räkningen på alla gånger han ljugit mig rakt i ansiktet. Jag börjar tappa hoppet mer och mer. Jag vill inte lämna då jag älskar honom, men det börjar ta så hårt på mig och mitt psyke.

Jag har ingen att prata om med detta riktigt. Både för att jag skäms så mycket och känner stor skam, då jag kan känna skuld till hans missbruk. Jag är så trött på att vara den starka och att trippa på tå runt honom. Jag kan inte konfrontera honom fullt ut för att jag är rädd att han ska flippa och missbruka mer. Jag är livrädd att han ska göra dumma saker på grund av missbruk.

Finns det någon där ute som kan vägleda mig? Som känner igen sig i min situation?
Hur får man sin älskade att sluta ljuga? Finns det ljus i mörkret?

/ Nad

Igår sökte jag vårdcentralen,akuta panikångestattacker,fick ingen luft.Sa allt som det var verkligen allt. Har nu fått hjälp!
Igår var min första dag utan alkohol .

Våren har kommit, livet tinar upp så sakteliga…
Kroppens alla leder får smörjolja och blir återigen rörliga efter vinterns dvala.
Det finns inget som gör mig så hoppfull som när vårens första solstrålar kikar in genom vinterdammiga gardiner och ett gråsmutsigt fönster.
Efter att ha legat med koma i soffan i vintermörkret börjar det plötsligt att spritta i kroppens förlamade muskulaturer, jag måste ut!
Att finna en vindskyddad vrå i ett hörn av huset och låta årets första riktiga solstrålar få värma min gråbleka hy och ibland få känna några kalla vindar försiktig lyfta på luggen.
Försiktigt kika genom de rödglödgande ögonlocken, jo den finns där, solen.
Energin laddas upp i kroppen som ett batteri på laddning, 10%, 20% osv.
Gräsmattan är fortfarande frostvit där skuggan ligger kvar, snödropparna som fått stå emot flera bakslag står ändå ståndaktigt kvar, för bara några dagar sedan stack bara den knoppande blomman upp ur snön, men nu ler den också mot solen.
Gräsmattan fortfarande illa medtagen av vintern, små överlevande tuvor men mest lera däremellan.
Jag har alltid bråttom på våren, allting ska ske på en gång.
Redan i slutet av februari tömde jag trädgårdskomposten som delvis fortfarande var frusen, och sållade upp fyra stora blå Ikeakassar.
Några dagar senare kalkade jag gräsmattan som nu åter var vit igen.
Jag var som alltid först med att tvätta trallen och ställa ut utemöblerna men det skulle dröja flera veckor innan vi kunde sitta i dom.
Putsat alla fönster inne ute och emellan, vårstädat bilarna och bytt till sommardäcken.
Satt tre sålådor med massor av frön, i år ska jag inte misslyckas.
Det vankas olika tomater, gurka, kryddor och t.om en svag förhoppning om melon.
De tre stora terrakotta krukorna vi släpade hem ifrån stugan med otroligt vackra pelargoner som jag har gullat med i garaget under hela vintern med växtlampa och timer stod sig ganska så bra, men alla tre dog för tre veckor sedan, det var som om pesten hade tagit dom, allt jobb för ingenting.
Nu rycker det i landettarmen och det dröjer nog inte så länge förrän vi öppnar stugan inför säsongen, det ska bli spännande och se vad vintern har ställt till med det därute.
Höststormarna brukar kunna ge oss en del obehagliga överraskningar till våren.
Jag ville ut i vintras, och kollade på fejjan med de som bor därute, ligger isen?
Nä den har inte kommit ännu, bara i vikarna, nähej inte komma över än.
Fyra veckor senare samma fråga, nej nu är isen rutten, förbaskat!
Jag och frugan pratar mycket om den kommande pensionen, bara runt två år kvar, så tidigt vi bara har råd med, och alla de andra som vi känner som redan har gått.
Lite orolig över hur vi ska tillbringa våra sista år med förhoppningsvis full rörlighet och inte så mycket krämpor, det ska bli spännande.
Svägerskan som gick för två år sedan har fullt sjå att hinna med allt, svågern sitter i soffan och surar hela dagarna, han säger att alla dagar känns som söndagar.
Jag löste ut en del av mina aktier i firman som en liten pensionsförsäkring nu när kursen stod som högst, den kan skapa en liten guldkant på tillvaron senare så vi kan kanske resa runt lite så länge benen bär oss.
Sedan ser vi fram emot att handla i affären vid lunchtid med stressande förvärvsarbetande andra människor och envisas att betala med småmynt i kassan.
Skaffa keps och köra bilen extra långsamt i omkörningsfilen, byta fil utan att blinka och göra helt oförhappandes inbromsningar, det ska bli kul!

Ja och så var det där med alkoholen.
Vilken alkohol?
Kan bara säga att den finns runtomkring mig men aldrig i mig.
En självklar vana och en rutin som inte ens känns speciellt enerverande för mina vänner.
Alla vet, men inte alla vet vilket helvete jag gick igenom, de kanske skulle ge upp innan de själva ens började försöka, så en hemlighet jag vet om deras framtid.
Min framtid känns ljus och positiv, kroppen börjar bli gammal och sliten men det är ju helt naturligt, annars hade det ju verkat konstigt.
Jag är glad över att den inte dessutom är försupen och fylld av skuld.
Skuld till dom jag har gjort illa.
Jag har betalat av min tidigare skuld genom att hålla mig nykter och inte skapa några nya.
Likt att sopa bort mjäll från mina axlar när skuldkänslorna kommer, då var då.
Nu är nu och det jag gör nu är det som jag kan påverka.
När solen och värmen kommer så blir jag starkare och gladare i själen.
Ett årligt uppvaknade, var hälsad våren!

Berra

@Kevlarsjäl62
Om du visste vad dina ord lyfter mig! Det har de alltid gjort. Och nu suger jag åt mig av att jag 'är modig' 😊
Ser mig själv som oerhört feg i denna situation över tid. Vågar ju inte konfrontera eller göra min röst hörd o det klandrar jag mig mycket för.
Liksom du är jag väldigt rädd för dålig stämning o undviker det så gott jag bara kan.

På parterapin sas det att han skulle sluta smyga med drickandet. Han skulle öppet tala om o visa när han drack. Jag ställde mig lite frågande (vilket jag delvis ångrar nu) o undrade vad jag skulle göra med den informationen. Aktar mig för att bli någon slags kontrollant, vilket kan leda till att ansvaret tippar åt mitt håll.
Jag skulle å min sida jobba med att öppet tala om vad jag tänker o känner, vilket känns jättesvårt. Var ändå helt inställd på att nu skulle det ske. Skulle göra min del minsann.

Men jag har inte förmått mig!
Stått i köket o satsat för en mening men backat. Det är så svårt. Och det är den där dåliga stämningen jag är rädd för. Orkar inte. Kanske även duckar för hans ev skam o dåliga samvete. Det är jobbigt att se.

Vi hamnade snabbt tillbaka i gamla hjulspår båda två. Han försöker, jag ser det, o dricker nog mindre. Men han dricker o han smyger med det. Har inte sagt någon gång att han tänker dricka.
Jag vill inte fråga. Även där känner jag att om jag frågar tar jag på mig ansvaret.
Vi kretsar kring ämnet utan att ta i det. Håller stämningen okej. Liksom lite trevlig. Ser att han anstränger sig, skärper sig, försöker delta mer aktivt än vanligt i samtal vid matbordet.

Varför är det så svårt att säga rakt ut hur jag känner till min egen man?

Din känsla av skuld för den situation din son är i nu, i förhållande till sin pappa är fullt förståeligt pga allt gammalt. Det är ju ditt barn. Hur det var tidigare kan inte ändras, hur gärna vi än önskar det, men hur vi agerar nu har vi möjlighet att styra. Han är vuxen nu o du finns där för honom idag. Försöker nog säga något i stil med att 'acceptera det vi inte kan förändra...' Låter ju lite bekant i detta sammanhang. Kloka ord.
Det är verkligen inte lätt gjort, fullt medveten om o ödmjuk inför det men vi måste försöka för vår egen sinnesro (!) helt enkelt.

Du är starkare nu. Du är modigare nu.
Och ändå har du klarat så mycket redan. Du vet hur du vill ha ditt liv.
Det kommer bli bra.

Tack för att du går före ❤️

@november25
Låter lovande att din sambo ska prata med en behandlare digitalt. Hoppas för din skull att det gått bra!
Var det lyckat?

Jag behöver också avslappning. Har länge tänkt prova yoga via någon app. Tror jag skulle gilla det. Inte tagit mig för bara. Promenader hjälper mycket för välmåendet men finns en gräns hur långt man kan gå.

Fick i alla fall en påminnelse om djupandning av den dåliga psykologen. Alltid något. Jag andas inte alls känns det som, o absolut inte djupt.

Just nu ganska 'stillestånd' i min verklighet. Vi är tillbaka i gamla mönster, om än lite trevligare liksom. Mycket konstigt.
Vet inte vad jag känner.

@Surkärring, ett sent grattis till 200 dagar🥳🥳🥳!! Stort! Du är bäst!!

Jag jagar på hack i häl, till helgen blir det halvåret för mig. Är så stolt och glad över mig själv🎉.