Senaste kommentarerna i forumet

@Thompa_68 tack fina för kloka ord och pepp 💕🌼

@Thompa_68 jag tänker att du har hittat din styrka med motiveringen att du vill ta hand om en viktig relation och din fysiska hälsa. Jag tror det är precis det jag också ofta återkommer till, vad som är mitt varför. 🌸

@Högmo, känner igen mig i ensamhet trots att jag har familj, men det gör den inte enklare att begripa; snarare tvärtom. Jag har därför i min nyktra hjärna bildat en egen mindlessness-kvartett tillsammans med ensamheten, ångesten och tiden. Vi försöker köra i dur, garva åt eländet och ta livet med en klackspark. ”En dag i taget” och ”Du ångrar aldrig en nykter gårdag” är låtar vi lirar allra mest varje dag 😗🎶. Kämpa på nu, du fixar det!

… och så vill jag tipsa om 28 minuters föreläsning om PAA:
https://m.youtube.com/watch?v=OqUg9ehXiYw&pp=ygUNcGV0ZXIgd2lyYmluZw%3D%…

@spoix90. Snyggt 👏. Det känns som du har hittat din väg och är trygg i din nykterhet. Din mindset är annorlunda. Så glad att höra det. Jag firar 40 dagar idag😀. Grattis till dig! Och kul att du är tillbaka i forumet, har undrat var du tog vägen. Ha en fin dag kompis!

Snälla du läs om trauma band och läs och läs, sök nån form av terapi! För det du känner är inte kärlek det är en kemisk reaktion i hjärnan, när någon är elak o snäll, elak och snäll. Drt har faktiskt ingen som helst betydelse just nu om han har en psykisk diagnos i bagaget! Detta säger jag för jag varit där, å min största kärlek, min soulmate , vi mot världen.... men nu efteråt bara ett luftslott som min hjärna använde sig av för att kunna fortsätta leva i denna illusion.
Jag är kanske elak men rädda dig själv! Hoppar han på tåget, grattis! Men oddsen är små.
Stor kram

5 veckor idag. Det rullar på. Har lärt mig mer på de här 5 veckorna än vad jag gjorde på 6 månader nykter sist då var det en utmaning, det handlade aldrig om att förändra mitt drickande. Jag har inget vidare sug och förblir nykter. Jag har heller ingen prestige i det skulle det hända att man någon gång halkar av den inslagna vägen och skulle ta någon av djävulens dryckt så har jag massor med nya verktyg. Just den tanken gör mig tillfreds och känner att jag bestämmer själv. Oavsett så kommer mitt liv att föralltid förbli mycket mer hälsosamt! Kämpa på alla där ute och jag ska försöka bli lite mer aktiv igen! Trevlig kväll.

@Hanna0425 Tack för ditt fina svar! Din väg skulle med största sannolikhet vara för svår för många, men Du kommer att fixa det!
Ja, allt jag läst och hört talar för att vi måste göra våra egna val av väg och metod, klappa oss på axeln samt välja att se positivt på varje nykter dag, som Thompa.
Ja, man bör nog känna efter ordentligt vilken planeringshorisont man har, så att man inte följer någon annans plan eller råkar ge löften om en lång tid. Misslyckanden kan vara svåra att komma över och risken är ju att skammen bedövas med alkohol ... och så är man där. Bättre då att känna att man stärks av de delmål som man klarar. Ha det bäst!

@eliz Jag förstår och känner igen känslan av vemod och att livet känns tufft. Så har jag haft det periodvis under i stort sett alla mina nyktra perioder. Även i den jag nu inlett, som jag känner är den slutliga, kommer vemodet på besök men försvinner rätt fort för jag har positiv energi att bemöta den med. Utan positiv energi från nykterhet och/eller med motgångar i livet som känns svåra att hantera är det inte lätt att få till förändring. Kanske kan du få hjälp att hantera dina problem/utmaningar av en nära vän eller kanske en professionell samtalspartner. Allt hör ihop, hur man hanterar alkoholen, vilken sinnesstämning man är i och vilka utmaningar man står inför eller lever mitt i. Det är inte lätt att själv få ordning på allt, men fortsätt dela med dig, jag hejar på dig!

@Högmo Jag känner igen mig i ensamheten som också är en följeslagare i mitt liv, även om jag är gift och har vuxna barn saknar jag någon att prata med på riktigt om det som tynger mig i livet och alkoholens roll. Därför känns det väldigt skönt att skriva av sig i detta forum, som är fyllt av människor som verkligen förstår, var och en efter sin unika situation, vad man pratar om.

Varje dag du är nykter är värd en rejäl klapp på axeln. Blir det snedsteg är det bara att försöka trampa rätt igen så fort det går. Jag hejar på dig!

@Ungtjej981 @Ungtjej981 Jag känner så mycket igen mig i det du skriver. Det gör ont att se hur lika våra situationer är, och jag är verkligen ledsen att du behöver gå igenom det här.

Jag vill säga något som är svårt, men som jag önskar att någon sagt till mig när jag var i din situation: Att skaffa barn med någon som har ett aktivt alkoholproblem är något av det svåraste och mest nedbrytande man kan göra, även om barnet i sig blir det absolut bästa som någonsin hänt en.
Mitt barn är min största kärlek. Men att vara förälder i en sådan här relation har slitit sönder mig på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig.

Du skriver att han säger att alkoholen är “en del av vem han är”.
Det är en enormt viktig röd flagga. Många alkoholister är i förnekelse, men när någon börjar försvara alkoholen som en personlighetsegenskap, då brukar det betyda att: han inte är redo att sluta, han inte ser konsekvenserna, han inte vill ta ansvar och han inte tänker förändras just nu. Så tycker jag det låter åtminstone.

Det är också väldigt vanligt att de lovar att “det aldrig kommer vara så när vi har barn”.
Jag hörde exakt samma sak. Det blev inte sant. Tyvärr. Jag trodde att allt kommer bli bra då, det kommer göra att han slutar. Nästan som att allt blivit värre, åtminstone hur han blir när man pratar med honom, kanske att skulden och skammen blir starkare.

Du beskriver att: han smygdricker, gömmer ölburkar och blir personlighetsförändrad och och att du i dessa stunder känner dig ensamast i världen
Det där är inte små tecken... det är faktiskt klassiska tecken på alkoholism i aktiv fas.
Och det är inte du som är boven när du reagerar med sorg, ilska eller besvikelse.
Det är en normal reaktion på något som inte är normalt.

Jag vill verkligen säga det här till dig, med all värme: Bygg inte en framtid, ett hem eller en familj på hopp om att någon ska förändras. Förändringen måste komma från honom, inifrån.
Du kan inte “älska honom nykter”. Du kan inte ultimatum-vilka honom nykter. Du kan inte hoppas honom nykter. Du kan däremot skydda dig själv, dina drömmar och ditt liv.

Och jag säger det här inte för att skrämma dig, utan för att jag bryr mig om dig som sitter fast i en situation där du varken får den trygghet eller den partner du förtjänar. För att jag själv befinner mig i steget efter dig, den fas ni själva pratar om. Med barn med i bilden. För att jag hade behövt höra detta också.

Det betyder inte att du inte älskar honom. Det betyder bara att du behöver börja älska dig själv också.

Några funderingar.
Är detta “normalt” vid alkoholmissbruk?

Eller tyder de här mönstren (förnekelse, avstängdhet, gaslighting, undvikande av ansvar) på något djupare än bara alkohol?

Finns det ens någon chans att han förändras om han inte själv söker hjälp – eller är det just det som är svaret?

Är jag orimlig som reagerar som jag gör, eller är det här faktiskt inte okej ens i en relation där alkohol är en faktor?

Jag försöker bara förstå vad som är verkligt och om det finns något hopp överhuvudtaget – eller om jag redan sitter med svaret, men inte HELT och hållet vågar se det......

Tack ni alla för uppmuntrande vänliga ord. Det är fan inte lätt alla dagar. Från ingenstans kan den där ångesten komma på bara någon sekund. Då sjunker man igen. Jag misstänker stress och ensamheten bidrar.
Jag antar jag saknar någon att prata med.
Det är väl därför jag är här och skriver?
Sömnen är riktigt dålig. En timme här par slumrar där. Men jag har inget, eller väldigt litet sug efter alkohol.

Försöker klappa mig själv på axeln och tänka att jag har gjort det bra. Men det går inte riktigt in. Måste vara stressen som spökar.
En av otaliga anledningar jag försöker ge upp alkohol och annat
Är att minnet har blivit så mycket sämre. Blivit surrig och vimsig. Märker ingen direkt skillnad ännu, trots jag inte har något gift i kroppen längre.
Ska försöka ta itu med vissa saker i morgon som jag tror tynger ner mig. Papper och annat jox Jag känner tyvärr att jag inte är till mycket hjälp. Med stöd
och så. Jag läser mångas texter. Och lider och gläds om var annat.
Vi gör alla ett bra jobb! Godnatt

@myssockan tack snälla för ditt svar. Så omtänksamt. Det betyder verkligen mycket att någon förstår den här konstiga dubbla verkligheten jag levt i.

För grejen är att jag har älskat honom på riktigt. Han har varit min bästa vän, min närmaste person, min själsfrände. Vi har haft en jargong och en humor som jag inte har med någon annan. Vi har rest så mycket, upplevt så mycket fint, han har överraskat mig, lyssnat på vad jag gillar, gjort mig glad, fått mig att känna mig sedd. Han har verkligen varit den där personen man tänker att “här har jag hittat hem”.

Och det är därför det blir så oerhört svårt att förstå att samma person också kan bli den som får mig att känna avsky, hat, ren skräck och total ensamhet. När alkoholen kommer in, när han känner sig kritiserad, när det vänder- då blir han någon helt annan. Och det är inte bara alkoholen i sig som varit ett problem, utan vem han blir när han får någon form av kritik riktad mot sig. Då försvinner allt det där fina och det kommer istället ord, tonfall och beteenden som gör mig så oerhört liten. Jag har gått ut på kvällar bara för att slippa vara i närheten. Jag har gråtit, känt mig i upplösningstillstånd, och ändå timmar eller dagar efter normaliserat allt (efter att han lätt vänt allt och blivit sin vanliga kärleksfulla jag) och fortsatt som om inget hänt. Det är som att min hjärna inte kunnat hålla båda delarna samtidigt, och jag har bara hållit fast vid den fina sidan för att orka.

Och nu… när allt är bestämt, när jag tar ansvar för försäljning och allt det praktiska, så är han helt avstängd. Inga tårar, ingen sorg, ingen reaktion. Det känns nästan overkligt. Som att det här — vår relation, vårt liv, allt vi byggt — inte betyder något för honom. Han gör liksom ingenting själv för att rädda relationen.

Det är nedbrytande. Och samtidigt är det väl kanske också ett svar i sig.

Jag fattar väl någonstans att jag själv måste vara sjuk som ens börjar tvivla? Att jag kan tvivla så mycket fram och tillbaka när jag samtidigt så starkt vet att detta inte är rätt. Att man inte kan leva så här. Jag förstår ingenting, det är så obehagligt.
Vad var det som fick dig att fatta beslutet till sist? Vad krävdes? Och kan du känna igen dig i det jag beskriver — det här att man vet att personen betett sig illa men ändå bortser från det och bara ser de goda sidorna, normaliserar? Det kanske är det där starka hoppet om att de dåliga sidorna bara ska försvinna och att man hoppas på det…
(Och samtidigt är det ju så sjukt att det är JAG som sitter här och skriver detta, och inte han.)

Tack för alla fina ord @asdf1973 , @vår2022 , @Thompa_68 , @Andrahalvlek, utan ert stöd och pepp hade den här resan varit så mycket svårare. I det här forumet har jag bara mött fina människor som vill väl och ni är några av dem. Tusen tack 🌻.

@Stinalotta det är vidrigt här, har hänt så mkt o jag orkar inte...

@Stinalotta det är inte bra här! kram till dej

Go kväll kära @Carisie❤️. Det är lite hektiskt denna vecka och imorgon ska jag på konferens med övernattning i storstaden. Tidig morgon och hopp om att tågen går som de ska. Det ska bli intressanta dagar men jag vet att jag jag kommer att vara rejält trött när jag kommer hem to kväll. Men jobbar hemma på fredag så det känns bra. Det blir i alla fall inget nallande i minibaren😂.

Det låter som du också har fullt upp och att du dessutom ska uppträda. Kan se dig framför mig, engagerad, kunnig, proffsig, tillpiffad med snygga kläder, skor och smink samt ditt fina Eva Röse lika hår😁.

Ha det så gott! Kram❤️

@Thompa_68 tack snälla ❤️ känns lite vemodigt just nu. Men det blir väl bättre 😐 just nu känns det tufft

@vår2022. Haha😂. Ska prova att skrika åt kärringen och se hur det funkar. Just nu kniper hon igen. Om hon dyker upp imorgon så provar jag det samt visar fingret!

Du har nog rätt i att smekmånaden är över, får jobba lite med programmet som @Carisie tipsade om och se om jag får en nytändning.

Tack för dina inputs🌸

@Carisie, tack för input. Jag har inte gjort programmet alls så det är en bra idé. Blir toppen, tack🌸

@Andrahalvlek. Stort tack, får bli mitt projekt för helgen😀.

En tonic och lite mörk choklad har fått mig på bättre humör.

Jag tror att du måste lyssna på det han säger och acceptera hans val.

Och fullfölja skapandet av det liv du vill ha.

@Bubbelmorsan Ett annat tips är att repetera lite. Sök på Craig Beck, Sober Leon och Intervention på YouTube.

Kram 🐘

Uppdatering: kom hem från jobbet och han satt och drack på en 3.5a. Hade ändå något hopp om att det skulle spela ut sig annorlunda idag.

Fick förklarat för mig att gårdagen var för att testa hur mycket han klarar av, för att veta hur mycket han ska dricka vid framtida sociala sammanhang. Vi pratar och jag blir såklart superledsen (skulle säga att jag är högkänslig så gråter väldigt lätt väldigt mycket) och fick kastat på mig att jag överreagerar och att det är ett spel för galleriet att jag sitter och hulk gråter. Med andra ord, han kan inte förstå varför jag blir så ledsen efter ”en gång” (igår)

Kan ni förstå varför jag blir så ledsen eller är jag helt knäpp?

Han menar också att gå ett helt liv utan alkohol är omöjligt

@Bubbelmorsan Jag tänker att det kan gå upp och ned, såväl i motivation som med suget. 38 dagar är många veckors uppehåll och man kan lessa ur lite typ ”blir det liksom inte bättre än så här”. Då kan tant sug vakna till som @Carisie säger. Hon är snabb som attan på lite motgångar och vill erbjuda den ”lätta” vägen ut! När jag fick sug minns jag att jag skrek till min ”alkoholdjävul” att sticka!😂. Det hjälpte faktiskt! Jag har även dragit ut på en löprunda eller promenad för att få bättre tankar.

Så aktivera dig, positiva tankar och håll ut, så går det över!❤️