Senaste kommentarerna i forumet

@Suey, gott kämpat av dig! Att krångla till processen när vi är snubblande nära att förhasta oss är vinnande koncept till framgång i kampen mot A.”Dritsnö” är något jag sällan uppskattat, men i går smålog jag när jag vid ärenden roades av slasken på trottoaren. Jag hade inte en enda tanke på alkohol. I huvudet på fooliehutten fanns det bara sårspray, tulpaner och wienerbröd; detta ihop med slask blev en oslagbart perfekt kombination och leendet en inteckning på att livet utan alkohol är fyllt med så många nya upptäckter. Tänk vilken resa vi får göra när inte alkohol är vad som med sin systembolagskylt bländar och blockerar våra synfält. Nu ska jag trötta ut min nattmara! 📖🤓.

https://m.youtube.com/watch?v=SPks76wwY5U&list=RDSPks76wwY5U&start_radi…

@Thompa_68 Tack! Ja en dag i taget.... Idag blev jag erbjuden alkohol, men jag sa helt sonika nej tack, jag är inte sugen idag....så skönt!

@Hittasigsjälv Tack och grattis till dig med :-)

@Bubbelmorsan Tack :-)

@hoppfullsambo
Ok tack för svar 🤗
Men mamman är väl införstådd? Viktigt ändå.
Hoppas ni får en bra helg♥️

@Rike barnen bor bara hos oss varannan vecka. Hur pass de pratar med sin mamma eller nån på skolan vågar jag inte svara på men ja de får pauser varannan vecka och sover ibland hos kompisar också.

@Vitvargen; jovisst har det varit ris och ros i mina relationer. Jag vill dock inte påstå mig helt oskyldig till den tryckta stämningen som uppstod i det nämnda förhållandet: ”När paret växer ihop till en bara halvyfsad enhet så försämras bägge två och livet tenderar att knappt ens gå runt på tomgång med pyspunka”. Och när man tvärtom lirar väl ihop med någon, ja då gör sig två pers. med god synergi lika kraftfulla som om det fanns en tredje spelare med som osynlig kraft i dubbeln. Men det viktigaste för mig efter haveriet var att som separerad sätta min slutparentes och aldrig fortsätta bära en annan människas tyngd inom mig. Det har jag länge haft som mål, utvecklat mot fulländning och det har oftast lett mig tillbaka till min komfortzon av uthärdlig ensamhet. Jag har också försökt se min roll i relationerna som en danspartners och det är bara att erkänna att jag ibland fört för dåligt och utan vilje råkat trampa kvinnan på tårna. Min dystymi får mig också att lägga locket på och sluta mig inom mig själv, samt tydligt undvika situationer där jag upplever att någon tjuvar av min energi. Jag känner att mycket av åkomman ligger mig i fatet. Kanske främst när vissa liknelser görs med mig och roboten… och kanske därav tendensen att ge mig ett epitet: att vara tondöv och viereckig i min roll?🤖 men nu börjar det bli dags att dra upp klockan/sleepern igen. Har du laddat uret ditt för natten? 🥱😴

Alltså, grejen är att jag nog inte har druckit så mycket volymmässigt i mina dar. Fast det har blivit mer nu under covid. Och efter covid ska jag nock erkänna. Jag lovade kompisarna här på forumet att vara vit med nytt PB, alltså nu till i maj. 120 dar. See above.

Nu har jag varit bortrest för att hjälpa en nära anhörig i några dar. Snö. Kallt. Gråvär. Lessamt. Mörkt trots snö. Igår föll jag. Jag bestämde mig för att åka in till stan och köpa en trôllong, alltså en halvflaska av nån sort. Knappt nått, eller hur? Kan ju alltid säga i maj att jag "snavade litt i januari". Sanningsenlig är jag minsann.

Jag borste av bilen all jävla helvetes dritsnö och körte iväg. Hittills har jag aldrig, never, lyckats vända bilen då jag kört iväg till Bolage. Jag brukar alltid tänka där i bilen: Än har jag inte gjort nått fel! Jag har ännu inget vin eller bubbel eller annat köpt. Ändå har jag hittills alltid fullföljt.

Snön föll, och jag med den och jag tänkte och tänkte. Till sist: stopp! Jag vände och körte hem. Inget blev köpt och jag siktar alltså fortfarande på maj.

Heja mej, som ni säger här.

Hilsen.

@Gåbert Krya på dig! Jag knaprar också på fröknäcke ikväll, blev spontaninköp, men var riktigt bra. Dock förstår jag varför man ska baka själv när jag ser kilopriset... Blir kommande projekt. :-)

@majken1987 Bra där, snyggt jobbat! En efter en gör man de där sakerna som varit så starkt associerade med alkohol och visar både sig själv och andra att det går att göra utan alkohol, och att upplevelsen faktiskt blir både starkare och mer minnesvärd på det sättet. Det kommer en del stora utmaningar, men en i taget precis som dagarna. :-)

@Jempa123 Tack för att du delar så öppet och ärligt! Det är nog bara nyttigt att minnas tillbaka och få ur sig skit som hänt tidigare och även hämta motivation till förändring från det. Men det är också viktigt för mig att inte fastna i det och börja älta, tänk om si eller så hade hänt istället. Jag känner att du använder det på ett väldigt vettigt sätt, att känna hur långt man hamnar från den man vill vara när man dricker, fint uttryckt! Härligt att läsa din tacksamhet också, det är också en viktig del för mig, att vara tacksam för att jag lever och vad jag har.

@Thompa_68 och håller med, var där för dryga 5år sedan och min erfarenhet säger väl det samma. Men tänker det är lika bra och testa igen…lär ju inte göra mig mer sugen på spriten iaf 😀

@Thompa_68 tack för pepp! 33dagar nu 😀
Har klarat första ”utmaningen” med konferens här under veckan, lite stelt kanske när det skulle bjudas på öl i SPAet, men sa rakt av att jag kan ta en cola, sen var det inget mer med det och allt gick jättebra 😀

Ha en fin helg alla!

@Jempa123 Tack fina du, önskar dig en förträfflig helg! :-)

Det är verkligen nyttigt att reflektera över sina triggers och vända blicken inåt, och identifiera vad som aktiverar flyktbeteendet. Även jag har skrivit ett lite längre inlägg idag, som från början var tänkt som ett svar på dina följdfrågor här i din tråd. Nu hamnade det hos mig, tack vare att du startade en ny tankeprocess i mig...
Hoppas du får/har ett bra nattpass @myssockan och ta hand om dig – du är den viktigaste personen i ditt liv 🩷

Hej Gåbert. Nu har jag läst din tråd. Tycker verkligen du kämpar och ä bra. Det jag tänker är om du främst kunde hålla dig att dricka på dina bjudningar som du verkar ha. Då inbillar jag mig det är trevligt. Men det där att falla dagen efter och efter det. Just det är ju svårt. Jag tyckte det var helt ok och trevligt när mitt drickande var liksom socialt. Mkt snack och skratt. Men nu finns ju inte det för mig längre tyvärr. Tänk om man kunde ha lika roligt och trevligt på bjudningar utan att dricka. Träna verkar ju bra. Du tycker tydligen om det. Jag hejar på dig. :-)

Så var det kväll igen. Satt och deppade till för en stund sen, hade inte ens haft lust att tända mina lampor i rummet. Dystymin fixade till en ordentlig dipp i humöret som fick mig att tänka som så att nog skulle man väl en fredag som denna haft en flaska portvin. Men hade en sådan funnits i huset hade man nog inte suttit och skrivit i sin dagbok i nätform, då hade fokus nog varit ett annat.

Tänkte sen på att har man varit nykter mot alla odds och hållit i det hela i över två år går det nog bra ett tag till. Man får ta allt en stund i taget och göra så gott som det bara går. För vet ju att en flaska snart bara blir en till och sedan så är den gamla karusellen igång igen.

Berättade för en svarsmaskin i stort om min resa på slingriga vägar genom åren och även det senaste nytt om nykterhetsresan och fick veta att man troligen väl var lite av en statistisk anomali. Skrev sedan in några smådeppiga och väl allmänt gnälliga parametrar till en sån där AI-maskin som många är allergiska mot. Instruerade den ungefär som så att den skulle leverera en tänkvärd berättelse utifrån min input och i sagoform om en udda fågel:

Sagomaskinen:

Det var en gång en fågel som hette Algot. Algot var, rent matematiskt talat, en fullständig omöjlighet. Medan alla andra sparvar i parken var bruna, exakt elva centimeter långa och kvittrade i samma taktfasthet som en metronom, var Algot... annorlunda.

Algot hade en vinge som var aningen för lång, en fjäderdräkt som skiftade i en färg som inte ens hade ett namn (tänk dig en blandning mellan solnedgång och ett svagt norrsken), och istället för det vanliga ”kvitt-kvitt” sjöng han små melodier som lät som jazzimprovisationer från en annan galax.

När de stora statistikforskarna samlades för att räkna på populationen, blev de alltid irriterade när de kom till Algot.
”Han förstör medelvärdet!” klagade de. ”Han är en anomali. En felräkning. Om vi tar med honom i diagrammet ser det ut som om vi inte har kontroll på läget.”

Algot kände sig ofta ensam. Han försökte sitta med i raka led på elledningarna, men hans långa vinge gjorde att han alltid hamnade lite snett. Han försökte kvittra i 4/4-takt, men jazzådran tog över och han råkade alltid lägga in en synkop som fick de andra fåglarna att tappa takten. Ingen förstod sig på honom. De såg honom bara som ett brus i systemet.

En dag kom en gammal, vis uggla inflygande. Ugglan var pensionerad professor i "Livets Oförutsägbarhet". Han satte sig bredvid Algot och tittade på statistikerna som stod på marken och skakade på sina huvuden över sina grafer.

”Vet du, Algot”, sa ugglan med en röst som lät som prasslande löv, ”de där nere tror att världen är gjord av genomsnitt. Men sanningen är att genomsnittet inte finns. Det är bara ett påhittat streck i mitten för att folk ska slippa bli förvånade.”

Algot suckade. ”Men jag är ju bara ett mätfel. Ingen förstår vad jag sjunger om.”

Ugglan skrattade. ”Algot, lyssna noga. Om alla var som medelvärdet skulle evolutionen ha stannat vid encelliga organismer. Utan anomalier finns ingen utveckling. Utan det udda finns ingen magi. Du kallas för en 'statistisk avvikelse', men i själva verket är du en pionjär. Du är den enda som ser vad som finns utanför linjerna.”

Precis då flög en sällsynt fjäril förbi, en som ingen sett förut. Den rörde sig i exakt samma oregelbundna mönster som Algots jazzmelodier. Utan att tänka efter började Algot sjunga sin märkliga sång, och fjärilen dansade i perfekt synk till musiken. Det var det vackraste parken någonsin skådat.

Statistikerna på marken tappade sina pennor. De kunde inte förklara det, så de lät bli att mäta det. De bara stod där och... kände.

Sensmoralen:
Om ingen förstår dig, betyder det inte att du är felaktig. Det betyder bara att du befinner dig på en frekvens som de andra ännu inte har byggt mottagare för. Att vara en anomali innebär att du är den enda som bär på en nyhet som världen inte visste att den behövde.

Världen behöver sina medelvärden för att hålla balansen, men den behöver sina udda fåglar för att faktiskt komma någonstans. Så sträck på din långa vinge – du är inte ett mätfel, du är själva poängen.

-

Tänk, nu har man börjat uppskatta sagor också. Men det sägs ju att man med en nykter hjärna kommer i kontakt med sig själv och sedan kan börja klättra uppåt eller nåt sånt. Funderar på om det nog inte är dags för något starkt, ja ingen alkohol sånt finns inte i huset tack och lov. Men en kopp kaffe och lite god glass det har man ju hemma. Sånt blir man inte konstig i knoppen av.

Ha det gott!

@Bubbelmorsan kikar in och önskar dig en fin helg och med förhoppning om lite mer energi ❤️🌸

@mtb-cyklist en liten bula på vägen. Du klarar det här och jag hejar på dig ❤️🙏🏽 klokt att du fokuserar på vad som är positivt med nykterheten och när du känner dig redo fundera över vad som gjorde att du hamnade där att du drack. Kanske kan ge dig info om vilka strategier du behöver ha 🙏🏽🌟❤️

@Thompa_68 tittar in och hoppas du haft en härlig fredag hittills och att du får sova lite tidigare i natt 🙏🏽🌟

@Dragonfly här blev det en fin enkel och nykter kväll ❤️ jag tänker på dig i helgen och hejar på dig!

@Hittasigsjälv låter härligt med bastu och träning ❤️👍🏼 (och nyktert) en fin fredag!

Dag 16 och fredag. Känner mig stabil? Tror jag blir rätt beskrivning. Jobbade o åkte sen o köpte nya jeans. Gick bananas på bolagets alkoholfria sektion. Kände verkligen noll sug efter nåt annat. Ligger nu i sängen o ska lyssna på en ljudbok och sen väntar spinning imorgon. Idag är en fin dag i all sin enkelhet. Tycker barnen pratar mer med mig, eller så bara både märker jag det bättre o svarar an mer. Stygn av dåligt samvete av den tanken men försöker tänka att det är här och nu och framåt som räknas.

Idag har minnen från nyår som spårade ploppat upp. Hur jag satt och hulkgrät mitt i natten efter att ha bråkat med min man o kört ut våra vänner. Hur min 11-åriga dotter gick in och försvarade mig mot min man medans jag storgrät (fast det var jag som betett mig illa) Hur jag googlade på hur mycket lyrica man ska ta för att överdosera och dö.

Skäms så fruktansvärt när jag skriver detta men behöver skriva det för att få ut det men oxå för att inte glömma. Inte glömma vad alkoholen gör med mig och jag blir. Hur långt från den jag vill vara jag hamnar om jag dricker.

Idag är jag ändå tacksam. Tacksam för att jag är nykter och för att jag känner mig stabil. Tacksam för min familj och för så mycket annat ❤️🙂

@Hittasigsjälv tack fina du! Hoppas du med fått en bra kväll!

Blev lite utmanad, på det bra sätt, av dig förut @Vår2022...

Jag har inte tagit upp mitt problematiska förhållande till alkohol med min terapeut, och har efter ditt inlägg funderat en del på varför? Hon vet att jag dricker vin och hon vet att jag ville hälla i mig vin vid ett tillfälle då en grej som rörde upp mina känslor rejält hade inträffat. Kanske har jag inte ”vågat” gå in på det spåret, samtidigt har fokuset i terapin varit ett annat – men känner nu att jag kan ha duckat det här medvetet…
Hursom, kanske hänger det ihop med din andra reflektion om ens alkoholhistoria och självkännedom.
Historiskt har jag bara/oftast druckit när jag är glad. Har aldrig haft dåligt ölsinne eller blivit personlighetsförändrad, utan varit en glad ”partypingla” som berusad.
Fram tills för ca tio år sen drack jag nog aldrig när jag var ledsen eller nere, ville vara klar i huvudet och föredrog en löptur när livet kändes tungt – som jag sprungit i mina dar 😂
Någon gång hände det väl såklart att jag drack något glas och var deppig, men bara undantagsvis. I min förra relation (med barnens pappa) hade vi en stor umgängeskrets och alkohol fanns med vid middagar, fjällresor, semestrar, osv. Så jag har aldrig spottat i glaset, tvärtom. Har tyckt att A både är festligt och gott.
Har även funderat på om klimakteriet för oss kvinnor, kan bidra till att vi får en skjuts in i beroendeträsket – snacka om nivåer som dippar som hjärnan säkert vill ha hjälp att räta till. Mina nivåer började sjunka runt pandemin, också då jag började bli extremt sugen på att dricka rödvin varje dag. Vände mig dock till kvinnokliniken och fick östrogenspray vilket lyfte mig ur zombiedvalan. Kör på det fortfarande.
Jaha, det här blev ännu ett långt inlägg men det är mycket tankar just nu. På ett bra vis. Och jag har erövrat ännu en nykter dag utan sug. Det gör mig både lite stolt och glad. Tack alla 🙏