Senaste kommentarerna i forumet

Jag var tonåring när jag konfronterade min pappa och hans alkoholmissbruk för första gången, idag är jag 35. Varken min mamma eller storasyster har stått bakom mig i detta och jag har med åren förstått att de lever i förnekelse och medberoende.

Idag är abstinenssymptomen så grava att jag inte längre orkar träffa min pappa. Det ska tilläggas att efter år av tjat och tårar från mitt håll så ”pausar” pappa missbruket när vi träffas, troligtvis för att bevisa att han är ”ren”. Vi träffas ca 1 gång varannan månad och det skär i hela mig att missbruket även har påverkat min och min älskade mammas relation, de hälsar alltid på båda två, återigen för att bevisa att inget är som jag tror. Jag hade önskat att mamma och jag kunde ses ensamma, och på så vis träffas mer ofta, men vi hörs knappt längre och troligtvis har hon fullt upp med att städa upp och ta hand om pappa där hemma.

Efter långa perioder av tungt alkoholintag och när den här ”pausen” måste göras inför ett födelsedagskalas eller liknande så är symptomen så tydliga att det blir ”elefanten i rummet”. Min pappa skakar så han inte ens kan föra gaffeln till munnen, kaffet spills ut ur koppen, han kan bara gå några få steg sen måste han sätta sig för att inte ramla, balansen sviker och han måste ta stöd från väggarna för att ta sig framåt. Han går in på toaletten och kräks så det hörs ut från badrummet, svetten rinner så tröjan blir blöt, han sluddrar när han pratar, hans minne är så gott som bortblåst, han berättar alltid samma historier, hans blick är tom och han ser ut att vara uppslukad av ångest och är nära till gråt, men han har inga problem med alkoholen..

Jag har genom åren känt ett enormt ansvar för missbruket och jag har ständigt en klump i magen för att något ska hända min mamma, för jag ska tillägga att alkoholen tar fram aggressivitet, svartsjuka och ett kontrollbehov hos min pappa. Ibland har mamma blåmärken för att hon har ”ramlat”..

Jag känner att jag nu har tappat bort mig själv. Jag är inte den mamma och sambo jag vill vara då ångesten och oron är så stark och tar över. Jag kan inte längre sköta mitt jobb, jag är sjukskriven och går i psykoterapi.

Jag vänder mig nu för första gången till ett forum för att dela min historia med er som vet och förstår.. hur gör man för att bryta sig fri?

Ps Jag tror det är mer svar och rörelse på ”Vara alkoholfri”. Varför inte be admin att flytta din tråd dit?
Eller starta ny där. Många läser bara i sitt eget forum…

@@alli Bravo!!! För varje gång du lyckas blir du starkare och starkare. Fortsätt kämpa!❤️🙏🏻
Synd att du inte får det där stödet. Kanske han inte vill att du ska lyckas?
Men måste du ta fajten själv, så gör det. Du kommer aldrig att ångra dig. Kram❤️❤️

Vet inte varför man ska skriva o ”få stöd” när ingen svarar. Ha de

@Rosen80 Hej. Jag kan inte låta bli att svara eftersom jag befunnit mig EXAKT där du är nu - även om jag snarare har hamnat på andra sidan "staketet" här. Jag vill och måste hålla med @bella70
- du kan bara rädda dig själv. Ordvalet "plana ut" fick jag enorma akoholistvibbar av.
Jag gjorde misstaget att fortsätta med min alkoholist när det ballade ur för honom - vi hade varit tillsammans i åtta månader. Jag stannade. Slipades ner tills min person var borta och allt kretsade kring honom - jag kastade ut honom efter sex år då mitt liv inte längre bestod av fina stunder med honom. Den man jag blev kär i fanns inte längre - kvar fanns bara alkoholisten X - den personen kände jag inte. Kvar fanns skalet av honom fyllt av alkohol, fula ord, bråk, självömkan och en massa skit man helt enkelt inte vill ha i sitt liv.

Tänk sinnesrobönen
Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Du kan plocka bort "Gud" och ändå få tankehjälp - jag har fått jobba stenhårt med att "inse skillnaden". Jag önskar dig allt gott och att du kan rädda dig själv innan du behöver utstå mer.
🩵

@frihetenfinns Det är en process. Man tänker inte likadant vid 1 mån, 3 mån, 6 mån, 1 år osv. Jag kunde vid 1 år inte förstå hur jag kunde vara så orolig över att ens säga ”nej tack” till att dricka. Men man börjar där, alla måste gå den långa vägen.

Jag tog i början beslut en månad i taget. Varje gång det gått en månad gjorde jag en utvärdering. ”Hur känns det? Bra. Då kör vi en månad till.” Nu har det gått 4,5 år.

Du skulle prova meditation. Det är ett sätt att ”pausa” från allt utan att behöva hälla i sig gift.

Kram 🐘

@Jullis vill tillägga 3 månader till att börja med… fixar jag det så fixar jag längre! Känns bara lättare att säga 3 än att säga 6…

Nya mål och en borttappad presentation:

När jag skulle uppdatera min presentation så lyckades jag radera den gamla. Klantigt men men här kommer den.

Jag har under en period i mitt liv "fostrats" till medberoende och kanske var det den perioden som knuffade mig in i en tid av överkonsumerande, riskdrickande och ett par rejäla karatefyllor där jag hade mig svårt att ta mig ur dem. Så lite facit är i alla fall att jag typ har haft ett ben i varje läger.

Min tid här har mest kretsat till att "hålla den budget" jag satt för mig - vilken jag hittills i realitet nästan halverat. Några har frågat vad min budget är. Svar max 4glas/v fördelat på max 2 dagar per vecka för att hålla ner frekvensen. Jag har hela tiden sagt, och stått för, att jag inte är främmande att stänga dörren helt för alkohol och jag närmar mig det ännu mer. Jag har ställt om mitt liv från att sätta guldkant på tillvaron "för att jag kan". Mitt nya mål kommer att bli att fortsätta att nolla tillvaron och endast ta till min budget om det är "något särskilt" tillfälle som jag vill fira tillsammans med nån eller några. Ju mer dagarna tuffar på desto mer normal är nykterheten i tillvaron.
🩵

Tack alla ni för svar ❤️ 12e nyktra dagen om någon timme och sover äntligen helt ok! Däremot är jag låg på energi och rastlös. Funderar på när jag kommer att börja se fram emot diverse saker så som jag tidigare sett fram emot mitt första glas på kvällen. Äter en hel del marabou-choklad för tillfället 😅 Det sägs att glädjen kommer tillbaka, så tålamodet får ta vid fram tills dess!

Ska vara nykter i 3 månader och försöker se på det som ett spännande projekt, vad händer med mitt psyke och kropp? Just nu är det som sagt kämpigt men hoppas på ljusare tider.

//❤️

Kvällsavstämning ✅
Det har varit ett antal kvällar utan avstämning men det betyder på ånger sätt att jag avvikit från min stig jag så omsorgsfullt trampar upp genom livet. Det är många nollor på raken och jag fick sitta och efterregistrera dem för att göra min ihopräkning igår.

Det är en nolla även idag. Imorgon. Osv. Inga stora baluns inplanerade & då är det nollan i fokus 0️⃣ Ska strax slänga mig i min säng efter en kväll i gruvan med fokus på donation 🙏🏼

Tacksam 🩵

@Åsa M Tusen tack för hjälpen! Det var väldigt bra input

@Andrahalvlek Vad jag känner igen mig i det du skriver, processen från "får inte" till "jag slipper". Det är tre månader snart sedan jag bestämde mig för att ha ett långt uppehåll, efter ett par veckor efter beslutet föll jag tillbaka ett par dagar med folköl pga stark ångest men efter det har jag hållit mig på noll. Och i början tänkte jag mycket på hur jag skulle göra när jag skulle börja dricka igen, hur kunna ta ett glas vin och inget mer? Men ju längre tiden går desto mindre lust har jag. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med total nykterhet eller försöka måttligt, men vad jag märker nu är att jag varje dag är tacksam för att jag tog mig ur det jag var i fram tills i våras. Och att jag känner lycka över att inte dricka alls. Jag känner inte att jag förlorar eller går miste om något i mitt sociala liv, tvärtom är jag fri (som jag hoppades att jag skulle bli). Men jag saknar skyddet, vägen ut ur huvudet, och den där förrädiska känslan som alkohol kan ge av att vara untouchable.

@Varafrisk Jag tror det finns möjlighet att korta arbetspassen. Jag kan alltid hänvisa till min sjukdomshistoria. Jag får räkna på det, provtänka lite mer.

Kram 🐘

Tyvärr så finns det bara en sak att göra - klipp kontakten.
Du kommer att fara så illa annars…

Så fint att du kom iväg på fotbollen @Letlive! Tufft med återfall, men det låter som du har bottnat i det vi alla behöver bottna i - ”jag kan inte göra något åt det”.

Den sanningen är så svår och samtidigt så befriande tycker jag.

Ta väl hand om dig!🌸

Idag fyller min man 69 år❤️Vår dotter var hemma och bakade kladdmuffins❤️
Imorgon ska min man och jag på begravning. Ingen vän som vi har umgåtts med under senare år men när vi var yngre var vi på gemensamma fester, vi var på hans bröllop, min man var kollega med honom under några år. Vår familj är så lik vår i ålder. Han skulle fyllt 68 i september, hans fru fyller 65 i december jag fyller 62. Hans döttrar är 30 och 27 våra barn blir 30 och 26. Frun och han hade varit på semester i Italien. Fick jätteont i magen på planet hem. Ambulansen hämtar upp på Landvetter och han dör efter några timmar på Sahlgrenska. Dödsorsak var sepsis. Så obeskrivligt sorgligt 🥲
Jag känner att för varje år vill jag leva ännu mer och vara kvar på det här jordelivet. Jag tänker att det viktigaste i livet är att ha en vardag som man trivs med som ibland kan ha ett inslag av något gyllene som en promenad i naturen, att titta utöver havet, att få ha hälsan i behåll. Idag är jag så tacksam över att få fira att min livskamrat fyller 69 år och att min dotter mår så pass bra att hon vill baka kladdmuffins🙏🏻❤️och att vara nykter❤️

@has Tack för att du frågade! Jag gick, det var roligt och min fru har nykter när jag kom hem. Hon fick något återfall för någon dag sen. Det tog hårt men jag har slutat hoppats. Just nu tänker jag en dag i taget. De flesta nyktra dagar vi har är bra. Men jag misstänker att hon inte på allvar insett att hennes relation till alkohol är så destruktiv att det kommer förstöra hennes liv. Men det kan jag inte göra något åt.

Grattis till första månaden!

Kul att läsa hur mycket bättre du mår ju längre tiden går 😀

@mittilivet84 jag också telefonen full av bilder. Alltså selfies tagna på fyllan 😩. Vill knappt kolla.

Har dock börjat ta nyktra selfies – ska bli kul att jämföra och se om man lyckas bli lite snyggare på köpet 💃

@Ny dag
Den där 👿.

För mig hjälpte det att bli arg och tänka: där kommer du, din djävul. Påhejad av dina syskon Bakisfan och Ångesthäxan…ni kan sticka nu, tack men nej tack! Vill inte kan inte får inte! Adjö!

Barnsliga tankar…jag vet. Men jag avskyr dessa syskon och vill aldrig mer se dem i mitt liv.

Stort med tvåsiffrigt imorgon 👏 du kan detta och det är bara att traska på, en dag i taget. Så bra att du har fint stöd hemma.

Kloka beslut, en dag i taget. Om och om igen 👊

@B.Å Tack för din kommentar!

Ja herregud, det är inte lätta dagar men som du skriver så är det bara att rida ut. Det finns ett ljus i tunneln, hur mörkt det än ser ut.

Ser ingen direkt fara för drickande nu då jag har både min son denna vecka och alltför färska sår ifrån senaste resan.

Det är senare som locktonerna blir allt ljuvare…

Ha en fin kväll! 😊

@B.Å i eftermiddag har adjävulen spökat mycket, igår var den som bortblåst och jag kände mig så stark. Helgen kommer bli nykter, ska prata med maken om de jobbiga tankarna. Det är bara att acceptera att de kommer men ha beredskap för alla eventualiteter samt aldrig glömma, aldrig ta första glaset. Helgen ska bli nykter! Nästa vecka är typ fullbokad så jag behöver vara i form från start = har inte råd att låta mig må dåligt vilket jag kommer göra vid fel val….

Skönt att du finns vid min sida, tvåsiffrigt imorgon 🥰

Dag 31

Har tänkt väldigt mycket på min nykterhet idag. Igår nådde jag gränsen ”nykter i 30 dagar”. Ja ni vet, den gränsen det skrivs så mycket om: detta händer i din kropp när du är nykter i 30 dagar.

Jag kan instämma på det mesta jag läst, jag sover bättre, ångesten är borta, mitt BMI har gått från ”Fetma” (lägsta gräns) till ”Övervikt” (högsta gräns) och mycket annat har hänt på dessa trettio dagar.

Och då tänker jag så här: varför i hela friden skulle jag (eller någon annan) nöja mig med dessa 30 dagar? Vore det inte galenskap att hälla i sig A så fort 30 dagars gränsen är nådd?

”Så där lilla levern, hjärnan och psyket, nu har ni mått bra tillräckligt länge och så kul ska vi inte ha det!”
Vad fan liksom!!

Får nästan tvångstankar av detta, hur jag sveper i mig två glas vin och förstör allt på 2 sekunder. Jag ryser av tanken och blir så jävla irriterad på alla som skriver dessa artiklar, tycker de är dumma i huvudet om jag ska vara helt ärlig!

Skriv som det är istället, alkohol är nervgift och den dagen man ens börjar fundera på vita veckor/månader är den dagen man borde inse att man har problem. En person som dricker måttligt och inte har några problem med a….alltså jag tror inte den personen våndas och planerar ”vita månader”, nyktra månader infallet naturligt när man inte missbrukar alkohol…eller?

Så, då har jag fått ur mig det 🤯

Imorgon har jag jag min första ”månadsdag” och den ska jag fira. Jag ska laga god mat och göra mig en fruktsallad med choklad och vaniljvisp och mysa framför TV:n heeeela kvällen. Har tänkt på den där fruktsalladen hela veckan faktiskt, den ska bli såååå god och av den får jag inga minnesluckor 😇

Idag är vi nyktra ❤️ tack alla ni som läser, peppar och delar med er. Så tacksam att ni finns här för mig.

Hej ! Träffade en underbar kvinna i vintras och jag föll direkt. Hon berättade att hon inte skulle dricka på några månader för att hon bestämt sig för det. Det visade sig nu 8 månader senare att det var pga något som hänt på jobbet och att hon därför skulle behöva lämna prover. Visst har jag under den här tiden reagerat på att hon är väldigt törstig på helgerna men har hon haft planer så har hon varit nykter å genomfört det hon tänkt sig. Har också varit helger som hon varit helt nykter, Hon är alltid vänlig och trevlig så länge man inte tar upp någonting som har med drickandet att göra. Nu har hon iaf varit dyngrak i 4 veckor och har sedan i lördags sagt att det är dags att plana ut då jobbet börjar på söndag kväll. Igår var hon iväg med en "vän" som messar å ringer för att kolla hur hon mår och om hon lyckats sluta dricka ännu, kan ärligt säga att jag har aldrig sett henne så full som hon var igår. 2 kassar öl hade hon med sig hem, hon sa att hon tänkte köpa folköl men kompisen tyckte hon kunde unna sig lite riktiga öl från bolaget. Hon mådde dåligt å bad om att få byta ut starkölen mot folköl så jag ordnade det och ställde ölen i min bil. Hon bad om ursäkt å va ledsen för att hon va så full igår men att idag skulle hon ta tag i det. Såg till att handla färskt bröd, pålägg, choklad å lite annat som hon gillar vilket va väldigt uppskattat fram tills nu... det kom ett sms med -vart ställde du mina öl ? Jag ringde å sa att du bad mig byta ut dom igår mot folköl...... hon svarar bara att jag kunde väll inte med annat igår men så är det inte idag.. mitt hjärta går sönder för hon är verkligen en toppentjej 😥
Hur hanterar ni detta ? Vad kan man göra ?

@Ny dag den där djävulen, så lömsk och listig. Bra att du sa ifrån på skarpen!

Jag håller på och planerar min helg nu – nykter helg alltså, hur lyxigt är inte det. Ska laga mig en gryta imorgon och sen ska jag göra en fruktsallad med choklad och vaniljvisp, har tänkt på det hela veckan…så ska jag fira min första kalendermånad. Mjukiskläder, Netflix och fruktsallad.

Tack för grattis och fina ord 😍 jag hoppas verkligen att jag en vacker dag kommer kunna inspirera andra…så som du och många andra har inspirerat och stöttat mig. Pay it forward, som man säger i Amerika 🤓

Det är så skönt att vi aldrig behöver känna oss ensamma. Jag har din rygg och du har min. Denna helg kommer bli magisk eftersom vi kommer låta bli det första glaset.

Aldrig glömma, usch vi ska INTE dit igen!