Och nu är jag här igen

353 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
FinaLisa
Grattis Mirabelle 💐💐💐

Vilken härlig känsla det måste vara 😄
Jag längtar också efter den dagen jag kan säga tre månader nykter....
Ha en fin helg🤗☀️

Kramar
💗💜💛

Femina
GRATTIS

Stort Grattis! 🎉

Knaskatten
Men WOW!

3 månader!!! Fantastiskt!
Klart att du ska köra vidare! Varför tillbaka till det andra? Du ger dig själv så mycket genom att vara nykter. Nu har du gjort det svåra, bara att fortsätta! 😸 ❤️❤️❤️

Skillnaden
Fiiint!

Vad härligt! Och tack för värmande ord i min tråd ☺️

Att köra ”all in” i allt läser jag hör ovan, 200% och ovärderlig. Jag känner igen mig i detta och i en värld där jag kör på så det ibland känns som om resten stannat, men jag kan plötsligt tappa fart också...det är läskigt, gör det jag ska, men inte mer och knappt det...känner mig då som en bluff och luften går ur...

Men duuue 😁 igen! Vad härligt! Fantastiskt ✨

Mirabelle G-S
Så här långt hann jag inte

Så här långt hann jag inte min förra vända i forumet... Flytta tråden till ”Det vidare livet”. Men nu är jag här. Hej hej alla 😊 Efter tre månader som heltidsnykter har jag bestämt mig. Nykterheten är min nya livsstil. Jag ÄR verkligen ”en sån som inte dricker”.

Adde
Lyckönskar

dig till ditt nya liv !!!!

Kram !!

Mirabelle G-S
Tack Adde 😊

Det känns rätt den här gången. Jag har inget mer att hämta i vinflaskan. Livet är bättre utan bedövning 😊 Kram

Vinäger
Grattis

Verkligen. Wow, du är så bra. Supergrym!

Enda för mig rent egoistiska nackdelen med att du flyttat tråden är att jag försöker begränsa mitt forumhäng med tillhörande kommentarer till Förändra sitt drickande. Får omvärdera detta och kanske göra ett undantag,åtminstone under en tid. Följa dig kommer jag i vilket fall som garanterat att göra.

Du är så himla bäst. 💗

Massor med kramar, du sköna böna. Och ett stort Lycka till.

Mirabelle G-S
Åh Vinäger ❤️

Tänk att du hittade mig här inne ändå 😊 Jag har allt litet separationsångest i detta forumbytande... Men jag tänker att det bara är en tidsfråga innan du och alla andra kompisar också hänger här inne till vardags ❤️ Krrraaaaam

Mirabelle G-S
Måndagsångest

Yes, måndagsångest ska mitt inlägg handla om ikväll. Jag har nog lidit av det så länge jag kan minnas. Det är något wising med mig och övergångar, tror jag. När jag vantrivdes på min dysfunktionella arbetsplats var måndagsångesten så stark att den vanligtvis lamslog mig varje söndag. Ett enda mantra rullade i huvudet hela söndagen ”Hur ska jag ORKA en hel vecka till???” Det är trots allt förståeligt. Men nu, när jag bytt arbetsplats och tycker att jobbet i sig är oerhört spännande, så lider jag fortfarande av ett visst mått måndagsångest och ”hur ska jag orka”- tankar. Så har det nog alltid varit. Och håll i hatten, för nu kommer det übermärkliga - jag får fredagsångest också. Den yttrar sig som en slags rastlöshet och irritation över att ”släppa taget” om jobbet. Bli avbruten av helg. Tappa tråden. Märkligt, eller hur? Innan jag blev ”en sån som inte dricker” hanterade jag båda ångesttillstånden med vin. Vinlullet fungerade som ett slags portal som forslade mig varsamt genom övergångarna. Nu måste jag använda andra strategier. Ikväll varmt bad och spikmatta. Det funkar sådär. Men så är det heller ingen ”ritual” än. Jag tror på ritualer. När de skapats och bibehållits genom upprepning sänder de tydliga meddelanden till det undermedvetna, som gör att man istället för stress känner trygghet. Yes. Så får det bli. Jag ska skapa nya ritualer.

IronWill
Måndagsångest

Är min gamle ovän. Men det har gått upp och ner genom arbetsplatser. När måndagsångesten varit lamslående så har jag sökt mig vidare. Men det gäller också att inte ge den för mycket makt. Man är inte på jobbet på söndagen och vad man än gör så startar måndagen och man kommer igång oavsett. Är väl lite som all ångest, acceptera att den finns där och att det är ok att ha den. Sen gå vidare med sitt liv. Man slipper i alla fall stapla fylleångest överst på söndagsångest och eventuell generell livsångest.

Mirabelle G-S
Tack IronWill

Ja, det är nog så jag får göra, hindra måndagsångesten från att ta plats och sabba söndagen. Är det så illa att det finns fog för förlamande ångest är det läge att byta arbetsplats. Och hur som helst, att lägga till bakisångest gör bara situationen sju resor värre. Ha en fin kväll!

Ensam1984
Såg att du förflyttat dig

Såg att du förflyttat dig Mirabelle.

Grattis och kul för dig. Jag är ju en bit efter dig, men hoppas också kolla in här när jag nått 100 dagar, så någon gång i början av oktober. Men kommer ju alltid in här för att läsa och hejja på dig såklart

Kram

Knaskatten
Grattis!

Till flytten! Här passar du. 😸
Jag kommer hit om ett par månader när jag har klarat mina tre. Även om jag planerar för ett fortsatt spiknyktert liv vågar jag inte flytta hit innan jag bevisat för mig själv att jag klarar det över en längre tid.
Angående söndagsångest så har jag mest haft det när jag inte riktigt har trivts på mitt jobb. Nu tycker jag att söndagar är okej ändå. Men jag har också jobbat en hel del med att skapa rutiner också. En sak jag alltid gör på söndagar är att tvätta alla lakan och bädda rent. Sen tvingas hela familjen duscha och tvätta håret innan läggdags. Finns inget ljuvligare än att krypa ner ren i en ren säng. Och så börjas veckan på ny kula.
Brukar också se till att planera maten för veckan, storhandla och se till att det finns rena kläder och att hemmet är okej städat. Det låter som en uuuurtrist söndag, haha, men jag tycker att det är så skönt att känna att jag har kontroll på veckan som kommer och att jag är on top of things. Ångesten blir bara värre om det känns tvärtom, att man startar veckan på minus.
Någon form av rörelse och mys är också viktigt! Kanske avsluta kvällen med en film?
Och så positivt tänkande: den här veckan blir kul!
😸💗

Mirabelle G-S
Så kul att ni tänker hänga

Så kul att ni tänker hänga här inne ni också så småningom 😊 Måndagsångesten är ju som bortblåst bara jag slår upp ögonen på måndag morgon. Det är det som är så konstigt, att motviljan kan vara så stor under söndagen för att sedan bytas mot ”laddad, taggad och startklar” bara sådär. Kanske är det utmattningsdepressionen som spökar ännu... Fast jag kan väl knappast ha varit utmattad redan under lågstadiet. Jag kan spåra mönstret så långt bak i tiden 😳 Kontroll över hemmafronten inför jobbveckan är viktigt för mig med. Tack och lov lyssnade inte gubben på mig när jag deklarerade att städhjälp är överflödigt nu. Han kontrakterade städfirman ändå. Tur var väl det, för nu upptäcker jag att jag inte alls orkar.

Mirabelle G-S
Ung och stjärnögd som jag var

Ung och stjärnögd som jag var way back when förbisåg jag en viktig detalj när jag skaffade ett antal telningar. De ska ha mat. Varenda förbannade dag. Inte bara när jag känner mig inspirerad (ca en gång vartannat år iofs). Jag vet inte om det är någon form av betingad reflex, men de tycks dessutom bli hungriga i samma ögonblick som jag visar mig. Där är mamma - saliverar - måste ha mat nuuu för fem minuter sedan! Imorrn kanske jag trär en pappkasse över huvet innan jag kliver över tröskeln. Det är värt ett försök 😂

Knaskatten
Haha!

Igenkänning! Denna ständiga fråga VADBLIRDETFÖRMAAAAT och sen missnöjda blickar när svaret kommer. Oavsett vad svaret är. 😹
Men tänk ändå vad man kommer sakna det om några år när de är utflugna. 💗

Adde
Hahaha....

jag har numera samma upplevelse med dotterns katter (!!!) om jag inte har med mig kattgodis när jag ska natta dem !!!! Satan vad sura de blir om jag kommer tomhänt !!! Inget klapp då inte hahaha...

Mirabelle G-S
Det avgör saken Adde. Jag ska

Det avgör saken Adde. Jag ska baske mig aldrig skaffa katt! 😂

Adde
Finns

inget så avkopplande som att känna förtroendet en katt kan ge en när man kelar med den <3 Att de sen spyr på mattan och kloar sönder möbler är sånt man får ta :-)))

Mirabelle G-S
Åh herregud... Inte en chans

Åh herregud... Inte en chans jag tar in varelser som spyr på mattor och trasar sönder inredningen när nu ungarna äntligen vuxit ur sånt 😂

Mirabelle G-S
Men vaffan!

Fick brev från läkaren som envisades med att tappa mig på blod iom att jag sökte mirakelkur mot restless legs. Blodproverna indikerade ”subklinisk hypoteros”. Det låter ju fullkomligt livsfarligt! Jag visste väl att det var en dålig idé att ge bort mitt blod 😬 Google säger mig att det har med sköldkörtel, hormoner och ämnesomsättning att göra iaf. Nåja, jag står nog inte med ena benet i graven, för de vill ta nya prover om två månader. Inget akut alltså.

Ensam1984
Mirabelle.. jag har också

Mirabelle.. jag har också hypotyreos och restless legs.. Är vi samma person? ;)

Hypoterios är jättevanligt och du får bara ta en tablett varje dag resten av ditt liv. Jag känner själv ingen direkt skillnad men läs lite om det - det är inget allvarligt.

Just ja, fick medicin mot mina restless legs, "Madopark" som även parkinson-sjuka får (fast jag fick jätteliten dos) oxh det funkar verkligen.

Lycka till. Det är INGEN fara vännen :)

Mirabelle G-S
Tack Ensam

Vad lustigt, vi måste vara krämp-tvillingar du och jag :) Ja, jag ska läsa på litet om tillståndet nu i helgen. Skönt att det låter allvarligare än vad det är. Symptomen kunde visst vara torr hud, frusenhet, matthet, sömnbesvär, övervikt och depression. Allt stämmer ju på mig, utom övervikt. Men hypo-yadayada kan visst påverka alla inre organ om det inte behandlas. Det var sådana prover de skulle ta också i nästa omgång. I övrigt såg testerna rätt fina ut. Det var bara järndepåerna som var för låga. Det ska nog fixas lätt, och så blir jag som ny :)

Ensam1984
Precis, fel på

Precis, fel på ämnesomsättningen och jag har framförallt märkt att det var fel då jag tappade så sjukt mycket hår, det blev jätteslitet snabbt och torrt. Vet inte om det har kommit tillbaka, kanske bara är så att man blivit gammal ;)

Men Hypotyreos är en av de vanligast folksjukdomarna läste jag. Det verkar dock som att det är svårbehandlat så att man mår bättre, men lever gör man lika länge bara man tar sina tabletter.

Bra att de kollar upp dig rejält och skönt att det andra såg fint ut.

Mirabelle G-S
Lyssna inåt

Nu slås jag av hur mycket bättre jag har blivit på att lyssna inåt, acceptera och släppa sedan jag slutade dricka på negativa känslor. Tex gårdagen. Det enda positiva med arbetsdagen var att den så småningom tog slut. På allvar. Förr hade jag sjudande av ilska över min vanmakt plockat upp vin på vägen hem. Sedan hade jag druckit, medans jag ältade dagen over and over again, tills ”fuck-it känslan” spred sig i kropp och knopp. Jag hade hållt god min inför familjen och vägrat erkänna enns för mig själv att jag kände mig besegrad. Sedan hade jag suttit uppe trots att hela mitt inre skrek av utmattning. För att dricka mer. För att få känna ”fuck it” litet längre. För det vet man ju innerst inne, att när det välsignade ”fuck it” går ur kroppen så har de obearbetade negativa känslorna förvandlats till ångest. Och nästa dag är det den ångesten man dricker på istället. Igår när jag åkte hem ältade jag naturligtvis dagen, så som man gör när man är samvetsgrann. Och jag kom fram till att det fanns inget, absolut inget jag själv hade kunnat göra annorlunda för att avstyra allt som gick fel. Jag accepterade att tingens ordning låg utanför min kontroll. Och jag accepterade att det gjorde mig ledsen, besviken och faktiskt ganska rädd. Och det var befriande att erkänna för mig själv att den dagen var överjävlig, utanför min kontroll. Det är OK att känna att det enda positiva med den dagen var att den var över. Och det är OK att vara utmattad och inte orka med vare sig sig själv eller någon annan efter en sådan dag. Så jag kröp i säng med min spikmatta strax efter kl 20, somnade som en sten. 12 timmar senare vaknar jag pigg och positiv. Besvikelsen, ilskan och rädslan värkte bort under natten. Hoppfull, inte stupfull, som Ensam skrev i sin tråd.

Mirabelle G-S
Varför blir jag inte stressad?

Jag måste fortsätta mina funderingar kring det här med stress och arbete. Jag lämnade en väldigt osund arbetsplats. Och på ytan kan det nog se ut som om jag hoppat ur askan och in i elden. Min nya roll är tuff, oerhört tuff, omöjlig på många sätt. Ändå blir jag inte stressad. Utan jag tar mig an varje ny dag med lugn och tillförsikt. Jag tror skillnaden ligger i ärligheten. Situationen på förra arbetsplatsen var så förljugen. Det gick inte att andas om det tuffa i situationen. Man skulle le och kvittra positiva plattityder uppåt, nedåt och åt sidorna. Man skulle mörka allt som inte stod rätt till. Tystnadskultur. Allt medan folk sjukskriver sig för en fis på tvären i sitt tysta missnöje. Men ändå ler de och kvittrar enligt det heliga positiva tänkandet. Den som lyfter att något inte står rätt till möter replissarier. Munkavle från ledningen. Långa blickar från kollegiet som annonserar ”Du är fel”. Den här arbetsgivaren (kommun i Storstockholm) har till och med inskrivet svart på vitt i lönekriterierna att man ska göra reklam för och prata positivt om arbetsgivaren. Att peka ut brister i arbetsmiljön är ett personligt misslyckande att nå kriterierna för den årliga löneökningen.

På min nuvarande arbetsplats är det helt annorlunda. Det är skittufft, och det är ingen stor mörk hemlighet. Alla vet att det är skittufft. Det finns stödfunktioner både uppifrån och från sidorna, just för att det är erkänt skittufft. Man får regelbunden terapibetonad handledning för att hålla i en riktigt tuff miljö. Det finns ingen förljugenhet. Då mår jag bra. Oavsett hur tuff och knäckande situationen kan vara, så mår jag bra i det bara jag slipper låtsas att det är något annat. Bara jag slipper låtsas så behöver jag inte dricka för att stå ut. Jag står inte enns ut, utan har faktiskt rätt kul. Galghumor är ju enligt mig bästa sortens humor 😂

Mirabelle G-S
Det är roligt när avkomman

Det är roligt när avkomman delar ens intressen. Ett par av mina ungar är intresserade och har fallenhet för musik. Sådär som ungar med diagnoser kan vara överbegåvade inom vissa intelligensformer, så är de med musiken. De spelar fler instrument än jag själv, och skickligare dessutom. Och de lägger stämmor så självsäkert att vilken körsångare som helst blir grön av avund. Så. Skrytet avklarat. Nu kommer dilemmat. I flera år har de snöat in på låten ”Cancer” av Twenty one Pilots, som de framför med hjärtskärande känsla. Det knäcker mig fullkomligt varje gång. Den där dödsångesten jag kämpat med hela livet drabbar mig med obarmhärtig kraft när mina älskade barn sjunger den döende cancerpatientens sång. Jag tappar koncepten helt, bryter ihop och gråter så det skvalar. Varje gång de kommer till ”Cause the hardest part of this is leaving you” går jag fullkomligt upp i limningen av ångest. De själva är helt obekymrade i sitt förhållande till döden. Litet nyfikna och vill gärna reflektera kring fenomenet. Jag antar att man får vara tacksam att jag inte överfört min dödsångest till dem, men gudars vad jag önskar att deras bekymmerslösa inställning kunde smitta av sig på mig... Kanske är det en ”issue” jag borde söka någon slags hjälp för?

Knaskatten
Åldersrelaterat?

Kids känner sig ju odödliga, medan vi vuxna har fattat att livet faktiskt tar slut någon gång. Kanske är det bara det?
💗

Mirabelle G-S
Kanske. Jag har iofs.haft

Kanske. Jag har iofs.haft problem med dödsångest sedan jag var 4 år... Jag är bättre däran som vuxen, eftersom jag har andra mentala verktyg än jag hade som barn. Men ibland blir den där ångesten ändå övermäktig och bara KÄNNS.

Sidor