Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Ja, kanske nåt positivt med det. Men när man ser på sig själv är man liksom inte så stolt. Tycker själv att jag är jobbig. Alkolås på hjärnan?

Levande

Nej usch det är hemskt och kan inte fatta att man genomgår en sådan förändring när man dricker. Är väl en väldig tur man inte gjort allt smart man kommit på när alkoholen tagit över hjärnan.
Ja alkolås på hjärnan hade varit bra

Maharion

Jag ger det jag kan via detta forum, massor av kramar och kärlek till dig. Nu är det din tur att ge detta till dig själv. Omvärlden är inte som du vill eller önskar ibland, men du, just du kan ta hand om dig själv och se till att du mår som du förtjänar, d.v.s. bra! Du är klok, intelligent och underbar männsika på alla sätt, du förtjänar att må bra. Eller hur?

Kommer gärna förbi på frukost, Vilja!
Och tack alla ni andra för uppmuntrande ord.
Går sådär med alkoholen just nu. Lite tillbaka i smygdrickandet. Inte som förr, men inte sunt heller. Varför? Jag har ju årsdag snart. Och med tanke på den senaste månaden blir det svårt att fira ett år. Måste verkligen skärpa till mig igen.

Gick otroligt dåligt att sluta. Blev sjuk och så trött och då var jag snabbt där igen. Ett riktigt magplask. Tror att jag drack för att orka, men blev trött för att jag drack. Känns pinsamt det här egentligen för jag vill absolut inte misslyckas. Vill ju vara duktig och är ju teoretiskt så "klok". Jag tror verkligen att jag kommer att hålla mig nykter när jag skriver det och sen går det två dagar och jag sitter där igen. Pinsamt! Förra helgen var en katastrof.,, sen nykter mån, tis och euroforisk på onsdagen. Så full av livskraft... Magplask på torsdagen. Förstår inte riktigt... Nu är hjärnan verkligen kidnappad igen. Nu nykter sen i fredags om man undantar 2, 5 dl vin igår i socialt sammanhang till middagen. Blev sugen... Trillade nästan dit... Men hann faktiskt nyktra till och sansa mig. Just nu är den minsta enhet alkohol farlig tror jag. Den grumlar omdömet och sen är det kört. Glad att jag hann sansa nig. Hur som helst, idag är det nyktert.

Leverjag

Syster yster som ärligt berättar om hur hjärnan är som en polsk riksdag. Trots att alla enhälligt klubbat ett gemensamt beslut, går några genast emot beslutet. Bra att du stod emot.

Jag drack lite igår och känner verkligen att jag mest dricker för att andra inte ska känna sig obekväma. Jag har roligare och trevligare, är bättre värdinna och bättre person dagen efter om jag är nykter! Varför ska det vara sådant socialt tryck på detta? Jag kan och vet att jag lätt kan avstå och dricka A-fri bubbel istället. Men när jag är förtvivlad, i obalans och pressad då är det svårt. En medicin som numera föga hjälper.

Nu fortsätter vi igen nyktra, ok? Ta första två veckorna tillsammans och så fortsätter vi sedan. Vi vet ju hur mycket bättre vi mår utan skiten. ;-)

Bamsekramar❤️

Fortfarande nyktert här. Tanken på systemet flyger igenom mitt huvud nån gång under dagen, men just nu är det annat inplanerat i typ en vecka, så det finns inte ens utrymme och skönt är väl det.
Leverjag, polsk riksdag, precis så... Är ibland så förvånad över hur snabbt man kan ändra riktning. Jag är ju helt övertygad varje gång att det ska gå bra.
Du skriver att du drack av "hänsyn till andra"... Om nån annan hade skrivit det så hade jag nog tänkt "ännu en ursäkt", men inte vad gäller dig. Det finns ett drag hos dig som jag känner igen hos mig sjölv och verkligen tror att jag behöver jobba lite med och det är könslan av att vilja ta ansvar för andra... Oavsett om de har bett om det eller inte. Försöker förutsäga deras behov och ta hand om allt. Barnen också såklart, men där har jag ändå ett ansvar för att få dem att växa upp till självständiga människor... Men lite så där som du skriver nu.., tror mig veta att andra skulle må bra av nåt och sen försöka åstadkomma det. Ibland är det bra och jag känner mig nöjd och snäll, men ibland tar det så mycket på krafterna och jag hinner inte med mig själv. Så just det där om att dricka för att andra ska vara bekväma... Det borde du sluta med av två anledningar: 1 alkoholen och 2 för att andra kan och ska ta ansvar för sina egna känslor. Det är inte ditt ansvar. Det könns som att du har det draget litegrann... Håller på att bränna ut dig på forumet tidvis för att alla ska få svar på sina inlägg... Könner du igen det?
Å, studenten, japp jag hoppar upp på hästen igen och skumpar vidare.
Godnatt tii er båda ?? och godnatt till er andra som så tappert kämpar därute. Håll ut, det är så värt det.

träningstanten52

Nykterheten blir bara bättre och bättre! Och ju fler gånger du bestämt dig för nykterheten desto längre blir dom nyktra perioderna om det inte är så att det förbud som triggar dig att dricka.
Bra att du sitter på hästen igen, ta tyglarna nu och fortsätt framåt.

Nu känns det stabilt igen. Ingen längtan, ingen oro, inget sug, ingen trötthet, ingen ångest, ingen skam. Vad fort det kan vända åt båda hållen. Nykterheten är självvald och jag kommenterade idag drickandet för min son. Han har undrat, men inte vetat. Tyckt att jag sovit länge på morgonen.,, nån gång märkt att jag varit konstig och idag när han kommenterade att jag sov länge förut, så sa jag att det var för att jag drack vin då. Hans kommentar var att "då måste du ha druckit mycket". Säkert oftare än jag vill kännas vid. Känns skönt att ha kommenterat det dock, för jag har haft på känn att han märkt. Måste nu se till att det inte händer igen... För då vet han ju och är kanske mer uppmärksam. Men som sagt, nu är det stabilt.

Levande

Säkert skönt för honom att få det bekräftat och för dig att säga det.
Njut av solen och att du mår bra

Hade inte en tanke på det igår, men den 8 maj förra året upptäckte sambo min vingömma i garderoben... För andra gången. Första gången (nåt år tidigare) slutade jag, men sen började jag åter smyga och nu hade jag inte plockat bort flaskorna på ett tag så det var några stycken. Den kvällen drack jag en halv flaska vin i smyg. Jag hade ju redan bestämt att jag skulle gå på systemet och som programmerad gick jag dit och handlade. Det var en tråkig kväll. Sen var det slut. Kunde inte längre dricka hemma och det var en lättnad faktiskt att inte förväntas dricka vin. Jag hade bestämt mig för att sluta så många gånger och fått sms från sambon "jag har köpt vin till dig" och då var det ju kört. Hade där på slutet allvarligt funderat på att söka hjälp. Men vågade inte ta steget. Resten av maj var nästan nykter. Jag drack alkoholfritt med vänner och nåt glas vin med familjen. Juni var också bra om man bortser från midsommar då jag som besatt drack på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Kändes som jag jobbade på att ta igen all missad alkohol. Men det var ju ingen daglig konsumtion och sakta började jag sova bättre och må bättre. Så otroligt skönt. Hade ett par återfall när jag var på en plats där alkohol var tillgöngligt, men visste då att hemma var det nolltolerans. Efter sommaren var det verkligen lugnt fram till jul. Var på några fester men drack bara ett par glas och drabbades heller inte av nån önskan att hälla i mig. På nyår hade vi fest och jag blev åter lite besatt av alkohol eftersom det fanns hemma. Ett par bra månader igen med mycket lite a. Och sen kom en personlig förlust och bakslaget när jag under mars/april åter hamnade i gamla vanor med smygande och för mycket a. Usch vad det var eländigt! Vad dåligt jag mådde. Dålig sömn.., vaknar 03:30.. Ont i magen.., oro i kroppen och dödstrött. Samt besatt av alkohol och systemet. Det är ett så lätt val egentligen. Vem vill må sådär och samtidigt så svårt vet jag ju. Nu är det lugnt känner jag. Har ingen alkohollängtan. Och erkände också för sonen igår utan att ha en tanke på att det var årsdag. Det kommande året kan kanske bli ett helt normalt år utan små återfall i beteenden och besatthet av alkohol. Jag satsar på det!

Grattis och riktigt bra jobbat. Jag har inte lyckats lika bra som dig men jag kanner att jag ar pa ratt vag. Du ar en forebild!

Orka

Så bra jobbat. Med öppenhet och insikt! Du är även min förebild och jag är på väg!
Kram! Orka

Tack! Det är läskigt att ses som en förebild när man inte vet om det fungerar att fortsätta att dricka då och då. Har precis misslyckats med att hålla koll på konsumtionen och det rann iväg snabbt åt fel håll när jag släppte kontrollen. Kanske måste man göra som jag har hört att Stingo gör, föra bok och begränsa antalet enheter. Lite som Viktväktarna som träningstanten skrev om. Om det inte vore förknippa med så mycket skam att misslyckas med just alkohol, kanske det skulle funka att starta nån typ av Drinkväktarna och lära oss hantera alkohol på ett sunt sätt. Vi är ju många som inte riktigt vill lägga av helt. Jag känner väl att jag gör ett försök till, men jag vill inte misslyckas igen och tappa kontrollen. Var och tog blodprover strax innan jag började dricka igen och de var bra. Kändes så skönt då att inte behöva vara orolig för att alkoholkonsumtionen skulle synas... Och så var jag på ett uppföljande besök i tisdags och fick ta lite fler prover. Hmm... då hade jag druckit i ung en månad. Hoppas det inte syns. Men nu är det slut igen. Sommaren kommer och jag ser fram emot att vara pigg och må bra. Det får i första hand vara A-fritt på uteserveringarna. Längtar inte efter nåt annat. Men i ärlighetens namn så funderade jag lite på alkohol igår. Särskilt när jag passerade Systembolaget. A-strategen gick i gång och funderade på om jag inte borde gå in och handla nåt. Kanske bara a-fritt. Men jag hoppade över det också. Vill inte ha just nu.

träningstanten52

Vi är ju alla olika och testa det du tror funkar för dig! Jag planerar för min omskolning till vinexpert och igår ringde jag munskänkarna och betalade medlemsavgiften till dem. Nu får jag gå deras kurser!