Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Nej att fylla på en Box har jag aldrig provat, underbart ?!
Ja, man vet ju inte om man ska skratta el gråta förstås! Jag visste ju att jag saknade karaktär så boxar var aldrig mitt problem. Man kan tyvärr vara alkis på halvflaskor också :-). Hur dyrt blir inte det om man jämför? Men då har jag sluppit försöka fylla på en Box i smyg, alltid något.
Klok.kvinna, tack för dina ord. Ja, jag tror att man måste hitta sig själv i vad man klarar att ha hemma och för mig har det ändrat sig även om jag inte heller tänker testa lyckan med ett barskåp, Leverjag.
Och Leverjag... Det är en jäkla tur att vi slutat nu. Vilket eländigt liv det var vi hade ibland. I smyg!?
Så skönt att du finns här på forumet tycker jag.
Och LenaNyman, ja vi har slutat nu. Ibland tänker jag på saker som du skrivit.,, om ryggrad, om olika händelser, och ja, ditt språk och dina uttryck sitter kvar. De berikar det här forumet.

Heddali

...Läskigt att inse att även jag lagt mycket tid och planering på att kunna dricka, att det inte ska synas. Jag har bott själv i flera år men har ofta familj och bekanta samt särbo hemma. Bara att få bort alla tomflaskor, att tänka ut att glas/flaskor inte lämnar spår efter drickandet, jag har tänkt på vilka kontokort jag använder så det inte syns många inköp. Det är som en smäll i magen att inse att jag hållit på så, verkar mer alkisbeteende än jag trodde om mig själv.

Ja du, Heddali -det är absolut ett brutalt uppvaknande när man inser att man är mer beroende än man fattat, när man börjar om fast man inte vill och när man inte riktigt klarar av att sluta fast man borde. Sen är det än jäkla lättnad att upptäcka att man faktiskt inte dricker längre. Så sluta nu, innan det blir värre!

Heddali

Känns som jag kan ta kraft ifrån den "smällen", insikten är att jag haft "alkis-beteende" inkl drickandet. Känner nu en stor beslutsamhet att inte dricka, även om ångesten och sug stundtals kommer komma över mig. Känner mig just idag lite som "Rocky" när han dricker råa ägg och fightar sig i form ?.
Jag kan flyga, jag är inte rädd❤️!

Leverjag

Hoppas du har en skön helg. Jag har hamnat i ett vakuum. Känns som allt jag jobbat med är borta men jag vet att det inte är på ruta ett. Det känns bara så. Det tar tid att förändra på riktigt.

Jag har blivit sjuk, inte kunnat träna och jobbat lite för mycket. Relationen känns skit och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu för jag har ingen ork. Men det är äntligen fint väder och jag ska gå ut och imorgon kanske jag mår bättre och kan träna och så får jag ta nya tag.

Dricker i alla fall inte och har ingen lust eller sug alls. Nu har det gått 15 veckor, en liten bit på väg. Tålamod säger jag till mig själv.

Tycker väldigt mycket om dig och glad att du är här.
Bamsekramar ❤️

LenaNyman

Men okej då.

LÖRDAGSPUSS TILL FINFIN SISYFOS!

Tack för era hälsningar Leverjag och LenaNyman. Har skrivit i era trådar.

Ska summera den sista tiden för mig själv. Det har varit relativt nyktert sen gin:en. Den öppnade flaskan står kvar i skåpet och jag tänker inte på att den finns... Eller jo, jag såg ett fånigt tv-program där någon hittade en gömd spritflaska i ett skåp. Jag var ensam uppe och min tanke var att hmm jag har ju sprit, ska jag ta en slurk... Jag sansade mig. Eller jag tänkte klart tanken och jag vill verkligen inte ha när jag tänker efter, men den första tanken fanns där. Tanken på att det bara är att dricka. Sen dess har jag inte tänkt på flaskan alls på det sättet och den är fortfarande halvfull. Jag har också druckit ett glas vin inför en konsert. Så onödigt drickande som det var, kan man ju fundera över varför jag tog ett glas över huvud taget. Stressigt, mycket folk, ingen sittplats, inget bord, äckligt vin. Men jag drack såklart upp som vanligt. Det var helt enkelt slentrianmässigt drickande. Hade jag tänkt hade jag nog hoppat över, men nu blev det bara så i ett slags romantiskt skimmer om att det är trevligt med ett glas vin. Funderar på hur många gånger som alkoholen egentligen kan ersättas med något annat och det enda man förlorar är det "busiga" med att dricka alkohol.
Jag vet att jag kanske inte kan slappna att det alltid finns risk för återfall, men det känns som jag är en bit på väg i att hitta något som fungerar.

Leverjag

Tack. Du är stark.

Jag måste hålla i mig för att inte bli så satans förbannad över sådant som sprider dålig stämning! (Redigerat) ?? Ses en annan dag!

Kram ?

LenaNyman

... varit inbördeskrig här inne? Var väldigt mycket redigerat på nåt ställe. Tänk att så fort man vänder ryggen till så händer det grejer. Dygnetruntbevakning nästa. ;)

Kvällskram till dig hur som haver och du? Känn dig betydelsefull. Fin kommande vecka nu!

Snälla undvik syrliga hänvisningar till andra diskussioner eller användare. Det eldar på motsättningarna och riskerar fortsatt dålig stämning på delar av forumet. Jag förstår om någon av er har tagit illa upp, blivit irriterade eller ledsna på kommentarer som har kommit in och känner att ni vill skriva om det. Bemöt hellre kommentarer som ni ogillar där de skrivs, anmäl det till oss eller meddela oss via supporten.

/magnus
alkoholhjälpen

Ok,
Ja, jag vet. Ska skärpa mig.
Jag blir bara så less på att bli grupperad in i någonting där det skrivs saker som jag inte står för. Och där det är 1-2 personer som skriver nåt som stör vid nåt enstaka tillfälle och de kommentarerna blir förstorade in absurdum och plötsligt så "tycker" alla som någonsin skrivit något i forumet så.
Då driver jag lite med den grupperingen för den tillskrivs egenskaper som jag inte känner igen hos de som jag också tror tillhör den grupp som inte existerar.
Kommentaren var inte menad som en känga till någon, mer en ironisk iakttagelse om "gruppen", men du har rätt den förstärker "motsättningarna" och det är onödigt.

Leverjag

Jag har tänkt på dig mycket. Efter att det att det blir för mycket för mig på forumet och sedan att du skrev inlägget här ovan och sedan varit lite tyst från dig.

Jag tycker så mycket om dig. Tycker att du är så modig. Jag önskar att du alltid fick må bra! Du är så generös och hjälpsam. Ibland undrar jag hur du orkar/hinner.

Vet du, jag blev ganska omskakad av händelsen och borde väl också säga att jag ska skärpa mig men det tar emot på ngt sätt. Magnus inlägg är riktat till oss. Jag fick nog när det fick hålla på i veckor. Ingen admin reagerade. Ville hålla tillbaka och inte skriva ngt men skrev till slut hur illa jag tyckte det kändes i forumet, i affekt. Borde inte skrivit ngt alls och fortsatt hålla mig undan som en klok och mogen person. Försökte andra vägar först. Det tog aldrig slut. Men jag vet nu hur jag bör hantera det till nästa gång.

Det är lärorikt, men vet du, nu känns det inte lika bra längre. Jag känner mig utsatt, otrygg och olustig på ngt sätt. Jag tycker ju så mycket om forumet och känner så starkt för många här både på medberoende och beroende-sidan. Jag vet inte riktigt varför det påverkar mig så. Kanske för jag påminns om hur förutsättningarna faktiskt är. Funderade på att som flera "gamla" här gjort i efterhand och rensa lite bland gamla inlägg. Men hur blir mitt deltagande då om inte än mer självcensurerande. Undrar ibland om jag ens tillför något och allt är en illusion, en kuliss men samtidigt vet jag att det är på fullaste allvar och att våra inlägg faktiskt kan betyda väldigt mycket för någon. Får fortsätta fundera på det där...

Såg att du medicinerat igen. Var var det som blev jobbigt nu för dig? Du är kvar här och jag är så glad för det. Du är min forum-vän som jag tycker mycket, mycket om! Stora varma kramar från mig ???

Tack för ditt inlägg Leverjag!
Jag har dels haft en rätt eländig vecka, dels tänkt en del över forumtjafstet och jag är inte helt nöjd med min egen inblandning. Jag är en människa som engagerar mig i arbete, i människor och allt möjligt. Det är så det är, på gott och ont för då tycker jag saker. Och jag hade liksom du tyckt en massa innan jag bidrog till att släppa lös detta. Och just det skulle jag vilja ändra för jag tolkade in väldigt mycket i de inlägg jag retade mig på. Och i många fall (kanske alla) så handlar det om ett ironiskt sätt att se på omvärlden. Som jag eg tycker är lite roligt, men som blir så fel i text ibland och som jag blir lite orolig över kan tolkas negativt av de som läser, människor som kan vara ledsna, osäkra, känna sig misslyckade. Så när det första inlägget om forummentaliteten kom var jag redan arg... Jag skulle svara annorlunda idag, men jag tänker som du att man inte ska redigera för mycket. Sen ska man kanske inte skriva direkt heller... Och försöka göra mer välvilliga tolkningar. Irl så hinner man på nåt vis sansa sig när man ser reaktioner eller ser människan, men det är så lätt på ett sånt här forum att bli lite för snabb i sina svar.

Sen har jag sett att du är en specifik måltavla. Kanske för att du fått så mycket positiv feedback (med rätta). Kanske någon annan anledning, men det finns så oerhört många som uppskattar dina inlägg Leverjag och där de varit ovärderliga och det väger så tungt i jämförelse. Ibland förstår jag inte hur du orkar och hinner ?.

Men gör som Magnus skriver, tryck på anmäl. Hur välvilligt jag än försöker tolka några av de inlägg som kommer i anslutning till det du skriver så är det svårt att se dem på något annat sätt än ämnade att skada. Har funderat lite på hur "valet" sker och det känns lite som att det följer de vanliga gamla mobbningsmönstren även härinne. Och när jag på sätt och vis bidragit till att någon skjutit in sig i ett hörn, så känns det tråkigt. Du hanterade för övrigt det hela mycket mer moget än jag tycker jag. Blir så imponerad av alla som håller tyst man ibland orkar man inte. Och jag funderar lite på varför det blev som det blev för mig förra helgen... Ville slå tillbaka... Ville skada?... Ville känna?

Nu har jag lärt mig så nu försöker jag kontrollera det enda jag kan: mitt eget skrivande och engagemang. Det finns så många som jag bryr mig om härinne. Och du har en speciell plats. Jag ser så många positiva egenskaper hos dig, Leverjag. Jag tycker inte att du ska behöva känna dig otrygg och olustig härinne. Det är faktiskt inte ok! Så jag hoppas du hittar en väg där du förblir oberörd av negativ feedback och suger i dig all positiv feedback, för den är äkta.
Ska ta din andra fråga i nytt inlägg. ????❤️

Hinner ju nästan inte mer än klämma ur mig att jag är botad innan det går åt helvete. Högmod går före fall, helt enkelt.
Måndag natt och jag vaknar vid två-tiden. Hjärnan på högvarv, varför vet jag inte riktigt... Ville stänga av! Och trots att jag lovat att inte medicinera med alkohol igen, så kom tanken på ginen. Ung 1,5 dl kvar och den tog slut. Föregicks av ett väldigt kalkylerande och beräknande om det var värt det... Vilka risker som fanns till fortsatt drickande osv. Kom tydligen fram till att det var en bra idé att dricka. Vinet känns inte som ett alternativ, men gin är lättdrucket och ger snabb effekt. Kände hur det snurrade till. Tar ett tag innan hjärnan stänger av... Den snurrar plötsligt på ett annat sätt... Tankarna blir orediga. Blev sömnig till sist och lyckades somna. Lite seg dan efter. Troligtvis lite påverkad när jag kom till jobbet. Och besatt av tanken på att köpa ny gin för att ersätta (eller troligtvis för att kunna dricka mer). Så när em kom gick jag mot systemet. Tog ut kontanter, så att det inte ska synas på utdraget. Men sansade mig faktiskt! Skulle köra tidigt, tidigt dagen efter och litade inte riktigt på mig själv och min kontroll. Köpte ginextrakt istället för att inte bli upptäckt. Så nu får det vara så ett tag. Gindoftande Vatten i flaskan. Jag har ju slutat dricka! Jag medicinerar inte med a. Att det ska vara så svårt att förstå ☹️
Glad att jag inte fortsatte, för sen hände nåt riktigt tråkigt och jag var tvungen att finnas där. Kanske lyckades jag komma på andra tankar för att a faktiskt försvann ur kropp och hjärna innan det blev dags att handla. Fortsatte inte heller med vin. Jag handlade a-fritt senare i veckan och tänkte tanken att köpa vin, men jag blir rätt äcklad vid tanken av tanken på att hälla i mig vin. Jag tvingade mig att dricka så många gånger förrut trots att jag mådde illa, så det känns inte som nåt alternativ med vin.
Så vad har jag lärt mig: just när man känner sig som säkrast är det precis tvärt om, en gång är ingen gång... Men det funkar inte riktigt så... En gång föder ett begär och man måste vara medveten om det om man som jag inbillar mig att jag kan dricka ibland. Inte som medicin, inte flera ggr i rad.., inte för att lugna sig el glömma. Och inte heller inbilla sig att man kan hantera tillgänglig alkohol.
Svårt är det helt enkelt, men jag vet ju också att jag mår bra utan alkohol och att det inte är något alternativ att dricka. Måste bara minnas det hela tiden.

LenaNyman

Jag har läst dessa dina två inlägg och det bubblar i mig av saker att säga. Kan liksom inte sortera. Men ... åh, vad du är klok. Och mogen. Reflekterande. Jag som känt mig som Jeanne effing D'Arc när jag sett dessa otrygghetsinlägg och velat komma störtande till undsättning. Men nog om det, kanske.

Ibland får jag för mig att du dricker bara för att komma undan präktigheten för ett tag. Och den tanken må vara fel. Gin, förresten. Hua, drack mig sanslös på enbärskryddat gin i min ungdom och upplevde en bakfylla från innersta helvetet.

Jag har saknat dig då du inte varit här.

Universums finaste lördag tillönskas dig av mig. Alla efterföljande dagar likaså.

Storkramen.

Leverjag

Känns som du behöver massor av kramar och pussar och skratt just nu!
?

Mina fina. Du har hanterat allt så bra. Tack för dina uppmuntrande och omtänksamma ord till mig. Hoppas du ger dig själv sådana tankar också.

Aha, din hjärna har fortfarande förhoppningar att må bra med alkohol. Ja, det sitter nog i hela livet det där. Konsten är ju inte att sluta utan inte börja. Och om vi börjar inte fortsätta. Starkt av dig att stå emot dagen efter! Den ger ju så skön lindring så snabbt vår drog. Jag har lite lättare tror jag, för jag har aldrig ngt hemma. Men jag vet, att rätt som det är kan min hjärna bli helt övertygad om att det är helt normalt att få dricka lite som annat folk. Livrädd för min egen hjärna. Jobbar på att radera hårddisken eller i alla fall partitionera den. ;-) Rensa ut lite utrymme och restkod...

Hoppas du mår bra, vilar och hämtar kraft fina du!

Januari

att du inte köpte mer Sisyfos! Och visst är det så att man troligtvis kommer behöva lära sig hantera detta genom livet... Jag tycker att du är en fantastisk förebild härinne och övertygad om att din ärlighet hjälper många av oss andra. Hoppas du fortsätter med det!