Nyktert 2017
Jag satsar på ett nyktert 2017, Kanske är det att ta i men jag har alla förutsättningar att lyckas. Stöd här på nätet, en bra läkarkontakt på beroendeenheten, hyfsad ekonomi, pensionerad, fina barn och barnbarn och en underbar sambo. Men sedan har jag det andra också. Det inre mörkret som ibland kommer smygande, en benägenhet för depression när själva livet känns tomt. Men detta måste jag bearbeta och jag vet att tar jag till alkoholen störtdyker jag i mörkret. Någon lockelse i alkoholen känner jag inte alls för närvarande.

Min metod för att hålla mig nykter är att jag tar Antabus och Campral, Jag tar också sömntabletter Imovan vid behov. Antabusen är jag mycket noga med och tar 200 mg två gånger i veckan. Det räcker eftersom jag vet att effekten kvarstår länge när man tagit dem under längre tid. Jag upplever ingen ofrihet i att ta antabus snarare tvärtom. Två beslut i veckan håller mig nykter.
Jag går också ibland på AA och jag kommer att vara aktiv på nätet.

Min plan är också att jag kontinuerligt här på Forumet skriver om hur det går. Hur jag känner det att vara nykter. Och sedan göra en avstämning den 2/1 2018. Det vore trevligt om någon ville följa mig och kanske kan det jag skriver vara av något värde. Kravet på mig själv är att jag skall vara fullständigt ärlig.

Men jag vet att dagen kommer då det blir svårt. Dagen då min omprogrammerade hjärna vill dricka mot allt förnuft. Det gäller för mig att läsa varningstecknen. Känna igen när olusten börjar smyga sig på, när tillvaron börjar kännas trist, när irritationen stannar och när jag börjar ompröva mina alkoholproblem. "Det är inte så farligt!" "Jag har varit nykter länge nu" "Tänk vad skönt att slå sig ned med en öl och koppla av"
Irritation på en massa åtaganden som står i vägen för drickandet.

Ja, vad gör jag då, när tankarna kommer?. Går hit till Forumet och läser vad ni skriver, läser vad jag i dag skrivit, tränar, tar kontakt med min alkoholläkare, berättar för min sambo, går på AA. Ja, detta är vad jag skall göra!

Ikaros

LenaNyman

Ha den äran på +3-månadersdagen! Stor kram till en klok själ!

Elias

Stort och starkt med >tre månader!
Tack för att du far omkring här och sprider din uppmuntran och stöttning till så många av oss!
/E

Tack för din beskrivning av perioddrickandet. "Nyktra transportsträckor" kontra "långsiktigt nykterhetsbygge". Tänkvärt och jag tar det till mig. Känner mig frestad att utveckla denna tanke. Antar att du inte har något emot det?? Skulle i så fall vara intressant med dina synpunkter.
Ikaros

Ja, vad skall jag säga mer än att jag känner mig övervärderad men era vänliga tankar kommer till mig innan jag somnar. Sover numera ibland t.o.m. utan sömntablett.
Ikaros

egna tankar kring det. Det är ju en stor positiv sak med detta forum, vi ger och får tankar, idéer och erfarenheter.
Därmed hjälps och stärks vi i vår strävan att bevara nykterheten.

Instämmer med alla som menar att du skriver så många kloka saker här på forumet! Har också haft mycket roligt åt dina historier om brunnen och om champagnen i Berlin mm. Jag förstår ju att det framför allt är ledsamt och hemskt. Ändå kom jag på mig själv att tänka, helt sjukt att detta är reaktionen, att Ikaros är nog väldigt rolig att bli full tillsammans med... Lycka till med nyktra livet!

Hej
Jag är säker på att du skulle bli mycket besviken om du drack med mig. Men tack ändå, jag tror jag fattar andemeningen.
Ikaros

Alltså, backa bandet. Är den kommentaren på riktigt?
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Alltså detta är ett forum för människor med alkoholproblem....
Man kanske får tänka till och läsa igenom en gång innan man klickar på spara.

Känner att jag laddar upp lite här. Fröken Adrenalin kommer fram.
Bäst hon släcker ner innan urladdningen kommer.

God natt :(

Förstår att ni reagerar på min kommentar. Men det var bara för att visa hur jävla knäppt jag själv reagerar, att alla saker kan sätta igång a-hjärnan, t o m här! Att det säger nåt om MIN sjukdom. Gick det ut över er andra ber jag om ursäkt! Det var inte meningen att reta eller provocera nån.Ursäkta.

Hej
Jag tog inte illa upp. Men jag förstår också de som tycker det är olämpligt här. Slarvigt uttryckt men vem slarvar inte.

Ikaros

Jag tycker det är bra om man tillåter sig och tillåts att skriva om fantasier och känslor man faktiskt har. Och att man har rätt att reagera med dom känslor och tankar man får när man läser. Men naturligtvis blir det knepigt ibland på ett stort, öppet forum som det här. Trots att alla är så oerhört vänliga och fördomsfria.

I dag har jag varit hemma hela dagen. Varit inne på nätet. Alkoholhjälpen givietvis, lite tyskstudier blev det också samt några schackpartier. Sedan har jag ägnat dagen åt att riva ner gipsskivorna i badrummet som vi skall renovera. Kul med ett projekt att pyssla med.
Med akoholen går det utmärkt. Inga som helst tankar på att börja dricka. Men om morgondagen vet jag inget, Det gäller att vara beredd när suget kommer. Att jag utlovat ett nyktert 2017 kommer då att vara till hjälp.
Ikaros

Hej
Jag är helt utan sug och har varit så i månader. Ändå vet jag att det finns där, damoklessvärdet, och att det kan aktiveras om jag inte är försiktigt. Här på forumet finns fler som kan hjälpa mig undan för det. MondayMorning, Skamsen, Elias och Pi31415 bara för att nämna några. AA-möten hjälper också med att driva bort katastrofhotet.
Jag känner det som om jag fått en skara skyddsänglar och det är inte alla förunnat. Jag tror att jag i framtiden skall tacka mina skyddsänglar när det går bra för mig.

Just nu lever jag ett utmärkt liv, skall alldeles strax gratulera min dotterson på hans tolvårsdag. Att vara tolv år är att äga livet.

Från en tacksam
Ikaros

Jag sitter och tänker på sjukdomen alkoholism. Ända sedan 1970-talet har en enad läkarexpertis klassat alkoholism som en sjukdom. Ändå har allmänheten och också många alkoholister svårt för att ta till sig detta. Orsakerna till detta är säkert flera men en orsak är att alkoholistvården i Sverige till stora delar bedrivs av kommunerna med experter som inte är medicinskt utbildade. En paradox med rötter i nykterhetsnämnderna och en fördömande alkoholpoiltik. Ändå har Sverige historiskt varit ett föregångsland genom läkaren Magnus Huss som i senare delen av 1800-talet skrev boken "Alkoholismus Chronicus" där han förordade sjukdomsbegreppet.

Men det är också detta med att sjukdomen kräver alkoholistens medverkan som gör att ansvaret lätt fokuserar på individen. Alkoholismen kan sägas vara en livsstilssjukdom såsom diabetes och högt blodtryck. Men för de senare två ifrågasätts inte själva sjukdomen.

Vi har alltså ett personligt ansvar vare sig vi är diabetiker, lider av högt blodtryck eller alkoholism. Återfall i dessa tre sjukdomar har undersökts och visat sig stämma väl överens med varandra. Återfall eller recidiv tillhör sjukdomen.

Alkoholen är dessutom progressiv. Dricker man så förvärras tillståndet kontinuerligt. Och eftersom hjärnan påverkas kan man komma till slutstadiet att man dricker trots konsekvenserna. Man orkar inte längre delta i arbetet för sitt eget tillfrisknande. Och då kan endast ett mirakel rädda personen.

Den ärftliga delen av alkoholismen bedöms i genomsnitt vara så hög som 60%.

Ja, mina vänner det är starka krafter vi har att arbeta mot. När jag ser era framgångar och hur ni lyckas resa på er efter ett återfall känner jag ändå hopp. Vi är betydligt starkare gemensamt än var för sig
OCH VI HAR INGET ATT SKÄMMAS FÖR!

Ikaros

Restart2017

Och skrämmande.
Tur man kämpar en hård kamp för att komma ur skiten.
Att man insett att man har ett problem.
Bra kämpat förresten!