Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Liten stor

Ja varför? Jag har också familj, barn o fru och hur mkt bra i livet som helst men hjärnan blir kidnappad av giftet och det blir liksom kemi av det hela. Innan jag trillade över gränsen och blev beroende trodde jag inte på att det är en sjukdom, tänkte att ”det är ju bara att inte dricka” men hade inte känt den mörka kraften som finns i skiten när man över tid utvecklat ett beroende. Hejar på dig!

Visst är det så som du säger, till slut tar längtan efter ruset över. Känns skönt att ha tagit steget att skriva här. Tack för responsen, Liten stor. Ha en bra dag!

Tack, vilken tur att du gillade det, Vinärgott, nu när jag upptäcker att jag valt ett snarlika ditt. Vi får väl kämpa lite extra ihop nu då. Hoppas att din dag varit bra, det har min helnyktra varit.

Vinäger, försökte vara lite snitsig där.

Visst vin är gott, liksom så mycket annat. Gott och gott förresten, det ger ju bra effekt i alla fall. Kan knappast påstå att ren vodka eller rom smakar bra, men en härlig skjuts till ruset ger de.

Känner mig så främmande inför mig själv när jag tänker på hur många gånger jag tagit slattar av vad som än funnits till hands. Smugit till flaskan och hunnit ta några klunkar medan mannen varit i duschen. Det konstiga är att när jag skriver detta känner jag en primitiv längtan efter att få göra precis detta, känna lugnet när A sprider sig i kroppen.

Men nu ska jag verkligen ge nykterheten en chans. I dag är det en vecka sedan jag var berusad. Hör till dem som tycker att alkoholfria alternativ hjälper när suget sätter in under helgen. Alltid något.

- och det har inte ens varit jobbigt. Hmmm... Är dock inte den som ropar hej för tidigt, är mycket medveten om att suget kommer att dyka upp.

Prövning nummer 1 var helgen, vilken gick utan större längtan, bara ett snabbsug på söndagen. I morgon blir det prövning nummer 2, en stor sådan. Ska i väg till ett ställe med övernattning, där alkoholen flödar. Kom på mig i natt att dividera med mig själv om hur jag ska göra. Spiknykter eller ta lite - som ju tenderar att bli mycket. Just nu känns det enkelt, men... Även om jag skulle kunna ta förhållandevis lite, vilket jag klarar ibland, är jag rädd att jag blir påmind om hur härligt det är i stunden och vilja ha tillbaka det när jag är hemma igen.

Håll tummarna för mig, jag tänker iaf ta några alkoholfra öl med mig och kämpa emot som bara den.

Det enda du alltid ska ta ut i förskott är glädje. Det värsta som kan hända är att du har varit glad i onödan.

Ha en fin dag!

Tack för välkomnandet! Såg efter mitt ovanstårnde inlägg att du skrivit. Nja, är inte riktigt säker på hur jag hanterar suget. Har ju haft många år på mig att träna... tyvärr! Tänker mycket på hur negativt detta påverkar min kropp, ja, hela mitt liv. Vill bryta innan jag ger upp allt för A. En dag i taget verkar vara en bra strategi för de flesta. Nu måste jag rusa. Ha det gott!

Tofslan

...med 9 dagar :) har inga råd att ge då jag som mest har hållit upp en månad men du verkar stark i din vilja, håll dig kvar där. Fundera ut lite strategier om någon frågar om du vill dricka på övernattningen. Jättebra att ta med dig egen alkoholfri dricka! Lycka till

Kan känna att jag är stark just nu, men vet av erfarenhet hur snabbt det kan ändras. Är ödmjuk inför det faktum att suget kan komma snabbt. Ska verkligen försöka stå emot den här gången. Tycker ju att det gått långt över förväntan den första veckan, så håller i det så långt det bara går. Strategin blir just nu alkoholfri öl. Ha det gott!

ProViva

Har du funderat mer på morgondagens evenemang?

Jag vet för egen del att även lite dricka sätter igång hela karusellen igen och de vita dagarna skulle vara borta. Nu hade det knappast blivit lite dricka för min del om det varit god tillgång... men oavsett, det är så tradigt att starta om just när man kände sig lite duktig.

Hoppas du hittar en lösning som iaf. känns ok. Kanske inte bra men iaf. ok för tillfället.

Lycka till!

Fortsätter läsa i din tråd framöver.

...men inte heller full. Så sammanfattar jag mitt tillstånd på festen jag var på. Blev inte det minsta packad, gjorde inte bort mig, utan jag uppförde mig mer som folk som kan dricka normalt och socialt. Problemet är bara att det blev som jag trodde att det skulle bli. Smygdricker när min man inte ser. Tar inte mer än att jag verkar nykter, men känner som vanligt hur fel det är och hur ångesten vässar sina klor i mig. I morgon hoppas jag att jag klarar av att vara nykter efter jobbet. Detta smygsupande tar knäcken på mig. Är så evinnerligt trött på mig själv. Bläää...

Ja, det är hemma mina alkoholproblem tar över. Kan vara nykter på fester, erbjuder mig ofta att köra, men vill gärna (jättegärna) ta något när jag kommet hem. Dricker så gott som alltid något efter jobbet, inte nödvändigtvis vin, även om det inte kan bli så mycket att det märks. Detta är min stora hemlighet, ingen, jag betonar INGEN, vet vilken kamp jag utkämpar varje dag. Jag skäms och tror ärligt att jag kommer att klara av att sluta innan jag blir avslöjad. Som sagt, nu tar vi en dag i taget!

Tack för peppen! Gick hyfsat, men känns som att jag är tillbaka på ruta ett igen nu efteråt. Vill bara säga att jag blev glad av att läsa dina ord. Nu tar vi nya tag!

anonym11208

Kanske jobbigare att ha hemligheten än att inte dricka? Jag läste Kjell-Olof Feldts bok där han för logga hur mycket han dricker, han har sett till att minska sitt drickande istället för att sluta helt. Jag tyckte det verkade så jobbigt att mäta enheter och blev alldeles matt av att läsa om det. Jag har iofs inte heller som mål att sluta helt utan att dra ner det till en bättre nivå.

Det finns alltid alkohol hemma då vi reser mycket och handlar på oss. Skulle det mot förmodan inte göra det är jag säker på att jag såg till att fixa det ändå.

Visst är det superjobbigt att ha den här hemligheten. Men jag vill verkligen inte berätta för någon. Duktig flicka-syndrom kanske. Har världens mest underbara man som jag vet skulle stötta mig till hundra procent, men känner mig så misslyckad att jag helst inte berättar hur illa det är.

I min yrkesroll peppar jag ofta människor genom att problematisera med just den frågan. Jag är överhuvudtaget mycket bra på att ge andra råd, hjälpa dem med förebyggande åtgärder, men betydligt sämre när det kommer till mig själv. Då gäller det inte endast alkoholvanor utan allt möjligt i det vardagliga livet.

Som säkert har framgått tillhör jag släktet "Duktig flicka". Har dock jobbat oerhört mycket med mig själv genom åren och tycker att jag kommit långt. Utom på en enda punkt: min relation till alkoholen. Känner mig så otroligt misslyckad vad gäller detta. Jag som klarar det mesta och får mer och mer ansvar på jobbet för varje år. Har som sagt många jag stöttar, men jag vill så förtvivlat gärna lösa mina egna problem också.

Vet inte om ovanstående var att beskriva vad som är det värsta som kan hända om jag avslöjade min hemlighet, men just nu kan jag bara inte förmå mig till det. Försöker att avstå i veckorna i alla fall. Beundrar er som sökt hjälp, så då är jag där igen: Tycker inte att det finns något att skämmas för vad gäller andra, tvärtom, men för mig själv kör jag andra spelregler. Sorgligt, men sant!

Det ser iaf ut att bli en nykter kväll, trots en del hjärtklappning.