Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Emma79

Vänta ut det bara, det kommer att gå över. Gör det inte alltid det?

Kram ?

Den trötta blir pigg
Efter tårar kommer glädje
Ångestdimman hördas ut och man går starkare ur den
Nykter, ja man förblir nykter!

Kram ❤️

Mirabelle

Stor kram till en liten och låg Vinäger <3 Sjukt jobbigt att känna sig så som du gör nu. Man tror att det aldrig ska bli bättre. Men det blir bättre. Varje gång. Det måste värka färdigt... Kram

Tack alla, er omsorg värmer. ?

En promenad i den efterlängtade solen gjorde att livet känns lite lättare - åtminstone för stunden.

Kanske är det där jag behöver vara mera, i stunden. I nuet. Bara vara.

De senaste åren har det aldrig funnits tid till detta. All fritid har gått åt till att planera för A. Vad finns hemma? Räcker det? Kan jag gå in på Systemet nu igen? Kommer någon att se mig? Märker någon att jag druckit? Var ska jag lämpa av alla tomflaskor den här gången?

Nu går all tid åt till att planera för att vara nykter. Hur ska jag kunna klara av att gå förbi bolaget? Kan jag följa med på middagen utan att ta något? Vad ska jag säga till den som eventuellt frågar? Hur ska det bli på semestern?

Förutom ständig planering tillkommer allt ältande. All ångest. Stress. Hur kunde det bli så här? Varför gjorde jag så den gången? Varför lät jag det gå så långt? Varför, varför, varför?

Jag vill ha lugn. Ro. Frid. Ska det vara så jä-a svårt?

Förstår innerst inne att det första steget mot ett djupare lugn är nykterhet. En längre tids sådan. Förhoppningsvis livslång. Men jag är rädd. Rädd för att misslyckas. Rädd för att inte bli tagen på allvar. Rädd för att aldrig nå fram.

Nu känner jag mig redo att ta tag i mitt liv på ett annat sätt. Försöka acceptera mitt mående. Ta hjälp. Främst hos psykolog. Bearbeta det gamla - igen. (Men jag gav upp för tidigt förra gången.) Om jag vågar prata om mitt missbruk vet jag inte ännu. Kanske kan jag gå vidare ändå om jag hittar kärnan till mitt psykiska illamående. Roten till det onda, så att säga.

Vill inte ge upp. Peppar mig att våga. Kämpar som en idiot mot demonerna. Jag är på gång! Kanske inte stark, men bestämd.

Ha en fin helg! ? Kram

Anxiete

min man är alkoholist. Jag brukar vara här inne och läsa och jag blir så stolt över det ni gör ! Ni är så jävla duktiga och kämpar så fantastiskt .
Du är rädd för att misslyckas, men varje minut du har lyckats är ju en seger, eller hur ?´! Fortsätt vinn
Ha en skön helg och var rädd om dej

Mirabelle

Frid... Ja det är just så j-vla svårt... Vad fint att du står redo att ta hjälp av psykolog. Gå en vända igen. Och igen. Och fanimej igen, om det måste till. Jag förstår rädslan. Tänk om man gräver och finner... tomhet. Bara det. Hur går man vidare då? Nu säger jag fel saker igen. Jag borde ju muntra upp och stärka dig nu... Förlåt. Jag hänger på min sista nerv här och försöker hålla ut. Kram

Solen skiner och dagen börjar hoppfullt.

Mirabelle, bara tomma, om än välmenande, peppande ord hjälper inte alltid. Ibland måste vi gräva djupare. Tack för dina ärliga ord, just nu är vi i lite samma situation. Är dock mest rädd för att inte klara av nykterheten. Finns väl i och för sig ett samband, men det måste ju gå även om ens inre inte är läkt, kanske rentav är ett öppet sår.

Jag vill så förtvivlat gärna förbli nykter.

Vara i nuet var det jag skulle försöka. Och nu är jag just det, här och nykter!

anonym17136

Just det Vinäger .. en härlig solig ledig nykter söndag framför oss .. Här o Nu ? ...Och kom ihåg att det är helt ok att få känna sig låg o ledsen ibland .. när tankarna och verkligheten kommer ikapp oss .. Känner så igen mig i ditt förra inlägg .. planering , planering , planering .. alltid stressad och på väg ... Just att leva i nuet och tillåta mig själv att bara vara , tror jag har varit nyckeln till min nykterhet .. Önskar Såå att jag kunde skicka över det lugnet som jag känner till dig .. Jag tror på dig ? Kramar Lerigen

Något har hänt. Sedan jag skrev om att få en inre ro har jag upplevt skillnad. Eller om det var tanken på att söka hjälp som utlöste det. Låter kanske banalt, men jag känner mig mer tillfreds.

Har inte haft tillstymmelse till sug efter alkohol. Vad det beror på vet jag inte, men jag tänker ta tillvara känslan. Det var flera veckor sedan sist jag inte behövde kämpa med näbbar och klor. Äntligen!

Vet inte hur länge, men just nu är jag nykter och mår riktigt ok. Trygg och beslutsam. Förhoppningsvis kommer jag snart igång med att peppa andra igen. Tycker om och får energi av att göra det.

Tack Lerigen, som alltid blir jag inspirerad av dina kloka ord. ♡

Ha en fin kväll alla kämpar, nu håller vi! Kram

Jag som nästan glömt bort räknandet av dagar kom på att det var den 19:e jag verkligen bestämde mig för att jag vill leva ett nyktert liv, 19 november alltså. Fyra månader sedan.

Ska inte tjata om att vägen varit krokig och kartan felvänd ibland, så att jag kört vilse ett par gånger. Irrat omkring och undrat var jag befunnit mig.

Det viktigaste är att jag nu är rätt. Och det är jag. Det är jag helt övertygad om. Kaxigt? Ja, kanske, men ödmjukheten inför kommande utmaningar finns där. Den behåller jag och använder till förebyggande åtgärder. Mina än så länge nödvändiga strategier.

Tack till er alla som stöttat mig på vägen! ♡ Nu håller vi!

Åh, Mary, det är klart att vi hjälper varandra, växeldrar (även om jag behövt mera av det ett tag).

I dag är det alltså vårdagjämning, bara tanken på det gör åtminstone mig gladare. Försöker att filtrera bort all snö och endast känna de varma solstrålarna i mitt ansikte. Det finns hopp!

Det finns hopp även om mig. Läser, trycker hjärtan och kommenterar lite här och var. ❤ Ett friskhetstecken. Känner endast beslutsamhet vad gäller A, inget sug alls. Är helt klart inne i en ny fas. Jag mår bra!

Emma79

Vad härligt att du mår bra!

Solen hjälper onekligen...

Och beslutsamhet = klart och tydligt. Försök att hålla kvar känslan ?

...har gett mig sol och fågelkvitter! Är så sugen att gå och sätta mig i solen och käka en go lunch ute med bubbelvatten till. Kunna njuta av den känslan, inte av känslan när vinet intar mina vener för då är det ju inte våren jag njuter av utan vinet. Det vill jag ju inte. På en dryg vecka nu har mitt huvud klarnat till, som om jag fått en klubba slagen på hjässan och vips så ser jag saker och ting så mycket klarare! Denna känsla gillar jag ?

Kram PimPim

Mirabelle

Det våras för själen :) Det är dig väl förunnat att få må bra! Äntligen. Det har varit en uppförsbacke på senaste tiden. Man måste klättra upp på berget för att få njuta av utsikten... Bra klättrat kära du! Kram

Mirabelle

Du är en underbar, inkännande och empatisk människa. Bara så du vet <3 Hoppas du får en fin helg! Kram

Tappade helt lusten att skriva efter förra veckans kommentarer om att ingen berättar om hur det är att kämpa och att jag med flera "styr upp" och ger pikar här på forumet. Vet inte varför, men tog onödigt illa vid mig... Tack till er som försökte nyansera det hela och till Mirabelle och Mary för uppmuntran.

Nu låter jag det vara passé!

Här går det förvånansvärt bra. Inte det minsta sug på drygt två veckor. Vet inte varför, efter kampen som utspelade sig tidigare känns det nästan overkligt. Men jag tackar och tar emot och hoppas att tillståndet håller i sig. Är det kanske en typisk fas - om sådana finns - eller det som en del som varit nyktra länge beskriver, ett lugn och en trygghet som uppstår efter en tid utan alkohol. I vilket fall som njuter jag av känslan så länge den varar.

Har på allvar tackat för mig vad gäller några extra ansvarsfulla uppdrag jag innehaft ett par år på jobbet. Lättnaden går inte att beskriva. Ytterligare en faktor som gör att jag mår riktigt hyfsat. Jag sover dessutom bättre än på många år.

För tillfället är behovet av psykologhjälp mindre och jag tror att bara tanken på att det finns möjlighet gjorde att jag blev lugnare. Panikångesten är mycket snällare mot mig. Kanske är det för att jag möter den nykter. Det har jag aldrig gjort tidigare, lullig eller full som jag varit all min fritid. Herregud, vilket slöseri med livet.

Ha det gott, alla kämpar, oberoende av hur just er kamp ser ut. ♡ Kram

Håller med, vi pratar mycket förändringar i livet. Vad vill vi? Vart är vi på väg? Det är nog frågor som kommer med nykterheten. Saker vi inte prioriterat när jakten på och smygandet med alkohol var nummer ett i våra liv.

Nu hög tid att sova. ? God natt!

Emma79

...vet vad man har att förvänta sig när man slutat med A. Det var ju I ett annat liv man började. Vem har man blivit, vem finns att finna?

Tidigare har jag alltid gjort en jämförelse med utlandssvenskar som flyttar hem, det funkar oftast inte I första vändan. Man kommer tillbaka till det man flydde ifrån och “ får ett återfall “.flyttar utomlands igen.

Nu vet jag inte riktigt. Man är förmodligen I en annan livsfas nu än när man började dricka. Och jag personligen känner att jag bara landat.

Rastlösheten försvann ( nåja kanske inte alltid ), jag behöver inte kickarna på samma sätt, uppskattar det lilla samtalet. Är nyfiken på människorna jag möter dagligen som jag tidigare inte sett.

Jag tror att jag är på väg mot något sorts välmående. Möter alla demoner nu och bekantar mig med dem istället för att fly. Gör mig redo för alla framtida “bumps” I livet.

Tja jag skulle kunna hålla på i timmar!

Ha en fin dag ?

Ett bra samlingsnamn för det jag vill uppnå. Tänker som Emma att man nog inte visste vad man kunde förvänta sig. Jag var inte beredd på en del saker och tillstånd. Till exempel trodde jag att min panikångest skulle bli värre om jag inte fick döva den med A - och så blir det precis tvärtom. Nu när jag möter den nykter behöver den inte in och påminna mig om en massa inbillade faror lika ofta.

Senast i dag skulle jag hålla en presentation under en konferens. Hjärtat började i sedvanlig ordning att banka extra hårt, lite tjut i öronen, flimmer för ögonen, hetta i ansiktet, men... Jag hävde anfallet, bröt det innan det hann få fäste helt och hållet. Det händer inte ofta och själv kopplar jag samman det med nykterheten. Som bakfull hade jag inte haft den motståndskraften. Känner mig glad och lite stolt. Och det bästa av allt, minnet lagrar detta och förhoppningsvis blir det ännu lugnare nästa gång.

Ska fortsätta att träna på att bara vara. Det går bättre och bättre. ♡ Kram