Ett ärligt försök!

1552 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Odette
Vinäger har svarat dig i min tråd också.. <3 KRAM

SJUKT starkt av dig att "avbryta" ditt lilla snesteg!! hejja dig!!

Mirabelle
Åh vännen

Så fantastiskt bra att du tog dig därifrån och inte lät det gå längre. Nu vet du att så kan det också gå om du inte är på dig vakt. Det kommer nog ta lång tid innan man checkat av alla risker, så att man är beredd med en strategi... kram

Vinäger
Vilken...

... fantastiskt stöttning det finns här. ♡ Inga dömande, inga anklagande utan bara pepp och omsorg. Precis det jag behövde i går. Misslyckad känner jag ju mig, förstås, men självförebråelserna är helt klart mindre än de brukar.

Så ett stort TACK till er alla - för vilken gång i ordningen vet jag inte. Men så mycket vet jag att jag är nykter, det primära och viktigaste målet. Hann tack och lov aldrig bli berusad i går heller. Puh!

Tillbaka till min tidigare fråga: Vad hände? Vet fortfarande inte, kanske struntar jag i svaret och helt enkelt bara inte gör om det.

Ha en fin dag, nu håller vi! ♡ Kram

Vinäger
Kämpar!

Varje dag är en kamp. Jag förstår inte varför det ska behöva vara så jobbigt nu efter så lång tid. Längtar så tills det känns enklare, tills nykterheten blir en naturlig del av min vardag. Hade i princip inget sug de första 50-60 dagarna. Sedan dess har det varit krig...

Kör mina strategier, de som jag tjatar om: Ingen tillgång till alkohol hemma, omväg runt Systemet, inbokade aktiviteter, förlängd arbetstid. Är helt enkelt tvungen. Men fy, vad less jag är ibland. Har dock känts lite lite lättare de senaste dagarna. Hoppas! Så, slutklagat för den här gången.

Uppdatering: Forumet, förstås, det är ju här jag hämtar min största motivation!

I dag är jag nykter! Nu håller vi i! ♡ Kram

Mirabelle
Kan det vara tristess?

Jag tyckte också att det var mycket lättare i början... Efter en månad började nykterheten kännas som mehhh whotevvah... Jag känner mig själv och vet att allt som är en utmaning biter jag fast om som en pitbull. Kampar och vägrar släppa. Vinnarskallen går igång. Sen när det inte är någon utmaning längre tappar jag motivationen. Tristessen sätter in.

Vinäger
Envisheten!

Vet att det är många som kämpar, men tycker att det borde lätta lite snart. Beroendet, ja... Djupt förankrat på många sätt. Mary, du har varit helt otrolig som lyckats trots allt som hänt runt dig. ♡ Vi får klura vidare.

Har också funderat i de banorna, Mirabelle. Jag var så himla taggad i början, hundratio procent fokuserad, så jag hade inte tillåtit mig att misslyckas då. Har däremot aldrig tänkt ordet tristess, men det kanske är just det. Jag får nog fylla ut tiden ännu mer...

Tack alla för att ni finns och ger hopp. ♡

Vinäger
God morgon!

Man ångrar aldrig en nykter dag/kväll.

Har lite flow nu och tänker njuta av det, efter några extra jobbiga veckor. Solen skiner - och jag med den. Äntligen!

Trevlig helg! ♡ Kram

miss lyckad
Njut när du kan..

Härligt att livet ler ibland och solen skiner 😊 Bäst att ta tillvara på alla sköna stunder för att tanka energi..Kram💕

Vinäger
100 dagar!

Tro det eller ej, i dag är det 100 dagar sedan jag bestämde mig på allvar för att försöka leva ett nyktert liv. Vägen hit har inte varit spikrak, men jag har lyckats riktigt bra, om jag får säga det själv.

Första 50-60 dagarna kände jag inte mycket sug alls. Sedan blev det en riktigt hård fight mot A. Ett typiskt återfall med fylla en (1) kväll har jag tagit. Några snedsteg med resultat att jag varit ytterst nära att falla, men höll mig trots allt uppe, ingen mer berusning. Vet att det är en tuff kamp och jag är ödmjuk inför detta. Däremot ger jag inte upp, det har jag lovat mig själv!

Har ju haft lätt att döma mig mycket hårt och såg absolutism som det enda rätta. Tänkte att en folköl en enda gång innebar att allt var förstört. Tog sedan fasta på Mirabelles ord om att helvitt i första hand är en strategi för att inte trilla dit igen. Ett glas är ju ingen fara så länge det inte blir mera - vilket det för många av oss så gott som alltid blir. Därför fortsätter jag helnyktert och hoppas att det förblir så.

Vinsterna är så oändligt överlägsna känslan av det första behagliga ruset - det som snabbt övergår till illamående, minnesluckor och ångest. Att istället må bra, tänka klart, veta vad man gör, vara närvarande, listan kan göras lång... Friheten att kunna använda helgerna till annat än fylla och bakisångest är ljuvlig - jag kommer inte på något bättre ord. Ljuvlig!

I dag är jag nykter! ♡ Kram

RaniLee
Grattis till dina 100 dagar!

Jag har läst din tråd och din kamp mot a, stress och tristess. Jag känner igen väldigt mycket i din tråd och särskilt detta med stressen. Även jag har en tendens att jobba för mycket och ha ett stressigt kravfyllt arbete, som tar ut sin rätt på mig som person. Jag har druckit på stress för att få lugnet, för att få hjärnan att varva ner. Det var länge sedan jag var berusad men har inte varit helt utan alkkohol. Några öl då och då och en flaska vin till helgen är mitt risk/missbruk. Låter kanske inte så mycket men det är för mycket för mig, då jag dricker snabbt för att döva..
Blir inspirerad av din tråd och din resa.

FinaLisa
Grattis Vinäger🌼🌷💚

Fantastiskt att få skriva 100 dagar👍 det vill jag också göra någon gång i maj! Tänk att få möta våren helt nykter 😄

Tilde
En hel del...

...igenkänning i din tråd. Jag har läst hela nu. Stort grattis till 100 dagar!

Mirabelle
Hurra för dig!!!

100 dagar utan att trilla tillbaka i vanedrickande, det är stort!!! Härligt att du känner friheten och vinsterna så starkt :) Kram

Vinäger
Tack alla! ♡

"100 dagar utan att trilla tillbaka i vanedrickande." Tack, Mirabelle, det var precis den formuleringen jag letade efter. Exakt så är det, jag har aldrig behövt börja om från början, utan bara kunnat fortsätta. Fortsätta att lägga till timmar, dagar, veckor och månader.

Nu håller vi! ♡ Kram

Vinäger
Detta dividerande...

...med mig själv. Trots att jag vet att jag inte tänker dricka ploppar tankarna upp varje dag och undrar:
- Ska vi inte ta en tur till Systemet ändå?
- Nej, har jag ju sagt!
- Men några folköl då, 3,5:or, det är nästan som lättöl?
- Kommer inte på fråga.
- Men i morgon då, fredag, då är det legalt. Ingen kommer att fundera över att du handlar lite...
- NEJ, ska det vara så jäkla svårt att fatta???

Grrr, tydligen...

I dag är jag nykter! ♡

Lim
Grattis till dina hundra

Grattis till dina hundra dagar 🎂 och det där dividerandet kommer jag så väl ihåg 😥 vidrigt. Men det försvinner med tiden. Låt det gå minst 6 månader. Hjärnan är kidnappad längre än det går att ana tror jag.

Jag upplever ju fortfarande nya saker i nykterheten efter ett helt år.

A-djävulen vill inte ge sig så lätt.

Kämpa på ❤

anonym11208
Känner så igen mig vinäger!

Tänkte så igår, men idag när jag vaknar utvilad tänker: Jippie!! Jag mår bra! Vad skönt att jag inte drack vin igår! ha en fin fredag!

Vinäger
Att vakna fräsch!

Att få slå upp ögonen utan ångest, huvudvärk och illamående. Sååå värt!

Tack för all pepp, fina vänner, det behöver jag mycket av fortfarande.

Trevlig helg, nu håller vi! ♡

anonym17136
God morgon .. Ja , visst är

God morgon .. Ja , visst är det Såå härligt att vakna pigg o fräsch ..Och kunna njuta av en hel helg utan att vara bakis och med huvudvärk .. Följer din resa .. Du är en riktig kämpe 💪

Emma79
Och solen skiner!

Man får lust att göra saker! Eller bara dricka kaffe och läsa tidningen i sängen.

Ha en fin helg!

Vinäger
Tankar!

Många funderingar nu. Läser andras trådar och inser hur bra jag har det. Priviligierad! En fantastisk och stöttande man. En stor fin familj. En riktigt hyfsad ekonomi. Japp, då kommer genast det dåligt samvetet: Hur kan jag klaga och tycka att det är jobbigt? Tänk på den och den och den... Spåren av min uppväxt försvinner dock inte för att min man tröstar mig. Min ångest blir inte mindre för att jag kan handla det jag vill ha.

Att alkoholism är en sjukdom börjar nog t o m jag fatta. Har alltid tyckt att det väl bara är att sluta. Nu inser jag alltså att det inte är riktigt så enkelt. Men jag kan besluta mig för vad jag vill göra med mitt liv. Jag har sjukdomen men kan bestämma mig för att inte låta den ta över vardagen. Jag kan aktivt välja att försöka avstå alkohol och därmed må mycket bättre.

Vi pratar om att hjärnan är kidnappad. Självklart, på något sätt måste det vara så. Hur skulle vi annars ens tänka tanken på att välja att vakna upp med ångest och känslan av misslyckande gång på gång. Självklart är det ruset vi vill uppnå, men vi vet hur det slutar. Ändå gör vi valet - om och om igen.

Vi har alla olika bakgrund och våra problem ser inte alls lika ut. En del har haft en fin barndom, andra är uppvuxna med fylla och våld. En del kämpar med ekonomin, andra är relativt välbeställda. En del tar en helgfylla, andra smyger varje dag. En del har supit hårt i många år, andra funderar över sitt riskbruk. En del har kämpat emot länge, andra har nyss påbörjat kampen.

Ändå är vi helt förenade här. Vi kämpar alla mot alkoholen. Igenkänningen i andra trådar är ibland skrämmande. Och med risk för att låta tjatig: Gemenskapen här är fantastisk!

Som vanligt från mig, lite rörigt men välmenande svammel.

Tack alla för att ni finns. ♡ Nu håller vi!

Mirabelle
Att vara priviligerad

Känner igen de tankarna, och man känner sig liksom litet löjlig mitt i allt... Särskilt larvig känner jag mig när jag börjar jämföra mitt problembruk med många andras. När jag jämför min längtan efter avkopplande vin-lull efter arbetsveckan mot någon som återigen trillat dit och varit på en veckolång bender med ödesdigra konsekvenser för hela personens liv och omgivning... Ja då känner jag typ "Ryck upp dig och sluta jåla Mirabelle! Du har inte enns rätt att vara på ett sådant här forum och röra runt i grytan med dina petitesser!" Och ändå är man del av den fantastiska gemenskapen <3 Tack för det <3

Vinäger
Tvetydiga känslor!

Det är så lätt att alltid jämföra sig och sitt liv med andra. Är jag sjuk ska jag tänka på någon som är sjukare. (Precis som att jag blir friskare av det...) Samma med alkoholproblematiken. Mina fyllor blir inte mindre jobbiga för att någon annan dricker dubbelt så ofta eller tre gånger så mycket.

Visst, det kan vara bra ibland att bli påmind om att vi har det hyfsat i jämförelse med någon annan och känna ödmjukhet inför livet. Inte minst brukar det bli så när någon nära får en svår sjukdom, lämnar oss eller om vi är med om någon olycka.

Vi pratar vinlull och riskbruk. Känner inte igen mig i beskrivningen, men kan ändå referera till alkoholsuget. Det verkar vara detsamma för de flesta. Det är väl därför det funkar att peppa andra, trots att vår situation skiljer sig åt.

Själv drack jag på tok för mycket på tok för ofta. Lullig varje dag och riktigt full varje fredag och lördag samt berusad alla helgdagar och semestrar. Som jag tidigare berättat förnedrade jag mig genom att dricka vad jag än kom över. Så vidrigt att klunka OP, Bailey's, whisky, vin, öl och rom om vartannat. Försökte inte ens låtsas att jag findrack till slut. Bara det fanns procent dög det, ju mer desto bättre. Så fruktansvärt bakfull ibland att hela dagar gick åt till återhämtning. På slutet med flera återställare mitt på dagen.

Jag behöver inte tveka ett dugg, jag har fattat (men fortfarande inte accepterat) att jag är alkoholist. Har inte berättat det för någon annan än min man. Klarar jag att sluta på egen hand är det bra, annars måste jag väga in alternativet att söka hjälp.

Blir så ledsen när jag tänker på vilken vändning mitt liv tagit. Hur kunde jag låta det gå så långt? Besviken förstås, men mitt i allt ändå försiktigt hoppfull.

Tack för värmande ord, de hjälper mycket. Var så himla glad och positiv på morgonen, men nu har ångesten mig i sitt grepp igen. Men jag kämpar på... Behövde dock skriva av mig, därav kanske lite osammanhängande. Vet inte om någon orkar läsa, annars får det vara min dagbok.

I dag är jag nykter! ♡

Emma79
Förbaskade ångest!

Det verkar ha blivit ännu en vändning i ditt liv och en positiv sådan! Det är känslan jag får när jag läser det du skriver. Att tömma barskåpet på % är ju ett ( obehagligt ) minne blott.

Men ack ångesten. Möt den och ge den en ordentlig omgång !

Kämpa på💪

Mirabelle
Det svänger fort

Känsloläget alltså... Den jävla ångesten är så oförutsägbar. Slår till som en tjyv om natten, när man minst anar :( Jag funderar över det här med jämförelser. Tänker att den kan vara positiv eller negativ. När vi jämför för att känna tacksamhet, eller bli stärkta i vårt hopp (om tex nykterhet, tillfrisknande, livet i allmänhet...) då handlar det om positiv jämförelse. När vi jämför för att förringa vårt eget lidande, riskbruk, problembeteende, elände mm, oavsett om det är för att dölja vår trasighet eller slå ner på oss själva... då handlar det om negativ jämförelse. Låt oss försöka ägna oss åt den positiva varianten :) Kram vännen

Vinäger
Känslan...

...när man var sååå nära att välja filen mot Systembolaget i den avgörande rondellen och händerna i princip själva rattade bilen mot närmaste väg hem. Den här gången var det med knappt en hårsmåns marginal. Men resultatet är tack och lov detsamma.

Fortfarande deppig och orkar inte engagera mig så mycket i andras trådar. Läser lite och hjärtgillar. ♡ Känner att det är jag som är liten och svag just nu - igen...

I dag är jag nykter, nu håller vi! ♡

Mirabelle
Det kanske känns så

Men du är allt annat än liten och svag. Du är en stark, stadig, trygg, varm, empatisk, klok och insiktsfull person <3 som känner sig blå just nu <3 Det vänder. Lika oväntat som du damp ner i deppigheten ploppar du upp ur den. Hejja autopiloten som styrde hemåt! Det måste ju betyda att du har kommit långt på rätt väg? Annars hade den ju teleporterat dig till systemet istället :) Kram

Vinäger
Direktfil...

... in på Systemet i dag! Grönt ljus hela vägen dit. Röda mattan utrullad, typ. Ja, igen tyvärr. Det är som att de senaste gångerna jag skrivit jämna antal dagar måste utmanas. Uppenbart funkar min hjärna så.

Passade perfekt med en tillställning med alkohol så jag kunde få lite på köpet. Orkar inte ens tänka nyktert för tillfället. Är så primitivt glad över det som ännu så länge ligger oöppnat i min garderob. Vilken bonus - eller inte!

Har ingen motivation alls just nu. Vet och förstår vad som är bäst, men har ingen ork att ta tillvara det sunda, det uppenbara. Vill inte, likt en trotsig treåring, eller snarare femtonåring.

Bläää för mig! Ett medvetet val, inte synd om mig egentligen, men kramar betyder extra mycket nu.

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst."

Tack för uppmuntrande ord, Mirabelle och Mary! Behöver dem mer än vad ni kan tro.

Kram till er alla! ♡ Nya tag så småningom!

JennyM
Tänker på dig 💕

Tänker på dig 💕

Mirabelle
Aj tusan

Här kommer en bamsemegastor kram din väg! Jag har lika låg motivation som du. Det är bara rena turen att jag inte har för vana att gå på systemet, och verkligen inte orkar lära mig hur man gör heller. Hurra för utmattning ;) Min stolthet förbjuder mig att be mannen köpa hem vin. Han skulle dessutom vara jobbig nog att ifrågasätta om jag VERKLIGEN vill det, på riktigt, absolut helt säkert.

Huvaligen... Garderoben full med oöppnat... Det är en ofantligt stor utmaning :/ Kan du uppbåda tillräckligt med vilja för att be någon befria dig från förrådet? Eller ge bort i present? Annars kan du ju ställa till med kalas, så att ni gör slut på allt i ett slag? Nya tag är så svårt när det finns där i garderoben :/ Iaf skulle det vara omöjligt för mig... Kram fina du. Du kommer snart igen <3

Sidor