Står och stampar på samma ställe

Hej alla medberoende systrar och bröder! Har varit medlem ett tag och läst, ibland svarat i någon tråd.
Min man är alkoholist. Vi har varit ett par i åtta år och gifta i sex. Problemet har väl funnits hela tiden, men eskalerat. Nu har han varit inne på Beroendeenheten två gånger på 1 1/2 år, senaste gången akut då jag inte vågade ha honom hemma , jag var rädd han skulle dö så hög promillehalt hade han. Detta var ett halvår sedan och sedan dess har det gått upp och ned , nu går det mest nedåt igen.... Han har en firma med nio anställda, inkl mig, vi arbetar hemifrån vilket gör hans drickande enkelt för honom. Hade han varit barn nu så hade han definitivt fått bokstavsdiagnos men psykiatrin utreder inte honom så länge han dricker och eftersom han dricker för att få ett lugn så är vi i en väldigt ond cirkel!
Ikväll kom grannen in, han är nykter alkoholist och har stöttat min man att försöka ta tag i sitt problem . Jag var irriterad vilket grannen märkte och han frågade sådär smidigt som en del gör: ”Varför är du så sur ” Jag svarade att du får fråga min inte helt nyktre man.... Grannen talade om att han blev besviken och inte köper undanflykterna min man kommer med och sedan gick han. Nu har jag blivit idiotförklarad i ca en timme av maken. Så kan man ju inte bete sig som jag gör, jag fördärvar allt osv..... Jag vill inte skydda och ljuga mer och framförallt inte bli anklagad för att alltid vara sur när det finns en jä.ligt bra anledning till att jag är sur.... Gjorde jag fel som drog fram elefanten i rummet ?! Maken säger att det blev fel eftersom det var jag och inte han själv som sa det, jag vet varken ut eller in snart....
Mitt nicknamn är franska och betyder Ångest , det är väl så allt känns

Profile picture for user InteMera

Sannolikheten att den som dricker ska dra fram elefanten i rummet är rätt liten så lönge personen själv verkar sakna insikt i sitt drickande. Bra för dig tycker jag att du bestämt dig för att sluta ljuga och släta över och täcka upp. Du gjorde det för dig, för att du också har rätt att försöka få må bra! Klart mannen tycker det är pinsamt att du sagt nåt, alkoholisten inbillar sig ofta att ingen annan skulle märkt nåt om inte nån tar upp det. Jag tror faktiskt att alkoholisten själv i många fall är den sista av alla runtom sig som fattar hen är alkoholist! Förnekelsen och förklaringarna till drickandet är många och invecklade hos alkoholisten. Bra för dig att du försöker ta itu med problemet för er allas skull och främst för din egen, så du kan ha lite mindre Anxiete i ditt liv i framtiden förhoppningsvis!

Profile picture for user Anxiete

Som svar på av InteMera

för ditt svar ! Jag vet ju egentligen att det var rätt men någonstans inom mej vill jag ”inte svika” honom, enklare att svika mej själv. Har funderat mycket på något som någon här skrev: så länge man är medberoende slipper man ta tag i sina egna känslor för all tid och energi går åt till den sjukes känslor.
Jag älskar min man, han är min bästa vän ..... eller är han det ? Har jag tagit på mej glorian och offerkoftan för att vara ”duktig” och slippa mina egna problem? Är jag verkligen ”snäll” när jag täcker upp för honom eller försöker jag ge honom dåligt samvete ? Jag vet inte svaret men jag vet att jag vill inte vara den bittra gnälliga surpuppan som om 10 år när jag går i pension är så ihoptorkad i hjärtat att ingen når dit

Profile picture for user InteMera

Vi medberoende tar på oss så många roller och ansvar som ingen bett oss om, kanske för att vi då har mindre tid att fundera på oss själva. Det är inte att svika honom för att du står upp för dig själv och säger saker som de är. Alkoholisten vill helst ha det lindat i bomull så de kan fortsätta som innan och tro ingen ser eller bryr sig. Din man låter rätt allvarligt sjuk i sitt beroende, är han alls bekymrad själv för sin hälsa om han nu inte bryr sig om vad du tycker om en full karl i huset? Även luttrade drinkare brukar bli lite rädda när de åkt in och på riktigt riskerat livet, men din man verkar köra på som innan vilket är väldigt tragiskt. Är han bara av den kaxiga typen som tror inget kan hända honom eller är han kanske deprimerad och självmedicinerar med sitt drickande, vad tror du? Tänker att han inte verkar få rätt hjälp även om han åkt in fler gånger. Eller vill han bara inte sluta och tycker fortfarande han inte har nåt problem?

Profile picture for user Anxiete

men jag är inte säker på att han bryr sig vad som händer. Deprimerad tror jag absolut att han är men det tycker inte han själv. Han får ingen hjälp med oro och ångest så länge han dricker alltså dricker han för att döva sina 1000-tankar som aldrig stannar. Han är otroligt intelligent och intellektuell som så många andra beroende . Han har aktivt sökt hjälp inom psykiatri och vanlig vård men oftast är han klokare än de han ska få hjälp av , han är otroligt verbal och kan prata omkull en lyktstolpe
Jag försvinner i detta men försöker börja med att ta av offerkoftan och ta på jävlar-anamma- koftan istället !

Profile picture for user Nordäng67

bra att Du pratar öppet om hans problem som blir ditt och ert problem! För din egen skull, skönt att inte va ensam, skönt att slippa ljuga, skönt att sätta sanna ord på saker och ting! Den dagen din man söker hjälp för att han VILL bli hjälpt kommer han inte utnyttja sin verbala förmåga och snacka omkull folk! Hoppas insikten och viljan kommer till honom!

Profile picture for user Anxiete

vara öppen, har sagt att jag inte skyddar honom längre men på ett vis är det jobbigare, det blir för många pekpinnar till mej.
Jag tror (eller vill tro ?! ) att han har börjat inse att han måste sluta dricka men att han i processen spjärnar emot för att orka ( låter flummigt kanske) Han säger han vill sluta men jag motargumenterar honom med att ”Om du verkligen vill så ser du till att du måste ut och köra, att du bestämmer möte med kunder , att du hela tiden har sysselsättning ” osv . Han håller med mej och sen är diskussionen slut.... Jag har berättat att jag börjat titta efter jobb jag kan söka ( jobbar i vårt företag) så jag är öppen och ärlig mot honom också att detta är inget liv jag vill leva .

Profile picture for user Anxiete

gjorde tydligen liiiite nytta ???? Han har varit icke-berusad i 2 dagar nu , jag säger inte nykter för det vet jag. Han säger att på fredag ska han ha ”rätat upp sej” .Han har druckit 4 öl igår och 4 idag , enligt honom själv och det kan nog stämma enligt min bedömning.
Men det svåra är inte att sluta för honom, det svåra är att inte börja igen .
Men vi får väl se vad som händer......
Ha en trevlig alla-hjärtans-dag därute !

Profile picture for user Annher01

Exakt hur mycket ska man säga/ varit ihop med min man alkoholisten i 13 år /har varit alkoholist i 2,3 år gick på behandlingshem gåttmed på att inte ha alkohol hemma överhuvudtaget/ vilket har gått skapligt/ men sista halvåret har barnen betett sej typ konstigt/ då kommer det fram från alla tre barnen att han har druckit varje gång jag arbetar natt/konfronteradehonom ingen förnekelse alltså nu ligger vi i skilsmässa/ har hotat med det/ det måste jag stå för för mina barns skull kan eller vill inte leva i lögn/ två personer en älskar jag/ en är alkoholisten???

Profile picture for user Anxiete

Efter en hyfsad lugn period så tillbringade han 5 dagar iväg på jobb Jobbet gick bra men sämre för honom.... Nu är det alkohol varje dag igen Orkar inte !!! Har tagit ett extra arbete så jag är hemifrån ca 2 dagar/vecka, riktigt roligt ! Jobbar hellre hela helgen( har inget bättre för mej) med vår firma och kommer hemifrån än går här och blir mer och mer nedstämd .
Han har tagit kontakt med en öppenvårdsbehandling och ska dit på torsdag på möte men det är med ”vita knogar” tror egentligen inte han vill ....
Var rädda om er därute !

Profile picture for user Skånskan

Jag tror bara på noll tolerans samt att den sjuka inser att han/hon inte kam dricka. Precis som ex en nöt allergiker undviker nötter till 100%
Tror på samtal AA
Tror på medberoende samtal för oss medberoende
Råder dig att bli sörbo och ta andra arbeten. Då kan du styra ditt liv och han kanske tar tag i sig själv och går på möten, antabus, kurator samtal mm

Min man vill inte ta hjälp och har sån skam. Hans pappa drack o farfar och han hatade det fram till han var 40 ich fastnade i det av olika kriser i livet som triggade fram alkohol som tröst när hjärnspökena kom.
Särbo är inte illa ?

Profile picture for user Skånskan

Jag tror bara på noll tolerans samt att den sjuka inser att han/hon inte kam dricka. Precis som ex en nöt allergiker undviker nötter till 100%
Tror på samtal AA
Tror på medberoende samtal för oss medberoende
Råder dig att bli sörbo och ta andra arbeten. Då kan du styra ditt liv och han kanske tar tag i sig själv och går på möten, antabus, kurator samtal mm

Min man vill inte ta hjälp och har sån skam. Hans pappa drack o farfar och han hatade det fram till han var 40 ich fastnade i det av olika kriser i livet som triggade fram alkohol som tröst när hjärnspökena kom.
Särbo är inte illa ?

Profile picture for user Anxiete

Skånskan! Jag är med små steg på väg men är inte riktigt redo att ge upp slaget ! Han har erkänt för sig och alla andra att han är alkoholist och därmed en bit på väg , nu väntar jag på insikten från honom att det inte går längre, vi får väl se om den kommer först eller jag lämnar.....

Profile picture for user Anxiete

helg är jag så psykiskt utmattad, trött , ledsen, arg... alla känslor på samma gång! Hela eftermiddagen och kvällen har jag fått höra hur känslokall och oförmögen att älska jag är..... Jag kan inte trösta honom när han sårar mej som han gör ! Jag kan inte skratta och älska när han är full, det går inte !! Jag går undan och är tyst för att försöka förhindra mer tjafs men han ger sej inte. Han ”vill ju bara att jag ska krama honom” Så enkelt att göra men jag kan inte ge mer till A-djävulen !! Min man skulle jag kunna ligga och krama i en vecka men inte denna marinerade personen, det är inte min man !! Jag vet varken ut eller in, hur faaan kan jag vara boven?!?

Profile picture for user mulletant

Du är inte boven! Det är missbrukaren som talar. Jag känner så väl igen hur det lät då min man drack och jag tänkte, som du, det här är inte min man. Otaliga gånger sade jag 'jag kan inte leva med dig när du dricker, jag vill leva med den sanna X'. Du kan bara ta hand om dig nu. Din man måste själv välja att ta emot den hjälp han får. Kram i natten / mt

Profile picture for user Nordäng67

otroligt mycket! Man själv sla trösta den som gjort en illa! Det är synd om honom när han har burit sig illa åt! Lider med dig! Fick sådana vansinnesutbrott på detta och jag kände inte igen mig själv till slut! Gapade, skrek och grät i frustration! Och DET såg han som kärleksteckem, ett bevis på att jag älskade honom! Försökte förklara att det var tecken på att jag inte mådde bra men det gick inte fram! Styrka till dig att känna efter var din gräns går!

Profile picture for user Anxiete

Ibland behöver man höra svaret fast man innerst vet att det inte är en själv det är fel på.... Lik förbannat är där en liten del av orden som fastnar. Kanske jag är sur och skäller alltsom oftast?Jo nog skriker, svär, gapar och gråter jag också ...... men det börjar bli mindre , jag orkar inte längre
Han säger att han under veckan ska sluta helt ? och jag svarar att handling väger mer än ord . Jag spelade in lite av gårkvällen så han fick lyssna. Andra gånger jag gjort det har han skojat bort det, idag var första gången han skämdes , alltid något !
Nu ska jag ut med hundarna i det fantastiskt vackra vädret, solen skiner sååå skönt !! Kram till er alla

Profile picture for user mulletant

Anxiete, Kampen, Nordäng m.fl.... jag suckar, jag hör det själv, och tänker.... att vägen är så lång... vägen till insikt och djup medvetenhet att jag som anhörig måste välja min väg och missbrukaren måste själv ta ansvar för sina val och sin nykterhet. Visst kan jag som anhörig vara ett stöd på olika sätt men inte så att ansvaret för nykterhet blir mitt.
Ni som sökte svar av Inuet, jag tror ni kan hitta många svar om ni läser på missbrukarsidorna här. Många där beskriver den långa kampen, försöken, skammen.... Men där skriver också de som valt nykterhet och att fortsätta leva ett nyktert liv. En dag i taget. Jag förstod så småningom att det svåra är inte att sluta med ett missbruk, utmaningen är att inte börja om igen. Jag har lärt mig mycket genom att läsa där.
Jag klistrar också in en länk till Alanon http://www.al-anon.se kom att tänka på det när Anxiete skriver att hon kanske är sur och skäller.... I den inledning som läses på alla Alanonmöten läses just det, att vi blev oresonliga. Så blir det när man lever med en aktiv alkoholist. På Alanons sida finns många guldkorn att hämta. Läs gärna. Och kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt eget liv!
Med värme / mt

Profile picture for user Anxiete

Skrev ”mullertant” först ?
Jag ska gå in på Alanon och läsa för jag börjar inse hur sjuk jag är . Jag tror jag har ett hum om varför han dricker och inte kan sluta, jag är rökare och har inte viljan att sluta , beroende som beroende... Jag tycker mest synd om honom, allt han missar i sin begränsning men jag måste lära mig att jag inte kan födda honom, bara mig själv

Profile picture for user Ellan

Hej,
Ellan här... skriver vanligtvis på beroendesidorna men läser mycket som skrivs av er anhöriga. Vill skicka en styrkekram till dig. Jag kan idag se hur min man hade det när jag var aktiv och jag blir påmind om det när jag läser i din tråd. Skammen och skulden gör sig påmind när jag vet hur det faktiskt såg i vårt hem. Jag behöver dock bli påmind ibland.
När jag läste ditt inlägg om att prata om elefanten i rummet och sluta skydda alkoholisten, så sa jag spontant JA rätt ut. Det är ett 24 h jobb att vara aktiv alkoholist men det är det oxå för de anhöriga. Mulletant skrev väldigt klokt i det att vi behöver ta ansvar för vårt eget liv. Vi blir lika sjuka till slut.
Så styrka och mod till dig att orka och våga prioritera dig själv. Jag valde efter många turer att åka iväg på en behandling och har stått fast i att den nyktra vägen är min väg. Och jag är så tacksam för det för jag hade inte haft min familj kvar i längden. Min man hade fått nog av sin sjuka fru, han var helt slut både psykiskt och fysiskt.
Så ta hand om dig!❤️
Kram
Ellan

Profile picture for user Anxiete

Jag blev så glad när jag läste din kommentar, jag är ofta inne på missbrukarsidorna och läser för att försöka förstå .
Jag försöker ta hand om mig men det är svårt ,just nu är jag nere på botten men jag är en jäkel på att resa mig innan jag är uträknad...
Vilken bedrift du har gjort som gjort dej fri från ditt beroende, all heder till dej ? !! Jag förstår att det är en tuff lång resa och jag blir så imponerad av vilken vilja det bor i oss människor när vi ger oss f-n på något ! Kämpa på och njut av varje nykter stund ❣️

Profile picture for user Kampen

Du har många kloka och lugnande inlägg. Det hjälper så mycket att läsa och förstå att förståelsen för sig själv är en viktig nyckel. ?

Profile picture for user Anxiete

Beroendesidorna, inte missbrukar , såklart !
Skäms inte och känn inte skuld Ellan, det man gjort blir inte ogjort för att man mår dåligt av det, det viktiga är att man tänker framåt !!

Profile picture for user Anxiete

Börjar det nya livet, enligt min man ..... Från imorgon ska han inte dricka någonting . Han lovar inte guld och gröna skogar, han ber mig ge honom chansen att klara detta.... Ingen blir lyckligare än jag för jag älskar min nyktre man! Han har sedan i söndags sagt att ”på torsdag slutar jag” de senaste två dagarna har han sagt ” jag längtar till torsdag, jag vill inte mer ” Fortsättning följer....... som sagt, handling väger tyngre än ord .... På fredag jobbar jag på mitt extrajobb, dvs jag är inte hemma på hela dagen. Har han druckit när jag kommer hem så tar jag mina hundar och tar in på hotell över helgen, det har jag bestämt !!

Profile picture for user Anxiete

Du är en av de kloka här som öppnat mina ögon , jag kisar lite fortfarande men de rosa glasögonen är borta.

Profile picture for user Mamma-San

Som svar på av Anxiete

Hej Anxiete, blir så rörd av allt du skriver och beskriver. Min mamma har levt som du i hela mitt liv, jag har världens snällaste pappa, men han är alkoholist sedan han var typ 12. Nu är han 73 och min mamma blev dement för något år sedan och sitter i rullstol på demensboende och kan inte sköta om sig alls längre. Jag har läst allt jag kan om demens, och det verkar vara en viktig bidragande faktor till sjukdomen att man levt under konstant stress och isolerat sig från sociala sammanhang. Vilket ju är precis så som du och andra nära anhöriga lever. Så om du tycker att det är svårt att ta beslutet om att lämna, tänk på att du är värd ett liv utan konstant stress, och om du väljer att stanna så finns det risk att det påverkar dig extremt negativt, inte bara psykiskt, utan så småningom fysiskt. Om jag kunde spola tillbaka tiden och om jag visste då det jag vet nu hade jag absolut uppmuntrat mamma att lämna, så nu projicerar jag den önskan lite på dig ;) Kram!

Profile picture for user Anxiete

Att du mitt i din egen strid orkar tänka på mej gör mej djupt rörd , tack söta du ?
Jag jobbade i 20 år inom demensvården så jag vet vad det innebär för anhöriga, det är en av de största anhörigsjukdomarna ! Hoppas din mamma har det bra i ”sin värld” och att hon kommit förbi de ångestfyllda åren när hon vet att något är fel men inte kan reda ut det. Det var fantastiskt givande att jobba med dementa, så mycket skratt och gråt med dem! Jag slutade när personalresurserna drogs ned, jag tyckte inte jag hann ge det de behövde ..
Du har mycket runt dej, med sjuk mamma och sjuk pappa. Se till att du hinner och orkar med dej själv också!
Idag har min man varit utan alkohol, han har mått bättre om man säger så ? men han säger att det är bra nu , han vill inte mer. Jag är glad att han tagit beslutet men jag är realist , jag tror inte han klarar det, men varje dag är ett stort jätteplus ????

Profile picture for user Anxiete

Avklarad ! Hade en klump i magen när jag åkte hem ifrån jobbet, ska han ha klarat denna dagen när jag varit iväg eller... ( Herregud vad jag är medberoende ) Jag möts av en skakig, ångestfylld, trött men NYKTER man ❣️ En glimt av mannen jag älskar visar sej och jag kunde andas igen .. Hoppas vi alla får en lugn helg !

Profile picture for user Kampen

Önskar er en nykter helg. Massor med styrka och energi till dig
Kram ??

Profile picture for user Anxiete

och detsamma till dig ! Kan vi sen få lite sol som värmer våra frusna själar så är lyckan fullständig ☀️?

Profile picture for user Anxiete

Min man har inte druckit sedan i onsdags ❣️Senast detta hände var i september.... Skillnaden denna gången är att det är han själv som har tagit beslutet, inte jag och inte sjukvården. Jag själv känner mej lugnare, går det så går det . Jag tänker inte ta ut vare sej glädje eller sorg i förtid, försöker tänka att det är en mening med allt som sker. Timme för timme och att ta tillvara varje minut när jag kan diskutera, skratta, älska och arbeta med min nyktre underbare kärlek

Profile picture for user mulletant

att du lever i nuet, gläds åt det som är bra och är realistisk inför utmaningar som säkert kommer. Ta dem då!
Jag vill ge dig lite hopp! Jag själv lever ju idag med en man som varit helt nykter snart sex år och före det nästan-nykter, i kamp med vita knogar, ett och ett halvt år. De första åren hade ändå enorm betydelse, för hans tillfrisknande och för vår relation. Det har jag beskrivit många gånger i min tråd där jag ältat och bearbetat mitt medberoende och vårt liv. Inom Alanon har jag mött en kvinna i ganska liknande situation som din - jag funderade t.o.m ett tag om det kan vara du! Men så är det inte. Hennes man har också varit nykter ett par år nu efter åratal av tungt missbruk som understötts på ett galet sätt genom hans företag som innebär affärsresor och a-relaterade presenter.
Läs och lär, om medberoende och om missbruk. Läs här och om Alanon samt böcker, det finns många. Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund är väldigt bra och Carina Bångs böcker likaså. Jag vet inte om jag redan tipsade dig om Benny Haag och Jan Johansen som skrivit självbiografiskt. Benny Andersson berättade att han slutat dricka i Skavlan för flera år sen, då var min man nynykter - jag var entusiastisk över inslaget, han ville inte se det i repris. Så var det då. Du har en lång men fin resa framför dig, främst med att hitta dig själv. Hoppas din man vill följa med och göra sin resa. Någon har skrivit att jag måste bli jag och du måste bli du innan vi kan mötas som ett genuint vi. Jag tror på det! Ha det gott i stilla veckan och Glad Påsk?? / mt

Profile picture for user Anxiete

att bli lång och
som det känns nu så har jag köpt en enkel biljett , jag vill inte återvända .
Vad min man vill får han själv lista ut men jag hoppas han gillar sitt resesällskap så mycket dvs sig själv och mig,att han klarar av att inte återvända!!
Nu reser vi mot varmare tider ! Fast när jag tittar ut så har snödropparna ett litet vintertäcke om sig ... Ser fram emot påsk, en kravlös högtid där man kan vara ute och njuta . ??

Profile picture for user Anxiete

Och 4 bak.... Som sagt ” man ska ju vara glad och tacksam över att det bara dricks 4 öl istället för 18 ” Nä, jag är varken glad eller tacksam, jag är så in i he....e förbannad !!! Jag har ett mål, jag vet hur mitt liv ser ut om två år, med eller utan min man !!!!

Profile picture for user Kristina 2

Jag har gått in på det här forumet igen, efter att ha "vilat" ifrån det sedan i början av december. Jag har läst din berättelse och alla kloka kommentarer. Hur går det för dig?
Jag driver ett företag med 10 anställda tillsammans med min man, utomlands. Vi är väldigt insnärjda i varandras liv och det är hopplöst svårt att bara lämna. Han har varit på behandlingshem i januari (12 stegs metoden) och kom ut därifrån med övertygelsen om att det absolut inte var något för honom och att de alla vara "idioter". Han skulle börja dricka lagom mycket... jag gav honom en chans att bevisa det, det är väldigt svårt att bara lämna allt i vår situation och efter 35 år tillsammans. Vi har en lång historia och har delat så mycket i livet, de senaste 5 åren med ett värre och värre alkoholmissbruk.

Som du säkert förstår känner jag som de flesta andra, jag vill leva med den man han är när han inte är nykter, inte fyllot som beter sig annorlunda och pinsamt och som bara gör att jag känner mig ensammare än någonsin. Det är otroligt irriterande, ledsamt och ångestfyllt att leva med någon som missbrukar alkohol dagligen och förnekar allt, som de flesta missbrukare antar jag.

Jag önskar dig verkligen allt väl och hoppas du kommer tillbaka och berättar hur det går för dig. Som alla andra säger jag; ta hand om dig själv och sätt dina gränser. Fast jag vet hur otroligt svårt det är.

Profile picture for user Anxiete

Tack för att du tänker på mej, det värmer oerhört ❣️
Hur det går ..... fortfarande 5 steg fram och 4 steg bak... Han försöker och försöker men snavar ganska ofta över den där ölburken ....
Det positiva är att försöken blir tätare och tätare, insikten att hans kropp inte orkar börjar nog hinna ifatt honom( när fan blir gammal blir han religiös ) och att vi pratar mer. Kan jag hålla mej lugn och inte bli arg så har vi bra samtal men det är inte alltid jag lyckas.....
I lördags chockade jag nog honom! Vi hade en riktigt härlig dag ute i trädgården , jag var tvungen att åka iväg ett ärende och när jag kom hem upptäckte jag att han druckit ett antal öl . Det var ju själva f.. tänkte jag och vet inte var min hjärna for iväg.... Jag ska visa honom hur kul detta är ! Vi hade ett par flaskor vin liggande och dem drack jag upp !! Full blev jag ( vilket jag inte vet när jag var sist) och jag tror de sista årens sorg och ilska kom , allt på en gång, här hölls inte igen på något, speciellt pedagogisk var jag inte ?
Dagen efter var han spak ” menade du vad du sa igår” undrade han och jag kunde svara som han : Äh , det var väl inte så farligt ...... Han var mycket fundersam hela dagen och har inte druckit sen dess ?
Jag har börjat bli väldigt tydlig med vad jag vill och inte vill med mitt liv , vi har lååång väg men jag har fortfarande tron att vi ska lyckas.....

Profile picture for user Anxiete

allt du berättar , Kristina 2, man är så ensam i det som händer ! Jag förstår att ni är knutna hårt till varandra pga företag och boende utomlands men något jag känt har stärkt mej är när jag började jobba extra utanför vårt företag, bara en dag i veckan , jag kommer ut ur alkoholistbubblan och ser friska människor ! Så vill jag också ha det !! Kanske du kan göra något som du tycker är roligt nån dag i veckan?

Profile picture for user Granit

Hej Anxiete,

Jag får en sådan klump i magen när jag läser det du skriver.
De två senaste åren är det jag som stått för drickandet. Det senaste halvåret har det varit fylla varje kväll. På helgerna i princip dygnet runt.
Jag har varit bitter över att min fru valt att inte prata med mig. Jag har varit bitter över hur hon betett sig mot mig. Jag har varit bitter över hur hon dragit sig undan. Jag har varit bitter över så jävla mycket.
Många gånger har vi pratat när jag varit nykter om att situationen är ohållbar, att ingen av oss vill ha det så här dels för vår egen skull men framförallt för barnens skull. Vi har otaliga gånger pratat om att inte ha alkohol hemma. Otaliga gånger har vi pratat om att det inte ska drickas i veckorna utan bara på fredag och / eller lördag kväll.

Men, så får jag den där känslan att allt kommer bli så mycket bättre med ”några” öl.
Paniksveper 2-4 starka starköl efter att ha parkerat bilen för att sedan gå in till familjen och mötas av glada barn som kramar pappa, för att sedan bli bitter över att min fru drar sig undan när hon ser kassen med öl.

Det gick så långt att vi inte kunde prata med varandra trots att jag var typ ”nykter”, och olika situationer som vi kan kalla min botten ledde till att jag bestämde mig för att vilja ha det som betyder något för mig i mitt liv.
26/2 slutade jag dricka. Jag höll mig lite över två veckor, sen sprack det för en kväll.
Någon vecka hit och dit nykter för att sedan köra en helvecka. Det var förra veckan.

Nu, efter 5 dagars nykterhet, ett samtal med min fru där hon berättade hur illa hon mått under den här tiden, efter att ha tagit mig in i ruljansen på beroendeenheten här i stan är jag äntligen helt motiverad.

När jag sedan läser det du skriver blir jag ännu mer motiverad att kämpa!

Tack för att du delar med dig, och hoppas du får en riktigt fin helg!

Profile picture for user Anxiete

Jag tror att alla vi anhöriga blir jätteglada när någon från ”andra sidan” skriver här ! Då kan det bli ett samtal, vi kan ge varandra svar på många olika känslor som vi har
Jag blir också jätteglad att läsa att du jobbar mot alkoholhelvetet ? Det är en lång fight du ger dej in i men att få behålla och uppleva din familj måste vara ”grädde på moset” nu när du bestämt dej för att leva
Min helg .... började bra, slutade väl mindre bra...

Profile picture for user Granit

Jag kanske inte kan vara till någon hjälp, men jag kan dela med mig av mina erfarenheter.
Vad tråkigt att helgen inte slutade bra.

Något som jag lärt mig den hårda vägen är att det är personen själv som måste hitta viljan att förändras. Så många gånger har jag fått det ena ultimatumet efter det andra. Lika många gånger har jag gjort tvärtemot.

Kan parsamtal vara något? Där var och en får chansen att tala till punkt under kontrollerade former?

Profile picture for user Anxiete

hade nog inte fungerat, jag har svårt för att öppna mej inför andra och jag tror inte jag hade fått tala till punkt trots terapeuten.....
Han började dricka så smått i fredags och har inte slutat än. Nu ligger han i sängen o pratar med.... sej själv ??
Jag vet att jag inte ska ställa ultimatum , eller bli arg, men det brister... Jag har hållit mej lugn hela helgen men nu ikväll orkade jag inte hålla mej lugn. Vi är inte på en bra plats just nu men jag är en envis j...el, jag vill inte ge upp än !!
Det jag är mest orolig för är att jag en dag känner att känslorna tagit slut

Profile picture for user Granit

Aha, jag förstår.
Vad säger din man då?
Jag gjorde allt som oftast så att jag köpte det frun ville ha och en platta åt mig själv. Roddade om så att jag bara hade 3-4 öl med mig in. Sen gick jag till tvättstugan, ut i garaget eller nåt annat påhitt för att fylla på.
Det är ju inte ett helt hälsosamt beteende, och det gällde att smyga och smussla.
Så här i efterhand kan jag såklart skratta åt det, men när jag väl bestämde mig för att ta tag i mitt liv och mina alkoholvanor så mådde jag så fruktansvärt dåligt över det där smygandet.

Hur har det gått för dig?

Profile picture for user Anxiete

än så länge ???? En förkyld trött make orkar inte cykla och köpa öl , tack alla baciller ! Troligtvis går vi mot en lugn period som håller ett par veckor (som bäst)
En härlig vårhelger till er alla ?

Profile picture for user Granit

Kanske en redig förkylning och ”påtvingad” nykterhet är precis vad han behöver för att se saker ur ett annat perspektiv?
Hoppas helgen gick så bra som du hoppades!

Profile picture for user Anxiete

går det bra ???? Jag konstaterade i morse att Valborg är en helg för 15-åringar ? och inget för oss ”gamlingar ” han höll med och därmed är det lugnt
Livet är ett märkligt pussel, när man fått dit 10 bitar så kan man ge sej fan på att den 11:e har hamnat i dammsugaren ? och man står där med sitt ofärdiga pussel. Men det är kanske det som är livet? En massa lösa bitar man får göra det bästa utav ?
En härlig Valborg till dej, hoppas ni får en härlig helg ?
Och du, glöm inte vilket fantastiskt jobb du gör med alkoholen !!

Profile picture for user Granit

Vad glad jag blir att höra det!
Ja, det är för kidsen att ränna runt och skräna. Vi gamlingar kan gott hålla oss inne och somna nyktra framför tvn. ?

Det är nog exakt så livet fungerar. Det är ju ett evigt pusslande med allt som ska fungera och föras. Plötsligt händer något oförutsett och man är tvungen att pussla om igen.

Tack för det! Jag kan inte påstå att det längre är en kamp. Snarare en lättnad att inte slaviskt behöva dricka för att klara dagarna.
Två veckor idag!

Ha en riktigt skön valborg ni mer!

Profile picture for user Anxiete

Såg en dokumentär igår, LouisTheroux :Alkoholens offer , mkt sevärd ! När jag sitter och tittar så får jag en kristallklar tanke : Min man kommer aldrig att sluta dricka ! Ni vet när allting plötsligt blir otvivelaktigt och det går inte, hur gärna man än vill , att hitta ursäkter eller orsaker. Har inte sovit inatt, känner att jag är på väg någonstans, vet inte var men någon annanstans. Jag kan inte längre tro att allt löser sig med tiden för jag vet ju inte hur mycket tid vi har.... Jag skulle bli gammal och åldras med mitt livs kärlek, inte med alkoholen .... Nu gäller det att andas och hålla näsan över ytan, ge mig själv tiden att komma på hur resten av ska se ut, stanna eller gå ?

Profile picture for user Anxiete

Helgen har varit hyfsad , just nu mår hans kropp så dåligt så han håller igen på drickandet, blev nog inte mer än ett par öl igår. Han säger att han måste sluta dricka men det känns mer som en inövad replik än som hans sanning. I fredags hadehan sån abstinens att han grät. Vad känner jag? Vet ärligt talat inte . Det är klart det är synd om honom när han mår så dåligt men det hade jag tyckt om vem som helst... Igår såg jag en glimt av mannen jag älskar men räcker en glimt då och då ? Varför stannar jag? Jag försöker släppa kontrollen bit för bit och försöker göra egna saker utan honom men medberoendet sitter djupt !! Tack alla här för att ni finns och delar med er, det blir så mycket lättare då !

Profile picture for user Anthraxia

...så var jag direkt chockad över att ingen av dem erbjöds Naltrexone eller Vivitrol. Visst, jag begriper att inte ens det är 100% och att man inte kan sätta all sin tilltro till mediciner - men att inte ens försöka?!
De bara tog in dem och skeppade ut dem. Upprörande, tycker jag.

Om min pojkvän äntligen vågade be om hjälp så skulle jag verkligen SLÅ (trots att det är både fel och olagligt) den läkare som INTE föreslog medicin...

Men...om din karl VILL sluta/dra ner/vad han nu vill...har han samma problem som min; att han helt enkelt inte kan erkänna för en utomstående att han HAR problem, eller? :/

Det är fasen synd om oss, allihopa...

Profile picture for user Anxiete

otaliga gånger . Två gånger varit på avgiftning i 3 dagar åt gången. Båda gångerna blivit utskriven utan några mediciner !! Det är ju så här knepigt: Kommun (soc )har ansvar för vidarebehandling efter avgiftning och samarbetet mellan kommun och landsting i vårt län verkar obefintlig .... Första gången var det bestämt att han skulle gå en 4 veckors rehab i kommunens regi . Första dagen vi kom dit, jag följde med, så fanns där inte en människa. Efter 10 minuters väntan så ringde han upp ” terapeuten” : Oj har du inte fått reda på att vi är på annan ort , 1 mil bort !! Det kan räcka för att fälla vem som ! Han gick i tre veckor , jag har aldrig sett honom så knäckt någon gång..... Sitta 8 timmar om dagen i grupp och älta sina problem ... inget som passade honom ( trolig ADHD, ej utredd) Andra gången skulle handläggaren ringa dagen efter han kom hem, hon har inte ringt ännu ,10 månader sen ......
Han har provat KBT hos två olika terapeuter, AA, osv .... Det är svårt att hitta rätt hjälp på en mindre ort, för det som funkar för en funkar kanske inte för en annan.

Profile picture for user Anthraxia

Säg åt människan att prova söka hjälp igen, följ med, och kräv Campral OCH Naltrexone.

..om du vill och orkar, alltså - jag tänker lite att för oss som inte är "den sjuka" Är det lättare att ställa den sortens krav...men du kan ju ha nått din egen botten.

Profile picture for user Anxiete

att ibland triggar den medberoendes vilja och entusiasm igång mer negativt än positivt .Hade jag kunnat lösa min mans problem så hade jag gjort det men det är bara han själv som kan. Jag har varit med hos dr, jag har ringt , mailat, skrivit och sökt hjälp. Nu har jag insett att det finns bara en som kan lösa detta problemet, det är han själv! Jag kan finnas där och stötta men viljan och tänket måste komma från honom

Profile picture for user Anthraxia

Ptja, jag baserar det mest på mina egna problem; jag var tvungen att ta med min mamma till psykologen för att få medicin på den tiden då jag var sjuk - läkaren ville inte skriva ut något, och jag var för trött och trasig för att slåss. Bara steget att söka hjälp var närmast oöverstigligt för mig då. Mamma följde med och så det jag inte orkade; "vi har informerat oss, vi har försökt allt - min dotter är sjuk; ge henne medicin"

Men, som sagt, det var MIN situation. Alla är ju unika. Annars skulle det vara enkelt...

Profile picture for user Anxiete

visst ska man ”ta över” när den sjuke inte orkar och det har jag gjort åtskilliga gånger. Det jag menar är att finns inte viljan där till 200 % då går det inte hur mycket jag än försöker

Profile picture for user Granit

Hur går det för dig?
Det är varmt, soligt, sommaren är på väg med stormsteg. Sommaren förknippas ju så lätt med kylda alkoholhaltiga drycker.
Vad gör din man?
Hur hanterar du det?

Det var ett tag sen så jag ville bara kolla läget en smula.

Profile picture for user Anxiete

I torsdags visade jag honom ett litet radhus jag tänker gå på visning på , det ledde till en upprätning ? men hur länge det håller vet jag inte, tycker han känns lite slirig ikväll... Nu har vi planerat hela nästa vecka och lagt in så att han måste köra bil varje dag (har vi Ifs gjort innan utan framgång) Jag är väl inne i en svacka där jag inte riktigt orkar bry mej om vad han gör eller inte. Den farligaste känslan av alla för ett förhållande: likgiltighet
Tycker du är otrolig som orkar tänka på andra ?

Profile picture for user Granit

Ojdå!
Det skulle nog kunna skrämma vem som helst som vill vara med den andra personen.
Det där med bilkörningen. Så här i efterhand känns det igen. Min fru har inte körkort så det har alltid varit jag som stått för körandet. När hon och eller barnen varit med så har jag aldrig satt mig bakom ratten vid minsta tveksamhet. Så alla gånger det varit handling, hälsa på familj eller vänner så har jag varit nykter.
En bra strategi!
Värre har det varit när jag varit själv...

Jag blir glad över att höra att det kommer lite ljusglimtar för dig, trots att du just nu beskriver det som likgiltighet från din sida.
Det svänger och går upp och ned med jämna mellanrum.
Jag önskar att folk hade nåt felsäkert läge man kunde komma åt. Reseta och börja om så man blev så som man en gång var.
Det lät flummigt, men du fattar.

Vi kämpar vidare på varsitt håll!

Profile picture for user Anxiete

sedan jag visade ”mitt hus” för honom. Det har varit en bra vecka, han har inte varit helt A-fri men dock ej påverkad, gissar på 2-3 folköl om dagen. Har inte frågat, han får göra sina val så gör jag mina efter det. Det känns faktiskt jäkligt skönt att inte jaga kontrollen !
Till viss del har det smugit in en likgiltighet men jag älskar min man så kan han fortsätta på denna linjen så hoppas jag att poletten trillar ner en dag och att han väljer livet !

Profile picture for user Granit

Strongt av dig att inte längre känna att du behöver jaga kontrollen. Då har du verkligen kommit långt.
Nu gäller det bara att poletten trillar ner för din man också.
Jag håller tummarna för det!

Kul att läsa sig till din (nyfunna?) styrka!

Ha en härlig söndag! ☀️

Profile picture for user Anxiete

Man kan inte annat än att njuta i denna underbara tid !
Kanske poletten börjar ramla ner, möjligt att den kommit lite på sne’ och fastnat?, igår sa han att det var dags att ta adjö av ”en gammal kompis” och det var ölen han menade .... Jag gör som grodan, lever på hoppet ?

Profile picture for user Anxiete

har min käre make ringt och fått läkartid till nästa vecka, han vill prova antabus . Varför jublar jag inte, varför känner jag mej orolig ? Är det för att det känns som sista halmstrået?? Jag vet inte om hans hjärta är med i kampen eller om han tror det ska fixa allt .... många tankar snurrar ....

Profile picture for user Granit

Det låter positivt!
Antabus kanske är precis vad han behöver för att hålla sig borta från alkoholen länge nog för att inse hur livet faktiskt kan vara utan att ständigt behöva rusa till sig.
Det är ett bra första steg. Sen får han chansen att verkligen visa vad han vill!

Hoppas det blir en bra erfarenhet för dig! ☀️

Profile picture for user Anxiete

jag med!Tack för att du alltid tar dej tid och sprider positivitet ?Ha en bra dag i värmen, 22 grader i havet där vi bor ?

Profile picture for user Granit

8 grader till och t o m jag skulle kunna bada! ?
Antabus, vilja och tid är en riktigt bra kombination.
Jag känner faktiskt en slags stolthet de dagar som jag tar fram min burk, lirkar fram en tablett, lägger i vatten, rör om och dricker upp.
Jag vet att jag inte vill kröka, och gör jag det ändå de kommande 10 dagarna så blir jag riktigt dålig.
Jag vet också att jag kan fuska och låta bli att ta mina piller, börja kröka i smyg och svika ännu en gång, men jag vill inte svika längre.
Ärlighet varar ju längst, och fortsätter jag vara ärlig mot och med mig själv så sker resten naturligt. Hoppas jag.

Ska du bada? ?

Profile picture for user Anxiete

idag avklarat ! Chockande skönt , blir lite hjärtstillestånd när man hoppar i ?
Du resonerar klokt och sunt !

Profile picture for user Anxiete

Imorgon kväll ska vi på examensfest.
Min man har bestämt sedan länge att han ska köra . Idag är han inte helt nykter och nu har det landat i att jag ”måste ställa upp” för han ”ber” mej..... Han vill att jag kör dit och han hem . Jag vägrar för jag litar inte på att han inte dricker någon öl på dagen och sen kan han helt plötsligt inte köra hem heller .... Eller gör jag fel ???? Ska jag lita på att det enbart handlar om rädsla för att åka dit för rattonykterhet , är jag lika elak som han tycker???? Just nu ligger vigselringen i badrumslådan
Fan, jag orkar inte bli mer besviken!!!!!

Profile picture for user Nordäng67

Bara det...att dricka så mycket att man är rädd att köra rattonykter dagen efter är konstigt! I min värld...när man är vuxen...när man vet att man ska iväg dagen efter! Stå på dig! Eller kanske inte..släpp kontrollen och låt honom agera och ta ansvar! Svårt är det men i längden bäst för ens egna sinnesfrid!

Profile picture for user Anxiete

min tanke är väl att när vi ska iväg så kör jag.... det värsta är att han sviker sin dotter om han inte håller sej nykter.....
Om jag INTE kör dit så blir jag boven och OM jag kör dit så blir jag boven , stannar jag hemma blir jag boven.... Känner mej som Kalle Anka i djungeln på julafton ?
Ifs struntar jag i om jag blir boven men jag vill inte såra någon, det är så skört mellan honom och hans barn , jag vill inte förvärra något

Profile picture for user Anxiete

Jag vet det, egentligen .....
Tack för att du peppar ?? Ska sova på saken , kram och gonatt ?

Profile picture for user Granit

Här har du faktiskt rätt. Du ska inte köra.
Har han bestämt sedan länge att han ska köra, ja du hör nog själv hur det låter.
Jag förstår att det är svårt. Jag vet att du vill hjälpa alla inblandade, allra helst hans barn och framförallt dig själv.

Du kommer göra det som känns rätt för dig själv. Det är det viktigaste.

Hoppas du sovit gott! ☀️

Profile picture for user Anxiete

Jag svalde stoltheten och körde till examen men klargjorde tydligt att det var för hans dotters skull . Han tackade faktiskt ,drack vatten och körde hem !
Nu väntar läkarbesök och ev antabus i veckan
Fortsättning följer ....

Profile picture for user Granit

Han ska vara glad att han har en sån kvinna som dig vid sin sida fortfarande!
Bra kompromissat sv dig, och skönt att han faktiskt gjorde det du hoppades att han skulle göra.

Ha en fin kväll, A!

Profile picture for user Anxiete

för det ? Jag är ju samtidigt väldigt glad att ha honom vid min sida ❤️
Nu går vi ut i solen , jag och hundarna ska se om vi kan få oss ett morgondopp, vi ska bara försöka undvika det ilskna svanparet som bestämt sej för att de äger viken . Igår kom vi upp ur vattnet illa kvickt när svanarna tog sikte på oss, jäklar vad snabbt de simmar ?!
Ha en skön söndag alla ni som kämpar här på AH ?

Profile picture for user Anxiete

dax för läkarbesök imorgon och nu har han kommit på att han nog inte vill ha antabus iaf för” det kommer att trigga mej när jag inte själv kan bestämma”
Och där gick en alldeles underbar helg ner i mörkt svart slukhål .....
Just nu känner jag bara att min ork är slut, jag skiter faktiskt i om han super skallen i bitar, orkar inte med mer bergodalbana

Profile picture for user Anthraxia

Ptja. Han kan ju fortfarande testa Naltrexone eller Campral. Du kan ju föreslå det så ser du genast om han faktiskt VILL och är villig att anstränga sig, eller om det bara är lögner för att "lugna" dig.

Profile picture for user Anxiete

har 0 effekt på honom. För mej handlar det mer om ytterligare en bruten överenskommelse ,utan att ha testat, än själva medicinen. Men givetvis är det hans val, hans liv (?)

Profile picture for user Nordäng67

man blir lika lycklig och hoppfull varje gång dom säger att det är dags att ta farväl av alkohol! Och lika ont gör det varje gång beslutet dras tillbaka! Stor kram <3

Profile picture for user Anxiete

från den ”glada,normala” person jag är till den ”ångestfyllda,arga,onormala” jag har blivit på 2 minuter igår efter hans beslut att förmodligen inte ge antabus en chans. Efter det fick jag veta att jag behandlar honom som ett barn som inte kan tänka själv och som alltid blir tillsagd vad han ska göra . Stämmer det? Riktigt osexigt iså fall, är jag så illa på det? Ja,kanske. Jag försvarar mej med att om man beter sej som ett barn så blir man behandlad som ett men det är ju inte hela sanningen. Jag måste lära mej att jag kan inte fixa honom, jag måste fixa mej själv istället.
Det var meningen att jag skulle följa med till vårdcentralen idag för jag vet att min man gärna skönmålar sitt problem.
Då börjar jag här: Dag 1: inte följa med till läkare och inte fråga hur det gick utan låta honom själv berätta när han vill !

Profile picture for user Anxiete

kärleken med....... Tada...... Antabus ?? Ett dygn osämja till ingen nytta..
-Nu kan jag inte dricka, bra va? Det var första kommentaren han sa.
- Det kan inte jag svara på, det vet bara du ,svarade jag.
-Jag tänkte på det du sa att jag inte kan impulsdricka, du har rätt ..... ?

Profile picture for user Anthraxia

Så jävla glad för ER skull!
Synd att det behövde bråkas - men vad SKÖNT det kommer bli för er när han väl kommer förbi första perioden abstinens (Om han får sånt - och det gissar jag)

Hurra :)

Profile picture for user Anxiete

Han ska ju ta dem också......
Men JA, det känns riktigt bra mest för att han var glad när han kom från dr !
Nu ska jag komma på ett sätt att INTE kolla eller fråga om han tagit dem ? Shit, nu blev det jobbigt ?

Profile picture for user Anxiete

I min kamp mot medberoendet...
Grubblade i morse hur jag skulle kunna veta om han tagit antabus eller ej men lyckades intala mej själv att det ÄR inte mitt bekymmer ! Jag frågade honom igår om han för min skull ville berätta om han bestämmer att inte ta dem, för då vet jag.... Det gick han med på , inte för jag litar på det men det är något jag måste jobba med själv. Jag kan inte gå och va misstänksam hela tiden, då blir jag knäpp! Nåväl, imorse kom han med sin ”drink” o satte sej hos mej o drack upp den. Vi sa inget om det men jag vet att han såg min glädje över att jag fick va delaktig utan att behöva fråga!
Så idag är en bra dag och jag har lugn i själen , kram på er alla

Profile picture for user Nordäng67

underbart! Väldigt glad för din skull! Smart av dig att ta tillfället i akt att jobba med medberoendet istället för att låta det ta över <3 kram

Profile picture for user Anxiete

mina kära vänner här ?Det är ni som ger mej pepp när jag är nere , det är ni som klappar händer när allt går bra !
Skickar största varmaste kramen till er ?

Profile picture for user Anxiete

Som jag misstänkte så tog min man antabus enbart två dagar . Varför jag misstänkte det ? Jo, på onsdagen hade han kraftiga biverkningar, han i princip bodde på toan den dan, dagen efter ingenting. Det verkade lite för enkelt tyckte jag , biverkningar brukar sitta i ett tag iaf. Nåja, han har således ljugit för mej om att han tog antabus i fredags. Det är lögnen som gör ont ! Om han inte vill ta dem så är det hans beslut men dessa förbannade lögner....
Igår hade vi ett bra snack. Jag lyckades hålla mej lugn och därmed blev det en bättre dialog. Nu har HAN bestämt att han vill ha mej med när han tar tabletten, som han gjorde de första dagarna . Vi får väl se........

Profile picture for user Granit

God morgon L!
Hoppas veckan löpt på och att livet går i rätt riktning.
Ha en fortsatt fin vecka, min tappra vän! ☀️

Profile picture for user Anthraxia

Jag vet att jag inte ska dalta, men jag Tror på riktigt att beroende-personen har "Två viljor" i det här; halva vill sluta, men den "sjuka sidan" vill fortsätta. Det gäller att den friska sidan, som vill sluta, vinner. Och jag TROR att (även om det luktar barnpassning om det) det underlättar att ha stöd. Inte en mamma, utan ett STÖD - och det är just det du kan vara, så länge han släpper in dig :)

Profile picture for user Anxiete

Det är så mycket känslor och händelser som ligger på ytan hos honom, precis som hos många andra med beroende. Från början medicinerade han med A för att få ett lugn och det funkade ju ... ett tag.. innan beroendet tog över. Han har 1000 tankar samtidigt som han beskriver det, en ADHD utredning är gjord men han var för ”socialt kompetent” för att ha ADHD ? Märkligt....
Positivt med förra veckan var att han var inte berusad. Eftersom han driver firma så jobbar han mycket hemifrån och det är sååå skönt de dagar han säger att han måste ut och jobba, då vet jag att han mår hyfsat bra !
Jag jobbar på med mitt medberoende .... herrejävlar vad jag bitit mej i tungan senaste veckan..... jag vet ju vad som är bäst för honom .... eller ?!?

Profile picture for user Anxiete

Jag tror också man behöver stöttning , det gör nog alla levande varelser, men det är svårt när stöttning talför given och bemöts med smussel . Fast då har jag kanske inte stöttat utan tagit kommandot istället?
Hur går det för dej?

Profile picture for user Anthraxia

Jag tror att jag gör just det; tar kommandot, snarare än stöttar. Det är svårt eftersom han inte tycker om att prata om sitt alkohol-problem...

I helgen vill hans kompis att jag ska vara chaufför - jag sa till pojkvännen att om han är nykter så kan jag köra hans kompisar. Han har INTE meddelat sin kompis det - och min hjärna tänker att "kanske kan han få dricka LITE - han har ju Naltrexonet ändåså, så han måste ju dricka, om så bara lite" och VIPS blir allt fel; i steg ett är det JAG som avgör ÅT honom - och i steg två UPPMUNTRAR jag honom att dricka. Jag borde ha nöjt mig med "om du vill åka så visst kan jag köra"

SUCK!

Profile picture for user Anxiete

så blir det fel ibland. Kanske man vill för mycket ?
Föreslå din kille att istället för fest så kan kanske du och han hitta på något , jag upplever ibland att allt kul försvinner för jag är så fokuserad på hans alkohol. Jag vågar inte slappna av och vara glad för då tror han kanske att det är ok att han dricker ? Fan va man gör det svårt för sej !!! Det är nog snarare tvärtom, om jag slappnar av och vi har kul så tar jag bort en ”anledning” att dricka