Senaste kommentarerna i forumet

Hej allihopa!

Jag är ny på forumet och tänkte att jag skulle dela med mig lite av mina erfarenheter och min problematik. Det känns stort för mig att skriva här. Jag har varit medveten om att jag har ett problem ett tag men har inte tagit tag i det tidigare.

Jag är 26 år gammal och har som många andra druckit alkohol sen tonåren. Jag har så länge jag kan minnas haft problem med att sluta dricka när jag väl har börjat. Det enda som får mig att vilja sluta dricka när jag väl har börjat är att jag kräks eller somnar. Jag blir alltid mycket mer berusad än vad jag egentligen vill, jag blir sluddrig och kraftigt påverkad. Varenda gång jag dricker har jag dåligt samvete över att jag inte kan kontrollera mig, varje fylla blir dagen efter ännu ett misslyckande. Jag gör dumma saker som jag ångrar djupt, jag blir personlighetsförändrad.

För inte så länge sen vaknade jag upp av att jag låg och kräktes i sängen, som tur var låg jag på sidan. Jag får ofta minnesluckor och jag min riskbenägenhet ökar avsevärt till följd av mitt drickande. Jag som annars är lugn och lite feg.

Min tolerans har ökat mycket de senaste åren, sedan är jag dessutom ganska stor. Vilket gör att jag enkelt kan sitta och dricka i en ganska hög takt i flera timmar innan jag blir så berusad att jag kräks.

Det är svårt att säga nej till alkohol också. Jag har ett gäng vänner som jag har känt sen högstadiet och när vi träffas är det i princip alltid alkohol inblandat, kanske en middag, kan någon som fyller år etc. Det är så svårt att säga nej, även fast jag vet att mina vänner aldrig skulle tycka något negativt om det. När man väl dricker är det ju tyvärr alltid så kul.

Men jag vill inte det här längre. Jag har gjort så mycket jag ångrar och det har alltid varit i samband med alkohol.
Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva, det enda jag vet är att det känns väldigt skönt att få skriva av sig.

Må bäst allihopa!

1

1

Här är vi många som känner igen oss i dina mönster. Fortsätt gärna läsa och skriva här. Om du vill, får du gärna flytta din tråd till Förändra sitt drickande där det är mest aktivitet för de som vill sluta eller dricka mindre.

Det tar emot att skriva detta. Jag har läst mycket, om just detta, den senaste tiden, och börjar inse att jag har ett alkohol missbruk. Jag kan inte vara utan ölen, eller kan, kan jag väl, men inte utan att jag blir på dåligt humör, irriterad och arg över minsta lilla, och det går ut över min familj, barnen. Jag dricker inte på dagarna, men när klockan blivit 18, då börjas det. Ibland tidigare. Har vägrat insett att jag har ett problem, och alltid intalat mig och min sambo, att det är ju så gott med en öl på kvällen. Och det är det, men det stannar ju inte där, det blir minst 3-5 långburkar. Min sambo dricker sällan. Min sambo påpekar varje dag mitt drickande, och det får mig att må dåligt, men nu har min 9 åriga dotter börjar påpeka det, och det får mig att känna mig så jävla rutten. Jag försökte nu vid nyår att ha en vit månad, och intalade mig själv att det inte skulle vara något problem. Det gick 3 dagar. Mår så otroligt dåligt över vad jag utsätter min familj för, samtidigt som jag inte kan avstå ölen på kvällarna. Det var skönt att skriva ur sig.

Yeeey min vilopuls är tillbaka på samma nivå som i våras när jag tränade bra, sov bra och inte stressmedicinerade alkohol!

Bra med att du tar steg och planerar vad du ska göra eller vem/vilka du ska undvika. Det är så det ska gå faktiskt. Man behöver alltid ha en plan och alltid undvika risksituationer så gott det går.
Bra att din man är på din sida, hälsa från alkoholterapeuten att han gör rätt :)

Alkohol hemma är inte bra att ha, tycker jag. Har man % hemma så är det, precis som du säger, inte lång bort om viljan kommer. Och det kan handla om sekunder faktiskt, speciell om något jobbigt skulle hända, typ nåt telefonsamtal som gör en arg, besviken, ledsen och liknande. Har man inte det hemma och viljan kommer så behöver man isf dra till systemet eller nån annanstans för att köpa, och på vägen ditt kan det hända att man funderar, tänker och... ändrar sig....
Senså... alkohol är ditt fiende...varför ska du ha fienden hemma ? ;) Men det är såklart ditt val och beslut och...eventuella konsekvenser ;)

Jag har iaf inget hemma då en gång i tiden var det en alkoholterapeut som sa till mig precis det som jag säger till dig.

Ja, jag håller med att det är lätt att glömma hur jobbigt det var när man börjar må bra, euforiskt typ. Att komma hitt och läsa är ett bra strategi för att påminna sig själv om varför man gör detta. Så gör det ifall det skulle komma dumma tankar och skriv gärna direkt om du skulle känna att suget som är svårt att hantera dyker upp, eller händer nåt jobbig som kan vara riskgrej till att du bryter. Vi stötar dig och pushar...

vi hörs...

Planen ja. Min man har lovar att inte köpa hem alkohol. Det är ett bra steg. Ska undvika att träffa mina svärföräldrar, där dricks det alltid öl. Kommer inte bara några aw den närmsta tiden. Jag brukar väldigt sällan gå på systemet.
Min kompis som är den som kommer till mig med vin/öl, förutom min man, kommer köra vitt fram till sportlovet har han sagt. Och skulle han ångra sig vilket kan hända vet han att han inte ska ringa mig för dryckessällskap. Så under förutsättning att jag håller mig borta från systemet borde det gå. Har en tjejkompis som faktiskt tjatar på mig om att dricka med henne men röt nog ifrån rätt hårt på nyår så tror att hon kanske kniper näbb nu. Har sagt att hon får dricka vin i mitt sällskap hon dricker typ tre apor eller ännu sötare skit så skulle typ inte få i mig det om jag ens försökte men vi ses inte så ofta under sånna omständigheter. Sen skulle det vara skitkul att kunna sitta med en tjejkompis och dricka vin och snacka skit men jag behöver verkligen ett långt uppehåll. I hennes fall är det så mycket ”missery loves company”, hon verkar få panik när någon tar bra beslut runt henne. Vi har stark dryckeskultur på jobbet också men i Coronans spår blir det inte så mycket av den varan haha, och det är inga problem för mig att säga att jag valt att ta en period utan alkohol utan att det blir frågor eller tjat. Än så länge har suget inte varit större än att jag kan hantera det, det har mer varit en aha upplevelse (hela nio dagar haha), orkar träna, orkar umgås, orkar gå ut och gå, kan hämta barn och köra bil utan att räkna, pluggar istället för att dricka. Så är lite hög på den känslan, känns som om jag vunnit massa tid och energi fast det enda jag gjort är att inte dricka alkohol. Men, jag känner mig själv, man glömmer detta, euforin, hur tufft det var de första dagarna osv. Så får gå tillbaka och läsa detta inlägg om motivationen tryter. Har tyvärr en flaska vin och en fin champagne i skåpet här hemma så det är ju inte långt bort om jag skulle vilja. Hade varit bättre om det var tomt kanske men de lockar inte just nu i alla fall. Har en iskall folköl i kylen däremot som jag borde hälla ut då de än verkligen ser intagande ut där den ligger. Så ja det ska jag gå och göra nu. Önskar alla som läser detta en fin dag och ett fantastiskt 2021

Kennie. Precis så är det. När min ex partner var påverkad och onykter förlorade han körkortet, sin familj, sina vänner och sin partner och gjorde dessutom en onykter kvinna gravid med ett barn som föddes utan hans vetskap. Ändå kan han inte avstå missbruk. När han konfronteras säger han bara, jag vill inte sluta. Jag vill inte ta något ansvar. Kan inte hitta en enda positiv sak med missbruk. Det skapar kaos inne i individen och runt omkring individen. Thats about it.

Så länge man befinner sig i det skede att man inte vet att man är sjuk så har man inte ansvaret över sin sjukdom. Det är dock att man ändå ska betala för det man ställd till, alltså ta konsekvenser oavsett vilka dem är. Sjukdomen alltså inte befriar en ifrån att ta konsekvenserna... det är till och med bättre att man får konsekvenser men det är ett annat ämne...

Så fort man får veta att man är sjuk så är man också ansvarig för att göra saker för att tillfriskna...Gör man inte dem sakerna så är man skyldig till att man inte tillfrisknar.

Händer det att man kämpar på, gör det man SKA och BÖR göra, men ändå faller tillbaka och tar ett återfall så SKA man lära sig av vad man INTE GJORDE som ledde till återfallet. För det är alltid nåt som man INTE GJORDE SOM MAN BÖR som ledde till att man super igen...

"Eller kan det vara nåt slags moment 22 - är jag olycklig för att jag dricker för mycket eller dricker jag för mycket för att jag är olycklig? " - både och..., ond sprirall men det går att stopa.

Mina tankar och erfarenheter...

Boka inte av!!! Olika tankar kommer troligviss försöka "övertala dig" att du ska avboka, att du inte behöver, att du klarar det själv men...lyssna inte på dem, dem ljuger...
Du gjorde alltså ETT BRA VAL att inte avboka...

Det är lång tid till slutet av januari. Vad har du för plan för att klara dig tills det? Att skriva här och få stöd är bra men kan vara för lite när svårare stunder kommer. Att fundera ut en extra plan för sådana moment kan vara bra....

Jo, att man försätter trots att man vet att dagen efter få man inte bli påverkat/bakfull säger en del. Bra att du har insyn! (Y)

Ja, jag skrev ju att jag skulle vara helt nykter både Nyår och hos morsan igår, men så blev det inte. På Nyår drack jag ett glas bubbel som välkomstdrink samt tre öl under hela kvällen, ca 10-12 timmar. Jag har kommit överens med min fru om att berätta om mitt problem för de närmaste, men i övrigt har jag bara lagt ut på FB om att det ska bli mindre alkohol för mig 2021. Jag kommer att fortsätta med min plan om att ha en vit tremånadersperiod nu fram till april. Mitt mål är inte att sluta dricka helt men att kunna hantera det som på nyårsafton, dvs kunna dricka utan att känna tvång eller sug efter en till och en till och en till...

Nyår gick ändå bra tycker jag. Jag tackade nej till både vin och wiskey och hade t o m en oöppnad öl med mig hem på natten. Vet inte när det hände sist, och förr hade jag för det första tagit med mig fler öl, tackat ja till det som bjöds samt inte tagit med mig alkohol hem utan sett till att dricka upp det under kvällen. Jag kände aldrig nåt tvång eller nån press från någon om att dricka mer än vad jag gjorde och det var jätteskönt att vakna dagen efter och fortfarande ha koll på allt. Det är så här jag vill ha det - det räcker ju för mig. :-)

I går var vi på middag hos morsan och det gick också bra - jag körde och var alltså nykter. Jag hade ringt och berättat för henne om mitt problem tidigare i veckan och sagt att jag har tagit kontakt med alkohollinjen, och hon sa såklart att hon tycker det är förståndigt gjort av mig. De hade uppmärksammat att jag ibland drack lite väl häftigt (dvs kanske båda snabbt och mycket) så det är ju så att de har sett på mig att allt inte är helt OK. Igår dracks det allt möjligt - öl, vin, snaps, sprit - men jag kände inte alls att jag saknade det, och att vakna först av alla i familjen - utan minnesluckor eller att vara helt seg i kroppen - känns fantastiskt. Jag ska snart dra på mig löpardojjorna och ge mig ut en timme och springa.

Det som inte känns helt bra är väl några saker:
- Var jag dum som drack på Nyår? Även om det gick bra och det var mitt eget beslut?
- Jag fick aldrig chans att berätta för brorsan igår om mitt problem, även om jag gissar att även han har fattat hur det ligger till för mig. Innan jag sticker ut ska jag skicka ett sms till honom och hans fru så de också vet. Jag känner själv att jag behöver berätta för honom så att alla korten ligger på bordet. Både jag och morsan tycker att även han dricker för mycket, även om han aldrig är den som craschar, och igår blev han ju som vanligt lite (små)full.
- Det känns lite som att min fru är på mig lite grann, och nästan vill straffa mig. I natt innan vi gick och lade oss så frågade hon vad brorsan sa när jag berättade. Jag sa att jag inte hittade tillfälle att berätta om det (och vi var verkligen aldrig ensamma och jag ville inte berätta om det när han var smålullig) och då kändes det som att hon blev kall och sur och tvär. Jag sa att hon inte skulle oroa sig för jag kommer att berätta om det, men det verkar som om det är viktigt för henne att jag berättar för honom om det. Och hon har ju en poäng - att inte berätta är ju att fortsätta smussla med det så jag kan ändå förstå att hon kanske är lite orolig. Men vad jag känner är att hon inte är nåt stöd för mig utan istället ger mig ännu mer dåligt samvete för att jag drack för mycket på julafton. Det dåliga samvetet infinner ju sig alltid så hon behöver inte spä på det. Ibland tänker jag att om det nu är en sjukdom, ska man då bli bestraffad för sina misstag? Finns det inget utrymme för misstag längre? Eller kan det vara nåt slags moment 22 - är jag olycklig för att jag dricker för mycket eller dricker jag för mycket för att jag är olycklig? Vi lever för tillfället inte som man och fru. Det blir ett pliktskyldigast "godnatt och sov gott" när vi går och lägger oss eller så ta en av oss soffan...

Är det vanligt att känna som jag gör just nu? Jag tänker att jag kan ju såklart inte använda mig av det faktum att alkoholism är en sjukdom för att fortsätta dricka för mycket och fortsätta begå misstag efter misstag. Jag har ju ansvar för mina handlingar. Är det nåt sätt för en alkoholist att försöka skjuta ifrån sig ansvaret? Är det någon som har erfarenhet av detta tidigare så skriv gärna i tråden.

Tack för alla kloka och vänliga kommentarer - de betyder mycket för mig. Kämpa på alla - låt oss göra 2021 till vårt år, vårt bättre nyktrare år! Kramar till er alla <3

Alkoholterapeut, jag har anmält mig till Riddargatan och kommer ha första möte på distans med kurator i slutet av januari. Höll på att boka av det igår då det känns jobbigt men valde att inte göra det :)

Jag håller/höll på att bli den personen jag hela min uppväxt lovat mig att inte bli, och dessutom fattar jag att om jag faktiskt blir beroende blir det ett helvete att ta sig ur då jag är en beroendepersonlighet. Har lätt att hamna i beroenden och har lätt att hitta på ursäkter för dem.
Jag har hela tiden fattat att hur jag känner för alkohol är en varningssignal, hur jag känner med alkohol i systemet lika så och det faktum att jag inte stannar trots att jag lovat mig själv. På sistone har det till och med varit så att jag inte stannar fast jag har åtaganden dagen efter som kan innefatta bilkörning med mera och varit tvungen att ställa in. Helt rubbat.

det är inte alkoholfria perioder som är bevis på att man inte har alkoholproblem.
Det är vad som händer med en när man tar första glasen som är bevis på att alkohol är problemet...
Eller att alkoholen börjar bli ”viktig” ... och att den ställer till problem....

Om du frågar mig så jag har nu snart en15årig alkoholfri ”period” men det inte betyder att jag inte har problem med alkohol, för om jag tar det första glasen så finns det inte stop för mig....

Du är 20. Stoppa utvecklingen nu, gå till öppenvård, var ärlig mot sig själv kring allt sommar med alkoholen att göra, försök träffa andra som kan hjälpa dig med att hålla sig borta från spriten.

Lycka till !!!

Tja! Jag blir så glad när jag läser om den insyn som du har. Önskar om alla hade samma insyn i tidig skede av utveckling av alkoholproblem.

Det du beskrev i första inlägg om mer begär efter första ölen, längre och längre drickperider, större mänger passar väldig bra till det man vet om alkolholismmes utveckling utifrån sjukdomsteori. Nämligen att den är progressiv, utvecklar sig och både kräver mer och mer och förstör mer och mer.

Gör du något mer förutom att skriva här för att behålla nykterhet? kanske deltar i AA? Det är lättare att hålla ut, speciell i svåra stunder, när man hänger med andra som har också alkoholproblem och vill bli kvitt med det. AA kan vara bra för det, träffa nya människor och skaffa kompisar som förstår och som inte kommer övertala en till drickandet. Tvärtom snarare.

Ditt beslut är rätt, tycker jag. Håll vi d den och lycka till Alva88

8 dagar utan alkohol, undantag för två munnar skumpa på 12 slaget. Det går så mycket bättre än jag trodde att det skulle göra men samtidigt vet jag att om jag släpper garden sitter jag snart där igen och dricker mer än jag borde oftare än jag borde och orkar inte med livet som jag vill leva det.
Tappade träningen under hösten, trodde det var pågrund av stress och mycket att göra men det berodde nog mer på att jag inte orkade vänta med första ölen till efter löprundan/gympasset. Jag har gått upp runt 8 kilo 2020, väger mer än jag någonsin gjort bortsett från gravid. Räknade faktiskt med att börja gå ner i vikt när jag slutade dricka men 8 dagar kanske är för kort. Har hypotyreos också, dock välmedicinerad men jag antar att det kan göra det svårare.

Det är skönt att inte vakna bakis, må illa med mera, det är också skönt att slippa den kognitiva dissonans mitt, skulle säga riskbruk, ledde till då jag ser mig själv som en aktiv och ganska hälsosam person. Men jag höll på att bli min mamma som också i grunden var den personen men som dövade stress och ångest med alkohol vilket ledde till mer av den varan.

Jag har verkligen varit utmattad andra halvan av 2020 men jag trodde verkligen inte det bara var alkoholen men det verkar som om den varit största boven.

Nu gäller det bara att hålla mig mentalt stark inför alla kommande triggers.

Du har redan börjat genom att skapa konto.
Nästa steg kan kanske vara att skriva lite om ditt problem och vad du känner. Sen kommer allt utveckla sig av sig själv, så att säga..

Välkommen hitt!

krickelina46. Jag tycker att du har en stor självinsikt vilket är en fördel om man vill göra en förändring! Har du provat motiverandesamtal? De är till för människor som vill förändra något i sitt liv t.ex. sina alkohol och drog vanor. Lycka till! ?

alkoholterapeut. Ja vi är ju alla här för att lära av varandra erfarenheter och ge varandra tips! Fint att du fick tag på den boken för jag tror att den är slutsåld på många förlag.??

alkoholterapeut. Mitt svar dubbleras.

Tja, tack för tipset. "Jaget och missbrukaren" har jag precis beställd efter tips från dig (Y) :)

Jag delar gärna med det lilla jag vet om både missbruk och beroende utifrån både min roll som terapeut men även som en som har varit "på andra sidan", så att säga ;)

alkoholterapeut. Jo jag inser att det är missbruksrjaget som styr över det friska jaget när beslut om intag tas ?. Skall också säga att jag visserligen är beteendevetare men att jag inte kan något om missbruk för det, initialt är jag här pga intresse att lära mig mer om beroende och medberoende. Kan därför inte ge tips om litteratur etc. Men det lär finnas en bok som heter just Kidnappad hjärna av Miki Agerberg se länk https://www.adlibris.com/se/bok/kidnappad-hjarna---en-bok-om-missbruk-o… och Jaget och missbrukaren av Craig Nakken länk https://www.bokus.com/bok/9789171188335/jaget-och-missbrukaren-hur-en-m… (slutsåld där men finns bla på antikvariat) som är läsvärda. Gott Nytt År till dig också!

Citadell, du frågade så jag försökte besvara... ;) Att jag inte har svenska som modersmål underlättar inte heller, må jag säga ;) Rätt så kull att skriva med en kollega och lära sig lite hur grejer heter på rätt svenska och nya utryck :)

Men jag tycker att vi pratar samma språk gällande Jaget. Jag tycker också att det splittrade Jaget utvecklas över tid.

Det som jag reagerar över som du skrev, och som jag antigen inte riktig förstår hur du menar, eller inte håller med, är:

"Om man har varit missbrukare en lång tid så har man ju säkert dagar där man är sig själv så att säga. Men i samband med beslutet att inta substanser så faller ju den friska jagdelen bort och ersätts av missbrukar jaget.

Just det: "men i samband med beslutet att inta igen" - kopplad till det "friska" jaget för jag i huve någonting som inte stämmer. För att jag tycker faktiskt att det är så att det är "missbrukar jaget" som BESTÄMMER att man börjar dricka igen. Alltså enligt mig, och hur jag förstår detta, så är det så att missbrukar jaget styr så pass mycket att det "friska" jaget har i storsett inte mycket "att säga". Och även om det "friska" jaget ""gör sitt röst hörd"" ibland, så tar det andra, fulla jaget, över. Ibland direkt, ibland efter ett tid men alltid(tills man går en terapii och börja lära sig och fatta hur det påverkar en).
Det är enligt mig därför att alkoholister som då och då bestämmer sig att: "jag ska aldrig mer dricka igen" klarar av en nykterperiod och sedan faller tillbaka i gamla vanor... Det fulla jaget styr...

ps. kan du kanske tipsa om en eller några bra svenska böcker som beskriver psykologiska beroendemekanismer så tar jag gärna emot tips :)

Gott Nytt förresten!

alkoholterapeut. Jag är själv beteendevetare så jag borde väl ha lite koll ?. Men jag tänker att det splittrade jaget verkligen är något som utvecklas över tid. Från början har man väl ett hyfsat sammansatt jag. Såtillvida att jaget och identiteten skapas under en människas första 20-25 år. Men ju tidigare missbruket börjar i en ung hjärna desto svårare blir nog konsekvenserna för jagutvecklingen. Om man har varit missbrukare en lång tid så har man ju säkert dagar där man är sig själv så att säga. Men i samband med beslutet att inta substanser så faller ju den friska jagdelen bort och ersätts av missbrukar jaget. Sedan är det ju så klart att missbruk skadar hjärnan och tar bort konsekvens tänkande och förmåga att reflektera kring sig själv och så vidare. Med tiden uppstår väl det vi kallar för missbrukar personlighet. Det sägs att en missbrukares hjärna är kidnappad. Jag kan tänka mig att en aktiv missbrukare därmed inte är sig själv utan just den andre. Eller om man så vill så är man missbrukarpersonligheten. Ju längre tiden går kan jag tänka mig att det ursprungliga jaget kommer att bli mycket skadat. Frågan är om det går att restaurera ett ursprungligt jag? Dessa resonemang som vi nu för kan göra det lite lättare för den som är medberoende också på så vis att man förstår att man verkligen tycker om en del av människan men inte den andra. Vi har ju nöjda med jaget som det varit från början så att säga men vi blir mer och mer missnöjda och arga på missbrukarpersonligheten och det är den vi vill försöka ändra på så att vi kan få tillbaka kontakten med den vi lärde känna och lärde oss att tycka om. Man kan faktiskt säga att missbrukarens hjärna är kidnappad av substansen men att den medberoendes hjärna också har en kidnappad hjärna på så vis att det är missbrukaren som upptar tankarna hos den medberoende.

Jo, det är svåra grejer det, faktiskt.
För att förstå det så behöver man först förstå vad själva Jaget, eller snarare Jag-struktur, är och vad det har för "uppdrag" hos en människa. Jaget handlar om "vem" jag är, "vilken" jag är, "hur" jag är och svaret inte handlar om att man är en bilmekaniker ;) Alltså handlar det om djupare saker som har med personligheten och det psykologiska sfären att göra. I Jaget ingår bland annat vilka värderingar man har och ATT MAN LEVER UPP till dem. Eller att man tar rätta beslut utifrån vad man tror på, värderingar, sina gränser osv. Med "rätta" menas precis det att man "lyssnar" till sitt inre, inte att beslut inte leder till negativa konsekvenser och visar sig att vara "fel beslut"(utifrån konsekvenser).
Mycket handlar egentligen om att man "är sig själv".
Man kan säga att anledningen till att man dricker alkohol är att man under en tid "inte vill vara sig själv", lixom.
Det är väl lite så att man "inte är sig själv" när man är påverkat. Eller har jag fel?? Man kanske "öppnar" sig lite mer än man annars brukar vara, man kanske börjar "skoja" på lite dummare sätt, överskrider sina personliga gränser osv. När en person börjar dricka mer och mer så blir den där "inte sig själv" per automatik mer och mer "igång", typ. Och så är processen igång. Detta leder till att Jag-struktur blir splittrat och slutligen leder till att man blir lixom två personer och två personligheter i en människa. Precis som skapare av detta inlägg skrev: DrJekyll och MrHyde. Det är bland annat det splittrade Jaget som ansvarar om att man, trots att man egentligen inte vill dricka och vet om att drickandet kommer att leda till jobbiga konsekvenser, dricker ändå. Så klart spelar en del andra grejer också stor roll att man tar det första glasen igen, trots att man tidigare har bestämt sig att vara nykter men i stora drag så handlar det splittrade Jaget i alkoholberoendet som jag beskrev det. Det är dock så klart mer komplicerat än så...

eller vad tycker du?