Senaste kommentarerna i forumet

Och stort tack för att du delar med dig av din berättelse. Du skriver jättebra! Fortsätt skriv, sätt ord på vad du tycker, tänker, känner. Och flytta över din tråd till ”Förändra mitt drickande”, där är det mycket mer aktivitet. Där har även jag min tråd. Nykter dag 24 idag.

Heja oss!

Jag är uppvuxen i ett hem där alkoholintaget var nästintill obefintligt. Fick predikningar om hur farligt alkohol var. Har aldrig sett mina föräldrar påverkade. Första fyllan hade jag som 15-åring, pga kompistryck. Festade vid enstaka tillfällen, men blev yr och sluddrig redan vid små mängder alkohol och utan lyckorus. Dessutom fick jag barn som ung och därmed blev alkohol en ickefråga för mig. Levde mitt drömliv i en trygg och kärleksfull relation med två barn, hus, hund, Volvo och stadig ekonomi. Var med i en olycka och blev funktionshindrad. Ett funktionshinder som inte syns utanpå, men som påverkade mig och mitt samliv stort. Gick in i en djup depression, där jag tillslut ville avsluta mitt lidande för gott. För min man och våra barns skull bestämde jag mig för att kämpa. Började med en sekund i taget, en minut, en halvtimma, en timma... Fick många mediciner för att kunna komma vidare. Morfin, stesolid, sömntabletter, antidepressiva tabletter och ångestdämpande medicin. Blev utredd för MS och grät när jag fick besked att det inte var det jag drabbats av. Läkaren trodde att det var av lättnad, men jag var ledsen för att inte mitt liv skulle ta slut, utan att jag skulle måsta fortsätta kämpa. Under läkarbesöket fick jag tydlig information om att inte blanda alkohol med de mediciner jag åt, eftersom det skulle innebära fara för mitt liv. Jag såg en ljusning. Kunde jag helt enkelt supa ihjäl mig? Då skulle jag ju inte avsluta mitt liv med vett och vilja, utan sakta kunna bryta ned min kropp.. Jag var utan energi och livslust och såg plötsligt en lösning. Vad jag inte hade räknat med var alkoholens effekt. Plötsligt gjorde ett vinglas att jag orkade le, ta för mig saker, fixa middag till familjen och baka. Jag orkade med besök av grannar och i takt med att de positiva effekterna ökade, ökade också intaget av alkohol. Small ofta, låg å kräktes över toan, men lyckades hålla fasaden uppe. Familjen trodde att det var medicinerna som påverkade mig. Lyckades dölja vinpimplandet i kaffemuggar med lock, intag i källaren, garaget, på skogspromenaden osv. Såg till att dricka offentligt med måtta och vid lämpliga festliga tillfällen. Åren gick å, så en dag insåg jag att livet inte var så hemskt ändå. Bestämde mig för att jag ville leva och tänkte att det var medicinerna som gjorde mig beroende av alkohol. Trappade ned medicinerna å märkte att de negativa effekterna av alkoholen minskade. Vid det laget drack jag en vinflaska per dag. När jag var fri från medicinerna bestämde jag mig för att börja försöka jobba, för att i allafall bidra ekonomiskt till familjen. Det blev en tuff kamp, men eftersom jag behövde kunna köra bil, så slutade jag dricka på veckorna. Tog ett halvår att komma upp i heltid å i och med jobbet, så stärktes min känsla av att vara värd någonting å kanske kunna lyckas. Dock tog jobbet all energi, så för att orka städa, diska, umgås med familjen och vänner, så drack jag vin. Fick verkligen positiva effekter av alkoholen å kände att så här kunde jag leva mitt liv. Var aldrig onykter på jobbet och körde aldrig påverkad, men all annan tid så kretsade mitt liv kring vin. Rött, rosé eller vitt spelade ingen roll. Hittade på alla möjliga anledningar att dricka vin, antingen åt vi en god middag som krävde vin, eller, så firade vi något, eller så var det för att kunna sova eller ta det lugnt efter en hektisk dag. Så tog min son lämpen, å började be om att vi skulle ut och övningsköra. Många gånger duckade jag med helt logiska anledningar, men de gånger jag druckit vin till middagen, så var jag ärlig. Så en dag sa han till mig - Mamma du är ju alkoholist. Jag skrattade å sa, det är jag ju inte. - Jo, du dricker vin mitt i veckan. Där började jag fråga mig. Dricker jag för mycket? Intalade mig att jag inte gjorde det, eftersom jag jobbade heltid, höll hem och barn hela och rena, samt väldigt sällan var bakis. Jag hade ju faktiskt slutat med alla mediciner och levde ett hektiskt liv. På helgerna åkte vi till stugan å då drack jag ofta upp en 3L box vin fre-sön. Såg alltid till att vara nykter vid tolvslaget på söndagen. Min man var så glad att jag skrattade igen å orkade så mycket, så han klagade aldrig. Kanske levde i förnekelse.. Provade dricka mindre i perioder, men då slutade det alltid med att jag kunde ligga en hel helg framför ipaden och inte orka någonting. Därmed var det bättre med alkohol. Jag kunde ju inte vara alkoholist? Ingen sa ju något. Jag hade inte en enda sjukdag pga baksmälla.. När en familjemedlem blev sjuk å det krävdes att jag kunde köra oavsett tid på dygnet, tänkte jag inte på annat än då jag skulle få dricka den där vinaren. Deppade. Inte för att min familjemedlem var sjuk, utan för att jag inte fick dricka vin. Just nu har jag insett att jag är alkoholist, att jag vill leva och att första gången jag frågade mig om jag drack för mycket, så visste jag redan svaret. Frågar du dig om du dricker för mycket, så är svaret ja! Oavsett påverkan på livet. Ställer du dig frågan, så är det för att du gör det! Mängden är inte alltid svaret. När å varför dricker du? Kan du gå ut på fest å ha kul nykter. En alkoholist är inte alltid någon med nedsatt njurfunktion, många sjukdagar å irrationellt beteende. På tre veckor har jag druckit två vinare. Mitt mål är att bli helnykterist, å min största utmaning är att hitta glädjen i vardagen å roliga aktiviteter, samt att orka. Bryta mönster och att kunna åka till stugan å njuta av ledighet utan vin. Hitta tillbaka till familjen å vänner. Mitt funktionshinder har jag kvar, men varken det eller alkoholen ska få bryta ned mig. Jag är älskad och värdefull. Både min familj och världen behöver mig. Varmt lycka till med er insikt och alkoholfria liv! ❤️

Hej rosa elefant,
Jag vet inte om detta är ok (är ny på forumet) men ditt inlägg påminde mig så mycket om min sambo att jag gärna vill fråga hur du lyckades sluta? Jag förstår att beslutet måste komma från personen själv, men kan inte låta bli att söka hopp och inspiration (som ditt inlägg gav mig) medan jag väntar på den insikten- väl medveten om att den kanske aldrig kommer.
Trots att jag dagligen följer ett beroende på nära håll kan jag inte förställa mig vilket helvete det måste va att leva med. Grattis (om man kan säga så) till dina 3 månader och hoppas det känns lite lättare för varje dag som går.

Jag slank in här, men har min tråd i förändra drickandet, att jag dricker för mkt är inte en fråga.
Fin läsning i din tråd! Bio och träning som en vill/längtar efter är väl ett väldigt bra svar på din initiala fråga om vad man ska göra istället!
Ha en fin helg!

Yepp, jag är rädd för alkoholen & vad den gör med en..
Tror aldrig att jag helt kommer att bli av med den, men förhoppningsvis så lär jag mig at leva med den ju längre man håller sig nykter.
Dock är du inte ensom om denna rädsla, snarare tvärtom.,,
Ett setg i att få hjälp är at gå till AA; det har hjälpt mig något oerhört!

Läs massor av inlägg i forumet, det ger massor att läsa om andra i samma situation. Oavsett om vi vill sluta dricka eller minska drickandet.
Jag har också självmedicinerat mig med alkohol under en lång period.
Fick ett ultimatum av familjen och har bestämt mig för att sluta dricka helt. 14 dagar utan alkohol är avklarade??
Jag är livrädd, vi alla är livrädda...men här är det okej att vara det?
Läs mycket, googla, ring hjälptelefon där du kan vara anonym, häng här och läs eller skriv av dig?

Du har hittat hit och nu valt att starta en tråd här, bra gjort! Det är ett steg taget i den riktning du vill med att hitta stöd och hjälp för att lyckas göra en förändring av dina alkoholvanor.

Periodvis dricker du mer än du vill och du önskar ta tillbaka den kontroll alkoholen kan ha för att själv Alltid kunna styra över den.

Många här kan nog känna igen sig i det du beskriver, en rädsla att söka stöd på grund av om det kan riskera något mer barnen. Socialen är en hjälpande instans och det sista man vill är att ta barnen ifrån sina föräldrar, att du jobbar på en förändring är ju något positivt.

Fint att du skriver här och hoppas du kommer hitta mycket som blir hjälpsamt! Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger så ens tråd blir synlig.

igen, varmt välkommen!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill börja med att säga välkommen till oss. Det låter som att du arbetar hårt för att bearbeta och ta dig igenom det någon annan ställt till med. Du fortsätter att söka efter det som kan hjälpa dig att må bättre. Som du skriver är du nu redo att förändra dina alkoholvanor och ge dig själv möjlighet att med närvaro finna ro inför framtiden? Ett fint tecken på att du vill dig själv väl. Lite klyschigt och samtidigt sant: Vi har lika många chanser som vi ger oss. Mitt i din känsla av "jag orkar inte" skriver du här och tillåter dig att ge utrymme för hopp. Det berör.

För varje försök har du fått erfarenhet och ledtrådar till vad som kan bli hjälpsamt nu. Du är inte ensam och som sagt mer än välkommen till oss här.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej, ny här. Dricker periodvis för mycket. Vågar inte söka hjälp igen pga jag har barn. Tror egentligen att jag självmedicinerar men känner att det finns någon hjälp att få.

Hej Les2020!

Tråkigt att du fick ett dåligt mottagande när du sökte hjälp.
Men ge inte upp, sök hjälp någon annanstans.
Och det där med att vara maktlös inför sitt beroende är möjligen sant, men du är INTE maktlös inför hur du vill bli bättre.
Och det är viktigt att komma ihåg.

Jag har varit nyckter sen jan 2005, och jag har aldrig gjort upp några planer, över hur jag skall lyckas med nyckterhet, bara tagit en dag i taget.
Men sen planerar jag självklart mitt övriga liv som alla andra.
Det är bara nyckterheten som går en dag i taget.

Mvh Bo

Tack för ditt svar!
Jag har gått på KBT, två gånger via arbetsgivaren och sen även på eget bevåg genom vårdcentralen, skulle ha haft ett möte i januari men kände då att jag inte var mottaglig för hjälp och avbokade mötet, idag är en dag då jag är mer mottaglig och då har jag även anmält mig till alkoholhjälpens program. Förmodligen borde jag börja med antidepressiva igen för att kunna skapa en balans som gör mig stark nog, för traumat från det som har varit sitter i och jag har svårt att släppa det när jag är nykter. Kan elchocksterapi kanske hjälpa?

Har även testat gå till kommunens alkoholenhet, den var enligt min mening värdelös. Gick dit tre gånger och fick höra att jag var maktlös mot mitt beroende och när jag försökte sätta upp mål fick jag höra att det var slöseri med tid, ”lycka till, jag har inte sett någon lyckats innan dig”, så jag slutade gå.. Hon jag pratade med stank rök Vilket jag har lite svårt för då jag själv var rökare under en tid och hon vägrade prata med mig när hon ansåg att hon pratade med min ”beroendeperson”. det hela var bara märkligt.

Hej Les2020!

Jag skulle starkt vilja rekommendera dig att söka hjälp.
Det låter som om du skulle behöva hjälp via psykiatrin. Och det är verkligen inget skamligt i det.

Att självmedicenera med alkohol har aldrig varit ett vinnande koncept. Det kommer bara att dra ner dig ännu djupare i förtvivlan.

Finns det möjlighet för dig att gå på stödgrupper i din kommun?
Det kunde kanske hjälpa.

Mvh Bo

Under 2016 blev jag utsatt för sexuella trakasserier av en kollega, innan dess var jag välmående om än en väldigt stressad individ som levde för jobbet, efter innan nämnda situation hamnade jag i en personlig kris, jag hamnade i chocktillstånd, jag förlorade mycket energi, plötsligt grät jag för allt - bara för frågan om hur jag mådde, och tillslut började jag även dricka mycket mer än tidigare. En flaska vin per vecka blev en ”bib”.

Jag blev till slut sjukskriven på deltid, sjukvården noterade förhöjda värden och jag skärpte till mig gällande alkoholen, jag började med antidepressiva.. men det tar dessvärre inte slut där. Jag skyndade tillbaka till arbetet och fick en ny chef, en chef som fick ta del av min historia från tidigare utan att jag hade berättat den själv, en chef som började trycka ner mig och ja, ni kan nog gissa resten, jag började dricka mer igen. Jag blev tillslut även sjukskriven på heltid efter ett halvår av kommentarer om hur värdelös jag var trots mina 8 år i branschen, men under min sjukskrivning pågick utredningar och ännu fler utredningar, och jag fortsatte dricka och ta antidepressiva (venlaflaxin) för att överleva innan jag till slut sa upp mig.

Problemet är att jag fortsätter dricka vin, jag har depression och ångest men har slutat med medicinen sedan sommaren 2019, jag har mått bra stundvis men jag biter mig fast vid att dricka för mycket och må dåligt. Nu har jag kommit till ett stadie där jag inte orkar mer, jag vågar inte ens ringa ett samtal utan att ta ett glas vin, jag rör mig knappt utanför lägenheten om det inte är för att köpa vin, det känns som att jag vill må dåligt, hur tar jag mig ur det? Att sluta dricka är självklart men jag klarar inte det, jag vill inte gå på mediciner för de får mig att må dåligt, jag har börjat träna men har social ångest efter det samtidigare har hänt.. tips, råd? Jag orkar inte så mycket mer.

Trevlig helg!

Tack VaknaVacker & Anna77!

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver! Känner precis likadant, igår tog jag steget och hittade hit i alla fall. Det är så otroligt destruktivt med alkoholen att jag bara måste sluta. Vi får peppa varandra ❤️.

Halloj! Gott att höra det är ok även om det går lite uppan och nedan... för mig var det bra i början. Sedan var det mer skumpigt... och nu är det lugnare igen så det är ok med mig?

Så värt ansträngningar att sluta! Heja dig!

Hur går det nu?

Här igen, vart mycket med att vi dlyttat till ny stad. Skolbyte osv med barnwn. Gått bra rent praktiskt men jsg gick rakt in i väggen efter ett par månader så vart sjukskriven. Nu håller jag mig till "normala" mängder alkohol men då är det min jävla sambo som istället spårar!!! Är besviken o "städar upp" efter honom konstant istället. Suck!

Är inte det ett ganska osmakligt uttryck? Som att man inte tar tillvara tiden i nuet utan hellre fördriver den.

Idag hade jag gärna tagit ett glas vin...eller fler. Men nu ska jag iaf fördriva tiden med något sundare nämligen träna och gå på bio. Fast nu i skrivande stund händer något väldigt besynnerligt nämligen att jag
faktiskt känner lust att göra precis det; att träna och gå på bio. Och egentligen hade det där glaset vin mer med tidsfördriv att göra. Eller A som ville försöka sig på ett feltänk och förväxlingsdrama.

Ha en fin lördag allesammans!

Hej VaknaVacker!
Det är väll lite upp & ner just, men överlag så är det bra..
Har varit grymmt sugen på att ta en öl eller två, har funkat. Men dt är jäklar i det tufft..
Hur är det själv?

Halloj!
Hur är läget? Hittade inte tillbaks till din tråd förrän nu!

Hjärtligt välkommen till forumet! Du har påbörjat en resa mot något bättre. Starkt och modigt av dig att ta det steget! Här på forumet finns mycket värme, stöttning och kloka tankar och erfarenheter att ta del av, kanske hittar du något som är hjälpsamt för dig på vägen. Om du vill får du gärna starta en egen tråd och berätta mer om hur du tänker och vad du behöver framåt.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nice post, thanks for sharing. I am new here, Looking forward some more.. Visit website - [länk borttagen av admi]

Idag är det dagen efter den första dagen.....igår sa jag DET, jag är alkoholist, JA jag har problem...
Ångesten river i kroppen av skam och skuld. Tänker på hur jag sårat de jag älskar med lögner och bortförklaringar...
Nu kan det vara bli bättre, som min dotter sa❤️
Herregud, vad har jag ställt till med?