Senaste kommentarerna i forumet

Finns bra sidor på Fb till stöd i att befria sig från socker och kolhydrater och stärka sin förståndiga sida. (Jag är övertygad om att allt beroende är beroende med olika utlopp). Kram på dej ? / mt

och undrar hur läget är under din fullblodsmåne? Ser du den? Inte jag. Trodde jag gjorde det men det var Globen som var upplyst i rött, mellan tallarna ha ha... Miss på den.
Äsch passar på och undrar hur du mår och hur det går nu när jag ändå
loggade in här. Så .. vad gör du?

Stark du är som har tagit dig såhär långt att du skriver här!
Vi är många som kämpar och det här forumet har varit guld värt för min egen del på min resa.
Jag har druckit konstant i 3 års tid. Senaste året från det att jag klivit upp tills att jag däckat. Ja, till och med på jobbet. Fruktansvärt. Jag skäms.
Det jag lärt mig här är att det enkom handlar om mig själv. Min egen inställning och min egna vilja.
För mig var det senaste året kantat av en massa ångest varje dag och tankar på att "jag måste sluta dricka". Det där mantrat har rullat i mitt huvud varje dag, varje timme av min vakna tid. Måste sluta. Måste sluta. Måste..
Vad jag gjorde där och då var att jag mentalt rustade mig tror jag. Laddade för att ta fighten. En sak jag lärde mig var, att när jag tog klivet in på det här forumet hade det där måste bytts ut till "jag vill sluta dricka."
Det är en jädra skillnad. I alla fall hos mig, i mitt huvud.

"Får dock panik hur tråkig livet skulle vara utan alkohol. Att aldrig mer få dricka det." skriver du ovan, det låter som mig själv innan jag bestämde mig. Och jag har varit livrädd för att sluta, men... Livet tråkigare utan alkohol? Nja... Ångest över vad man sagt och gjort, alltid göra bort sig, få ännu mer ångest dagen efter, va seg, inte orka något, inte prestera på jobbet, förlora relationer pga att ingen till slut vill vara med en pga att man är full..
Såhär på andra sidan, väl dryga 6 veckor utan en droppe från den dagen jag klev in här och ville sluta: Vad tusan var det som jag egentligen tyckte var roligt? Och inte stod jag ut med mig själv heller. Och inte vart det så panikartat som jag trodde det skulle bli, snarare tvärt om, allt till det bättre.

Bra att du bokat tid hos sjukvården, det är ett stort steg och ett helt rätt steg.
Använd forumet som ett stöd, ett hett tips, vi är så många som kämpar och har så mycket värdefulla ord att reflektera över, du är inte ensam!

Kämpar dock fortfarande med sockret. Jag är inte alls överviktig men får så ont i kroppen av socker och kolhydrater.
Klarar det i perioder men trillar dit. Grejen är att jag inte äter bra sedan dottern försvann ur mitt liv.
Syra grönsaker? Är det bra? Måste bli av med detta, så fort jag upphör med Marabou till middag i en vecka går värken över....
Ah måste googla detta på riktigt. ta tag i det.

Vad starkt av dig att söka vård. Om det känns okej för dig så får du gärna fortsätta att berätta om hur det går för dig. Bakom varje användare finns en person med tankar, rädslor, hopp och med specifika fina egenskaper. Du är en av dem.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag vet inte om det är extra svårt att sluta för min del, då jag lider av en psykisk sjukdom som tyvärr inte går att bota. Gråter ofta efter jobbet pga denna sjukdom som förstör en massa.

Jag började gråta av att läsa ditt svar! Att okända människor tar sig tid att svara och bry sig om en. Jag har försökt minska på mitt drickande men det går inte. Jag har en läkartid på fredag på en beroendemottagning. Jag kan inte hantera alkohol och kan egentligen inte dricka en droppe. Får dock panik hur tråkig livet skulle vara utan alkohol. Att aldrig mer få dricka det.

Så fint att du hittat hit. Du skriver uppriktigt om hur du har det just nu.

Det är sannolikt inte lätt att formulera vilka konsekvenser alkoholen får för dig. Det är ett anonymt forum vilket underlättar för många samtidigt krävs det ändå mod att skriva att man exempelvis kört bil under påverkan och är rädd att göra det igen. Det är skrämmande att vara en potentiell fara för sig själv och andra.

Du är inte ensam om att märka att alkohol tar för stor plats i livet. Att gå från att dricka mycket till att förlora kontrollen är läskigt och att du nu stannat upp och reflekterar är ett hjälpsamt steg. Vad tror du att ett nästa steg kan vara?

Välkommen till oss
vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Är hemma ännu en gång pga att jag är bakis. Har inte gått till jobbet. Helt sjukt! Vad håller jag på med?! Kan inte sluta dricka! Vill inte förlora mitt jobb.

Vad jobbigt att mista körkortet. Känner med dig! Har själv kört bil salongsberusad och det kommer väl en dag då jag också mister mitt kort.

Uppskattar verkligen att folk svarat i min tråd! Tack! Så skönt att höra att man inte är ensam.

Vad jobbar du med förresten Blom09?

Jag känner det lika som du, drickandet har gått från att vara en social sak till att bli osocial dricker i min ensamhet och stänger in mig i mig själv. Själv förnekelse men det måste bli ett stopp på det då jag nu mist mitt körkort o vad skulle hända om jag mister mitt arbete. Rädslan finns där hela tiden. En förändring måste till men vägen ditt är inte lätt. Två dagar är bättre än ingen?

Vi är många som känner så. Jobba aktivt med en förändring. Det går men kan vara motigt ibland!

Jag dricker för mycket. Jag trivs inte i min lägenhet, trivs inte med mitt jobb, min pojkvän bor 50 mil ifrån mig. Jag presterar dåligt på jobbet. Sjukskriver mig när jag är alldeles för bakis.

Jo tack nog har det blivit en väckarklocka och min frihet har krympt då jag nu inte har körkort. Det är nu resan börjar att komma på fötter och jag är livrädd. Att möta min omgivning som inget vet, jag är redan dömd o oansvarig skit. Dagarna går så långsamt och mina tankar har blivit rent maniska på att dricka. Vad är viktigt just nu? Tack för responsen. Ska försöka ta en timme i taget. Hjärtliga hälsningar

med kortet kanske kan vara en vöckarklocka med riktiga konsekvenser för första gången?
Tror att om man har på riktigt haft problem med alkohol behöver man till en börja ha en riktig distans till den. Lägg av direkt, inte trappa ner m.m. Vara nykter ett längre tag, sedan fundera igen över vad man vill.
Heja dig, du klarar det!
Se till att du får någon att prata med. Ang. antabus är det den bästa hjälpen jag fått.
Lycka till!

Känner igen mig i det ni beskriver. Det är en kamp och jag har precis insätt att jag har problem den skam o ångest jag känner önskar jag inte någon. Men jag vet att jag måste vara helt ärlig. Det är svårt och jobbigt att prata om mitt drickande . Men bra jobbat med regler o mål

Hej! Detta är det första jag skriver. Har precis blivit av med mitt körkort då jag druckit för mycket en helg och kunde inte bedöma mitt tillstånd. Det börja för ca fyra år sen, jag köpte mitt dröm hus närhet till skog, börja plugga på 100% arbetade 80% . Det börja bra kändes som jag skulle fixa det men med tiden börja jag dricka vin då jag tycke det gick bättre att komma igång med skolarbetet. Fick svårt att sova drack mer. Det har hänt att jag kört bil till jobbet fast det inte varit ok. Har varit i dålig relation med mycket bråk då drack jag ännu mer. För ca ett år fick jag vattenskada i huset och min värd rasa av ren utmatning av dålig sömn, bråk, ångest och jakten på att vara duktig samt tanken på att klara av en sak till sen ska jag sluta dricka. Blev sjukskriven utmatnings depression. Jag isolera mig från vänner o familj. Sökte hjälp på vuxenpsyke men jag anser inte att jag fått den hjälp jag önska, begärde även få ut antabus pga av min rädsla att bli alkolist men då måste man ta massa prover osv. så jag tog till mer vin istället. Kanske min fyllekörning var ett sätt att säga hjälp mig för polisen stoppa mig för jag körde för sakta. Nu får jag leva med den skam men är evit tacksam att jag inte skada någon. Detta är något som jag har mardrömmar om nu. Vad hände jo jag fick en vän och bara en vinet. Nu vill jag sluta men när ångesten blir för stor och tankarn negativa så är det svårt. Hur blir jag fri?

började det gå utför för mig. Jag drack när känslorna var ur schack. Undvek jobbiga situationer och konflikter, drack istället. Inte så bra. Fattar inte hur man pallade med efterföljande ångest, inget jag längtar tillbaka till.

Här kan man klottra om vad som för tillfället rör sig i hjärnan - men som man kanske inte vill ta i sin, eller någon annans tråd.....

Tackar ödmjukt för uppmuntran, det glädjer mig! Ja jag pratade med sambon om det, och sa att enda gången jag kan tänkas dricka är hemma eller på semester. Dricker själv gör jag aldrig, tack å lov.

Jag tänker att jag inte sätter förbud, men endå att vänta med alkohol tills min ”årsdag” den 14 juli. Då har jag inte druckit på 1 år och då kommer dessutom bebis vara runt 2-3månader. Jag liksom har aldrig hållit upp i 1 år och det käns som något ”magiskt” kan kännas om jag faktiskt får uppleva det. Kanske jag känner att nä, aldrig mer alkohol, eller också lär jag mig hantera det känslomässigt. Har märkt att jag ofta dricker med känslor. För att fira, unna, en tuff period, etc. tack återigen för pepp, jag behöver verkligen få reflektera kring detta.

Du har ju funderat en del över det. Om du verkligen vill försöka att dra ner. Vad tror du om att sätta upp regler då med din sambo? Ni kanske kan köpa hem en mindre flaska och dela på och sen att du inte dricker själv? Svårt om ni har mycket hemma och tillgängligt.
Jag har inte själv långsiktigt lyckats att dra ner, men då det har fungerat är när jag haft tydliga regler och följt dem. Om det inte fungerar så kan du ju ta ett nytt beslut, vänta inte för länge bara. Men du har det ju i dig att inte dricka alls. Du klarar ju graviditeten utan att dricka och visar starkt hur viktigt barnet och familjen är. Det tycker jag är väldigt bra jobbat och du är värd beröm. Ta hand om dig!

Det bästa är om du skapar en egen tråd under förändra ditt drickande, då kan folk lättare fokusera mer på dina specifika problem. Men det är lite förvirrande när man kommer in här :)
Du ställde en fråga om grupptryck i det andra forumet. Vi kanske kan fortsätta där?
Men beroende på om du vill ha en paus bara så kan du ju ta till att du äter medicin, ska fokusera mer på träning, tog bilen, vill gå ner lite i vikt, testar en challenge (stå över i. 30 dagar), eller liknande.
Om du pratar mer om din egen inre motivation så är du ju något på spåret. Du börjar se mönstret. Det blir alltid dåligt för dig efter att du drickit. Försök att se det som ett mönster och inte som enskilda händelser. Du behöver motivera dig till att stå över. Vet du vad det är som driver dig att dricka, passa in, stresslindring, depression eller annat? Det kan hjälpa att hitta andra strategier för att hantera den underliggande orsaken. Hjälper det att sätta upp ett mål kanske? Ex 30 dagar för att få en start? Viktigt för många av oss är ändå att ta en dag i taget. Inte tänka att du aldrig ska dricka igen, utan bar just inte idag. Det finns väldigt många fördelar med att vara nykter och du är långt ifrån ensam i din kamp. Ett annat tips är att läsa trådarna här. Alla möjliga åldrar, men samma problem. Finns mycket kloka funderingar, strategier och tips. Ta hand om dig!

Jag ska erkänna att det är nästan bara då jag ör ensam som jag dricker. Jag skulle tippa på att ingen annan i min yrkesbransch skulle se mitt drickande som destruktivt, för att jag dricker egentligen ”sällan”. Någon gång i veckan, men jag dricker alltid ensam. Då jag är stressad eller vill typ lyxa till det. Jag gör det också för att det kan hålla mig ifrån att äta typ godis. Men jag får fruktansvärd ångest, den är övermäktig....och jag önskar att jag bara skulle få slippa suget att ta ett glas. Jag VILL inte HA men så går det några dagar.. Jag dricker bara några glas men det räcker. För jag tål typ inte alkohol...dagen efter så är jag helt psykiskt förstörd. Jag jobbar inom media och ska nu iväg på ännu en gala om en vecka. Jag VILL inte dricka då, men är rädd för mig själv, att jag aldrig lör mig. Jag vill stå där och säga - Nej tack jag dricker inte. Men jag kommer hinna glömma bort hur förjävligt jag mår dagen efter och ändå dricka med dom andra.
VAD SKA JAG GÖRA.,.?!˚˚!
Vill gärna ha stöd och pepp från någon i liknande sits...
Är 30 år med 7årigt barn

Min tanke är att kunna dricka hemma med min sambo 1 glas rödvin eller 2, samtidigt som skräcken över att de inte kommer stanna där. Han dricker aldrig mer än så, förvisso inte jag heller, men suget finns där. Jag älskar att träna och springa. Det har varit min hjälp och väg för att inte dricka alkohol.

Jag vet innerst inne att min själ mår bäst av att vara helt vit. Jag har dessutom känslig mage vilket förvärras betydligt vid alkohol.
Det är mer hur jag på något sätt behöver ha ett försvar gentemot mig själv, mitt varför över att inte dricka, vilket egentligen är glasklart: jag mår bättre utan det, och mina barn riskerar att aldrig se sin mamma berusad.

När jag läser kommentaren ”hej alla människor i kamp” skulle jag kunna tro att det var jag själv som skrivit texten... Att dricka för att hitta motivation är något som jag gjort, att dricka i min ensamhet är något som jag gjort. Under 2018 hade jag inte många alkoholfria dagar och jobbade ofta hemma för att kunna börja dagen med en-2 öl o få inspiration till dagens texter o det arbete som skulle utföras. Men klockan 14-15 var jag ofta för full för att fortsätta jobba så då var det bara att stänga ner o ljuga för kollegor att det var fint väder o jag går ut o går o en massa andra lögner.
Det där sköna ruset infann sig bara i början och det har sakteligen klingat av. Det senaste blev det bara ett måste att dricka. Tänk så mycket bra dagar jag har slängt åt sidan för att jag varit för full eller för bakfull för att orka göra något.
Styrkekramar till alla!

Hej!
Den första jag verkligen kan relatera till här. Allt, precis allt här ovan stämmer in på mig. Jag kunde använda alkohol när jag pluggade för att ta mig igenom en bok (och minnas allt) på några timmar och när jag skulle skriva uppsats, för att jag kände det gav mig mer djup och kreativitet. Fick höga betyg. När jag behövde göra något jobbigt som krävde mycket och länge - alkohol. Sedan dess gör alkohol mig mest trött, sällan jag känner något alls av ruset, behåller medvetande men förlorar viss reaktionsförmåga. Inget pinsamt, är ju alltid sjölv.

Är så trött på detta och försökt sluta, men börjar bli rädd för jag får sådan enorm ångest och trötthet och jag känner hur det gör ont i hjärnan utan alkohol. Det är som att det dunkar och jag känner mig yr. Jag får också känningar av social fobi och fått panikångestattacker. Det är alltså yrseln och ångesten som gör att jag inte vågat ta det hela vägen. Har inte blivit bättre efter 10 dagar och mer har jag inte orkat.

Skriv gärna om du har tips på hur du hanterat detta om du har några pch LYCKA till!