Senaste kommentarerna i forumet

Ville bara säga hej... Var inte för hård mot dig själv, att du inser och förstår att du måste göra en förändring är ett stort steg i rätt riktning! Du kanske behöver hjälp av någon? Jag förstår att din fru inte vet om hur mycket du dricker (eller så vet hon mer än du tror). Men hade det inte varit skönt att få berätta för någon, någon som kan stötta och ge support längs vägen? Det finns jättebra hjälp att få genom kommunen (eller vården) om man vill. Fantastiska människor som inte dömer utan bara är till för att ge stöd. Var rädd om dig och lycka till!

Jag kämpade sedan hela dagen igår, nöjde mig med en öl och ett glas vin till maten. Det var tufft och kanske borde jag inte druckit alls, men för mig var det en seger att inte bli packad. Jag vaknade mycket fräschare än jag gjort på månader. Nu har jag bestämt mig, nu blir det mycket måttligare!
Laddar nu för en vit vecka, nu räcker det!!
/Rocker

...du har förtroende för? Jag tror att det är bra att prata, om så bara med en person, som inte dömer, utan förstår och stöttar, i att du vill, förändra!

Bra att du är här, hittade hit, en fantastisk sida, fylld av ickefördömande och människor som vill dig väl!

Jag får känslan av att du dricker ensam, inte är i krogsväng. Jag tror på att hitta ett alternativ. Göra något annat efter jobbet, som gör dig glad! Kom hem senare, en kortare stund att ”klara av”. Vet inte var du bor så klart, men i storstad finns AA för unga. På sociala forum finns de som delar erfarenheter också, insta, poddradio, Beroendepodden.

Åh fina du, så ung och du är tack och lov medveten. Vill du, tror jag att du kan och att det kommer att gå mycket bra!

Fortsätt vara aktiv här, det är bra! Läs, skriv, leta nya vägar. Kunskap är bra! Netflix har en dokumentär om alkohol, om den är kvar och på youtube kan en följa andras resor, både de som går bra och de som går mindre bra... att dela och ta del av. Var inte ensam i det här! Du är inte ensam i det ?

Så där var jag med. Slutade dricka helt. Finns ingen diagnos på alkoholism, men om det ofta hår åt helvete när du dricker så har du alkoholproblem. Psyket blev betydligt bättre av att inte dricka.
Men när du hållt dig nykter ett tag kommer du börja undra om du hade så stora problem egentligen. ”Din fru tycker ju inte att du är alkis”. Kanske kan ta några bira då och då iaf. Det är svårare då att hålla i. Så lägg på minnet hur du mår nu och om du blir sugen igen så tänk tillbaka och minns också alla gånger det skitit sig. Kämpa på, jag mår mkt bättre nu.

Ja, skitjobbigt men A kan aldrig vara viktigare än såra någon o leva med ångest. Det blir nystart men noll A. Är helt annorlunda nyckter men tappar all sans när jag är packad.
Jag fortsätter kämpa mot detta o mitt mående.

Varför tror du jag alltid erbjuder mig att diska, grilla och fixa? Jo för då får man en anledning och möjlighet att dricka lite mer än alla andra utan att de ser det. Jag är alkoholist, helt klart och tål dessutom stora mängder. Jag är ny här sedan idag, för jag har bestämt mig att börja ta kontroll över mitt drickande. Man måste knyta näven i fickan och stålsätta sig.
Lycka till & kram!

Jag känner absolut igen ditt beteende. Har varit likadan i tidigare relationer, men håller mig nu helt trogen.
Likt du har jag gjort de flesta dumma grejer när jag varit onykter. Bråk uppstår nästan alltid när vi druckit. Ibland dricker jag mycket hela helger och ofta mer än alla andra på fester. Jag har kommit fram till att detta måste få ett slut och det bara förstör och raserar. Jag har ännu inte slutat dricka, men tänker på det varje dag. Det är mitt första steg.

Kram på dig och var rädd om dig & de du älskar!

Kämpa på o hoppas du fixade att börja jobba heltid nykter.

Mycket bättre. Försök vara lite självsnäll om du kan. Det är ju lätt att säga, men att slå på sig själv är så himla meningslöst och kontraproduktivt. Kämpa på, hoppas du får en god natts sömn, och all lycka till.

Stort tack för dina ord. Ja, just nu är det mörkt men jag är iaf glad över att äntligen inse att A inte ska vara i mitt liv mer. Ångesten o skammen av sitt beteende blir väl bättre med tiden. Jag kommer kämpa på oavsett.

Välkommen hit - fint att du tagit steget att skriva. Du beskriver så väl vad alkoholen gör med dig och är på det klara med att du vill ha en förändring. Jag håller med dig - jag tycker också att man har ett problem när man fortsätter med ett visst beteende trots oönskade konsekvenser. Om du känner att du får kontrollförluster och förlorar dig själv när du dricker - ja, då kan det vara en varningssignal. Och den varningssignalen hör du ju inom dig.
Härinne finns alla slags erfarenheter och en vilja att hjälpa varandra. För några år sen var detta forum min livlina och jag kom ur mitt missbruk av A. Det går att förändra, att må bättre, att hantera sig själv och sin omgivning bättre.
Förstår att du är ledsen och mår dåligt över det som hänt. Jag betedde mig också förjävla illa mot min man emellanåt när jag drack så jag vet hur det känns. Men du är medveten, du har tagit steget att skriva här, det är jättebra.
Kram på dig.

Har ju följt dig i dina trådar. Hoppas att sommaren har gått bra, och att du är på banan. Vänligen/Anders

Förstår dig, har exakt samma problem o skrev en tråd nyligen. Blir ofta för mkt, kan inte hålla igen o gör då bort mig, så trött på det. Jag har bestämt att nu får det fan vara nog med alkohol. Vi får stötta varandra.

Ja åren går.....och Anders 43 har hunnit bli Anders 48. Typ. Men kanske inte exakt! Men mer överensstämmande med vad som står i passet. Vi är ju anonyma - men har ändå passerat 43. Så är det med det. Tjena!

Den rubriken gillade jag också mycket mer:-) Det är nog mer överensstämmande med verkligheten. OCH som du säger - jag känner faktiskt att man lär sig något. Verkligen. Även om det är ett tufft sätt av lärande..... Jag brukade tidigare, för flera år sedan, tänka efter en fylleperiod att: "Nu lekte jag med elden igen". Det är inte längre frågan om att leka med elden - för den kommer att sluka mig (oss) om vi fortsätter.

Tack för din nya rubrik!!/Kram på dig

Du har bra mycket mer än 2 steg fram. Som ADHD skrev, du har mycket med dig.
Det är ju inte försvunnet.
Guppen kan ju också lära oss något.
Nu fick du en lärdom till. Inte ens efter 1 år så fungerar ett par öl.
Inte efter 30 år heller.

Det är ju i sig inte så farligt att dricka ett par gånger per år.
Men för oss är det ju mängden som är livfarlig när man tappar
kontrollen helt och fullkomligen bara häller i sig.
Som jag skrev i din tråd.

Mängden alkohol kan ta livet av oss.Det är inte värt det.
Glad att du är uppe igen ;-)

Kram

Känner igen det. Är egentligen en periodare i allt jag gör.
Dricker, skriver på forumet, tränar, shoppar.
Maniskt - sen blir det inget på ett par månader.

Jag kan tycka också att det är skönt att inte vara här
(missförstå inte heller detta)
Ibland känner jag att min hjärna måste koppla bort allt
som har med A att göra. Reklam, forumet, AA.

Sen är jag en extrem känslo/empati/människa som suger åt mig
andras känslor. Det går in i min själ. Det kan vara jobbigt.
Även om det är många bra och upplyftande historier här
så är det också många tunga, jag tar med mig det när jag loggar ut.
Ist för att logga ut - släppa så blir det logga ut - går och funderar på det som har
skrivits.

Kan bli tungt.

Anyway. Nä det går inte med två öl.
Andra kan men inte vi..............
Kommer aldrig att gå när man har klivit över. Den delen av våra hjärnor är
sabbade för alltid.
Lättare att bara acceptera det - det blir i sig någon slags
frid i själen det med.....

Ja ni, 2 steg framåt, 1 bakåt..... så ser det väl ut för många av oss. Har just tagit 1 bakåtsteg - efter flera steg framåt. Är "periodare" (med vansinnesdrickande när det bryter ut) som just tagit ett återfall. Hade varit nykter nästan 1 år - och körde en karatefylla på ca 8-10 dagar. Slickar mina sår, och återhämtar mig som bäst. Det funkade inte att ta "ett par öl". Den här gången heller! Det kommer aldrig att funka - så enkelt (eller svårt) är det. Jag skammar och skuldar inte lika mycket den här gången - jag har lärt mig bättre. Återfall händer - och nu var det min tur. Är på banan igen, och har börjat gå på AA-möten igen och skall träffa terapeut igen efter sommaruppehåll. Det skall bli bra! Ett stort j-a snedsteg blev det iaf.

Ser att det är oerhört många "nya" som dyker upp i forumet. Är det resultatet av den varma sommaren? Har det druckits mer rosévin än någonsin? Jag vet inte?

Ville bara säga hej - och bumpa tråden lite. Tycker det är jättebra med ett "klotterplank" - så länge det inte finns en "chat"

Såhär direkt efter ett återfall så har jag tendenser att "Alkoholhjälpen-knarka". Nästan maniskt så går jag in flera ggr om dagen för att läsa/skriva. Det blir nästan för mycket, kan nästan må illa av det. Vet inte om det hjälper eller om jag bara "frossar". Missförstå mig inte! Alkoholhjälpen är fantastiskt på alla sätt - det är bara mitt eget förhållningssätt jag ifrågasätter. Blir det för mycket? Påminner det mig längre än nödvändigt om återfallet? Hindrar det mig från att blicka framåt/uppåt? Har inget svar på det - kanske någon annan som känner liknande. I grunden så är detta ett fantastiskt forum. Men med missbrukarpersonlighet så...……..:-)

Hej på er/Anders

...blev det helt rätt? ;-)

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Är också ny här. Helgerna har varit mitt tillfälle att "blow of the steam". Jag brukar sätta larm med ca 40min mellanrum för att komma ihåg att ta ett glas vatten. Är jag på plats eller med folk där det inte är "acceptabelt" att göra så så tänker jag antingen "fuckit" och tar ett glas vatten i baren ("skyller på " vuxenpoäng") eller så dricker jag under en toapaus.
Försöker även att hålla mig till 1 eller 2 sorters alkohol. Har jag t.ex. druckit öl och vin så tar jag inte en drink eller shot. Det varvat med "varannan vatten" kan hjälpa.

Om du har starkt förtroende för någon så bestäm hur mkt som är tillräckligt. Ev. ett "stoppord" som får användas innan det gått för långt. Skickar styrka!

Senasye året när det blivit för påfrestande med känslor har jg istället för att självskada vänt mig till alkohol. Får ett lugn ovh ett fokus och "slipper" tänka på omvärldens värderingar.

Aktuellt: Varit sjukskriven/mammaledig läääänge. Nu studieledig från fast tjänst för att bli behörig till universitetet. Behörig till en utbildning jag verkligen vill genomföra! Blivit för mycket med inskolning på förskola, intensivstudier i kemi(som jag knappt förstår något av), inte känna mig tillräcklig vare sig som sambo, mamma, elev, dra in pengar till familjen etc. På väg till lektion svängde förbi systemet. Inhandla alkohol jag kan förtära utan att någon vet. Druckit medan jag pluggat, ska snart hämta på fsk. Generad, kan någon märka? Hur påverkar detta mina barn, pedagogernas syn på mig som mamma? Vill inte gömma mig men klarar inte hantera känslan av otillräcklighet

Känner inte dig Jane, bara läst tråden.

Om du får ledighet så se till att nyttja den till fullo. Det är en chans att visa, främst för dig själv, men också för arb.givaren att du tar tag i problem/sjukdom. Självreflektion och längtan efter att räkna sig/ses som en "vanlig" människa. Ibland behöver man ta ett steg tillbaka. Önskar dig all styrka!

Jag skäms eg inte för mina kollegor, snarare för mina känslor. Tänker bara på ”ett glas rött”, oavsett vad jag gör. Har just begärt ledigt igen...

Försök att ta en dag i taget. Det blir bättre med sömnen om några dagar när abstinensen lagt sig, då kommer du tom att sova bättre än tidigare (med A i kroppen).
Det kan vara lite pinsamt inför chef och kollegor att servrar sig om alkoholism, men man får tänka att det är en SJUKDOM som vilken annan, tex högt blodtryck och diabetes eller stress som Previa också hjälper till med.
Du kan inte hjälpa att du är sjuk men du kan hjälpa till med ditt tillfrisknande. Så det är ju SUPER att du tog mod till dig och och berättade för chefen. Stor eloge till dig! ??

Tack, Virvelvind!
Jag försöker oxå se det så, men jag känner mig så kränkt och jagad av okänd anledning. Ligger här nu sömnlös och nykter. Allt känns så galet, hur jag ens hamnade i denna sits...