Senaste kommentarerna i forumet

För det tror jag du behöver. Samtalsstöd (vet, det kan vara väntetider eller svårt att hitta någon man klickar med) och kanske medicinsk hjälp till en början. Du är inne i en ond cirkel där mycket av det drogerna och alkoholen ”botar” uppstått ur just användandet av dessa.
Hoppas du hittar kraft och mod att göra ett försök. Välja livet
Kram

"" ...tänk om jag hade pallat att vara nykter veckan ut" Vad tror du att du skulle behöva för att klara det?"

Tack för att ni och Du engagerar er!!

Jag känner mig ensam.
Känner mig udda och har svårt att relatera till andra.
Jag vill slippa leva ensam men jag vill inte leva ihop med någon som inte förstår mig.
Och ingen vill leva ihop med en pajas heller så det är ju det också.. ?

Hej
Det där var verkligen kul att läsa och jag har läst just ditt svar flera gånger.
Är en enorm bekräftelsetorsk, hehe, men de drömmar jag snackar om grundar sig i skrivande så det värmde faktiskt. Tack för din värme!:)

Hej igen
Flera månader har gått sedan jag skrev första inlägget och jag har fan inte pallat svara. Har följt tråden och läst svaren men då jag spådde så rätt i min TS att jag redan skulle röka holk inom några timmar efter jag postat föll det så jäkla platt att samma uppgivenhet som tynger livet i stort flöt över på tråden i sig och jag behandlade den som mina problem, inte alls.

Gradvis börjar jag missköta mitt jobb och komma försent. Förlorar kontakten med de som står mig nära. Jag gör bort mig varje helg.
Den här helgen var det riktigt illa. Var och festade i stan med en polare och några av hans vänner jag kännrr flyktigt. Hade dragit i mig alldeles för mycket tjack så jag låter, pratar och beslagtar uppmärksamheten till varje pris.
Jag märker inte ens hur jobbig jag är när min polare säger åt mig att lugna ner mig, jag skämmer ut mig. Istället käftar jag emot.

Under kvällen tappar jag bort mina vänner och hittar istället en krog där folk sitter och käkar. Där häver jag två bärs för att sen springa runt inne i restaurangen och störa alla gästerna som antingen skrattar åt mig eller slänger irriterande blickar nästan i avsky.
Resten av helgen fortsätter i samma manér och än mera pulver, sprit och förödmjukelse.

Söndagen möter mig med dödlig AT och ångest över hur jag faktiskt betett mig. Lustigt nog slår det som en chock varje gång, under söndag kväll när man börjar bli nykter, har tänt en holk och varvat ner tillräckligt för att reflektera.

Jag vet att jag är patetisk när jag beter mig såhär. Jag faller som skrattretande eller sorglig, en jobbig jävel som är för full för sammanhanget.
Någon man gärna undviker.

Jag är inte alltid sådan. Alkohol och framförallt tjack är en sån oerhörd social befrielse för en sådan som jag som blir nervös bara av att småprata med grannen.
Jag blir plötsligt så oerhört karismatisk. Kvicktänkt och alla skrattar åt mina skämt. Charmig, snygg och kvällen är ung ge mig två tre fyra fem bärs till!
Katastrof...

Jag vill vara den personen föralltid som jag är när jag druckit sådär lagom. Då tycker jag om mig själv och jag är rolig som fan.

Försöker fortfarande sluta röka gräs och pissar en gång i veckan av egen fri vilja, men det visar ständigt positivt såklart eftersom jag ändå röker varje dag. Var nykter två dagar förra veckan innan helgen kom.

kan också tillägga att jag till o från dricker mig så redlös på mkt öl att det är helt svart dagen efter och man kan ha gjort vad som helst men inte så att jag tappar kontrollen och slår folk utan man gör sjuka saker som man ej skulle ha gjort vid nyktert tillstånd. anledningen att man gör det beror väl på ångesten man bär på över sitt leverne och även ångesten mm som tillkommer vid fyllor då man bränt massa stålar, tappat saker eller gjort något dumt.

Minns att vissa gånger när jag slutat snusa (så många gånger har det blivit) så kom ibland suget när någon i närheten hade eller när man ändå köpte något i kiosken. Och det var som alla tankar bara försvann helt, och kroppen bara ”såg till” att behovet tillfredställdes. Och innan man fick en klar tanke så satt det en prilla under läppen. Tror inte att jag riktigt nått dit ännu med alkohol, men inte helt säker... känns oftast som ett övervägt (men väldigt dåligt underbyggt) beslut.

Du lever ett ganska vanligt liv med både arbete och du har två hundar. Du har börjat fundera över dina alkoholvanor och hur det kommer sig att de inte påverkar dig mer negativt än huvudvärk och trötthet då och då. Du vet att du dricker för mycket och tänker att det inte är hälsosamt oavsett om du inte direkt känner av det så mycket.
Kloka funderingar, och fint att du tagit steget att skriva här.
Ibland tar det lite tid innan man får svar i sin tråd och man kan behöva skriva flera gånger.

Läs gärna runt, skriv mera och berätta om dina tankegångar till en eventuell förändring av dina alkoholvanor.
igen, välkommen hit!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Min första impuls var att räkna burkar och kolla flaskor.
Jag vägrade att lyssna på impulsen och somnade istället om.
Ja, jag är medberoende.

Mannen sov på soffan i natt så jag inte skulle märka att han smygsöp.
Vid fyra-fem tiden kom han tillbaka till sängen och stank som en avslagen spritfabrik.
Blääää! ??☠

Jag tycker vi är hjältinnor båda två Tess!<3<3<3

Gener skapar en sårbarhet men inget är hugget i sten! Vad gäller beroendepersonlighet tror jag själv att jag har, skulle kunna bli beroende av vad som helst som ger mig en kick....Dock tror jag att man kan dra nytta av det, det kan inte bara vara negativt, just nu är jag beroende av mina studier t ex. Känner sug efter kunskap, vill bara lära mig mer och mer vilket ju ger fantastiska resultat som gynnar mig, min omgivning och mitt liv.
Vi som är sådana här kanske kan uppslukas av saker på ett sätt andra inte riktigt kan, det drivet ska vi vara rädda om då jag tror, om det kanaliseras på rätt sätt, det kan vara mycket användbart.
Dina söner behöver INTE gå samma väg och inte du heller och från ditt namn här att döma är du något på spåren! Det krävs en järnvilja men det går! Vi har alla föreställningar om oss själva och andra, hur vi är och vad vi klarar av, men kom ihåg att det är just föreställningar. De kan man ändra på.
Du har upptäckt mönstret, då kan DU bryta det!!
Lycka till!!

Farfar dog av alkoholmissbruk när jag föddes. Morfar av samma fast 12 år senare. Farsan är på god väg (har inte insyn men gissar en större daglig dos).

På farsans sida är de aggressiva fyllon och på morsans döljer man det till graven.

Jag har nu gett mig fan på att hoppa av i tid (peppar peppar) eftersom jag hoppas kunna visa mina söner att de inte måste ta samma väg.

Men hur mycket är gener och vad är det som ärvs? Beroendepersonlighet?

Det finns inte en chans att man blir sugen under mannens fyllerace, det är otroligt avtändande.
Vi pratar inte lite lullig.
Vi snackar vinglanden och sluddra fram orden.

Tack Amanda, du är ju min förebild och hjältinna! ?

Min käre make har inte ännu supit bort sin egen lust men däremot min... det känns rätt surt☹️
Blir dock glad att se dig Tess och läsa att det går bra med nykterheten!! ?????

Det är alltid trevligt att diskutera.
Har ni någon relation?
Hur fungerar det med A som inkräktare?

För egen del så har jag en fast relation där kärleken också är alkoholist.
Jag kan inte påstå att han triggar mitt sug då det är rätt ohärligt att se hans fylla med nyktra ögon.

Förutom det så har han krökat sig till närmare nada sexlust.
Alkohol är förjävligt! ?

Verkligheten är inte direkt en öl.
Jag romantiserar också när suget kommer; så mysigt och gott det skulle vara med en öl.
I verkligheten så ser det ut såhär, det blir aldrig en öl.
Det blir direkt förhandlingar med mig själv om A och A-jävulen vinner alltid i slutänden.
Jag dricker alltså flera öl vid flera tillfällen och det resulterar i bakfylla och ångest som jag botar med mer A på morgonen.
Sen är karusellen igång, igen.

Hur många gånger har jag försökt kontrollera mitt intag?
Otaliga gånger.
Varför fungerar det inte?
För att jag är alkoholist uti fingerspetsarna.

Resultatet utav den mysiga ölen existerar inte.
Det är en fantasi.

Den rädslan känner alla faktiskt. Får jag inte dricka en öl igen någonsin? För mig blev det istället, vill jag dricka den där ölen igen? Det får framtiden utvisa. Idag är jag inte sugen på den ölen då jag vet vilka risker det innebär. Romantiseringen av hur fantastiskt det är. Ja, första 20 minuterna och i ungdomens dagar kanske. Men den där ångesten man får på köpet och de där flerdygnsfyllorna som man inte pallar gå av cold turkey utan springer till beroendecentrum - är det värt det då? Nej, den där första ölen är inte så lockande då.

Faktum är så känslan av att sätta sig i solen och njuta av en ramlösa, cola zero eller kanske en alkoholfri öl istället är ju faktiskt nästan lika bra de första 20 minuterna men klart bättre sen de kommande timmarna. För det är känslan av att njuta som vi vill ha och den går att få utan att fuska och ta genvägar med alkoholen. Men ofta är det en förändring inifrån en själv som måste komma också istället för att bara sluta dricka. Att bara slänga flaskan är ofta ett steg som hjälper väldigt lite - om än bättre än att kröka.

Många som är äldre säger att de kvalificerade in som alkoholister redan vid 20-årsåldern men att det sen tog ytterligare 20 år innan de skulle förändra sitt liv. 20 år med mycket kul men många super bort oerhört mycket fint på den vägen dessutom. Det finns de som slutade tidigt och verkligen mår bra av det. Sen finns det sådana som mig som gav sig fan på att kunna kontrollera alkoholen in i minsta detalj och är man (var tidigare) kontrollfreak så vill man inte se sig besegrad av flaskan. Jag gav mig fan på att vinna... den kampen var typ omöjlig att vinna. Sen insåg jag en viktig sak.

Det är jag som väljer om jag vill dricka. Jag valde till sist att inte vilja dricka mer. Det var en seger över alkoholen faktiskt. "Förbudet" eller tvånget försvann och jag såg mig inte som besegrad. Jag hade plötsligt kontrollen - att faktiskt avstå. Ångrar mig inte en sekund idag - vad framtiden bjuder på vet jag inte men efter snart åtta månader är det bara toppen :D

Då har jag hållit uppe längre än så tidigare men alltid haft tanken på att snart kan jag nog dricka igen och det funkar ett tag. Sen vips in i dimman och man tänkte, hur fan gick det här till... repeat and rewind :D

Hur fan ska det gå till? Har inget direkt sug på det sättet, men fattar inte hur fan man ska stå ut ett helt liv utan öl och glädjen det innebär. Men jag har samtidigt väldigt lätt att föreställa mig ett liv utan den ångesten och eländet som sköljer över en dagen efter. Så vi får väl prova, kanske går det över och vi får kul som fan OCH kan hoppa ur sängen tidigt på lördagar och söndagar och springa en tur.

Asken, hellre ta tag i det nu än att vänta 20 år. Om du känner dig ensam så testa ett AA möte. För mig var det en väldig lättnad att se att det finns alla åldrar och livssituationer representerade. Man behöver inte sitta på parkbänken för att vara i behov av att gå dit. Sen kanske det inte är något i längden men du kommer inse att du inte är ensam!

Hur fan ska det gå till? Har inget direkt sug på det sättet, men fattar inte hur fan man ska stå ut ett helt liv utan öl och glädjen det innebär. Men jag har samtidigt väldigt lätt att föreställa mig ett liv utan den ångesten och eländet som sköljer över en dagen efter. Så vi får väl prova, kanske går det över och vi får kul som fan OCH kan hoppa ur sängen tidigt på lördagar och söndagar och springa en tur.

Asken, hellre ta tag i det nu än att vänta 20 år. Om du känner dig ensam så testa ett AA möte. För mig var det en väldig lättnad att se att det finns alla åldrar och livssituationer representerade. Man behöver inte sitta på parkbänken för att vara i behov av att gå dit. Sen kanske det inte är något i längden men du kommer inse att du inte är ensam!

Fattar inte hur jag ska kunna sluta dricka livrädd för att aldrig få ta en öl

Hej, jag har liknande problem. Jag är också 23 år och är mest beroende av själva ”ruset”
Jag har sabbat många relationer pga hur jag blir när jag dricker. Det flippade i lördags igen så jag kände bara nu jävlar tar jag tag i detta! Jag var på VC idag, som skickade mig till alkohol & narkotika gruppen, där ska dom göra en utredning. Men jag ska även gå på ett AA möte. Allt som krävs är motivation! Vill du sluta så kan du, jag tror på mig själv och på dig också! Lycka till

Så starkt av dig att skriva här och våga titta på ditt problem! Jag håller med Conny, det har visat sig att om man bryter den negativa alkohol-/drogkonsumtionen så fort och så tidigt som möjligt, desto enklare blir det. Så om du passar på nu, så har du skyddat dig själv från många framtida problem.
Jag undrar, vad tror du skulle vara till hjälp för dig för att lyckas med denna förändring? Kan du tänka dig att ta emot stöd på något sätt? Om ja, så kan ett första steg kan vara att ringa anonymt för att prata med en stödjande person gällande din oro. Eftersom du skriver att du vill fungera utan alkohol och droger så kan jag tipsa om dessa två telefonlinjer:

Droghjälpen - Öppet måndagar och torsdagar 9 – 16. Telefonnummer 020 – 91 91 91
Alkohollinjen - Öppet måndag-torsdag 11-19 och fredag 11-16. Telefonnummer: 020-84 44 48.

Hoppas vi skrivs igen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja du har problem . Bryt mönstret så snart du kan är mitt bästa råd . Du går mot djupare vatten just nu så vänd om .

Vad bra att du kommer hit igen! Ser att du skrev för ett år sedan och då uttryckte en stor oro gällande din alkoholkonsumtion. Du verkar ha en stor insikt om att det påverkar många viktiga områden i ditt liv och att du bestämt dig för att det nu är dags för en förändring. Det är stort!

Du skriver att du skäms. Skam känner man ofta när man gör något som går emot sina egna värderingar. Det blir en inre kamp inom dig och du vill egentligen agera på ett annat sätt. Det är en kanonbra start på en förändringsprocess!

I din text skriver du också att du vill ha hjälp. Vilken sorts hjälp tror du att du skulle behöva?

Hoppas du vill skriva mera, vi är här och håller tummarna för dig!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill du sluta får du kapitulera helt enkelt. Bara lägga ner helt och ta det beslutet. Sen kämpa och ställa om livet.