Senaste kommentarerna i forumet

Tips är vatten och vitaminer, fråmst b1 och b12. Även c-vitamin som kan underlätta. Men mängder med vattwn som hjälper till att rensa. Har du lite benso, ta det i några dagar för att mildra! Få även i dig mat så är du på fötter snart!

Det goda med whiskey är ju kopplat till belöningssystemet i hjärnan pga alkoholen är min nya tanke! Du hade aldrig druckit whiskey från början med samma smak om den alltid var alkoholfri, dvs från början. Vi kopplat smak med belöning, rus och positiva känslor. Så tror jag idag!

Hej,jag bestämt för bil nykter efter ett lång varit missbruk. Nykter 1 dag nu och har tokont i hela kroppen samt toksvettningar.Tips? Jag fick utskrivet antabus för några år sen och har några kvar men vågar inte ta dem än. Håller jag mig nykter till på måndag nästa vecka så tänker "självmedicinera"antabusen,vill inte tillbaka till nån läkare. Tips?

Har inte provat själv, men Systembolaget har en app som heter promillekoll. Kanske kan du anvönda den, särskilt som du skriver att du eg inte gillar att bli full.

Hej och välkommen!!
Jag är inte säker på att jag kan svara på frågan om hur man har kul på fest utan alkohol. Dels därför att jag sällan går ut (är 38 årig småbarnsmor?) och dels därför jag tror att jag själv inte är där ännu. Jag har varit nykter sedan 31 juli och har sedan dess varit på några små tillställningar. Jag har haft trevligt men känt mig stel. Jag tror såhär:
Vi kan ha ett liv med alkohol och ett liv utan. Det utan blir iaf längre...
Mitt liv med alkohol innebar (när jag var i din ålder, nåja, lite yngre kanske.) fester som var helt fantastiska, omöjligt att ha roligare. Gjorde helt galna grejer som jag dagen efter kunde skratta åt i timmar! Men det fanns även kvällar som slutade mindre lyckat... Vaknade oftare och oftare med skräck och panik över att inte minnas vad jag gjort, sagt eller ens var jag var ibland. Åren gick och de roliga festerna minskade i antal men de ångestfyllda mornarna blev bara fler. 3 dagar i veckan blev 5. 5 blev så småningom 7.
Varje morgon mer eller mindre ångest år ut och år in. Och ja, mitt i allt gifte jag mig och fick barn. Graviditeterna genomled jag med vita knogar. Skulle ju få dricka igen när barnen var födda....
När du hamnar i ett beroende av alkohol blir din hjärna kidnappad. Den VILL inte att du ska tro att det går att ha roligt utan att vara full. Alkoholen vill få dig att tro att den har monopol på alla viktiga positiva känslor. Att utan den går det inte att känna vare sig glädje, lycka, spontanitet, galenskap, gemenskap osv. Men stopp ett tag! Titta på orden, vad beskriver de? De beskriver känslor och tillstånd som vi är födda med. Vi har det i oss vi människor. Ofta har jag tittat avundsjukt på mina barn när de har så roligt med kompisar eller i sin lek. Äkta glädje, äkta känslor. Varför kan de känna dem utan alkohol men inte jag? Jo, därför alkoholen lurar oss och vi lurar oss själva.
Klart du kan ha roligt och vara social utan alkohol. Det har du i dig naturligt, en mänsklig egenskap, men eftersom din hjärna är invaderad av alkohol måste den först rensas ut. Nollställas kan man säga. Hur lång tid det tar kan jag inte säga. Några har sagt att man bör vara nykter 6 månader för att kunna se klart hur man ska leva sitt liv utan alkohol. Eller nåt sånt... Jag ser fram emot att fira 6 månader. För även om jag gjort enorma framsteg sedan sista dagen i juli har jag en lång, antagligen livslång, kamp framför mig.
Jag har haft ett riskbruk sedan jag drack första gången. Efter många år utvecklades det till ett missbruk utan att jag märkte det. När det gick upp för mig var jag redan alkoholist.
Mitt liv utan alkohol då?
Det är ett liv utan ångest och diverse krämpor. Det är ett liv där jag kan bära mitt huvud högt och vara stolt över den jag är. Ett liv där jag har tid och energi att göra saker jag tycker om men även saker en vuxen behöver göra fast det är mindre kul. (Sånt jag annars sköt på vilket naturligtvis gav mig mer ångest....?) Belöningen för mig med att vara nykter ligger i att ha styrka att styra över mitt eget liv. Inte vara radiostyrd av alkoholen.
Jag hoppas du inte är där ännu (radiostyrd alltså) men med risk att låta som en domedagsprofet, det är dit du är på väg om du fortsätter dricka.
Alkoholen slutar inte förrän du är död. Det är en progressiv och kronisk sjukdom med dödlig utgång tyvärr.
Jag har valt att leva för jag gillar det?? Vad du väljer är upp till dig.
Läs allt du kan här. Det finns så många kloka människor och jag tror du kan få alla svar du söker. Och fortsätt gärna skriva, det är en otroligt bra hjälp.
Som nykter kan du hålla huvudet högt, det är en beundransvärd bedrift! Speciellt i denna tid då alkohol är normen och romantiserad överallt....
Kram på dig och hoppas du orkar läsa detta låååånga inlägg??

Amanda

Hejsan!

Om du skulle vara intresserad skulle vi kunna peppa varandra via kik.

Jag är 25 årig tjej och har EXAKT samma oro som du inför december. Kanske vore en bra grej att säga till om man ska på fest så man skicka iväg ett sms till varandra och kolla läget?

Hej! Hur har det gått de senaste 11 dagarna?
Det är bra att ta en dag i taget. Var stolt över dig själv att du vågar inse ditt problem och agera. Själv har jag mina framtida barn som en motivationsfaktor, att jag slutar dricka nu (för 10 månader sen) för att kunna ge dem en nykter förälder i framtiden. Dina barn är små och det är en fin gåva som du ger dem. Som du skriver så är det en så skön känsla att slippa TÄNKA på alkohol, herregud, jag umgicks med familj och vänner men hade alkohol hemma och jag längtade hem till alkoholen. Sedan är det så fint att få vakna nykter utan ångest.
Ta hand om dig!

Det var inte många veckor sedan min flickvän ställde mig mot väggen angående mitt alkoholanvändande. Jag erkände omedelbart att jag dricker för att jag är uttråkad och för att det är gott. Jag lagar mycket mat och bor ensam så rödvinet har blivit som ett sällskap varje matlagning. Mitt behov ligger i släkten och jag har inte ens försökt att motstå att falla dit. Jag blir glad och nöjd av rödvin. Tycker att det är romantiskt och fint och trevligt. När jag är nykter kan jag inte somna och sover alltid antingen med vin eller sömnmedicin i kroppen. Jag vill inte mer. Jag vill inte sluta dricka helt men jag vill ta det till en normal nivå. Jag ska flytta ihop med min flickvän nu och är livrädd för hur jag ska klara mig utan vinet. Vill inte att hon ska se att jag dricker nästan varje dag. Jag får stålsätta mig för att inte ta ett glas vin (eller fyra/en flaska) en vardag när jag börjar jobba kl 06. Jag hatar det och är avundsjuk på vänner och gravida som inte dricker för att vara lyckliga. Jag har hållt på så här i flera år och jag är inte ens 30... Jag skäms...

Jag har inte druckit någon alkohol sen jag var här inne och skrev sist (fjärde november). Det känns skönt och jag mår bra. Däremot börjar jag få en ångest kring December månad. Någon jag känner fyller år i nästa vecka, julbord, dagarna efter jul, nyår. Jag vill inte hamna där igen. Bli full, ha ångest dagen efter. Det räcker med att dricka två glas vin för mig och ångesten finns där. Inte under tiden, men efteråt. Jag tycker inte att det är jobbigt att avstå eftersom jag sällan har ett sug efter alkohol men jag vill heller inte "sticka ut" eller få obekväma frågor. Jag vet att jag har skrivit det tidigare men det är ett stort problem för mig. Just nu vill jag egentligen avboka allt och stanna hemma. Men man kan ju inte heller undvika situationer där alkohol florerar, eller?

Hej och tack för svar.
Nej, jag tyckte jag beskrev min situation så ärligt, och kortfattat som möjligt.
3glas/gång låter vettigt. Dock måste jag erkänna att det är i minsta lager. SKA jag dricka så ska jag känna av det... dvs minst fyra glas annars är det ingen idé liksom. Och det är väl ett typ av svar att jag har beroende/ är i riskzon.
Nej jag dricker inte varje dag utan oftast tre ggr per vecka. Men tänker, utan att veta något om mediciner, att jag med medicin skulle kunna dricka mer måttligt 1-2 ggr/v än som nu... dagligt sug känner jag inte. Denna vecka har jag tänkt mer än vanligt på alkohol men det är väl för att jag bokat tid, pratat m min fru och registrerat mig här. Medicin mot minskat sug men ändå dricka..?? Hur funkar det?? Typ att jag njuter av ett glas men sen sätter det stopp??

Hej och välkommen! Att ha dagligt sug eller inte kunna låta bli att dricka är vanliga tecken på problem, men det går att ha problem även utan att uppleva sug eller brist på kontroll. Kanske är som du skrev riskbruk en ganska bra beskrivning då. Det finns mediciner som kan göra att du får mindre sug då du väl dricker. Vissa sådana tar man bara då man ska dricka.

Det som utsätter dig för störst risk är när du dricker mycket på samma kväll. Det kan leda till att du ökar din tolerans för alkohol och så småningom att du får mer beroendeproblem. 3 glas som Sysifos skrev är en ganska bra tumregel, lite beroende på hur snabbt du dricker. Om du kan lära dig att dricka långsammare och mindre de när du dricker som kommer risken för problem också bli mindre.

/magnus
alkoholhjälpen

Bra att du börjat fundera. Har inget annat svar än att det beror på. De maxglas/vecka som finns som rekommendation är rätt bra tror jag. Högst 3 glas per gång. Vissa kan dra ner, andra inte. Har du tänkt svepa veckoransonen på en kväll så är det inte så bra. Tänker att du kanske inte behöver medicin om du nu inte dricker varje dag. Eller så beskrev du problemet lite överslätande...

Om det är så du alltid haft det är det inte konstigt att du känner dig osäker på om du kan lita på dina egna upplevelser och känslor.
Du har definitivt inte gått bakom ryggen på henne. Du har följt din egen känsla. Du har visat dig själv respekt.
Man måste inte ha kvar relationer som är ensidiga och icke-bekräftande. Barn ska inte ta ansvar för sina föräldrars känslor. Inte ens vuxna barn.
Jag skriver detta för att jag känner mig berörd av hur du blev mött av din mamma, för att jag känner igen mig och blir provocerad.
Av henne.
Du, däremot, imponerar.
Det är svårt att hantera känslor som byggts in av människor man tidigare varit beroende av för att överleva.
Rädslor, skam och skuld sitter kvar inuti med samma kraft som om det gällde överlevnad trots att man för länge sedan vuxit upp och inte längre är fysiskt bunden till sina föräldrar.
Lita på dig själv och gör det som är bra för dig!
Kram

Anledningen till att jag inte sökt hjälp tidigare är pga att jag tänkt att det inte är så farligt. Jag har en mamma som är väldigt kontrollerande och när jag pratat med henne om detta blir hon antingen arg och vill inte lyssna eller så skrattar hon och säger -du är så dramatisk. Inte behöver du den typen av hjälp för såna problem har du inte . Och söker du hjälp kommer du få stämpeln missbrukare och så skrämde hon mig med att dom skulle granska mig ta prover å ta ifrån mig både barn och körkort. så det här är bara löjligt. Du är inte alkoholist så det här klarar du själv. Du måste bara ställa till en scen av allt och överdriva.... så klart det ekar i huvudet. Överdriver jag? Är jag löjlig som söker hjälp? Jag frågade henne att om det nu är så enkelt. Varför går det inte då? Då fnös hon bara att jag får väl skärpa till mig en gång för alla och att det är min medicin (ssri) i kombination med alkohol som ger mig minnesluckor. Därför är jag INTE alkoholist.... så jag mår så fruktansvärt dåligt just nu. Det känns som jag gått bakom hennes rygg när jag sökt hjälp.

Klokt och modigt att ta steget att berätta hur det är för dig här för oss, det ger oss möjligheten att ge dig stöd. Du har också kontaktat beroendeenheten, bra gjort! Flera steg är tagna för att börja på en förändring.
Du beskriver att du också testat att flytta för att bli av med alkoholen, det hörs att du verkligen vill ha det annorlunda, det kommer du få, nu letar du efter sätt att hantera din väg bort från det som varit.

Steg för steg på en ny väg när det gäller alkoholen för dig.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig, hoppas du också kan hitta saker här andra skriver som blir hjälpsamma för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Skulle aldrig umgås med dessa människor privat. Det är fyllekompisar som inte alls är å lita på. Ja min sambo förlåter mig han vet att så som jag blir är egentligen inte jag. Jag har idag ringt beroendeenheten på orten där jag bor och ska på samtal där. Gjorde audit testet för att se hur jag låg till å fick 27 poäng. Det indikerar alkoholberoende. Hur är det möjligt att vara alkoholberoende om man bara dricker på helger. Känner mig rätt chockad över resultatet

Är de personer du träffat när du druckit, på puben?
Skulle de människorna vara viktiga relationer för dig om du levde nykter och inte gick till puben mer?
Skulle din sambo förlåta dig för det som varit om du framåt valde ett nyktert liv? Skulle han även kunna stötta dig?
Vem är du de andra dagarna? Brinner du för något? Har du tankar om hur du vill att din framtid ska se ut?
Hoppas du kan hitta ut ur spiralen du verkat hamna i. En bra början att skriva och reflektera här
Kram

Den där kicken lockar mig tillbaka helatiden. Vet att de inte hjälper å flytta för det har jag provat. Tänkte att jag skulle lämna alkoholen i staden där jag bodde när jag flyttade hit
Men så blev de inte så iallafall. Alkoholen följde med och jag har insett att det inte är orten det är fel på för hade jag inte druckit hade inget av det som hänt här inträffat. Hade aldrig träffat dom människorna å hade aldrig behövt uppleva bråken och mobbningen. Jag ångrar mig å det känns som allt är försent och att mitt rykte är förstört. Vet inte ens hur jag ska bygga upp min självkänsla igen. Vet inte ens hur jag ska klara å dricka själv när det inte gått hittills

Jobba med självkänslan. Bygg upp något långvarigt projekt som bara du styr över.

Sen kan du inte fly från dig själv. Det kommer tillfälligt bli bättre av en flytt men snart är du i samma vanor igen och du vill åter flytta. Bygg upp självkänslan, lägg ner alkoholen och flytta när du känner dig stabil invändigt.

Sök lånvariga och äkta kickar, men de kräver mer men ger så oerhört mkt mer. Alkoholen får du kickarna utan jobb, kommer snabbt men har många baksidor.

testa antabus det över tygar dig i din nya nykterhet oc lev livet som det är :)

Jag tror på dig!

Ja precis så menar jag. Tack för dina ord. Jag tror att det här är det bästa tillfället i mitt liv att sluta dricka alkohol, för med två så små barn har man inget socialt liv, man har svårt att få barnvakt och man sover dåligt. Bara det att jag "slipper" tänka när jag ska dricka alkohol igen är superskönt, för det kommer jag ju inte göra, det liksom som en sten trillat ner från magen, svårt att beskriva. Men ändå tusen tack!

Så förstår jag iallafall det du skrivit. Ja, börja med att varje morgon bestämma dig för att vara nykter resten av dagen. Samma löfte till dig själv nästa morgon, och nästa. Det låter som ett bra mål till att börja med.
Steget ur det destruktiva är redan taget i och med att du ser problemet och söker stöd här.
Många hittar den extra motivation som behövs just som nybliven förälder (ja, du är ju mer nybliven flerbarnsförälder), när man inser sin enorma betydelse för en annan människa.
Om du vacklar, titta på dina barn. Fråga dig själv vem du vill att de ska spegla sig i. En äkta person, eller en bedövad?
Ditt belut att sluta dricka är verkligen att ta föräldraansvar. Ge dig själv en kram för det!

En dag i taget? Du är ju redan framme vid nyår. Du får välja en av vägarna. Vad vill du? Stäng dörrarna nu. Ta en dag i taget på riktigt. Sluta tänk att efter nyår. Det är som att beställa en dyngfylla!

...så är det ett problem. Uppenbarligen är du inte nöjd med dina upplevelser när du inte väldigt aktivt begränsar dig, och när du begränsar dig blir du frustrerad av det. Jag känner igen mig väldigt mycket i det. När jag var i din ålder drack jag dock betydligt oftare än du gör, men sen några år tillbaka har min situation varit väldigt lik hur du beskriver din. Med undantaget att jag försökt hitta tillfällen att dricka oftare - jag har vetat att det skenat, men ändå försökt hitta lägen där jag kan låta det skena. När jag hade en kris i mitt förhållande förra hösten blev det också mycket mer alkohol igen, så pass att jag bestämde mig för att det var dags att sluta helt. Vilket har haft blandat resultat, även om jag totalt sett druckit klart mindre det gångna året än de år som föregått detta.

Nå, det här borde ju egentligen handla om dig. Att din pojkvän tycker du är söt när du är full och han får känna sig rejäl är ju såklart ett jätteproblem. Eller, det riskerar i alla fall att bli ett. Det är de som står en närmast som man behöver stöd från om det är tuffa perioder - om din partner tvärtom kanske uppmuntrar ditt drickande riskerar det verkligen att bidra till att det blir svårare att hitta en balans som fungerar för dig.

Hur som helst, bra att du skriver här - låt inte några internettester eller andra säga åt dig vad som är ett problem, utan låt din egen känsla av ditt liv styra det!