Senaste kommentarerna i forumet

Det är bra att du har hittat hit. Det kan vara ett första steg. Så se till att komma tillbaka hit, stödet härinne är fantastiskt. Jag är nykter 67 dagar och detta forum har varit till stor hjälp för mig! Hur vet man om man är alkoholist? När jag vände på det och skulle svara på frågan om jag missbrukade alkohol blev det mycket tydligare för mig att jag hade ett problem.

Kram!

Härligt och GRATTIS till dina 22 dagar! Grymt kämpat och det är klart att du ska vara stolt! Det är många kamper kvar men man blir ju starkare av varje sak man får kämpa sig igenom. Jag tycker också att bubbelvatten är fantastiskt.

Bladet75, det är bara du som kan ta beslutet när det är dags att sluta. Stödet härinne är enormt under hela din resa!

Ja venlafaxin och efexor är samma medicin vara olika fabrikat.

Men om du är full nu så tror jag nog inte att du håller på att få alkoholproblem utan att du redan har det. Har du dina barn hos dig nu?

Tror det är bättre att du skriver här i morgon ist då admin kan ta bort inlägg som skrivs under påverkan.

Men mitt tips är att du läser på här i alla trådar. Jag har varit nykter i 16 dagar nu och detta forum har varit till väldigt stor hjälp.
Dels för att jag inte behöver känna mig ensam om mina problem och dels för att jag inte känner mig dömd för mina tankar och känslor:)

Ta hand om dig nu ❤

Tack för att du skrev! Blev nästintill lite komiskt att du precis skrev så som du skrev angående anti depp. Då jag i ett annat inlägg förklarade just det du skriver ang antidepressiva. Jag äter idag venlafaxin (vilket är en typ av efexor). Jag har känt att jag blir mer sugen på alkohol när jag äter dessa, går inte riktgt förklara. I vissa perioder när jag slutat helt med dem avtar suget, men min depression och ångest kommer tillbaka så måste börja igen. Läst många amerikanska inlägg om just efexor, venlafaxin att det triggar igång och när de slutar avtar suget. Vet inte om det handlar om det men kanske.
Tack för att du skrev till mig fina du, blev glad att få respons så snabbt. Detta är ngt jag kämpar själv med och ingen annan vet om.

Wow, svar så snabbt, det trodde jag inte! Tack snälla snälla du! Jo kag börjar nog inse problemet men har ingen aning vart jag ska börja.

...önskarblifrisk! Nu har du gjort det första steget, starkt av dig:)

Det är klart att ditt tidigare leverne kan påverka.

Äter du någon antidepmedicin?
Jag började dricka mer och mer under min sjukskrivning för 9 år sen. Var sjukskriven 8 månader pga depression och började med medicin, effexor. Jag har GAD (generaliserad ångestsyndrom) och medicinen tar bort ångesten men dessvärre även den sunda ångesten.

Jag kunde alltså dricka hur mycket och ofta som jag ville utan att få ångest. Därför jag frågade dig;)

Hoppas du kommer trivas här och få många råd och tips:)

Välkommen hit! Detta forum är jättebra att "hänga" i/på. Jättebra att du har startat din egen tråd. Läs gärna andras trådar och skriv i din egen. Ett litet tips - om du flyttar din tråd till "Förändra ditt drickande" så är chansen större att du får respons. Det händer lite mer där om man säger så. Jag vet hur det är att känna att man tappat kontrollen - men du har ju insett det. Grattis till dig! Det är ju ett jättebra steg.....-och en bra början.

Absolut kan man få problem av 3.5. Min ex man drack det dagligen och gjort sedan vi träffats för 13 år sedan. Jag förstod inte varför det 1a året. Trodde ärligt inte man kunde bli berusad av det. Nu efter 13år och en skilsmässa pga 3.5or vet jag att man absolut kan bli beroende och berusad av det. Har levt som han de sista 9 åren med 3.5or. Vi drog ner varandra. Till sist var det, det enda gemensamma vi hade. Han har haft riktiga problem det sista året med starkare sprit än 3.5or. Lämnade varandra för 6månader sedan och mitt eget drickande har förändrats till det bättre, men dessa 3.5 orna under alla år har gjort mig väldigt känslig för alkohol 2-3 så är jag berusad och vill bara ha mer.

Hej, ny här. Jag dricker för mycket. Det har hänt ganska många gånger att jag sjukskrivit mig från jobbet dagen efter om jag dricker en vardag. Många gånger jobbar jag tokbakis och gör givetvis ingen nytta alls. Jag dricker på vardagar hemma, ensam ibland. Jag dricker mycket på helgerna, har ofta minnesluckor. MEN mitt problem just nu är att jag inte vill sluta dricka. Jag längtar hem nu då det är onsdag och jag har gett mig själv tillåtelse att dricka vin på onsdagar (ofta fuskar jag och det kan bli nåt glas då och då andra vardagar också). Hur får jag viljan att vilja dämpa mitt drickande?För sluta helt vill jag ju inte, även om jag innerst inne kanske förstår att det är den enda lösningen. Eller?

Är stolt att jag klarat så länge. Väldigt svårt har är/var det. Jobbigast är när man vet att man kommer vara själv hemma, klara av att ej gå till bolaget. Gått bra änsålänge. Lever på mkt bubbelvatten. Jobbigt på helgerna om man är hos bekanta att säga nej men det har jag klarat;) Är så djävla stolt över mig men känner också att det är många fighter kvar, Tänker på alkohol i princip dagligen.

Det låter som om du egentligen redan vet att du har problem med alkoholen. Du vill heller inte att dina barn som få samma uppväxt som du fick! Fundera på vad det är du söker och som du uppenbarligen får genom alkoholen. Mitt råd är att gå och prata med någon ex kurator. Gör det för att hitta andra sätt att uppnå samma effekt som du gör när du dricker vin. Det klarar du! Lycka till!

Det låter som om du har gott om resurser. Du har en gång brutit med alkoholen och kan göra det igen! Döm dig inte själv utan konstatera att det inte var det klokaste valet att dricka igen. Det är ingen katastrof! Ta den hjälp som finns. Du fixar det!!

Det var en väldigt fin målande bild du ritar upp. Jag tror att det ser väldigt olika ut för var och en av oss! Du låter som en klok klok tjej som har bra koll på dig själv. Själv har jag druckit för att jag precis som du får en bättre självbild och känner mig delvis som en annan människa. Jag har valt att gå och prata med kurator som är väldigt duktig. Desamma skulle kunna vara något för dig? Du är ung och har så mycket bra framför dig. Någonting gör att din självbild är så dålig och mycket av hur du mår bottnar i det tror jag. Börja med att kontakta vården! Önskar dig lycka till!

Bra skrivet och tänkt. Man gör det jobbigare för sig själv att gå o tänka på att man aldrig mer ska dricka osv.. Som du skriver. Man får ta de när väl suget kommer istället.

1-2 ggr i månaden. Och du behöver idag inte välja för flera månader i taget. Insikten om att det inte funkar att dricka för dig är bra att ha i bakhuvudet inför varje gång du ställs inför valet, men om vardagarna inte är eller var något problem finns det ju ingen anledning att låta tanken på evig nykterhet invadera dig.
Jag tänker så här. Eftersom jag riskerar social katastrof eller döden om jag tar ett återfall liknande det senaste vill jag ha så lång tid som möjligt tills det händer igen. Kan dock aldrig säga till mig själv eller andra att det aldrig kommer att hända. Är nykterist till livsstilen så vardagen när den löper på är ingen kamp, den bara är. När jag får impuls till att dricka vet jag inte, och det är först då, tänker jag, som jag behöver kämpa och använda alla medel för att stå emot.

Sant, man får ta en helg i taget, som sagt så dricker jag inte eller har sug att dricka varje dag utan ca 1-2gånger i månaden.vardagarna är fullspäckade med jobb, familj träning osv så de är vissa helger suget kommer. Ska försöka tänka på att va nykter när det suget väl kommer.ändå känns tankarna jobbiga på att va helt nykter, om det behöver bli så? Ja innerst inne måste jag nog fejsa att det måste bli så eftersom jag så långt jag kan minnas sagt och försökt dricka måttligt men det brukar ej gå. Så känns som ett vägskäl, antingen fortsätta att dricka nån gång ibland och veta att det förr eller senare kommer orsaka problem För mig, eller ge fan i det och må bättre o slippa problem. Borde va ett lätt val eller hur? :) men det är de ju tyvärr inte

..när den inre bilden målas upp. Fast behöver det bli så? Hur vet du det?
Det enda du har att referera till är känslan och upplevelsen du har idag. Hur suget känns idag och hur svårt du upplever att det är idag. Och så appliceras dagens upplevelse på alla dagar framåt i en oändlighet. Vem skulle inte få ångest av det...
Det räcker att du avstår alkohol idag. Kan du tåla känslan av förlust bara för en enda dag? Imorgon vet du inte hur du kommer att känna, men sannolikheten för att ångesten blir så stor att du vill döva den ökar om du inte bara känner dagens ångest utan även hela din framtida. Kan du ha en timmes sug? En dag? En timme ångest?

Ni har helt rätt, och jag inser det. Vi är allergiska mot alkohol. Och som sagt här ovan så glömmer o förtränger vi det negativa. Så sa dom när jag pratade med alkohollinjen med, när jag frågade varför man blir sugen igen när man vet hur de blir och hur man mår efter en fylla. Dom sa det att människan är skapt så att vi vill gärna förtränga det negativa för att överleva helt enkelt, så man glömmer allt dåligt och blir sugen på dricka igen men de är väl bara att hålla ut och försöka hitta på nått så man kommer på andra tankar! Som ni skriver så upplever jag förtvivlan, sorg, ångest osv när jag tänker Tanken att bli nykterist och aldrig mer dricka... Kämpar på har vart helt lungt i helgen iaf utan en droppe. De har gått bra hittat på massa kul med familjen istället! Tänkte på de imorse när jag vakna, fan va skönt att vakna en lördagsmorgon utan ångest och bara ta en stor kopp kaffe o en god frukost. Kändes grymt. Men lika snabbt kommer ju tyvärr ångesten, sorgen o allt med tankarna på nykterhet... Aja vi kämpar vidare o håller oss vita nästa helg med! Tack för alla svar och stöd! Känns jättebra att kunna skriva och bolla lite här! Natti Natti så vaknar vi pigga imorgon.

Den här liknelsen att man som alkoholist är allergisk mot alkohol har hjälpt mig massor!

Typ som att en nötallergiker inte kan äta ngt med nötter i för då kan de dö, likaså jag om jag dricker alkohol..bara det att det blir en rätt utdragen plågsam död som förstör mitt liv under tiden.

Eller mjölkallergiker, glutenintolerant som måste avstå från en massa goda saker. Men det är liksom bara så och de anpassar mig. Jag är intolerant mot alkohol så nu får jag anpassa mig. :)

Sjukdomen är inte logisk! När jag väl accepterade det så trillade poletten ned. Varför bli sugen igen efter en dyngfylla? Varför dricka på antsbus när det är livsfarligt? Varför köra rattonykter när jag normalt inte ens kör för fort? Varför dricka igen när jag egentligen vet hur det slutar? Finns inget logiskt i detta. Vi glömmer, förtränger och gör allt för att sjukdomen ska få sitt, dvs mer av vår drog. Den första tiden är tuff och det kan vara bra att prata och/eller träffa andra i samma sits. En dag i taget är för många en timme i taget, tom 5 min i taget. Ångest, rädslor, aldrig mer-tankar, sorg, ja det mest dyker upp. Tiden är din bästa vän! Glöm inte det. Ha en fin lördag utan drogen.?

Den här veckan har vart grymt jobbigt, har vart helt slut av all ångest från förra helgens fylla.. Och alla tankar som snurrar hela tiden. Känner mig fortfarande att jag vill sluta med alkon, men jobbiga tankar dyker upp samtidigt med att bli den där annorlunda som inte dricker... Att inte få känna en fylla igen osv sjukt mkt tankar som far runt nu och har gjort denna vecka. Så det tar på ens krafter kan man säga. Får försöka tänka på allt positivt med att va nykter istället :) att slippa bakis ångesten och allt skit... Jag drack i lördags mellan 18 och 23 på kvällen och var helt seriöst skit dålig tills Idag, alltså jag var dålig både fysiskt och psykiskt i 4dagar för 5timmars fylla!! Helt sjukt när man tänker efter... Hur kan man ens bli sugen när man vet att man är dålig i flera dar efter???

Hej,
Jag går också på AA och blev "skolad" till det under min tid på behandlingshem. Vissa av mina fördomar har stämt men det spelar liksom ingen roll. Oavsett vilka vi mötet på våra möten så har vi ju något gemensamt. Vi vill bli fria från våra demoner. Jag har snarare funnit styrka i att vi på många vis är så olika. Det ger mig perspektiv på saker. Ofta umgås jag med likasinnade vänner, exkl beroendeproblematiken, så detta ger mig något helt annat. Jag hade enkelt kunnat strunta i möten med ursäkten att det är många äldre, nästan inga kvinnor i min hemmagrupp. Jag valde istället att gå emot mitt gamla sätt att tänka. Jag önskade så starkt att få må bra och när ett program, en lösning som hjälpt så många, presenterades för mig så kände jag att jag vore en idiot som inte gav det en chans. Mitt sätt hade ju inte gått så bra. Gammal, ung, man eller kvinna spelar ingen roll. Vi är alla alkoholister! Det finns grupper för yngre, dock inte i alla städer. En erfaren terapeut sa till mig att vi behöver ge det ca 10 möten innan vi kan utvärdera det. Så jag provade och 11 mån senare är jag kvar. Min alkoholism syntes kanske inte på utsidan men jag var riktigt långt nere. Så ge det en chans, du har ingenting att förlora.

Kram!

Jag går på AA och har bara positiva erfarenheter..mer än så till och med! På de möten jag gått, tidigare och nu när jag fått börja om resan igen är det blandade åldrar, män och kvinnor. Jag har gått på totalt 6 möten någonsin men få har det varit personer mellan 23-85..?

Första gången var jag så nervös, tänkte som du..rädd att jag skulle känna mig ännu mer misslyckad som skulle vara "yngst" där. För det första var jag inte yngst..men satt ändå och darrade.

Efter en stund, när delningarna började slappnade jag av.. Kände igen mig i så mycket, jag var på rätt plats. Värmen jag fick när de frågade om någon var på sitt första möte och jag ynkligt pep "jag"..jag började nästan gråta.

Nu är jag en väldig känslomänniska men det var så otroligt skönt att ha folk som förstod mig och problemen. Att förklara för vänner som inte var alkoholister var ju ngt annat. De försökte förstå men det kändes aldrig som det utan jag kände mig kvarlämnad med en känsla av dålighet.

På mötena har jag mötts av kramar, stöttningar, "ring när som helst" och jag TROR dem så visst har jag ringt folk jag knappt känt och de har lyssnat, förstått igen och funnits där och aldrig dömt.

Man känner sig helt enkelt aldrig dömd utan som en del av en fin gemenskap där vi hejar på varandra.

Anledningen till att jag misslyckades första gången var att jag efter några nyktra veckor slutade gå på möten, tyckte ju jag klarade mig fint. Efter några nyktra månader utan problem trodde jag att jag överdramatiserat. Om jag kan låta bli så här enkelt kan jag väl inte ha problem på allvar, right? Började dricka igen...

Ni är jag är här igen, men nu förstår jag att jag aldrig kommer att kunna hantera alkohol. Acceptansen har inte fullt lagt sig..har nån liten demon där inne som ännu tror att det kanske går nångång. Men jag ska försöka hitta ett nytt liv, ett annat liv som inte längre innehåller alkohol.

Så nu har jag börjat på möten igen, samma stöd möts jag av och stöd i massor är det jag behöver!

Det blev en lång uppsats! :)

Du är inte ensam! Jag känner igen mig så i din situation. Jag kan intala mig det samma att ta ett par drinkar å sen går det åt helvete. Man har liksom ingen kontroll längre!!
Jag har oxå efterforskat mycket i detta då detta började när jag åt/ äter antidepressiva tabletter. I USA om du googlar finns det ett samband att man dricker mer när man äter anti Depp medicin. Som helt slutat när man slutar med medicinen. Jag kan dock inte sluta helt med min anti det medicin nu men ska träffa läkare å försöka få dem skriva ut revia eller campral. Prova detta!! Lycka till!!?

Hur är det på AA, får ju bilden av att det är typ medelålders människor som har grava problem som är där, jag är under 30.men som sagt detta är ju ens fördommar!! Rätta mig gärna och berätta lite mer hur det är :) är det nå ungdomar med? Vet att det finns nån slags ungdomsgrupp, men tror ej de finns på min ort. Jag bor i en liten ort med så känns som att går man dit vet alla snart det säkert nån nyfiken som står utanför o kollar vilka som åker dit :p