Senaste kommentarerna i forumet

var på några möten för 25 år sedan i samband med vistelse på behandlingshem. Tyckte då att det var för sektliknande för min smak, men var ju strax över tjugo och hade många andra problem som överskuggade.
Om du får möjlighet till terapi kan ju alkoholen vara en bra början att ta upp och utforska utifrån. Det hänger ju ihop och blir inte särskilt effektiv hjälp om du utelämnar något viktigt, eftersom du själv upplever svårigheterna att begränsa intaget och tänker att ångesten kan vara en av orsakerna. Kuratorer och psykologer har ju sekretess men journalsystemen har slagits ihop och det kan vara så att annan vårdpersonal kan se även deras anteckningar. Om du är rädd för detta är det bra att kolla upp det med din framtida samtalskontakt. Jag brukar utelämna känsliga uppgifter om patienten önskar det just av den anledningen att andra kan läsa och det kan få negativa konsekvenser.
Tanken om att gå djupare är klok. Lycka till!

Jag undrar också?
OM du inte mår bra, skriv några rader ändå. Vi finns här för varandra.
vänligen
Ikaros

Bra jobbat! Vill dit oxå! Idag Dag 2
För mig o jag fick hjälp av läkare i går
Med lätt lugnande mot ångesten. Tror oxå att träning och att bestämma sig för att aldrig dricka ensam sen är
Enda lösningen!

Hej Sara1212,

Jag förstår verkligen din känsla. Jag har varit där. Jag har vaknat upp bredvid någon som jag alltid haft så mycket avsmak för. Tjock, äcklig och ful. Jag var 17 då. Jag vet, någon kommenterade att den här personen också är en människa med känslor. Men det är ju inte så att det hjälper hur du känner. Äcklet. Avsmaken. Tanken på att den här människan ens rört vid mig äcklade mig.

Jag kommer inte ihåg någonting. Jag hade en total blackout. Jag är någon annan när jag har en total blackout. Det är en av anledningarna till att jag har slutat dricka nu. Jag kan inte, och vägrar ta ansvar för vad jag gör när jag dricker. Det är ju inte jag!!! Men jag har lärt mig i livet att man tyvärr till slut måste ta ansvar för sina handlingar. Därför kan jag inte dricka.

Eftersom jag hade en blackout så kan jag intala mig själv att jag inte var med på det. Helst att jag var medvetslös. Jag har inga minnesbilder av själva händelsen vilket jag är enormt tacksam för. Jag ska inte påstå att jag har hanterat detta så jag kan egentligen inte hjälpa dig med det. Men jag kan trösta dig med att det kommer att blekna. För varje dag bleknar det en liten millimeter. Och med tiden kommer du ha lättare att skjuta tanken ifrån dig.

Det är inte det här som definierar dig som person. Det som definierar dig är vad du väljer att göra idag. Se framåt inte bakåt!

Been there. Ensamdrickare. Flera gånger i veckan. I många många år. Men har sedan före jul beslutat att nu får det vara nog. Jag har druckit LITE under en semestervecka i januari men i övrigt varit helt ren. Det viktiga för mig har varit att inte dricka själv, och att dricka måttligt när jag väl gör det. Detta har inneburit att jag den första tiden gick med vita knogar. Tänkte jämt på alkohol. Ville belöna mig själv. Drack nån enstaka öl, nån enstaka glas vin, när jag reste en vecka. Men höll mig till det (mkt stolt). Nu inte en droppe på över en månad. Det går om man vill. Men saknar den där avkopplingen på fredag-lördag med ett par glas vin (som sällan blir mindre än en flaska, oftast mer). Men så underbart att få en hel natts sund sömn och vakna pigg och nyter!

Försök! Det går. Och om du vet hur mycket du lade på vinet så lägg undan den slanten varje vecka och hitta på något skoj för det .).
Kram!

Har läst alla dina inlägg. Det känns som om du helt enkelt inte har lust med att sluta dricka. Finöl/finvin/finsprit finns inte. All alkohol i vissa mängder gör dig packad, bakis och med ångest. Spelar det verkligen nån roll om ölen har 9% och kostar mer? Eller om vinet kostar 125 kr i stället för 69 kr? Och varför behovet att hela tiden beskriva känslan?
Jag har, förutom en vecka på resa i januari, inte druckit något alls sedan innan jul. Jag håller mig fräsch och nykter vid både event och födelsedagar. Även nu när jag själv nollar och 30 pers kommer dricka bubbel, så kommer jag tacka nej. Det kommer bli massor av frågor. Och trugande. Ingen vet mitt problem även om jag vet att folk reagerat på mina fyllor alltid. Men inte många har sett och förstått mitt ensamdrickande. Det patetiska ensamdrickandet.

Idag vaknar jag fräsch, sover otroligt gott på nätterna mellan 24.00-7.00. Vaknar utvilad redo för en ny dag. Jag får massor gjort på jobbet och hemma. Och jag är glad. Den snitslade banan mellan jobb-bolaget-hem är utsuddad. Nu är det snitslad bana direkt hem istället. Jag behöver inte ens vela längre. Jag har även slutat röka. Och mår fint med det också.

Jag undrar om inte du Olmo borde sätta dig ner och fundera på vad du vill. Kanske ta en vit månad och se hur du mår av det? Se det inte som om att du ska vara nykter alltid, det kan bli skitjobbigt och även en depressionstriggare, utan mest för att testa dig själv och låta hjärna och lever vila.

Nå, bara några rader från mig som ändrat mitt namn här. Skrev tidigare under ett annat, men försöker lämna det.
Lycka till Olmo!

Jag har själv druckit en hel del och ett par dagar före julafton sa jag till mig att nu räcker det. Så jag var nykter fram till 18 januari då jag åkte på en charterresa. Drack väldigt moderat. Lugnt och stilla. Efter en vecka kom jag hem och har inte druckit en droppe sen dess. Det blir alltså......27 dagar nu. Jag drack också ensam. Ganska patetiskt. Blev också orolig när det började sina i flaskan och inget mer fanns att tillgå. Jag tänker ofta på alkohol. MEN: jag sover otroligt gott numera på nätterna. Jag har ingen ångest. Jag slipper oroa mig på jobbet om de känner min alkoholdoftande andedräkt. Det är bara min dotter som känner till detta men nåt stöd har jag inte där känner jag. Men jag behöver inga handklappningar. JAG vet att jag kan. JAG vet att jag klarar det här. JAG vet hur jag mår. Osv. Det är för min egen självkänslas skull jag gör detta. Framöver kommer jag ta ett glas vin ibland. I sällskap. Men det är slut med att sitta och glo framför tv:n halv- eller helberusad.

Heja dig!!!!! En dag i taget.

Tack, jo det känns kanon, igår var också första gången jag var hemma "själv" bara jag och barnen. Var så nära att gå in på bolaget men jag köpte snus istället:) klarade en hel kväll utan att dricka när inte min fru var hemma. Var så nöjd med mig själv imorse. Tänker på tok för mkt på alkohol så jag trodde aldrig jag skulle klara det. En liten start iaf.

Att välja sina ord är svårt. Andemeningen i varje inlägg är ju att det finns en önskan om att dricka mindre eller inte alls och vi försöker hjälpas åt i detta. Hade vi bara upplevt alkoholens negativa sidor skulle vi förmodligen inte ha något problem med den.
I min egen terapi har jag fått frågan om vad jag får för positiva upplevelser av att vara berusad, och vilka känslor eller tillstånd jag vill slippa genom att dricka. Nästa fråga blir sedan, vad skulle jag kunna göra istället. Finns det andra sätt att uppnå det jag vill ha?
Om det handlar om en oönskad känsla kan det vara värdefullt att kartlägga när och i vilka situationer den uppstår och vad den vill säga mig. Träna på att bara notera att känslan kommer och att kunna ha den, utan att agera på den.
Vi har nog alla här positiva känslor förknippade med att dricka. Att sätta ord på dem gör det möjligt att sticka hål på illusionen.
Jag tycker det är ok att beskriva alla upplevelser. Om det verkar vara alkoholromantik i något inlägg kan man ju se det som en chans att hitta argument emot och skriva det i ett svar. Då hjälper man både sig själv mot den eventuella triggern och även den som skrev får hjälp att syna a-djävulens luriga trick.
Bara namnet på forumet kan ju väcka tankarna, genom att det innehåller ordet, eller hur....Vi kan aldrig styra vad som dyker upp i våra tankar, men vi kan hitta sätt att möta det.
Kram alla som kämpar. Var och en på,sitt sätt ❤️

Stor grattis! Känns det inte fantastiskt?

Har inte varit inne här på ett tag, så först nu ser jag alla era kommentarer och vill bara be så hemskt mycket om ursäkt - verkligen!
Jag är såååå tacksam för era peppande ord!
Som många av er förstått är jag ny här och att få skriva av mig här ett steg i rätt riktning för mig - men såklart tappade jag bort att ni andra som läser också kämpar.
Jag ska självklart tänka mig för framöver över mina ordval.

Men som även vissa av er skriver så finns det alltid ett val och en bedömning härinne om "finns det en gräns eller inte" för vad man får skriva?
Hur ska jag veta vad som triggar och inte triggar?!

Jag menar detta forum är ju kanon för sådana som mig som är precis i början av att inse att jag har problem och måste få uttrycka det i ord.
För er som kommit längre och inte vill "triggas" av vissa ordval, ni har ju lika mycket ansvar att välja forum.

Just i stunden då jag skriver av mig så har jag stort behov av att beskriva just mina känslor, och ingen kan säga att en viss känsla är fel! Hur ska jag kunna välja beskrivningar då det kan vara triggande för en läsare men inte för en annan?!
jag söker ju bara goda råd där jag står just här och nu.

Men som sagt, jag tror jag hajjar ungefär vad ni menar och ska tänka efter fortsättningsvis.

För övrigt så har jag tagit minst en eller ett par öl varje dag sedan sist - jag kämpar för att ha en helt alkoholfri dag framöver, sen får vi se om jag kan uppnå en vecka etc.....
Tack för ni finns!

Verkligen Grattis! 8 dagar är mycket, det är mer än en vecka. Du är stark! Kämpa vidare :)

Vill bara säga tack för dina rader. Känner som dig, ska ta med din tankegång. Sen känner jag också en trygghet att ni finns som stöttar och kommer med förslag. Har nu vart nykter i 8 dagar:)

Hej Kryckan78

När vet man? Vi har alla samma men väldigt olika problem härinne. Jag har problemet att jag inte kan sluta dricka om jag dricker ett glas för mycket, för snabbt på tom mage.. jag måste tänka på allt för att det inte ska gå över styr. För mig är det ett missbruk. Det har i 14 år gått ut över mina relationer på ett negativt sätt.

Nu har jag varit nykter i 52 dagar. Och det har inte gått en dag utan att jag tänker på alkohol och på hur andra ser på mig och mitt problem. Men att komma in hit och få stödet här från alla som förstår och aldrig dömer är otroligt viktigt för mig.

När jag tog beslutet att vara nykter bestämde jag mig för att berätta för mina närmaste vänner. Jag tyckte att det kändes viktigt att ha deras stöd och att de skulle veta att de inte ska fråga mig om jag vill ha en öl osv.. För en sak som jag har lärt mig är att min hjärna konstant utmanar mitt beslut. "Har du verkligen problem, förstorar du inte upp det här, du skulle kunna dricka om du höll dig till ett glas per gång.. osv" Något annat jag lärt mig är att så fort någon i min omgivning antyder att "det är väl inget fel på ditt drickande.." eller "Jag tycker inte du brukar bli för full..." Så spär det på min hjärna som verkligen vill att jag ska börja dricka igen.

Så för mig har det varit viktigt att vara öppen med att jag har ett problem.

Jag vet att det är svårt att se en framtid utan alkohol. Och det är också en sak som gör det svårt att berätta för folk. Om man säger det så kan man inte ta tillbaka det och då kommer alla döma mig om jag faller tillbaka. Men ta en dag i taget, det som gäller idag är att vi inte ska dricka idag. Det hjälper lite för mig om jag inte försöker tänka på hela livet. Allt vi har är idag. Idag ska jag vara nykter!

Lycka till i din kamp. Vare sig du har orken att berätta för din omgivning eller inte så finns vi här!

Känner som dig att jag vill göra detta i det tysta men tror tyvärr det blir svårt. Har insett att det nog är bäst att informera iaf dom i sin närhet om sitt prob. Jag har som svårast när jag är själv, då köper jag garanterat alkohol. Min vändning kom för nån vecka sen, då kom min fru hem istället för som planerat att sova i Stockholm. Då hade jag druckit en flaska vin och börjat på min andra. Kl var 17, jag skämdes så otroligt mkt. Var själv hemma med barnen! Så nu har jag kämpat i det tysta i 1,5 vecka, skitsvårt är det. Jag har insett att jag måste ha nåt stöd annars kommer jag ej klara detta. Tänker på alkohol mest hela tiden, har svårt att se en framtid utan alkohol. Tänker hur ska det bli när jag träffar olika personer för då är det öl som gäller.
Jag tycker du ska prata med din omgivning, jag ska iaf göra det

Jag är oxå helt ny. Vill inte sluta dricka men hålla det till helger o med vänner bara men just nu är tankarna på vin hela tiden tyvärr. O det gillar jag inte. Jag varken vill eller kan riskera mer. Hur styrkan kommer att ta mig ur detta vet jag inte

-

Känner igen mig i det där, har inget riktigt bra svar tyvärr, är i samma situation. Jag försöker att hålla mig distraherad med annat, läsa en bok, promenera. Men till slut när jag varit "duktig" någrar får jag för mig att det är lugnt, och "firar" med en flaska vin, och då känna det som att jag likgärna kan dricka en flaska till dagen efter, osv. Vet inget om campral tyvärr. Är ganska ny här

Quetiapine... erbjöd min granne! mig när jag mådde dåligt en period. (Först föreslog hon kokain, vilket jag vänligt och bestämt tackade nej till.) Hon har sysslat med droger hela sitt vuxna liv, så... hon vet antagligen vad hon talar om. Men jag tackade nej även till denna medicin. Kanske hade den hjälpt mig, men ville absolut få den på recept i så fall. F.n. har jag inget större behov av mediciner överhuvudtaget, men kommer inte att tveka om det skulle visa sig nödvändigt.

Men det finns ju en massa olika mediciner. Om man inte tål en kanske det finns möjlighet att prova en annan?

Skulle stå adhd inte dags...

Tack för svar bra tips
Jag har dags och tål inte medicin så blir extra tufft ibland som man självmedicinerar en gång i veckan för att stå ut lite...

Jag är också dipsoman (alkoholist typ B), har ADHD och uppfyller ganska många kriterier för både bipolär (cyklotomi), instabil personlighetsstörning. Största bekymret är impulsiviteten och de kraftiga humörsvängningarna. För några veckor sedan fick jag en tilläggsmedicin (Quetiapin, en atypisk neuroleptika som i höga doser fungerar mot bipolär mani och psykoser, i lägre doser används den mot bipolär depression, sömnstörningar och är stämningsstabiliserande) har Concerta sedan tidigare vilken har hjälpt mycket. Jag hade till exempel inget behov eller sug efter alkohol på ett helt år när jag börjat med Concerta och kunde kanske hållit mig nykter ännu längre om inte pressen varit så hög att hjärnan ändå började koka över.
Eftersom jag gör allt till 150% nördade jag ner mig i olika forskningsrapporter på Quetiapin (finns även under namnet Seroquel) och fann en studie där man testat hur den fungerar på typ B alkoholister (tidig alkoholdebut, stora mängder alkohol varje tillfälle - dipsomani m a o).
Resultatet var mycket positivt. Längre tid mellan återfallen, mindre mängd alkohol per tillfälle och mindre sug. Nu finns det ju traditionella mediciner som har liknande resultat, men för mig som har andra försvårande diagnoser är dessa inte aktuella och funkar inte lika bra ihop med Concerta.
Återfallspreventionen lät ju bra, men det vår inte nog. Man hade i den här pilotstudien även sett att medicinen minskade oxidativ stress till följd av alkohol i hjärnan. Kanske måste man ha en vaken läkare inom psykiatrin för att kunna få den här medicinen, kanske är det bara så att jag haft turen att hitta rätt eftersom alla fungerar olika, men det skadar ju inte att berätta ändå.
För första gången jag kan minnas är jag vaken i hjärnan men lugn i kroppen. Kan vara hypoman av och till, vilket inte stör mig det minsta, men när jag dippar är det bara en skön trötthet och jag kan VILA på riktigt, så som jag föreställer mig att normala människor gör. Fungerar det lika bra i fortsättningen kan jag utan problem avstå alkohol för det har aldrig varit viktigt för mig att "ta ett glas" eller dricka socialt. Alla gånger jag druckit har varit för att stilla oron i huvudet och kroppen.

Undrar hur du mår. Har ni kunnat prata med varandra du o sambon?

Djupt inrotade vanor är faktiskt ändå bara inlärda beteenden. Som går att lära om. Inte lätt, men möjligt.
Hur motiverad är du att låta bli alkohol?
Skulle det vara bättre att skippa den varannan helg till att börja med och sedan göra en utvärdering. Hur var den nyktra helgen? Hur var den helgen som jag drack som förut?
Massage, bastu, långpromenad och lite snacks efteråt, bio, listan på alternativa avslappninde helggrejer får du hitta på själv, men brainstorming kan ju vara en början. Lycka till.