Senaste kommentarerna i forumet

Det går inte klaga på din påhittighet i alla fall!!!

Jag läser det du skriver i de olika trådarna och slås över hur klok och välformulerad du är. Ett riktigt stöd för alla oss som kämpar varje dag!

Kram

Hej Mira! Det låter förskräckligt att en sån ung person mår så dåligt! Det goda är att det går att göra nåt åt din psykiska hälsa och drickande. Tror det hör ihop! Jag tycker absolut att du ska söka hjälp. Ångest är egentligen inte farligt men obehagligt! " rädslan för det oförutsägbara " Du kanske behöver medicin men framför allt behöver du gå och prata med någon. Du är ingen dålig person men däremot mår du dåligt! Lova mig att inte ge upp!! Det finns människor tycker om dig och är rädd om dig! Kom ihåg det! Stöttar dig gärna här!! Det finns bara en av dig!!

En stark berättelse. Blir berörd av det du skriver och har druckit som du tidigare och vill för allt i världen inte dit igen! Tycker inte du ska känna skuld och skam! Det lägger bara på ytterligare tyngder på dina axlar. Du är trots allt medveten att du dricker för mycket och att det sannolikt inte kommer sluta bra om du inte gör nåt. Fundera på vad som saknas i ditt liv? Det som gör att alkoholen får så stor plats! För mig var det ensamheten. Du är säkert en underbar människa som har mycket gott att tillföra. Att du skriver hit är ett bra steg. Sen tror jag din familj vet även fast du inte tror det! Vi får hjälpa varandra här och jag stöttar dig gärna! Sköt om dig!

Ikaros, all styrka till dig....-jag läser din tråd och måste säga att jag känner igen mig i mycket av sättet att dricka. Hualigen! Jag satte korken i flaskan i slutet av juni - och har sedan dess druckit bara några sporadiska glas.....

Ja Rosen
När jag lyckades kvickna till undrade jag själv om inte min sambo hade rätt när hon sade att jag inte var riktigt klok. Att mitt sinne var förvirrat råder det ingen tvekan om.
vänligen
Ikaros

Vilken historia! Vilken påhittighet!Även om det är verkligt sorgligt så kan man ju inte låta bli att le.
Du måste ha känt dig grundlurad av dig själv. Det har jag också varit många gånger även om jag haft betydligt simplare gömställen.

Jag vill gärna dela med mig av hur besattheten efter alkohol kan ta sig uttryck för mig. Berättelsen är som följer:

Strax efter midsommar för några år sedan fick jag den strålande idén att gömma vin i den gamla brunnen på vårt sommarboende. Under försommaren
hade jag känt spänning i kroppen och börjat bli otålig. Fantasin kom igång. Tänk vad trevligt det skulle vara att gå där på landet och ha ständig tillgång till vin utan att min sambo visste det. Då skulle jag kunna arbeta med småjobb och känna mig lugn och avslappnad. Ta litet vin ibland och må bra. En paradisisk tillvaro.
Att något sådant aldrig tidigare varit möjligt föresvävade mig inte. Jag köper svagt vin, tänkte jag. Tyskt, med mindre än tio procents alkoholhalt.
Att brunnen, som var drygt fyra meter djup, var den perfekta lagringsplatsen, hade jag räknat ut. Här skulle vinet hålla sig källarsvalt. Dessutom fanns fördelen att brunnen var försedd med ett betonglock, som var så tungt att min sambo skulle ha svårt att ta av det. Att locket även var spärrat med ett plattstål, som var låst i båda ändar med två muttrar och krävde tillgång till en skiftnyckel för att lossas, gjorde mitt förråd än mer säkert.

Brunnen var sedan lång tid torrlagd, men jag ville inte ta några risker varför jag tippade i några kärror makadam. Nu skulle eventuellt vatten som kom in dräneras bort. Sedan tillverkade jag en tvärslå av en träregel strax under locket. I denna tvärslå slog jag i femton spikar. Därefter var det dags för vinet. Jag köpte tretton Bag-in Box om tre liter av det tyska vinet som planerat. Som reserv kompletterade jag med en flaska dessertvin och en flaska brännvin. Jag kände mig upprymd. Det var en varm dag och högsommaren var i sin linda. Jag minns att mina händer skakade när jag fäste det röda murarsnöret i box efter box, som jag sedan hissade ner i brunnen. Snörena förankrade jag i de spikar som jag försett tvärslån med. Kring flaskorna med brännvin och starkvin slog jag en löpsnara och firade försiktigt ned dem till vinförrådet varefter jag fäste snörena i de två återstående spikarna.

Nu var det dags att fira sommar och inget kunde hota mitt alkoholförråd. Jag såg fram emot att äga en lätt omtöcknad hjärna som skulle förmedla en mild och behaglig känsla till mig. Arbetsglädjen och sommarupplevelserna skulle förstärkas och jag skulle erhålla den åtrådda sinnesfriden.

Den första kvällen var jag så full att jag tyckte det var lika bra att avslöja hemligheten för min sambo. När jag, inte utan stolthet, presenterade min lyckobrunn för henne sade hon att jag förmodligen inte var riktigt klok.
Sedan minns jag inget från de följande dagarna. Jag vaknade upp efter två veckor med mycket stark ångest. Det regnade och jag kände att högsommaren var över. Min sambo hade givit sig av till vår lägenhet. Jag hittade några sömntabletter som jag slukade girigt.

Därefter abstinenskamp och riskabla färder med bilen in till samhället och inköp av öl för nedtrappning. Det gick åt en dryg vecka till för detta.

Ja, det var berättelsen . Kanske någon känner igen sig. Själv kunde jag efteråt bara konstatera att jag återigen tappat kontrollen över mig själv. Förståndet, intellektet fungerade inte eftersom jag lät mig styras av de känslor som ledde in mig i drickandet.
De känslor som under lång tid dresserats att törsta efter alkohol.

Det som skrämmer mig när jag skriver ned detta är att jag då verkligen tyckte att jag förverkligade en utmärkt idé. Tydligen är det så att alkoholen i vissa situationer tar över min hjärna och styr mig. Otäckt. Men kan kanske förebyggas genom att ha kontakt med andra alkoholister här och i AA.

Ikaros

att du klarar att gå hem efter 2 glas.

Där är ju min problematik annorlunda.
Jag kan inte resonera med mig själv
efter det första glaset. Jag blir helt
insane om jag inte får mer alkohol....
Min hjärna får tokryck.

Önskar att jag kunde göra som du.

Sa igår till min A-psykolog -att jag önskar att
jag kunde dricka måttligt.
Han svarade väldigt snabbt:
Ja men det kan DU INTE.

he he ....

I know!

Tombor, tack för dina ord. Har du en tråd jag kan följa?

Unicorn, faktiskt så har det känts okej att gå hem tidigt. Sjävklart hade jag hellre önskat att jag kunde gå hem när jag vill och inte när jag känner att jag "måste", men när alternativet kan vara precis hur illa som helst så känns det ändå bra.

Lördagens inflyttningsfest gick bra. Jag var hemma 23 lite lätt salongs och kunde konstatera att dessa fyra prövningar gått bra. Nu väntar lugnare tider med mindre planer, men jag får ändå inte slappna av i detta. Jag har ett problem.

Det är många inklusive mig själv som kan känna igen sig i din beskrivning. Lika underbart som dessa "bra " kvällar kan vara så är motsatsen dvs: när det blir för mycket så fruktansvärt hemskt! Konsten är att förlåta sig själv för det tror jag är början på att ta sig ur detta! Det är svårt för man vill ju inte släta över det kan man gjort men samtidigt inte älta det. En bra början till förändring är att skriva här!

Hej
Efter 3 dygn bör den värsta abstinensen vara över men den kan vara längre, upp till 10 dagar. Var uppmärksam på om du får hallucinationer eller förvirring. Då kan det vara ett delirium tremens och då måste du ta läkarhjälp (obehandlad delirium tremens kan vara dödlig). Längden på och risken med abstinensen beror på hur länge och hur mycket du druckit. Är du osäker ring sjukvårdsupplysningen.
Lycka till med avgiftningen. Jag har genomlidit den alltför många gånger.

vänligen
Ikaros

Hur länge håller det i sig och är det farligt??

Härligt Karin! Då kanske de är dax att börja räkna dagar igen där du och alkoholen har haft bra kvällar?
Var det med vemod du gick hem tidigt eller kändes de helt Ok att lämna bland tidigt?
Förstår att det känns märkligt att gå hem och dricka vidare själv. Andra kanske skulle ha nöjt sig där. Jag brukar göra så om ja inte druckit så mkt och kommer hem innan man ska sova.
Bra att du bad om ursäkt, men de är ju många som skickar fyllesms på helgerna. Det är bara att leta vidare efter en bra kille! :)

Fredagens julmingel gick bra. Jag drack kontrollerat och gick hem tidigt. Dock så skrek ju kroppen efter mer alkohol så jag gick hem och drack vin framför tvn.
Gällande den här delen så känner jag att jag åtminstone kommer hem ordentligt och har inget att skämmas över, men att fyllna till lite i soffan känns inte heller jättebra.

Messade en man jag har ett gott öga till och blev så där fylleledsen över hans svar och mina resterande svar blev vinärliga.
Messade honom nu på morgonen och bad om ursäkt och önskade honom en fin helg.
Det är jobbigt att träna på att be om ursäkt där jag vanligtvis hade kört en struts, men jag måste börja visa mer respekt i dessa situationer.

Filip. Det är absolut en jobbig situation du befinner dig i. Du är uppenbarligen en skarp ung man, de insikterna du redan har fått, tar många en hel livstid. En del når inte dit alls.

Nu är alkoholen ett stort problem, det inser du ju själv, men nästa steg att är att se dig omkring efter hjälp. Alkoholism är oerhört jobbigt att hantera själv. Ta råden från inläggen ovan. Men inse också att du har redan kommit längre än halvvägs bara genom att vara så förnuftig som du är!

/En hand

Har dock ej slutat drika än, fick det sagt till mig att innan jag e på behandlingshemmet att inte sluta drick men att försöka dra ner på det och det försöker jag nu oxå göra men fyyy fannnn vad man mår skit i hela kroppen .nu har jag kanske varit lite väl dramatisk i att halvera intaget kanske ska trappa ner lite lugnare men vet ej.

Hej Mickeimalmo
Min erfarenhet från behandlingshem grundar sig på en vistelse på ett hem grundat på tolvstegsprogrammet.
Det hjälpte mig en hel del och vistelsen där var på det hela taget bra. Det viktigaste var nog att jag hade tagit ett beslut att på allvar försöka bli nykter och att tillsammans med andra alkoholister försöka finna vägar mot nykterheten. Sedan var det bra att komma ifrån den invanda miljön och endast ägna sig åt mitt huvudproblem nämligen alkoholen. Bra också att arbeta strukturerat mot nykterhet.

Jag känner också många personer som inlett en varaktig nykterhet på ett behandlingshem.

Själv var jag nykter i drygt 1,5 år innan jag tog ett återfall. En orsak till återfallet var att min fru fick lungcancer. Därefter har jag druckit i perioder med årslånga uppehåll.

Jag rekommenderar alla alkoholister att pröva med ett behandlingshem. Där får man möjlighet att på allvar ta itu med sitt problem. Men det är också viktigt att man känner att behandlingshemmet passar och/eller att någon man känner rekommenderar det. Mycket bra att du kan åka på studiebesök.

Jag är övertygad om att steget du tagit är bra. Att dricka 12 burkar öl varje dag kontinuerligt skadar såväl kroppen som själen. Du har ett beroende som måste behandlas.

Att handläggaren skrattade när du kallade dig själv för Ica-alkoholist skall du nog uppfatta som en uppskattning. Dels är begreppet mycket fyndigt och dels visar det på en avväpnande självinsikt.

Jag skriver de här raderna för att visa att jag stödjer dig och önskar dig lycka till på vägen mot nykterheten.

vänligen
Ikaros

Vet inte vad hon skrattade åt. En folköl = 4.5 cl starksprit.
Inte och leka med att tro att det inte påverkar för att det är folköl.
Min lillasyster dog av sina alkoholskador.
Orsakade av 3,5or. Levern la av....
Du har tagit rätt beslut

Kram
från
MM

Vad skönt att dina prövningar har gått bra här i v :). Bra att du kände av gränsen när det var dax att sluta dricka och bege sig hemåt. Nu är det bara att fort på samma vis tills det börjar bli en trend, att hålla koll på sitt alkoholintag!
Vad är nästa prövning, julfest ikväll?

...och den gick bra. Åt middag med en kollega och drack drinkar. Kände att en till hade kunnat resultera i vad som helst så föreslog hemgång.
Tar en promenad hem nu och ropar inte hej, men känner ändå lättnad över att två prövningar gått bra.

Hej
Till er alla som kämpar här på forumet. Er dagliga kamp hjälper mig i min nykterhet. Som periodisk alkoholist är det så lätt att förtränga och glömma men när jag läser det som ni skriver får jag svårare att lura mig själv. Ja, när jag har läst dig, "Skamsen", "Frihet", "Rosen", "Pi3414", och alla som inte dyker upp i huvudet just nu, känner jag egendomligt nog att jag skulle svika er också om jag tog ett återfall. Ett svek mot att jag inte tog den känsla ni förmedlar på större allvar.
Detta forum är fantastiskt för en alkoholist som jag. En som vill bli nykter och försöka leva ett bra liv. Men också en som är väldigt bra på att lura sig själv.

För tre år sedan köpte jag en alkometer. 1100 kr på Clas Ohlsson.
Nu skulle jag kunna få kontroll över mitt drickande tänkte jag, Nu skulle jag stanna vid 0,6 bestämde jag mig för och sedan avnjuta en salongsberusning. Min sambo och jag åkte till vår lilla lägenhet i Tyskland (hon är därifrån) och jag köpte Champagne. Drack ett glas och antecknade promillehalten efter några minuter. 0,21. Sedan ytterligare ett glas och 0,31. Sedan ytterligare glas. Dimma. Och uppvaknande på ett tyskt sjukhus. Jag hade vinglat ut och slagit i huvudet, Den sista anteckningen löd på 1,4 promille. Min sambo berättade att jag då övergav champagnen för starksprit med en sluddrig kommentar om att "den här skiten tar inte".
Ett nederlag som borde givit mig insikt. Men inte. 13 månader senare försökte jag igen. Full i 10 dagar.

Jag känner att det blir svårare för mig att tro på sådana inre lögner när jag läser vad ni skriver. AA kan i bästa fall ha liknande funktion. Det händer saker i mötet mellan alkoholister när de är nyktra, öppna och ärliga.
Alltså jag är tacksam för att jag hittat hit och mött er.

Ikaros

Dejt (drink), AW, julfest och inflyttningsfest.
Den första avklarad och jag kunde tacka för en trevlig kväll efter två glas vin.
Kände att jag började känna av vinet efter en lång dag på jobbet och kände mig lite orolig att alkoholen skulle vinna och att jag skulle föreslå ett tredje glas, så jag fick lite snabbt föreslå att vi skulle bryta upp för kvällen så att jag hann gå innan brädet skulle tippa över till alkoholens fördel.

Måste också tacka igen för hur fina och fördomsfria ni är.

Lucia är för mig förknippad med alkohol. Det var den dag man kunde lukta sprit på jobbet utan att någon höjde på ögonbrynen.
Jag är tacksam för att jag inte har någon längtan efter alkohol i dag. Känner mig faktiskt befriad men vet att det bara är just nu. I morgon kan det vara något helt annat. Ni som läser det här skall veta att jag fått och får stor hjälp av vad ni delar med er av.
Ikaros

Hej Karin01
Jag delar Unicorns uppfattning att du måste söka Din väg. Men klokt av dig att be om råd. Här finns ju erfarenheten.
vänligen
Ikaros

Allas problematik ser olika ut och de finns många lösningar, gäller bara att hitta den som passar för just dig! Om du känner dig bekväm med att bara dricka med dina vänner på ett lugnt ställe så testa detta och utvärdera.
Det låter iaf som du har väldigt omtänksamma vänner i din närhet som bryr sig om dig :). Det är jättebra att du också börjar prata med dom om dina problem.
Kram