Senaste kommentarerna i forumet

Jag talade med min alkoholläkare i dag och nämnde att jag deltog i alkoholhjälpen på nätet. "Utmärkt det är något jag tror är mycket bra", sade han.
Ville bara nämna att det är fler än vi härinne som tycks förstå vilket stöd och vilken kraft man kan få här.
Tack alla
Ikaros

Tack snälla för din fina kommentar och för den värme den gav till mig :) Kram!

Tack så mycket för att ni tog er tiden att dela med er av era synsätt, det var väldigt intressant.

Nu väntar en vecka med fullspäckat schema med AW's och julfest. Många prövningar med andra ord.
Visst känns det lite som att människor vill "hinna med" så mycket och så många som möjligt innan året är slut.

Känner igen mig, har jämt druckit för mycket och kan planera innan att jag ska försöka ta de lungt, men så fort ruset kommer så glömmer jag alla planer om att ta de lung och det slutar med minnesluckor och ångest flera dagar efter en fylla. Samma för mig kan hålla mig nykter och brukar va de ca 3-5 veckor sen kommer suget efter att man glömt alla problem från föregående fylla. Så blir det för mycket och cyklen börjar om med en nykter period innan det blir samma visa igen. Sa för 2v sen att aldrig mer, i fredags kände jag att jag var "värd" några öl. Köpte 10 öl, 7 in i kylen dom andra undan gömda, galet att man gömmer öl och bara kommer in med några för att det ska se bättre ut. Alltså det är så jävla svårt! Fyllan har förstört så mkt i mitt liv, men samtidigt så har jag haft mina bästa stunder på fyllan... Så jävla dubbelt och jag älskar ruset men samtidigt hatar följderna. Har sagt 100 gånger att de va sista gången, sen efter några veckor nykter så kommer en fylla igen.

Hej Ulf!

Har själv till sist hamnat där jag ser alkoholen som en medicin jag doserar och kan lika bra dricka själv tänkte jag till sist.

Min hjärna har tänkt länge på att komma ur. Idag räknar jag alkohol i rena ml i 100% alkhol, där en flaska vin är 100 ml eller 4 st 50 cl 5% öl är ca 100 ml.

Min dagliga dos är 150 ml och varit i flera år. Så fort jag varit ute så överstiger den nästan alltid man köper inte in en mängd utan man kör så länge man klarar.

Vill dock varna dig för självdrickasystemet som man lätt faller in i. Du kommer inte vara mätt. Du kommer vilja ha mer. Du kommer stänga in dig allt mer och mer. Bubblan kan bli mycket värre och dagligdrickandet börjar.

Naltrexon är den medicin jag har känt fungerar bäst, tillsammans med befintligt nyttjande av alkohol. Min egen erfarenhet är att all dricka känns som lättöl efter den medicinen. Man tar en klunk vin men känner inte buzzet i hjärnan och till sist känns det bara som sur saft. Det gör att du faktiskt kan köpa hem, men förhoppningsvis väljer att inte dricka så mycket. Till sist försvinner suget också. För mig är det just nu viktigast även om jag behöver vara helt nykter, men att inte dricka stora mängder för min kropp och psyke börjar ta riktigt stryk. Är bara 33 själv. Men druckit konstant i 5 år.

Det där med chipskålen var klockrent. Vad är syftet för oss med att bara ta två chips? Jag kan ta två riktiga chips och inte bry mig men en person med ätstörningar har svårt för det. Två öl för mig är slöseri, känslan är nog värre än spiknykterhet och sug. Saken bör väl också vändas så att många människor som inte är där vi är känner som jag, två chips (öl) räcker för mig. Det är bara gott. De vill åt mer än så men vi kan inte längre förstå den känslan.

Därför bör vi undvika de känslorna helt egentligen.

Jag har börjat inse att det är något fel på min självbild under mitt liv har känslan av att inte räcka till alltid funnits. Parallellt med ett gott självförtroende har jag haft ett självförakt. Kan låta knepigt men så är det. Detta har förstärkts av och tagit sig uttryck i min alkoholism.

Eftersom min alkoholism är och har (nästan) alltid varit av det periodiska slaget har det inneburit att jag levt ett fungerande liv under långa perioder. Bara för att sedan smita ifrån verkligheten under någon vecka med min älskarinna, flaskan. Jag isolerade mig mentalt och fysiskt. Det var som att vara död. När jag vaknade upp hade jag få eller inga minnen kvar ifrån perioden. Till det yttre destruktivt och för icke alkoholister svårt att förstå
.
Men, jag slapp ifrån att vara min egen väktare. Jag visade upp mig som den jag tyckte att jag var. En bluff. Ett skal. En fyllhund. Något
som med tiden, ingick i min självbild. Alkoholen i sig har alltså under lång tid bidragit till självföraktet och blivit en del av min syn
på mig själv. Mitt sanna jag. Och det är kanske det som jag visar upp under fylleperioderna. Med alkoholen är jag åtminstone någon. En inte helt osannolik hypotes.

Som periodisk alkoholist med den inneboende osäkerheten måste jag bevaka mig själv. Det åtgår mycket energi för detta. Energi som annars skulle kunna användas för att förstärka relationen med omgivningen. Jag glömmer eller kan inte förstå att jag är viktig för mina närmaste. Att de till och med skulle kunna älska mig kan förnuftet förstå, men jag kan inte känslomässigt ta in det. När sådana positiva känslor uttrycks direkt till mig blir jag osäker och rädd. För tänk om de kommer att upptäcka hur jag verkligen är! Vilken besvikelse för dem.

Jag har börjat förstå att det tänkande och den självbild jag beskrivit är felaktig. Detta underlättar, men ibland faller jag tillbaks.

Ja, detta blev mycket självcentrerat men av "Skamsen" och andra här på forumet har jag börjat förstå värdet av att helt enkelt vara ärlig och bara skriva av sig.

Ikaros

efter 2 glas kan jag gå över lik och jag skulle bli jäkligt bitchig.
Typ: Vem fan är du som talar om för mig att JAG inte ska dricka.

Jag tillhör också den gruppen som hellre avstår om det bara är
2 glas. Jag dricker inte för att det är gott, dricker för att bli full.
Blir jag inte full kan jag lika gärna skita i och dricka överhuvudtaget.
Får bara ett äcklig, sjukt jobbigt sug efter två glas.

Nu finns ju de som intar alkohol för att de tycker att det är faktiskt är gott
och då kanske detta kan fungera.

Det som känns bra för dig Karin01 är det som fungerar bäst.
Och med tanke på att vi alla dricker så olika så måste du själv
hitta en metod för vad som fungerar....

Hoppas det går bra och varm kram.

han ordnade med några som skulle se till att han inte rökte och därefter gjorde han allt för att lura skjortan av dom.
Tror att den enda väktare som duger är man själv. Också lätt att lura , men inte sååå lätt.

Ja det finns hjälp man kan få av sin omgivning. Men ibland visar sig hjälpen tyvärr vara en björntjänst. Hjälparen är ibland inte klar med sig själv och sin specifika problematik, utan tar chansen att spela ut den på någon annan och därmed gå fri så länge. Det gagnar ingen, men är tyvärr omöjligt att helt komma ifrån.

Hej Karin01

Jag skulle inte vilja att någon hjälpte mig med att övervaka hur mycket jag dricker. Ansvaret att inte dricka eller hur mycket jag dricker vill jag behålla för mig själv. Detta för självkänslans skull men också för att det inte är bra att lägga över ansvaret på någon annan.
Som generell metod tror jag inte heller på denna typ av hjälp.

Ja, detta är det svar jag kan ge på din fråga. Men hur du bör göra vill och kan jag inte ta ställning till.
vänligen
Ikaros

Hej Rosen
Vi har samma mål och likartade tankar och även det gemensamt att inte förgifta denna dag. Ett vackert och talande uttryck som jag tar till mig.
vänligen
Ikaros

Du är värd all respekt vilken väg du än tar för att förbli nykter.
Det som irriterar mig med AAs doktriner är att man inte skall tro på sig själv. Kan inte förstå det synsättet.
Kanske kan man fylla det där tomrummet du beskriver med medmänsklighet. Många hävdar att det är vad som gör en människa lycklig. Att hjälpa andra.
Håller helt med dig om att vi har ett behov av upplevelser av andlig art. Bildkonst, musik, litteratur är några sådana ingångar för mig. Självklart kan religion också vara det, även om jag inte tycker där finns samma öppenhet
För övrigt tyckte jag Patti Smith var fantastisk när hon sjöng på Nobelfesten. Andlig upplevelse!
Idag skall inte jag förgifta mitt sinne i alla fall.
Ha en god dag.

Vill bara sticka in här att du verkar vara en så himla fin person Karin, jag önskar verkligen du ska få komma till ro med den här karusellen. Det är _aldrig_ fel att ta hjälp ifrån vänner och anhöriga. De kommer inte känna det som de ska vakta dig utan att de får lov att hjälpa dig helt enkelt. Ge aldrig upp!

Tack Ikaros för dina kloka och fina ord. Med dig här på forumet känner jag hopp om min nyktra framtid. Du ger kraft.
Känner även jag att AA gav mig mening.

I dag fick vi ett vackert snöfall som gjorde marken vit där jag bor. Under mitt vuxna liv har detta (alltid) utlöst tankar på, eller längtan efter alkohol. I min hjärna är nysnö och alkohol alltså sammankopplade. Men eftersom jag vet detta utvecklas inte tanken till ett oemotståndligt sug.
En bagatel,l men kanske någon annan har liknande kopplingar.
Ikaros

Hej Rosen
Jag uttryckte mig nog oklart. Jag menar inte alls att jag tror att några konkreta "högre makter" hjälper mig. Jag menar bara att det kan vara betydelsefullt att söka andlighet eller kalla det något annat. Jag känner att jag har ett inre tomrum där det egna jaget inte räcker till. Just vid det AA-mötet jag refererade till kände jag att en liten del av detta tomrum fylldes. Inget annat. Kraften kan mycket väl komma inifrån mig själv om jag lyckas få kontakt med den.
Jag respekterar alla som inte finner något i AA eller andra rörelser. Men jag själv har bara en önskan och det är att sluta dricka. Här kan jag skilja mig från många andra som försöker dricka mindre. Det alternativet finns inte för mig men jag respekterar de som försöker sig på den vägen.
Vi bör väl alla ha den respekten?
Vänligen
Ikaros

Förstår det som att du blir hjälpt av att tro på högre makter.det har du givetvis all rätt att tro. Själv är jag allergisk mot dylika fenomen och väldigt tacksam för att detta forum är ganska så befriat. Det är åtminstone för mig en anledning att hänga kvar och läsa inläggen här. AA lyckas tack vare sitt " hällörade" förhållningssätt utesluta sådana som mig. Finns inte så mycket att vända sig till annars.
PS jag tror tvärtemot AA att vi har makten inom oss själva.

Först tack till er som ger mig uppmuntran och positiva omdömen. I går gick jag på ett AA-möte. Det första på mycket länge men det var en mycket positiv upplevelse. Där fanns en värme och en andlighet som stärkte mig.
Men varför skriver eller talar vi så lite om de andliga själsliga värdena? För mig finns ett inre tomrum som åtminstone i går fick en viss påfyllning. Där finns värden som jag inte tillräckligt väl lyckas ta till mig. Vilka dessa värden sedan är eller hur man skall benämna dem är jag inte klar över. Men i går klingade "en högre makt" bra för mig.
vänligen
Ikaros

Hej Karin01, kan ju bara prata för mig själv. Men efter 2-3 glas skaaaa jag ha mer, så då kan folk säga vad dom vill. Dessutom har jag en tendens att vilja göra tvärtom vad andra säger åt mig göra, så för mig är det dödsdömt. Kram

Mina AW-planer blev inställda vilket känns ganska skönt även om det såklart känns trist att behöva vara hemma för att undvika "skandaler".

Jag har sista veckan pratat en del med några nära om mitt problem och de har alla tyckt att jag bara bör dricka i deras sällskap på lokal.
För mig känns det på något sätt fel att gå med på att andra ska behöva "vakta" mitt glas och någonstans känner jag att jag borde stanna hemma om jag inte kan lita på mitt eget beteende.

Vad tycker ni? Rätt eller fel att de ska hjälpa mig landa på två glas?

Hej Ulf.
Tack för värmande ord.
Detta med typ 2 och aggresivitet och det osociala har inte heller jag. MEN det som jag tycker är kännetecknande för Typ 2 och som ofta missas i debatten kring alkoholen är de (vi) som blev fast från början. Min erfarenhet är att vi är många som när vi tog första glaset kände att ett tomrum fylldes och att detta ville vi ha. Vår problematik skiljer sig också ofta från den som de har som druckit sig till beroendet under längre tid och mer kontinuerligt.
vänligen
Ikaros

Blir så glad att höra att du ser en vändning, att det blivit ljusare. Du är så generös och klok på andras trådar och det var först nu jag hittade till din. Låter som du tagit dig igenom mycket och låter som en lurig variant du tampas med.
Var rädd om dig och en stor kram

Vill också passa på att tacka för all viktig kunskap och allt stöd som du bidrar med här på forumet.

Från en annan tillfrisknande periodare på väg in i friheten

grattis till en fin dag idag.
Det låter som en underbart bra dag...
Att våga kika ut och se livet igen.
Det är du värd.

Dina inlägg är så givande att läsa.
Kloka råd och viktiga tankar.

Tack!

//MM
(56 dagar nykter och också dipsomanier)

Nu har det gått 50 dagar sedan jag skrevs ut från avgiftningen. Inget sug och inget alkohol men en depression som haft svårt att lätta. Stundtals har livet kännts fullständigt meningslöst och tomt. Skammen har varit ständigt närvarande och jag har sett mig själv rastlöst vandrande i sjukkorridoren väntande på morgonen. Minns uppvaknanden med panikångest och en rädsla som stramade åt som ett skruvstäd över huvudet.
Sedan jag själv i en bubbla där jag inte klarade att ta in omgivningen.
Ångesten har hållit mig i ett stadigt grepp även om det varit värst på morgonen.
Sedan, i dag, började ljuset komma, jag insåg vilken fantastisk sambo jag har och vilket ynnest det är att vara frisk. Livet verkar återkomma och efter att jag tränat i dag köpte jag en blomma till min sambo. Det kändes skönt.

Skammen finns kvar och insikten om att jag är alkoholist. Till skillnad från många andra här behöver jag inte föra en daglig kamp mot alkoholen. Men den finns där på axeln, alkoholdjävulen, beredd att ta till vara varje svagt ögonblick för att leda in mig i det vansinniga drickandet. Och då vet jag att det kan handla om mitt liv. Fyllan brukar vara bottenlös. Och ändå detta egendomliga att jag kan längta dit, till landet ingenstans, där krav och relationer är försvunna, där det bara är spritdemonerna och jag.

Men med hjälp av er här och andra kontakter kanske jag äntligen kan befria mig från alkoholen. Att komma ut ur fängelset och känna mig fri.

Ikaros