Senaste kommentarerna i forumet

Lånade ut min lägenhet i helgen och kom hem till en flaska rött och en flaska champagne. Funderade på att ta ett glas, men vet mycket väl att det då slutar med att jag dricker en eller båda flaskorna och antagligen måste sjukanmäla mig dagen efter. Så de har snällt fått stå kvar sedan i söndags.

Hej Talgoxen
Hur har du det just nu? Är det fortfarande så att du lever för alkoholen? Den som håller på att ta övver den som är du?
Jag har under långa perioder levat just så och det sóm skett är att allt blivit värre. Försök hittta någonstans att börja och jag rekommenderar en psykiatrisk kontakt. Någon som förstår. Som det är nu gräver du dig alltmer ner i skiten.
Jag tyckte under flera år att ingen hade något att göra med att jag drack. Jag hade pengar och lägenhet och brydde mig inte om mina barn. Det var så fridfulllt när jag flyttttade en snöig luciaddag. Friheten och rätten attt dricka låg framför mig. Tre månaderr senare låg jag grovt misshandllad på ett sjukhus där endast turen hade gjort att jag överlevde. Efter det tog jag uppp mina studier och lyckades med det.
Snällla vän misssa inte den chans du verkligen har
Ikaros

Det jag tror mest på atrt när man äger detta helvete med att ständigt kämpa mot alkoholen är att man kapitulerar. Förklarar att man mår dåligt av alkohol och lägger korten på bordet. Vill man inte behöver man inte kalla sig alkoholist bara klargöra problemet/sjukdomen. All medicinsk littteratur definierar alkoholism som en sjukdom. Vi är ungefär 10% av befolkningen som inte klarar att hantera alkohol. I en skolklass på 30 personer är det alltså minst 3 elever som bär på anlagen för sjukdomen. Och ingen vet på förhand vilka de är.
Om du kapitulerar och förklarar problemet är jag övertygad om att du möts med värme och beundran för ditt mod. För alla vet vad det handlar om genom någon vän eller släkting.
Trolllen spricker när de kommer ut i ljuset.

Detta är vad jag är övertygad om, ändå har jag varit för feg att ta steget fullt ut men jag är en bit på väg. Jag är ju också rädd för att snuttefilten skall tas ifrån mig. Men den kanske kan förändras till något annat. Sann gemenskap och innnerlighet med en vän kanske
Ikaros

Hej
Läser mycket på forumet här om människor som dricker för mycket, blir bakfulla, får ångest och riskerar att förlora jobb och familj. För mig var det inledningen till mitt okontrolllerade drickande i ensamheten. Tilll slut hade det mesta skurits av och kvar fanns bara flaskan och jag. Med terapisamtal och antabus klarar jag mig hjälpligt under perioder eftersom jag vet att alternativet är döden. Men tilll er andra vill jag säga att för guds skull gör ALLLT för att sluta eller trappa ned i tid. Alkoholdjävulen är på väg att ta över era hjärnor. Eftersom jag har en mer än 50-årig erfarenhet av helvetet besvarar jag gärna eventuella frågor om vilka faser jag genomlevt.
vänligen Ikaros

Tack Karin01

Jag kämpar på dock inget sug ännu men jag vet att det kommer snart.
Ska vara beredd denna gång..

Jag tror jag nådde min botten sist med
barn som tackar för sig om jag inte lägger ner...

Så nu är det alkoholen eller behålla mina barn.
Mycket enkelt val ;-)

Varm kram i mörkret!

<3

Du skriver "ni är så många som lyckas dricka "lagom" igen"

De som har utvecklat sjukdomen till fullo kommer aldrig komma dricka "lagom" igen.
De som inte har fullt utvecklad sjukdom kan kanske med självdisciplin hålla sjukdomen i schack.
Men....
Sjukdomen är kronisk och den är progressiv.

Jag var helt nykter i 2 år, tog två öl och trillade dit igen.
Är nu inne på min 19:de dag utan alkohol men precis som
Ikaros är jag periodare och har inget som helst sug i långa perioder men
min lilla spritdjävul kan knacka mig på axeln när som helst....

//Monday :)

Grattis till dina 19 dagar!

Hej Barbamammma och ni andra. På mig verkar det som om vinet tagit över era tankar. Vare sig ni inte dricker eller inte finns denna djävulska kamp. Under lång tid har det varit så även för mig och jag är för närvarande perioddrinkare med fruktansvärda perioder. Men däriemelan kan jag slippa alkoholtankar. Tar Antabus regelbundet och har en gång för allla kapitulerat inför det faktum att jag är alkoholist. Jag kan inte ensam hantera alkoholdjävulen utan måste ta hjälp. Så mina vänner jag råder er att lägga allla kort på bordet och söka alll hjälp som går att finnna. Alkoholism är en sjukdom och måste tas på allvar och inget av dettta är ert eget fel, Det handlar inte om svaghet elller dålig moral! Det handlar om att ni haft oturen att få sjukdomen. Kanske kan den hålllas under kontroll med Naltrexon elller liknande som insulin mot diabetes. Men experimentera inte på egen hand för då kommer ni säkert att hamna i isamma situation som jag. En som underr sina perioder dricker allt och måste läggas in på sjukhus och där det tar veckor att repa sig.
Ikaros

Är det inte så att man hela tiden går och tänker på den dagen när man ska få dricka?
Att allting fokuserar kring det...

Ni är så otroligt starka som klarar det.
Det skulle aldrig fungera för mig då jag vet att t.o.m en alkoholfri öl triggar igång mitt beroende.
Och sen häller jag i mig och kan gå över lik för att få tag på alkohol.

Jag måste tänka "aldrig mer" men tar såklart en dag i taget som nu har blivit 19 stycken dagar utan alkohol :D

Drack två glas vin i onsdags, två i fredags och tre igår. De två sista tillfällena hemma hos mina föräldrar.
Har dock förstått vid det här laget att jag inte kan ropa hej, så nu tar jag en helvit vecka till att börja med och tänker strunta helt i att planera för nästa gång jag vill dricka. Måste få bort känslan av att alla vita dagar är transportsträckor till några glas vin.

Hej
Jag har läst alla inlägg på den här tråden och känner igen mig så väl. Jag kan vara nykter i mer än ett år sedan tar jag återfallet som bara är tänkt att vara några öl. Men jag köper ändå hem massor av öl och vin ändå för jag är livrädd för att det skall ta slut. Redan på sysyembolaget är jag allltså förvirrad.
Sedan tappar jag helt kontrollen. Dricker allt t.o.m. spolarvätska och en gång även glykol. När jag inte orkar längre måste jag tas in på sjukhus. Mitt liv är hotat.
Jag är 72 år och har även upplevt de andra faserna av alkohol med smusslandet det, dagliga drickandet, det sociala drickande och så vidare. Men nu har jag hamnat här där hjärnan tas över av de första dropparna alkohol. Därefter finnns det inga tankar som kan mätas sig med ALKOHOL. Det är vad kropp och själ skriker efter. De relativt långa nyktra perioderna klarar jag med Antabus vilket är en utmärkt medicin när jag vant mig vid den liksom med sömnmedlet Imovane.
Jag har nyligen avslutat en ruskig period och börjar sakta komma tillbaks. Jag är mycket lycklig över att ha funnit er här på detta forum. Det hjälper
Ikaros

Om man (jag) dricker mycket a så blir INGENTING roligt till slut. Så prova sluta med a, gör ngt annat så kanske det släpper.
/D.

Jag fick den boken av min tonårs dotter för några år sen. Bröt ihop totalt då men har fortsatt dricka. Jag måste ju va helt störd när min egen dotter ber mej sluta dricka men jag bara fortsätter. Enorma skuldkänslor gentemot mina barn o andra. Orkar snart inte mer......! Hur gör man?

Jag måste sluta dricka vin! Har "slutat" ett par ggr men faller tillbaka tyvärr. Tycker ju så mkt om mitt vin och "vårt" liv ihop. Är så fruktansvärt rädd för ett liv utan vinet.
Men vet att om jag fortsätter välja vinet så väljer jag oxå bort mina vuxna barn och två barnbarn och även min sambo.
Hatar mej själv för att jag är beroende och lever m ständiga skuldkänslor för hur dålig jag är. Som Mamma, fd Fru, sambo, och människa överlag.

Tack för allt ni skriver. Känner mej inte så ensam när jag läser era kommentarer!

Tack för den fina peppen Anna! Kram

Nä, Talgoxen, det finns massor av människor som lever bra liv där ute och är helt opåverkade av alkohol och droger! jag vet att det är så för jag känner en hel del av dessa människor. Så finns det vi, vi som du möter här. Vi som av olika anledningar låter ta missbruket ta kontroll över våra liv, ibland bitvis, ibland totalt.
Du är mycket ung - du har alla möjligheter att komma tillrätta med dina problem. Sök hjälp, familjen, ungdomsmottagning, socialtjänst, vårdcentral. Ge inte upp! Sök tills du finner stöd och hjälp! Stanna här på forum och dela dina tankar.
Kram
Anna

Hej igen Talgoxen
Du undrar vem jag är på djupet något som jag inte är helt klar över själv, men en sak vet jag och det är att jag alltid varit rädd. Rädd för att inte duga, rädd för att inte passa in. Blivit vettskrämd när någon kvinna visat att hon älskat mig. Men, det viktigaste för mig har varit att inte visa denna bakomliggande rädsla. I stället har jag blåst upp mig och försökt visa mig duktig i alla sammanhang. Detta som jag samtidigt känt att jag är en bluff. Någon som en dag blir genomskådad och då ramlar allt.
Men när den välsignade alkoholen trängt in i mig har jag glömt detta. Då har jag blivit något. Och det har lett till att jag inte egentligen löst något av mina problem. Jag kan vara nykter numera under längre tid men utanförskapskänslan är fortfarande kvar. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att du, som fortfarande är ung, börjar med att bearbeta alkoholen som tydligen blivit en medicin för dig. Lycka till och hör gärna av dig till mig om du undrar över något. Jag har, som du kanske förstår, prövat det mesta för att komma tilllrätta med alkoholen. Alltså ta det viktigaste först är vad jag försöker säga.
vänligen Ikaros

i samma fas Barbamma. Har inte heller druckit sedan i lördags. Så skönt att läsa om ditt planerande och förhandlande. När jag läser vad du skriver så tänker jag "herre Gud vad jobbigt det låter, vem orkar hålla på så där?". Då inser jag verkligen hur mycket tid vi lägger på vårt planerande och införskaffande av alkohol. Sen ska vi dricka den också. Efter det ska vi lägga en massa tid på att vara bakfulla, trötta och ångestfyllda. Som om inte allt detta är nog, så måste vi planera för att skaffa hem ny alkohol och ersätta den vi har druckit upp så att ingen ska märka något. Väl medvetna om att vi med största sannolikhet kommer att dricka upp denna också...Också är karusellen igång igen.
Vet inte hur många flaskor och boxar jag ersatt flera gånger om....Vilka enorma mängder bortslösad tid och pengar!

Nu sitter jag här igen, inte tagit något på några dagar och så ett steg tillbaka. En så liten sak som inställda planer kan förstöra en hel eftermiddag för mig. Hade planer som nu inte blir av och nu sitter jag alltså här igen, patetisk och jävligt utan nått att göra. Låter så dumt det vet jag men just nu känns det så där svart igen. Inser själv att jag inte har ett rationellt tänkande men hej, problem som dessa är väl inte rationella men ändå så verkliga.

Jag kämpar fortfarande med alkoholen. Har druckit i princip varje dag, trodde det var bättre ett tag, men så fort jag får tillgång till vinet, så kommer Monster framt och bara vill ha mer och mer. Förrförra helgen var det några glas vin på fredagen (tyckte jag var såååå duktig), sen var vi på fest på lördagen, drack lagom ute på krogen... men väl hemma, kl 02... då går sambon och lägger sig och jag "måste" tvätta av mig sminket.... och tar såklart ett STORT glas vin ur boxen och sveper.. som om jag inte druckit nog??!!!

Monstret var framme, och bara ville ha mer!! sen på söndagen var jag så bakis.... men såklart fanns det vin kvar i boxen, så jag tog väl första glaset runt 12... sen lullade jag runt hemma, vet inte om mannen och barnen märker nått.... men på måndag morgon var boxen slut .... och för att mannen inte ska tro att jag druckit upp allt själv... så var jag ju tvungen att köpa hem en ny box på måndagen, och byta ut den mot den tomma... och såklart drack jag vin igen :(

Jag har så mycket tankar kring alkoholen... men har lyckats... och är så stolt över mig själv, låter kanske sjukt, men jag har inte druckit en droppe sen lördag kväll... dvs ingen alkohol nu sön, mån, tis, ons och idag torsdag .... och idag var jag sugen, åkte förbi bolaget på lunchen, men tänkte: NEJ, att köpa hem en box är OMÖJLIGT, Monstret kommer fram direkt, och slukar så mycket det bara går.... men en flaska vin då?? MEN köper jag hem, om så bara en flaska, så kommer min sambo bara att ta ett glas, och jag resten av flaskan. ...och då kommer jag bara att vilja ha mer... och jag orkar inte med fyllan, ångesten, Monstret.... så jag ska försöka så emot vinet ikväll!

MEN sen kommer helgen, ska på fest på lördag... så nu försöker jag "planera" mitt drickande (hahahaa) : vi delar på en flaska vin i morgon fredag = 2 glas , sen fest på lördag, blir nog en flaska = 5 glas... och sen blir det inget på söndag!! Så om jag "bara" köper hem en flaska i morgon, så hoppas jag att det är lugnt, samtidigt vet jag ju att Monstret kommer fram till 99% och jag vill inte dricka hela helgen, dvs från kl 12 på dagen...

NU när jag varit nykter i snart 5 dagar, så har jag haft så mycket energi och mått så bra, men suget finns där, då och då... och tankarna kring vinet finns där nästan hela tiden.

Det är som att jag funkar bäst så här: Att jag har RUTINER och NOGGRANT PLANERAR mina dagar....Att jag "slaviskt" följer ett träningsschema, tränat varje kväll efter jobbet = hinner inte tänka på alkoholen förrän jag är hemma runt 19-20, och då är det för sent att åka till bolaget.... och sen väl hemma utan alkoholen, så har det inte varit några problem, HELT OTROLIGT

Så mina värsta stunder är: Som NU, att sitta på jobbet och längta hem efter ett glas vin, att åka förbi bolaget UTAN att köpa hem vin... för väl hemma, då finns det liksom ingen återvända, väl hemma så funkar det bra utan alkoholen. och OM vi har en box hemma.... då har jag smådruckit hela helgen... och jag orkar/vill inte göra det mer :(

Så jag kämpar på ... och jag läser dagligen era andra inlägg och kommentarer, och känner att jag inte är ensam om detta, det känns sorgligt och ledsamt, samtidigt ger mig en slags trygghet, + får en slags jävlaranamma... att ni är så många som lyckas dricka "lagom" igen, och ni som slutat helt och klarar av det, ett liv som helnykter, så starkt jobbat!!! :)

Hej! Spännande att läsa lite om dig också. har du lyckats få den hjälp du behöver och tagit dig ur skiten? (bag kallar det skit, för det är precis vad det är och blir utav allting).
Jag avskyr mig själv nykter. Är ofta ledsen och alldeles för allvarlig för att vara kul att hänga med, eller så är jag kul, förbannat rolig men då är jag inte mig själv. Sån är jag bara när jag verkligen antagligen varenda del av mig kropp till dem gräns att jag är alldeles matt och utpumpad efteråt. Kan ju så klart ha genuint roligt också men känner mig ofta väldigt distraherad. Även om jag är med människor jag älskar så kan jag längta hem. Hem till lägenheten, till ruset, där jag utan censur eller förskönande filter kan vara bara jag. Rusets kraft får mig att se saker från andra perspektiv och jag kan nöja mig och leva i nuet, i ruset. Åtminstone när jag är själv och i min trygga hemmiljö. Jag dricker helst själv, tycker att jag får ut mest då, på fester och liknande känner jag mig ofta lite vilsen och ensam. Det är rätt konstigt egentligen, att man kan känna sig mer ensam när man är omgiven av folk än när man är själv.
Är man kär är det alltid svårt att bara avsluta allting, man tänker "hur fan ska jag klara mig? Vem är jag utan? Jag är ingen då". Det är förbannat svårt. Kär i ruset är jag.
Det skulle vara intressant att höra lite mer djupgående om dina tankar och känslor @Ikaros. Om du vill, så får du gärna berätta mer. Är som tidigare nämnt ny här och fascineras så väldigt över hur man på något vis kan känna samhörighet med andra, som man varken känner, vet vem de är, eller är i samma ålder som. Det är lite läskigt men också så otroligt spännande.

Att jag gör är att jag hetsar andra att dricka mer, antagligen för att själv få dricka mer och för att jag hoppas att jag inte är den enda som ska bli full. Ett sådant vidrigt beteende. Sedan jag vände mig hit har jag slutat med det. Igår var jag ute på middag och tog ett glas vin medan mina två vänner drack några öl var. När servitrisen kom och frågade om vi önskade påfyllning så sade jag att jag låter mitt sällskap bestämma om vi ska stanna längre. De ville ta varsin öl till så jag drack ett andra glas vin innan jag promenerade hem. Så skönt det var att inte vara hetsig och direkt säga att klart vi ska ha ett glas till.
Nu väntar en helg hemma hos föräldrarna och där känner jag mig trygg att det kommer att gå bra.

att man inte ska förvänta sig så mycket av andra. Dels är det som du skriver Karin01 att alla förstår inte att man kan ha alkoholproblem även om man bara super till ordentligt några gånger per år. Vet inte om jag förstod det innan heller...
Beccabus, skulle du vilja att dina anhöriga stoppade dig? Jag kan säga att när jag väl bestämt mig för att jag SKA dricka, då gör jag det...En gång när sambon försökte stoppa mig så hoppade jag ut genom ett fönster. Inte något jag är så stolt över...som tur var så var det mörkt och inga grannar i närheten...

Hej. Vilket fint inlägg du skrivit. Jag känner igen mig fastän jag är mycket äldre än du. Dina svårigheter är komplexa men en sak är jag säker på. Det nödvändiga för dig är att börja med alkoholen. Försök lös det problemet först! Jag har genomlevt ett mer än 50-årigt helvete på grund av spriten så jag vet vad jag talar om..
Hur du löser problemet är givetvis upp till dig själv men börja med något. Det finns hjälp att få. Sjukvården är ett. AA ett annat. Det här forumet ett tredje. Men hur du än gör är det viktigaste att du inte släpper taget. Varje dag utan alkohol är en seger.
Ikaros

Jag berättade för fyra personer. En av dem förstod väldigt väl. Två av de andra följde jag sedan upp med att bli precis så full som jag sagt att jag aldrig mer vill bli, vilket kändes väldigt pinsamt och den sista började direkt ställa frågor som om jag vore beroende.
Det är tydligt tycker jag att alkoholproblem oftast förknippas med att man dricker ofta, istället för att problemen kan se ut på många olika sätt.