Senaste kommentarerna i forumet

Hej Barbamamma Darling!
Hur går det idag?
Jag känner igen så mycket i det Du skriver. Och, tro mig, jag sliter fortfarande med Alkoholen.
Jag hör att Du har så många bra saker kvar i Ditt liv; jobb, barn, relation - Du har inte hunnit sabba allt. Stort GRATTIS till att Du lyckas hålla konsumtionen nere. Min tanke: kanske det är nu Du ska söka stöd? Du vet att Du har styrkan; Du vet att Du har svagheten också...

Jag har precis hittat rätt (tror jag). Jag har hittat en stödperson som förstår vad jag säger och som inte är dömande.

Så: You go get it girl! Med den styrka Du har kan Du söka Dig fram till det som funkar; beroendemottagning, AA, medicinering, vad som helst. Men låt inte Alkoholen ta över.

Kanske är mitt peptalk riktat delvis till mig själv. So what - vi som skriver här sitter i samma båt.

Hoppas att Du skriver snart igen!

Allt gott!
Amie

Du beskriver att du tidigare tagit dig ur svårigheter du haft med främst alkohol, för att sedan plötsligt, 7 år senare, tappa kontrollen och dricka. Det låter som du är här för att förstå dig själv och det som hände, och för att få stöd. Fortsätt skriv om du känner att det hjälper dig, många som skriver här berättar att det hjälper dem att lära sig om själva.

Du kan absolut få stöd här också! Ibland går det fort, ibland tar det lite tid innan andra hittar en ny tråd. Det som brukar hjälpa är att vara aktiv själv, både i sin egen tråd och i andras.

Karin,
Alkoholhjälpen

Nu ligger jag här, i en obekväm säng. Väggarna är vita runt om mig och täcket är sjukhusblått. Vad det så här jag tänkte att avgiftning, vägen till min nykterhet skulle vara? har träffat läkare idag, han ville ge mig medicin. Jag avböjde. Jag vill inte dämpa mina känslor! Har jag inte gjort det tillräckligt många år nu? Jag vill facea dom. Jag tänker ta mig ur detta jävla skithål jag så länge vandrat i! Jag vill må bra! Jag vill vakna utan huvudvärk, ångest, kroppsvärk, sönderrökta lungor, vinglas o flaskor i köket. Jag vill inte ljuga mera för familjen, för vännerna och för min älskade sambo! Nu får det fan räcka med den där jävla spriten!

Jag önskar också det fanns något typ av behandlingshem som var mer som ett spa. Precis som du skriver.
För mig är det uteslutet att gå till kommunens hjälp, för de är min arbetsgivare och anonymiteten finns inte.
Vet någon något ställe dit man kan åka utan att blanda in Chefen mm.

Starkt jobbat, Pappa :)
Vet precis hur det känns det där när man varit nykter några dagar och börjar förminska problemen och tänka att "äh, det var väl inte så farligt egentligen". Där är jag precis nu och har varit många gånger med bevisat resultat. Det är egentligen först då man (jag iaf) visar sig själv om man menar allvar. Det är det som kommer vara annorlunda för mig den här gången jämfört med alla andra gånger jag slutat -att jag inte faller för alkoholens lömska list i det där läget. Att jag inte ger mig in i förhandlingen som jag mycket väl skulle kunna förlora. Räknar kallt med att de där tankarna går över så småningom när det blivit mer rutin i nykterheten.

Hej barbamamma, jag har oxå stora barn o vet vilken omställning det är, att faktiskt kunna tänka på sig själv mer. Det är en omställning som tar sin tid . Jag tänker på mig själv när det gäller a, jag har ju försökt mig på alla varianter på att minska, kontrollera a, men aldrig lyckats, det enda som hände var att jag höll ångestnivån konstant hög. Kanske det är dags att klippa helt, åtminstone under en period. Jag menar för oss med aproblem är faktiskt gräset grönare på andra sidan, som nykter . Såklart mår man sämre första veckan, men kanske kan du se på ditt minskade intag som en nedtrappning av a, som du faktiskt gjort redan. Annars finns massor av hjälp att få, på vc, beroendemott.själv hade jag väldigt svårt att be om hjälp, men nu fattar jag inte varför jag inte gjorde det tidigare istället. Ta en dag i taget, slå inte på dig själv och tänk på att du redan gör bra saker, som att skriva här , tränar och funderar över ditt liv. Det är en jättebra början och allt blir ännu bättre om du blir nykter. Kram o lycka till

såna som du och jag skall stötta varandra.
jag bröt ifrån ett missbruk liknande ditt på dagen (lite värre också), men nu 7 år senare söker jag stöd här på ett forum efter ett återfall!
Jag mår bra av att prata och råda andra vad dom ska göra, och därför gör jag det. Kommentera gärna och stå på dig tjejen!!

mvh

(bra att du håller dig nykter-BRA jobbat kompis)
Det du ska göra är att inte TÄNKA på så mycket varför!!! Skit i att dricka nästa fest.. och nästa fest håller du dig nykter utan att försöka - hitta alternativ till fylla, inte ens tänka på eller jämföra hur roligt som det skulle vara med bira. Du verkar ju vara en som som klarar och hålla sig nykter en kväll?! Mitt förslag är att helt enkelt
börja med att sluta "måste dricka för det är fest" och hålla dig nykter.. Klarar du det jag rått dig till så kommer du inte behöva känna obehag när kompisarna frågar varför du inte drack igår.
lycka till // också pappa till 3 underbara barn

Ja, hur hamnade vi här,,,,?

Jag tycker inte att du behöver vara rädd att ta till anti-depressivt. Om det kan ta bort ångest under en tid du tar tag i alkoholintaget så är det kanske bra. Ta all hjälp du kan. Kontakta beroendemottagningen (förlåt att jag tjatar). Välj DITT liv.

Ser likheter i din berättelse, men jag har dragit i handbromsen lite tidigare.

Härligt?

Bra jobbat!

Jaha, vad ska jag skriva? Har bara klarat av att inte dricka under 2 dagar, de andra kvällarna har jag druckit vin. Inte i samma mängd som förut, jag har skippat helt att köpa hem vinboxar, utan "planerar" mitt drickande varje dag, hur sjukt är inte det??

Så den enda ändringen jag gjort nu, är att jag börjat träna, går på ett träningspass varannan dag, och mår bättre och tänker då under passet, HUR vårt kan det vara? Att inte dricka en droppe?? MEN det är svårt!!!
För på nått sjukt sätt så tänker jag att jag har förtjänat några glas vin på kvällen för att jag klarat av dagen, med jobb, träning, familj o allt därtill, så två glas vin har det blivit varje kväll ändå :(

Så jag har druckit mindre än mina 1-2 flaskor vin/kväll, men ändå förbannat så har jag köpt hem en liten flaska vin varje dag, och det enda som är bättre än sist... är att jag inte är bakis på morgonen, jag har hållit mig vaken i soffan på kvällarna och inte glömt vad som var på TV:n under kvällen.

Jag har ju tänkt varje vardag på morgonen att jag inte ska köpa hem vin till kvällen.... men sen blir jag nojig och tänker: Tänk om jag blir deppig eller arg/ledsen/desperat på kvällen OM jag inte har vin hemma..... bäst att köpa hem en liten flaska vin.... jag behöver ju inte dricka den, bara att den finns där hemma IFALL jag vill ha vin...... hahahahaa, vem lurar jag???

Idag ska jag träna ett pass efter jobbet, och ska försöka att INTE åka till bolaget efter det, utan försöka åka hem direkt och ta en eventuell depression eller att jag blir rastlös, uttråkad och nojig.

MEN det känns konstigt att leva så. Att jobba, träna och sen åka hem och bara försöka hoppa i säng så fort som möjligt, så att det är en ny dag och man är tillbaka på jobbet igen.....

Så här var inte mitt liv för några år sen. Har nästan glömt bort hur det känns att vara nykter på vardagarna och dricka måttligt på helgerna, saknar det livet så mycket!!! Då var det familjen och barnen som kom i första hand, skjutsa till träningar och matcher, läsa läxor, bada barnen och natta dom, laga mat, städa och pyssla, och sen landa i soffan och njuta av lugnet med en frukt.

Det kanske är det jag saknar, att ha fullt upp o ha saker att göra, nu när barnen är stora, så vet jag inte riktigt vad jag ska göra på kvällarna, utan nu roar jag mig själv med bra filmer, vinet och har en dröm, ett hopp om en bättre framtid... någon gång.

Så någon dag i framtiden ska jag kontakta Beroendemottagningen, men inte denna vecka......

Hallå där, jag har skrivit om mitt AA-besök i min tråd om du vill läsa. Kan bara passa på att lägga till att det var gott om människor som var där som inte drack ofta (och var beroende) men när de väl gjorde det tenderade det att gå över styr. Jag kan varmt rekommendera ett besök och man behöver absolut inte säga nåt, det går bra att bara lyssna (om man går på ett öppet möte)

hej hittade det här forumet av en slump när jag letade efter vad ett glas vin motsvarar i förhållande till Någon öl förstod ganska snabbt när jag hittade inläggen från lapptösen och de kommentarer som fanns att läsa att mina egna funderingar delas av andra , kan väl tycka att det egentligen inte är så onormalt att försöka finna en form av känslomässigt tillfredställelse i vardagen med nått glas vin men när glaset däremot tar känslan av att drickas till varje pris då kan det kanske vara en signal om efter tanke , problemet tror jag för min del kanske ligger i att hitta fram till nån form av umgänge i vardagen och då är nog det enklaste sättet ett glas vin som snabbt släcker ned behovet att umgås eller att aktivera sig med något som löpning eller motion
om man exempelvis jämför vårt eget sätt att se på det här med alkohol och umgås och tittar på exempelvis England så kan man snabbt konstatera att där kan man utan att skämmas dricka några stop Ale på eftermiddagen och sedan mötas på arbetsplatsen dagen efter utan några som helst funderingar ,det visas även att antal TV serier varje vecka där just det här sättet att förhålla sig till alkohol återspeglas som nått högst normalt , men på de flest platser runt om i Sverige finns ju inte den här typen av vatten hål för att slappa av efter jobbet eller att bara umgås en vanlig vardag och då tror jag att vi snabbt förskjuts in SK missbruk problematik oftast grundat i andras moraliska synsätt och då är man även snabbt av eget beskyllande inne i missbruks ångesten , vad jag tror är det allra viktigaste ,är just själv känslan av att man inte på något sätt är annorlunda förrän man hellre stannar hemma från jobbet eller inte klarar av sina vardagliga sysslor

tror alla har ett behov nån stans liggandes i sitt omedvetna som på olika sätt måste tillfreds ställas och då kan ett galas vin till viss del hjälpa till för stunden men låt det inte bli ett behov

Sparven

Gick inte så bra. Nya tag imorrn. Blir rätt så trött på mig själv eftersom jag ser mönstret och bara viker ner mig.

Vad intressant! Kan du inte berätta efteråt hur det var? Jag fick tipset här i tråden men har väl varit lite fundersam om mitt problem är för "banalt" eftersom jag inte är beroende.
Å andra sidan så har jag sjukt mycket alkoholrelaterad ångest och hamnat i många farliga situationer så det kanske man kan bolla också.
Berätta gärna som sagt.

Linnea: hur går det för dig nu?

Nu är det ju som så att jag kan bli lite toppad när jag sjunger i dur och är pigg och glad så sömnen kommer definitivt att vara dålig inatt. Men nu är det så. Jag kan ju inte bli förvånad längre. Vet att jag piggnar till tillfälligt om jag följer det givna. Har tvättstugan imorrn och då är det lätt att hamna i tvättstugefällan. Går ju lättare att vara lite öl/vinlurig och ändå tycka det är rätt skoj att tvätta trots trötthet. Men nu ska jag inte få lura mig. Inte nu igen. Om jag så ska dygna denna natt så ska inga tillfälliga lösningar komma i min väg. Mobilen ska laddas ur. Liksom att blocka sig själv med yttervärlden hade jag tänkt. Denna första vecka. Hoppas kunna skriva till er att det gick bra hela veckan ut. På måndag.. Kram

Tack för ditt svar. Ja nu vet vi ju hur det är och vi har väl båda läst runt inne på forumet förtvivlat och med de flesta moods. Tog fasta på detta med alkoholfri öl och inhandlade (ej på systemet!) 4 st samt lite surrogat för rött vin (svartavinbärsdricka) som jag kan pyssla med bredvid värmeljusen och falskluras med mig sälv om att jag vinmyser... Surt och salt godis var också en slags genväg vad gäller smakkombination. (nådde botten på den godispåsen rätt fort. Kanske får ändra taktik där) Nu prövar jag allt för jag vill vara nöjd och tillfreds och stolt över mig. Slut med halvfärdiga projekt som att hjälpa människor må bra eller annat pyssel av varierande art för nu är JAG (hjälp...) projektet. Nu kör jag. Mått superbra hela dagen och inte ens den tyngsta personen kunde få bort de ljusa tonerna i själen. Nu så får det vara över. Slut. Finito. Jag gör slut med A och lappar vidare. Med starkare söm.

Dag 4= vit.

Karin01, när jag läser din tråd så verkar du vara en fighter. Det kommer säkert gå vägen med dina föresatser, och gör det inte det så är det bara att utvärdera, justera och hoppa upp i sadeln igen. Tror det är viktigt att inte vara för hård mot sig själv. Det ÄR tufft att bryta ovanor och lägga om strategi, vad det än handlar om. Sen att alkohol är så kraftfullt gör inte saken lättare. Man är inte en loser bara för att man snubblar på vägen. Du har ju insett att du vill ha förändring.

Du frågar om hobby... Nej inte ännu, men jag har ju bara varit nykter en vecka. Jag har använt tiden till att äta bra, vila mycket, äta godis :) och framförallt läsa på forumet. Annars gör jag redan en hel del på fritiden (repar med band etc.). Saker som jag ofta gjort med alkohol. Nu måste jag göra såna saker utan. Det känns lite grått men vafan det blir nog bättre. Och imorgon hade jag tänkt pipa iväg till AA och se vad det kan vara... Är det bara gamla arbetslösa vrakgubbar eller? Troligen inte. Om jag har tur är det folk där i 35-årsåldern som man kan utbyta erfarenheter och stifta nya bekantskaper med. Skulle vara trevligt att få lite nya vänner som man kan umgås med utan att A måste vara inblandat.

Längesen ja skrev, ja den här hösten gick ju inte direkt enligt planen om måttlighet har druckit ett par gånger sen senast och kan bara konstatera detta håller inte!!! Detta är inget liv man vill leva, med ångesten som alkoholen ger mig måste vara bättre att avstå.

Var ute med motorsågen idag och gjorde klart med en del eftersatt skogsarbete var någonstans där ja kände va fan "Ulf" skit i de här med spriten nu, ryck upp dig!!! Så på stående fot så säger jag de får bli ett nytt halvår nykter dom här 3 månadernas återfall eller försök till måttlighet har tärt för mycket. Vet egentligen inte varför ja fortfarande inte bara helt erkänner att ja måste vara nykter resten av livet? Är väl kanske för mycket att ta in, får fundera på det men de känns lite fegt att man inte vågar vifta helt med den vita flaggan.

Målet blir alltså ett halvår nykter efter ett halvår måste det finnas nån plan om det ska drickas igen.
Kanske nån form av terapi? Va vet jag. Min tråd heter ju "Har jag äntligen druckit klart" vill så gärna att svaret ska vara ja, men man lurar sig så ofta å tror att man kan förändra sitt sätt att dricka.

Steg 1 blir att nämna detta för min fru hon har väl inte varit jätte nöjd då ja lovade henne att de skulle bli annars än för men så vart de ju inte.

Nu är de bara fokus och åter fokus som gäller först månaden blir jävligast (viss av erfarenhet)

Känns faktiskt skönt nånstans ändå att jag återigen har kapitulerat inför min maktlöshet de ända ja måste göra nu är ju faktiskt att vara nykter.

Om du nu kan vet skitsvårt, är och börja trappa ur alkoholen, köp nån folk öl eller 2.8or och fasa ut.. eller så lägger du in dig på torken/beroende

Fördelen med att vara på torken/beroende

Du får hjälp med att kunna sova, du får medicin mot din ångest, du har nån att surra med som är i samma båt.......

Fördelen trappa ur själv

Du behöver inte få någon alkoholdiagnos du kan vara hemma, sova i din egen säng..
Men faran är ju att du dricker mer än att trappa ur så rekomenderar starkt att du lägger in dig ett par dagar...

Lycka till vet du fixar det

Tycker bara att det var intressant med ett långt inlägg och att få höra dina tankar.
Har du lagt till någon ny hobby eller liknade för att tänka på annat?
Tyvärr så tror jag inte att jag kan hålla det på en "par-glas-nivå". Kanske åtta gånger av tio. Annars blir det minnesluckor, pinsamheter och ångest.
Jag har ropat hej förut (som här i tråden) och sen gjort bort mig igen. Men jag försöker lära känna och förstå mina svagheter så att jag kan uppnå tio gånger av tio.
Har satt ett tak på att jag aldrig får dricka alkohol mer än två dagar i veckan (vilket kanske är mycket med svenska mått mätt?) och igår drack jag ett halvt glas vin till maten vilket minimerar risken för att en urspårning ska ske den här veckan.

Hej,
Känner igen mig i det du skrivit. Jag hinner knappt hem, oftast "knäpper" jag 1-2 cider på hemvägen så att jag hinner få i mig det jag ska innan jag lägger mig. Dricker drygt 1 l vin och kanske något mer när jag kommer hem. Det har eskalerat senaste åren och jag dricker i princip varje dag (5-7ddg/veckan). Jag har ett bra jobb som jag verkligen tycker är kul så jag har inga problem att gå upp på morgonen. Vaknar oftast före klockan ringer ändå. Jag har planerat mitt drickande så jag vet precis hur mycket jag kan dricka utan att behöva stanna hemma dagen efter. Jag slutar dricka efter kl 21 men då har jag dragit i mig 1-2 starkcider 7,2%, 1 l vin och ibland även någon starköl. Gör jag detta innan kl 21 så kommer jag upp på morgonen. Helt sjukt!

Är också inne på 3:e dagen utan alkohol och min ångest river söder mitt bröst och jag klättrar på väggarna.

Jag läser om er och känner ett form av lugn.. Jag är inte ensam. Har känt sån skam och förträngt exakt samma beroende ni beskriver under flera år. Jag är idag snart 40. Jag har alltid tränat mkt, jobbat mkt, socialiserat mkt och är en engagerad 2 barnsmamma, MEN jag har också haft allt detta som ett skydd mot min alkoholism. Då kan jag väl inte vara? Det har eskalerat med åren och gått ut över mina barn pga tålamod, lättirriterad, ibland inte ens velat ha de nära för jag vill ta mitt glas vin, vi har gått och fikat med egentligen enda syfte att jag ska ta ett glas vin etc etc. Idag ska jag gå på mitt första AA möte. Jag har insett mitt problem och vill verkligen inte längre dricka. Jag är inte rädd för ett nyktert liv då jag känner starkt att jag har druckit klart men hoppas innerligt att jag klarar detta. När blir det lättare?

Jo men exakt. Vad är det som händer med en och nu går det undan. Jag har haft 3 längre relationer. Ingen av dessa 3 kunde dricka inom rimliga gränser. Men jag kunde.....Olika yrkeskategorier men det spelade ingen roll. Nu har jag ingen relation längre så jag får på nåt vis sköta drickandet och bannorna. Ibland känns det som nån form av psykologisk terror som jag skapar åt mig själv för mig själv. Någon skrev om hetsdrickande och det känner ja så väl igen. Bara skiten tar slut så slipper jag det. Ungefär. För jag vill verkligen inte.
Men nu är jag inne på dag 3=vit. Alltid nåt.