Senaste kommentarerna i forumet

I ditt första inlägg skriver du att du dricker tills du stupar men du kan reglera det om du vill. Frågan är ju då varför du dricker tills du stupar om du kan skippa a om du vill. För mig som alkoholist ter det sig underligt men vi fungerar ju olika. Ofta finns det orsaker till att man super så som flykt, depression, ångest. Du måste nog fundera på varför du dricker tills du stupar. Något triggar dig.

Alkoholist är man när man inte kan kontrollera sitt drickande, har abstinensbesvär och är beroende vilket innebär att man inte kan vara v utan a ungefär som en rökare. Vi har nog många dolda alkoholister i Sverige.

Ha en fin kväll

Det va ett bra inlägg Jullan65! Tack!

Jo du har ju en poäng där men samtidigt så är det ju tydligen så att de flesta förnekar sin alkoholism...
Tåls att fundera på och vara ärlig mot sig själv.

Jo jag är ärlig mot mig själv och ja jag kan tacka nej, får anstränga mig men jag kan, med anstränga menar jag då att jag på förhand bestämt att det bara får bli max två glas.

Jag får rysningar av att läsa detta svar. Varför gör man så mot sig själv? Jag mår sådär idag. Inser att jag på riktigt måste förändra. Köpte en bok "snälla mamma sluta dricka" av Britta Befggren Ericson, som nåt slags första steg att skrämma upp mig själv vart jag förmodligen är på väg om jag inte aktivt börjar göra förändringar. Skulle på yoga 11;45 och satt och läste boken en stund innan klassen startade. Ångrar mig över det för nu känns yogasalen "smittad" för jag hade sån ångest hela timman ? och hamnade i nån slags trans och vet inte om jag följde med i alla rörelser eller om jag somnade. Drack vin i fredags och lördags men ångesten är som värst idag.

Jag romantiserar också det där med ett glas vin på kvällen eller till matlagning, städning eller ett bad.
Sen dricker jag upp hela flaskan utan konsekvenstänk och minns sällan slutet på kvällen eller de ytterst pinsamma sms jag skickat iväg.
Jag har förstört många nya kontakter genom fylleångest, för att jag hellre sticker huvudet i sanden än tar reda på om de tyckte att det var så farligt eller ej.
Kämpar också under veckorna med träning och yoga för att balansera ut ångesten.
Jag har varit här i några veckor och det har gett mig otroligt mycket.
Hur mår du idag?

Det finns ju en massa kriterier för sjukdomen alkoholism . Man ska fylla vissa kriterier ex 5/9 för att få diagnosen. Detta görs av en läkare . Sedan finns en graderande kurva, kallas ( Jelinek kurva) där början är sas dricka för mkt , sedan konsekvenser, kurvan går neråt och slutar med döden. Man kan alltså få en gradering av var man ligger i sin alkoholism. Jag har själv fått diagnosen alkolist av en professor gubevars:-) och han sa att jag är i början till mellan i min sjukdom. Jag har tex inte återställarvehov , drack inte varje dag osv. Har du fått sjukdomen är den att betrakta som kronisk, obotlig och om du får återfall börjar du direkt där du slutade på kurvan för att sen fortsätta neråt. Denna syn på alkoholism är sk. Traditionell och är den allmänt vedertagna i Sverige. Inom aa tex. kallas alkoholism för förnekelsens sjukdom, av naturliga anledningar kanske....de flesta människor inser aldrig sitt behov av att söka hjälp utan tragglar vidare på den tråkiga kurvan, och dom som vi ser på parkbänken är dom som ligger längst ner på kurvan, där är det oftast kört då sjukdomen knappast går att stoppa. Det är ju ingen trevlig läsning och definitivt ingen rolig diagnos att få heller, men man vet vad man har att förhålla sig till och för mig har det inneburit att jag "fått återfall" men kravlat mig upp igen för för jag kan inte förneka allt dvs. Att jag lider av sjukdomen. Sen är ju frågan om hur länge kraften finns att "kravla sig upp" det blir svårare och svårare för varje gång märker jag. Det finns många olika sätt att se på alkoholism, men tror man på evidens och beprövad erfarenhet och är orolig för sitt drickande kan man alltså få ett svar på detta. Många är bara högkonsumenter el riskdricker o behöver en knuff i rätt riktning. Sedan kan man ju diskutera alkoholpolitik, forskning osv i detta ämne till oändlighet, allt efter intresse och synsätt. Oj här blev ett långt inlägg i solskens tråd, får ursäkta men fingrarna flög bara iväg över tangentbordet . Behövde nog påminnas jag me. Kram

Hej!
Första gången som jag är inne här. Känner att det är dags att ta tag i roten till problemen. 36 år, mamma till 3 barn plus ett bonus. Gift. Sjukskriven sen ett år tillbaka pga stress, kronisk mag-tarmsjukdom. Känner igen så mycket av det som ni har skrivit. Tack alla modiga människor som delar med sig. Jag har länge romantiserat bilden av ett glas vin på kvällen. Aldrig planerat att det slutar med en halvtömd box, minnesluckor hur och när jag gick till sängen, minnesluckor över smskonverstioner som är så gravt skamset att läsa dagen efter så ångesten trycker ner mig under ytan.
För att kompensera min skam som jag utsätter mig själv för varje helg tränar jag intensivt i veckorna, yogar, försöker finna sinnesro. Har pratat med arbetsterapeut, kommunhälsan. Gått på stresskurser utan att någonsin nämna något om alkoholen. Jag tycker att det är så sjukt pinsamt. Men jag inser ju att efter så här lång tid hemma, i lugn och ro ifrån allt och alla så är det med all sannolikhet alkoholen som spär på ångesten vecka efter vecka.
Är nervös för kommande middagar att inte kunna hålla mitt löfte till mig själv att strunta i alkoholen utan att jag trollbinder mig själv de första glasen och romantiserar bilden av "ett" glas vin. Ska besöka denna sidan ofta nu så att jag påminner mig inför helgerna ATT DET INTE ÄR VÄRT DET! Ledsen.

Jag har en fråga:
Att vara alkoholist, vad är det? Är det först då man får fysiska abstinensbesvär då man håller upp med alkoholen?
Kan man vara alkoholist " bara" utifrån på vilket sätt man dricker alkohol? Dvs om man dricker varje ledighet, stora mängder varje vecka, om man dricker trots att många tabun och normala gränser passerats.
Om man gör allt detta, men inte får de fysiska abstinensen vid uppehåll över några dagar, är man då inte alkoholist, utan " bara" en högkonsument av alkohol?
För mig och min man har detta blivit en viktig fråga tydligen. Han vill absolut inte kalla sig för alkoholist men vi har samma observation av hur han har druckit.
Eg är det väl inte så viktigt kan jag tycka, men för honom är det tydligen det...

Om du kan besvara denna fråga med ett sanningsenligt JA så är det inte bekymmer. Kommer du nästa gång du dricker med all säkerhet kunna ta två glas och sedan tacka nej?

Tack!
Ska försöka va snäll mot mig själv och inte förbannad, och att ta en vit månad plus lägga pengarna i en burk va ju också en bra idé, tack.
Jo jag är ju här och det i sig är ju ett tecken på att jag vill förändra något, att jag iallafall hör varningsklockor ringa....
Mår sisådär idag, känns inte ok att inte kunna umgås normalt med alkohol, har ju kunnat det förut så jag tycker jag borde kunna det även nu... Hmm. Känns som min sambo blundar för mitt vindrickande och att jag dricker ännu mer bara för att han ska säga nåt, bara för att få en reaktion.... Åh jisses vilken soppa allt känns som, vet inte vad som är hönan eller ägget.
Kanske är det enda raka att kapa rätt av, alltså att testa en vit månad och se hur, eller om jag klarar det.
Är väldigt ambivalent och vet vare sig in eller ut....

Hej. Du har tecken på en sjukdom som gör att du inte kan dricka så enkelt är det. Det är dock inte lika enkelt att behandla den. Du måste vilja behandla den. Gör så här. Ta en vit månad. När du i vanliga fall handlar hem lägg pengarna i en burk. När månaden är slut unna dig något fint för dessa. Din hjärna kommer se det som en belöning och tycka det är ganska coolt med nykterhet.

Hej Lisen! Trist att du mår som du gör men som andra har skrivit här inne så finns det hjälp att få genom läkare psykolog eller psykakuten.Hur mår du idag? Ha en fin dag:)

Vi är många här som delar erfarenheter och nuläge. Var snäll mot dig själv istället för att vara förbannad. Du är ju här och vill förändra situationen. Hur mår du idag?

Som de känns för mig så är det dessa samtal, övervägande och avsteg som gör att jag får återfall. Hela konceptet, jag kan ta ett glas, det funkar nog den här gången, jag struntar i vad jag lovade just nu, tar tag i det efter denna gång. Osv osv. Det är så det funkar för mig och sen är jag på ruta ett igen.

Varför inte bara säga att du inte vill ha något. Tycker att det är så jävla tragiskt att man ska behöva försvara sig att man inte dricker. Det borde vara tvärtom försvara sig att man dricker.

Jahapp. Då ska jag och min kille ut i skärgården och hänga med hans familj. Där bjuds det alltid på flytande godsaker.
Jag har ju lovat mig själv vit månad. Men självklart funderar jag på om jag ska få lov att ta max två glas vin. Ska plugga en massa på dagen så tänker mig att jag tar dem sent, till middagen. Sen har jag gått upp vansinnigt tidigt idag för att ha jobbat tills efter midnatt. Tänker att det är bra om jag är trött tidigt o kan smyga i säng om de andra ska sitta o rajrajja.

Men alltså... hittar jag på ursäkter för att få ta lite vin eller känns det sunt? Det är så svårt att veta vad som är vad i detta. Hade ju sagt vit månad. Den sprack ju med de där folköl en. Sen tog jag en (1) öl i förrgår när vi köpte takeawaymat. Den ångrar jag o jag gillade inte ens ruset. Det va bara ett infall. Men är detta ett infall? Eller...
Kom gärna med input.... trevlig lördag där ute.

Jag drack ändå. Fyra glas utspridda på 6 timmar, tog första bussen hem och tackade nej till efterfest i stan.
På måndag minns jag allt och har absolut ingenting att skämmas för. Jag vill påstå att allt det beror på att jag vände mig hit. Tack.

Ta kontakt med sjukvården för hjälp med både dricka och ditt psykiska mående.

Jag tycker om hur du resonerar. Så bra gjort att hålla dig till folkölen också.

... Men hoppas att jag i framtiden kommer att kunna dricka just så ibland. Ett-två glas vin, njutningsfullt.
Men nu går det INTE, så det blir inget alls.

Det är nog i det här fallet låg risk att jag skulle ha ett stort ego där. Jag slår otroligt hårt på mig själv för allt pinsamt och ovärdigt jag gjort under mina många urspårade fyllor :/

Jag har inte själv gått på AA men vet att det är för alla som anser sig ha alkoholproblem. Man måste absolut inte ha abstinens för att platsa där. Men däremot är det ett stort steg att ta. Steg 1. Erkänna att man är makalös inför alkoholen.
Är man med i AA måste man ta det där första stegen för att sedan kunna jobba vidare med de andra elva.
Det man kan göra är att gå dit. Man behöver inte säga något. Bara lyssna till andras historier, förstå att man inte är ensam. Men tror att man lätt vill bevisa sig själv vara anständig när andra har det värre och på så sätt förminska sitt egna problem. "Så där illa är inte jag"
Men det är alla varianter på dessa möten. (Gick själv i AlaTeen som är minnesotametoden för tonåringar till alkoholister)
Jag funderar själv på att testa. Bara se hur det känns. Och dessutom göra det med en ickedömande attityd o gå dit med insikten att mitt ego kommer vilja skapa ett försvar o inte vara lika "fel som dom". Hoppas du förstår hur jag menar. Fin dag önskar jag dig. :)

Detta va bara en gång. Och under en vit månad, efter en veckas nykterhet.. så känner mig ändå inte helt ok med det. Men jag valde folköl, för att inte bli (för) påverkad för att göra min typiska grej att släppa alla hämningar o typ aldrig åka hem. Målet är ändå att sen verkligen försöka hålla mig till två öl. Att dricka dem sakta och njuta av den där första lilla avslappningen man får av första ölen. Efter tre vet jag av erfarenhet att spärren släpper. Då jävlar e det partaj och jag klarar allt. Vi får se hur det går... men det är mitt mål.
Ja, tänka om alla skulle göra så från början.. bara dricka två öl för att det händer nåt "konstruktivt" i hjärnan.. istället för att sätta oss i den sits vi är, destruktiva och oförmögna att se vårt värde och potential... allt det där suddas ut i dimmman av lösningsmedlet alkohol. Men det är ju så många faktorer som spelar in, varför vi bär på detta flyktbettennde. Men med alkoholen kan jag inte jobba på det där som gör mig flyktbenägen. Känns mer som att bli mer och mer vilsen i en djup, snårig skog.
Tack för ditt svar. :)

Blir alldeles varm i hjärtat.
Jag är osäker på om AA passar mig då jag skulle kunna lösa sitsen genom att inte dricka alls. Problemet är att jag vill kunna dricka vin ibland men att jag är fruktansvärt dålig på att hantera det.
AA kanske inte blir rätt forum för mig då som inte får abstinens etc av att inte dricka?