Senaste kommentarerna i forumet

Jättebra beslut din psykolog och du kom fram till. Sedan har du ju kommit jättelångt med självkännedomen. Jag tror att du har alla förutsättningar att skapa ett liv där du trivs bättre. Lycka till. Kram.

Tack för ditt svar! Kul att det kunde ge någon annan nått också, haha :)

Var hos min psykolog idag och pratade om det. Som jag skrev blir jag 100% på allt jag gör så ibland är det svårt för mig att veta om det är jag-JAG eller min borderline som vill något. T ex sluta dricka all together.

Som igår: Kollade AA-möten, blev medlem här, kollade alkoholdokumentärer, blabla. Får en kick av att bestämma mig för att sluta osv.

Vi bestämde att jag skulle försöka sluta en månad men INTE göra en grej av det. För mig blir det som sagt all in och då vill jag starta en blogg, gå på möten, "ändra världen", "bli en annan person" från och med måndag osv. Berätta för alla ooooooosv. På något sätt gör jag så mycket runt mig och valet osv att jag slipper känna något. Och så gör jag med allt. Pratar med andra om det, skriver på en blogg, blabla - låter det aldrig bara stanna inuti mig. Och därför blir det att jag blir beroende av den kicken, att "börja om", hela tiden. Om det är hälsa, mat, träning, alkohol, eller något annat - inredning t ex. Köper ofta nytt, och då ALLT. För det måste vara 100%. Jag får en kick av att "börja om på måndag" och planera och liksom lura mig själv så jag tror jag är den personen redan innan jag börjar typ.

Ska dit imorgon igen men som sagt, det vi bestämde var att börja med en månad utan alkohol men att inte göra en grej av det. Inte säga det till någon, inte starta en blogg, inte "bli världens hälsosammaste någonsin" osv, utan bara inte dricka på en månad för att se hur det påverkar mitt mående.

Kan absolut bli så att jag BEHÖVER sluta helt, men det är viktigt att jag gör det för att jag vill, inte för att min borderline letar kickar och vill att jag ska byta identitet igen. Om det make sense. Och framförallt att jag måste våga känna att "nu räcker det" eller "nu tänker jag inte dricka" och ta det ansvaret själv. Att jag måste känna efter själv. Stanna och reflektera. Just eftersom det inte är ett beroende på det sätt att jag inte KAN sluta. Mer att jag hoppar över reflektion-delen och bara bestämmer mig för att antingen "dricka allt" eller inte dricka alls. Gör likadant med mat. Antingen allt eller "inte alls". Får samma pepp och kick där när jag "börjar om" varje måndag.

Sen sitter man där och fattar att man börjat om med precis allt i tio år. Allt för att undvika att fundera, reflektera och känna och stanna upp. Tror det är det viktiga för mig. Att jag måste lära och våga göra det. Inte lägga det på andra, basera mina beslut på andra, fråga andra osv. Jag måste våga stanna upp och komma fram till något själv. Det känns bra.

Var ett bra samtal som inte var "det är dåligt, sluta". Det gav mig mycket mer att gå in på det såhär på djupet. Vanligtvis hade jag "börjat om" och slutat 100% helt för att sen bryta det om några veckor. Detta gav mig mer. Ska dit imorgon igen så kan skriva mer då om någon vill läsa.

Ang ADHD/ADD kan det säkert stämma. För borderline är det ett av kriterierna för att få diagnosen (man ska ha fem av nio tror jag). Alltså ett beroende av något slag som är "farligt". Sex, droger, alkohol, köra bil för snabbt, hetsätning osv. Den typen. Kan inte jättemycket om dina diagnoser men impulskontroll har ju absolut med det att göra. Att bestämma sig snabbt och kanske inte tänka efter fören efteråt och så? KRAM

Hur går det för dig? Hur är det nu? Var ett tag sedan du skrev i din tråd men såg att du kommenterade i Solstickans nyss. Bra att hänga här i forumet tycker jag alldeles oavsett om man lyckas hålla nollan eller kanske ännu mer när man inte lyckas...

Perfekt beskrivet hur jag känner mig - lever jag :)

Perfekt beskrivet hur jag känner mig - lever jag :)

Jag läste ditt långa inlägg igår kväll och vill mest bara tacka för ett väldigt intressant och viktigt inlägg. Jag själv funderar mycket kring alkoholfrågor och har varit inne på hur olika diagnoser kan påverka ens drickande. Så jag tycker att det du skriver är jätteintressant. Det jag har undrat över är om ens förmåga att stå emot alkohol försämras om man har ADHD/ADD eftersom att impulskontroll brukar vara något man har lite svårare för vid dessa diagnoser. Det kanske är lite samma vid borderline? Hur som helst, jag tänker att man nog inte ska jämföra sig så mycket med andra utan utgå från sitt eget mående vare sig man har diagnos eller ej. Att dricka en gång i månaden kan leda till jobbiga konsekvenser som får en att må väldigt dåligt och då är det inte värt det för sin egen hälsas skull trots att omvärlden kanske inte ser på det som problemdrickande. Ett jättefint och klokt inlägg av dig!

Kram

Tja armswett! Känner igen mig i allt du skriver har precis samma dryckesmönster nykter mån - fredag sedan korkar jag upp och har gjort så sedan tonåren. Lever med sambo och 3 barn som helg efter helg får lida av mitt missbruk. Började dricka när jag var 12 och är nu 32 och helt ärligt har jag försökt sluta till och från senaste 10 åren. Känner nu att jag är helt färdig med A men likt dig är jag livrädd när jag tänker på att Aldrig dricka igen men jag vet att jag måste hitta något positivt i det beslutet.. Jag ska ta dag för dag här på forumet nu det ska fanimej gå! Hur går det för dig? Ser att det är ca en månad sen du skrev.. Det är alltid där det har varit tyngst för mig, och jag har fallit tillbaka. :(

Ett bra tips är att skriva här i din tråd när flaskan är nära. Då får du fint stöd oftast och kan värdera om ditt beslut att dricka. Jag tror på dig. Du är medveten om din borderline och vad den ställer till med ibland. Men du är ju inte bara din diagnos. Men jag tror bara att den är lättare att hantera utan alkohol. Detta baserar jag på två ex-förhållanden med borderlinepersoner. Det kan ju kaosa till det ordentligt.

Tack för att du orkade läsa! Det betyder mycket.

Ja och som vanligt blir jag jättepepp och direkt ska jag "börja imorgon och bli världens hälsosammaste" blaaaablabla. = all in igen. Jävla identitethoppande.

Alla erfarenheter jag har av människor med borderline säger: alkohol är inte att rekommendera. Sett så många fara illa. Tilliten är ju redan ett problem. Tillit är inget som fungerar bra bland fulla människor. Jag tycker du ska ta en vit dag i taget och sätta små delmål. Alla saker du nämner larmar om att alkohol bara skapar bekymmer. Lycka till. Kram.

Vaknade 06 i morse men en kraftig ångest. Fredag och lördag har jag gått igenom i ett milt rus. Krasst har hela veckan varit lite beroende av alkohol. Efter förra helgen på Island skulle jag nu komma tillbaka till livet. Ångesten får mig dock hela tiden att ta ett litet glas för att bli lugn i kroppen.

Helt plötsligt börjar jag åter känna den där jäkla uppgivenheten. Att jag inte vill vara med längre. Jag tittar mig omkring och inser att jag har det så sjukt mycket bättre än många andra här i världen. Och så är det jag som gnäller?

Borde men orkar inte ta steget att dra på behandling. Jag vet att det är den enda utvägen just nu,

Är det någon som har erfarenhet av något bra behandlingshem? Jag kan tänka mig att dra till Danmark eller något annat land.

Vill bara känna lite lycka igen...

Du är fortfarande ung och jag önskar verkligen att du lyckas få ordning på alkoholkonsumtionen. Klokt av dig att inse att den inte är bra för dig. Sanningen är att den för med sig mycket mer negativt än vi förstår. Det är först när vi lagt av vi märker hur psyket, sömnen, tankar, fokus och koncentration, sociala relationer, den egna viljan och självbilden bl.a påverkats.

Jag vill bara säga att vi är många här som är mycket äldre som heller aldrig gjort bort oss, blivit annat än glada och social med alkoholen de först 15-20 åren. Sakta efter det eskalerar det och beroendet tar plötsligt över våra liv (utåt sett fungerar vi fortfarande någorlunda) och det går snabbt utför. Många här berättar om att de senaste två åren spårat ut och blivit mer och oftare och livslusten är i botten. Men när vi tittar tillbaka så har vi alltid haft en lite för stor glädje i att dricka, alltid druckit upp osv. Våra belönngssystem havererar, depressioner och annat följer med men det kommer smygande under många år. Vi vänjer oss att må så som vi gör med biverkningarna och tror att det är en naturlig del av oss. Vi söker andra svar och förklaringar än att det kan ha att göra med alkoholkonsumtionen. Vi är ju normala och dricker som alla andra...

Vill bara önska dig lycka till och är så glad att du inser detta problem redan nu.
Kram

Ja det är ju problemet även för mig.
Jag har bestämt för att lägga av helt och därför kontaktat en beroendemottagning. Får se vad det leder

Låter som en härlig lördag och att du är stark.
Önskar dig en bra kväll?

Startade dagen med en och enhalvtimmes yoga på gymmet. Något som jag aldrig testat på förut men det tilltalade mig så dit går jag igen nästa gång tillfälle ges.
Det här är 8:e lördagen på raken jag upplever nykter ..... påtår på den??
Härligt väder fast det blåser, planen var en grillning men liiiiite för kyligt ännu så det får bli grill på balkongen..... den goda maten ska sköljas ner med Cola Zero, passar mig fint en lördag som denna!

Trevlig helg på er☀️

Ja du Vilja min önskan är oxå att kunna göra så, bra jobbat av dig???

Då har jag varit nykter 7 veckor, elr 49 dagar..... För mig är det wow! Har under den här ändå korta tiden kommit till insikt och kunnat handskas med saker jag innan skulle bedövat bort och begravt, jag försöker vara ärlig mot mig själv.
Jag har berättat för min stora dotter om detta med att vara avhållsam och blev positivt bemött *puh* Däremot har det tagit emot att tala om för sonen( som oxå är vuxen) han är en av personerna som jag gjort väldigt illa tack vare A tyvärr. När han va hemma i påsk och sov över så tänkte jag prata med honom men fick inget bra tillfälle ( skyller jag på) Igår talade vi i telefon och då frågade han om min nykterhet ( storasyster hade berättat) Jag förklarade för honom och han sa: Bra morsan det här fixar du! Han hade varit orolig för påsken då han va hemma.
Det känns både väldigt bra och inte att dom äldsta vet om samtidigt som det skrämmer mig.

För tänk om..... nej tänk inte så mycket.... värna om det här ta en dag i taget.... va ödmjuk mot dig själv, ja så ska jag fortsätta idag!

Kraft till er andra goa kämpar därute?

Tack Äntligen fri, min förhoppning är att jag ska klara av och leva ett snällt och friskt liv?

Dagen började på gymmet, känns förbaskat bra efteråt??
Väl hemma med kaffekoppen å datan i knät så blev jag påmind om en resa vi ska åka på i sommar, en veckas semester. Hamnade i flygbolagets taxfreebutik..... kommer fort på mig själv att där sitter jag å bläddrar bland massa spritsorter, vin till bra pris såklart..... Va f-n!!

Drämde igen datan med ett bonk, tappa upp ett bad, tände ljus och satte på lugn musik och försökte komma till ro..... kände mig helt plötsligt sönderstressad och klurade inte ut att hitta nåt vidare lugn..... känns blä å stressigt nu bara, tankarna maler! Det sitter en ful rackare på axeln å viskar.... där kan fulingen sitta tills h*n ruttnar, jag ska va nykter idag oxå!
Peace&Love ☀️

"Idag är jag nykter för jag vill, för jag kan, för min skull?"

- Helt rätt inställning, du fixar det här ;)

Vakna upp till regn å rusk, hade faktiskt ställt klockan för å komma iväg till gymmet! Ägnade en och en halv timme där sen hem äta å duscha. Behöver göra något åt vikten *huh* väldigt svag för godsaker och det har satt sina spår! Det märks att ju äldre man blir desto svårare är det att plocka bort dom där överflödiga kilona. Nåväl nu skiner iaf solen och jag ska bege mig ut å få lite energi av den? Idag är jag nykter för jag vill, för jag kan, för min skull?

Det låter som att du börjat ta steg på vägen mot ett nytt sätt att förhålla dig. Till alkohol. Till dig själv. Du oroar dig för hur alkoholen får allt mer utrymme i ditt liv samtidigt har du makt, kontroll och tydliga gränser för situationer du aldrig dricker alkohol. Som exempel tar du aldrig en "återställare". Bra. Hur kan du använda den styrkan nu? Hoppas att du finner kraft och inspiration här på forumet.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Haft en bra jobbhelg! Idag har jag varit nykter i 45 dagar? I början av den här resan satte jag upp mål jag skulle klara mig igenom, väldigt små steg i taget. Klara en timme nykter, en dag, ledig dag, en helg osv. Att inte köpa hem alkohol och utsätta mig för frestelser......Ett långsiktigt mål är 90 dagars nykterhet och idag är jag halvvägs dit?? Känns väldigt bra och för var dag som går känns det som inget annat alternativ än att vara nykter finns för mig, blir som ett naturligt inslag. Mår bra i kroppen och knoppen, hälsofördelarna är många. Jag kör vidare på min plan! Är otroligt glad att jag den där kvällen hittade detta forumet, otroligt bra och det är ett himla bra stöd!

Hoppas er helg varit bra?

Tar en dag i taget. Island är extremt vackert men kallt. Tack för era inspel. Håller med dig Martin att det vore bra om man kunde komma i kontakt på ngt sätt. Bara att prata av sig med ngn som vet hur det känns skulle vara värdefullt.

Blir ett glas till lunch och ett par till middagen.

Försöker verkligen minimera antalet glas så jag kan njuta lite. Utifrån mitt vanliga dryckesmönster går det ok.

Som många av er säkert varit med om är det jobbigaste att så ofta gå och tänka på alkoholen. Går inte heller en timme då jag inte tänker på att det måste ta ett slut och hur jag skall sluta.

Sen hittar man alltid de där anledningarna att ta ett glas. Har man semester så har man? Den är så patetisk. En helt nykter semester borde väl vara bästa sätter att ladda batterierna.

Har nu hittat ett AA ställe där jag bor. Skall bli intressant att gå dit. Jag skäms i alla fall inte över att behöva be om hjälp. Det är en början.

Tack snälla ni!!?

Ny månad, känns bra att det går framåt nu vill jag ha riktig vår, följd av en härlig sommar☀️
Helgen kommer för min del att bestå av jobb, jag gillar att jobba helger. Blir 7:e nyktra helgen på raken, känns bra i mitt liv??

Ngn som vet hur man flyttar tråden? vill helst ha den i "Förändra drickandet"

Ha en fin helg alla tappra modiga kämpar???

Skulle gärna följa med dig på ett möte, men det är inte lätt att få direktkontakt här. Jag behöver gå på så många möten som möjligt och tillsammans är man ju starkare.

Det gör den, men den räcker inte så länge och biter oftast tillbaks hårdare.
Hur mår du?