Senaste kommentarerna i forumet

Kan inte låta bli att känna skam, ilska och sorg över det senaste du skrev. Att få höra från en främmande person att man har misslyckats och är en
missbrukare. Man sätter lätt på sig offerkoftan och känner sig påhoppad .. Jag är så van med att misslyckas i mitt liv både inom det ena o det andra
så jag vet inte hur jag nånsin ska lyckas med någonting, dessutom känns det som mina psykiska sjukdomar tyvärr tagit över för mycket av mitt liv...

Och vadå kvitt alkoholen?:( Eftersom jag ej kan må bra utan detta, så känns det så himla tungt att aldrig kunna dricka igen eller åtminstone inte på
ett tag, känns som sin partner dött från en och att man aldrig kommer bli hel eller känna njutning av livet igen...

Jag hoppas ju fortfarande på att jag kan dricka måttligt, även om jag vet att jag inte har den styrkan så hoppas jag fortfarande på det :(

Jag tror det finns en logisk förklaring till varför man spårar ur o varför man dricker överhuvudtaget? Tror det sitter i huvudet, vad man har
för inställning till alkoholen, vad det är man suktar efter, vad man vill komma bort ifrån, hur lätt man har att känna av signalerna "nu är det stopp" eller skita i dem och
fortsätta = " missbrukare",

Får jag fråga om du är en personal och isåfall vad för personal? Eftersom du verkar ha så mycket åsikter om mig och vad jag har för problem.

Tack för dina svar, har aldrig fått dethär gensvaret från någon, alltid fått höra att jag dricker för mycket men inte att jag har sånna här stora problem :(

Jag får inga biverkningar av antabusen men i kombo med annat så ja det vet jag inte. Tyvärr förknippar många AA med långhåriga olkoholister som typ sitter på bänken och som kommer dit. Om du gick dit så tror jag du skulle bli positivt överaskad. Det blev jag. Jag var livrädd första mötet men jävlig glad efteråt. Inga av mina uppmålade scenarier besannades. Läser man ditt första inlägg så tyvärr är du en solklar missbrukare ,men man är ju ingen dålig människa för det. Visst det är ett misslyckande men alla gör vi fel och misslyckas. Det är vad man gör åt felen eller misslyckanden som är viktigt. Viktigaste är att du inser att du har ett missbruksproblem som du vill ta tag i. Ofta är detta nyckeln till framgång, insikten. Jag tycker du skall göra det som känns bäst för dig kring din hantering av alkoholen. Jag hoppass att du hänger i och klarar det. Jag hejar på dig min vän och hoppas att du kan bli kvitt alkoholen.

Ibland jagar man en förklaring till varför man dricker och spårar ur. Pratade ofta om detta med min terapeut. Han sa att det inte alltid finns en logisk förklaring utan många små faktorer är bidragande, bland annat arv och miljö.

måttligt med att hålla mig till fredagsflaskan men som sagt..det funkar inte i längden för mig heller då jag i perioder djupdyker i fyllan och blir nörmast medvetslös. Nu tänker jag avstå. Inte värt det. Det är nog bra att skriva här för att hålla koll på sina självbedrägerier och hålla sig nykter.

Hej allesammans.
Efter att varit helnykter i 15 år började jag i januari 2015 smutta på vin till maten i samband med en utlandsresa (affärsresa). Funkade bra tills våren och solen kom och jag tog ett djärvt beslut att beställa en stor starköl utan mat. Jag blev oerhört berusad. Belöningen var ögonblicklig. Det är nu ett halvår senare som jag sitter i min ensamhet och skriver till alkoholhjälpens forum. Varför tror ni? För att skryta att jag klarar av att dricka måttligt eller att jag trillade dit på bara några burkar öl. Jo, så är det. Kunde inte dricka måttlig var anledning att jag blev nykter. Tyckte om att vara berusad och ingenting har förändrats från de glada dagarna för 20-30 år sedan när det smakade som allra bäst. Inte lönt att dricka ett glas. Tro inte att det funkar med måttlighetsdrickande bara för att man varit nykter några månader eller ett år eller t.ex. 15 år! Det som händer under åren att toleransen efter längre nykterhet blir lägre så till en början behöver man bara ett eller två glas, men vips. På bara några veckor/månader så behöver man öka dosen....

Tänkte börja med en vit månad, något som kommer var sjukt jobbigt men det är väl en bra början?
Läst att antabus är ingenting man ska ta när man har psykiska sjukdomar eller äter antidepp som jag gör,
dessutom är jag trött på alla biverkningar, räcker med alla biverkningar jag har av min antidepp..

Mitt delmål nu är att ta en vit månad och prata med läkaren om att trappa ut på medicinen då jag
inte varit medicinfri på fyra år och känt mig extremt avtrubbad och instabil länge nu, det värsta
som kan hända är att jag får börja med psykofarmaka igen eller byta till en annan ångestdämpande
medicin. Vet ju om att alkoholen bryter ner verkan på antidepp-mediciner med, så därför kanske
det inte har samma effekt längre? Eftersom jag överkonsumerat alkohol var och varannan helg i
flera års tid. Sedan tänkte jag kanske gå p AA möten för att bli stöttad och prata med likasinnade
människor, om dem finns där?
Jag har som sagt ej den problematiken vad jag TROR eller vill INTALA mig själv så är ju alkoholintag
mer ett symptom av min ångest och inte egentligt alkoholberoende utan mer ett "missbruk" av förtäringen,
liksom väldigt svart och vit som i mycket annat

Du måste bestämma dig med vad du vill med ditt framtida drickande. Vill du försöka dricka måttligt eller sluta helt? Jag har själv försökt med måttligt drickande många, många gånger. Har personligen aldrig lyckats speciellt bra med det och då fanns bara beslutet om att sluta dricka helt kvar. Kanske ett väldigt svårt beslut att ta men då jag mer än allt vill behålla min familj så var jag tvungen att ta det. Min och många andras erfarenhet säger tyvärr att det är otroligt svårt att helt plötsligt gå från arr vara killen/tjejen som alltid dricker för mycket till att klara av måttligt drickande. Det är givetvis ditt beslut och jag hejar på dig! Finns säkert de som klarat av just det som du har som mål också.

i helgen var det krästskiva, slutade med att jag var kanonfull. Hade en grej på morgonen (som ej krävde bilkörning) trots det ballade det ur.
Jag kan och vill sköta mig men tyvärr så har jag svårt med "stoppet" när jag är på fest.

Min sambo har lessnat. Hur kan jag stålsätta mig själv att ta ett par snapsar, några öl och sen gå och lägga mig?

Du har kommit rätt! Läs länken ovan om arv och miljö. Fortsätt också läsa här på forum så ser ni hur många som kommit till insikten och verkligen får uppleva hur mycket bättre livet kan vara utan a. Och skriv, skriv... det hjälper! / mt

http://www.accentmagasin.se/forskning/komplicerat-forhallande-mellan-ar…

Är alkoholproblem genetiskt? både min mormor och morfar var alkoholister...

Glädjer mig att höra att du tar tag i det, väldigt starkt gjort.
Jag är dock inte där än , känns som jag förlorar allt då - eftersom alkoholen är det enda som ger mig njutning i livet=/
Men jag ska försöka jag med, har kommit ur andra tunga saker och jag tror på att man klarar sig igenom det mesta
bara man vill - människan är en överlevare

Lycka till!

Hej
Tack för ditt svar. Har aldrig sätt mig som en alkoholist eller att jag har sånna problem att jag måste gå på möten? Känns som ett misslyckande och
man får en skam i hela kroppen att få ytterligare en bekräftelse på ett problem på sin lista, känns som ett slag i ansiktet, men du har rätt - Det är som sagt ohållbart, men när
livet ständigt är en kamp och dem enda gångerna man känner sig levande, glad och euforisk är när man dricker. Jag försökte vara nykter på en konsert igår, bara ha kul med vännerna,
och sjunga med, som en normal jävla människa men jag kunde inte ha kul, trots att jag älskar musiken, kastade ständigt ett öga på baren men eftersom mina vänner ej drack så avstod jag med, då det var 13000 pers där och omöjligt att komma fram. Men som du säger man kan inte fly resten av livet, och jag har flytt i hela min ungdom. Jag mår bra för stunden, med tio gånger hårdare slag efteråt istället. Blir inte lyckligare, är i ett rus och i en dimma på kvällen och har jättekul - men dagen efter är allt nattsvart istället och jag kan inte stå för saker jag gör när jag dricker :( Men sådana här AAmöten - finns det för " missbrukare" som mig med? trodde mest det var för dem som dricker varje dag och får abstinens om dem inte dricker typ. Jag har endast problem när jag börjar dricka, men kan avstå, jag vill bara inte, eftersom det ger mig en kick jag aldrig får annars, då vardagarna är pest och pina pga mina psykiska diagnoser bland annat.
Och vad är antabus?? :S

tack för ditt tidigare svar, jag ska isåfall försöka ta tag i detta nu.

Mvh E

Men jag har gjort det från och till i 20 år..

Tro inte att det blir bättre för det eskalerar som för mig, tors, fre, lör o söndag.

Imorgon börjar min Antabuskur..

Tagit mig lång tid o rädsla inför mitt beslut att ta Antabus
men nu har jag bestämt mig o dämpa min ångest med annat.

En till orolig själ..

Hej Enilorac det var ingen rolig läsning. Eftersom du trillat dit så många gånger så skulle jag nog ta antabus så du inte kan dricka. Alkohol botar ångest men ger också mycket ångest. Ofta är drickande en flykt men man kan inte fly hel livet. Sedan skulle jag råda dig att kontakta AA och gå på möten.

Sorry, skulle inte ha skrivit det där. Nu vet jag att vårdcentralen inte har skickat några som helst anmälningar. Det är helt riskfritt att söka hjälp & be om antabus på vc.

Nej det får de inte. Sjukvården får inte lämna över din medicinska status till Soc. Om jag vore Soc sekreterare skulle det kännas tryggare om man fick antabus än inte alls

Håll dig ifrån festandet eller säg att du inte vill dricka.

Samma här..
Hur svårt ska det vara för sjukvården att ta fram en tablett som frångår Antabus ..?
Läkemedelsbolagen borde ju kunna ta fram en tablett som
gör att man blir dålig/seg efter typ 1 promille i blodet..

Får socialen rapport från vc om jag får utskrivet Antabus alltså?
Nu bli jag sjukt nojig..

Får socialen rapport från vc om jag får utskrivet Antabus alltså?
Nu bli jag sjukt nojig..

Bra gjort, bra val. Visst är det skönt att va kry och pigg i huvudet istället för halvdåsig i soffan.

Hej alla och tack för era stöd och svar.
Jag har inte varit inne på en stund nu och därför inte svarat.
Idag är det lite mer än en månad sen allt spårade ur. Och jag har håll mig borta från alkoholen, inte en droppe. Men såklart så kommer suget ibland och då kan jag känna att jag blir lättirriterad och tänker: men va fan en eller två funkar säkert. Men sen kommer ja på att det är just den gränsen jag inte har och jag vet att det inte funkar.
Den stora vinsten har varit att jag har fått massa mer tid med barnen på kvällstid när jag inte spenderar den i soffan och dricker öl. Dom är mycket gladare också. Sen har jag kommit in på en vidareutbildning så jag tänkte försöka fortsätta mitt nyktra liv, även om det blir tungt ibland. Tack för all stöttning och jag hoppas ni kämpar på.

Går det dricka måttligt då man en gång varit i skiten?? Jag har nog fått för mig att det borde fungera ett 10-tal gånger och alltid fallit dit i att dricka för mycket och i smyg igen. Nu har jag valt familjen framför alkoholen och kommer att göra allt jag bara kan för att hålla mig helt vit!!

Jag har genom åren gått från en stordrickare till i princip helt nykter till stordrickare igen. Min egen erfarenhet säger i alla fall mig att det är otroligt svårt kanske till och med omöjligt att gå från att ha en tendens att alltid dricka för mycket till att kunna dricka måttligt igen. Själv var jag helt nykter i över ett år. En del av drivkraften att jag kunde hålla uppe så länge var tanken på att få dricka igen. Gick dock inte länge efter jag trodde mig kunna dricka måttligt igen, och fått de nära att tro på mig angående min "nya" inställning förrän det gick åt skogen igen. För mig gäller bara total nykterhet nu. Vi är kanske alla olika men ville dela med mig av mina taskiga erfarenheter.

Hej,
Jag vill tipsa er om en sida som kan hjälpa människor med självmordstankar. http://talivetavsig.se