Senaste kommentarerna i forumet

Dompa, det känns så tryggt och ha dej där på morgonkvisten. Jag är en kvällsmänniska och blir lite impad av hur tidigt du är uppe. Fem sex-tiden är nästan lite exotiskt för mej att vara vaken ;)

Du verkar kämpa nåt otroligt. Du sörjer också din kärlek.. Har fina barn värda allt i din kamp såklart. Du har kommit så långt. Tänker på dej.

Jag har börjat en annan kamp. Den att inte maila, messa eller ringa han som gått. Försöka vara stenhårt tuff och tänka att det är det ända som ger en respekt. Och självkänsla. Vem kommer nånsin tillbaka till nån som krälar?
Skippar vinet men röker som satan. Att det ska vara så svårt att hitta ro?
Jobbigt! som min mamma har som ledord, den bittra stackarn. Så vill jag inte bli.

Planerar massor med sonen inför studenten. Han har bra koll på sej själv och jag beundrar honom.
Tänker dricka "svagskumpa" på morgonskålen, lättöl till flaket för han vill minnas dagen och mottagningen. Kvällen får vi väl se om men det är ändå en skön inställning kan jag tycka. Att inte dricka alls är såklart det bästa men ja, man minns ju..

Fågelholken är flyttad, får se hur det går för dom små liven. Kisse är sur.

Storkram!

En vit smart vecka är en bra början. En bra plan. Kanske du tom. kan hitta ditt inre spädbarn i ngn knäled? Haha. Så djävla dråpligt du beskrev det!
Ta hjälp av allt som får dig att må bra. Bli snygg och stolt. Det kommer att bli bättre...med tiden...
Du är ju lite på gång. Fyra glas i förrgår. Tre i går... Kram och Heja!

Tack så mycket Adde, mulletant och nynykter.

Ja det känns som ett stort steg att berätta för de nära och kära. Men känner att jag inte litar på mig själv när det gäller mitt helgdrickande. Har lovat mig själv flera hundra gånger att NU får det vara nog. Åh det har funkat alldeles utmärkt....tills det blev fredag igen. Men nu kommer jag inte undan på något sätt. De kommer ha stenkoll på mig nu. Vilket kommer bli jobbigt....men gud
så skönt att dela det med någon!!!!

Blott i det öppna har du en möjlighet
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.

Om du visste "Nn" hur väl det stämmer in på mig. Jag har låst in mig i över fyra år sen mitt senaste förhållande tog slut. Åh jag har verkligen förtvinat. Från en snygg, hyfsat vältränad kille till en överviktig spillra av den jag var. Har någonstans på vägen tappat bort mig själv och den jag va en gång. Men ska hitta den killen igen. Den sociala musikern som underhåller människor. Som får andra att skratta samtidigt som min egna själ blomstrar.

Diagnosen på min tumör ser förhoppningsvis ganska bra ut. Den sitter i hyppofysen, och de är oftast godartade. Väntar dock på fler undersökningar.

Ska försöka hålla mig kvar här på forumet, för det är till stor hjälp.
På fredag inleder jag min första nyktra helg på väldigt länge.

Tack för att ni lyssnar och ger mig av er tid!

Kramar TP :-)

Märklig tomhet. Är inte ett dugg trött.
Vill bara skrika rakt ut!
Och vinet? Ett glas i solen efter tokpromenad i skogen.
Två glas ikväll.
Men nu är det slut. Usch, vad jag inte gillar ordet slut.

Hur man slängs fram och tilbaka när man sörjer...
Spelat det nån roll nånting?
Jora, dom sitter ju där i soffan, dom som spelar roll.

Målet nu är en vit, smart vecka. Äta!! Jag väger typ ingenting.
Bli snygg och stolt.

Återkommer hur det går med det...

Kram till er som kämpar i våren,
E

Välkommen tillbaka TP! Du och jag "känner" inte varandra här på forumet, men jag har läst dina inlägg. Minns med ett leende den korrespondens du hade med Nubaskemej (vart tog hon vägen tro? Jag saknar hennes tokroliga inlägg).

Det är väldigt starkt av dig att berätta för dina närmsta. Jag tror det kommer att betyda mycket. Du behöver inte gömma dig längre. Du är inte ensam i din kamp. Hur tog din familj emot det du berättade?
Jag är inte heller religiös i någon traditionell mening, men sänder dig ändå de första stroferna i psalm 90. De stroferna är lite av ett mantra i mitt eget liv.

Blott i det öppna har du en möjlighet
Låser du om dig kvävs och förtvinar du

Hjärntumör låter väldigt otäckt. Hur ser prognosen ut? Jag sänder dig varma hoppfulla tankar och önskar dig tillfrisknande från både missbruk och tumör.

Styrkekram från Nynykter

Välkommen tillbaka TP! Du och jag "känner" inte varandra här på forumet, men jag har läst dina inlägg. Minns med ett leende den korrespondens du hade med Nubaskemej (vart tog hon vägen tro? Jag saknar hennes tokroliga inlägg).

Det är väldigt starkt av dig att berätta för dina närmsta. Jag tror det kommer att betyda mycket. Du behöver inte gömma dig längre. Du är inte ensam i din kamp. Hur tog din familj emot det du berättade?
Jag är inte heller religiös i någon traditionell mening, men sänder dig ändå de första stroferna i psalm 90. De stroferna är lite av ett mantra i mitt eget liv.

Blott i det öppna har du en möjlighet
Låser du om dig kvävs och förtvinar du

Hjärntumör låter väldigt otäckt. Hur ser prognosen ut? Jag sänder dig varma hoppfulla tankar och önskar dig tillfrisknande från både missbruk och tumör.

Styrkekram från Nynykter

TP - fint att du är här igen, fint att du talat med familjen och så ledsamt besked du har fått. Önskar dig all kraft att hänga kvar här där vi delar glädje och sorg. Forumet kan vara ett fanatstiskt stöd. Kram tillbaka - och en bön / mt

Börja med att flytta fågelholken. Inte vet jag om det går...men just nu verkar det ju vara en dödsfälla.

Ser ut att bli en fin dag. Gå ut i solen...även om du måste tvinga ut dig själv. Ta en lång promenad. Trötta ut dig fysiskt...så att det blir skönt att lägga sig ikväll.

Ironin och humorn kommer att återvända och tills dess hänger du här med oss. Fyra glas igår...ja under omständigheterna var det inte allt för illa.
Och idag ska du ju ta nya tag!

Kram/R

tillbaka till dig och jag har dig i mina tankar.

Ikväll har jag tagit det största steget jag någonsin gjort mot min alkolism. Jag har berättat för min familj (min älskade pappa, mina systrar och min bror) Hur det står till med mitt liv. Det var nog det tyngsta jag gjort i mitt liv. Jag har även nyligen fått beskedet att jag harfått en tumör i hjärnan. Så nu har jag valet att göra något bra av mitt liv, eller fortsätta med det här destruktiva beteendet.

Jag är egentligen inte troende, men jag sänder en bön till er alla att ni ska klara er ur ert beroende och göra era liv så mycket bättre! Sändgärna en bön tillbaka till mig! För jag behöver det verkligen!

Kram på er alla och förlåt för mina uteblivna svar och min närvaro!

Av hela mitt hjärta önskar jag er all lycka i ett nyktert liv!

Er Tp

Och precis nu gick han för sista gången... Vad hände?
Vad gör jag nu?
Dricker ur mitt glas och går och lägger mej.
Det blev fyra... men det är väl ok när man precis skrivit under skilsmässopapper?

Långt ifrån humor och ironi nu... men ändå nåt slags lugn.
Kanske det äntligen blir lite ro efter tårarna. Imorgon tar jag tag i nya tankar.

Kram till er.

ja du, ha ha. Ibland undrar man vad man pysslar med. Jag hoppade ju på en deltidsutbildning i min iver att "hitta mej själv" i vintras.. Den är fantastisk på många sätt. Gillar analyserandet över våra olika delpersonligheter och grubblandet över var i universum man fått dom ifrån.. Gillar att bekanta mej lite mer med själv. Hitta ro nångång i framtiden.
Men ibland går det riktigt knaslångt. Vi ligger där och ska hitta våra inre spädbarn och känna efter var i kroppen känslan kommer och blaj blaj och då vet jag knappt var jag ska ta vägen. Det har blivit många besök på toan för att kväva mina skrattanfall. När nån säger att "jo, det känns lite i höger knä.." då är det kört!Jag är alldeles för synisk för sånt där men nåt finns det ändå som lockar.. Och människorna är underbara, egna, och otroligt tåliga med "fru skeptisk". Alltså med mej..

Nu ler jag faktiskt i stunden åt en fågelholk vi har som trillade ner från trädet i höstas och nu står vid foten av kaninburen.. Ett otroligt blåögt fågelpar har byggt bo där. Problemet är att dom inte upptäckt vår norska jägare till katt ännu som stilla ligger och trummar med klorna fem meter därifrån. Ser ut på henne som planen är att ta dom om nån vecka eller så.. Kan man flytta en holk när dom redan byggt bo??

Vår vackra storstad, ja jag bor där i kanten, har börjat det årliga Rosébadet. Jag har tagit några dopp men känner kontroll. Kanske.
Min första tanke är i alla fall inte på om det finns nåt mer hemma att fortsätta med när jag kommer hem. Långt därifrån. Jag är för skraj.
Men det är fortfarande där. Lika gott.
jag nöjer mej sålänge med att det funkar. Hänger här varje kväll för att påminna mej.

Och vad gäller min underbara så är han här med oss rätt ofta. Vi pratar länge och bra. Men hua så mycket ironi han får ta just nu :)
Ett skydd, jag vet, men vad gör man när verkligheten är kölsvart?

Kram! och kämpa på.

Hur går det med Gud?? ;)

Många kramar från Magnolia.

En ny kärlek, det låter underbart! Passa på att njut så länge nyförälskelsen varar, bästa berusning man kan få. Jag önskar dig allt gott med förhållandet.

Kram!

TACK goa goa ni för uppmuntrande ord om Kärleken! Oj vad det värmde!

SOm du säger Dompa; har man ens varit REDO för kärlek med VInet som Älskare? Tror inte det..Tack!

Och Nynykter: javisst att man är beroende av massor av underbara saker! Det behöver inte vara fel utan bara berikande.

Ska försöka göra mitt bästa men jag kan känna som missbrukare att jag har ett problem med gränser och närhet...har en tendens att endera dra mig undan eller komma för nära...han vet absolut ingenting..

Nu måste jag hasta och jobba,skriver mer sen men jisses Dompa vad du är aktiv och stöttar här på forumet, trots att du sitter där du gör!

Vårkramar till er nu,speciellt hårda, och sen några till alla andra som kämpar därute!

Tillsammans....ja ni vet!

Håll fokus-we can do it!
/Lilja

Jag saknar dig och din sarkastiska humor...älskar sådant. Läste ngn stans att ironi är den lägsta formen av humor. Jag gillar ironi och sarkasmer. Kanske är jag född elak? Men, men... Nu undrar jag mer hur det går för dig? Vill inte att du sitter där ensam och saknar din livskamrat...han som du skrattade med. Hoppas du umgås med dina vänner och inte ensam med vinet. Vill bara skicka en riktig stor, lång styrekram. /R

Är så glad för din skull. Ta inte ut olyckan i förskott. Jag förstår hur din alkoholteraupept tänker men VAD är det som säger att ngt kommer att gå åt pipsvängen? Njut av karln, njut av våren. Tror inte du har bytt ut vinet mot kärlek? Hade du ens varit redo för kärlek om du inte dumpat vinet? Nej, för fan fortsätt som du gör. Önskar dig all lycka. Kram Dompa som också är beroende av forum.

Åh vad härligt att höra att du hänger i, Lilja! Själv vet jag inget om alkoholterapi, men en hel del om kärlek, så jag säger bara njuuuut!!! Herregud, det blir lite för dogmatiskt om allt som är härligt och roligt i livet ska betraktas som beroende eller missbruk. I så all är jag beroende av
- mina tre barn
- min särbo
- humor
- vackra tekoppar
- fina kläder
- promenader längs havet
- smycken
- snittblommor
- bäbisar
- snälla hundar
- surdegsbröd
- saltlakrits
- det här forumet
- och allt annar som gör livet glatt :-)

jag tror jag lägger in mig för avgiftning med en gång...

Kram från Nynykter

Hehe, ja du är i 3:e månaden och jag är i 2:a..

Man baxnar över tiden..Har jag verkligen druckit för mycket tidigare? Känns som en evighet sen..

Gullig är du Nynykter, som undrar om jag ramlat av pinn in i Chardonnay igen men ICKE!!

Men ! Jag har försatt mig i en situation som alkoholterapeuten inte riktigt gillar..

Jag har gått och kärat ner mig i en helt suverän karl och det får man INTE som Nynykter; det är INTE bra!
Därför känner jag mig lite falsk om jag ska skriva en massa hurtiga tillrop när jag nu är drogad av kärlek?
Jag brottas med om det skulle ta abrupt slut...HUR skulle jag handskas med besvikelsen?
Han får mig att må nåt så otroligt bra och som Nynykter vet man ju...HUR lätt att falla om allt skulle gå åt pipsvängen..ojojoj

Nu går jag hos alko-terapeut, jag läser här VARJE DAG, jag går på AA emellanåt men ändå!
Det är nog att byta ut vinet mot kärlek så är egentligen min nykterhet min egen?...

Jag VET faktiskt inte..

Allt jag vet är att man kan bli lika kär vid 40+ som vid 17, känslan är precis den samma..
Ja jisses amalia!Tänk att karlar kan vara så underbara!

Jag följer allt som händer här och Annelie60! Oj vad jag kände igen mig när du beskrev ångest och återfall för att Son lyfter!!Det är så att man kan gå av på mitten.
Jag vet när min flyttade till Korea vid 22 års ålder..jösses!!
Käck och glad skulle jag vara men detta barn som man burit i kroppen skulle befinna sig på andra sidan jorden och jag led!
Satte mig i redskapsboden på tomten (alla STÄLLEN man hittar!) och klunkade och grät tills jag ramlade ihop och somnade.Som tur var så var ingen annan hemma (vilket ju också var en förutsättning för drickandet!)

Men TÄNK nu! köpa blommor en förmiddag istället för att vara halvljummen Annelie! DET är livskvalitet!

Nynykter! 3 månader!! 3!!! Det är starkt...Nu är nervsystemet på många sätt reparerat hos dig och levern SÅ tacksam, för att inte tala om magsäcken!
DIN personlighet istället för alkospökets får framträda! Spännande, inte sant?

Nu kör vi vidare!

KRAMAR till alla som kämpar ute där!
Lilja in the Sky

Lilja jag saknar dig och dina träffande formuleringar. Mår du bra?
Kram från Nynyktenr som är i tredje månaden (av nykterheten alltså)

Starkt jobbat Nisse! 4 månader - det är ju fantastiskt bra!
Lycka till med resten av livet!
Nynykter

Har nu inte druckit alkohol på 4 månader, drack det sista på nyårsdagen.
Men vad är 4 månader mot som jag hoppas alla dessa månader jag har kvar av livet kommer jag att klara det, när faller jag dit?
Om jag fortarande hade druckit så hade de fyra lediga dagarna lördag-tisdag inneburit att jag officiellt hade druckit kanske 2 bag-in-box samt i smyg 1-2 flaskor sprit och mått därefter.
Drömde i natt att jag drack vin och att jag kom på efter två glas "jag ska ju inte dricka alkohol"
sen vaknade jag så jag vet ju inte hur jag hanterade det.

Lycka till med er nykterhet.

Ja visst vore det skönt att kunna hålla sig till! Jag kan ju bara utgå från mig själv när jag säger att jag tror det är svårt att hålla sig till normaldrickeri när man väl klivit in i ett slags beroende.

ibland har det hänt att jag t.ex. gått på afterwork med kollegor, druckit ett glas och känt mig sååå duktig. Titta jag kan ju! Sen på helgen har jag belönat mig med ett glas till bara för att jag var så duktig sist. och så blev det ett till och ett till och ett till och ett till...

Jag var på tjänsteresa i fredags, där fanns flera tillfällen att dricka. Till middagen drack jag det lilla som serverades förrätts- och varmrättsvin, sedan stoppade jag. Visst var jag duktig? Men sen på lördan när maken säger att han ska åka och handla så tänker jag "ja, undrar om det finns något litet kvar i barskåpet som jag kan suga i mig?". och DET är ju verkligen inte normalt för fem öre!! Det att alkohol skall uppta så mycket av min vakna tid. DET är inte normalt och suger alldeles för mycket energi ur mig, skulle hellre slippa alla dessa tankar. Normala människor kan dricka ett eller ett par glas vin UTAN att fundera så himla mycket före, under eller efter som vi andra håller på med.

Nå, detta är hur jag fungerar, jag inser att jag inte är den där normaldrickaren hur gärna jag än skulle vilja vara det! Kramar och styrka till dig!

en kram till dig i ditt sorgearbete!
Känns ju bra att du i alla fall verkar ha personer som stöttar dig i din närhet, både vänner och en bra husläkare. Såna saker är alltid guld värda :)
Sedan är det ju faktiskt tillåtet att sörja och vara ledsen. Det hoppas jag du vet. Det är ju egentligen en behövlig process för att kunna gå vidare.

Angående alkohol läste jag nångång nånstans nåt i stil med att en alkoholists liv stampar på samma ställe medan människorna runt om krings liv förändras och går framåt.
Så tror jag tyvärr att det kan bli ifall man bedövar med alkohol i stället för att våga sörja på riktigt. I alla fall för min del har det varit så, ett förlängt lidande till ingen nytta. (Inser jag nu då jag börjar hitta tillbaka till livet.)

Mellan raderna tycker jag mig läsa att du faktiskt är en stark person som jag nog tror kommer att klara detta!

En fin söndag till dig!

Att fly en stund med fina vänner, släppa tankarna på det sorgliga.
Ta några glas och känna hur lätt allt är.
Så okomplicerat.

Skillnaden mot förr är att jag slutar nu. Dom har gått hem och det blir inget mer.
Lurar jag mej själv eller kan jag faktiskt dricka som dom "normala"?

Vilken konstig sak att tänka på mitt i natten.
Men jag vet att jag inte är ensam om dessa funderingar.. Ska det hålla, eller braka?

Ikväll håller det, för nu ska jag sova.

Tänker på er alla som kämpar.