Senaste kommentarerna i forumet

Näe, det här går inge bra. Jag får inte till något varaktig uppehåll från alkohol. Var helt utan i 10 dagar, kändes så underbart, saknade det inte alls. Och, plötsligt, utan nåt riktigt sug egentligen tyckte jag det var ok att ta lite vin till maten...Sen dalade den goa, fria känslan jag hade innan o jag har hittils inte hittat tillbaka dit. Blir så oerhört trött o resignerad, känner mig så misslyckad. Gnäll, gnäll, Hatar att vara gnällig o modlös oxå o vill verkligen inte det. Föraktar mig själv för att jag inte kan ta hand om mig. Vet att jag egentligen är kapabel och förstår inte att jag kan tillåta att låta både alkohol o nikotin förpesta mitt dyrbara liv. Hat, kamp, sorg, missmod, hopp, förtvivlan. Ja, det är rörigt just nu.

ModestyBlaise:
Som Adde sa, så är det nog bra om du ber din sambo att inte köpa hem boxar...
För som alkoholist är det tillräckligt svårt ändå. Om man inte har nåt hemma
så kan man heller inte dricka. Och har man LITE hemma som man dricker så
kan man gå över lik för att hitta mer!!
Stå på dig och fortsätt prata med oss här på forumet! Vi sitter alla med samma
problem och har inget att skämmas för! detta är en sjukdom inget vi själva väljer.
Du KOMMER att lyckas, men bara DU kan göra förändringen... Säg till din sambo
att du vill dra ner på drickandet och föreslå att ni kanske båda kan ta en vit
helg å hitta på något annat!
Vi finns här för dig!!!! Lycka till i helgen!
kram

storajag:
Välkommen hit!!! Vad roligt att se en ny medlem! Du har precis som jag
känt att alkoholen tar över... och TRO mig, jag vet precis vad du pratar om!
Jag har min 15 nyktra dag idag och känner mig glad och motiverad att fortsätta.
Det blir liksom som att säga hejdå till en gammal vän när man ska sluta dricka.
Men tänk på allt positivt du får tillbaks! Att vakna pigg utan bankande huvudvärk
och ångest... Precis som jag sa till ModestyBlaise så är det ju DU själv som måste
göra förändringen!
Vet inte om du varit på något AA-möte men det kan jag varmt rekommendera!!!
Jag tänkte själv: "Äh, såna himla problem har jag väl inte.... Sitta där med en
massa a-lagare..." Men det ÄR inte så! Det är vanliga personer med vanliga
jobb och familjer. Och alla har sina egna problem, stora som små... Men det är
en otroligt skön känsla att komma dit och inte behöva skämmas!
Så för din egen skull, gå dit och känn dig för, jag törs lova att du får ett otroligt
välkomnande av de andra! Och du behöver inte alls känna att du måste säga
nåt! Du kan "dela" hur mycket eller lite du vill!
Lycka till storajag!!!!
Och stanna på forumet!
kram //lilla jag

Jag är ny här och vet riktigt inte hur detta fungerar...men jag försöker...
Jag har bestämt att ändra mitt beteende i fråga om alkohol.
Den skall inte ta upp dessa kvällar i min ensamhet.
Tycker att det är viktigt och ha andra att prata om detta o få stöd.
Jag vill så himla mycket annat och vill vara utan alla dessa öl.
Idag är början till ett nytt livskvalite i mitt liv.
Tacksam för all stöd jag kan få av er...Kramar till er alla...

man att han slutar köpa hem. Åtminstone boxar, bara en liten åt sig själv. Eller är det så att även han har problem ? Han behöver nån att rättfärdiga sitt drickande med ?

Pröva beslutet om en dag i taget !

Läser denna tråd VARJE dag.... och förstår att jag inte kommit till den punkten där ni andra verkar vara.
Alla berättar om sina nyktra dagar/helger/veckor/månader.... och jag kämpar vecka ut o vecka in!!!!

Varje gång jag har ångest, så vill jag sluta helt .... då jag inte kan dricka "normalt"....men tanken på att leva utan mitt vin gör att jag blir skitdeppig, o undrar om det ens är värt att leva då? Sååååååå beroende är jag :(

Förra veckan drack jag "bara" 2 ggr, med vänner på fredagen....o vinmys med sambon på lördagen ---- BRA VECKA!

men denna vecka??? HAHHAHAAAA..... bråk hemma med barnen i måndags, o jag svepte en flaska vin, för jag orkade inte ta fighten, ville bara in i dimman. sen träning i tisdags, o vatten på kvällen.... tänkte inte ens på alkohol.

MEN i går, onsdag, så köpte min sambo hem vin till helgen.... o vi skulle bara ta 1 eller 2 glas.... och det kan han ju göra.... men inte jag!! JAG VET JU DET INNAN, att det kommer att gå åt helvete, så jag hade ingen lust att åka hem, hade 100 tankar om jag skulle åka o träna, eller bara åka till badhuset o hålla mig hemifrån till sent.... för att undvika boxarna... men åkte tyvärr hem direkt från jobbet.. sambon hällde upp vin åt oss.... varsitt glas... som blev 2.... och efter 2 glas..... så blir jag som en svamp, o måste trycka i mig 2 glas till..... VARFÖR??????

så idag sitter jag på jobbet, varit bakis, har ÅNGEST, o vill inte hem, för där står boxarna till helgen... o kommer jag att kunna låta bli???? tror inte det..... :(

Förstår inte hur ni andra kan ha så karaktär, ni är så jävla duktiga!!!!!
och som nån skrev här, det här med barnen :((((( mina barn är tonåringar, o såg mig i går med vin (igen).... o vad får de för alkoholuppfattning??
usch, blir så besviken på mig själv, vecka ut o vecka in..... håll tummarna för mig, att jag kan motstå vinboxen i kväll!!!

Ja, att hjälpas åt är nog bra. Det är det som är bra med den här sidan, man kan gå in och läsa andras erfarenheter (och inte minst sina egna inlägg från när man mådde sämre!), och påminnas om varför man inte ville dricka.

Hoppas du får det bra på ditt AA-möte imorgon!
/J.

Vad fint att du också klarat dig så bra! Vi kanske ska hjälpas åt att fortsätta då! Jag har lärt mig
(eller snarare insett) att jag klarar inte att ta "ett glas"... Det blir alltid mer och sen vaknar
jag med ångest igen...
Så därför ska jag inte dricka alls! Vet ju inte hur det är för dig, men hoppas du lyckas med dina mål!

//lilla jag

Nog är det så att alla här har olika bakgrund och historia, men att alla känner igen sig hos varandra ändå på olika sätt. Som du skriver finns det ju en fara i att använda alkoholen som bedövningsmedel eller för att stressa ner. Det blir lätt att man gör det till en vana som blir till ett beroende. Jag tror många gör just det du skriver, varvar ner med hjälp av alkohol och att det i längden skapar problem.

Hej J,
Problemet med att dricka lagom - och om det lagom är ett glas vin - har för mig alltid varit att jag inte blir tillräckligt berusad.
Jag har ju druckit för att bli berusad helt enkelt. Det har varit hela poängen. Att domna bort lite, lite gladare (ett tag) och lite längre från tristess och verklighet.
Till det har aldrig ett eller två glas räckt. Jag ville alltid ha mer. Sedan att jag kunnat tvinga mig att sluta efter två glas, för att samanhanget krävt det är en annan sak, men jag har inte varit nöjd.
Därför kan jag aldrig bli en sund konsument av alkohol. Kanke är det så att det är olika, vi är nog olika långt gångna i vårt missbruk när vi hittar hit. Och kanske har vissa mer en ovana än ett beroende. Kanske spelar andra faktorer in hos vissa, som att man måste hitta verktyg för att hanter tex stress, och då behöver man inte hälla i sig vin som medicinering längre, men kan ändå ta något glas då och då, eller dricka till fest - vad vet jag.
Önkar dig en fin och nykter onsdag!

Känner igen mig i ditt: "Nu har jag ju bestämt mig, så då är det ju det som gäller". Ganska skönt att ha det så, då behöver man inte fundera över saken. Har inte druckit på drygt en vecka nu, och är inte så sugen heller. Nu har jag i och för sig inte utsatts för så många frestelser. Det blir en annan sak när det blir middagsbjudningar, jobbfester etc. Då blir prövningen en annan.

Tänker försöka hålla upp helt en månad, sedan får jag se om jag ska fortsätta hålla upp helt eller försöka hitta ett normalare förhållande till alkohol. Ett där man kan ta ETT glas vin till maten, eller dricka "lagom" på en fest. Vet inte om jag grejar det, så det kanske är bättre att hålla en tuff linje. Fast först och främst gäller det ju att klara den här månaden jag siktar på...

hur gick ditt möte lilla du?
hoppas det gav dig styrka att gå vidare,
berätta!

Victoria vännen min
ge o ta
är vad vi finns här för
o du ger jättemycket genom att bara vara dig själv
och det är så skönt att vara sig själv efter en tids nykterhet
man läker inombords
varma kramar Måne

Helgen har passerat utan några problem alls! 1 vecka och 4 dagars nykterhet!
Har fortfarande inget sug efter alkohol... Känns på nåt vis som att "Nu har jag
ju bestämt mig, så då är det ju det som gäller" Ja, jag hoppas att det håller i sig
med den här känslan... Men är fortfarande skrämd och ödmjuk inför
styrkan som alkoholen för med sig!

Törs inte hoppas för mycket, men ska försöka hålla fast vid känslan som jag
har nu. På torsdag ska jag på AA-möte nummer 2, och det ska bli kul att träffa
alla där igen! Man känner liksom en skyldighet gentemot de andra medlemmarna
att sköta sig...

Var inne här på forumet i helgen, men det hade inte hänt så mycket på någon av trådarna.
Tänkte tanken att jag hoppas att ingen av er hade fastnat i fällan på fredag eller lördag
kväll... Hoppas att ni hade en skön och lugn helg allihop!

//lilla jag

... jag undrar var du finns och hur du har det? Du var aktiv när jag hittade forumet och på "din" tråd är det full aktivitet. Men var är du? undrar mt

Hej alla nya och gamla! Nu var det ett tag sen jag var inne. Först var min son sjuk i en vecka och sen har jag varit riktigt sjuk i en vecka. Vi åkte på influensan båda två. När man är sjuk är det lätt att låta bli att dricka, jag har varit hemma hela tiden, knappt varit ute på hela tiden. Förr i världen hade jag tänkt att en whisky är ju bra när man känner sig förkyld. Jag låter dom tankarna komma men sen inser jag hur befängt det är och sen är det inte mer med det. Nu är det sex veckor men jag tycker tiden går låååångsamt...

lilla jag, vad roligt att läsa om dig. kul med dina framsteg, stora som små.

Hoppas ni får en trevlig lördag alla, med era med och motgångar i livet. Nu tänker jag titta på schalgern med min son..

Kram!

Tack! Ja , det känns härligt! Idag skiner solen ute, och jag känner att jag
har börjat på nåt nytt! Ser fram emot en nykter helg utan ångest och illamående...

När jag kom hem igår var jag så OTROLIGT trött! Det var som om luften gick ur mig
när jag hade varit på mötet. Har sovit som en stock hela natten och det känns nästan
som om jag drömt om mötet igår.

Jag har haft så mycket uppdämt inom mig så det känns overkligt att jag
kunde sitta och bara hälla ur mig alltihop, när man försökt hålla allt hemligt
så länge!

Viktoria: Tack snälla du för kommentaren om att jag är en bra mamma! Det ska
jag bära med mig... Jag har tvivlat många gånger!

Tyckte också det var roligt att läsa, Lilla jag. Satt och väntade en stund igår kväll för att se hur det gått. Stängde av datorn först när jag sett ditt inlägg.
Själv siktar jag mot en fredag utan alkohol. Om det går vägen, när hände det sist i så fall, frågar jag mig. Kan inte ens komma ihåg det...

Blir så fantastiskt glad av att läsa ditt inlägg Lilla J! Du har ett fan här : ) Det är ett stort steg du tagit, för dig och din lillas skull, vilken fantastisk mamma du är! Kramar

Har precis kommit hem och "landat" efter mitt första möte på AA! Mycket tårar blev det,
men stämningen kändes så varm att jag lyckades få ur mig massor!!!
Det var så skönt att liksom låta all skit bara komma ut ur mun! Och ingen som avbröt,
kommenterade eller nåt...

Däremot fick jag ett MYCKET varmt mottagande av alla och jag kände mig så himla
välkommen och delaktig. Som att de var GENUINT glada att jag kommit...
Skum men helt underbar känsla från människor man aldrig träffat förut!

Det känns som om en stor sten har släppt från bröstet, och jag kommer gå dit
igen, det är en sak som är säker...

Var så vansinnigt nervös och grät o grät.... Men alla som är där har ju någon gång
varit på sitt första möte, så det var ju egentligen inget att skämmas för. Snarare
skönt att släppa allt lös bara.

Så nu sitter jag här med svullna o röda ögon efter ett rejält känslosvall, men med
ett leende på läpparna :-)

God natt alla!
Kram Lilla Jag

Men Gud.. sorry!! Lilla Jag menade jag ju.. ber om ursäkt.. Det är många namn som sagt var.. :)

Satt och jobbade sent. Åt middag på en varm krog. Drack vatten till maten. För en veckan sen hade det garanterat blivit 2-3 öl till maten.

namnen kan förvilla ibland !! Helst om det börjar på Lilla.......Men helt klart är Lilla JAG välkommen till oss på AA !! Lilla BLÅ trivs nog bäst på Al-anon tror jag !!

Jag gick själv 3-4 gånger i veckan det första året, tom 2 ggr per dag när det hände mycket i skallen på mig. Jag har fortfarande AA som min fasta punkt i tillvaron fast jag inte går så ofta. Men det är gott att komma dit bland folk som förstår mig precis och som vet vad som sker i en alkis-skalle. Jag är alltid välkommen och det känns bra !!

Lilla Blå,
Förstår att du är nervös, jag trodde jag skulle dö när jag gick på mitt första möte. Men idag ångrar jag det inte en sekund,det har hjälpt mig så otroligt mycket. Och du behöver absolut inte känna att du måste säga någonting, inte på ditt första och inte sen heller. Det är många som bara lyssnar.
Jag har aldrig mötts av en sådan värme och genenskap som jag känner på AA-mötena.. Hoppas du kommer känna likadant som jag.
Lycka till, lämna gärna rapport sen!

Kram!

Jag måste erkänna att alkolist för mig förr varit PRECIS de där tufsiga a-lagarna! Kunde inte hålla mig för skratt när jag läste det eftersom alkolist för mig nu sedan jag gick med här är: JAG. Alltså jag och folk som jag. Normala människor som har hem, jobb och familj.

Jag tycker du är jättestark som går till AA - det är nog väldigt blandat med det där här. Jag tror att många här som anser att de inte är "riktiga" alkolister utan bara har problem med alkoholen ibland (höhö som jag alltså ;-) )kanske inte tycker att de "platsar" på AA eller nåt. Kanske. Jag vet ju bara min egen ståndpunkt och jag är tacksam för forumet och personer här som är nyktra alkolister och har superbra råd och tankar de delger. Men jag vet att AA är bra oavsett var du är på skalan av alkoholmissbrukare.

Och grattis till en vecka!! =)
kram

Idag har jag var det en vecka sen jag hade min senaste fylla... Och känner mig
fortfarande övertygad om att jag SKA lyckas! Tanken är iofs läskig, för man törs ju
inte vara alltför självsäker...

Känns som en konst det där... Att släppa all ångest och dumma saker man gjort och
sagt, att se framåt. Men samtidigt är det lika viktigt att inte RIKTIGT släppa det helt
utan minnas varför man bestämde sig för att göra en förändring!!!

Ikväll ska jag på mitt livs första AA-möte och är så nervös så jag nästan mår illa!
Jag vet ju att det är människor med samma bekymmer som jag där...
Men det känns ändå väldigt utlämnande att man ska sitta och berätta vad
man har ställt till med. Ångesten och skammen är gigantisk!
Hursomhelst tror jag (eller snarare VET) att det kommer kännas som en jättestor
lättnad efteråt!

Lustigt att man har så himla förutfattade meningar om allt, även om man inte vill!
Första gången jag skulle till psyk. för att få hjälp med mediciner så trodde jag ju
att jag skulle mötas av vita korridorer där det strök runt bleka människor längs väggarna
med tom blick och mumlade för sig själva!

Likaså tänker man att man ska vara den enda "vanliga" människan på ett AA-möte,
bland tufsiga a-lagare (typen som sitter utanför bolaget ni vet!) Men jag är rättså övertygad
om att så inte är fallet... Kan inte låta bli att dra på smilbanden när jag tänker tanken!

Ja, det blir säkert mycket nervositet och tårar ikväll, men jag tror det kommer vara
värt det!
Jag hör av mig när jag varit där!!!

Är det förresten många av er här på forumet som går på möten?? Eller försöker ni
lösa problemen på egen hand?

Kram till er alla!

och välkomna till de nya sedan jag var inne sist :)

Härligt att läsa dina positiva inlägg Lilla jag, och jag känner med dig Polaris. *kram*

Själv känns det som om jag bara är en millimeter från att ge upp helt hela tiden. Så här var det inte innan? När jag satte ut på den här resan kändes det så rätt och lätt och nu känns det som motvind hela tiden. Ja för nu har allt det jag gömt i alkohol förut kommit fram och det kan jag inte gömma igen nu. Trots min überfylla efter en månads nykterhet. Och så är det ju annat sorgligt som händer. Det är både skönt och jobbigt att jag har så mycket på jobbet nu eftersom det tar bort tankarna på det privata elände man har :)
Motvind.
Igår fixade jag så jag kunde fått en flaska rött (ÖRK) om jag kom och hämtade. Men var ute och sprang med hunden och tänkte efter både en och två ggr. Rött gillar jag ju inte ens?????? Så varför skulle jag vilja ha det? Trams! Jag hämtade aldrig det.
MOTVIND!
Jag förstod aldrig riktigt vilken lång resa detta är, hur många gupp det finns på vägen. Det är mycket suckande och jag försöker att inte höja blicken mot horisonten - tittar bara en liten bit framåt åt gången.
Motvind.

Hillbilly - åh vad tråkigt att höra. :( Små saker blir enorma när de sätts ihop och till slut blir det outhärdligt. Min dröm är ju att leva som du gör - på en liten hästgård och skogen runt knuten så man kan ge sig ut och jaga - samdum är en stadsgrabb och vill helst inte behöva greja med saker (inget illa menat mot akademiker, vi träffades på universitetet - men jag borde vetat bättre än att bli tillsammans med en som är min motsats i det mesta ;-) ).
Jag förstår att det känns jättejobbigt och "det blir bättre med tiden"- fraser hjälper föga. Jag har heller inga goda råd att ge eftersom jag VILL vara singel. Jag vill bara ha mig och barnen att tänka på.

Och jag skulle vilja snusa igen..... haha Jag snusar fortfarande papper faktiskt, och det funkar. Synd att det är så fult bara. Men men, man måste väl förfula sig lite så andra tjejer får nån chans?

Nähä, dags att sätta på mer kaffe och kolla vidare på Nickelodeon (jag och barnen är lediga idag - så vi sitter under täcke i soffan och bara myser med kaffe och varm oboy).
Ha en lugn, fin och alkoholfri dag alla - det ska jag ha. :)
Kram
Sussie