Senaste kommentarerna i forumet

Idag hände det jag väntat på och befarat. Maken tog hem dotter och konfronterade mej! Det var bara att erkänna. Jag har inte kontroll över mitt drickande. Det blev faktiskt ett väldigt bra samtal. Jag kände en stor befrielse och nu ska vi tillsammans försöka klara av att jag blir fri från beroendet. Nu är jag alldeles utmattad men ville skriva här där man känner stöd o förståelse. Vi kämpar tillsammans! Sov gott vänner.

Ja, jag tänker också att du bör ge avhållsamhet en chans. Alkohol är en väldigt farlig drog och beroendet eskalerar. Belöningssystemet blir helt fucked up.
Sen får man ibland andra brister när man dricker så se till att vitaminer och mineraler är på en bra nivå. Hjälper säkert inte mot all typ av nedstämdhet, men man kan optimera förutsättningarna att må bra.
Väldigt bra första steg i alla fall.

Hej, en tanke från mig är att den där likgiltigheten är abstinens. Det är ju väldigt vanligt att uppleva just tomhet och nedstämdhet utan sin drog. Och man behöver inte dricka varje dag för att få abstinenssymptom. Jag tycker det låter som att du bör bryta helt, ju förr desto bättre. Ju längre beroendet utvecklas desto svårare är det att bryta som jag förstått det. Vänta inte, sätt igång medan du har motivation och mod att se sanningen.

@hejhej38 Jag har smugit i hemmet de senare månaderna där jag haft folkölsgömmor. Druckit på balkongen, i badrummet och i sovrummet. Och på morgonen. Visste att det var fel men det var som att det inte gick att sluta. Sen helt plötsligt fick jag nog, jag orkade inte mer, var så less på att oroa mig för min relation, min lever och den ständiga stressen. Var så less på att känna mig sliten. Fick världens sug idag och kommer befinna mig i ett alkoholstinnt semesterparadis nästa vecka, så jag kommer behöva all hjälp jag kan få. Läsa och skriva här bl.a. kämpa på nu, det blir bättre!🌸💪🏻💕

@hejhej38
Hej igen,
Jag har också semester just nu och där jag är nu finns inte en gnutta alkohol i sikte, jättebra!!
Lite skraj för hur det kommer att bli när vardagen börjar igen…
Vill gärna hålla kontakten här och stötta varandra🙏🏻

@hejhej38 Förstår att det är tufft för dig med ångestproblematik och PTSD. Antar att det är bakomliggande orsaker till att du känner dig likgiltig till livet där du inte känner upp- eller nedgångar och att när du dricker så händer det något inom dig i hjärnan och likgiltigheten släpper. Vad bra att du får behandling och hoppas verkligen att den ska ge effekt på ditt mående så småningom. Kanske blir det då bättre förutsättningar att kunna leva ett liv utan alkohol. Hur klarar du av vardagarna utan alkohol?

@Sisyfos Hej. Tack för ditt svar. Känner verkligen igen mig och är rädd för att det kommer eskalera för mig med, det var därför jag började skriva på alkoholhjälpen.
Jag har en ryggsäck jag alltid bär med mig, i den gömmer jag min alkohol, både när jag köpt och att jag lägger petflaskor med vin där så jag kan gå och ta närsomhelst. Jag har alltid haft stor insikt i att jag dricker för mycket, sedan jag var 14 år egentligen. När jag var 14 halsade jag hembränt och fokuserade på annat medan jag drack så jag kunde få i mig så stor mängd som möjligt. Har en del psykiska problem som förmodligen bidrar till att jag inte förmår att sluta. Alkoholen får mig att må bättre, om det än må va kortsiktigt så får jag känna mig levande för en stund. Jag gick dock med här av en anledning, jag vill lära mig att leva och uppskatta livet utan alkohol.

@vår2022 Igenkänning på allt förutom att jag inte kommit till stadiet där jag dricker på vardagar. Stort grattis till dina åtta månader 🌷
Jag ska försöka börja med att sluta med smygdrickandet, fast det känns omöjligt just nu på semestern, jag vill bara må bra och få tiden att gå. Det är som att jag är mer i nuet när jag druckit, kan uppskatta saker mer och blir mer närvarande. Utan alkoholen är jag likgiltig till livet, känner inga upp- eller nedgångar. Har ångestproblematik och PTSD som jag får behandling för men ändå mår jag inte tillräckligt bra. Hoppas kunna ta tre vita månader i höst. Har egentligen inte varit nykter någon helg sedan jag var 14, bara två graviditeter och amning, men då mådde jag skit.
Jag tror att det är en viktig sak, att berätta för någon, helst den som står nära, om att man smygdricker. Hoppas att en dag kunna uppskatta livet utan alkohol.

@första steget Hej. Tack för ditt svar. Modigt av dig att gå med här och ta första steget mot ett kanske mer hälsosamt drickande. Konstigt att säga kanske men känns skönt att man inte är ensam om denna problematik.
Jag gick själv med för bara två veckor sedan då min semester började. Jag planerar att ta tre månader utan alkohol i höst men nu på semestern ska jag försöka att vänja mig av med att smygdricka för då kan jag halvera intaget bara där. Jag tycker det är jättesvårt då jag känner att jag bara mår bra om jag druckit ett par glas. Har inte erkänt mitt drickande för någon förutom här. Hoppas vi kan följas här!

En till här, befinner mig också i Det Vidare livet nu. Mina två trådar hittar ni om ni klickar på mitt användarnamn.
Jag började också med Smygandet. Mycket för att jag inte tycker att man ska dricka så mycket själv heller.
Blev påkommen och slutade då i ca 11 månader med något undantag. Sen följde år av periodvis smygande ibland inget, ibland eskalerat. Precis som du skriver fick jag också nästan en kick av själva smygandet. Handla, gömma, dölja. Jag blev påkommen igen och slutade officiellt helt med alkohol. Då ska man även dölja fyllan. Så jag drack oftast när alla sov. Ibland väldigt mycket. Tappade taget om öl eller vin när jag somnade och spillde ner mig och soffan då och då. Drickandet eskalerade också och jag fick svårare att dölja. Det fanns en besatthet i att handla och jag började också må väldigt dåligt av stresspåslaget innan jag återställt det jag köpt. Fattar att man låter helt knäpp när man inte kan njuta av fyllorna och får ett extremt stresspåslag för att man måste se till att det inte märks. Jag blev såklart påkommen fler gånger. Drickandet ändrade också karaktär. Drack periodvis istället. Sökte hjälp Vid Riddargatan 1. Kom inte upp i värden som visade att jag hade ett beroende då, men fick börja där ändå. För mig var det rätt nyttigt. Eftersom jag smög med mitt drickande, förträngde jag det. Jag var tvungen att erkänna, ta fram det i ljuset, inse att det var mer än jag ville erkänna. Jag var så väldigt trött på drickandet. Fick inte ut något positivt av det, utan var bara fixerad vid smygandet. Det upptog också som du skriver väldigt mycket tankeverksamhet. Hoppas att du kan ta tag i det och sluta nu. 3 månaders total nykterhet brukar rekommenderas hörinne. När jag blev påkommen första gången blev det nästan en lättnad. Då hade jag velat sluta så länge, men hade haft lite svårt att förklara att jag inte ville dricka alls. Nu är det skönt att vara klar i knoppen istället. Lycka till!

Vår2022
Tack för din återkoppling på breven.
Så himla befriande att höra att jag inte är ensam…precis som du skriver, detta tar mycket tid och blir dessutom dyrt.
” första steget”

@hejhej38 @första steget
Hej! Jag håller till i det ”vidare livet” och varit nykter drygt 8 månader. Såg era inlägg och tänkte jag skulle svara för jag känner så väl igen mig. Jag började smyga och smussla med vin för många, många år sedan. Drack bara på helger till en början, sedan på allt fler vardagar och på slutet typ nästan varje dag. Det var nästan ett halvtidsjobb att fixa logistiken med att handla, hälla över, kasta bort och hela tiden ha koll på om någon var hemma när jag joxade med detta. Fixade ett eget kontokort för att det inte skulle synas på min och makens gemensamma konto när jag köpte vin. Köpte tetror som jag lätt kunde gömma i soporna underst eller bränna i öppna spisen. Det värsta var att jag även började ta återställare på morgonen då och då för ångesten, skulden och skammen var så stark. Drickandet hade eskalerat från att dricka tillsammans på helgen till att börja smyga och smussla då jag ville ha mer alkohol än maken och även på vardagar och så slutligen återställare på morgonen. Beroendet var ett faktum och jag lyckades till slut att bli nykter för över 8 månader sedan. Min man märkte inte vad jag höll på men anande att det inte stod rätt till när jag ibland var lite väl rund under fötterna. Det var mitt beslut att sluta och då berättade jag om mitt smusslande. Det var skönt att göra detta, för det var att leva i en lögn och ett dubbelliv. Det tog mycket energi och kraft att orka hålla på med detta och att hålla fasaden uppe. Så risken finns att smusslandet smygande kan övergå i annat och eskalera, så var det för mig.

Ha det gott!🌺

Hej,
Vi sitter i samma båt.
Jag känner precis igen mig i din berättelse, tyvärr. Men nu har jag precis idag registrerat mig här och hoppas mycket på en förändring.
Hälsar ”första steget”

@Inombords jättejobbigt med stress på jobbet, då blir man alltid extra sugen att komma bort. Godis är bra! Har du provat att meditera/mindfulness? Det tycker jag kan vara hjälpsamt.

@Hejsan40 Glad att höra att mitt inlägg hjälpte dig. Själv kände jag efter en tid utan alkohol hur en lågmäld livsglädje smög sig på. När jag släppte idén om att livet skulle maxas hela tiden med hjälp av diverse guldkanter i form av vin så gjorde jag plats för lite lugn vardagsnöjdhet, och det är väldigt gott för själen i längden. Och som sagt, beroendet är lurigt, det hittar våra svaga punkter. Det vet att det inte kan gå oss att dricka genom klassiska beroendesymptom som darrningar eller alkoholsug. Då spelar det meningslöshet-kortet istället.. Men håll ut, livsglädjen kommer.

@Kennie tack för ditt inlägg, dessa forum hjälper mig mycket men ditt inlägg i synnerhet. Har nämligen precis samma känsla som @villbarasluta, meningslösheten i nykterheten. Men jag tror du är något på spåren ang beroendehjärnan, den försöker kidnappa en. Att vara nykter betyder att våga möta sig själv på riktigt, inte konstigt det är jobbigt när man dövat under lång tid. Men på sikt tror jag något på riktigt kommer växa i själen, tålamod och inte stressa.

@hejhej38 jag tror det kommer gå bra med alkoholen, du kommer säkert vara stabilare efter sommaren rent känslomässigt. Försök vara snäll mot dig själv. Det går väl bra men har lite sug nu, riktigt jobbigt på jobbet, vill bara komma bort en stund. Men jag håller än så länge i. Äter godis. 🌸

@Inombords ja jag försöker tänka lite så, vara förlåtande mot mig själv. Men är så rädd att jag kommer fastna och kommer behöva dricka för att bli "normal" när semestern är slut. Men du har rätt, inte ta tag i det nu. Får bli höstens stora utmaning... Tack för ditt stöd. Går det bra för dig?

@hejhej38 Åh jag beklagar sorgen! Det är svårt att hantera när någon nära dör. Jag var tvungen att äta ångestdämpande (fick tjata mig till sobril när pappa hastigt gick bort). Jag visste att det inte var rekommenderat att döva sig men jag var tvungen. Sorgen hinner man bearbeta ändå, den följer ju en hur man än gör. Kan du försöka förlåta dig själv i nuet och tänka att du tar tag i alkoholen när det känns lättare? Jobbigt att hantera båda plågorna samtidigt tänker jag. Kram!

@Inombords ja jag har semester. En viktig anhörig till mig dog för ett par veckor sen så ska på begravning i veckan. Sedan den personen dog har jag haft svårt att kontrollera mitt drickande. Stänger även av känslorna så jag har varit likgiltig sedan dess. Jag hoppas det blir bättre efter begravningen så jag kan sörja och minska mitt drickande. Har blivit värre än start av semester, eller jag dricker inte annars på vardagar men nu har det blivit varje dag i två veckor...

Ja jag försöker måla så mycket det går men är så svårt med barnen, man får inget lugnt o ro.

@hejhej38 ja det har du rätt i! Har du semester nu? Ska du måla mycket?

@Inombords måla är beroendeframkallande men ganska harmlöst beroende 🤗

Hej BEATNGU och LauraE, på grund av att vi värnar om anonymiteten här på forumet har vi redigerat bort inlägget med kontaktuppgifter.

Om personer här på forumet vill ha kontakt med varandra ber vi om att båda parter kontaktar oss under frågor så kan vi hjälpa till att förmedla denna kontakt.

Hoppas detta ändå känns okej för er.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Jag beklagar sorgen. Det är svårare att motivera sig när man är skör av någon anledning, men jag tänker att så är ju livet, andra klarar det, utan alkohol. Jag känner inget tydligt sug, bara att det är något som fattas...tar en liten klunk i förbifarten. Ser själv hur dumt det låter. Vet egentligen inte hur det började.

@NanneHe jag smygdricker också varje dag, särskilt nu på semestern. Ska försöka ha en vit dag idag. Man får ta en dag i taget. Har du något du kan distrahera dig med när suget kommer? Nån bra teveserie, städa? Jag brukar städa massor. Sen målar jag. Men denna semester är extra svår då en nära anhörig gick bort för fyra veckor sen, sedan dess har jag haft ett konstant sug, och känner nästan att jag givit upp... Svår är det, men man får försöka ta en dag i taget. Begravning denna vecka, då kanske man kan få ett sorts avslut.