Senaste kommentarerna i forumet

@BEATNGU Hur mycket sämre man sover hade jag inte förstått förrän jag lyssnade på sömnforskaren Matthew Walker när han var med i Sam Harris podcast i avsnittet The Kingdom of Sleep. Jag vill minnas att det är över 3 timmar långt. Det man säger om alkohol är att det hjälper en ju att inte vara vaken, men framförallt beroende på mängden alkohol blir det ju medvetslöshet som man uppnår och inte sömn. Även en liten mängd alkohol, som man själv inte känner har påverkat sömnen och man känner att man vaknar utvilad, har påverkat mätbara faktorer som är synonyma med bland annat hjärt och kärl-sjukdomar och demens. Matthew själv säger att man kan planera in att ta ett par glas då och då, men man ska också vara medveten om att den återhämtande sömnen uteblir.

Sen har jag all respekt för att man kan bli desperat när man har sömnproblem och ingenting hjälper.

@Bina86 gör åt energi några timmar innan kvällen. Ät inte precis innan läggdags. Visst är det lättare att somna efter ett par glas, men du sover alltid sämre med alkoholen i kroppen. Finns bra insomningstabletter. Både naturliga och på recept.

@Bina86 du blir inte inlagd. Jag har varit det flera gånger. Men då blir du det först när du får svår abstinens och det finns risk för kramper osv. Folköl är givetvis bättre än vin. Men egentligen bara ett långsammare sätt till att må ännu sämre. Jag kan tipsa om öppenvården. Då kan du gå dit en gång i veckan och prata med någon som är proffs och på dina vilkor. Det låter som att du har en stor möjlighet att må bättre. Glöm inte att köpa b vitaminer tillskott. Dom gör underverk för matlusten mm.

@lina__ känner igen mig väldigt mycket. Har samma livssituation fast tre barn. Dricker också bara på helgen, kanske 2 glas på onsdagar någon gång i månaden. Men det blir för mycket. Om jag inte stoppar mig blir det lätt en flaska vin per kväll totalt. Min man är också glad i att dricka både bubbel och vin. Har upptäckt att vi har en ”strategi” där vi först delar på en flaska bubbel när vi lagar mat och sen dricker vi en flaska vin ihop resten av kvällen. Allt känns så normalt för oss, men sanningen är att det blir 1 hel flaska för mig totalt. Mår otroligt dåligt av det. Jag har testat att vara helt alkoholfri, det gick bra efter 2 veckor. När jag sen börjar tillsätta alkohol igen så börjar planerandet direkt. Snart är det fredag…då ska jag ta ett glas bubbel etc. Det är det som gör det svårt för mig att dricka lite märker jag, när jag gör det dricker jag förvisso inom rimliga gränser men fixeringen kommer och livet börjar åter kretsa kring alkohol. Det är som att mitt liv är en sträcka mellan mån-fre, dagarna däremellan är bara en transport för att äntligen få dricka bubbel på fredagen. Jag tror du måste testa och se hur det blir för dig. Jag lutar själv mer och mer åt att ta bort det helt. Även om jag inte tror det kommer funka under semestern.

@Hejsan40 jag har varit nykter i 17 dagar så inte kommit så långt än. Jag tänkte på alkohol första och andra veckan men nu när jag går in i tredje helgen så tänker jag på ett annat sätt. Typ jaha alla dricker alkohol nu men inte jag, jag slipper. Känner mig lite speciell och stolt och så skönt att vakna nykter imorgon också. Jag vet däremot att jag kommer bli frestad så småningom och att jag då måste försöka hitta strategier. Ett glas kommer leda till fler och sen till katastrof. Jag orkar inte vara så så trött bakfull och skamsen hela tiden som jag varit senaste tiden. Nu får jag välbehövlig vila. Vet inte om jag skriver så inspirerande nu men för mig tror jag den värsta besattheten klingar av snabbt nu. Jag håller tummarna för dig!🌸

@hejhej38 jag relaterar så mycket. Har också lätt för att hamna i en ätstörning och även överträning. Ska missbruka allt verkar det som. Men i grunden tror jag det handlar om kontroll och såklart ångestdämpning. Vad skönt att du ändå kan hålla det på en nivå som funkar för dig. Jag tror inte jag kommer klara att dricka på enheter utan att bli besatt. Det är denna besatthet jag blir så dränerad av. Nu dricker jag ju inte alls sen någon vecka (midsommardagen blev droppen denna gång) och då är jag besatt av att jag inte dricker. Att det ska vara en sån stor grej! Sist jag höll upp med vin så la sig besattheten efter 2 veckor. Men så bara jag tar 1-2 glas vin börjar fixeringen om. Klarar oftast det, dricker inte så jättestora mängder, men det spelar ju ingen roll när man tänker på alkohol flera dagar i veckan.

@Inombords ja det var lustigt med namnen haha. Vad glad jag blir av att läsa hur du upplever känslan inför semestern i år. Det peppar mig mycket! Det är just det där med planerandet jag HATAR, att jag hela dagen undermedvetet går och längtar efter att ta mitt första glas vin. Eller ”kommer på”’att vi ska äta lunch på nåt ställe och inte på stranden så jag kan passa på att ta ett glas. Har inte förens nu erkänt för mig själv att det är så här. Självbedrägeri är min sport. Och ändå inte eftersom jag får sån ångest och har det i huvudet konstant. Ja du förstår. Är det något man upptäcker på de här forumen så är det att man inte är särskilt unik vilket jag verkar ha trott😂. Vill verkligen slippa den där stressen i år, att vara så fixerad vid alkohol och låta det bli centrum. Av dom 40 år jag har levt vad har jag att förlora på att testa en sommar utan. Känns nu som att enheter mest kommer stressa ännu mer. Jag kommer fixera mig vid dom där enheterna och inte kunna njuta av nåt. Hur länge har du hållit upp?

@Bina86 hej! Jag har kroniska sömnproblem, självmedicinerar med alkohol mot det. Har upptäckt att det har precis motsatt effekt, även om jag somnar snabbare har jag typ inte sovit alls när jag vaknar på morgonen. Så jag brukar trösta mig med att även om jag somnar mycket senare utan vin så får jag iaf sova den tid jag sover. Även om jag bara sovit 3 timmar så mår jag bättre dagen efter när jag inte druckit. Hoppas du får sova inatt och slipper somna onykter, du är inte ensam :)

Hur fasiken lyckas man somna utan några glas vin? Jag kan ligga 2-3 h och vrida och vända på mig.

@hejhej38 åh jag börjar nästa gråta! Äntligen nån som förstår! Jag vaknar som ett vrak och känner mig verkligen som den personen jag var i drömmen (ung manlig soldat som blivit skjuten eller kvinna som blivit våldtagen) det tar en stund att lugna ned sig och starta sitt ”andra liv”. Ofta är jag redan utmattad för jag har ju slagits för mitt liv hela natten”. Känns som att leva dubbelliv när det är så verkligt.

@Inombords hehe nej just det har jag inte varit med om men låter liknande av skumma saker jag drömt hehe
Kanske fler har såna här hemska drömmar men vågar inte berätta? Ibland känns det så verkligt att jag börjar undra vafan jag gjort i tidigare liv typ ?! Jag upplever att mina drömmar blir fler när jag äter SSRI...
Men det jag inte fattar är hur drömmar kan va så verklighetstrogna med grejer man aldrig gjort. Jag har sedan jag var liten varit livrädd för krig. Det blir som att uppleva krig på riktigt när jag drömmer det. Min läkare undrade verkligen varför jag var så rädd för höga dunsar, smällar, hesa Fredrik osv då jag ju aldrig upplevt krig men nu när jag tänker på det, jag har drömt mycket verkliga drömmar om det så kanske också har fått PTSD av det? Skönt med någon som förstår hur hemskt det kan vara att drömma!!!

@hejhej38 ojdå råkade tagga mig själv

@Inombords visst är vi mysiga sovsällskap, synd om min stackars sambo som jag väcker med allsköns skumt snack. Haha jag drömmer i svartvitt ibland och ibland på olika språk (de jag kan bra och de jag inte kan så bra alls.) ibland vaknar jag och liksom skakar, inte av skräck men som att kroppen liksom hoppar i gång. Har det hänt dig?

@hejhej38 missförstå mig rätt nu men gud vad skönt att vara två om detta! Folk blir ju helt förskräckta om man råkar berätta en dröm och sen tror dom att man är galen. Det konstiga är att jag fått PTSD av drömmarna men vet inte varifrån dom kommer… ja du har rätt jag ska pusha på. Vi ska inte behöva må såhär! Ingen sömntablett som hjälpt mot drömmar har jag hittad än så länge.

@Inombords jag har också i perioder haft otroligt verkliga drömmar och kan minnas flera drömmar detaljerat från en natt. Har drömt mycket om krig, att jag styckmördar någon och att jag blir mördad, skjuten eller våldtagen osv osv, hemskt. Tror mina mardrömmar beror på min PTSD dock. Förstår att det måste ha blivit väldigt traumatiskt när du var så liten och fick såna realistiska drömmar, är ju svårt för ett barn att skilja drömmar från verklighet.
Jag har något konstigt som har hänt ett par gånger, att jag vaknat och rabblat en lång byrokratisk mening som jag inte förstår, ord som jag senare kollat upp i ordbok och som finns men har aldrig hört. Sån otrolig mystik över drömmandet, det borde forskas mer om det, vad det betyder osv. Men hjälper dina sömntabletter ordentligt? Jag tycker verkligen du ska bli remitterad till psykiatrin, du ska i alla fall be om en ordentlig utredning för eventuell bipolaritet, kanske behöver du medicin, stämningsstabiliserande. Ligg på, är viktigt att du får rätt hjälp, det är du värd.

@Caroline1992 Hej! Vad bra att du hittade hit och starkt att du börjar ifrågasätta din relation till alkohol. Jag är ingen läkare och kan inte ge några medicinska råd men utifrån mina egna erfarenheter kan jag säga att ju förr du justerar det här desto bättre. Att svepa så stora mängder alkohol på kort tid som du beskriver är definitivt skadligt, oavsett. Du undrar om det är normalt och vet nog redan själv svaret. Det är du själv som måste ta ett beslut om vem du vill vara: hon som hetsdricker, raggar och vännerna ska oroa sig över att eventuellt ta till akuten eller hon som är närvarande, skrattar och vaknar upp pigg nästa dag?
Bra att du är här. Jag rekommenderar 10 veckors programmet här på alkoholhjälpen.
🦋

Ja minnesluckor har man haft. Du dricker ganska mycket och fort när du väl dricker låter det som. Värt att ta på allvar. När jag drack som mest för ca 2 år sedan började jag känna av ninnesluckorna på ett annat sätt.
Kunde tro att det var måndag, fast det var
fredag. Hade ingen tidsuppfattning alls. Då kunde jag lätt dricka 2 st bag in box på en dag. Ibland en 35a sprit på morgonen för att återställa mig. Efter mitt senaste besök på sjukhuset och när en rutinerad läkare kom in till mig och var upprörd ringde en klocka. Hade du druckit lite till så hade du kanske inte vaknat igen. Jag låg på en bra bit över 3 promille. Han nästan skällde ut mig och sa att -ta inte livet av dig på detta sätt. Du är 40 år och har två barn. Efter det tog jag kontakt med öppenvården. Det var det bästa jag gjort. Och jag har provat allt. Minnesluckor på flera dagar betydde att det var illa. Ta hjälp för detta innan du får skador på hjärnan som kanske inte går att återställa igen. Jag har snart klarat 2 år och när jag tittar i spegeln, så ser jag inte ut som 60 längre, utan 41 som jag faktiskt är. Vi är inte gjorda för alkohol. Jag fick minnesluckor ganska tidigt efter krogkvällar när jag var yngre. Då trodde jag det var normalt. Blev varnad för det flera gånger senare. Minnesluckor är dessutom bortslängda pengar och ångest dagen efter. När exet ringde och frågade om barnen kunde komma i morgon förstod jsg att det var illa. Jag trodde det var måndag, men det var fredag. Ta hjälp! Öppenvården funkade bra för mig. Ganska fritt och du bestämmer vad du vill prata om. Vi hade friskvård varje fredag . Promenad, bada bubbelpol, gå på gymmet. Finns även medicin som Naltrexone tex. Den tar bort en del av suget. Den gör även att det inte var gott att dricka mer än en öl på en kväll tex. Jag provade allt jag fick till mig. Idag bryr jag mig inte ens om att det dricks på uteserveringar mm. Bara avsmak. Min ångest som jag brottats med i många år är nästan borta nu med alkoholen. Detta fixar du. !!!

Tokiga beslut skulle det stå

@hejhej38 jag tror att jag kan vara bipolär eftersom jag är instabil. Haft många depressioner (kommer direkt när jag slutar med SSRI) men kan också bli lätt manisk och driven (inte så att jag tar roliga beslut eller så) men att jag fastnar på ett spår (typ en ny hobby och går all in på ett sätt som får min omgivning att oroa sig för mig. Då pratar jag jättesnabbt och har hur mycket energi som helst. Sen dippar jag igen. Vet inte om det är en typ av bipolaritet eller inte men jag känner att nåt inte står rätt till. Känner mig i obalans. Det är nog bra att fortsätta med neuruoleptikan om den skyddar dig. Jag tycker koffein hjälper när jag är håglös. Intressant med terapiformen jag ska läsa om den. Jag tror jag skulle få en remiss till psykiatriker eftersom jag uppenbarligen behöver hitta ett sätt att orka med mig själv, men har inte sett att jag blivit remitterad.

Sömnparalys har jag haft några stycken också. Skitläskigt.

@hejhej38 jag kopierar lite från min tråd:
Hade traumatiska drömmar inatt med det har jag ju lärt mig leva med sen jag var 11. Verkar vara oberoende av mat, sömntider, platser, menscykeln, temperaturen och tyngdtäcken. Har utretts flera gånger men inget vet vad som är fel. Har bara fått veta att jag har onormalt mycket REM-sömn och extremt lite djupsömn. Tror inte detta blir bättre utan alkohol men vem vet?

Mitt problem är att jag nästan varje natt drömmer otroligt detaljerade mardrömmar om att jag är soldat i krig och ser mina vänner dö, att jag rymt från ett fångläger och måste undvika vakterna, att jag är fast på ett skepp som sjunker, försvarar mig mot våld, blir våldtagen blir skjuten och knivhuggen, gömmer lik som jag kapat av med motorsåg på vinden får se nära och kära massakreras framför mina ögon. Drömde att min sambo dränkte mig (snällast i världen så jag vet inte vad detta kommer ifrån). Jag har aldrig varit i krig, aldrig blivit utsatt för våld eller sexuella övergrepp, aldrig velat skada (mörda) någon och tittar inte på skräckfilm. Jag drömmer livligt och i stort sett hela natten, minns alltid i god detalj. Får ångest av detta. Vi vet inte vad det bror på. Verkar vara unikt typ,

@Inombords Okej, tänkte inte på att det kan va neuroleptikan men kanske. Dock hjälper den mot det värsta rädslor och paranoian så hellre den och va likgiltig än att ha rädslorna och paranoian. Svår balansgång, varje gång jag slutar med ssri så går jag in i en djup depression. Jag har en bra psykolog sedan nästan två år tillbaks. Vi har arbetat lite trauma genom något som kallas "life span" men i perioder mår jag för dåligt för att ta upp grejerna då det hänt ganska mycket i min uppväxt. Har också funderat på bipolaritet, det var därför jag kom in i psykiatrin för att läkaren på vårdcentralen trodde jag var bipolär. Men sen visade det sig massa andra saker som till slut ledde till en psykologkontakt. Varför tror du att du är bipolär? Är lite nyfiken på din mardrömsproblematik, jag har själv haft en del hypogogna drömmar och efter en sån episod mått skit över en vecka pga hemska minnesbilder. Som tur har det bara hänt typ fem gånger i mitt liv. Så sjukt läskigt att ha dessa. Är det nåt sånt du har?

Och PTSD är verkligen jobbigt. Måste vara värre för dig som har haft ett trauma. Jag har liksom flashbacks från mina mardrömmar men jag vet ju på nåt sätt att det inte har hänt på riktigt. Har du träffat nån som kan PTSD, det har inte jag. Kanske vore nåt.

@hejhej38 Jag upplever att som stabiliserar mig. Skyddar mot djupa dalar. Kan va så att dom skär topparna lite också men jag har ätit SSRI så länge att jag inte minns. Jag tror jag kanske är bipolär faktiskt. Ska försöka ta reda på det. Neutoleptika stängde av mig för mycket, blev lite av en zombie. Men det är individuellt, jag åt quetiapin.

@Inombords en insikt som slog mig precis är att jag nog alltid tänkt att jag dricker för att dämpa känslor när det nog snarare handlar om att känna någonting, slippa likgiltigheten för en stund. Jag tror att det är mina antidepressiva som gör att jag inte känner nåt. Har över maxdos samt lgå dos av neuroleptika.
Hur upplever du dina antidepressiva?