Senaste kommentarerna i forumet

@Jan.S Firade ocksa en vecka igar! Bra kampat Jan!

@susy Jag tycker att det är väldigt bra i alla fall att du tänker dig månader utan för att omvärdera sedan.

Jag har skrivit lite om min historia innan men tänkte kanske uppdatera min tråd med en lite utförligare beskrivning. Det är alltid svårt att uppskatta hur mycket man egentligen drack. Helt klart var att det var ohållbart det läge jag hade kommit till innan jag slutade och det var väl på den vägen det var. Jag hade under ett par år funderat på att dra ner och dricka rimliga mängder och det fungerade periodvis och stundtals. Jag hade en vit månad. Under en lång period så höll jag mig till en motsvarande mängd av 35cl starksprit per vecka, vilket ju är klart inom gränsen för män. Det slutade dock alltid med att det blev för mycket igen. För mig var det väl i princip att jag till slut förstod att jag inte klarar att hålla ett normalt bruk av alkohol över tid så jag slutade. Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv.

Jag har inte som några andra utvecklat en aversion fullt ut med alkohol. Jag kan fortfarande se tjusningen i en kall öl på en uteservering en vacker dag, som den vi hade igår. Jag hatar inte den tanken, utan det är hela paketet som gör att jag vet att det inte är för mig och jag låter bli. Dricker jag den där ölen så är fröet sått och alkoholjävulen kommer förvänta sig en riklig skörd.

Jag har aldrig lyckats förmedla denna tanken fullt ut, men av någon anledning kommer jag göra ett tafatt försök igen. Igår var jag ute mycket och njöt av solen. Jag blev aldrig medvetet sugen på att dricka en öl, det blir jag i princip aldrig nuförtiden, men jag är ändå medveten om att det hade varit gott. Ännu mer är jag medveten om att den där ölen inte skulle bli bara den där ölen. Eller ja, denna gången kanske den skulle bli det och kanske nästa, men den leder oundvikligen till misär i framtiden. Därför är det inte svårt för mig att låta bli den.

Det där med en mellanöl på helgerna, det har diskuterats en del på forumet huruvida det är bäst med total nykterhet eller om det är möjligt att gå tillbaka till en normal konsumtion. Du kan få många svar på forumet på den frågan. Jag har inte tillgång till någon statistik men min bedömning är väl att vissa klarar av att gå till en normal konsumtion av alkohol medan andra måste ha total nykterhet för att lyckas.

Jag har inte någon statistik som backar upp detta heller men min egen hypotes är väl att till viss del är vi olika som människor men den stora faktorn är nog hur långt problemdrickandet hann fortgå. Om jag får illustrera med två exempel.

1. Jan har tidigare haft ett mer normal förhållningssätt till alkohol. Det senaste året har det gått överstyr 3-4 tillfällen. Jan tar tag i problem och går igenom alkoholprogrammet här på alkoholhjälpen och lägger upp en plan vid varje tillfälle han ska dricka så att det blir mer kontrollerat. Jan fortsätter dricka måttligt, men det blir aldrig okontrollerat igen.

2. Eriks drickande har eskalerat ganska länge. Senaste repan är flera månader i sträck utan uppehåll och han är tvungen att läggas in för avgiftning och medicineras för sina abstinensbesvär. Erik tar hjälp av alkoholhjälpens program och får stöttning av sina forumkamrater och slutar att dricka helt. Erik dricker aldrig någonting igen.

Här har de ju valt två olika vägar som blev rätt för dem och som sagt tror jag att faktorn var hur svårt problemet han bli. Erik i vår fallstudie här hade förmodligen inte lyckats med en normal konsumtion. De flesta här på forumet hamnar väl någonstans emellan Jan och Erik och väljer olika vägar. Jag drack själv aldrig så mycket att jag fick några allvarligare abstinensbesvär. Bakfylla har man ju varit med om, men skakiga händer har jag inte haft t.ex. Jag är ändå övertygad om att jag inte klarar av ett måttligt drickande. Jag har försökt. Någon måttlighetsförespråkare skulle kanske mena på att jag inte har försökt hårt nog, men jag är klar med mina försök och har inte för avsikt att riskera mitt välbefinnande för att försöka igen. Jag mår så mycket bättre nu.

Det finns några olika trådar här där du kan följa de som har testat totalnykterhet och de som har testat måttlighet. Det finns t.ex en relativt ny tråd "Dricka lagom, går det" som har fått lite svar.

En annan sak med att dricka lagom är ju det där med levern. Den är ju rätt så bra på att återhämta sig, som du ju säkert vet, och går man tillbaka till ett måttligt drickande så kommer den att klara det. Problemet är om den har blivit tillräckligt skadad så att det har blivit till cirros. För en människa med frisk lever kanske en låg alkoholkonsumtion till och med kan vara bra för hälsan, men har man cirros som likt alkoholism är en progressiv sjukdom, så klarar den inte av alkohol alls. Problemet med detta är att de blodprov du kan ta med levervärden inte kan visa på om du har cirros eller ej. I vissa fall kanske de kan visa att något är fel, men många med cirros kan efter att de har slutat dricka gå och ta prover och det visar på normala värden. Egentligen ska man aldrig dricka igen då, men läkaren kan då rekommendera dig att dricka måttligt, vilket är en dålig rekommendation.

Nu blev det kanske lite rörigt igen.

@Donfrye Jag förstår absolut vad du menar. Jag vill passa på att understryka igen att jag inte menade att jag tyckte att du letade efter något att skylla på.

Min egen tanke har varit precis som din att om det finns något där i det förflutna som jag kan bearbeta som kan hjälpa mig idag så vill jag göra det. Men det är där när jag börjar fundera på det som jag tänker om mig själv att det känns som att jag försöker hitta något att skylla på. Egentligen vet jag ju att det inte är så, eller vet jag det? Jag känner en sådan ambivalens över det hela och jag vet inte ens var jag ska börja eller hur jag skulle ta mig till eller om jag har något att hämta ur det.

Jag hade ändå börjat fundera lite i dessa banor igen under lördagen men du påminde mig om det med din tråd så jag ska försöka få ut något av det i alla fall. Jag tänker att jag skriver något mer i min tråd eventuellt senare. Problemet är väl att ämnet är så abstrakt för mig. Ta en sak som att odla växter som jag har gett mig på i år. Här finns det förvisso inte en entydig väg att gå men det mesta med tillvägagångssätten är ändå väldigt konkreta och du får ju svar på om du har gjort något tokigt eller något bra. Kanske är det inte den bästa analogin för det är ändå ingen exakt vetenskap, men antingen blommar du ju dina växter eller så dör dom så där har du ändå ett konkret svar på hur det har gått. Med detta ämne är det mycket svårare. Jag har inte motsvarande youtube-klipp att googla upp om hur man ska gro frön. Jag ser heller inget entydigt facit på hur det går att jämföra med eller veta om jag är på rätt väg.

Förvisso har jag kunnat ta mig till meditation, fastän jag upplever att det har en liknande begränsning. Det är ju egentligen jättesvårt att veta när jag gör rätt och det kan ofta bli väldigt luddigt. Jag kan faktiskt inte mäta på något sätt hur mycket framsteg jag har gjort egentligen när det kommer till meditation. Jag upplever ju att det hjälper mig, men egentligen vet jag ju inte om det är andra effekter jag märker t.ex av att jag har slutat att dricka alkohol. Det är också ett problem jag har. När jag gör en förändring är det ofta omöjligt för mig att avgöra om det gör någon skillnad. Jag ska ge ett konkret exempel. För ett antal år sedan fick jag utskrivet antidepressiva. Jag blev sedan ombedd att utvärdera dess effektivitet. Hur skulle jag kunna göra det? Jag har ju ingen blind tvilling som fått placebo som jag kan jämföra mig med. Jag kanske hade mått ännu bättre utan den. Nu blev det lite rörigt igen, men det blir det kanske när man provpratar om ämnen man inte har funderat så mycket på.

@Lilly 63 Härligt! Tror på det där med att planera saker utan alkohol i förväg. Då är man ju liksom redan inställd från början på att vara nykter. Hoppas du får en fin vecka! 🐉🔥👊🏼🌷

@Draken jodå det har gått bra idag nu är jag på jobbet det känns skönt ser framemot veckan utan vin planerat att göra mycket 👍💕

Hej Erik1990
Ett tag sedan du skrev ditt inlägg, men kanske läser du ändå. Om inte kanske någon annan har nytta av svaret.
Jag har neuropati i fötterna, men enligt vården inte orsakat av alkoholen (Har säkert bidragit) utan diagnosen är diabetes-neuropati på grund av obehandlad diabetes under lång tid. (Flera år). Dock samma symtom. Som TappadIgen, skriver, en brännande stickande smärta, men också "elstötar" i fötterna och smärta när man går. Oavsett orsak är detta ett allt annat än roligt. Min diabetes börjar det sakta bli ordning på. Dock kommer det ta lång tid att läka de skadade nervtrådarna. Dock ska de läka. Oavsett orsak, blir symtomen värre av alkohol.
Om man har problem med händer eller fötter, druckit under lång tid och kanske undvikit kontakt med vården skulle jag säja att steg ett är att be dem testa ditt blodsocker. Som "Alkis" är man ju predisponerad även för detta!

En sak som jag såg nu när jag kollade mig i spegeln är att mitt ansikte ser mycket piggare ut och inte lika slitet, dom grova ringarna under ögonen börjar försvinna också, min fru påpekade också att jag ser piggare ut. Det var roligt att se sig själv i spegeln för en gångs skull haha

Tycker du svarar relevant och ärligt och det ligger mycket i det du säger. Precis som du skriver är det viktigt att inte hitta ursäkter till varför man dricker och skylla på andra. Jag bör enbart ansvaret för hur mycket jag har druckit, enbart jag bär ansvaret för vad jag gjort när jag tappat kontrollen på fyllan, och så kommer det alltid att vara oavsett vilka sanningar som än kommer fram genom att ge sig på en själens resa . Men om man kan hitta grundläggande orsaker som ligger i det undermedvetna så kanske man kan kontrollera sig själv på ett bättre sätt. Och samtidigt minimera risken att liksom föra skiten vidare till sin omgivning osv det man själv har fått uppleva förstår du? Så jag tror man kan vinna mycket på det om man gör det med rätt inställning och inte för att kunna hitta orsaker att skylla på. Mer att kunna förstå och inse att jag inte behöver va fast i gamla mönster och beteenden. För min del förstår jag att vad jag har sett och bevittnat i min barndom har en effekt på mig, men jag vet samtidigt att det aldrig får bli en ursäkt till bett dåligt beteende. För min del handlar det nog om att våga se sanningen i vitögat, hur var det egentligen. Att kunna åka tillbaka i tiden och tillåta mig själv känna alla känslor för att sen titta allt i vitögat och säga : Jag väljer att förlåta allt och det här ska inte få påverka mig mer. Jag tror att all självdestruktivitet har ett ursprung, likaså goda vibrationer har ett ursprung. Jag vill hitta ursprunget till min självdestruktivitet och övervinna den. Jag är värd bättre än att bli en alkolist som förlorar allt jag har byggt upp för mina begär skull. Dags att självrannsaka mig själv. Bara roligt om du kan hitta sanningar i ditt liv genom att läsa min tråd, vi hjälper ju alla varann här på något sätt :) och som sagt detta kanske inte är för alla, men jag upplever att jag behöver ta tag i mitt bagage i högre utsträckning än vad jag gjort tidigare och inte bara ignorera det.@TappadIgen

Just ja, 2 veckor utan alkohol idag 👍🏽🐉🔥 Stolt och nöjd!

Hej, tack underbara du för svaret och stödet ! 🤗jag ska verkligen försöka, idag är det 7 dagar. Jag delade en mellan öl igår i solen med min man men det är allt. Jag har varit rökare innan och slutade, börjat med det igen och jag vet att det inte är så bra men det hjälper när ångesten kommer och när jag vill dricka. Vet inte om det hade gått så bra annars denna veckan.

Målet är att inte vara beroende av alkohol och alla medel som jag kan använda gör jag just nu. Jag har kunnat sluta tvärt att röka innan så när jag är bättre får det bli nästa mål. Jag tog kontakt med en behandlare förra veckan och hon har varit jätte stöttande, ringer,messar, och vi träffas för långa samtal.
Är det illa med en eller halv mellan öl på helgerna?
Hur gör du ? Inget alls ?
Jag har fått rådet att dricka mycket vatten och citron vatten av min behandlare. Försöker att träna varje dag även om jag inte har någon motivation och promenera så mycket jag kan.
Ska vara sjukskriven en vecka till så att jag inte har någon stress.
Lusten som jag skrev är stor på kvällen efter arbete. Hoppas att två veckor nykter ska göra en skillnad.
Hur ser din historia ut? om du vill dela med dig. Hur lyckades du?
Jag har en stöttande man som har sagt att han inte ska dricka heller så länge jag kämpar .

Min behandlare säger också att en del kan kan klara av efter en tid att bara ta ett glas vin i sällskap och andra måste avstå helt. Efter ett par månader kommer jag att känna vad jag klarar av.
Jag påtalade att detta är nästan som ett sorgearbete för alkoholen var ju min bästa falska vän och att jag vet inte om jag vill vara helt nykterist.
Vill kunna vara måttlig, ta ett glas när vi är på resturang eller är hemma på helgen och delar en flaska vin vid matlagning och måltid. Men inte alltid känna så utan ibland.

Men först är först, med månader utan...

Jag har också googlat på leverskador och blir helt förskräckt. Trots det så vil jag vänta då rädd för vad det ska visa och vad min doktor skulle säga. Jag vill inte att det ska stå i min journal... jag har nu äntligen kunnat sova som har hjälpt, fick atarax utskrivet.
Skriv gärna och berätta om du har bra knep att ta till@TappadIgen

En vecka avklarad. Det var länge sen det gick en helg utan alkohol. Känns grymt bra. Nu tar jag vecka efter vecka.👊

@Donfrye Jag har själv funderat lite i dessa banor. Jag träffar ju en psykolog, om än inte särskilt ofta, och har funderat på vad man egentligen ska prata med dem om. Jag skrev lite om det i min tråd då. Egentligen är jag ju väldigt pragmatisk av mig. Jag är intresserad av att saker och ting fungerar här och nu och det som har varit har ju varit. Jag tycker inte att det ligger någon vinning i sig att fundera på det som har varit, men i den mån det kan påverka det som är idag tycker jag att det kan vara av intresse, men hur vet man det?

Förmodligen mår vi ju bra av att bearbeta de upplevelser vi har haft genom livet, för alla har ju haft dem då de är en oundviklig del av att leva. Teorin är väl om att man bearbetar dem på rätt sätt så kan man lämna dem bakom sig och fortsätta med sitt liv på ett hälsosamt sätt och det förflutna har endast en minimal påverkan. Men om vi inte lyckas bearbeta det på rätt sätt så ligger det kvar i oss och tar sig olika ohälsosamma uttryck som kanske psykisk ohälsa, destruktiva beteenden, beroenden o.s.v.

För egen del känns det väl som att jag inte bearbetat allt som jag har varit med om. Men jag vet ändå inte om jag tjänar på att dra upp det och fundera ut det eller om det är bättre att fokusera på här och nu? Jag vet inte ens hur jag skulle gå tillväga. Sanningen är ju att många har varit med om liknande saker som mig själv och de blev inte alkoholister.

Nu blev det mycket om mig själv, men jag läste det du skrev och tänkte att du kanske tänkte i liknande banor. Kanske kan dina insikter, om du når några, hjälpa mig? Jag kommer att följa din tråd och se vad du kommer fram till. Ibland kan jag få känslan hos mig själv att när jag gräver i det förflutna att jag försöker hitta en ursäkt för min alkoholism. Det vet jag ju egentligen att det inte är syftet, och jag tror inte heller för ett ögonblick att du heller funderar i dessa banor som en ursäkt för att du har druckit för mycket. Jag vill verkligen understryka att jag inte tänker så. Men jag hindras ofta av mig själv när jag börjar tänka i de banorna. Egentligen vill jag ju bara veta om det finns något där som kan hjälpa mig idag. Nu blev det lite rörigt kanske.

Nu är helgen snart över och jag har inte druckit en droppe, känns bra. Jag har bokat upp mig på saker så jag haft mindre tid att sitta o filosofera. Nu är jag ute på djupt vatten här men jag tror mitt drickande kan ha haft psykologiska orsaker. Inatt drömde jag om att jag var liten och mitt äldre syskon satt och kramade mamma men jag såg i drömmen att jag aldrig satt och gosade med henne på det sättet. Det skapade en utanförskänsla och ett mindrevärdes komplex. Jag bara kände mig otillräcklig och oduglig. När jag vaknade hade jag fortfarande kvar den känslan. Och sen drömmen är inte helt osann. De är faktiskt så jag har känt under stora delar av min uppväxt och också så det har varit. Mamma är idag död, och jag tror jag behöver bearbeta vissa
Processer i mitt liv. Kan tilläggas att mamma var blandmissbrukare och hade perioder med mycket fylla i hemmet. Träffade pappa sporadiskt men då var han också oftast full. Kände mig liksom oönskad och ivägen för båda 2. Nej nu Behöver liksom ta tag i mitt bagage. Gör jag de och liksom accepterar saker och ting och ser de för hur de var kanske det påverkar också min inställning till drickandet. Nu svävade jag ut här och blev värsta Sigmund Freud. Men vem vet, måhända är det bra att ta upp trasiga bitar av livet för att försöka förstå mig mer på ett djupare sätt. Även om de kan vara lite obehagligt så kan det medföra en läkeprocess.

Du har så rätt, och ja oron är obefogad många gånger. Tack för de du har skrivit:)@TappadIgen

@susy skrev:"Oron och ångesten tidigare har gjort att jag druckit ännu mer för att döva den. Jätte knasigt....."

Ja, det är knasigt, men oerhört vanligt. Jag förstår att det är jobbigt och jag förstår att det är förknippat med mycket ångest. Jag kommer ändå förespråka plan 1. Ta dig till sjukvården och kolla upp dig och lägg upp en bra plan för att fortsätta din nykterhet. Jag vet att det inte är enkelt och det är klart att det finns en risk att det upptäcks att allt inte är så bra som det ska vara, men du kan ju inte påverka det som har varit. Du kan bara påverka framtiden.

Min historia är inte helt lik din för det var inte förrän efter jag hade slutat som jag började oroa mig för mig hälsa. Naivt antar jag, då jag väl visste att alkohol i den mängd som jag konsumerade den inte var hälsosam, men jag tänkte väl att jag ändå inte kom upp i den mängd över tid som borde krävas för att få oåterkalleliga leverskador. Men när jag började oroa mig så började jag leta efter anekdotiska berättelser och det är väl precis det du gör nu. Dock är de inte så lätta att hitta, men sökandet fick mig i alla fall hit till forumet och det är jag ju glad för. Söker man bara på google om alkohol och leverskador så kan man lätt få ångest och noja.

Nu har jag samlat på mig en hel del anekdotiska berättelser. Jag skulle kunna dela med mig lite mer av dem här, men jag ska iväg strax men jag vill ändå lämna dig med detta. Det finns en del positiva historier bland de som druckit tillräckligt för att få leverskador men som sedan fått levern att återhämta sig tillräckligt. Det alla dessa har gemensamt dock är ju att alkoholkonsumtionen har upphört. Jag har också en hel del anekdotiska berättelser om de som av olika anledningar inte riktigt kunde lämna alkoholen av olika anledningar. I de flesta fall var beroendet för svårt men ibland handlade det om att man inte tog de varningar man fick från kroppen på tillräckligt allvar. En del tog t.ex bra leverprover, efter en tids nykterhet, som ett tecken på att levern är ok och återställd och fortsatte dricka.

Kort sagt, jag har inga positiva historier bland de som fortsatte dricka. Alla de som lyckats vända på trenden med sin lever, av de jag känner till, har upphört att dricka helt.

För din del är det säkert inte försent. Att det känns i njurarna kan ju vara för vätskebalansen som ju rubbas av alkohol och när du är nykter känns det bättre. Men det låter helt klart som att du dricker tillräckligt mycket att om du fortsätter är det bara en tidsfråga innan du kommer dit där du inte kan göra något för att få det ogjort längre så snälla ta detta på allvar.

Skriv av dig så mycket du kan här. Jag kan dela med mig av fler anekdoter här om du vill eller om du har specifika saker du funderar på. Mitt allra bästa råd är att du kollar upp med sjukvården när du kan. Ta ett allmänt hälsotest. Om du verkligen inte vill det utan vill vänta, så ok, men se till att du håller dig nykter. Det blir ju tyvärr som du säger. Idag är det säkert inte försent för dig att sluta dricka, men du är orolig för att det är det och den oron kan få dig att fortsätta dig dricka och därmed göra så att det till slut blir försent. Det är en ond cykel som du måste bryta. Kanske har du gjort det nu, jag hoppas det.

@Donfrye Hej Donfrye, jag blir verkligen glad att du kollade upp det! Jag tror att det är väldigt vanligt att tänka så efter att man har druckit alkohol ett tag att man är nervös för att kontakta vården. Man ser det ofta uttryckt här att man inte vill kontakta vården, ibland för att man är rädd för de svar man kan få och ibland för att det skulle komma fram att man har druckit för mycket alkohol. Jag vet inte om det handlar om att man är rädd för att det ska få konsekvenser, eller om det är skammen i sig. Är man yrkeschaufför t.ex. så kan det ju kanske vara ett problem att det kommer fram att man är alkoholist. Har man barn som är beroende av en så kan det ju kanske leda till en orosanmälan. Dock har jag ingen insyn i hur dessa mekanismer ser ut. Kan det verkligen vara så enkelt att man har lite ont i armen och går till läkaren. Av någon okänd anledning tar läkaren ett cdt-prov och vips så är du av med ditt lastbilskörkort och kan inte jobba? Det låter ju inte som att det är så det skulle gå till. Jag har ju som sagt aldrig fått ta något av de prov som finns till för att ta reda på hur ens alkoholkonsumtion ser ut i mina kontakter med vården eller någon annan. Leverprover har jag ju tagit och de kan ju indirekt möjligen visa på alkoholkonsumtion, men förhöjda värden visar ju inte entydigt på orsaker till dem och det finns ju många andra möjliga orsaker än just alkohol till att de är förhöjda. Även helnykterister kan ju ha dåliga levervärden, men inte förhöjt cdt eller peth.

Så kanske var jag annorlunda. Eller visst kände jag oro när jag kontaktade läkaren, men som jag sa berättade jag om min överkonsumtion av alkohol för att försöka peka dem i vad jag trodde var rätt riktning. Borde jag kanske ha skämts mer och ha svårt för att berätta för läkarna om det? Stolt var jag ju inte. Men jag tyckte ju att det var viktigt att bli utredd på bästa sätt. Jag känner till många som har varit hos läkaren med ont i just URQ eller upper right quadrant som det heter där lever och galla sitter och som kraftigt underdrivit sin alkoholkonsumtion för att de skämts och det är klart att det gör att man får läkaren till att leta efter orsaker på andra håll.

Det blev en lång utläggning med en fundering men jag är väldigt glad att du fick det kollat och att det inte var något allvarligt! Samt att du kan förmedla din historia som kanske i sin tur kan få andra att kolla sig. Det känns mycket skönare efteråt! Det är klart att det alltid kan vara något allvarligt, men det försvinner ju inte för att man inte får det kollat.

Hej, hur mycket har du druckit genom åren ? Jag vågar inte ta prover nu. Nykter en vecka och om jag klarar att fortsätta väntar jag med prover tills 3-6 månader passerat. @Fröken H

Hej, så jätte bra kämpat att varit fri i 8 månader 👍👍 🌻🌻🌻🌻🌻
! Jag har nu inte druckit på en vecka, men det har varit tufft. Sjukskrivit mig ett par veckor, klarar inte att vara på jobbet de första veckorna eftersom en vana jag har är att alltid dricka 3 glas vin när jag kommer hem. Stressigt arbete och de glasen är min morot....
Min historia är att mellan 20-30 år ålder var det mer måttlig men ändå ganska mycket på helger. Helt alkohol fri i 4 år vid graviditet och amning så klart. Började bli successivt mycket på helg kvällar efter 35 års ålder. Minnesluckor vanliga. för 3 år sen hade jag en stor lifsförändring och jag har druckit kopiösa mängder fredag, lördag kväll och mina 3 stora glas vin de andra dagarna. Ledigheter dricker jag varje dag, arbetar 4 dagar i veckan ( minnesluckor på kvällarna). Klarat mitt jobb galant eftersom jag kan hålla mig till den gräns jag satt på vardagar.....
Efter jul fick jag panik ångest skapad av alkoholen och att det har varit ett tufft omställnings år till en ny miljö för mig och min familj . Ångesten värre av att också få insomna och tankarna på hur jag skadat kroppen . Känner av njurarna fram på småtimmarna det värker lätt ( aldrig under dagen när jag är dricker vatten). Nu när jag varit nykter en vecka då känner jag ej värk på nätterna :).
Oron och ångesten tidigare har gjort att jag druckit ännu mer för att döva den. Jätte knasigt.....
Vågar inte kolla värdena, rädd om de är illa att jag ska få ännu mer ångest och dricka igen...
Vet inte hur jag tänker när jag dricker mer trots att jag är orolig för lever och njurar.
Hoppas jag kan hålla min nykterhet.
@TappadIgen

Tänkte uppdatera min tråd lite. Mest för min egen skull men även om någon annan är nyfiken hur det går för denna drake 😁

Har klarat två helger nu och jag känner mig stolt och glad för det. Den här helgen har även min sambo varit nykter. Idag har vi dessutom pratat på riktigt om framtiden och vi har kommit fram till att vi ändå vill vara med varandra. Vi är inte alltid snälla mot varandra under influens av alkohol, men vi älskar varandra. Känns helt underbart att han också varit nykter denna helg! Bra för mig, bra för han=perfekt!

Många tankar blir det i hjärnan när den är nykter. Jag har ett väldigt svårt beslut att ta de närmaste dagarna men det känns inte omöjligt nu när hjärnan är fräsch, utan alkohol.

Trött är jag som bara den, typ hela tiden! Veckodagarna är rena rama katastrofen och jag somnar typ 21 varje kväll. Vet inte om det har med nykterheten att göra eller vad det är, men trött är jag konstant. Längtar tills jag blir pigg och fräschare i kroppen som de flesta här som varit nyktra ett tag pratat om. Hoppas det blir så!

Jag har liksom inte bestämt om jag har druckit för sista gången eller om jag kommer att dricka igen. Just nu är jag bara glad att ha tagit mig ur denna ”varje helg karusell” 👍🏽

Men nu orkar jag verkligen inre vara vaken längre, hopp i säng! Godnatt på er 🐉🔥

@Lilly 63 Hut går det för dig? 🐉🔥

Hej broder/syster @TappadIgen
Tack för svar, uppmuntrande att läsa och jag gjorde som du sa jag gjorde slag i saken och fick en akut tid ganska snabbt då dom blev oroliga och trodde det kunde vara hjärtfel. Läkaren undersökte mig och precis som du sa tog han inga sådana prover så min oro var felaktig, vilket var skönt. Han kollade hjärtat och även mjälten grundligt vilket det inte var några alls fel på. Det kan vara en nervskada som uppkommit eller något med muskulaturen men inget allvarligt eller livshotande. Kändes så skönt och fick ett riktigt bra mottagande med av läkaren som var schysst. Jag fick utskrivet något som jag kan ta till natten för just nervsmärta då jag vaknar i sömnen av smärtan. Av apotekaren fick jag veta sen att man inte ska ta det före eller efter alkoholintag. Kändes rätt skönt att veta att de är just de som jag just lagt på hyllan. Om någon annan känner något liknande och är orolig för just cdt prover så skippa oron och testa er. Känns så mycket bättre när man får veta vad de kan vara och utesluta allvarliga problem.
Allt gott till er fina människor!! Och kämpa på, vi ska klara de

@Donfrye Jag tycker absolut att du ska söka sjukvård för att få lite sinnesro. Varför skulle de ta ett cdt-prov om du har ont i vänster sida?

Jag sökte sjukvård förra sommaren efter att jag hade slutat att dricka för att jag var sjuk och hade negativt på Covid och något kändes annorlunda. Vid varje kontakt med sjukvården så berättade jag uttryckligen för varje läkare jag pratade med att jag har druckit stora mängder alkohol, särskilt nu på sommaren precis innan jag blev sjuk. Jag var ju övertygad om att det hade med alkoholen att göra och jag ville ju peka läkarna i rätt riktning, även om jag samtidigt ville att de skulle söka lite förutsättningslöst. Jag ville ju att de skulle ta reda på vad som var fel på mig så att jag kunde få hjälp.

Jag har aldrig fått ta något cdt eller peth-prov, som visar på alkoholkonsumtion. Jag ville göra det, men nämnde det aldrig för läkarna dock.

Så jag vet faktiskt inte varifrån denna oro kommer att de ska kolla upp hur mycket man har druckit eller om det är vanligt att man gör det varför man inte gjorde det på mig som verkligen tryckte på att jag hade druckit mycket?

Varför du har ont i vänster sida då? Levern sitter ju på höger sida som du säger. Mjälten sitter på vänster sida och den kan bli förstorad vid leverproblem, men det kan ju även vara en rad andra saker.

Jag skulle råda dig att ändå kolla upp dig så att du får svar. Vad skulle kunna hända? Vill du verkligen inte det så fortsätt hålla dig nykter och avtar inte smärtorna så kan du ju i alla fall testa dig så, som alla de där värdena borde ha förbättrats.

Nu har jag klarat av en dag till, fick dock ta sömntablett igår för att ja skulle få sova idag. Det är dock skönt att vakna med full sinnesnärvaro, inte känna att man har baksmälla och ångest. Jag har börjat att få lite smärtor i vänstra sidan ungefär i mitten av sidan, vet inte om de är utanför eller innanför revbenen. Är lite osäker på om jag ska våga söka sjukvård då jag är rädd för att dom ska göra ett blodprov där de visar ett e högt cdt värde. Vet inte om stickningarna eller smärtan beror på för högt alkohol intag eller om de är annat. Levern sitter ju på höger sida sett är på vänster, smärtan kommer i periodvis oftast när jag lägger mig ner. En fråga, bokar ni upp er så ni har massa saker att göra på dagarna och kvällarna i förväg just för att ha annat att göra när begäret kommer? Peace

@Lilly63 , kämpa på , det är tufft men du har igen det . Jag är nykter den tre mån men fick ett rejält återfall i helgen , trodde jag skulle klara nåt glas vin men blev jättefull . Ta till vara fin relations erfarenhet . Jag lever med en nykter alkolist som är nykter sen 17 år . Han tycker också det är ok att jag o andra dricker men samtidigt ser han och varit tydlig med att jag har kraftfulla problem som det bara finns en väg ur . Att sluta dricka . Han har hjälpt mig jättemycket men det är mitt beslut och det är jag som måste vilja .

Har druckit fram till nästan 50 års ålder. Tog prover i somras då låg jag inom gränsen men lite högt. Sist var de perfekt och jag har druckit mycket. Vet en som druckit mycket mindre och mycket kortare tid än mig som fick byta lever rätt tidigt i livet. Så mycket som spelar in.