Senaste kommentarerna i forumet

@Gullranka Tack för dina ord!
Jag försöker bara att överleva nu. Det gör jag genom att hålla fast i min livboj här i forumet. Jag skulle aldrig klara den här ångesten annars...
Ja sambon o jag har liksom inget att säga varandra idag känner jag. Han vill inte vara med mig något mer o jag kan förstå honom. Vi är nog inte så bra för varandra heller, egentligen. Vi har ju liknande problematik. Jag vet inte om AA kan vara något, kanske kan vara bra att prata med likasinnade, sådana som förstår.

Dubbelpost

Hej Kärring, så bra att du tagit ett första steg i rätt riktning dvs att börja skriva här! Just nu när bakfyllan och ångesten är som värst får saker konstiga proportioner och det kan kännas helt oöverstigligt, men det kommer att bli bättre. Försök att vara snäll mot dig själv resten av dagen; drick mkt vatten, ät nåt och gå och lägg dig tidigt och sov. Alla problem med sambon kan vänta till imorgon, även han kan ju behöva lite tid att landa och vara ifred om ni haft en tuff natt. Till alkohollinjen kan du ringa anonymt, det låter som ett bra första steg som du funderat på. Kan AA eller annan liknande gemenskap vara något för dig? Och jag håller med övriga om att fortsätta skriva här, det är guld värt. Kram 🌿

Jag kom till samma insikt som du för några veckor sedan. Tyvärr tänkte jag igår att det var sista gången och den gången blev undergången. Mitt förhållande blev priser jag fick betala för den fyllan.
Mitt liv ligger i ruiner just nu och jag hoppas du slipper hamna i det svarta hål jag befinner mig just nu.

@Charlie70 Tack! Just nu känns detta forumet som min räddning! Så skönt att läsa andras berättelser och få lite hopp om att det finns ett annat liv att leva.
Jag var inne på Mina vårdkontakter men hittade inget där. Jag får försöka hitta något, jag behöver prata med någon.
Hur gör man med vänner o familj? Jag vill typ berätta för hela världen, men det är kanske fel sätt?
Ångest över att berätta för mina föräldrar trots att jag är över 45 år. Fattar inte hur jag ska överleva det här. Förlorat min livskamrat på grund av att jag är en idiot med alkohol i kroppen. Har inte ens orkat att ta in att vi inte är tillsammans längre, utan lägger de tankarna åt sidan hela tiden. För att jag inte kan hantera dem

@Kärring Välkommen hit om än i tråkiga omständigheter! Från och med nu kan allt bara bli bättre. När jag var i din sits den 22 december 2019 gick jag in på 1177 och bokade tid på beroendemottagning. Jag fick svar snabbt när det blev vardag igen men fick tyvärr vänta i fem veckor på att få komma. Det kändes ändå bra för mig att veta att jag hade den tiden framför mig. Den blev en slags trygghet den första tiden i nykterheten. Under tiden använde jag forumet här mycket (gör fortfarande). Jag läste mycket och skrev. Pratade IRL med några om alkoholen, som jag behövde prata med. Det BLIR bättre!

Så skönt med en hand i mörkret! Jag hoppas du förstår hur viktig du är för mig nu.
Så känner ju jag, men inte han. Han vill inte ens prata med mig. Tittar inte på mig, pratar inte med mig. Låtsas typ som att jag inte finns.
Vi har det jättebra alltid när vi är nyktra, det är det som är så sorgligt. Vi har det för det mesta bra när vi dricker också, men så kommer de här katastroferna. Det har varit så i hela mitt liv o säkert hans också. Vi har varit tillsammans några år och när vi träffades drack inte han utan hade ett uppehåll efter att ha druckit väldigt mycket under ett antal år.
Jag har varit o pratat med min vuxna dotter och lagt alla kort på bordet. Det var skönt men jobbigt. Har försökt hitta en kurator eller något men verkar inte finnas tider att få på vårdcentralen. Jag har inte vågat ringa alkohol-linjen fast jag vill.
Känner mig som ett svin. En så dålig människa, fast jag vet att det inte är jag som är dålig, det är ju alkoholen. Fast det var ju liksom jag som drack den...

@Kärring jag finns här!
Ni kanske inte behöver gå isär. Ni ska kanske gemensamt ta ett grepp om era liv och drickandet... Se sedan vad som finns kvar när ni är nyktra.
När ångesten lagt sig lite kanske du kan komma upp med en plan vad du ska göra. Söka hjälp? Hur? När? Var? Vad har du för mål i slutändan?

@Fröken H
Tack för ditt svar! Jag behöver det så mycket just nu. Vet liksom inte hur jag ska hantera det här alls.
Ångesten äter mig och jag kan inte lösa det med min sambo heller. Han vill inte ens prata med mig, vilket jag förstår. Men han är ganska duktigt på att själv vara dum när han dricker så jag tycker ändå att han dömmer mig väl hårt. Vi kommer ju ändå vara tvungna att bo ihop flera månader innan jag hittar en lägenhet.
Jag har alltid ändå tyckt om mig själv (när jag är nykter alltså) men den senaste tiden gör jag inte det utan hatar allt med mig själv liksom. Förut har jag kunnat skylla allt på den fulla jag, men nu känns det mer o mer som att den fulla jag ”smittar av sig” på den riktiga jag liksom...
Tack så jättemycket för att du svarade, det känns som en liten repstump att klamra sig fast vid

@Kärring hej! Vill bara krama om dig och tala om för dig att du inte är ensam! Sök hjälp! Ta det steget. Ge dig själv möjligheten till ett bättre liv. Du är värd så mycket mer än det alkoholen gör med dig. Jag skapade kaos en dryg vecka sedan, jag grät i flera dagar och hade sån ångest. Jag har inte druckit en droppe alkohol sen dess. Alkohollinjen och läkaren (beroendemottagningen) har räddat mitt liv. Jag fick genast medicin för att ta ner suget. Jag ska börja med 12 vita veckor. Vet du, jag mår så bra! Jag är så värd detta! Det är även du! Du kan vända detta, du kan söka hjälpa. Du kan ge dig det liv du vill ha och förtjänar. Jag älskar mig själv som jag är när jag är nykter, den fulla versionen av mig själv vill jag aldrig mer se. Vi finns här. Alla vi med liknande historier som du. Det här är det som alkoholen ställer till det. Det är inte du, Det är alkoholen, Hitta styrkan att välja bort det. Kram.

@Lilith om du har alkohol hemma och verkligen inte vill dricka kankse du kan hälla ut det eller göra dig av med det på annat sätt?

Helt klart enklare att falla dit om tillfället finns. Stålsätt dig och sätt igång en säsong med någon rolig komedi och tänk på annat eller ut och andas frisk luft varje gång tanken kommer upp på alkohol.

Glad påsk!

Första vita påsken på 25 år! Det här klarar vi tillsammans! Lycka till!

Påskafton i ensamhet men ska försöka att inte ta till flaskan. Hoppas hoppas att jag lyckas

Hej Daniel,
Hoppas allt är bra med dig! Det lätt hoppfullt med tankar kring nykterhet vid årsskiftet, hur har du det nu?

@Lilith hur går det? Skriv här så ska vi stötta hela påsken!

@Soffpotatis jag dricker till jag stupar och har kunnat lägga pusslet att det oftast är runt ägglossning och precis innan mens. Tyvärr har det sen eskalerat och nu blir det allt som oftast kaos så jag tog mig i kragen och hittade hit.
Hur går det för dig nu?

@Lilith tänker på dig. Du är inte ensam. 👊

@Dwight Schrute
Jo men så känner jag ju också, att under pandemin när livet har blivit så otroligt tomt, då är det min bästa vän.
Har alltid haft så otroligt svårt att bryta onda spiraler, men jag känner att nu är jag ju iallafall väldigt medveten om att jag har problem. Det ligger i bakhuvudet hela tiden och jag försöker iallafall göra vissa bättre val. Har även insett att jag hittat alkoholen som en slags självmedicinering för min psykiska ohälsa som jag haft i över 10 år. Provat allt hos vc, och nästa steg är nu att få komma till psykiatrin och få hjälp. Har en otrolig ångest kvällstid och alkohol är det enda som dämpar den. Fint att få svar här av människor som vet hur det är.

Ny här. Ojojoj vad jag känner igen mig här med att stoppet inte finns, smyghäller i sig lite när sambon inte ser... Blackouts. Aldrig kunna ha ett normalt dricktempo eller kunna sluta när man borde. Blackouts. Ångest. Sovit bort många helger. Försökt hålla ihop när intaget av någon anledning (situation eller person) begränsats. Suget, suget, suget. Nu är jag här. Känns som att jag hittat mina systrar.
Hur går det för dig WildaMatilda?

Hej @Blunderblundar! Det verkar som att vi är många som nu skall klara av vår första vita påsk. Så även jag, bortsett från en under en graviditet. Hur har det gått för dig hittills? Hur tänker du inför helgen, några strategier?

Hej @Blunderblundar! Det verkar som att vi är många som nu skall klara av vår första vita påsk. Så även jag, bortsett från en under en graviditet. Hur har det gått för dig hittills? Hur tänker du inför helgen, några strategier?

@Blunderblundar välkommen ombord! Även jag är ny här och ska ta mig igenom min första vita helg på flera år.
Hur har det gått för dig?

Inte alls luddigt svar tycker jag. Tror många känner igen sig i att förstå att det man gör är fel, men inte kunna, vilja, våga, orka ta tag i det. Just den insikten gör att man känner sig så satans dum. Jag själv och många andra här på forumet beskriver alkoholen som en bästa vän, partner och vapendragare. Vem skulle inte känna motstånd att säga hej då till något sådant? Jag kunde inte göra det för än jag hade kört allt i botten och förlorat i stort sett allt.

Jag hoppas att du känner motiverad att försöka känna att du har kontroll över alkoholen. Du kommer känna dig bättre, starkare och smartare :)

AA är verkligen inte för alla, men man kan inte bortse från att det hjälpt otroligt många. Och många av dessa har varit skeptiska till en början. Och det är okej :) Mitt tips är att vara öppen i sinnet och vara med på några möten för att få en känsla för det. Gör en enkel kalkyl över vad det kräver av dig (några timmar några kvällar) i jämförelse med vad du kan få (hjälp och stöd av människor med samma tankar och problematik). AA kan kännas högtravande, förlegat och pretentiöst. Men det är också helt fritt att plocka russin ur kakan och enda kravet på att delta är en VILJA att vara nykter. Det är allt.

Med pandemin så finns detm precis som Charlie70 säger, mängder av onlinemöten på Zoom. AA har tvingats in till en digitalisering vilket kan sänka trösklarna för många och göra första steget lättare. Det finns flertalet svenska Zoom-möten varje dag där alla är välkomna. Och du vill känna dig ännu mer anonym så finns det konstant möten över hela världen. Hade gärna gett dig konkreta tips, men det finns inte möjlighet att skicka privata meddelande här, av logiska skäl.

Och du är inte en idiot. Snarare klok som är medveten om ett riskbeteende som kan skena. Du har all möjlighet att förändra.

Ta hand om dig!

@olyckligidiot Välkommen hit! När det gäller AA-möten så tänker jag att det numera finns gott om webbmöten där du inte behöver delta med namn och bild. Det kanske kan vara ett alternativ till möte IRL? Annars är vi många som hänger här. AA är inte för alla och då kan det här forumet eventuellt vara ett alternativ.

Förstår att du känner dig som en olycklig idiot just nu. Vill bara säga att 1. du är ingen idiot (du har tex sökt dig hit) och 2. det finns något helt annat, bara runt hörnet. Ge nykterheten några veckor så tror jag att du får krafterna tillbaka att lyfta blicken.

Kram!