Senaste kommentarerna i forumet

Tusen tack för svar.
Jag vet att jag leker med elden så att säga men jag har klarat det här förut.
Jag vet att man kan fixa det själv men jag är livrädd för konsekvenserna varje gång.
Kan inte lägga in mig,finns barn med i bilden (dom är inte här när jag dricker givetvis) men det kommer ju en anmälan varenda gång man tar hjälp och det vill jag inte att pappan ska få fler av.

Kram tillbaka. Och igen,tack för svar.

@Ninnis Hej. Jag kan svara dig så du inte känner dig ensammast i världen. Men jag kan dessvärre inte ge några tips på nedtrappning. Jag (som är intensivvårdssjuksköterska) vet att det är farligt och inget att leka med alls MEN jag tänker inte tala om för dig att "du måste söka vård". Du känner dig och din kropp bättre än jag som bara ser bokstäver och siffror mot en äggskalsfärgad bakgrund.

Du vet hur gammal du är och hur du druckit och i vilket skick du befinner dig i. Jag tycker ändå att det känns bäst i maggropen att be dig ta hjälp med bryt på en beroendeakut.

Stor kram 🤗

Ingen? :/

@Ny dag Tack för svar!! Började svara men det försvann nog!??
Blir inte klok på hur det funkar med trådar osv. Går in och läser i "Senaste kommentarer " istället.
Skönt att slippa alla tankar på vin, när hur osv. Ett lugn. Nu kommer istället tankar om framtiden, vill klara att hålla mig till "normalt " drickande. Och såklart då funderingar om varför jag vill kunna det!! Är som att jag är på en resa med mig själv!! Har varit många situationen där jag tänkt, jaha om jag druckit hade jag gjort si och så just nu. Skönt att slippa!!
Har inte ändrat så mycket, ersatt vin med annat, tex Pepsi Max.
Har tyvärr inte mycket stöd utifrån, känns ensamt när ingen frågar hur det går, tankar mm. Inte från maken och en del vänner. Trist!!
Tänkte att många här har erfarenhet av Antabus, hade varit kul att höra hur andra upplever det. Men inte fått någon respons på det.
Hoppas det går bra för dig, varje dag är en seger!!
Dag 58 idag, målet är 90!!👊👊👊

Jag dricker från morgon till kväll.. gjort i perioder genom åren och nu har jag en period till.
En vecka.
Hur kan jag trappa ner och bli mindre bakis/abstinent?
Man kan givetvis klara av det utan vård vilket jag vet också men behöver era bästa råd.
Nån som sitter i min sits?

Hur har d gått för dig?
Jag sitter tyvärr i skiten igen,på g att trappa ner med öl ännu en gång.
Bakfyllan är förjävlig så jag tar en öl när jag vaknar.. Men förhoppningsvis så klarar man det denna gång också.

@Beslutsam men rädd
God morgon 🌫️ i dimman. Så bra att du hittat hit och fantastiskt bra att du pratat med din fru och får stöttning i det riktiga livet också. 🙏🏼

Tre vita månader låter som en jättebra idé så får hjärnan hämta sig 🧠. När det kommer till levern så är den en mästare på att återhämta sig! Google är ett gissel för människor med hypokondri 😉. Du skriver att levervärdena är bra - varför skulle då levern vara skadad? Googla istället på "lever och återhämtning".

Hoppas du får en fin och nykter dag idag
🩵

@Beslutsam men rädd Hej och välkommen hit! Bra beslut att skriva här och ta 3 nyktra månader! Kan känna igen hur mängden ökat, sedan tagit till flaskor och lurat mig själv att jag dricker ”bättre” för att sedan gå tillbaka till boxar. Jag hade blivit alkoholberoende. Jag förstår att du kan känna oro och du berättar även att du har GAD, vilket kan öka oron. Det brukar vara bra att fokusera på en sak i taget och till att börja med att vara nykter i tre månader och ta en dag i taget. När hjärnan får återhämta sig och komma i balans igen så brukar även oron avta. Alkohol, ångest och oro hör ihop och det ena triggar det andra, det blir en ond cirkel. Med nykterheten kommer lugn och ro och klarare tankar. Man kan på ett bättre sätt hantera sin oro och livet och därmed även din rädsla😁.

Kämpa på nu! Det kommer att går bra! Skriv och läs trådar på forumet, det är hjälpsamt och det finns mycket stöttning. Ha det gott!💕

Beslutsam med rädd - så kan man väl sammanfatta min livssituation just nu.

Detta är mitt första inlägg här på forumet. Har under det senaste året funderat och oroat mig för min stigande alkoholkonsumtion och kom då i kontakt med den här sidan. Beslutet att ta tag i allt kom först nu i dagarna.

För att ge en kort resumé om mig själv. Jag har sedan tonåren kämpat med oro och fick som vuxen diagnosen GAD. Jag är nu i fyrtioårsåldern och har fru och ett barn och ett jobb som jag älskar. Under de senaste åren har dock oron och ångesten ökat. Stressigt läge på jobbet med mycket ansvar på mina axlar, trots att det är roligt. Familjelivet har också förändrats på senare tid med mycket turbulens på grund av vårt barn har fått ett flertal NPF-diagnoser och att hen fått stora problem socialt.

Mitt förhållande till alkohol har förändrats genom livet. Jag var nykterist fram till tjugoårsåldern och gillade inte hur folk blev när de var fulla. Började dock dricka alkohol tillsammans med mina vänner som en social grej. Med åren har jag kommit att gilla de olika dryckerna och tycker det är spännande och kul att upptäcka nya smaker och kombinera dessa med mat.

Min alkoholkonsumtion har ökat genom åren, och tidigare har jag kunnat hålla mitt drickande på en ”normal” nivå. Men jag har märkt att det under de senaste åren har förändrats till det sämre. Alkoholen har förutom att vara en guldkant på tillvaron mer och mer börjat användas som ett sätt att slappna av. Från stressigt arbete och det delvis turbulenta livet här hemma med saker som händer i familjen.

Jag kan inte sätta något exakt datum på när detta skedde. Men det är några år sedan. När jag förra året blev sjukskriven för stress och utmattning så började jag mer reflektera i hur jag använt alkohol som ångestdämpande metod - självmedicinering om man vill kalla det så. Samtidigt kom chocken över hur mycket mitt drickande hade ökat. Från lite vin eller öl på fredagarna och lördagarna till att stegvis bli även någon gång i veckan. Lite guldkant här och ett glas vin där för att lugna nerverna. Ett glas blev senare två eller tre… Och så har det gradvis ökat.

På senare tid har jag börjat inse hur mitt beroende har ökat. Och hur spiralen har fortsatt. ”Lite” vin för att lugna nerverna nästan varje dag och sedan ångesten dagen efter för att det blivit för mycket IGEN. Min GAD har också fått ny fart. Hypokondrin kom som ett brev på posten. Har jag supit sönder kroppen? Är det levercancer jag känner? Är det redan försent? Ångest, oro, skam och skuld. Vad är jag för jävla pappa som själviskt försöker lugna sin ångest med vin när jag har min fantastiska familj!? Tänk om jag dör på grund av det och hen ska tänka tillbaka på sin farsa som drack ihjäl sig?

Tankarna, oron, skammen och skulden plågar mig. Var på hälsokontroll i och med min sjukskrivning och berättade då att jag under en period druckit för att lugna nerverna men insett att det inte var något bra sätt, och därför hade slutat med det. Det var inte sant. Dels att jag vid läkarens fråga hade sagt att jag kanske dricker 3-4 glas vin i veckan och därför kände mig orolig för min lever. Läkaren flinade och sa att det inte var någon risk med den konsumtionen. Sanningen är att jag som mest dragit i mig två boxar vin på en vecka när det var som värst. Skammen satte käppar i hjulet för att säga sanningen. Kommer de kontakta soc?

Mitt invanda sätt att mota ångesten och oron i dörren fortsatte därför. Om än med vita perioder för att se hur kroppen skulle återhämta sig. Tanken föddes att dra ner konsumtionen till fredagar och lördagar igen. Bara 1-2 glas till middagen. Guldkanten återställd! Jag började köpa flaskor istället för boxar med vin. Kanske gör det lättare för mig att dra ner på mängden tänkte jag.

Att inte dricka på vardagar har inte varit några problem. Men när sedan helgen kom passade jag på att dricka lite extra för att nu var det ju ok att dricka vin. Men det blev åter igen för mycket. De fyra vinflaskorna jag köpte hem för månaden försvann på en helg.

Så nu har jag beslutat mig för att verkligen få bukt på det hela! Ingen alkohol hemma. Det är enklast så. Mitt mål är nu att köra åtminstone tre vita månader för att se om det blir någon skillnad i kroppen. Både fysiskt och psykiskt. Jag är samtidigt som jag är beslutsam också livrädd. Har jag redan förstört levern? Jag har under det senaste året känt ett molande obehag i höjd med levern. På en punkt framme på kroppen och på en punkt på ryggen. Läkaren vid hälsokontrollen tog en del leverprover vid mitt besök, mest för att dämpa min oro tror jag. Inga konstiga värden framkom och allt såg bra ut. Men som den hypokondriker jag är kan jag inte släppa oron för det. ”Symtom vid levercancer och leversjukdomar syns först vid ett sent skede i sjukdomsförloppet” enligt mitt googlande. Googlandet är en väldigt dum sysselsättning att ha som hypokondriker med GAD.

Jag är sedan min sjukskrivning startade förra året även obeskrivlig trött. Är detta på grund av min stressreaktion och min utmattning eller är det leverskador? Känner mig livrädd för kontakt med läkare och att vara uppriktig angående mängden vin det har blivit under de senaste åren.

Så är läget just nu. Skönt att skriva av sig lite och delge andra förutom min fru. Hon är för övrigt otroligt stöttande om än lite chockad när jag berättat om mängden alkohol jag druckit. Hon har själv tyckt att det verkat vara lite väl mycket ibland. Men jag har inte heller varit helt ärlig hur det har blivit fler glas senare på kvällen när hon söver vårt barn. Jag vill också framföra att jag har ett väldigt fint förhållande med mitt barn. Och inte druckit mer framför hen än det där glasen till middagen. När familjen sedan sover har det tyvärr rullat på. Men nu ska det bli ändring på det!

Hi Randall! What kind of new start are you looking for? Feel free to elaborate, there's lots of support to be had on this forum.

Hej,

Varit i riskbruk under flera år som gradvis blivit allt värre. Det är först efter att min depression vänt som mitt sug minskat. Så ville dela med mig av denna erfarenhet, att alkohol i många fall är självmedicinering utifrån någon annat typ av tillstånd.

Mvh G

@Amanda L Låter helt fantastiskt.Tar till mig av de vinster du fått.Bra tänk.

Hej 👋@Jonas_M !
Lite som du är jag "All in" vad man än tar sig för, och hade liknande och har fortfarande ibland såna tankar, vad 17 gör man nu??
Dessutom med utb i vinkunskap och det är ett stort intresse- allt fr produktion, druva, slott, jordmån etc
Och nu har jag avslutat det.. En sorg på sätt och vis.
Men det finns så mycket mer..
Träning tex går förbannat mycket bättre när man inte har druckit på ett tag, sömnen.
A kan nog ersättas med det mesta man får nog bara träna på tänket, men jag tror att det är värt det!

@Vinägermamman Tänker på dig och undrar hur du mår och hur det går? Kan du inte skriva en rad? Sänder massor av cyber🥰!

Vad finns där i akvariets nedre environger, vad göms i skuggorna?

… skulle det stå förstås

@thompa90 Vilken härlig energi du delar med dig av!
Så fint att läsa om din process och hur du hittat till olika insikter om dig själv. Tror många kan känna igen sig i bilden av bergochdalbanan, att det sällan är en spikrak väg att förändra sina alkoholvanor. Stärkande att känna makt över sina egna val, att du kan känna att du bestämmer över ditt liv. Det tror jag kan vara en stor hjälp framåt!

Jag har inte haft någon omstart men rätt många dikeskörningar, dock inte sedan den 6 januari 2020.
Om du har för avsikt att hålla dig nykter en längre tid (3-6 månader brukar man rekommendera, som en start.) Då behöver man- inte allt på samma gång- jobba med flera lager i livet, om sug, behov och att vela fram och tillbaka. Men lika mycket- elller mer så småningom- med de underliggande skälen till varför man blivit en sån som inte kan dricka ”normalt” (inom citationstecken pga att dricka är inte det normala) Vad finns där Inger i akvariets nedre environger, vad göms i skuggorna? Vad fattas dig? Lugnare vardag, andra relationer, egna gränser eller kanske byta ett jobb som skaver. Ge dig tid att fundera? Och under tiden: drick inte.
En dag i taget! Heja dig!

@Jerri Jag vet att det låter otroligt ( det tyckte jag iaf), men en dag är den där kampen över, de där tankarna har försvunnit och du tänker inte alls på alkohol längre.
Din hjärna som blivit tillvand vid alkoholens dopaminkickar vill just nu ha tillbaka sin drog.
Och hittar på alla möjliga skäl.
Men med tiden somnar beroendet in. Och din hjärna kommer att tillverka helt normala lyckokickar igen. Då kan du uppskatta stort och smått i livet igen. På riktigt vara närvarande.
Tyvärr tar det lite tid, men för varje dag kommer du närmare målet.
Under tiden är det bra att hitta på nya vanor, även om de från början inte kan mäta sig med drogen. Men de hjälper. Kanske finns det något du verkligen velat göra som du kan unna dig?
Danskurs, språkkurs, eller annat.?
Jag hoppas du fortsätter kämpa för det är så värt att slippa vara beroende.
Kram! ❤️❤️❤️

Nog olika inte bog etc… mobilskrift…😊

@Jonas_M Det ör bog olika det dör. En del startar om många ggr tills de inser att det ör jobbigare att hålla på så, andra tycker det blir jobbigare för varje gång eftersom det krävs ett visst kraftsamlande innan. Det ör ju jobbigast i början och då vill de flesta skjuta på det.
Jag höll på och velade hit och dit i pratal och skulle ”minska ner”. Någon gång skulle jag ha en vit månad som blev 20 dagar…. När jag tillslut bestämde mig så hade jag verkligen bestämt mig. Det är 1,6 år sedan och sedan dess har jag inte druckit någon alkohol.
Visst fanns det gupp och svårigheter i början, men när jag väl kommit loss från alkoholen fanns det ingen anledning alls att börja dricka igen. I synnerhet som jag vet att det eskalerar och jag snart skulle vara tillbaka på ruta ett.
Det orkar jag inte och har ingen lust med.
Du kan säkert sluta, men jag tror du måste bestämma dig riktigt grundligt.
Och skaffa andra vanor som du kan fylla livet med.🪴👍

Ja men då var man här igen då. Nu 14 dagar nykter efter ett, under våren och sommaren, eskalerande drickande. Känslan av att vakna nykter utan ångest ÄR helt fantastisk. Och jag överväger att vara nykter ett tag till. Men, en annan del av mig räknar ned tills jag kan dricka igen (när nu det är är odefinierat) och jag tänker på mycket på alkohol.
Var det svårare eller lättare för er att "Börja om" i er valda nykterhet? Vad lärde ni er och tog med er in i omgång 2 som kanske gjorde det lättare? Eller blir varje omstart svårare? Tack.

@Snoffsan 👍 Tycker inte det är svagt att ta Antabus, 49 dagar nykter låter ju underbart härligt. Hur känns livet utan alkohol? Har du ändrat dina vanor? Jag tror det är viktigt att parallellt med ”kryckan” göra förändringar = etablera nya nyktra vanor så när man slutar med antabus inte faller tillbaka. Jag har återfallit flera ggr senaste året, nu är jag nykter på dag 28 (igen) men skillnaden denna gång är att jag gjort små förändringar i vardagen som gör att jag liksom undviker stress och istället får in rutiner. Att regelbundet skriva här är också bra, här finns enorm klokskap i ämnet. Starkt jobbat och fortsätt skriv så hjälps vi åt för en nykter höst i första steget 🥰

Jag har lite svårt att hitta rätt bland trådar osv här. Har skrivit under en annan flik.
Någon här som har erfarenhet av Antabus? Hade varit intressant att läsa hur andra upplever hur det funkar, biverkningar, tankar om hur länge de tänker ta det osv. Tycker folk att man är svag för att man tar hjälp av medicin för att bryta sitt drickande?
Jag är på min 49e helnyktra dag idag, tar Antabus 2ggr i veckan. Blev väldigt trött i början, så jag halverade dosen.

Efter en bergochdalbana som gått upp och ner och lite hit och dit senaste 1-2 åren så inser jag att vägen till förändring är kunskap. Jag lyssnar nu på ljudboken This Naked Mind av Annie Grace och den förändrar verkligen min bild av alkohol. Jag har alltid sett ett par öl/vin/shots som att förhöja livet och leva lite godare och mer najs liksom. Det där lilla ruset på onsdag, fredag och lördag kväll lyxar till det och gör livet värt att leva. Det har jag tänkt. Men ju mer jag läser och lyssnar så inser jag att från första droppen alkohol i min ungdom har man varit på en utstakad väg till förfall. Kanske lite hårt men jag tror att alla människor har risk att utveckla beroende och riskbruk det är bara att man är på olika stadier i utvecklingen. Jag tror inte på alkohol allergi eller alkoholism, det skulle man ju aldrig säga om en snusare eller rökare tex.

Med insikten och faktan om att hela samhället är utformat efter bilden av att alkohol är något bra så förstår jag hur jag lurats in i det här. Och kunskapen är frihet. Jag börjar förstå och greppa att alkohol enbart är negativt för mig, min kropp och mitt liv.

Jag har hopp om framtiden! Med kunskap är jag också fri att välja hur jag ska göra med mitt liv. Jag hoppas att vi alla här lyckas med det vi vill och jag hoppas att jag lyckas! Det är inte alkoholen som ska styra mig det är jag som ska styra alkoholen.

Kör hårt nu alla och fortsätt peppa varandra!!

Måndag. Ja det är måndag. Helgen gick bra. Skönt att vakna nykter och ha en fungerande hjärna igen. Kanske är den inte helt fungerande men bättre än på länge. Fick chans att arbeta hemifrån idag vilket jag inte tackade nej till. Det ger kanske sinnet och hjärnan även mer återhämtning. Jag är fortfarande trött och skäms lite men har lagt mig i soffan nu en stund. Innan dess så gick jag ner till vattnet en bit här i från och svalkade kroppen. Väldigt skönt. Jag borde ju minnas hur lång tid det tog sist innan kroppen började kännas lite piggare. Blir lite rädd att alkoholen ska ha satt någon form av permanent minnesförlust i min hjärna, det känns som att det är mycket jag inte minns. I alla fall så jag är kopiöst trött. Somnade redan vid 21.30 igår och var inte redo att kliva upp i morse när klockan ringde. Svettningarna har börjat klinga av en aning, det känns så bra! Jo suget finns där och flera gånger i dag har jag noterat de förbiflytande tankarna om att jag vill gå och handla. Tankar som: klockan 16 idag går jag förbi systemet och då kan jag göra det och det också...eller bara en sista gång, det skulle vara så skönt och "gott". Jag blir galen på tankarna, dom lämnar mig ingen ro. Bara att vänta ut dom. Skulle som sagt vilja hitta någonting som kan ge mig en intensiv glädje för stunden, när tankarna dyker upp. En bok, en film, ja vad som, men ingenting verkar kunna mäta sig. Så stark den är, kraften.