Senaste kommentarerna i forumet

Tar till mig ditt tidstänk inför framtiden.
Kör än så länge en vecka i taget, har gjort en tracker på papper som jag färglägger för varje dag jag klarar. Är bara på dag nio än men känner mig duktig när jag får färglägga för varje ny nykter dag. Blir liksom tydligt för mig själv på ett annat sätt.

Kan skriva under på allt du skrivit i dina listor utom bilkörningen eftersom jag aldrig skaffat körkort.
Är inne på min nionde nyktra dag efter flera månaders drickande. Heja oss!

Den heter ”God dryck”. Vit flaska och rosa flaska. Minns inte vilken som har vilken siffra. Bubbel.

Kram ?

Nu 9 nyktra dagar.
Sover askasst, vaknar en gång i timmen och sover bara till 03. Har en sömnstörning sedan många år tillbaka och det har också varit en anledning för mig att dricka, att helt enkelt knocka sig själv tills man somnar.
Har också fått en hemsk klåda, mest på benen.
Gick förbi ett öppet systembolag utan att känna lust att gå in. Skön känsla det här att inte hela tiden behöva fundera på om man har tillräckligt med vin hemma för att stå ut med kvällen.
Det här forumet är det bästa jag hittat på nätet på länge. Inga vänner vet om att jag druckit så mycket som jag har gjort. Nu skyller jag alkoholstoppet på att jag vill fokusera på min viktnedgång. Kanske att jag berättar senare, just nu skäms jag för mycket.
Så-tack forumet för pepp och stöd!

Tack Andrahalvlek, så skönt att få feedback

Ska verkligen vara försiktig, precis som du skriver så behöver nog hjärnan få arbetsro och vila

Heter den alltså god dryck nr 1 och 2?

Nu har du symtom för att du trappat ut, och får sannolikt symtom om du ökar dosen också. Vanskligt läge. Lider med dig ❤️

Men vad du än gör, trappa inte ut mer just nu. Din hjärna behöver lugn och ro. Arbetsro.

Kram ?

Eller ringa 1177 eller Kry och be om råd.

En del läkare fattar inte alls hur känslig man kan vara. Jag har varit lika känslig som du, därav min enormt långsamma uttrappning nu.

Under dessa 14 år har jag slutat med medicinen tre gånger. Alla tre gånger fick jag börja igen pga panikångest och depression. Sen har jag inte vågat prova att sluta igen.

Nu känner jag att alkoholstoppet har hjälpt mig enormt. Alkoholen har skapat ångest och depression. Nu har jag varit nykter ett år och mår jättebra. Nu är det dags att ta bort medicinen. Väldigt sakta.

Kram ?

Som jag känner just nu så kan jag nog inte annat säga än att jag tror du har rätt. Både igår och idag har jag funderat på att öka upp dosen lite, men utsättningen har gjort mig lite rädd för medicinen och nu vet jag inte om jag vågar trappa upp igen. Tänker att det kanske är farligt att ta mer igen, nu när jag varit på den lägre dosen i 5 veckor.

Jag har insett att jag hade alldeles för lite respekt för medicinen när jag valde att trappa ner. Men min läkare har haft sån avspänd inställning till insättning, receptförnyande och sa tidigare att jag fått delbara tabletter (100mg) så att jag själv ska kunna öka och minska efter behov. Men med facit i hand så borde jag inte ha gjort så här.

Finns på Ica. Gillar rosévarianten mest. Gott bubbel och inte alltför sött, i festliga sammanhang, men jag köper det inte till vardags. Köpte med mig en sådan flaska på nyår tex.

Tonic är gott också. Iskall med olika smaker, finns bland annat med grapefruktsmak ?

Jag drack mycket alkoholfri öl (Falcon smakfull bärnstenslager) under mitt första nyktra år, men sen tröttnade jag på alla pantburkar ?

Kram ?

Med den historiken av svår ångest i typ hela ditt liv så skulle jag inte rekommendera att du slutar med sertralin just nu. Du borde göra det under läkares inrådan. Och du borde göra det väldigt sakta. Väääääldigt sakta.

Din nykterhet är relativt färsk. Det tar tid för hjärnans kemi att komma i balans efter alkoholstoppet. Även sertralin påverkar hjärnans kemi. Att göra båda delar samtidigt är vanskligt. Tror jag.

Jag började sänka min medicin venlafaxin sex månader in i nykterheten. Jag gick från 75+37,5 mg till 75 mg under ett halvår. Minskade med en dag/vecka en månad i taget. För att slippa utsättningssymptom.

Nu har jag påbörjat nedtrappningen från 75 mg till 37,5 mg. Det kommer också pågå under ett halvår. Sen ytterligare ett halvår att gå från 37,5 till 0. Vääääldigt långsam uttrappning.

Jag har tagit medicinen i 14 år och det kommer ta mig totalt 2 år att trappa ut den totalt. Långsammaste uttrappningen i världshistorien sannolikt ?

Det är väldigt svårt att sluta med den här typen av medicin, det är viktigt att hjärnan får en chans att anpassa sig långsamt.

Fokusera på nykterheten i första hand är mitt råd. Det är enorm omställning, som kräver gott om tid och en varsam hand.

Kram ?

Hej!

Har haft en riktigt tuff dag och behöver få skriva av mig lite...

Jag har alltid varit en orolig själ. Redan som barn plågades jag av rädslan för att göra folk arga, besvikna eller för att få tillsägningar. Jag var orolig för mina föräldrars ekonomi (var inget fel på den, vanligt Svensson liv), tog varje diskussion eller konflikt mina föräldrar hade som att det var en skilsmässa förestående (dom bråkade inte mer än andra) och jag gjorde verkligen allt i min makt för att hålla omgivningen lycklig. Vidare in i tonåren utvecklade jag mildare former av tvångstankar samt panikångest, även om jag i det läget inte kunde sätta namn på mina upplevelser och känslor. Trots detta så tog jag mig igenom grundskola, gymnasium och högskola med fina betyg och sett till omständigheterna relativt enkelt. I 20-års åldern blev min panikångest så pass handikappande att jag sökte hjälp. Efter några träffar med en läkare fick jag Sertralin utskrivet. Sertralinet har på ett betydande sätt minskat mina panikångestattacker och i viss mån minskat min oro.

Jag tror att alkoholen kom att bli ett supplement till medicinen, en liten semester från den press, stress och oro som fanns kvar. Problemet har bara varit att jag druckit för mycket, vilket har föranlett dåligt beteende som i sin tur givit dubbla dosen ångest nästa dag.

Det senaste året har för min del varit skit. Utöver corona drabbades jag den här tiden förra året av en personlig tragedi och den gångna hösten har alkoholkonsumtionen varit för stor. Efter nyår påbörjade jag ett nyttigt leverne med träning, bra kost och framför allt avhållsamhet från alkohol. I mitt beslut om att lägga om livsstil ingick även valet att på ett års sikt fasa ut sertralinet. Det är en medicin som hjälpt mig, men som också har bidragit till att ta bort mina varma känslor och toppar. Jag har ätit medicinen så länge att jag till och med börjar tvivla på vem jag är, vilka känslor, tankar och beteenden är faktiskt mina och vilka är ett resultat av medicinering? För 5 veckor sedan minskade jag ner min dagliga dos från 100mg till 50mg.

Jag upplever nu starka utsättningssymptom; ett lätt illamående, viss yrsel, trötthet, lättretlighet och sorg. Jag känner så mycket och det kanske är ett hälsotecken, men det gör mig också så utmattad och ledsen. Varken igår eller idag har jag fått mycket gjort på jobbet och det i sin tur ger ännu mer ångest...

Känns verkligen som att jag skulle vilja prata med en psykolog. Inte för att jag har suicidala tankar eller på annat sätt är orolig för min långsiktiga hälsa, men jag har så mycket känslor och tankar jag behöver få ur mig. Ringde min läkarmottagning idag och förklarade läget, första tid för att träffa min läkare fanns i april... misstänker att en remisstid till psykolog sedan dröjer ytterligare en månad. Jag har förståelse för det rådande läget inom sjukvården, men känner mig också övergiven och förbannad.

Jag är så trött på att känna ångest och skam inför allt. Denna ständiga kvävande ångest... Det blir liksom ett ekorrhjul. Jag vill göra mina anhöriga glada, mina kollegor och arbetsgivare nöjda, mina kompisar lyckliga och finnas där för människor. Men genom att hela tiden försöka finnas där för alla så känns det som att jag inte lyckas gör någon nöjd eller uppnå någonting.

Jag tittar avundsjukt på mina vänner, som liksom har en sund egoism. Ett exempel som jag burit med mig var en kompis vars mamma ringde när jag var hemma hos honom. Hon tjatade på och han svarade mmm, jaa.... jaaa... tills samtalet var över. Han berättade lättsamt att hon hade sagt att hon är orolig för att han verkade nere, sedan så ryckte han på axlarna och säger "haha typiskt morsor att oroa sig" och så går livet vidare. När min mamma sagt så till mig så drabbas jag av sån ångest, vill liksom bevisa genom röstläge och samtalslängd hur pigg jag visst är, för att sedan i flera dagar känna skuld över att hon oroar sig för mig, kan ligga vaken flera nätter och fundera på om hon ligger vaken och oroar sig för min hälsa osv. På samma sätt kan många av mina vänner bara skratta bort dumma saker dom råkat sagt och misstag de begått. Själv bär jag liksom kvar alla mina misstag och kan inte skaka av mig dom. Jag skulle vilja kunna förlåta mig själv, tillåta mig själv att få vila och känna ett lugn.

Det här blev ett långt inlägg och kanske lite kontextlöst sett till tråden, men jag behövde verkligen få skriva av mig. Sen vet jag inte heller hur mycket av detta som är mina utsättningssymptom som talar, men det är ju i alla fall vad jag känner nu. Försöker ignorera tanken på alkohol som snuttefilt och istället kriga på.

Hej!

tack för tippsen Kennie, men jag trodde man kunde få lite professionell hjälp (samt hjälp från andra i liknande situation) här på denna sida?

Jag håller med dig, men visst är det så.
Jag har helt plötsligt börjat tycka om den person jag är. Känner att jag börjar bli mitt forna jag igen.
Var precis iväg och testade mig för Covid, så nu bara avvakta på svar.
Jag är inte någon sängliggandes person i normala fall, mer upp och kör och kämpar på. Ska saker och ting förändras kan jag ändra på det också. Ligger mest i sängen och jobbar nu, och dottern och frugan passar upp mig..?
Skönt att höra att det går bra för dig och att du kämpar vidare. Vi kommer aldrig ångra detta beslut...

... så har processen varit för oss. Nej jag har inte delat mina värsta minnen. Jag gräver ner dem i mig själv men är enkla att hitta.
Men med tiden har vi pratat mer och mer och i takt med mina beslut, som växt. Och i takt med fördelarna; nu mår jag såhär! Och insikter gemensamma om att jag alltid drack mer än han.trots att vi är så olika stora. Det har varit en ok process och främst jobbar man ju så mycket med sin insida att det inte är säkert att det är bäst att någon annan är involverad.
En rädsla jag hade var att vår relation skulle bli sämre, men tvärtom har det blivit bättre- eller åtminstone i verkligheten, allt!

...eller kanske inte elefant, men nej, vi pratar inte om att vi inte dricker någon av oss! Han sa härom veckan att det vore gott med vin, att han kan ta ett glas när jag lagt mig (jag lägger mig alltid i stort sett före honom). Tror dock inte han gjort det. Rörande att han vill ta den hänsynen till mig, det betyder mycket! Men jag tror att han också märker fördelarna. Han är ingen tänkande person så sett, så att han skulle ha druckit för mycket av någon annan anledning än att det "är gott" tror jag inte att han reflekterar över. I hans värld har vårt drickande inte varit något problem.
Ingen av barnen/ ungdomarna säger heller någonting. Men jag märker ju att de inte drar sig undan till sina rum på samma sätt. Kanske detta är helt naturligt för dem, jag sa att jag skulle sluta o så gjorde jag det. De har ju ingen aning om den kamp jag haft.
Men maken borde jag kanske prata med. Jag är bara orolig att jag väcker en lust hos honom. Så länge det är som nu, är jag jättenöjd! Avvaktar nog tills han själv tar upp det...

Gillar inte heller söta drycker. A-fritt vitt vin smakar ganska bra. Är dålig på namn, men tror att Barrels and drums vita är ok. Nosecco är god, bubblig och festlig. Kan säkert finnas i matbutikerna också. Vissa matbutiker har ett fantastiskt utbud av alkoholfritt.
Gingerbeer är god som drink, rivig.
Jag dricker även rött alkoholfritt, man vänjer sig med smaken. Jag dricker Natuero, det finns många röda som smakar riktigt illa. Särskilt de butiker som har väldigt få sorter brukar tillhandahålla de riktigt odrickbara. De måste man ju inte försöka vänja sig vid. Och ja, jag har samma erfarenheter som ampher... det går inte åt så mycket längre.

Tack Sisyfos!
Den summeringen behövde jag!
Jo, jag blir "märkligt" liten i kontakt med läkare. Litar inte på dem heller, har varit med om felbehandlingar några gånger - tom missade benbrott!
Men nu är jag nog tillräckligt frisk för att stå på mig, hoppas jag.?

?

Hej, jag brukar köpa alkoholfritt vin på mataffären, jag har hittat några vita sorter som är bra tycker jag, men ibland tycker jag att det är bättre att dricka något helt annat. Alkoholfritt vin eller cider kan trigga alkoholsuget ibland
Must tror jag finns i matbutiken på box, men min erfarenhet av alkoholfria alternativ är att man dricker inte alls lika stora mängder så flaskor funkar bra :)
Lycka till !!

Jag tycker inte om sött. Pommac är enda läsken jag tycker om. Bubbelvatten med smak funkar ok men blir lite tråkigt i längden.
Iofs, när jag tänker på det: tonic water är gott även utan gin.

Bra! Bra, bra, bra!
Konstigt att man känner sig så liten hos läkare. Det gör mig lite arg faktiskt.
Jag ska summera vad som inte känns normalt i det du beskriver:
Trötthet så att du känner dig snurrig...
Yrsel...
Det finns trötthet och trötthet... en trötthet som jag kallar ”in till döden trött”... den är INTE normal. Känns som att du ibland har den tröttheten. En enorm skillnad.
Så se till att de utesluter
Järnbrist, (alla jäkla prover, inte bara HB)
Sköldkörtelproblem
Vitaminbrister.
Och låt dig inte avspisas för att du är en kvinna i din ålder.
Du dricker inte nu och har inte druckit på länge.
När jag var ung hade jag stora problem med magen, gick till läkare några gånger, alltid samma svar, nervös, var student, åt säkert oregelbundet... och jag köpte de förklaringarna länge... tills jag började jobba, fick fasta tider och var inte nervös. Läkaren säger ”ibland är man nervös fast man inte känner det” och jag blev så jäkla arg.., Han fick en skopa ovett för att de inte uteslutit något annat.., jag fick alla undersökningar man kunde få och det konstaterades att jag hade kraftig laktosintolerans.
Så stå på dig idag. De ska utesluta några saker tycker jag. De ska inte bara avfärda dig med att du är en kvinna i klimakteriet eller skylla på alkohol. Så det så!

Alltså, du lyckas ju hälla ut! ???? Hur bra är inte det?
Tvångssyndrom, ja jag känner igen det. När man räknat ut allt, egentligen kanske inte ens vill ha, men ändå agerar. Handlar! Som besatt!
Så jäkla bra att du häller ut! Fortsätt så. Väldigt mycket smartare än att hälla det i sig själv. Jag tänkte nog aldrig ens tanken om jag ska vara ärlig. Jo kanske på slutet att jag hällde ut nån gång. Men jag drack upp istället. snabbt! Det måste ju ta slut så att det var borta. Det är verkligen dags att sluta när man i princip tvingar sig att dricka. Du häller ut! Så starkt!
”Glömde riset” kreativiteten är oändlig.
Jag smygdrack sambons öl. Fyllde med vatten.., handlade nya, bytte ut. De måste vara kalla.. om han skulle få för sig att dricka en till maten på kvällen. Ångestpåslaget om de var slut på ett systembolag.. ångestpåslaget om han var hemma så att jag inte kunde byta ut, Lättnaden när allt var återställt... ibland tror jag att jag ”knarkade” det där också... planerandet, njutningen av att ha det tillgängligt... smygandet, det busiga. Det var verkligen ingen njutning till slut. Bara besatthet och ingen vila. Tänk om jag kommit på att jag kunde hälla ut.., De två sista gångerna jag smyghandlade, två lördagar i augusti, handlade jag väldigt lite. 25 cl vin, en Festis. Jag visste att jag inte ville dricka, men jag var ändå ”tvungen” att handla. Så jäkla less på smygandet och ändå så besatt.
Nu använder jag mina tvångstankar till promenader istället. Och om jag måste smyga, till godis, men där får jag nog vara på min vakt för det beteendet är lite osunt (och jag gillar inte ens godis).
Den lättnad som är nu när man inte längre behöver ägna tankar och tid åt alkohol. Det är svårt att beskriva. Du är snart där tror jag!

Tack Mary, ja så kan jag ju tänka! ? Gäller bara att jag orkar stå på mig, att jag inte låter mig viftas bort med att "du måste sluta dricka". Jag HAR ju slutat dricka, kan jag få de prover jag vill ha, tack?
Tack AH och Sattva! Ja, tänk om det faktiskt vänt ✊.
Att lära sig lyssna på kroppens signaler, att känna hur jag mår, att inte längre bedöva mig. Jaa...? någonting försöker ju kroppen säga, det är väl jag själv som lärt den att det gäller att skrika högt innan den bedövas igen...
Det är bra. När jag tar hand om mig, om det som skaver nu, så kan kroppen få skrika ut sin glädje hur mycket den vill sedan ?!
Tack Vår! Precis det jag behövde nu, en påminnelse om att hitta det "lilla" att njuta av. Det är ju alla de där små sakerna som gör livet "stort"!

Jag har så mycket tankar idag. Har suttit redan suttit i över två timmar och "tittat" på dem, vänt och vridit, tänkt att okej, "det är mycket nu.."
Och ändå, jag har gallrat och rensat och varvat ner en hel del. Om jag kan se lite utifrån nu, att den där kvinnan har "lite mycket". Hur var det då förut ??? Jag har varit fullt medveten om att förra året var tufft, men - herregud!!
Den här processen - lite som att ömsa skinn..?!
Jag ska banne mig bli den där "lite udda men goa, glada, nyktra tanten"! ?

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Go' tisda' alla!

Gammeldags jordgubbssaft ??
O'boy
Cider
Pommac
Lemonad
... finns så många dryck som man glömmer bort bara för att det alltid finns vin i glas ?

Jag hade första och andra gången annat i vinglas för att vanan var så stark. Men den här gången och speciellt de senaste veckorna så har jag inte längre ersätt vinet med något alls. Nu när jag tänker på det så minns jag inte ens vad jag druckit igår. Troligen vatten. Så skönt att slippa tanken ??

Det är lite kul att mannen din fortfarande hänger på. Pratar ni aldrig om det? Hur som helst även om han inte fortsätter helt vit så är det nog bra att ha upplevt de faktiska fördelarna med nykterheten och nu när ni har hunnit så långt så finns det ju en del. Det är kanske det han har upptäckt eftersom han hänger kvar? Så oavsett om han väljer a igen så kanske han faktiskt inte går tillbaks helt.
Jag tänker att ett alkoholstopp ofta inte räcker helt. Man måste nog jobba lite med och analysera fördelarna, nackdelarna och vad man använde a till egentligen, precis som du gör. Tänker att det faktiskt är nyttigt för våra barn att se och reflektera över också. Min kloka dotter reflekterar en hel del över sin egen stress just nu. I det här alkoholstoppet och livsreflektionen så kan vi kanske ge dem verktyg för att hantera sina liv och sina demoner på ett smartare sätt än vi gjort.