skrev Soffi i När kommer dag nr två??

Av egen erfarenhet så vet jag ju att planer kan ändras och "glömmas bort".

Så jag sänder en liten påminnelse om att du ville gå ut och gå nu.
Du klarar fint att vara nykter idag!

Kram ???


skrev Edda4 i En start

Tack snälla för svar! Skönt att veta att man inte är ensam.
Jag har inte bestämt mig för att aldrig mer dricka, det är ett för stort beslut. Jag har bestämt mig för att inte dricka den här veckan heller. Går och handlar när systemet är stängt, för att inte gå in av gammal vana. Styr om vinkväll i helgen (utan barn) med kompis till lunch imorgon. Vill inte utsätta mig för frestelsen att ta ett glas.


skrev Anonym26613 i En start

Jag hade jättemycket i början. Faktiskt så mycket att jag till slut fick be om hjälp på vårdcentralen. Tagit tabletter kanske 5 gånger och nu kan jag sova även utan dem. Men ser jättemycket drömmar fortfarande. Inte läskiga, men mer och oftare.

Det kommer att bli bättre snart! Grattis till ett bra beslut ???

Din berättelse liknar min...


skrev Edda4 i En start

Det har inte varit svårt att låta bli att dricka, jag har inte haft sug efter alkohol. Däremot har det varit svårt att stå ut med tristessen i livet. Jag behöver nog hitta en hobby eller något som intresserar mig. Något att göra aktivt istället för att dricka vin framför tvn.
Isolering från Corona har gjort mig ganska ensam. Jag brukade simma och det gav ett lugn i kroppen, men simhallen är stängd sedan ett par månader tillbaka.
Jag har funderat på att söka hjälp för att få pepp att hålla i nykterheten men jag har barn och då kommer det direkt gå iväg en orosanmälan till soc. Jag har mestadels druckit på kvällarna när sysslor som matlagning, disk och plock varit klara. Barnen har nog förstått även om jag tagit det lugnt till dess de har lagt sig. När jag drack tänkte jag att det inte gjorde så mycket med dem men nu har jag mycket ångest och skamkänslor över att barnen kanske mått dåligt. Jag har barnen varannan vecka så de veckor jag har haft barnen har jag druckit mindre och när jag varit ensam mer. De går i mellanstadiet och högstadiet så de har inte varit utsatta för omsorgsbrist, dvs städning, tvätt, matlagning, prata med dem om allt möjligt (utom min alkoholkonsumtion då) har jag hela tiden klarat.


skrev Edda4 i En start

Ursäkta långt inlägg.
Jag har har nu varit nykter en vecka efter flera månaders stort alkoholintag.
Jag drömmer så konstigt på nätterna. Det handlar om att jag i olika sammanhang intar alkohol eller droger som ”bihandling” till själva handlingen i drömmen och so far so good, men sedan svänger det till en mardröm där folk i min omgivning precis håller på att få reda på det.
Jag vaknar med panik i kroppen just som det är som jobbigast och det tar en lång stund innan jag förstår att det bara var en dröm.
Är det här vanligt? Hur lång tid tar det isåfall innan det går över?


skrev pytteliten.o.trasig i Vinet - min vän och min fienden

att man fyller ut det med nåt annat (just träning känner jag igen då)... men tror ju ff man har nåt som verkligen måste fyllas ut uppenbarligen. det ska jag försöka hitta... hur tänker du?? =)


skrev pytteliten.o.trasig i Vinet - min vän och min fienden

jag gillar när man klickar omkring här o känner igen sig i mkt.
eller, egentligen GILLAR jag det nog inte för man känner ju sig sjukt fånig.. men man är inte ENSAM!!!! mkt viktigt. och jag hoppas som du skriver andrahalvlek att man kommer kunna skratta åt det sen. än så länge fyller skammen sin plats.

jag analyserade vääääldigt mkt vad dom på systemet tänker o tror om dom som handlar. "kan inte köpa för billigt vin för då skvallrar jag" "en flaska bubbel till detta säger middag" "jag kompletterar med en flaska alkoholfritt!!!"

men ni hör ju!!?? hahaha...
Detta forum är så viktigt!! Och det är synd att det inte kunde vara mera öppet i samhället. Att det ska vara ett nederlag att man hamnat just med drickandet. Inte är det samma hysch hysch om dom som tränar för mkt? äter för lite? är för snåla?

Är nyfiken hur det går för dig Stillochstorm. Känner igen mig i mycket det du (med) skriver här och vi kan hjälpa varandra. Jag tror medvetenheten är första stadiet. Och viljan till förändring andra stadiet. Men sen tredje stadiet har jag själv inte helt hittat lösningen på än... förutom att hänga här.. och låta saker ta tid..
tänker mkt på det du skriver om ensamheten. Där har du något att nysta i tror jag. Förstår exakt hur du menar FAST jag har barnen på heltid och en man. Men alltid kännt mig ensam.


skrev pytteliten.o.trasig i Vilken hjälp finns? Vad har ni tagit för hjälp?

Du nämner mkt av det jag ramlat över... Intressant att man inte behöver höra till Stockholm där ang Riddargatan.. men det som är internetbaserat vet du om det blir lite som programmet på den här sidan?? -Det tyckte jag var till stor hjälp! Har i dagarna funderat mkt kring just själva alkoholproblemet/risken mitt mående mynnat ut i... och att jag inte tror det är för min egen del jag skulle söka den hjälpen utan snarare för mannens. Att han vill ha nåt slags "kvitto" på att jag tagit tagi det (och säkerligen att någon står enad med honom "mot" mig).
Helt fel taktik egentligen för mig som av förbud och kontrollerande slår bakut!!
Jag behöver helt enkelt hitta någon som jag kan PRATA med... tror jag...

Läst även om the alcohol experiment.. följer henne på insta men det blir en sån väldans process när jag ska läsa på engelska o förstå en djupare innebörd. (räcker gott med den akademiska engelska jag utsätter mig för hela dagarna just nu hehe)

Forumet här tycker jag är bra. Ingen som dömer, man känner ingen skam. Man läser om SÅ många som har liknande erfarenheter osv. Också bra som en slags dagbok där man bara kan skriva av sig (jag skriver gärna).

tack för input!


skrev Vin Santo i "Change before you have to!"

Verkar verkligen som du kommit långt på din resa riktigt snabbt :)
Jo det känns bra här med faktiskt - lite sug ibland men jag är så glad för att jag känner att jag förändrats som person till det bättre - gillar mig själv mycket mer :)
Krya på dig kompis och håll dig på den inslagna vägen!


skrev VaknaVacker i Obehagliga ovanor

Välkommen hit!
Du skrev ju ett inlägg?

För mig var det ju inte det som var grejen. Att dricka i smyg och gömma flaskor o så... Men någonstans gav det ju en kick. Och var jättejobbigt!

Och det var nog en en del av tomhetskänslan när jag slutade. Att inte ha det där pysslet...

Så när man slutar dricka är det viktigt att ersätta dessa vanor med annat, roligt och sunt?

Kram?


skrev Skamsen och ledsen i Obehagliga ovanor

Jag förstår inte hur man kan skriva inlägg... Vill skriva om ett missbruk, där själva grejen är att dricka utan att någon märker det. Alltså ett drickande som inte handlar om att slå i sig mängder men om att smyga i sig så mycket det går utan att bli upptäckt. Någon som känner igen det?


skrev Sisyfos i Vilken hjälp finns? Vad har ni tagit för hjälp?

Jag har testat lite av varje...
Forumet - funkade bra
Kurator - berättade om mitt förhållande till a, men behövde inte prata om det om jag inte ville, så jag pratade om annat som var lite roligare.
Studie vid Linköpings universitet TOPHAT, internetbaserat stöd i att sluta.
Riddargatan 1 - beroendemottagning i Stockholm. Man behöver inte höra till Stockholm. Enskilda samtal. (Eller med partner om man vill det). Där får man jobba med sina alkoholvanor (ovanor), finns även som gruppbehandling, eller internetbaserat. Jag hade samtal. Bra för mig att behöva sätta ord på drickandet och som du skriver reda ut lite varför.
Många härinne har testat den internetbaserade varianten vet jag. Många testar The Alcohol experiment nu.
Jag valde Riddargatan eftersom det kändes som en behandling som passade mig och som var lite mer anpassad efter ens egna målformuleringar. Den var bra tycker jag.


skrev Andrahalvlek i Ångesten tar mitt liv...

Läser dina inlägg som du skriver varje söndag och ditt liv är lååångt ifrån tråkigt Berra. Tänker lite likadant som du, som nötallergiker skulle jag aldrig chansa, ”nu kanske det funkar”, och det gör jag inte med alkoholen heller. Sannolikt skulle det funka en tid, men spåra ur väldigt snabbt. Men jag är inte en nyfiken på hur det skulle gå, det är inte värt risken. Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att prova att dricka lite.

Kram ?


skrev Torn i När kommer dag nr två??

Ta en tupplur i eftermiddag om du är trött. Stor trötthet har i princip alla den första tiden. Det är fullt normalt och något man får räkna med.

Ha en fin måndag du med!

Kram ?


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

Väldigt trött...trots sömnmaskin och nykter...vaknat till flera gånger men kunnat somna om. Tänker att det kommer nog ta sin tid innan jag får ordning på sömnen.

Just nu finns ingen tanke på att dricka alkohol idag...tänker att jag ska vara nykter idag.

Nu in i duschen...det blev omvändordning...frukost före dusch...men hoppas nu på att bli piggare.

Ha en fin måndag????


skrev AnnPann72 i Antabus en gång i veckan?

Hej!! Jag vill få hjälp med att sluta dricka på vardagarna, men ändå kunna ta några glas på helgen. Läste en artikel om att man kunde ta en antabus tablett på söndag kväll, sen inget mer. Då skulle man kunna dricka på lördagen. Nån som har erfarenhet av det? Himla tacksam för svar!


skrev Soffi i Mot ljusare tider

Tack alla för er omtanke!
Ja, sömnen är A och O, utan den fungerar man inte. Tyvärr tror jag också att jag har många medsystrar och -bröder här...
Att medicinera, söva sig, med alkohol. Jo det har jag gjort i många många år. Alla gånger som jag genom åren har reflekterat över den mängd jag dricker och att det kanske inte är så bra att dricka varje dag har slutat med konstaterande att jag behöver alkohol för att sova. Sååå sant att det är dumt att medicinera med alkohol - man kan bli alkoholist ?.
Risk att det får mig till återfall även nu? Man ska aldrig säga aldrig, men, nu har jag grävt lite djupare i vad alkohol faktiskt gör med sömnkvaltién. Hur sömncyklerna störs och hur REM-sömnen blir på tok för kort, kommer i för få cykler. I en rått-studie där man störde REM-sömnen så dog de stackars råttorna.
Jag vill inte bli en stackars råtta.

Hmmm, jag hade ju egentligen tänkt att skriva lite mer om gårdagen och dagsläget, men nu hinner jag inte..
Jag är nykter och jag mår hyfsat ok iaf.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram ?


skrev Blanka i Att göra slut med min kompis vinet, inte helt lätt.

Räknas kanske inte riktigt, men jag planterade en basilika igår ? tänkte jag skulle ha lite färska kryddor i köksfönstret. Kan ju ha dom på balkongen sen. Men jag kommer nog att hålla mig till kryddor ????


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Tänker jag tyst för mig själv, och småler...
Lite hemlighetsfullt går jag i mina egna tankar, funderar rätt mycket faktiskt, en tänkartanke.

Och det är ju faktiskt sant, jag har inte problem med drickande, inte så långe jag inte dricker.
Ojdå, två nekande efter varandra, om det hade varit matte så hade två minus blivit plus på något konstigt sätt.
Nu blev det ju tre i samma mening, så det kanske löste sig i alla fall.

Nej men det är ju helt sant, de finns inte så länge jag inte dricker, men skulle jag börja dricka, ja då finns de där.
Och vad får mig att börja dricka då, när spärrarna i min hjärna släpper förståss.
Att dricka är inget mekanisk som sköter sig själv, jo kanske när handen jobbar av sig själv och matar munnen med alkoholhaltiga drycker och hjärnan lagt ner all tankeverksamhet helt och hållet.
Den säger till kroppen, ” Du jag går och lägger mig för ikväll ni andra kroppsdelar kan väl sköta verksamheten resten av kvällen, eller hur, inget fuffens nu!”
Jorå, svarar kroppen och gnider sina händer, vi ska nog få dig att sova sött och helt medvetslöst, vi fixar det här.
Förbannad över att alltid hjärnan ska bestämma allt så förnuftigt och likt en trotsig tonåring som vill göra uppror så gör den precis det som de vet att hjärnan hatar, skapar oreda och kalabalik och en hel del att städa upp efter sig.
Kroppen vet att dess eftermäle kommer att uppdagas, men på något konstigt sätt så har inte kroppen fått något konsekvenstänk, jag lever nu och livet är för tråkigt att följa förmaningar och falla in i ledet för en vanlig Svensson.
Och för hjärnan är det inte bara att städa upp efter en vanlig tonårsfylla med lite disk, tomburkar och fimpar överallt.
Det är besvärande men det kan ha gått ordentligt illa också med slagsmål, polisingripande sönderslaget porslin och ytterdörrar, trasig och läckande toalettstol som skapat översvämning med mera...
Problemet är att man aldrig vet i förväg vad som kommer att hända, det kan gå bra men lika lätt illa.
Ovetenskapen får hjärnan att må illa, ska man ta ut allt elände i förskott, eller hoppas på det bästa.
Enklast är att hjärnan ”förbjuder” all form av alkoholförtäring med vetskap om att den också dödar en del av glädjeämnen i livet, för det finns saker som kan vara till glädje med alkoholen, också...
Men revolverns sex kammare har gått ifrån noll patroner i unga år till nu varannan och den ryska rouletten är mer än farlig att leka med, nästa lika dumt som att leka rysk roulette med en automatpistol, vinst varje gång.

I mitt huvud spelas olika scenario upp vid varje tillfälle hur utgången av ett enda glas skulle gå.
Jag ruggar till lite vid tankarna på hur det skulle kunna gå och på ett ögonblick återvänder mitt medvetande till verkligheten och jag svarar...Nej tack, har du inget alkoholfritt?
Min bekantskap har vant sig, men då och då möter jag en ny vän som lyfter frågande på ögonbrynen.
För en bråkdel av en sekund låter jag tankarna i mitt huvud fara runt, ska jag berätta eller låta ögonbrynen vara obesvarade?
Jag vet aldrig om reaktionen ska bli enkel eller ett försvarstal resten av kvällen vartefter min nyfunne väns promille ökar ohämmat.
Jag låter stundens situation avgöra och inväntar ett svar, ofta blir jag minst lika förvånad när personen mittemot mig bara säger, jaha vad bra och så är det slutdiskuterat, va blev det inget mer jag som hade gått in i försvarsläget.

I helgen gick vi på restaurant flera stycken, åtta och en halv för att vara mer exakt.
Inget speciellt att fira, vi var bara så sugna på att umgås runt en god middag i goda vänners lag.
Syltan var jättefin med spännande inredning och riktigt duktiga servitörer, vi fick en avskild del i restaurangen i dessa Coronatider så vi kände oss ordentligt bortskämda.
Tog ett färdigt matpaket med tillhörande vinpaket allihopa, ja inte jag då som gick igenom ställets alkoholfria ölsorter.
Drack genom tidernas absolut sämsta öl, påminner om icebeer där eftersmaken var lika med noll, i sväljögonblicket kunde det lika gärna ha varit ramlösa.
När restaurangen stängde klockan åtta på kvällen så bestämde vi oss för att fortsätta hemma hos oss.
Vi tog kaffet och en marängsviss för att riktigt lägga locket på och fortsatte med GT.
Svågern gick ut hårt, likaså svärsonen och de gillar när någon hakar på promillehalten.
Vi satte oss gubbar i spa’t, de med varsin cognac och en fet cigarr för att sedan fortsätta med några ölburkar.
Jag hängde med i en och en halv timme, de andra satt en timme till.
Jag pallade inte fyllesurret, de hade dragit iväg långt före mig, så jag gav upp.
När klockan närmade sig tre på natten steg de upp och åkte hem.

Ja, så hur mådde jag då, jo jag tyckte hela kvällen var jättemysig vi hade det trevligt.
Hur reagerar på andras fylla då?
Jo visst reagerar jag, men förmanar inte, krökandet är helt personligt och under eget ansvar.
Om de väljer att dricka mycket så är det deras problem, inget som jag behöver ta på mig.
Om de gör bort sig eller säger dumma saker så ligger de dem till last, inte mig.
De vet att jag håller mig nykter jämnt och har väl lite besvär över att jag har huvudet kvar på skaft.
Jag är ulven i fårakläder som kan avslöja dem i efterhand, men brukar sällan grotta ner mig i det.
Som sagt drickande är personligt och under eget ansvar, var och en dricker efter sitt egna förstånd.

Jag vet att jag inte skulle klara av att dricka ett enda glas och återfallet skulle komma direkt.
Och även om jag skulle klara av ett tillfälle, så ligger mitt forna drickande inte långt ifrån.

Jag tar mitt ansvar för både mig själv och mina anhöriga, jag skulle inte vilja utsätta dem för alla dumheter som skulle följa i mina segertåg över alkoholens inverkan.

Likt en nötallergiker avhåller jag mig ifrån alla fallgropar, det går inte att testa lite, och nötterna döljer sig i många olika skepnader precis som alkoholen.
Man lär sig att urskilja riskområdena och känner man sig minsta osäker, så avstår man.

Tråkigt liv?
Nej man lär sig leva med det, och anpassar sig efter det, inte alla är nötallergiker.
Jag är det inte heller, men gott och väl en alkoholallergiker.
Jag slipper en massa tråkigheter i alla roligheter.

Jag lever mitt liv, och trivs med det.

Berra


skrev Varafrisk i Jag vill

Vad strong du är redan 5 veckor! Grattis t det! Tack för inlägget i min tråd!

Vad kul att du också odlar. Det var Se klart som ledde in mig på banan att börja så. Spännande och förväntansfullt?

Måste släcka lampan!

Vi ses! Kram?


skrev Vår21 i Jag vill

Soffi
Tack för dina hejarop ! Har varit lite spänd på att gå med här . Känns jättebra nu . Ser att man inte är ensam . Och alla tips och råd förstås. Ja det hjälper att läsa här. Igår kväll var tufft var så sugen på vin så att jag höll på att smälla av .
Tog ett varmt bad och alkoholfri pärondryck gick över . Värst är det när kompisarna skickar bilder på sitt lördags mys med vin mm . Det sociala är svårast då det varit en stor del av mitt liv med krog och restaurang besök o fester / middagar . Har iaf berättat för en av mina vänner att nu får det vara bra. Jag har sårat den jag älskar en gång för mycket och det kommer att sluta illa för mig själv . Jag vill vara nykter och ska kämpa . Fyller 50 i år jag vill leva och må bra det är främsta drivet hos mig .


skrev Vår21 i Jag vill

Miss Mary
Har funderat en del över årens lopp vad som gjort att jag dövat mig själv
Alltid älskat fester god mat och hade tidig debut . Började må riktigt dåligt i ett olyckligt äktenskap , började dricka även på vardagar till och från . Kunde inte komma till ro på kvällarna. Skiljde mig i somras. Tufft efter 27 år men det ända rätta. Mår mycket bättre men fortsatte under hösten till och från men framför allt några riktiga blackouts .
Träffade i samma veva en man som direkt såg mina problem och frontade mig . Har inga problem med att erkänna att jag är alkolist,Har läst massor och ändå inte kunnat ta tag i detta suget har varit enormt . Haft en underbar söndag i vårsolen 7 !


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

Tack Vår21, Sofi, FinaLisa, Sisyfos, Charlie70, Miss Mary Poppins, Se klart och Mattan❣️?

Så tacksam jag är för era fina inlägg hos mig?? Känner mig rik??❤️

Tankarna kring ”Lite före 17.40” och ”Nej, men det är redan försent” ...så fina och kul?

Har en plan. Har inga besök inbokade imorgon em så jag funderar på att åka hem vid lunch och jobba hemifrån under em. Stannar jag kvar på jobbet tänker jag att det blir tuffare. Nåväl sitter jag hemma och arbetar så när arbetsdagen är slut är min tanke att byta om och snabbt ut på en promenad och går t kl är 18. Det är min plan om det suger.

Ja...fröer ...det finns en förväntan i att odla...jag liknar det vid min förväntan min väg att odla nykterhet???

Sov så gott ....hoppas sjölv på att inte behöva ligga vaken för länge innan jag somnar?