skrev Sisyfos i Mot ljusare tider
Fusk att be om skjuts... nä, det tror jag inte. Jag tror att du har svaret på när och varför i det det skriver.
Dålig sömn, trötthet, å så nu oro för jobbet. När det blir en sån situation på ett jobb ställs mycket på ända. Är man känslig för stämningar och andras oro är det faktiskt väldigt jobbigt att vara i. Nu vet jag inte exakt om du är det, men jag tror vi är många härinne som har de tendenserna. Var vaksam på det tänker jag. Fokus på dig och ditt. Lättare sagt än gjort, men det där hade varit en väldig triggar för mig tror jag, just för att det blir så mycket tankar och att behöva parera andras oro, förtvivlan och ilska. Om det ligger någon likhet i det här hos dig så tänker jag att du ska försöka att inte ta in andras känslor. Inte helt lätt men steg ett är nog att bli medveten om att man funkar så. Då kan man börja sätta gränser för sig själv.
Jag har under flera års tid åkt bort i februari, åkt skidor. Det har oftast varit nyktert. Begränsat med alkohol i alla fall och mycket egen tid. Fokus på träna, stretcha, basta, naturen inte minst. Kan du göra nåt sånt i helgen tror du? En plan. En heldag med skidor, skridskor eller promenad med matsäck, komma hem, duscha, stretcha, smörja in dig, på med myssockor. Vara i naturen, titta, njuta.
Har funderat mycket på det där med att alltid vara på väg... försöker nu identifiera fågelläten, titta på (se) naturen, se människor, djur, träd på promenaden bara för att bromsa. Har du sett hur vacker februari är just nu? (Ja du skrev att du skottar, så ni borde ha snö).
Jag har inget på ”att göra listan” i helgen, inte förra helgen heller, men det blev en fin lagom helg med presentinköp och utomhusfirande av svärmor. Det kanske helt enkelt räcker så. Borde såklart ha städat, gjort matlådor, träffat nån kompis..,, men det räcker kanske så, jag gör så gott jag kan.
Skulle gärna ge dig skjuts... kommer förbi i min limousin när det känns jobbigt så åker vi på en liten roadtrip och tittar på allt vackert.
Och nu har vi förövrigt gått upp klart den här veckan ?.
skrev Sattva i Mot ljusare tider
Jag tycker inte alls att du är negativ, du beskriver ju bara vad du känner! Tänkte faktiskt när jag läste, att "oj, jag har inte förstått hur dåligt hon mått i veckan"...inte förrän du skrev det! Jag tycker att man måste få ha, och få uttrycka dippar. Det är mänskligt. Jag tycker du är bra precis som du är, du behöver inte vara "glad o käck". Det viktiga tycker jag är att man försöker komma framåt, inte fastna.
En krycka för mig har varit medicinen (naltrexon). Räddat mig fler än en gång. Tagit mig många år att acceptera medicin. För mig har det gjort skillnad. Behöver inte förlita mig endast på min egen vilja, styrka etc.
Hur som Soffi, det är ok att vara trött! Lyssna på Andra Hakvlek och Sisyfus, de framhåller vikten av vila och återhämtning som en stor del i nykterheten...
Håller tummarna att du snart mår bättre!!! Kram!!
skrev Soffi i Mot ljusare tider
Tack Mary! Det är väl inte "tyvärr" att inte få gå in på Systembolaget? Jag får ju det, men jag "ska bara.." först ;-). Och så fick jag ju testa tekniken att byta ett nej till ett ja. Funkade ju faktiskt. Istället för att säga "Nej, du får inte.." funkar det bättre för mig att säga "Ja! Gör det här (något annat)". (..JA, passera systemet..)
Vill du ha något att dricka? Ja, ett glas bubbelvatten vore gott!
Vill du ha en öl? Ja, hemskt gärna, en alkoholfri tack!
Ska du med på AW? Ja, vad kul, jag kör er gärna!
Nej, jag har inte testat ovanstående än, jag repeterar lite inför :-)
Och, ja, jag är med i facket och jag kan min "Hanbdbok i arbetsrätt" fram och (nästan) baklänges...
Njuta och känna mig nöjd. Jo, ja, jag gör det på något vis ändå.. men idag är jag orolig och lite rädd.
Fredag idag och jag är så trött att jag vill gråta. Nedstämd och förtvivlad. Har sovit uruselt i veckan.
Jag kan se mönstret.
Jag behöver verkligen få ordning på min sömn för att slippa de här dipparna, för att inte kalla det riktigt branta utförsbackar som gör att jag riskerar att köra i diket där nere...
Förra helgen försvann lördagen i extrem trötthet, även söndagen blev lat, inget gjort, så lat att jag funderade på att "Men herregud, det här gränsar till, eller är över gränsen till, ren självömkan, inte bra alls.."
Men sedan kunde jag ju faktiskt sova skapligt natten till måndag (!). Kanske behövde jag två dagar "ingenting"? Men... det är ju inget liv!! Jag tycker ju om att vara aktiv, tycker om liv och rörelse, vill inte vara en tröttmössa och soffpotatis.
Vad ska jag ta mig till?
I natt låg jag och funderade. Jag är snart framme vid det datum då jag föll förra året... Om jag håller mig på benen nu och fram till början av september så har jag klarat ett år i den bemärkelsen att jag kommer att ha provat alla årets dagar och helger nykter. Inte ett sammanhängande år alltså, men jul, nyår, vinter, påsk, vår, midsommar, semester... Ja, ni fattar.
Jag föll i februari 2020, trots att jag var jättenära 6 månader. Nästan ett halvår i ryggen, det hjälpte inte.
Jag har hela mitt liv tyckt att februari och november borde strykas ur kalendern. November är mörk, trist och lerig - meningslös. Men februari är ännu värre: Vintern tar ALDRIG slut!! Det är ingen ände på snö, kyla och elände - och alltid massor på jobbet.. :-(.
Nu har jag "bara" knappt en månad i ryggen..
Eller. Jag har nästan en månad och massor av erfarenheter från förra året. Erfarenheter av att halka, falla, upp igen. Snubbla, falla, upp igen. Lägga mig självmant, upp igen. Köra i diket, upp igen. Trilla av hästen, upp i sadeln igen. Missa tåget, ta nästa tåg... Jag var ju tämligen blåslagen i december.
Jag är på gång igen - och så kommer februari.. :-S
Så jag tänkte i natt att: -Jag måste få skjuts!
Är det fusk att be om skjuts?
För jag tror verkligen att jag behöver hitta något som kan ge mig en skjuts i nykterheten. En morot. En livboj. Vad som helst som är starkare än årstiden. Och tröttheten.
Usch, vad neggo det här blev :-(
Men jag känner mig verkligen orolig.
...
Jag är tacksam för att jag är nykter.
Jag är tacksam över att jag har er här på forumet, alla ni som stöttar med värme och omtanke.
Jag är tacksam för att jag inte behöver åka iväg i en kall bil i ottan idag.
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.
Önskar alla en skön nykter fredag!
Kram
skrev Tomen i Trött
Det samma Mrx. Känns tryggt och bra att ” känna”dig. Är lite som en reflektion av sig själv när man läser om dig och dina upplevelser i med och motgång . Min förhoppning för några år sedan var att bli helnykterist. Gick all in . Lovade mig själv och de i min närhet att nu jäklar skulle det bli av. Gick på AA möten och efter ett tag så insåg jag att det var absolut inget för mig. Bra att det finns för dem som det fungerar för. Men för mig kändes det som om det var nån slags tävling om vem som hade trasigast själ eller vem som suttit inne mest. Förutom några som hade funnit ro i själen från Gud. Så ingen jag kunde likna mig själv med. Spelade inte i samma liga. Så jag mådde sämre av att sitta där och hittade mer ro hör med dig och vinäger och de andra. Så är först nu de senaste månaderna jag insett. Att den krokiga vägen är det bästa för mig och sluta bli besviken på mig själv. Den inspirationen har jag mycket att tacka dig för.
Så önskar en trevlig helg, vinkar när tåget rullar in i Stockholm i morgon. ?
skrev Citrus i Dag1
Jag skriver inte så mycket längre, men tittar in varje dag, här finns så otroligt många fina, omtänksamma människor! ?
Ser fram emot att du skriver dag 2, 3 osv ☺️?
skrev Anonym26613 i När kommer dag nr två??
Att man vill bli gammal... man tar det för givet. Men alkoholen kan göra livet kort. Och vad är det för liv om det enda du känner är skam, ångest och oro. Jag tycker vi lämnar A bakom oss nu.
?????
skrev Anonym26613 i Mot ljusare tider
Good for you ???❤
Jag får tyvärr inte gå in på systembolaget ?♀️ (det är jag som har gjort den regeln så vågar inte trotsa emot) så har inte samma problem. Jobbigt med tjat ?
Är du med i facket? Om inte, bli det nu. Du har mycket att vinna på det.
Njut av nykterhet, du kan känna dig riktigt nöjd ?????
skrev Sisyfos i När kommer dag nr två??
En investering i dig själv. Ja, jag tänker också att det känns väldigt hoppfullt med dina senaste inlägg. Samtal med terapeut och coach. En investering i dig själv och det du mår bra av. Flytta fokus från ”får Inte” till det du vill.
Tvångdrickande skriver FinaLisa, kan det ligga nåt i det? Jag känner igen det i så fall. När det blev en besatthet. Fast man visste bättre.
Hoppas du lyckas nu. Jag är nästan säker på att du faktiskt kommer att få så många positiva effekter av alkoholuppehåll och att du verkligen kommer att må jättebra av det.
Håller tummarna!
skrev Se klart i När kommer dag nr två??
Så bra du tänker, råder.
@varafrisk jag vet att du inte kan ta antabus men kanske nalteexon? Kunde det vara något för att bryta rutinen av alkoholkonsumtion kanske?
Jag tänker också på det här att göra något annat istället? Rent konkret. Sticka yoga baka? Såga skriva måla. Varje dag. Kram!
skrev FinaLisa i När kommer dag nr två??
Jag funderar på din svårighet att vara uthållig åtminstone några dagar vad gäller att avstå alkoholen...?
Det känns som ditt drickande blivit någon form av tvångstänkande.
Vi träffades ju för drygt ett år sedan, hade det varit på samma vis länge innan dess också?
Kommer inte riktigt ihåg vad du berättade under vår runda för det var så många historier man fick den dagen.
I ditt inlägg här har du skrivit en jättebra lista på allt du vill.
Jag tänker att du måste ju ta dina önskningar på allvar nu, innan det blir försent...?
Kära du, kan du inte försöka sätta målet till något du tror på själv?
En dag i taget brukar man ju säga men kanske du ska sätta fem dagar i taget och dricka en?
Fast jag tror inte på det heller egentligen...det absolut bästa, tror jag, är att avstå helt, rena kroppen under en längre period och sedan ta ett beslut.
Vill jag vara beroende av något som skadar min kropp i grunden bara för att få ett 20-30 minuters skönt rus i huvudet?
Hmm, tror inte att det är värt det.
Så det finns alla skäl till att ge det ett försök, det kan inte skada dig hursomhelst..?
Nej, Varafrisk, satsa och investera i goda och bra saker, ge dig själv en riktig nystart och möt våren med hopp och ett jäklar anamma och att du kan om du bara gört!
Kram???
skrev Torn i Det är aldrig försent
Det får man ju höra lite då och då.? (Mina barn är 13 och 16) Men det uppvägs lätt av Åh Tack! när jag kan hämta någon av dem med bilen en kväll , när bussen är missad. Att aldrig mer få höra: Fan, varför måste du jämt dricka! är guld värt. ?
Bra jobbat Sattva, ha tålamod och ta inte det första glaset. Det här blir bra, jättebra!
Kram
skrev Anonym26613 i Dag1
Visst är det skönt att slippa smyga! Tack för påminnelsen. Och vad bra att dina första dagar är fyllda av aktivitet. Träning motverkar ångest ???
Lycka till med resan! ???
skrev Kennie i Dag1
Det är en befrielse, det tycker jag med. Inget mer dricka men försöka verka nykter och hålla stilen. Det är så mycket lättare att bara släppa alkoholen, så mycket mindre jobb... Allt har ju sina sidor, men det positiva med nykterheten överväger helt klart för mig i alla fall.
skrev Sattva i Det är aldrig försent
Ha ha, gud vad befriande med tanken att det är lika meningslöst att jämföra sig med någon som dricker ett glas och är nöjd, som att jämföra sig med någon som är 180cm lång o har hår till midjan!!! Vi har olika förutsättningar helt enkelt. Live with it! Tack för avdramatiseringen!
Tänker också att jag ju kanske missat mycket i min utveckling som tonårsförälder. Haft ett ständigt gnagande dåligt samvete pga alkoholen. Det är slut med det nu!! Jag kommer säkert göra 100 fel till, men då är jag iaf nykter o hänger med i vad som händer.
skrev Se klart i Det är aldrig försent
... och dessutom hör jag numera sämre, så det blir många ”va” men eftersom inga barn längre bor hemma har de överseende och betraktar mig numera med ömhet istället för sträng blick.
Förstår att det är lätt att hamna i tycka synd om-fällan ibland. Men det kommer att gå över. Jag vågar lova att ingen med längre tids nykterhet tycker synd om sig själv utan man landar i acceptans av läget- och så småningom tycker man (jag) endast synd om de som dricker för mycket. Att jämföra mig med någon som tar ett glas och sedan är nöjd är lika meningsfullt som att jämföra mig med någon som är 180 cm och har tjockt hår till midjan.
Heja dig!
skrev Andrahalvlek i Det är aldrig försent
I den åldern finns det inga föräldrar som gör något rätt. Allt väcker irritation hos dem, och de kan inte hålla tyst om det heller. Det håller i sig ett bra tag, min äldsta dotter (23 år) avspisar mig fortfarande med en suck och ”det har du redan sagt en gång” då och då. Hon har noll förståelse för att mitt minne är svajigt.
Man får som förälder inte ta något sådant personligt, utan mest låta det rinna av en. Däremot ska man säga ifrån när det blir för grova påhopp. Då räcker det att säga ”jag blir ledsen när du säger så till mig”. Det funkar svinbra, då får de oftast dåligt samvete och taggar ner lite. En stund.
Kram ?
skrev Sattva i Det är aldrig försent
Tack för era klappar på axeln. Det är ju bara ni härinne som vet vilken kamp jag hade igår. Så märkligt att maken inte är invigd. Men jag vill liksom inte parera hans ev alkoholdjävul som kanske tar chansen att få komma fram om jag gläntar på den dörren.
Tror också att det är tur att medicinen räddar mig att agera direkt på känslan.
Spännande det där om att beroendet bygger upp en spänning. Precis på pricken hos mig. Kan nu i efterhand se att det har byggts upp sedan förra veckan. Tror faktiskt det är neutraliserat nu, urladdat. Hann till o med tycka synd om mig själv att jag inte får göra som andra, dricka vin. Tror droppen var igår på lunchen, då det pratades om vinpaket på restaurang, vinoteket som har kul viner att beställa hem, olika knep att få bubblet vara kvar i flaskan efter den är öppnad....det var liksom inte den romantiseringen jag behövde där o då.
Men min verklighet har ju varit att sänka en box per helg, göra ungdomarna ledsna, somna i soffan, vara trött o seg hela helgen, och inte alls utvilad på måndag...
En sak dock som gör mig lite ledsen, dottern har hittat något nytt att klaga på mig för. Nu smaskar jag när jag äter. Och hör inte vad hon säger, frågar "va" för mycket....Men hon är 16. Antar detta är naturligt för en tonåring. Mycket sundare att hon klagar på sånt än att jag "är konstig" (påverkad)...
skrev Andrahalvlek i Det är aldrig försent
Gårdagen var verkligen en seger! Framgång föder framgång. Förstås när framgången känns lätt, men kanske ännu viktigare är det när framgången inte känns lika lättfångad. När man verkligen får anstränga pannbenet, och klarar ut det. Då ska man vara extra stolt och nöjd med sig själv.
Kram ?
skrev Förändrande i Hälla ut
Mitt hår. Som blivit fett efter en dag och gjort att jag behövt överdosera torrschampo eller tvätta det alltför ofta har plötsligt ändrat karaktär. Hårbotten är inte i närheten av lika fet och det känns liksom lite ”fluffigare”. Nån annan som upplevt samma eller drar jag bara för höga växlar på att inte vara vinmarinerad längre?
Hur som, 11-1 i ställning.
skrev Kalle72 i Dag1
Åre med familjen för en långhelg. Befriande att veta man slipper smygöla vid backen ;-)
skrev Se klart i Dag1
Väntar en stor stor frihet!
Välkommen ?
skrev Andrahalvlek i Dag1
Ser fram emot att följa dig på din nyktra resa ???✌?⭐️
Kram ?
skrev Kennie i Dag1
Välkommen ombord!
skrev Kennie i Det är aldrig försent
Så skönt att höra att du lyckades vända tankarna! Precis som du säger så verkar ju hunger och trötthet trigga, och så tror jag att beroendet jobbar så att man undermedvetet bygger på med anledningar att få dricka. Man kommer inte dricka bara för att man är sugen, det vet beroendedelen av hjärnan, så då jobbar den med att bygga upp en stämning där det är tillräckligt synd om en för att motivera att få dricka. Och när man är i den sinnesstämning ser man bara de saker som bekräftar det. Som ett barn vars värld rasar samman för att hen inte får godis på en onsdag. Men som du visar så kan vi agera annorlunda. Med tålamod och självinsikt kan vi bryta mönstren i hjärnan.
Jag har exakt samma inställning. Allt är tillåtet men "jag ska bara"! Det har vi pratat mycket om. Och jag har egentligen bara en regel för mig denna gång. Och det är att inte gå in till systembolaget under 2021. För den regeln löser nästan alla mina A-problem. Alltså att dricka på vardagar, ensam och för ofta. Det finns många tillfällen där man kan dricka utan att gå in på systembolaget, men dessa tillfällen har inte varit mitt problem . Därför har jag "bara en regel" ???
Jag hade gärna gett dig en skjuts, om jag bara visste hur ❤