Senaste kommentarerna i forumet

Det är verkligen en månad som du förvarar nära ditt hjärta. Otroligt fint beskrivet. Hur du sitter där i samlingsrummet och inte vill åka hem, och o. återseendets glädje på återträffarna. Väldigt sorgligt att skaran blivit mindre med åren.

Jag har läst att uppklarningsprocenten hos AA tex är 5-7 procent. Så många lyckas hålla sig nyktra en längre tid. Det är en otroligt låg siffra. Sorgligt ?

Kram ?

veckan på min behandling var nu klar.
Jag hade lärt mig så mycket om mig själv och hur jag skulle handskas med livet ute i den nya, sköna, värld jag var på väg ut i. MEN...teori och praktik är ju som bekant 2 olika saker....

Jag var oerhört medveten om att jag måste göra en genomgripande förändring av mitt liv annars skulle jag halka tillbaka. Jag måste lära mig att leva ett egoistiskt liv där jag alltid kommer i främsta rummet och det är en otrolig skillnad mot det egoistiska liv jag levde som aktiv där min tillgång till alkohol alltid var prio ett.

Jag hade fått grunderna till att lära mig att älska den mest viktiga personen i mitt liv, dvs mig själv. Jag hade ju i många år slagit på mig själv för dumheterna under fylleslagen och effekterna av dem under lång tid efter. Jag var ju inte värd att ha det bra, nertryckt långt ner i skorna. Det var ett mäktigt projekt att börja se mig själv som en vanlig människa med mina fel och brister och börja bygga upp min självkänsla.

Min sista dag på behandlingen var en sorgens dag. Jag var med på sista morgonsamlingen, fick min minnesmedalj, och sen skulle jag åka hem. Men medan mina behandlingskompisar försvann till sina aktiviteter så blev jag sittandes ensam kvar i allrummet på vår avdelning och bara njöt av atmosfären. Jag ville inte åka hem !!

Dagen före hade min fru anlänt för att vara med på sin familjevecka och vi kunde prata lite med varandra. Att komma hem till ett tomt hus var inte heller lockande men jag var trött när jag kom hem så jag packade bara upp och gick och la mig och sov som en stock. Första natten hemma efter 4 veckors behandling var verkligen speciell. Jag hade ju åkt hemifrån gravt bakfull och kom hem nykter och skulle nu välja ett nyktert liv med nya vanor. Jag letade efter en AA-grupp där jag skulle söka stöd och som skulle få mig att lära mig om det verkliga livet utanför behandlingshemmets väggar. Dagen efter åkte jag dit.

Som de allra flesta så smög jag in genom porten efter att ha tittat så ingen spanade på mig och jag parkerade naturligtvis 2 kvarter därifrån. Och tänk om det var nån jag kände igen på AA-mötet :-O Hu, så hemskt !

Ett år efter grundbehandlingen så var det efterbehandling på samma ställe en gång i månaden. Under den månaden var vi ålagda att gå minst en gång i veckan på möten vilket inte var ett problem för mig. Jag gick varenda dag och ibland tom 2 ggr per dag bara för att jag kände ett behov av att lära av de som gått före mig och för att kände att jag blev starkare i min nykterhet. Att lära sig av en som kom tillbaka efter ett återfall, och som i vissa fall stank av gammal fylla, var nog den bästa skolan av alla. Dit ville inte jag !!! Jag åkte ner dagen före efterbehandlingsdagen och sov över ovanför garaget där det fanns övernattningsrum i storlek av en garderob..
Ofta tog jag tåget (för att sen åka buss och slutligen taxi) och det var en oändligt skön känsla att få slå sig ner i sätet och bara njuta av att detta var helt och hållet min tid där jag bara kunde pyssla om mig själv !! Den känslan av egen lyx har jag inte upplevt nån mer gång i livet. Tyvärr.

Att återse efterbehandlingsvänner var en sann lycka ! En del försvann och sågs aldrig mer, nån plockade polisen in eftersom han misshandlat sin fästmö, några åkte dit och skulle sova över men hade sprit med sig och söp sig fulla...jag kan tänka mig många fler ställen att supa på än på ett behandlingshem.

De sista orden min terapeut sa till mig är de som jag tjatar om här : Om du varje morgon bestämmer att du just idag inte ska dricka så kommer du att somna nykter ! Tack vare den enkla regeln om att bara ta en dag i taget så ramlar dagarna på och jag har snart en vecka, en månad, ett år......

Den månaden på behandlingshemmet är min bästa månad alla kategorier ! Och min bästa investering i mig själv !

Må gott och ta inte första glaset !

Har läst din tråd nu och tror att vi (och många fler) funkar rätt lika när det gäller a.
Min upplevelse är att det är lättare att sluta helt även om självbilden får omprövas :)
Kanske blir du den där energetiska, glada och vackra personen som alla önskar att de vore om du ger upp det här giftet? Du klarade ju galant en månad så upp i sadeln igen och kriga på! Jag tror som många härinne säger att håller man bara ut en längre tid så blir det hela en normalitet - och en mycket positiv sådan!
Lycka till!

Jo tänkt på att grilla lite finare kött
Å alkohol fri öl mm ?
Tror inte jag är redo för öl smaken ännu

Tack Mary! Ja, vi är värda att lyckas! Nu har jag druckit dagens första "reskaffe", undrar vart det här dagen bär?

Sisyfos: Nu är det färre dagar kvar som du måste upp tidigt till jobbet :-). Och igår började dagen med ett skratt :-), en bra vecka !(?)

Mic: Tråkigt att du inte hade någon bra dag igår. Det gör mig glad att jag ändå kunde bjuda på ett leende med mina tokigheter :-). Så sant att vi kan vaska fram guldkornen i livet även om det är öken och mest sand (öh... det där gick inte riktigt ihop... hur vaskar man i öknen utan vatten... skit samma, vi gör det ändå...Jo! Vi kan vindsikta fram guldkornen!! :-) )
Jag lyssnade på Lundell till kaffet. Ja, våren måste vara på väg. Vi har viljan och vi ska hitta vägen! Tänk att det finns en Lundellåt för varje tillfälle...
Jag har inte lyssnat på Lundell på säkert 15 år... Det fanns en man, han lyssnade mycket på Lundell, spelade låtar för mig, hittade alltid någon som passade, vi var på konserter: sommar, livespelning, liv. Nej, vi var inget par. Han var min finaste, mest omtänksamma vän som hjälpte mig genom en mycket svår tid...
Nu: livet är inte lätt. Men det finns en man som ger mig Lundell... Tack!
....
Tankarna snurrar, minnen, framtid, jag kom av mig. Vad var det jag tänkte när jag vaknade att jag skulle skriva?
Jo.
Igår var en bra dag. Det gör sådan oerhörd skillnad när jag sovit lite bättre. Jag kände mig handlingskraftig på jobbet, tog beslut och fick mycket gjort. Det kändes så bra!
Men, ja det finns tydligen alltid ett men. På eftermiddagen fick jag veta. Omorganisation, neddragningar. Jag har kort anställningstid...
Bra att dricka på, eller hur?
Men, nej. På något vis har jag väl "tappat allt". Jag fick inte ens tanken!! Lyckades väl på något sätt hoppa över den och landa i: Det blir som det blir, jag kan inte påverka utgången av förhandlingarna, vem/vilka som får lämna. Ingen mening att oroa sig. Det här är kanske inte rätt jobb för mig (bara där en vändning från i höstas när jag tänkte att jag inte var rätt för jobbet). Ligg lågt, avvakta, ha tålamod. Blir jag kvar så kan jag jobba på att göra det till mitt jobb, lite mer som jag vill ha det. Om jag inte blir kvar så är det meningen att jag ska hitta något annat "runt hörnet".
Jag kände mig faktiskt märkligt lugn hela kvällen och drack mitt te.

I natt har jag sovit betydligt sämre igen.
Satte på morgonkaffe typ vid tre. Tankar: I eftermiddag ska jag ju dit... då passerar jag ju "sällan-Systemet" där jag kan handla mycket utan att skämmas, så brukar jag ju göra...
Sedär ja... Sprittankar redan i ottan.
-Tack för tanken, den är ju smart. Men det behövs inte, jag har både vin och öl hemma (tyst, skvallra inte, det är 0,0%).
Jag känner obehag, jag är orolig. Det kommer att vara som att ge sig in i ett getingbo att åka till jobbet idag. Surr och snack, spekulationer och oro.
-Det är okej, låt dem surra....

Jag tänker fortsätta gå "Mot ljusare tider".

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!

Så glad du tänker på mig, Sofi! Betyder massor ❤️

Och jag är nykter ff ?❤️

Känns så himla bra! Just nu flyter allt bara på. Njuter av allt jag slipper göra längre (planera, handla, dricka, ha ångest... ja, ni vet ?)

Ramlösa Citrus är min grej nu ??

Hade tänkt träna ikväll, men hade verkligen inte lust. Tände en brasa och tittade på svt-play istället medan maken lagade mat. De senaste månaderna har jag tränat på att vara snäll mot mig själv och göra saker som jag mår bra av. Jag tycker om att träna, men ibland behöver jag bara ta det lugnt och slappa. Det var i stort sett omöjligt att få tid till det när barnen var yngre, men nu händer det att jag hittar tillfällen.
Ingen alkohol blev det, så jag lägger mig nykter!

Det heter ju "förändra drickandet " inte "sluta dricka" . Så inget mer med det.

Personligen blir det för mig svårt att känna alla fördelarna om jag "bara minskar" så börjar alltid med helnykterhet. Kan rekommendera att testa någon gång ?

Kämpa på och skriv. Vill gärna höra mer om din resa ???

Ska bli intressant att läsa hur detta utvecklas. Din lista vill jag gärna läsa. Det går att läsa mellan raderna att du börjar närma en lösning. Hoppas verkligen att du gör det! Så länge som du har försökt ?????

Härligt med skratt med kollegor ❤

Har tänkt mycket på vad Andra Halvlek och Torn skrev igår om det värsta skulle hända...är det vad som behövs för att få ett slut på drickandet?? Jag vill givetvis inte hamna där....men det är ju inget som säger att jag inte skulle kunna hamna där...för med toleransen...så försvinner lite insikten i hur farlig alkoholen är. Om jag tänker tex på hälsa...så är de fysiska problemen inte så stora i nuläget men även om jag skulle sluta idag så vet jag inte vad som händer om några år med min hälsa och om det kan vara relaterat till beroendet och det blir ju liksom inte bättre....

Tar till mig även det här med "Varför ska jag dricka??"...Tänker att den listan kommer nog bli ganska tom...är ledig imorgon och ska skriva lite då i min bok som jag brukar skriva i.

Vill som oftast inte lämna ut min man...han kan vara ett jättebra stöd..så länge jag inte köper något. Kanske inte skriver så mycket mer om det nu...

Annat...kan vara det där som andra upplever som skitsaker men som blir stort för mig...tex att ha min CPAP(sömnmasikin), en tumme som inte fungerar, en arbetssituation som försvåras så mycket av Coronan. Jag har inte den där personligheten som är som "jaha..så här är det ..det är liksom bara att gilla läget..."...detta tar mycket energi utav mig.

Det var länge sedan jag skojade på jobbet...och idag var nog första gången på länge.....och jag fick kollegor att skratta...det var faktiskt en ganska befriande känsla:)

Kanske lägga en slant (som du förut hade lagt på alkohol) på extra goda saker att lägga på grillen, och lyxiga tillbehör? Och en alkoholfri öl är inte så dum heller. Bra kämpat med dina månader hittills!

Mer och mer har jag kommit att se den som nykterhetens främsta fördel. Jag får fortsätta utvecklas. Jag har inte stannat i växten så som jag faktisk tycker att man gör av att testa exakt samma lösning (vin) på exakt alla problem. Finns något så sunkigt över det förhållningssättet, tycker jag numera. Jag vet ju exakt vad som händer efter 2 glas, 4 glas, en flaska. Det har aldrig de senaste tio åren hänt något som överraskat mig förutom att jag blivit mer full än planerat.
Jag grottar inte ner mig i ”härliga minnen” av stunder jag druckit. Det är ett medvetet val, för de finns ju såklart. Men jag har stängt dörren och jag går framåt och bort ifrån. Så är min riktning och jag skulle ljuga om jag sa att det alltid var lätt men alternativet är helt klart sämre.
Heja dig!

Tror jag varken kan eller vill bli ”stor”. För evigt barnslig ✌️Men det behövs nog som balans till det här annars superdupervuxna liv jag lever. ?

Dagens ställning är iallafall 9-1 i matchen. Så en klar ledning för hemmalaget (det nyktra). Japp, jag drack i lördags och det var helt och fullt planerat. Jag var barnfri och visste att jag både ville och skulle dricka.
Jag har ju (ännu) inte planerat ett helt nyktert liv så jag ser det inte som ett nederlag öht. Ja ja, jag vet att många tänker typ att ”så där säger/låter alla i början”. Och ja så kanske det är ?‍♀️ Men jag säger som så många andra visa människor här inne på forumet sagt före mig, ”det är min resa och jag behöver göra den på mitt sätt”.

Jag var rejält bakis på söndagen (ingen ångest dock) men det kändes helt okej. För jag var beredd på att vara bakis, trött, tråkig, långsam, etc.. och så fick det vara. Var dessutom barnfri hela dygnet så kunde bara ligga i sängen och slötitta på usel TV.

Inget sug dagen efter, i går eller idag. Vi får se hur det går helt enkelt. Men jag är hittills jävligt nöjd med ställningen 9-1 ?

Kram ?

???

Tack Blanka och Miss Mary Poppins för grattishälsningar! Vi gör det här tillsammans ❤️

Kram ?

1 år är så värt Kudos!!!! ?❤?❤?
Starkt jobbat! Tack för all pepp på min tråd ?????

På ett-årsdagen! Grymt jobbat och tack för all stöttning du ger ❤️??????

Du ökar på!! Grymt! Jag har börjat promenera men är långt bakom i beslutsamhet jämfört med dig. Fast vi inte ska jämföra ??

Känner igen det där att man överlever pga vin. Men det är så konstigt hur fel man hade. Idag vet jag att jag klarar mig så länge jag är nykter ?❤

Trevlig läsning och många bra tankar ????? tack

Låter som att mannens familj är energitjuvar för dig. Så tråkigt att de ska hålla på att skuldbelägga dig. Kan du prata om det med din man? Eller låta dem veta att ni inte vill umgås med dem så mycket eftersom de är negativa mot dig.. Men positivt att läsa att du håller på att återta kontrollen över ditt liv, så bra gjort av dig!

Och snart är det din tur att fira ettårsdag också! Himmel vad bra vad vi är ?

Kram ?

Dagens skratt, 4 dagar kvar... Jajamän, där var det ups och positivt tänkande. Jag brukar ha onsdag som bästa dag i veckan. När man har gått upp på onsdagen är det färre dagar kvar att gå upp.
Ha en bra dag! Jag älskar dina inlägg!

Låter som en bra plan, VaraFrisk! Det är så viktigt att känna sig lite nöjd och jag tänker att det är bra för dig att börja där.
Efter att jag slutat första gången återvände jag aldrig till dagligt drickande. Däremot hade jag en problematisk periodvis konsumtion. För det mesta utan att någon blev drabbad eller märkte, men ibland var jag väldigt full på olämpliga tider. Hjälp! Det hände rätt sällan, Men det gick inte att sluta. Eller jag visste att jag skulle och kunde sluta helt sen... i januari, i höst, efter AW...
Sista gången jag var full märkte min syster och hennes sambo. Vi hade sen ett telefonsamtal jag och min syster. Hon vägrade att lyssna på mina argument om att jag faktiskt visst kunde dricka ibland. Jag sa att jag skulle ha en lång vit period, vilket jag kanske haft ändå... men hon tvingade fram en argumentation till varför jag skulle dricka. Tvingade mig att verkligen, verkligen se min ledsna dotter. Hmmmm det händer så sällan, det är bara inomhus, hemma... Tja, när man måste vara i det och verkligen sätta ord på varför då är det inte så lätt att argumentera. Särskilt som jag hade tänkt sluta så länge, så länge och visste att jag mådde dåligt av att dricka. Kanske är det, det som händer om man åker fast för rattfylla... man måste sätta ord på, förklara, blir av med körkortet, måste rapportera nykterhet. Syster synade skoningslöst mina argument om Varför jag skulle dricka... när ingen, ingen mådde bra av det. Tvärtom! Så på mitt avslutningssamtal hos alkoholterapeuten kunde jag såklart inte rapportera succé, men väl en total ledsnad på alkohol och ett löfte om en lång vit period. Det var drygt 5 mån sen. Jaja.., inte ens efter systers tal slutade jag helt om jag ska vara ärlig, Jag var inne i min smygande vana och tror att jag drack vid två tillfällen till. Väldigt begränsat dock. Det är svårt att sluta med sina ovanor. Tror jag fick en större kick av det förbjudna än av alkoholen i sig många gånger.
Just nu hittar jag inget Varför till att det vore en bra idé att dricka. Sätt ord på dina varför VaraFrisk.
Varför ska jag dricka... mina argument för det blev oerhört ihåliga.

??❤️??❤️??❤️??❤️

Ber att få framföra mina allra varmaste gratulationer på 1-årsdagen!

??❤️??❤️??❤️??❤️