Senaste kommentarerna i forumet

Jag borde kanske inte skriva just nu. Jag är trött, frustrerad och uppgiven. Huvudet värker.

Men, eftersom jag var så trött att jag drog tidigt ifrån jobbet och tog de sista mötena hemifrån, där jag får mer ro, så hinner jag läsa och skriva svar.

Tack AH: "Jag tror att du behöver hitta ett sätt att stilla din intensitet regelbundet. Det är en gåva att vara intensiv, men jävligt tröttsamt i längden." Svar JA!
Min "meditation light", att bara vara och titta på lågorna i kaminen varje kväll lugnar. Lyssnar på Närvaropodden och tar till mig mycket, men att verkligen börja meditera känns som alldeles för mycket nu. Har provat men är för utmattad ännu.
Tyvärr kan jag heller inte hitta någon magi i att sinnena börjat bli överkänsliga och att hjärnan går på högvarv för att smälta intrycken. Huvudet känns mer som en fullpackad hönsgård där räven stryker utanför...

Mic: Ja, jag läste om din morgon igår. Imponerande att du kunde "sparka igång" dig själv så som du gjorde! För tröttheten är verkligen ingen lek vissa dagar/stunder. Men, nej, vi ger oss inte helt enkelt!

Sisyfos. Ja, så är det: "Även om jag flyttade en stenhög så var berget kvar och det gick inte att känna glädje över stenhögen för medvetandet var nu på nästa stenhög."
Det är väl därför som jag har börjat förstå det där med att vara här och nu, till att börja med i alla fall så pass länge att jag ska hinna se den där flyttade stenhögen...
Att ta en lur (ja, så säger jag) hjälper mig att komma ifatt en aning med sömnen på helgen, det är nytt att jag unnar mig det. Men det funkar inte på vardagar då jag oftast åker hemifrån före 6 och kommer hem igen vid 18-19.

Den här molande trötthetshuvudvärken... Jag vet medicinen. Men bara tanken på den får mig faktiskt att må lite illa nu.
Kanske funkar min nya rutin lika bra? Te, brasa och pod. Ja, det är vad jag faktiskt vill ha numera på kvällen. Och funkar inte det mot hur jag mår idag, ja då blir det väl ett extremt tidigt god natt ikväll.

Kram!

Jag gick tillbaka i min tråd och läste för att försöka komma ihåg var jag var och hur det var ungefär där du är nu. Jag läser att jag skriver om myrsteg- mina favoritsteg att försöka fokusera på eftersom jag är så otålig till min natur.
Såhär skrev jag då:
”Guldkant...
Ja, jag funderar över den.
Och just de här veckorna har jag börjat ”deala” med mina guldkanter och det är rätt spännande och faktiskt känner jag mig ganska rik.
Till exempel byter jag mig (tidigare) drink (ar) på fredagkvällen.
Mot lördag morgon, pigg och utvilad i sängen, och oavsett hur länge jag sover så vaknar jag med gott samvete.
Jag har bytt mina 2-3 (4) glas vin på söndagkvällen.
Mot hinna stryka, fixa, greja inför veckan, och inte vakna måndag morgon och praise vardag,
Idag bytte jag champagne på ett em- mingel mot att komma hem och få känna mig riktigt utvilad efter en skön helg.
Att gå längre och säga att en byter bort fylla, somna i soffan och vakna svullen i ansiktet/ det är ju på något vis uppenbart. Men om jag börjar i det tidigare skedet känns det plötsligen helt logiskt.”

Jag vet inte om det makes sense, men jag tror man får hänga med, inte vara så bestämd kring hur det ska vara.
Jag är som du en inte av naturen överlycklig typ, men jag kommer mer och mer tillbaka till känslan av glädje bara över att finnas till på nåt vis! Och mitt mantra är fortfarande att ingen nykter dag har varit värre än en bakisdag med ångesten som det innebär.
En dag i taget!

Tack för tipset AH, alla tips om bättre mående är välkomna!
Tar särskilt fasta på att det inte går att föreställa sig hur man mår längre fram. Tolkar det som att det blir bättre än jag ens kan tro!
Jag har varit nedstämd förut, men alltid haft en orsak, så jag har kunnat vila i det. Tex tiden fram till skilsmässan, själva skilsmässan o tiden efter, ett jobb som var mig övermäktigt. De senaste åren alkoholen, som jag ju vetat inte varit bra för mig. Nu har jag inga sådana yttre faktorer av vikt.
Jo, man kan säkert tänka sig sjuk. Usch, det vill jag inte! Vända skutan!

Ditt mående kommer att variera upp och ner ett bra tag. Försök att inte tänka på det så mycket, konstatera bara. ”Jaha, idag mår jag så här”. Och försök att träna så mycket du hinner med, för det mår både kropp och hjärna bra av.

För varje månad som går blir du bara mer och mer stabil i din nykterhet och ditt mående. Det går inte att föreställa sig hur det blir, det är bara att åka med tåget och se fram emot nästa hållplats, och nästa och nästa.

Negativa tankar generellt ska man försöka mota bort på alla sätt. Eller rättare sagt, man ska ”se” de negativa tankarna men inte värdera dem. Bara konstatera att man tänker dem och sedan neutralisera dem med neutrala tankar och sunt förnuft. Ett enkelt exempel: ”Tänk om jag missar bussen” (automatisk tanke) bryts med den medvetna tanken: ”Om jag ställer klockan i god tid och går hemifrån en kvart innan jag brukar så borde jag hinna med bussen, och missar jag bussen så får jag lösa det då.”

Man kan tänka sig riktigt sjuk faktiskt. Lyssna på Närvaropodden är mitt tips.

Kram ?

Be strong Chivas!!

Kul att höra ifrån dig :)
Fan det där låter inte så bra kompis - lite som att du undermedvetet "förbereder" dig på att du skall testa försiktigt igen...
Nu är det ju såklart olika men för egen del så trillade jag dit lite så när jag tog uppehåll för några år sedan. Tänker att du kanske skulle testa något som gör att alkoholen inte känns så lockande? Själv kör jag "The alcohole experiment" (tips ifrån forumet) och där får man mycket tänkvärd info som gör att många faktiskt omvärderar a och håller uppe för att det helt enkelt inte lockar längre. Googla och gå med - gratis, 30 dagar och utvärdera sedan :)
Det är så lätt att glömma hur det var och att man bagatelliserar risken att det hela eskalerar igen. Ta bara inte den där ölen ännu - låt det gå ett tag till - du är stark Chivas - och smart - det utläser jag ifrån dina inlägg!
Keep it up!

Just nu försöker jag ha överseende o acceptans med hur jag mår. Jag borde känna glädje, jag är nykter sedan flera veckor, har ledig dag uran en massa måsten, solen tittar fram. Ändå är jag tung, trött o ffa nedstämd. Mådee bra igår efter träningen, det höll i sig 2-3 h. Umgicks sedan med dottern på hennes (!) initiativ men kunde inte riktigt känna glädje. Har läst härinne att hjärnans naturliga kemi sätts ur spel av alkohol. Antar det är avsaknad av alkoholen som nu gör att kemin är "störd". Jag kan leva med nedstämdheten men oroar mig att detta är min grundstämning. Har jag nånsin varit riktigt grundnöjd i mitt liv? Jag snuddade vid detta tidigt i min tråd, att en del kanske är födda med en grundkonstitution där lycka liksom är svårt. Jag kan absolut vara glad. Många ser mig säkert som sådan. Och det är inget spel. Men det är en roll. I vissa sammanhang är jag full av energi, ideer, handlingskraft.
Som vanligt otålig och vill veta hur det ska bli. Såklart kommer jag inte alltid att må såhär.

Haha, återigen på pricken. ”vad är det för nytta med att städa bara ett rum... ”oj, oj oj jag blir trött bara jag tänker på att, när det var som svårast att fokusera så gick det heller inte att sortera i bergen som måste flyttas. Även om jag flyttade en stenhög så var berget kvar och det gick inte att känna glädje över stenhögen för medvetandet var nu på nästa stenhög.
Jag har gått många kurser för att effektivisera, organisera, känna glädjen i att bocka av... men, men.. det är inte så enkelt. Det räckte aldrig till riktigt ändå. Kanske just för att jag redan gått vidare. Jag vet allvarligt inte vad som gör att det funkar nu, men det gör det. Tror att det är stressen främst, sömnen och järnet som funkar. Och så alkoholfrihet såklart. Jag tror att det stressar kropp och hjärna det med, hur lugn man än blir för stunden.
Höneblund har aldrig varit min grej, fanns inte heller i mitt vokabulär innan AHs intåg på forumet. Funkar kanske bra för några. Funkar kanske bättre om man inte är på väg i tanken hela tiden.

Tack tack! Ni är så välkomna!
Att dansa utan alkohol i blodet är något nytt men härligt nytt!
Nu köööör vi!!

När du beskriver din kamp för barn, föräldrar etc så är det inte svårt att förstå dig. Att du är där du är. Jag har varit där, om än lite mildare, men det kretsade hela tiden kring andra... motorn... det är extremt utmattande. Bara så du vet. Jag försöker vara här och nu, det har inte funkat på Såååå länge, men sakta men säkert. En sak och en dag i taget.

????

Visst är det magiskt häftigt när hjärnan börjar funka som den ska ? Det är som en stor scen med tunga dammiga draperier som sakta dras ifrån lite i taget.

Jag tror att du behöver hitta ett sätt att stilla din intensitet regelbundet. Det är en gåva att vara intensiv, men jävligt tröttsamt i längden.

Läs mitt inlägg om sångmantra i Se klarts tråd. Det har funkat för mig. Jag njuter av varenda sekund och stillar samtidigt skallen.

Och höneblundar är också ren njutning ? Ställer larmet på 30 min och när jag vaknar upp är det som om jag gjort en omstart på skallen.

Men båda delar kräver förstås träning. Och tålamod. Även tålamod är en nyckel i detta.

Kram ?

”Rapportera succé” tja, egentligen har det inte varit så betydelsefullt för mig med ryggdunkningar etc. På grund av nykterhet. Men att rapportera upprepade misslyckanden när man vill vara ”duktig flicka” det är inte kul. Jag tror att du gör så rätt när du skriver härinne trots att det inte alltid går så bra. Kanske var det det att jag faktiskt var tvungen att stå för att jag drack trots att jag inte ville som ändå gjorde skillnaden. Jag förträngde, bagatelliserade. Fattade nog på riktigt inte var tomflaskorna kom ifrån.
Det är lite kluvet att känna stolthet i att ”inte dricka”... det är svårt att få en riktig ”kick” av det för mig. Pröva att ge dig själv lite beröm för annat idag är mitt tips. Igår berömde jag mig själv för att jag inte var sist ut genom dörren när hela familjen skulle iväg och passa en tid (fattar ni hur sällan det händer). Det berömmet kändes faktiskt bättre än att jag var nykter. Nu ska man inte förringa lyckan och berömmet av att ha en nykter dag. Det är viktigt, men beröm kan man aldrig få för mycket av och får man det inte av andra så får man ge det åt sig själv. Så när du tittar dig i spegeln idag med din utrustning, då sitter jag där på din Axel idag och säger, vilken fin och ärlig människa du är VaraFrisk! Det är snart din tur.

Jag tror också på en fin måndag! Och en nykter vecka ❤??

Idag gör vi en bra och skön måndag på varsitt håll men ändå tillsammans i våra tankar! ?
Kram ???

Hade så svårt att somna igårkväll. Brukar ha det på söndagar. Blir inte lättare m mask på då känns den hela tiden. Låg en timma med den på och försökte somna tills slut åkte den av. Tog ändå tid. Har drömt, somnat och vaknat om vartannat. Vaknade dock utan vara påverkad av alkohol. Har nu ätit gröt. Ska in i duschen.

Ny dag. Minus åtta grader. Måndag. Vill tro på en bra dag??

Kram???

Mitt i prick Mary! .."ribban så högt så att det är ingen ide att ens försöka. Då lägger man sig ner."
Vaddå städa ett rum?? Hela huset ska städas annars är det ingen ide att släpa fram dammsugare, skurhink, dammtrasor och mojänger.... Jo, jag vet att jag borde lära mig portionera... Tack för påminnelsen!

Tack Illaute! Ja, tröttheten är absolut mer psykisk än fysisk. Hjärnan spökar ju lite som sagt.

AH, Tack! Ja, det är säkert en kombo. Och, wow, jag måste prova höneblundar lite mer ;-)!

Reflektioner efter helgen.
Mina sinnen börjar fungera till fullo, hjärnan likaså. Spännande på sitt sätt, men jobbigt (för att inte säga plågsamt). Alla dofter och lukter, alla färger, alla ljud, alla känsloförnimmelser och ffa alla ljud. Allt får mig att gå upp i högsta beredskap.
Tänk om jag hade ett filter, något som gör mig lite avtrubbad....
Jag säger saker som jag aldrig har tänkt, det bara kommer, det är först när jag hör mig själv säga det som jag vet att det är "sant". Vad nu sant är... Jag får flashbacks från barndomen. Minns hur folk tittar konstigt, nej, minns hur folk tittar på mig, att jag är konstig.
Minns....
Förstår...
Förlåter mig själv på ytterligare ett plan för att jag druckit som jag har gjort.

Nej, det är inte konstigt att jag är så in i norden trött. Hjärntrött. Sömnbrist.

I gårdagens Alcohol experiment fanns ett citat som gick rakt in:
"An arrow can only be shot by pulling it backward. So when life is dragging you back with difficulties, it simply means that life is getting ready to launch you into something great.”
- Anon

Den här veckan börjar tungt, nedstämt. Men, det är okej!
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Jag är nykter och det är minsann inte illa :-)

För dina fina inlägg. Ger mig hopp om att livet KAN fortsätta att kännas bra och äkta. Du är många före mig men jag tänker; kan du så kan jag.
Jag läser och känner löften om frid, liv, glädje. Tack!

Jo, det måste jag nog tillåta mig att tycka...

Nästan oavsett vad som har skett i helgen, så är jag nöjd.
En skillnad som kom med nykterheten, att gå ifrån frustrerad missnöjd till enbart ...nöjd.
Jag sätter ribban lägre, men är nöjd med vad jag har åstadkommit, vad som än skedde.
Vad är hemligheten?
Jag tror att jag befinner mig hela tiden i medvetenheten, jag är alltid med, har inga ”dropouts”.
Inga små eller stor luckor som långsamt kväver mig till sömns, jag är här och har varit med hela vägen.

Nöjd?
Svar ja...
Litet eller stort, jag har njutit i varje stund, ibland jobbigt och däremellan bara slappat och njutit av tillvaron.
Förra lördagen städade jag i fyra och en halv timme, och gjorde inte ett sk.t på söndagen.
Den här helgen har vi gått en otroligt fin promenad i gnistrande vintersol och bitande kyla i en och en halv timme.
Lyssnat på porlande bäckar, gått på frusna våtmarker och kohagar, gick ut en bit på sjöns lite vattensjuka is.
Hälsade på hos ett par kompisar och gick sedan hem för att lite småfrusna njuta av en kopp varm choklad i det uppvärmda uterummet.
Kompisen kom förbi och visade upp sin nya firmabil, en hybrid och vi åkte alldeles ljudlöst runt några mil på småvägarna, han var stolt som en tupp men samtidigt så var det inte hans besparingar som gått till bilen, utan hans firma, så det kändes lite tvetydigt.
Resten av lördagen var vi hundvakter till dottern med familj när de åkte på middag hos hundrädda.
Vi låg länge i soffan och sov i en enda röra av mänskliga och djuriska kroppar, sovandes och snarkande.
Halvtre på natten kom de och hämtade de lite trötta jyckarna, så vi kunde gå och lägga oss på ”riktig”.
Vid niotiden på morgonen messade de och frågade om vi ville ha frukostgäster, och vem kan tacka nej till något sådant?, inte vi...
Barnbarnet sken som en sol och var på bästa humör, och vi tog ett dopp i Spa’t när snön yrde runt omkring oss.
Snöflingorna brände till i hårbotten och kroppen hade en konstig känsla, varmt om kroppen men det stack till i hårbotten av kyla.
Grabben kom till middagen och vi bjussade på en en variant av oxrullader, men skippar katrinplommonen till förmån för en färskost med vitlök, pressad potatis och en verkligen lyckad sås till detta, mums så gott det blev.

Efter maten en fika vid en streamad Beckrulle och sedan har kvällen blivit sen, vi hade bakat ett nytt recept med vaniljkrämsfyllda bullar som blev jättegoda, magen var mer är full.
Nu så ligger jag här i min säng och bedömer min vecka, jotack arbetsveckan var intensiv men överlevnadsbar och helgen räddade stresströskeln, så jag är neutral igen...

På helgens filmer som vi har sett så har de på filmen vid flera tillfällen slagit upp ett glas och sätter sig och njuter av.
Jaha tänker jag, de lägger mycket tid att visa sådant på filmen, att de har belönat sig själva med ett glas alkohol.
Eller berövat sig själva verkligheten, flytt ifrån den,
Jag är inte sugen, men håller med om att de ser ut att njuta av den.
Min njutning kan inte innehålla alkoholen, men skulle kunna vara en chokladask, så jag fantiserar ofta om att det ligger en ask på bordet istället för spriten.

Jag tänker ofta att jag har kontrollen över mitt liv sedan jag blev nykterist, i början kände jag en avsaknad.
Men det var bara därför att alkoholen hade tagit över mitt belöningscentra.
Nu är jag fri att att belöna mig själv med vad jag vill, en promenad, en kopp varm choklad, en god middag med min familj, en hunds närapå drogade ögon som njuter av att jag klappar och kliar dem....
Solen som gnistrar i kritvit snö, ljuset som får min längtan till sol och värme och en önskan om att öppna stugan inför säsongen 2021, det händer alltid vid den här tiden på året, i mitt huvud har jag redan börjat plantera tomatplantorna och börjat röja i trädgården...

Jag har så bråttom till allt, och en framtidsversion...
När jag drack så blickade jag bara bakåt på allt tragiskt som hade hänt, då var inte framtidsutsikterna speciellt positiva.

Om någon på jobbet frågar mig om hur helgen var, skulle jag kunna säga fantastisk!
De skulle naturligtvis bli nyfikna och fråga vad som gjorde den så fantastisk...
Ingenting hände, skulle svaret kunna bli...
Och när man har upplevt en ångestfylld helg med baksmälla, så är det precis allt man kan önska om helt perfekt helg.

Helt ointressant för andra, men bäst för mig, jag behöver inte hävda mig gentemot andra.

Jag lever mitt liv, och är nöjd med det...

Berra

Grattis t två månader??Vilken styrka!

Kram?

Så strongt! Och jag vill också komma och dansa på borden utan alkohol????

Kram?

Somnar nykter??

Hoppas helgen har varit bra. Visst kanske det är svårare att hålla sig nykter när du kommer hem igen, men det borde gå. Hoppas att du då har hunnit komma ännu längre med din terapeut så att du inte måste dränka ångest. Jag är ju i det stadiet nu att jag tycker alkohol är så vidrigt och att det inte ger något positivt alls. För mig funkade det inte alls som medicin heller på slutet. Har för mig att du också skrivit nån gång om att det inte är några problem med alkohol när du mår bra. Så jag håller tummarna för att du ska må så pass bra att du inte tar till alkohol för att må bra. Det är så onödigt att börja igen när man varit utan så länge.

Vad det målet, eller är du sugen på att testa längre nykterhet?

Ha en fin kväll ???

Dricker nu bara ett par glas vin under helgen inget på vardagarna