Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att det kan vara väldigt vanligt, om man väljer att gå på ”vita knogar”. Det vill säga håller sig nykter för att man känner sig tvingad. Plus att må-bra-hormonerna serotonin och dopamin störtdyker i och med att man slutar dricka alkohol. Det tar tid innan må-bra-hormonerna stabiliserar sig. Under tiden behöver man hjälpa kroppen så gott man kan genom att röra på sig, för att få endorfiner som gör att man känner sig nöjd åtminstone korta stunder.

Tankens kraft är stark. Negativa tankar kan göra att man grubblar sig riktigt sjuk. Positiva tankar är svåra att få till, men neutrala tankar kan funka att få till. Man kan bryta negativa tankar med automatiska tankar, som är mer neutrala. Tex ”Allt är skit” ersätter man medvetet med ”Just nu mår jag inte bra, men det har naturliga orsaker och det blir bättre snart.” Ingen värdering, bara en beskrivning av läget. Offerkoftan bör man kasta av sig också, den är väldigt missklädsam.

Om jag minns rätt är du anhörig Tröttiz? Den här förändringen av tankar och beteenden kan bara individen själv få till, om hen vill och verkligen bestämmer sig för det. Väldigt många alkisar fastnar tyvärr i offerfällan och tar sig aldrig ur den. Då riskerar det att sluta illa. Man måste själv ta sig in i nyorienteringens rum.

Min pappa fastnade totalt i offerfällan. De gånger han fick SSRI i samband med nykterheten verkade han hyfsat uppåt. Men när han mådde bättre trodde han att han kunde dricka lite, så det blev återfall på återfall. Till slut var han deprimerad konstant, oavsett om han drack eller var nykter.

Kram ?

Depression.
Då man drar ner på alkohol eller slutar helt efter att ha druckit riktigt mycket, hur vanligt är det att man sjunker in i depression och blir asocial? Jag menar att helt dra sig bort från omvärlden med släkt och vänner. ?

Ett väldigt klokt beslut att ta hjälp när man inser att man behöver hjälp för att få en förändring till stånd.

Allt gott och lycka till!

Grattis till ditt stora första steg. Starkt av dig!
Har själv gått på antabus ganska länge så har du någon fundering så delar jag gärna med mig av erfarenheter.
Välkommen hit, här har vi alla något gemensamt oavsett bakgrund.
Kram på dig också.

Jo de har jag så hon försöker förbereda mig och utarbeta strategier för mötet ska gå bra. Plus min terapeut gör de samma. Jo sen i början av december har jag bara druckit vid 3 tillfällen. Men lätt hålla sig nykter här på boendet den svåraste kampen blir när jag flyttar hem. Men även där kommer jag ju ha stöd från soc mm.

Ny här. Man, strax under 50 med fru o tre fantastiska barn. Har i princip druckit minst en flaska vin om dagen i 4 år. Har lyckats dölja det för min omgivning o ingen skulle förmodligen tro att jag har problem. Har försökt sluta flera gånger men misslyckats. Har tagit tag i det nu. Varit hos läkare o ska gå igenom kroppen o ta prover för att initialt sätta in någon typ av medicin. Troligtvis antabus. Har lyckats en kväll. På väg igenom den andra. Glad att jag hittade detta forum. Kram på er alla

Har bestämt mig att inte dricka i helgen. Vill inte. Men just denna helgen är det nog främst att ungdomarna är hos oss som utgör skyddet. Bävan jag har handlar kanske mer om hur jag ska hantera om han dricker vin. Att jag blir irriterad och störd. Vill inte att hi blir ovänner när han ska vara borta sedan. Det är lite knäppt det där, jag avskyr berusade människor. Ibland har jag till o med "druckit ikapp" om han är påverkad och inte jag. Jag fylls av en sådan avsky och äckelkänslor. De blanka ögonen, beteendet, vinlukten...Men är jag själv berusad reagerar jag inte alls.
Jag vet att det inte har med honom att göra egentligen, jag reagerar så mot alla påverkade människor när jag själv är nykter. Har säkert med barndomen att göra. Men vill inte känna så!

Känner verkligen igen det här med tröttheten, behov att vila och svårigheten att acceptera att man är som människor i största allmänhet- inte nån som klarar och orkar allt. Det finns gränser. Att vara lat är, har varit, min stora skräck...
Det tar tid att komma igenom lager av detta.
Vad gäller frågan om helgens nykterhet skulle jag däremot se till att ha en strategi. Vi vill inte hamna i lägen av ”det bara blev så” efter så mycket viktigt arbete nedlagt.
Så, fundera på svar och förhållningssätt?

Till 3 nyktra månader, men mest av allt till viktiga insikter!

Kram ?

Läste igenom några av mina första trådar under annat nick sen 2014-15.
Kämpade redan då.
Insåg redan då att jag var alkis, men hade inte kraften att förändras.
Höll upp nån månad nu och då, men återföll alltid tillbaka till destruktivt drickande.
Har alltid vetat att jag har alkoholproblem.
Ända sen tonåren.
Uppvuxen i en dysfunktionell familj med alkoholiserade föräldrar.
Omgav mig naturligtvis alltid med jämlikar så mitt problem på så sätt blev norm och normaliserades.
Är jag densamma idag som jag var då?
Vill inte tro det....
Idag med 3 månaders nykterhet i ryggen vill jag hoppas att jag har förstånd att förändras.
Vill och SKA vara en person som inte dricker.
Säger fortfarande varje morgon -Idag ska jag inte dricka.
Har också börjat tacka mig själv för att jag klarade att inte dricka föregående kväll och att jag är tacksam mot mig själv att få vakna utan att vara bakis.
Stor skillnad nu från då är också att jag läser och lyssnar på böcker och tittar på tv-program som fäster mitt beslut om att alkohol inte är något för mig.
Jag kan inte dricka ”normalt” ( vad det nu innebär ). Varenda fiber i min kropp inser det nu.

om min behandling fortsätter.......

Igår så hade det då gått 3 veckor på min behandling och den sista veckan blev ordentligt omskakande.
Jag blev nämligen uttagen till att ingå i gruppen "Familjebehandling" :-O

Det beslutet kom väldigt snabbt beroende på att de tog bort en rumskamrat som skulle ha varit med och petade dit mig istället ! Orsaken var att i Familjegruppen fanns ett syskonpar ungefär i samma ålder som mina barn !

Familjebehandlingen börjar på en måndag och avslutas på fredagen men vi alkoholister får inte vara med från dag ett utan ska gå in på tisdagen för att familjemedlemmarna ska få träffas själva och bilda en egen grupp.

Och dagen före, alltså måndagen, var jag så sanslöst rädd och omskakad för jag målade ju upp en bild av mig själv som en riktig riksalkis som skulle pryglas så familjemedlemmarna kunde ta ut den ilska som de bar på.

Så blev ju inte fallet !

Jag blev mycket väl emottagen och med stort intresse och efter ett tag blev det mängder av frågor. Vi var 2 manliga alkisar och minst en kvinnlig, dvs i princip en från varje behandlingsgrupp, som fick förmånen att vara med. Liksom i den vanliga behandlingsgruppen så haglade skratten och det fina i såna sammanhang är att vi skrattar MED varandra och inte ÅT varandra. Det där med att gömma sprit var det som framkallade mest skratt då vi alkisar många gånger trodde att våra gömmor var just gömmor men familjedelen tog ner oss helt på den punkten :-)) En liten episod var att jag plus den kvinnliga alkisen började reagera på reaktionen hos en manlig familjemedlem och vi pratade lite om honom en kväll och konstaterade att vi båda hade samma tankar : Han är alkis ! Så vi började pusha lite på honom dagen efter utan att vara otrevliga och vi insåg att han visste att vi visste men han erkände aldrig. Men vi hoppades innerligt att vi fick honom att tänka till ordentligt.

Och ja, det var också många tårar och där och då fick jag lära mig att inte trösta utan bara hjälpa till med näsdukar och det rent praktiska. Som jag ser det så är tröstandet i det här läget bara att bekräfta en eventuellt dålig insikt som personen behöver jobba bort. Men kramar i glädje över att se varandra läker så mycket mer än jag trodde var möjligt när jag var aktiv !

En kväll när jag gick ner från Familjen till min egen grupp så mötte jag en yngre kille som var rätt nykommen. Han hade problem med att kalla sig själv alkis under våra morgonsamlingar trots att han var satt på behandling av sin arbetsgivare och med en varning med sig. Då som nu var det vinter och jag hade bara byxor och skjorta och efter en timme ute i kylan frös jag som blöt hund. Men jag ville inte avbryta vårt snack för jag kände ju att hans inställning började svikta så han fick ju fråga på och fundera själv. På morgonsamlingen dagen efter så kallade han sig "presumtiv alkoholist" för att några dagar senare ta bort "förnamnet" :-)) Det kändes så otroligt bra när jag fick vara med om hans omvändelse och jag hoppas innerligt att det gick bra för honom fortsättningsvis.

Familjebehandlingsveckan gav mig så oerhört mycket så jag kan inte annat än rekommendera den till alla medberoende ! Och alkisar!!! Det finns också behandlingsvecka för Vuxna Barn där, hör och häpna, många vuxna barn med problem inser att de faktiskt är alkoholister själva !! När de inser det så har de möjlighet att ta hand om sig själva på ett bra sätt och problemen löser sig (oftast).

Som ett minne får man en medalj men den är halv eftersom man symboliskt lämnar den andra halvan hos den gruppen man varit tillsammans med under en vecka. Jag har min kvar och den är för mig en dyrgrip <3 Jag har faktiskt haft seriösa planer på att ta en Familjevecka nu på äldre dagar för att fräscha upp mitt sinne. Men det kan ju aldrig bli som det var första gången så jag tvekar.

På den tiden det begav sig så hade jag nu en vecka kvar då jag skulle förbereda mig för ett liv, ett nyktert liv, ute i det riktiga livet. Ett avsked jag inte ville tänka på...

Idag är jag nykter och jag tänker inte dricka nåt idag.

Sköt om er !

Behöver bli lite bättre på att ta till mig råd jag ger andra. Som att en förändring tar tid. Jag kan inte räkna med att min hjärna/ psyke odelat jublar över att vinet inte finns som lättnad längre. Sover bättre än på länge, men är enormt trött. Är väldigt slö på jobbet, gör bara det nödvändigaste... Men kanske får jag ha lite överseende med det ett tag. Jag bryter faktiskt ett mångårigt mönster. Såklart det kostar på!
Egoistisk har jag nog också varit. Maken har ju inte heller druckit på lika länge. Han måste ju rimligtvis också ha processer igång. Vågar inte riktigt prata med honom om att januari faktiskt är slut. Han har inte sagt något heller. Han åker iväg lördag eftermiddag, så det är isåfall fredag han kommer handla hem? Eller inte? Hjälp, det är ju imorgon! Vill inte ta upp ämnet. Ska släppa den kontrollen. Ha tillit att det blir bra oavsett. Har bävat för det länge.

Såklart jag hänger kvar, även om jag inte skriver så mkt just nu. Handlar mest om att jag har fullt upp på jobbet, men det underlättar dock för nykterheten ??

Bra jobbat!
Jag är inte heller så social längre nu när jag inte dricker men för mig är det nog för att jag behöver mer tid för mig själv.
Tänka och reflektera.
Har ju inte gjort det på alla år när jag druckit. När någon form av negativ tanke dök upp, swisch, ner med en öl eller vin så var det problemet avklarat. Ständigt rus gjorde att man inte tänkte så mycket alls. Bara fanns. Överlevde. Inte levde.
Nu känns livet ända in i benmärgen.
Och jag gillar varenda minut.

Till 2 nyktra månader!

Kram ?

I min ungdom sa man ofta: ”Vad fick du luft ifrån?” Anamma den attityden man hade när man sa den kommentaren också ? Tankar är bara tankar och känslor är bara känslor. De går alltid över. De lyfter aldrig glaset till munnen.

Kram ?

Och inte mycket att rapportera. Livet känns allmänt grått och mittemellan. Har dragit mig undan både vänner och pojkvän de senaste dagarna. Har liksom ingen lust att prata med någon ens.
Men jag har haft mer tålamod och energi med barnen, och kanske kanske känns det något ljusare idag.
Ja herregud vilket tråkigt inlägg skrivet av en tråkig person som verkar tycka väldigt synd om sig själv just nu.
Snälla säg att livet blir ROLIGARE!???

Ibland måste man tvinga sig ut ur komfortzonen inledningsvis. Göra, göra, göra, öva, öva, öva. Göra det enkelt - som att skicka ett sms till en kompis: ”Träffas i helgen?” Så gjorde jag nu på morgonen, och jag hoppas på svar snart och att det ska gå att lösa på något sätt. Promenad hinns ju alltid med om inte annat, man pratar så bra när man promenerar.

Kram ?

Skönt att du hittat njutningen i löpning. Enklare och mer effektiv motion finns ju inte. När som helst, var som helst, efter hur mycket tid man har. Komplettera gärna med lite styrkeövningar för benen, löpning sliter mer än bygger muskler.

Kram ?

Ge tanken ingen makt. Se det som ett litet barn som påstår sig vara drake.
Säg till den :"Ja, ja, visst tror du att du är mäktig och stark. Men du vet vem som bestämmer"

Plan B! Bestäm vad du behöver göra för att inte lyckas skaffa A. Ge bort kortet. Be om hjälp från en närstående. Skriv här så det ryker.

Ha en underbar nykter dag ?????

Plötsligt kommer en stark tanke om att dricka vin i helgen. Är inte sugen och tycker det gått så bra för mig dessa 35 dagar. Vad kom detta ifrån?
?

Sattva, AH, Pianisten, Mic, Sisyfos.
Jag läste era svar redan igår. Fick en tår i ögonvrån, rörd av er klokhet, omtanke och vänlighet. TACK!
Var så trött, ville gråta. Men, nej, det kan jag inte - än.

Kraft och styrka. Ja, jag har förmågan att hämta kraft ur trötthet och förtvivlan "Det är nog nu, jag orkar inte mer, måste göra något åt det...". Tackar högre makter för den förmågan! Utan den hade jag inte varit här nu, nykter. Även om jag önskar att jag kunde få energi av god sömn istället, önskar att jag kunde sova... Men det kommer... Tålamod...
Tillsvidare nyttjar jag min förmåga att samla kraft ur elände för att starta förändring på jobbet. Så att jag kan få lite ro.

"Tricket är att lära sig gasa och bromsa växelvis". AHA! Jag är jätteduktig på att gasa och bromsa :-). Men... jag har missat "växelvis", lösenordet.
Hur brukade jag göra? ...komma hem trött, dricka vin för att orka köra på ett tag till samtidigt som jag häller i mig avkoppling....
Gasa och bromsa samtidigt. Alkoholen i förarsätet.
Jag skrev någonstans i början av den här tråden att jag tror att jag behöver få hjälp att lära mig hantera mig själv.
Okej. Jag har kravlat över i förarsätet. Övningskör. Gasa och bromsa växelvis.
Banne mig, den här gången ska jag klara att ta körkort :-). Ni är mina handledare, ni är bäst!

En cyberfamilj med "UFOn" som förstår. En "tvillingbror" som dyker upp från det vidare livet. Jag känner så stor tacksamhet!!

Musik som säger mer än vad som kan sägas i ord. Ändå, ibland slår verkligheten dikten.
Dags att börja komponera i dur.

Nycklar, lösenord, noter...
Det finns inget "Sesam", men jag ska igenom den där dörren till mitt nya rum.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Japp. En ny nykter dag börjar här.

Kram!

Jag är inte så flitig på att skriva här, men jag läser varje dag och följer era resor. Märker nu när jag inte dricker att jag har svårt att vara social, det var väl en av sakerna vinet hjälpte mig med. Att komma ur den ensamma bubblan. Men det kanske kommer med tiden. Det måste ju finnas i mig eftersom jag blev social när jag drack, tänker jag.
Eller så är jag så här introvert och tyst och tycker det är jobbigt att vara social. Ja, vi får se.
Annars firar jag två månader nykter idag ?????

Tack VaraFrisk!
Att läsa dina inlägg är som att läsa lite om sig själv när det har varit som jobbigast. Jag skrev aldrig när det var jobbigt. Tänker att ni som vågar göra just det är så beundransvärda. Det jag vet nu är att jag borde ha varit snällare mot mig själv och tagit hand om mig. Du gör just det. Sminkar dig, fönar håret. Kanske betyder dessa små, små saker mer än man tror, att om så bara för ett ögonblick ge sig själv lite omtanke och få vara först i kön.
Det är inte så lätt alla gånger med alla dessa tankar på vad man borde göra och varför det inte duger med här och nu. Det blir en lite ond cirkel. Gäller att hoppa av den karusellen i tid.

Konstigt, får du ingen reaktion? Men OK, vissa kan tydligen dricka "igenom" Antabus. Jag är på väg in i min tredje Antabus-behandling, och jag skulle aldrig våga dricka under tiden. Kanske du behöver öka dosen?
När det gäller det där med Ups and Downs: Det handlar mycket om alkoholens inverkan på hjärnan. Det här är egentligen Andrahalvleks grej, men läs Annie Grace This Naked Mind eller googla alcohol experiment. Där finns mycket info om hur alkoholen påverkar våra hjärnor.

Jag känner igen känslan av att vara ensam och låg och bara vänta på att få somna. Tyvärr är det en känsla jag mest haft under mina nyktra perioder. Man måste fylla tiden som man tidigare druckit bort med någonting meningsfullt. Inte lätt, jag vet!

Kämpa på!