Senaste kommentarerna i forumet

Åtta veckor och "ny identitet". Härligt!

Jag var vid Systemet igår. Parkerade på vanliga platsen. Det var en så skön känsla!!
Klev ur bilen och gick in på apoteket som ligger mittemot, ingen dragning alls till att smita in och köpa alkohol trots att det var bara tio steg bort ?.

Önskar dig en härligt solig nykter dag!?

Välkommen hit. Du beskriver att du hamnat i ett mönster med alkoholen du inte är nöjd med. Genom att undvika vissa typer av drycker har du lyckats få det att fungera för det mesta, men då och då tappar du kontrollen. Nu funderar du på hur du ska gå till väga för att bryta det mönstret och hitta sätt att förbereda dig inför de här tillfällena då det tidigare blivit för mycket, för att undvika att det fortsätter hända. Klokt, det finns konkreta sätt som fungerat för andra att arbeta med en sådan här förändring.

Du har fått en del kloka tips redan i tråden, och eftersom du har funderingar kring vad du kan få för stöd här på Alkoholhjälpen tänkte jag berätta lite om det. Vi har ett internetbaserat program för att förändra sina alkoholvanor, som kommer att öppna upp igen under våren. Där kan du, med eller utan rådgivning beroende på vad du vill, jobba med att bygga upp en mental verktygslåda att använda dig av för att få till den förändring du önskar. Vi kommer att meddela på sidan när anmälan öppnar igen. Du kan också kontakta oss rådgivare direkt under fliken "Fråga", där vi kan agera bollplank kring vad ditt nästa steg kan vara. Och, som du redan märkt här, om du fortsätter att skriva och berätta om din situation och hur det går finns det mycket stöd och erfarenheter att ta del av på forumet.

Hoppas att det blev lite tydligare!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag minns att ilskan var den första känslan som sköljde över mig. Jösses vilka ilskna utbrott jag fick månad 2-3. Kände inte igen mig själv. Sen kom de andra känslorna på löpande band. Och jag har lärt mig att hantera dem också, en känsla i taget. Håll i, håll ut.

Kram ?

I början sneglade jag alltid åt Systembolaget ”dit brukar jag åka”. Det gör jag inte alls sen väldigt lång tid tillbaka. Enda gången jag ens tänker på systemet är inför storhelger då jag råkar höra om de långa köerna, och då tänker jag ”stackars satar, skönt att slippa det”. Jag köper inte ens alkoholfritt på Systembolaget längre, jag vill inte stötta deras verksamhet alls faktiskt. Jag tror på konsumentmakt.

Kram ?

Ifall jag gör bort mig idag så är det dag 57 imorgon, bara så du vet ?❤

Jag känner mig obekväm idag. Har suttit ett par timmar och försökt att reda ut vad som ligger bakom det obekväma. Får ingen ordning på någonting. Ibland hjälper det ju att skriva. Ja, idag har jag ingen aning om vart jag kommer att hamna med mitt inlägg..?

Men först, tack Mary, Sattva och Sisyfos!
Aktiviteter helt utan alkohol, att dricka trots att det egentligen inte alls funkar. Ingen sport funkar ju med alkohol! Ändå har jag druckit. Låtsats att jag mår helt ok, hoppats att ingen märker något, varit "glad" bara över att det inte går helt åt skogen så att jag skadar mig själv eller någon annan, tagit det som inteckning för att det funkar att hålla på trots avtrubbning dagen efter, förlorat glädjen i att hålla på, kämpat vidare ändå för att det är en del av min identitet. Ifrågasatt varför, kommit fram till att drickandet skulle bli ännu värre om jag la av. Fastnat i limbo.
Jag har en bit kvar för att känna den där riktigt djupa glädjen, tillfredställelsen, jag märker ju vad jag tappat... Men ljusningen finns där, lättnaden i att kunna vara där utan att vara rädd för att avslöjas, glädjen av att kunna träna och känna att nu finns äntligen möjligheten att bygga upp igen. Nykterhet ÄR en förutsättning.

Medicin, vissa läkare gillar att skriva ut det. *Skratt* Ja, jag minns när "min" läkare ville skriva ut antidepressiva för några år sedan. Jag ville inte ha. Då undrade hen "Men vad gör du här? Det är ju det jag gör, skriver ut medicin!". Minns att jag mådde så dåligt, fick uppbringa verkligen all kraft jag hade för att be om en remiss till psykolog istället...
Och nu fick jag sömnpiller... Får se om/när jag kan prova dem. Hittar ingen dag framöver som är lämplig, när det inte gör något att jag kan bli trött och dåsig dagen efter. Ologiskt? Tidigare funderade jag ju inte många sekunder över om det var läge att vara avtrubbad/bakfull dagen efter, jag hällde bara i mig alkoholen för att jag "behövde den" bla för att sova.... Nej, det är fullt logiskt(?), nu när jag börjat jobba med mig själv och blivit nykter så vill jag inte bli avtrubbad av någon kemisk substans överhuvudtaget, jag vill vara klar i skallen. Även om jag ju inte direkt känner mig så klipsk och klartänkt när jag är så här trött....

Tillbaka till det obekväma. Vad är det för känslor?? Jag reflekterade igår över hur svårt jag har med känslor. Jag satt och försökte följa den guidade meditationen igen. Först andas, känna igenom kroppen efter fysiska förnimmelser. Det gick bra! Förut har det ju slagit stopp redan där, att jag inte vill känna hur kroppen känns, orkar inte ta in allt som "bråkar" och gör ont. Men nu kan jag!!! Svårigheten kom sedan - "vänd uppmärksamheten mot dina känslor" ... ööhh? ... känslor? ... jag känner .... ingenting ... letar .... tomt. Jaha, okej, jag har INGEN kontakt med mina känslor. De "borde" ju finnas där.
Jag vet ju sedan tidigare att jag ofta måste "gå bakvägen", nu har jag den här fysiska förnimmelsen, vad innebär det? Ibland är det solklart, ibland får jag leta i "listan" för att försöka tolka.
Tänker på häromdagen, eller var det kanske rent av i fredags ...? När jag satt övertrött efter arbetsveckan och funderade. Jag kände mig helt neutral, lät tankarna vandra, tänkte inte på något speciellt tyckte jag. Så plötsligt brände det bakom ögonlocken och jag blev tårögd. Vad? Är jag leden? Över vad? Fattar inte. Kände mig fortfarande "neutral". Kan bara konstatera att jag nog är rätt avstängd. För jo, visst finns det något som jag är riktigt förtvivlat ledsen över och som jag omöjligt kan göra något åt... Det blev som det blev. Och nej, jag har inte gråtit ut det än...
Samtidigt. Igår morse. Jag blev så arg över en grej. Det stod inte alls i proportion till vad som hände, jag såg det direkt, men det tog ändå en stund att lugna ner mig. Redan då kunde jag också minnas att jag även förra torsdagen blev "asförbannad". Och fredagen, ledsen, obekväm, orolig. Mitt nya "trötthetsmönster"?
Avstängd och -arg!? Den är rätt märklig. Ilska är för mig en förbjuden känsla. Har varit så hela livet. Jag får inte bli arg. Och då menar jag inte "får inte" som medvetet. Jag har fått lära mig att syna mina känslor av rädsla. När jag blir riktigt rädd för en person eller situation som inte är uppenbart livshotande så brukar jag, om jag är vaken nog att analysera, kunna konstatera att jag nog är arg. Jag har tom fått höra flera gånger att "du kan inte bli arg va'?"
Men nu kan jag tydligen det... Fast då maskerar det trötthet och uppgivenhet istället...
Uppgivenhet. Är det det jag känner? Som är obekvämt? Nej, villrådig snarare.
Jag måste förändra. Det funkar inte hur mina veckor ser ut. Jobbet kör slut på mig. Nej, jag kör slut på mig på jobbet. Kan jag byta jobb? Eller kanske hellre just nu - kan jag byta inställning till jobbet?
Ja, där har jag ju något att bita i.
Och, det är bättre! Bättre än den fundering som kom först i morse när jag började känna mig obekväm.
Då började jag fundera över om jag ändå inte kunde få dricka "lite" vin i kväll. Jag lämnade ju blodprovet igår så "nu kan jag ju få dricka" ?.
Jomenvisst får jag det. Men jag vill inte!
Jag har ju fortfarande min härliga helg framför mig, med sol, värme och lagom aktivitet. Den tänker jag inte missa! Jag vill vara klar i huvudet, känna att jag är på väg "mot ljusare tider".
Jag behövde bara reda ut lite vad som får mig att bli obekväm - så slipper jag dricka ??.

Idag är jag nykter ?.

Sätter på mig hängslen idag också: Tänk på att det kan behövas fler blodprover, om något ser knepigt ut när jag får svaren på testerna av läkaren den 8:e. Över en veckas "fri lejd" ?.

Det blev mycket "svammel" idag.
Men:
Om ni har läst ända hit - så skyll er själva! ???
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!?

Idag 8 veckor nykter!
Det går bra. Sug ibland, som jag lärt mig handlar om trötthet o stress för det mesta. Det är ju vila och att vara snäll mot sig själv som gäller då, alkoholen gör det ev bättre för stunden men inte i längden. Börjar ta plats i min identitet som nykter. Gick förbi systemet igår o kände faktiskt inget speciellt, skönt!

Är det någon som har tips på bloggar eller instagramkonton som tar upp ämnet att sluta dricka? Jag är i en period där jag peppas av och vill lära mig av andras erfarenheter.
Forumet här är toppen men jag behöver mer att läsa.

Har ju just startat en egen, anonym blogg där jag dels lägger in saker jag skrivit i min tråd men också en hel del nya inlägg.

Tycker om skrivprocessen också, även om det verkligen inte är några mästerverk jag skapar.

Så-har ni tips, ös på!

Någon dag när jag känner mig modig nästa vecka ska jag räkna på vad alkoholen kostat mig i pengar de senaste 6 månaderna.

Är det förresten fler som väldigt noga övervägt hur man bär sig åt på systemet? Att det är pinsamt att hela personalen känner igen en? Att man försöker välja olika personer ur personalen att handla av varje gång i fåfängt hopp att de inte ska märka att man dricker för mycket? Att man funderar ut ursäkter ifall någon på systemet skulle ifrågasätta?

Jag funderade på fullaste allvar att ljuga om det hände och säga något i stil med att jag har släktingar från annan stad som bor hos mig för tillfället pga närhet till anhörig på sjukhus (stort sjukhus där jag bor).

Helt sjukt faktiskt.

Det är ändå lite spännande med känslorna. Jag gråter mer nu, och skrattar också mera. Kanske jag har någon slags 3 månaderspuckel som jag ska ta mig över.
Och som Sisyfos skriver ”ta ut glädje i förskott” Det gillar jag. Har vågat börja fantisera och drömma lite om livet. Så skönt med er klokskap här, det får mig alltid att tänka till och bli lugnare. Imorgon ska jag minsann tvinga mig ut på en promenad, så får jag redovisa här så att jag inte smiter ?

Blir oxå glad för din skull Gamlahäst, du är en riktig kämpe. Kram

Jag tyckte det var också jobbigt att vara i en relation där jag inte riktigt visste vart vi var... saknaden och viljan att gå framåt, kontra försöka vara uthållig.

Nu när det har gått över en månad sedan vi bestämde att separera ser jag det klart och tydligt att han hade inget jag behövde. Men när jag var i relationen så gick jag all in. Och lite vin på det och problemen kom fram.

Sorry att jag babblar om mig på din tråd. Du bara påminde mig om hur det var för mig 4 veckor sedan ?

Hoppas du snart hittar en harmoni i relationen ?????

Om systemet hade stängt 18 så hade jag inte hunnit men nu hann jag?

Varför?Tristess? Jaa..Glömma allt det jobbiga?Som sömnmaskin..ortos..överviktig..lever mm? Ja..troligtvis?

Men jag har bestämt mig!! Jag ska skriva hela tiden här på forumet oavsett med- eller motgång! När jag inte har lyckats är jag skitnervös när jag ser att ngn har skrivit ngt och innan jag har öppnat inlägget för tänk om den personer tycker att nu borde du väl för sjutton lyckas!!! Och har jag lyckats är jag mer förhoppningsfull??

Så åkte och köpte nya fröer som ruccola, tomat, salladslök, zinnia och plocksallat? och fixade en egenkomponerad bukett?Det är lycka❤️

Imorgon hoppas jag kunna jobba hemifrån de sista timmarna på dagen och därefter inte åka hemifrån??

Tack för ert fantastiska stöd??Jag är på väg..jag gör lite snedsteg men jag är på väg❤️

Kram??❤️

Det är en kärleksrelation som inte flyter felfritt. Jag kan inte diskutera det med vänner/familj eftersom jag inte vill att de ska få en negativ bild av honom. Vi har setts ett tag men hinner inte ses tillräckligt för att komma in i nånslags vardag.
Det är inte misshandel eller något annat allvarligt, mer att jag inte riktigt vågar ta upp frågan om framtiden.
Så jag känner mig ensam trots att jag har en relation där -när vi ses- allt funkar fint. Vi dricker alkohol tillsammans ibland men aldrig mer än att vi delar en flaska vin på två. Oftast dricker vi inte när vi ses. Han vet inte om mitt alkoholproblem utan just nu kör jag samma ursäkt inför honom som för resten av omgivningen till att inte dricka:viktnedgång. Jag kommer väl säga det så småningom men jag är inte redo än.

Vi ska inte in där ???

Beklagar att du fått problem ❤ speciellt nu när det flyter på så bra. Jag brukar säga att "A kanske inte är problemet, men det är f*n inte lösningen heller!". Men förstår att man vill ta en paus från det eländiga.
Hur känner du nu? Finns det något du kan göra åt saken?
?????

Problem klarar man sig ju inte undan för att man är nykter, utan de dyker ju upp titt som tätt ändå. Då blir det såklart kämpigt, speciellt den första tiden, när man är van vid att hantera problem med alkohol. Det är ju så effektivt för stunden och när man är van vid det så blir det tungt när man känner att man vill men att man inte borde.

Det tar ett tag innan man märker att det trots allt är bättre att hantera problemen på andra sätt än att bedöva med alkohol. Men det är ju trots allt inte så enkelt att ställa om hjärnan. Har du funderar på alternativa metoder att ta hand om dina problem? Kanske lufta dem med en vän hade kunnat hjälpa? Annars är det väl bäst att bena ut de problem du har och se vad du kan göra åt dem.

Mycket positivt att kunna gå förbi systemet utan att kika in. :)

Nu är det tungt. Känner mig låg pga personliga problem. Precis den känslan som har fått mig att hälla i mig två flaskor vin i snabb takt för att slippa känna efter och tänka så mycket.
Var tvungen att gå och handla i centrum men gick INTE in på bolaget trots att jag var tvungen att passera ingången under öppettiden.
Så det känner jag mig nöjd med iallafall.

Så glad för din skull. ?

Kram kram

"Du är modigare än du vet
Starkare än du tror
Klokare än du förstår"

Ett passande citat av Nalle Puh

Massor av kramar

Jo jag är en sådan som alltid har druckit mig väldigt berusad, har inget stopp. Jag har nu fått tillbaka mina levervärden och de var bra, något förhöjda. Min läkare skrev ut Naltrexon och även mer Atrarax mot ångest. Jag kände att han verkligen brydde sig. Förra helgen gick strålande. Ataraxen funkar väldigt bra för mig. De fungerar lugnade. Men det är endast 9 dagars sammanhängande nykterhet för mig så jag släpper inte garden.

1) Jag behövde sätta ord på mina tankar och känslor, som ett konkret sätt att reflektera och analysera, testa mina idéer. Jag behövde ett bollplank med likasinnade, andra som förstod hur jag mådde eftersom de mått lika dåligt som jag. Andra som gått före, eller som befann sig på samma ställe som jag.

2) Jag har faktiskt inte gjort programmet här på Alkoholhjälpen, och inte heller använt loggboken. Det beror nog mest på mig. Jag har svårt att göra som andra säger åt mig, jag behöver göra på mitt sätt. Och tillsammmans med mina forumvänner har jag skapat mitt sätt att jobba med nykterheten. Andra är säkert mer hjälpta av färdiga ”mallar”, så det ena utesluter inte det andra. Jag har fått enormt mycket kunskap här, genom att läsa andras inlägg. Kunskap som jag i min tur vill dela med mig av till nykomlingar. Det är forumets stora styrka - få hjälp och senare ge hjälp. När jag ger andra hjälp får jag själv nödvändig repetition.

Tack för att forumet finns!

Hej alla medlemmar på Alkoholhjälpen!

Jag heter Olivia och är praktikant på Alkoholhjälpen sedan 1 månad tillbaka och kommer vara med er fram till 28 april. Det har varit en fröjd att få vara del av ert forum och se vilken kunskap och stöd ni ger varandra. Ni kommer säkert fortsatt se mitt namn här i forumet då jag tillsammans med rådgivarna övar på att ge er största möjliga support.

För att få lära känna er och forumet lite bättre så har jag några frågor till er som jag skulle vara så tacksam för om ni ville svara på:

* När du sökte dig till Alkoholhjälpen första gången, vad hade du för förväntningar på forumet och varför sökte du?

* Vad har du kunnat få för hjälp från Alkoholhjälpen? Berätta gärna om dina intryck och erfarenheter. Vad har varit bra och är det något som har varit mindre bra?

Hälsningar,

Olivia, praktikanten på alkoholhjälpen

Tack! Bra pepp!

Jag har skapat en speciell låtlista på Spotify för den här nyktra resan. ”Lyckligare nu” med Christer Sjögren får direkt flytta in på den låtlistan! Här får du en pepplåt av mig: ”Så gott att må gott igen” med Peter Le Marc.

Kram ?

”Mrs D is going without” av Lotta Dann handlar om en kvinna som börjar blogga om sin nykterhet, och hennes liv förändras på många sätt. Rolig och tänkvärd bok. På engelska, men lätt att förstå. Min hörförståelse på engelska har förbättrats enormt sen jag blev nykter eftersom det finns mycket mer quitlit på engelska.

Kram ?